Utmärkt kortessä författad och uppläst av den nyanserade Göran Rosenberg i P1 Kultur/Ekot torsdagen den 22 mars 2018. Det var bara av en händelse jag råkade ha radion på och högtidsstunden sammanföll med att Platons teologi av den hysteriskt skarpsinnige filosofen Proclus ett par timmar därefter anlände med posten. Jungiansk synkroncitet!
Rosenberg återvänder till vetenskapsfilosofen och extrem-ateisten Karl Poppers tjocka debattbok Det öppna samhället, och reflekterar över dess innehåll och vilken nutidsmänniskans fiende är, om nu Englels/Marx är synonyma med Sovjetstatens upplösning, vilket jag tror är dumheter från Rosenberg. Han tycks heller inte finna Poppers tredje hatobjekt Platon särskilt aktuell, särskilt inte i Poppers galna läsning som gör den store filosofen till förespråkare för en fascistoid stat!
Jag är rädd för att Rosenberg, som kunde ha rättat Popper på den här punkten, har något av samma ogenomtänkta åsikt själv. Platon läser överklassens barn runt tjugo och återvänder sedan aldrig mer till texterna. I Sverige verkar ingen ha något historiskt intresse alls, om det inte rör svenskarnas ärorika kungar och slaget i Poltava. Men mot Rosenbergs beskrivning måste man invända Platon avmytologiserade grekernas äldre föreställningar om bl.a. de fyra tidsåldrarna och Rosenberg vilseleder fullständigt radiolyssnarna när han okunnigt menar att Aten eller Sparta utgjorde idealet för de samhällsbyggen Platon skissade på i dels "Staten" men framför allt ålderdomsverket "Lagarna". Jag blir osäker på om det är Popper han refererar, eller sin egen kunskap. De två verkar vara en och densamma.
Mer begripligt är det att Rosenberg, som så många av judisk börd, delar Poppers feta horn i sidan till den gamla Sovjetstaten och rör ihop Engels/Marx teoribygge med dess olyckliga utfall.
Vem var då Karl Poppers? Enligt storkorset i Rajas kvalitet uppenbarligen en bara alltför mänsklig varelse, fast i sina egna passioner och ett extremt högmod som kan spåras till Stenbocken i kombination med egocentriska barnet Väduren (= egenmäktighetssyndromet, diktatorskomplexet). Han tycks inte ha märkt hur han i sin kritik mot den allsmäktiga Sovjetstaten själv intog en egenmäktig position (ateismen)...
Den bara alltför mänskliga passionen i övermått och driven av en extrem överbetoning på "förnuft" av viss typ, gjorde uppenbarligen Popper oförmögen att ens överväga möjligheten av ett sanningskorn i den "historicism" i olika former han så hatade. Hade bara Rosenberg dragit judenhetens uppmaning efter Förintelsen, att "den som inte kan sin historia kommer att upprepa den", hade radioinslaget sluppit få slagsida när Rosenberg i princip ger Popper rätt i kritiken mot alla som lär ut ett deterministiskt tidsflöde, men själv väljer att singla ut teknokratin och dess kanalisering av den välkända gamla nihilismen som dagens stora villolära.
Judiske science fiction-författaren Isaac Asimov, född 18 år efter Popper, tog också intryck av Sovjetstaten, vilken hans föräldrar snabbt flydde, men var mer begåvad i reaktionen - trots att Asimov var sekulär humanist. I trilogin Stiftelsen erkänner han validiteten i den uppdiktade "psykohistoria", en framtida vetenskap som (via "Big Data"?) kan förutsäga, om än inte enskilda individers handlande, men väl stora populationers. I berättelsen inser vetenskapsmannen Hari Seldon att loppet är kört för hans civilisation och ägnar sig sedan åt att säkra kunskapsnivån genom den cykel av förmörkat barbari och krigiskhet som mänskligheten nu har att genomlida...
Stiftelsetrilogin blev den sista science fiction-roman jag läste som grabb och den får den banala smörja som några år senare serverades nästa generation i formen av Star Wars-sagan att framstå som just raset ner i det mörka och simplistiska barbari Hari Seldon sett komma via ett med astrologin besläktat system för att studera den historiska determinismen. Asimov berättade en intelligent historia, uppenbarligen mycket sensitiv med sitt material än den Popper Rosenberg fattade tycke för i yngre dagar.
Karl Popper har nämnts på bloggen flera gånger som en som gjorde det oerhört lätt för sig: "astrologin är ingen vetenskap eftersom den innehåller för många räddningsplankor för att låta sig falsifieras". Indisk domstol har två gånger beslutat exakt det motsatta när indiska motsvarigheten till de sekulära Humanisterna försökt smutskasta astrologin en gång för alla. Båda domarna fann att det rörde sig om den regelbaserad verksamhet och därmed uppfyllde alla krav på en vetenskaplig disciplin. Popper hade i sin PASSION inte granskat ämnet tillräckligt innan han gjorde sitt typiskt ateistiskt arroganta utfall så typiskt för Saturnus i negativt härskarläge i Stenbocken. Sätt denna inom vilken disciplin som helst (även astrologin) och de kommer att bete sig som arroganta översittare och hävda att deras väg är den enda rätta.
Att nihilismen (det mytologiska Mörkret) alltid har plågat mänskligheten ses i Salomons vishet, en fascinerande judisk text från den hellenistiska kulturens glansdagar. Redan öppningsverserna underkänner helt och hållet Karl Poppers scientism som tror sig kunna fälla definitiva uttalanden utifrån "vetenskapligt mätande" eller kritik. Det finns storheter som undandrar sig människans simpla metoder:
Älska upprätthet, ni som styr över landet, betänk Herren i godhet och sök honom med ett uppriktigt hjärta. För han låter sig bara hittas av dem som inte [analytiskt] prövar honom, och manifesteras bara för dem som inte betvivlar hans existens.
För inkrökt falska resonemang separerar från Gud, och skulle hans makt prövas exponerar den dårarna. För vishet kan inte träda in i en svekfull själ eller leva samman med en kropp som står i skuld till Synden.
(Salomons vishet, 1:1-4)
För citatets distinktion mellan analytisk (popperskt tvivlande) prövning och det uppriktiga och trosvissa hjärtat, se samma distinktion i astrologin i spänningen mellan det onda (men reformerbara) tredje intellektshuset och det goda nionde huset för religion och filosofi och förutsättningslös (hoppfull) grundforskning! Så länge människan överhuvudtaget förmått tänka har hon känt till Negativiteten som illustreras som tydligt i Poppers sinnelagskarta genom denna världens herre - Saturnus i Jord - som alltings mått. Den minsta plattformen förvandlas av den struntviktiga Djävulen till den viktigaste mätstaven!
Jag återvänder i tankarna till det på inget sätt statistiskt tydliga resultatet av en genomsökning efter explicita ateister, sekularister och nihilister i min samling av tiotusen mer eller mindre celebra individer. Vore det sant som Popper hävdade, att all form av historicism är en galen människas tankefoster, hur kan det gå komma sig att Ljusets barn i nedanstående hierarkiska listning tycks undvika de ogudaktigas råd, för att sedan öka rejält på den blott mänskliga nivån - åsiktspassionens nivå - där Karl Poppers själ så tydligt var positionerad - för att sedan tydligt lämna över till ett ateistmaximum nere i det helvetiska Mörkrets värld. Astrologin är ju om något den ultimata historicistiska vetenskapen.
Om det så var slumpen som arrangerade värdena på detta sätt, är det ändå poesi för alla dem som insett att det faktiskt existerar något sådant som lagbundenhet i tillvaron. Så varför inte också någon slags styrmekanism för historiens gång, men bara åtkomlig för dem "med öron att höra och ögon att se"?
235 ateisters soltecken och hur de blir fler och fler ju mer Mörkret tätnar:
69 sattva
87 rajas
97 tamas
PS. Bloggaren redovisar inte dataunderlaget vid kvantitativa studier, det blir så mycket listande av namn. Kopia lämnas gärna på det här ateistiska sub-setet till den uppriktiga skeptiker som vill försäkra sig om att siffrorna inte är påhittade. Å andra sidan ser en skeptiker inte någon mening i "meningsfulla" arrangemang eller den jungianska synkroncitet bloggaren upplevde i anslutning till Göran Rosenbergs radioinslag, så jag räknar inte med någon störtflod av förfrågningar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar