Sonett 44/45 (utdrag):
...So much of earth and water wrought,
I must attend time's leisure with my moan;
Receiving naughts by elements so slow
But heavy tears, badges of eithe's woe.
The other two, slight air and purging fire,
Are both with thee, wherever I abide:
The first my thought, the other my desire,
These, present absent, with swift motion slide;
For when these quicker Elements are gone
In tender Embassy of love to thee,
My life being made of four, with two alone (vatten och jord)
Sinks down to death, oppressed with melancholy.
Skrivet av Edward de Vere, 17e greven av Oxford till sin och drottning Elisabets hemliga son, sedan drottningen fängslat honom i Towern efter ynglingens lama försök till uppror. Den banbrytande avkodningen av grevens dagbok - Shakespeare's Sonetts - gjordes av skådespelaren Hank Whittemore 2005. Som synes ger Oxford inte ett vitten för de "långsamma" (friktion?) Jord- och Vattenelementen. De skänker honom bara sorg (Vatten associeras med sorg även i modern västastrologi) och i slutändan den fysiska kroppens död.
Oxford antyder att hans rena och eviga andesjäl (Luft och Eld) finns närvarande hos sin son, "the Fair Youth" (Henry Wriothesley, 2a greven av Southampton) närhelst han bidar ("abide"), dvs stillar sig i meditation. Här är exakt bloggens grundläggande tudelning mellan de sub- och supralunära sfären vilket jag trodde var mitt eget påhitt vid bloggens start. Sedan hittade jag under de Oxfordspaningarna som delvis dokumenterats på bloggen dessa strofer som visar att åtminstone en människa använt elementen på samma "fria" och föga aristoteliska sätt!
*****
 |
| För tydlighets skull endast Vatten-Solen och Lufttriangeln infärgade |
Om vi experimentellt använder Lena Olins födelsedag (klockslag okänt) med Solen som en ascendent och väljer att betrakta Solen som andesjälens (atman) markör, då fattar man strax vidden av den klumpiga rubriceringen "dissociation" jag introducerade närhelst nämnvärda placeringar i Vatten och Luft tvingas samsas i ett horoskop.
Det finns säkerligen hinduisk metoder för att granska ett horoskop ur själens perspektiv men med hjälp av antik filosofi kan man rekonstruera de tankar som ligger implicita i horoskopets konstruktion och många uråldriga tankar. Bloggens mest repeterade favorit är t.ex. jordbrukarsamhällets uppkomst och hur detta födde själviskhet och strid mellan grupper om landinnehavet. Allt detta tycks lagrat i "Jungfruns arketyp", ett profitdrivet tecken med agrar symbolik och som i hinduismen knutits till fientlighet och olyckor. Jungfruns mörka sida har helt raderats ut i den västerländska tradition och det kan förklaras med att vi valde ondskan och profitlystnadens väg! Därför skildras bara den trevliga sortens Jungfru i västerländska texter, en hövisk gentleman och en dam! Tecknets koppling till ohälsa har i självlögnens kultur blivit till en lovsång över fitness eller åtminstone wellness...
Olins Sol i Fiskarna indikerar en själ som sänker sig ner i Naturens domän, men den omåttliga styrkan i Luftelementet vid denna tid avslöjar att hon har en kraftfullt närvarande daimon (eller daemon) med sig i livet. Daemonen är en högre själs- eller existensform än människans men vissa individer har, enligt nyplatonismen, nära kontakt med högre väsen. Föreställningen är uråldrig och ses i gammal religiös konst där en gud vakande går bredvid en människa. Dessa väsen blev alltså "daemoner" i den grekiska filosofins rationalisering. Senare i historien dyker de upp som "skyddsandar", änglar och annat gulligt. I själva verket är de fasaingivande väsen, helt annorlunda än människorna.
Här en illustration från en stenristning i det gamla hittiterriket (nuvarande Turkiet) där en skyddsgud leder en konung (så att han regerar klokt):
 |
| Illustrationens källa |
Det var som sagt den grekiska filosofin som systematiserade gammal folktro, redan Platon skissade för 2300 år sedan på den moderna psykologiska termen "projektion" och Proclus detaljpreciserade 700 år senare. Jag skulle vilja påstå att all "new age" är stölder eller omedvetna lån från de gamla tänkarna - utan att ange källan.
T.o.m. äkta klärvoajanter och visionärer kan ha fångat upp sina världsbilder "empiriskt" via sina normala sinnesförmågor. Den kände Edgar Cayce var en blandform: han behövde i barndomen bara sova med en bok under kudden så hade han kunskap om varje ord på var sida nästa morgon! Att han jobbade i bokhandel flera år i ungdomen ger den analytiske skäl att misstänka att han läst betydligt mer - t.ex. Blavatskys teosofiböcker och liknande - än den patenterat falska myten om att Edgar varit en obildad pojke, ett naturbarn. Under trans t.o.m. kommenterar han sin tids "new age"-böcker och förklarar en eller annan vara humbug - det kan vara så att han telepatiskt lästa av klienten och noterade att "The Aquarian Gospel of Jesus Christ" fanns i dennes medvetande...
Cayces horoskop är ett passande komplement till Lena Olins eftersom båda är födda i det impressionabla Fiskarnas tecken och även den synske mannen hade en klar tendens till nervighet och oro. Han rökte friskt och var allra minst något kristet helgon eller Amerikas egen profet, två populära klichéer.
Han bjuder på den intressanta kontrasten att hans Vatten möter Eld och därmed slipper Olins Vatten som fruktar kontakten med den daemoniska världen, andevärlden (och underförstått döden som fenomen). Cayce via visionens Eld rakt in i den luftblå andevärlden och berättade sällsamma ting därifrån. Missa inte den enorma energin i synens femte hus, här står ingen annan än klärvoajansens egen planet Jupiter, vilket naturligtvis förlöser visionära jupiteriska Solen i 8e mörklagda huset. Denne man såg där andra inget uppfattade:
*****
Det mest insiktslösa och därmed ångestridna kvinnliga fall jag har gjort ett horoskop för, medicinerades senare i livet till stor nytta. Före medicineringen led omgivningen av hennes okontrollerade raseriutbrott. Barn- och ungdomsmiljön i hemmet innehöll, likt Olins, tragiska händelser vilka synbarligen traumatiserar vissa medan andra hittar sätt att bearbeta problemen..
Horoskopet förmodas antyda bland annat en separation från en alkoholiserad men idealiserad far som ersattes av en våldsam och pennalistisk styvfar.
För raseriet i det premedikerade tillståndet, se den onda stjärnan Algol (kvinnan var bräddfylld av agg och anklagelser som riktades åt alla håll). Denna negativa tendens förstärks av stegrade begärets Rahu och dess koppling till psyket/Månen. Rahu/Ketu-axeln kan ev. också teckna bipolaritet (Månen med Ketu visar en normalt "avmätt" eller lågmäld natur vilket gjorde "demonins" inbrytande så mycket mer dramatisk.
Men för bipolära tillståndet måste man också se till utagerande Solen som olyckligt står i konjunktion med den repressiva Saturnus, den naturliga Stora Illgöraren. Både mån- och solsidan har omen som påminner om varandra! För ett traumabenäget psyke och ascendent i Vatten är Saturnus dessutom en "verksam illgörare" och i 4e huset för hemmet ser man därför en depressiv och hämmad miljö.
Man kan notera hur Månen i svartvita (inte särskilt nyanserade) Skorpionen är resor värre än Lena Olins trots allt privilegierade Vattuman-Måne (Luft ger intellektuella eller konverserande hem), även om henne registrerande andesjäl nere i naturens och den emotionella affektens Vattenelement inte talar samma språk som andarna och tydligen därför fruktar döden (Saturnus/Liemannen i 8e dödshuset, som tydligt märkt ut det Olinska hemmet/Månen i förlustens 12e hus).
Olin är en i grunden god människa enligt den solära själens disponent Jupiter, den Stora Välgöraren. Den bipolära har uppenbarligen en svartare själ och kroppen och psyket tog stryk av att vara återfödd med så mycket demoni i systemet. Vissa är helt klart tillbaka på jorden för en återbetalning av gamla synder...
Olins Jupiter placerad i 4e huset för barndomshemmet (åter en tanke om ett intellektuellt hem kanske ett nobelt eller välsituerat hem - med svenska mått mätt). Men som själens indikator tecknar Solen här en akut dissociation från just det hus som beskriver "själens djup" och människans grad av tillfredsställelse med sitt liv. Jupiter BORDE beteckna fantastisk harmoni det inre, så varför då samma rubriker i svenska medier genom hela livet? Jag kan utifrån solacendenten inte se någon annan förklaring än att Vatten-Solen vittnar om en disposition att gestalta eller agerar ut känslor medan den underliggande disponenten Jupiter befinner sig i en högre värld, andevärlden, som till skillnad från siaren Edgar Cayce är helt osynlig för Lena Olin och som fyller henne med fruktan.
Vatten och Luft i "dissociation" (glider förbi varandra) figurerade också i allmänläkaren Arthur Guirdham som kom med den intressanta teorin att psykiska problem, ångest med mera, kan handla om bara simpel fruktan, rädsla för att möta sitt eget bättre jag, sin andliga natur och kanske till och med sin vägledande daimon (om man nu har någon). Guirdham knäckte den här gåtan efter att han börjat inse att hans patienter uppvisade snarlika symptom och att bakom de psykiska besvären ett fascinerande fall av kollektiv reinkarnation dolde sig. Bland sina patienter hade han ett antal människor som tillhört de kättarkristna som begick självmord i sydfranska Languedoc på medeltiden, heller än att bli arresterade, torterade och avrättade för kätteri.
Denna grupp, katharerna, trodde för övrigt på själavandring. Nu var några av dem återfödda på andra sidan Engelska kanalen och de led alla av terrorupplevelser, hundratals år senare. Guirdham är så långt från en läsvärd författare man kan komma och när han (själv synsk) söker beskriva den här gruppens inbördes relationer genom flera andra tidigare liv blev den historien så trasslig att jag aldrig läst boken till slut. Men de två första kathar-böckerna är fascinerande och fyllda av exempel på hur "knäppa" människor kan ha spontana minnesflashar med detaljer som visar sig historiskt korrekta om man bara forskar i ämnet.
I ett fall som Olins, kan man misstänka att det är mer än två olyckor i familjen som ligger bakom denna ångest och jag har tredje fall av svår (kvinnlig) ångest där ett stort födelsemärke på halsen utlöste en dagvision på näthinnan medan vi talade i telefon. Jag såg henne tippas ned i en massgrav i Östeuropa efter att ha skjutits i nacken. Barnläkaren Ian Stevensons 30 år med barn som mindes tidigare liv - typiskt för att de dött på et vidrigt sätt - noterade att kulors in- och utgångshål eller levrat blod på en sakta döende kropp tyckte återkomma just som födelsemärken av detta slag. Jag sade spontant vad jag sett och kvinnan på andra ändan av luren skrek till.
Tio år senare berättade hon i förtroende att det fanns en mörk familjehemlighet på moderns sida som involverade självmord och att hon sannolikt var av judisk börd men att familjeberättelsen var helt nedtystad. I mina ögon bekräftade detta den spontana visionen - bekanten var i sitt förra liv av judisk börd eller rom (hon har visat ett kuriöst intresse för detta folkslag) och sköts av en nazistisk dödspatrull. Troligen var hon inte död när hon rasade ner i massgraven utan dog sakta med lik runtomkring sig och blodet som spreds runt kulans ingångshål gick in i vad astrologins kan kalla den sensitiva Vattensjälen så att nästa fysiska kropp fick med sig detta akuta och för själen färska trauma.
(På Naturens nivå upplever själen tidens gång, så i dessa låga regioner av rum och tid kan man tala om "ett nyligt tidigare liv" och mer avlägsna. Den högre rationella själsfunktionen som en människa har del i, är evigheten själv, och här är alla liv lika närvarande, utan rangordning utefter en tidsaxel.)
Ångest är helt enkelt okunskap om vem man som själ är och fruktan tjänar som en barriär mot otäcka minnen - som bekantens, vars föregående skelett troligen alltjämt finns i någon östeuropeisk massgrav från Andra världskriget. Den biokemiska obalansen som en satanist (materialist) skulle kalla "orsaken" är bara slutet på en störning som börjar i själens upplevelser. Men uppenbarligen kan ett "somatiserat psyke" vara i behov av medicinering.
Bekantens extrema fixering i Oxens tecken (ännu en Sol-Fisk för övrigt, och helt utan aktivitet i något intellektualiserande Lufttecken) gör henne emellertid oförmögen att själv reflektera över sin själ (en snäll men prosaisk och ytlig naturmänniska och mängder av psykoterapi utifrån västvärldens kollapsade vanföreställning att alla orsaker står att finna i innevarande liv, antingen i den sociala miljön eller individens egna tankar och attityder).
Troligen behövs ytterligare en återfödelse innan den brutala döden som nazioffer klingat av. Det fysiska traumat som märkte även nästa fysiska kropp lär också vara borta när tiden kommer för nästa återbesök på den här märkliga planeten... Själen har ju tendensen att hela tiden "rotera" eller vända sig om för att återknyta till sitt centrum (det gudomliga Intellektet).
Platon sade att Själen upplever det gudomliga Intellektets totalitet men som en lägre varelse tvingas den portionera upp upplevelsen över tid... Och samma som gäller Världssjälen gäller även de individuella själarna. Men eftersom dessa har fallit så lågt ner i förnedringen och hela tiden klibbar fast vid materia, uppstår den upphackade livsbana som själavandringen beskriver. Jämför "Shakespeare" i inledningen - han kunde sina gamla grekiska tänkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar