I min astrologiska kortanalys från februari i år, Konst, självterapi eller bara omdömeslöshet? (nytt fönster), kom jag fram till att Anna Odells födelsehimmel kunde indikera mentala problem. Och nu berättar hon själv sin historia, i vilken mentala problem faktiskt förekommit tidigare i livet.
Det var dessa hon, med ett mått av "självterapi" kan man förmoda, sökte gestalta i konstprojektet som gick snett. Men det kanske är bäst att låta det onda vara och enbart sätta siktet mot Platons "Det Ena, Sköna och Goda"...
När nu Odell väljer att berätta sin historia i Aftonbladet och DN är det lustigt nog under en pågående "wacko" fullmåne mellan Väduren/Vågen - samma tematiska spänning ("jaget på kant med omvärldsrelationen") som också figurerade på hennes födelsehimmel.
Dessa är detaljer bara astrologer märker och som påminner om att människan existerar i en gåtfull, välregisserad ödesväv där vi - själarna - väver oss in och ut genom tiden, Gud vet under hur många tusentals år, tills vi blivit mätta på det som lekstugan jorden har att erbjuda. Under den här utdragna föreställningen hinner vi ofta trassla in oss rejält, vilket å andra sidan öppnar för nya scener där vi ska lösa upp knutarna...
Minns Shakespeares flitigt citerade ord, "Världen är blott en teaterscen..."
_____
Se också fristånde fortsättning i efterföljande blogginlägg.
10 kommentarer:
Du bara snackar skit medan Odell gör en beundransvärd insats för att avslöja missförhållanden inom psykiatrin!
Med all respekt för din åsikt var det inte "konstverket" (alternativt "en beundransvärd insats") inlägget handlade om.
Inlägget var en demonstration, via en offentlig person, av astrologins förmåga att korrekt ringa in vissa särdrag i ett livsöde, och antyda en metafysisk modell för varför vi är de vi i dagsläget är.
Odell kan väl svara på den uppenbara frågan:
Vad har detta med konst att göra?
Anna Odells advokat, fd JämO, Claes Borgström, har nu berättat i en intervju om det eventuella kommande åtalet mot henne.
http://www.svenskbladet.se/halsa/index.php?alias=svenskbladet_moter_claes_borgstrom.html
Du skriver: "Inlägget var en demonstration, via en offentlig person, av astrologins förmåga att korrekt ringa in vissa särdrag i ett livsöde..." och tidigare skrev du om AO: "Och den här gången understryks definitivt samma typ av mental störning som Vilks lider av."
Det var många i bloggvärlden som antydde att AO själv var psykisk sjuk. Utan att luta sig mot astrologin gick de betydligt längre än du vågade göra.
Mental störning är ett väldigt vagt begrepp som i princip skulle kunna innefatta alla människor. Vem har inte påverkats negativt eller gjort negativa saker som man sedan inte riktigt vill kännas vid? Gör man cirkeln tillräckligt stor kan man ringa in alla... Många bloggare utgick kallt från att AO var psykiskt sjuk, ett betydligt snävare begrepp.
Med vaghet kan man nästan alltid få rätt. Att titta på stjärnor är att titta tusentals år tillbaka i tiden inte att skåda nuet eller framtiden. För att se nuet måste man ha ögonen öppna och för att se framtiden måste man hålla sig vid liv.
Sant, Salvan, att jag till skillnad från de mer mobbaktiga delarna av bloggosfären försöker uppehålla en viss respekt inför subjekt som är levande personer.
I din kritik över allmängiltiga utsagor verkar du dock ha missat det ursprungliga inläggets reservation: "Det sagda är en förenklad och grovkorning bild, för i ingetdera fallet finns födelsetid, den viktigaste delen i alla former av astrologi."
En god astrolog _måste_ vara sparsam i avsaknad av den helt avgörande tidpunkten (som djupfryser himmelen så att de enskilda budskapen kan graderas och närmare bestämmas).
I övrigt hoppas jag fler ser din lilla livsvisdom. Den tilltalar säkerligen mer jordnära karaktärer som drar ett streck vid sina fem sinnen, även om de därigenom aldrig får tillfälle att fundera över prekognitivt innehåll i drömmar eller många andra fenomen som föder misstanken att vår tid reducerat sin verklighetsbeskrivning lite väl häftigt, jämfört med tänkarna för, säg, 2.000 år sedan.
:-)
Siwert, jag ger dig absolut rätt i att utsagor om andras psykiska hälsa i bloggar är något som man bör hålla sig ifrån...
Jag läste din reservation med avseende på födelsedatum i det första inlägget, men jag såg inget i det nu aktuella inlägget om att du var osäker i din initiala bedömning, bara att du hade rätt. Att du lägger in en brasklapp kring din vaga bedömning gör väl knappast att din förutsägelse blir stärkt. Det betyder bara att du avvärjer kritik för att möjligtvis ha fel.
Jag förstår inte varför man bara för att man förstår sin omvärld genom sina fem sinnen skulle vara okänslig för att det finns omedvetna processer i vår hjärna eller saker i vår omvärld som vi inte uppfattar. Ett simpelt exempel är att vi inte aktivt är medvetna om det mesta som sker i vår kropp trots att vi om vi riktar vår uppmärksamhet märker det, tex så känner du stolen mot baken om du tänker på det, men du är inte riktigt medveten om det annars. Vi läser även av andra människor utan att vi är riktigt medvetna om det. Avläsningen leder till en känsla som kan vara svår att förklara. Viss avläsning behöver sannolikt bearbetas senare, tex genom drömmar.
Jag är övertygad om att sömnen och drömmen är viktiga för att vi ska sortera och prioritera våra intryck, medvetna och omedvetna. Jag tror däremot inte att drömmar har en funktion som en spegling av ett sinne utöver de 5 som vi brukar prata om. Jag vet inte riktigt vad du tror på eller hur du tror, men jag skulle uppleva att mitt liv blev ganska begränsat om allt jag är med om och gör är förutbestämt utifrån det "frysta"(?) ögonblick som min födelse utgör. Jag kan självklart inte säga att du har fel i din tro och åsikt kring astrologi, men jag kan säga att ditt exempel i det här inlägget inte är något som stärker tesen om att astrologi fungerar.
Salvan, ditt instämmande i det korrekta att avhålla sig från att överhuvudtaget kommentera psykisk ohälsa står för dig - detta var inte vad jag sade. Måhända är detta pudelns kärna, det som fick som fått dig att kommentera, vare sig avhandlandet om psykiska problem sker via astrologisk modell eller i annan orddräkt.
Om du läser en gång till, ser du att jag bara förklarade mina vaga utsagor om "olyckliga planetplaceringar" med att ogillar det pöbelaktiga och självrättfärdigande skränandet i bloggosfären. Hojtandet över "slöseriet med skattemedel" intresserade mig inte, utan enbart över hur konsten i vissa fall kan misstänkas vara självterapi. Vilket alltså Odell själv måste sägas ha bekräftat.
Inte minst kunde hennes återbesök på bron kan liknas vid "brottslingen som återvänder till gärningsplatsen", nu för att reparera den "karma" (de negativa kausala bindningar) hon har till sitt eget förflutna. Om dessa de djupa psykets processer lade jag ut texten i ett ytterligare inlägg dagen därpå ("Ödesväven").
För dem som studerat själavandringen (via t.ex. hypnos) är det häpnadsväckande hur "nostalgisk" själen tycks vara, och hur den på sätt som verkar obegripliga för människor vars "vägkarta" slutar vid kausaliteten som det enda som driver tillbaron. Själen återvänder till platser den redan sett, den "trollar fram" texter och t.o.m. föremål i avsikten att synliggöra sin vandring genom historien (och därigenom få perspektiv på den och gå vidare)..
Det här är en detaljnivå som, givetvis, inte den väldigt skelettartade astrologin kan presentera. Den ter sig av nödvändighet vag för den som är ute efter kött och blod, vilket du tycks vara, om jag tittar en gång till på orden: "Utan att luta sig mot astrologin gick de betydligt längre än du vågade göra."
Detta är inte nödvändigtvis ett bejakande av "modet" att våga puckla på någon ordenligt och ta till kraftord, men det finns å andra sidan inget i de tankar du förmedlar som tyder på att det är försvar av Odell som står högst på din agenda, annat den "pudelns kärna" som jag eventuellt identifierade bakom din "freudianska" felläsning av vad jag sade.
Det skulle göra dig, Salvan, till en tänkbar argumentatör bara för argumentationens skull, något du tydligt bevisar i ytterligare felciteringar och sökta argument om att jag skulle söka gardera mig mot "falsifiering": Är du nu intelligent söker du på både Sideriska siktet och min andra blogg Ockulta ögat på etiketten "Karl Popper" (vetenskapsteoretikern). Där ägnar jag några tankar, kanske inte så djupa men åtminstone seriöst syftande, åt vad Popper tyckte om astrologins vaghet och hur man ska hantera hans berättigade kritik.
Jag avrundar här, utan att i detalj förklara att anhängare av de fem sinnena (en metafor för materialister) per definition inte kan öppna sig för astrologin. Jag gör det efter att sträckt ut några ytterligare ledtrådar om du med ett lite större mått av nyfikenhet vill snoka i de sammanhang jag fokuserade med utgångspunkt i Odell och i inlägg 2 och 3 psykets mångtusenåriga väg till självsanering.
Missa alltså inte det fristående inlägget 3, Ödesväven. Med det som ändå kan sägas utan ett exakt klockslag för subjektet, demonstrerade jag där astrologin som en matematiskt baserad modell för vissa grundläggande styrkor och svagheter i tiden (och därmed hos den nyfödda) och tidpunkterna när dessa kan tänkas gå i dagen.
Som du säger pågår det mängder av processer under människans medvetandetröskel, och har bara astrologin lyckats visa att vi tycks styrda av en viss inre logik vi inte ens själva alltid är medvetna om, då har den uppnått mycket.
Ditt nästa studieämne (innan du går vidare med frågan om astrologins anspråk) bör vara människans "fria vilja", om den är en myt eller en realitet. Många tror inte på den, och är du trogen din biologistisk/materialistiska grundsyn (som inte tror drömmar kan förmedla fakta mellan århundraden, bygga telepatiska broar mellan olika psyken eller ev. positioner inom ett unifierat världspsyke, etc), då blir du troligen äcklad den dagen du inser att den deterministiska materialismen reducerar dig, en skrivande och tänkande "fri" ande, till bara död materia plus en helt irrationell sidoeffekt som inte bara åser den nödvändiga materiens ödesbundna rörelse (utstakad i detalj sedan världens början) utan dessutom så bisarr att den skapar illusionen att vad du tycker och känner och vill på minsta sätt skulle påverka denna materiens fatala ödesström.
Materialistiska biologister har såldes EXAKT samma (människofientliga) världsbild du just har kritiserat astrologin för, men de ersätter tanken om att det är samma medvetande som rör sig genom historien och UPPLEVER OCH LÄR SIG med en totalt meningslös myt om att medvetandet är ett sentillkommet sidofenomen (tack vare materiens organisation som "hjärna") och att detta randfenomen dessutom lurar värdkroppen att hon håller på med något.
Se vidare etiketten * filosofiska grundantaganden (obs, asterisk i början av etiketten) för den ramberättelse inom vilken astrologin skulle kunna fylla en meningsfull uppgift och människan återfå sin värdighet efter ett tillfälligt fall ner i "de fem sinnenas inskränkta föreställningsvärld".
Tack för tipsen Siwert!
Jag blir intresserad av vad du har att säga om din livssyn och kommer kanske läsa igenom allt det du rekommenderar. Du ger intryck av att vara påläst och övertygad om det du tror på. Du saknar dock en stringens och jag har lite svårt att hänga med i dina kast.
När det gäller andra människors livsåskådning så förenklar och tolkar du kanske lite väl mycket. Jag förstår inte på vilka grunder du kan påstå att den deterministiska materialismen är den enda slutpunkt som jag kan hamna i eller vad min egentliga agenda är. Fråga mig hellre vad jag tycker, tänker och menar och berätta hur din egen livsåskådning ser ut! Är det en rund cirkel där astrologin och den materialistiska determinismen når varandra bakvägen (så att säga)? Jag för min del tror inte att allt är förutbestämt, men jag är övertygad om att vi alla har olika förutsättningar att klara av olika saker och att undvika andra saker. Därmed reagerar och agerar vi olika i samma miljö. Jag tror således att jag har ett val att skriva detta eller inte.
PS. Vad har jag citerat fel? Jag har vad jag kommer ihåg klippt och klistrat direkt från din text... DS.
Salvan, på din fråga i PS:et om återstående felcitat, gör du rätt i att "frysa ögonblicket" här. För det var inte så mycket ett felcitat jag avsåg som ett fall av övertolkning av jag skrivit.
När du säger, "jag skulle uppleva att mitt liv blev ganska begränsat om allt jag är med om och gör är förutbestämt utifrån det "frysta"(?) ögonblick som min födelse utgör", är detta förstås din läsning som går utöver det lilla jag sade om determinism kontra fri vilja i originalinlägget och det andra. Bra att du stoppade mig där, för detta är naturligtvis inte någon felcitering!
I just dessa inlägg byggde jag inte upp något resonemang från grunden, så att en skeptiker (till vilka jag förmodar att jag får räkna dig) kunde följa en argumentationslinje. I etiketten "sideriska siktet" (en kort programförklaring) nämner jag att den här bloggen sakta kommer att gå från elementära mot allt mer komplexa astrologiska utsagor, men jag börjar märka att en blogg inte är ett optimalt format för ett ämne som egentligen måste presenteras från grunden och upp i vart och ett enskilt inlägg (eftersom en läsare kan ramla in var som helst via en länk).
Frågan om var fri vilja befinner sig i den människobild som innefattar ett medvetande som inte är identiskt med biokemin men enbart har det kroppsliga underlaget att uttrycka sig genom, berördes också lätt i den "asteriskade" programförklaringsetikett jag nämnde. Jag har själv inget svar på problemet, men astrologins prediktiva (och allmänt deskriptiva) förmåga har fascinerat och irriterat mig i många år.
Apropå den smarta ingången i ämnet, för en som likt du är skeptisk till astrologin, frågan om hur "fri vilja" hanterats i västerlandets idéhistoria, hittade jag nyligen ett fenomenalt dokument på nätet. Jag trodde jag kunde västerlandets idéhistoria hjälpligt, men jag måste säga att den här filosofernas tänkande i senantiken kring fri vilja och ödesbundenhet innehöll massor av stoff som var nytt för mig. Inte minst hjälpte det mig tydligare särskilja den stoiska positionen från den platoniska:
http://www.iep.utm.edu/a/astr-hel.htm
(Hellenistic Astrology, ett MASTIGT dokument på mer än 40 A4-sidor)
Läser man vaket inser man strax att detta är vad västerlandet ALLTJÄMT sitter och funderar över. Vi har inte lyckats lösa några av de djupa frågorna på 2000 år! Vad den moderna tiden gjort är istället att krympa sina ambitioner genom att bara acceptera det som kunskap som de fem sinnena kan registrera, vilket å andra sidan, som jag nämnde, skapade en ohyggligt destruktiv människobild som om man tittar noga på den berövar människan all värdighet.
Jag låter mig föga imponeras av det "sekulära samhället" när de sedan saxar loss lite småsaker från den "gamla världsbilden" som innehäll en "andlig dimension" och hänger lite lösryckt prat om människovärde som dekoration ovanpå den i grunden bisarra materialistiska determinism, vars vetenskap fungerar bara så länge man mobbar ut och låtsas som om faktorn "medvetande" inte existerar!
I några blogginlägg på Ockulta ögat har jag påmint om att Newtons mekanik (basen för alla mantran om att vara "förnuftig och enbart lita på empiriskt framtagna rön" är en död modell, alltsedan kvantfysiken avslöjade att medvetandet inte _kan_ uteslutas i detta fysikens spetsområde.
Kvantfysiken har ju i själva verket öppnat för relansering av äldre föreställningar (the perennial philosophy) varav en del förpackats om i urvattnat format som "new age".
Det mest intressanta uttrycket för "den eviga filosofin", för att avsluta med ett bra lästips, är kände matematikern (och ateisten) Bertand Russells kollega (icke-ateistisk) Alfred North Whitehead. Den senare var djupt influerad av buddhismen OCH kvantfysiken lanserade processfilosofin. I original sägs han vara EXTREMT svår, men jag har just läst färdigt medvetandefilsofoen Christian de Quinceys RADIAL KNOWING, en uppföljare till RADICAL NATURE där han relanserade processfilosofin.
"Knowing", är en ypperligt klart skriven bok som reder ut i begreppsdjungeln, benar upp problemen med empirins begränsningar, och slår ett slag för en ny definition av vetenskap, baserad på den växande insikten att medvetandet kom före materien och alls inte som västerlänningen veta ha det de senaste 300 åren.
"Knowing" är ett mer än gott hantverk, men inte ett originellt tänkande eftersom Quincey bygger på rena genier som Whitehead och helikopterns uppfinnare, den orättvist negligerade Arthur M Youngs teorier om fotonen som faktorn med fri vilja i ett i övrigt deterministiskt, "mekaniskt" universum. Young, uppfinnare och matematiker, var för övrigt helt positivt inställd till astrologin och tycks ha använt den ofta i sitt (och andras) liv! Härligt att se intelligenta människor se igenom tidstrender och utvärdera system utifrån sitt eget förstånd.
:-)
Skicka en kommentar