Förening med gudarna (men bara en i taget)och sympatisvängning med ens likar

Efter en lite trög start gnistrar nu varje sida av introduktionsboken till  nyplatonisten Proclus. Det har gått några år sedan läsningen av föregångaren Plotinus idéfyllda filosofi och genom Radek Chlups bok om den mindre kände Proclus inser hur många pärlor jag redan tappat, dvs. glömt. I följande stycke hittar man en framställning som skulle kunna förklara hur jag omedelbart kände ett sting av mig själv då jag första gången såg ett foto på årets litteraturpristagare Ishiguro:

"Förening" är en speciell sorts deltagande i vilken den deltagande termen är fullständigt sammankopplad med gudarna, kapabel att motta deras influens till det maximala. Det resulterande tillståndet kan måhända illustreras av en sinnebild Plotinus använder för att beskriva hur sympati fungerar mellan olika delar av den kosmiska helheten (Enneaderna IV 4, 41.3-6): 'en del står i sympatisk förbindelse med en annan, precis som med en spänd sträng: om man knäpper på strängen nedtill vibrerar också strängens övre del'.

Plotinus talar om en horisontell sympati mellan koordinata medlemmar på samma ontologiska nivå [verklighetsnivå] - den materiella världen. Men Proclus använder också termen sympatheia för att karaktärisera den länk som existerar mellan medlemmar av vilken som helst vertikal kedja av sammanbundna ting till deras transcendenta rot därovan (gudarna eller henaderna).

Vi kan föreställa oss dessa kedjor just som strängar stämda till samma not. "Föreningen" motsvarar då ett tillstånd av intensiv sympatisk vibration som till fullo sammanbinder strängens överdel med den lägre som är belägen i det mänskliga medvetandet. (s. 164)

De här tankarna illustrerar perfekt av min direkta visshet att Ishiguro var född i Vågen (likt mig själv) och distinkt så eftersom den prisbelönade författaren hade sin skrivarpenna Merkurius i Vågens 6e grad - EXAKT på mitt andliga SolÖga. 

Jag hushållar en smula med egna upplevelser på bloggen men i just detta sammanhang förtjänar ett anonymt horoskop och en flyktig episod att lyftas fram som illustration på sympatifenomenet mellan "koordinata" själar i denna värld. 

I ungdomen (säg 20 och ett par år fram) frekventerade jag ofta en liten restaurang i Stockholm vid namn Bistro Boheme, idag turistfälla men då ett trendigt ställe med dörrvakt och köbildning. På insidan var det så knökfullt att det knappt gick att röra sig och en hel del blivande kulturfigurer kunde skymtas. Jag var inte så informerad om samtiden då heller, men La Camilla (före åren i Army of Lovers) gick det inte att missa i vimlet.

Vid ett tillfälle var jag rätt tidigt på plats i höstmörkret och styrde stegen mot den långa bardisken. Den krökte sig som bokstaven J så att det fanns några sittplatser även på personalsidan. Just vid kröken mötte jag en kvinnas blick, som just rest sig för att lämna restaurangen. Vad som sen hände var som i en dröm: vi gick rakt mot varandra och möttes, utan ett enda ord sagt, i en varm och kärleksfull kram - två fullständiga främlingar! 

Jag minns inte många ord av den efterföljande konversationen annat än att "kärlek vid första ögonkastet" måste ha varit på tal då hon berättade att hon, "tyvärr", skulle gifta sig samma helg. Osis! Vid den här tiden var jag lika mycket antropolog som barfluga och samlade på mig en hel del födelsedata på människor jag råkat i samspråk med. Så även nu just innan drömkvinnan tog farväl. Jag frågade aldrig ens vad hon hette, så jag döpte horoskopet till "Direktkramen", och så har det fått heta under flera årtionden.

Nog verkar vissa astrologiska traditioner ha på fötterna. Här är den allra mest klassiska attraktionsindikationen mellan två kartor - den enes ascendent (fysiska förbindelsepunkt med denna värld) möter den andres, Sol, Måne eller Venus. 

I det här fallet är det bloggaren som skickar sin Sol+Mars-energi från 6-8° Vågen och kvinnan som reagerar med sin Vågascendent i 7e graden exakt i mitten av bloggarens andesjäls "emanation". Nej, jag spärrade inte vägen och tvingade mig på! Detta var som en koreograferad harmonisk samsvängning. Ett levande exempel på grekernas sympatheia!

Vill man gå vidare i tolkningen är det också uppenbart varför mötet inte var menat att ge mer. Bloggarens Sol-Våg understöds av Venus i livfulla Lejonet. Den okända hade en Vågascendent vars Venus stod i Lejonets antites, dödens eller förnekelsens Skorpion! Hela kvinnans starka Skorpion knuten till Hades 2a hus visar att hon var på väg ner i Underjorden för ett liv försvuret åt materialismen. Alls inte den ödesväg denna bloggare hade...

Nyplatonismen kanske gör min omedelbara reaktion på årets Nobelpristagare i litteratur lite begripligare. Tveksamt dock om den ömsesidiga impulsen till omfamning hade uppstått vid möte i det fysiska rummet!