Å, Pisa! (Aftonbladets hycklande multikulturalism)

Nej, det här inlägget stryker inte främlingsfientligheten medhårs, även om rubriken av ett vanartigt psyke direkt uppfattas i den riktningen.

Pisa-rapporten om svenskarnas tilltagande imbecillitet under vinstdrivna kapitalistskutan med Fredrik Reinfeldt vid rodret, beläggs på nytt flera gånger varje dygn om man läser den svenska pressen. Men det här, från Aftonbladet, är en liten höjdare:

Alexander den Store, om det nu är hans grav, ryms knappast i begreppet "kändisen", även om man sätter blink-blink-menande citationstecken runt ordet.

Långt värre är den härdsmälta som rubriken som helhet avslöjar på tidningsredaktionen. "Kändisen" i bestämd form implicerar att läsarna redan vet vilken person vi talar om. Men "kändisen" var inte i hetluften innan graven hittats. Det var först därefter spekulationen började. Rubriksättaren sitter alltså i sin egen lilla värld av anakronistisk dårskap och förfalskar det verkliga händelseförloppet; sätter vagnen framför åsnan, om någon ursäktar en inlånad liknelse från engelskan.

Sedan matar chefredaktör Jan Helin - med god vinst - det svenska folket med den här tidningens mediokra tabloidfoder för folket utan talang för analys. Och detta svenska folk, redan nästan helt förstört av sitt överdrivna smartfåneri och datormissbruk, blir att svagare på att redogöra för ens så enkla linjära sammanhang som när a/ ett gravfynd föder spekulation om b/ vilken berömdhet som kan tänkas vila där.

På onsdagsmorgonen tänker Aftonbladet till lite extra inför det förutsägbara faktum att unga väljare i det åldersdiskriminerande Sverige föredrar en ung partiledare framför en gammal stofil (länk). 

Men tidningens tankemöda bär ingen frukt. Inte ens den självklara kopplingen mellan ungdomars preferenser och det havererade sekulära projektets vattentäta skott mellan generationerna lyckas någon komma på som förklaring. Genom dumstirrande på siffror lyckats emellertid Aftonbladet notera att den mycket unga Annie Lööf saknar ungdomarnas förtroende. 

Men Lööf är ett unikum och kräver en särskild förklaring. Sveriges ungdom kan knappast ha undgått tidningsrubrikerna om den unga partyprinsessans försök att partifesta för skattebetalarnas pengar, att floskler och lögner rinner som fradga ur hennes mungipor, och att hon i utfrågning inför myndiga Konstitutionsutskottet använde ordet "förlåt" nästan lika många gånger som ordet "jag". 

Jo, generation Ego är en stående sort som kommer och går genom historien (astrologin varskor om när det är dags för flera förlorade år på raken - generellt sätt). Men trots att AB-artikeln ger ett tillfälle att kommentera opinionssiffror lyser all ärlig analys fullständigt med sin frånvaro i den här korta artikeln signerad Nivette Dawod, ett för mig nytt namn. Välkommen till klubben av lågpresterare - du har just nu fått hela svenska folket som läsare till dina djupsinnigheter.

Jag har noterat hur AB, trogen ett av sina primära budskap, rekryterat många nya namn med utländsk härkomst. För alla dessa nysvenskar i första, andra eller följande generationer - en svensk betraktar nämligen icke-svenskar som invandrare hur länge som helst, det finns ingen förmåga att integrera saker och ting med varandra i det här landet. Det enda vi kan göra är att se skillnad på t.ex. äpplen och päron och separera enkla saker från varandra, som på dagis. Duktigt så, svenskar.

Aftonbladets tydliga linje, att välkomna alla etniciteter i Sverige vore välkommen om man inte visste att det var falskhet. Chefredaktör Jan Helin är så involverad med makten att han tar ansvar för Storfinansens krav på kapitalets och arbetsslavarnas fria rörlighet och etablering i världen. Invandring (= fler låginkomsttagare) gynnar storföretagen. Därför drar Aftonbladet sitt strå till stacken genom att på alla sätt och vis söka legitimera minoriteter och på sitt sätt bilda svenskarna som är skeptiska till allt utom sina egna charterresor i charmiga utländska miljöer. Men det är inte tidningens hjärtas godhet utan bara det motbjudande Storkapitalets upplägg och röst som hörs.