Till nya besökare, en kunskapsteoretisk länk:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

ESTETIK:
Blogger/Google förstörde en gång mängder av bilder från de första åren vid ett uselt omskapande av miniatyrer av original i GIF-formatet. Klicka för att se de skarpa originalen. Ser också dessa usla ut, högerklicka och välj "se bilden" .

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
"The soul is sold not to the devil for money, but to money itself when it becomes the measure of worth rather than the affirmation of value." /James Hillman - Alchemical Psychology (2010, s.143)

Västerlandets store logiker & mystiker Platon
ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)



lördag 4 november 2017

Las Vegas-mördarens skrytighet, kulturchef som symbol för ett döende Väst och Frisjälen som den verkliga människan

Ett "vilt" inlägg som börjar i ego- och skrytproblematik, nuddar vid straffet för oförmågan att placera egodriften på rätt nivå och som brottas ytterligare med antikens gäckande begrepp demon, grekiskans daimon och latinets daemon... 

Enligt DN har distriktssheriffen som utreder massmördaren Stephen Paddock  ringat in gärningsmannens problem. Paddock hade förlorat massor av pengar på sitt casinospelande de två senaste åren (alltmedan Saturnus händelsevis passerat dödens Skorpion, vilket troligen var en riktigt dålig position i Paddocks kompletta horoskop med födelsetid). 

Denna långa tid av ekonomisk förlust kombinerades nu med en psykologisk svaghet: Paddock var en statusdriven människa som ville bli sedd som en high roller på casinon och framstå som en "någon" inför familj och vänner. Att ramla in i en långvarig period av stora spelförluster knäckte en människa med en så uppenbar ytlighet och en personlig mognad som avstannat innan den personliga egokärnan nått vidare till en djup känsla av vem man är som individ. 

När jag läste detta misstänkte jag genast Väduren (ego-formationens princip) men fick lov att se tillbaka på horoskopet eftersom de flesta avskum, företagsledare och politiker försvinner ur huvudet så fort jag kommenterat deras tvivelaktiga bidrag till mänskligheten... Ritar man massmördarens dygn som en naturlig zodiak blir en närmast perfekt illustration till vad sheriffen just sade. 

Satans stjärna Algol har infekterat lycksökaren Jupiter
samtidigt som flashiga Venus-i-Väduren påverkas
av Oxen och dess monetära situation....

Här står den distinkta individens Sol dubbelt utraderad, dels via Fiskarnas jupiteriska (pluralistiska) natur och dels förstås genom dess "naturliga" koppling till det 12e huset för förluster eller t.o.m. exil - vilket i antikens klanbaserade samhällen i princip innebar individens totala upplösning. 

Men se också Paddocks rödglödgade och milt sagt primitiva libido (Mars + Venus) i barnets eller ego-formationens Vädur. Det är inte svårt att se en människa som famlade efter en svårgripbar identitet och förväxlade det med skrytig självhävdelse via Väduren! Och hur sedan Barnet samverkar med Oxen - resurserna som ska nära Väduren - är en katastrof som bara väntar på att utvecklas i takt med livets gång.

På en djupare nivå handlar Fiskarna-till-Väduren om övergången från "oceanisk omedvetenhet" i Fiskarna till den distinkta jag-punkten i Väduren, om hur en själ lösgör sig från "den kosmiska fullheten" (grekernas "pleroma") för att krympa ner och ta plats i en ny värdkropp. Rabbinskt talesätt: "Före syndafallet sträckte sig Adams/människans huvud ända upp i himmelen." Här kan man påminna sig att 11e idealhuset korrelerar med Vattenbäraren - i Babylon "Den Väldige" - som har uppenbara likheter med judendomens tankar om den kosmiska människan, dvs Adam i sin kompletta gestalt, innan han hackades ner till myriader små infantila egon - Väduren). 

Fiskarnas tecken är i denna berättelse föga mer än ett "astralhav" som den fallande själen rör sig ner genom och där möter otaliga "daimoniska" väsenden. Att astrologins hellenistiska gren valde att kalla 12e sektorn för "den onda daimonen" beror möjligen på att senantika källor hävdar att Merkurius representerar människans högre harmoni, hennes bättre jag. Häromdagen hittade jag en senantik text som bekräftar en intuition jag har haft länge om Merkurius som en symbol för människans egen högre och bättre sida, den verkliga och eviga personen om man så vill (representerad via andevärldens Luftelement och Merkurius härskarskap över Tvillingarna, i Indien kallade det gudomliga Paret, gärna porträtterade i omslingrad kärlekslek eftersom det är Eros - Venus - som håller ihop varje värld, inklusive andevärlden).

Det är historikern Benson Bobrick som grävt fram ett stycke ur en bevarad text av Rhetorius egyptiern som här diskuterar det 8e dödshuset (notera att han talar om "tecknet" eftersom den äldsta astrologin - som på denna blogg - likställde ett helt hus med ett helt tecken:


[Åttonde] är det tecken som vänt sig bort från ascendenten [inkonjunkt 150-gradersaspekt, en blindfläck i det egyptisk-hellenistiska tänkandet]. Till följd av detta och på grund av dess innebörd av döden, betecknas ett livets bortvändande [från ascendenten/personen]. Om då Lyckans lott [en matematiskt beräknad punkt] råkar befinna sig där tillsammans med ascendenthärskaren skänker detta olyckor och oregelbundenheter. Är dessa faktorer dessutom illgörare blir eländet så mycket värre, för nu uppstår "olyckligt lottade personer" och om [8e husfaktorerna befinner sig] under solstrålarna [jag ser detta som Solens aspekter, Bobrick tolkar formuleringen som en konjunktion inne i 8e], blir individen kortlivad.

Efter de här ominösa riktlinjerna om 8e dödshuset, kommer så den uppgift som får mig att rycka till, för det är första gången jag ser en bekräftelse i en gammal (eller modern) text på likställandet av Merkurius med "frisjälen" (och möjligen ett individuellt uttryckt för den "rationella själen" - det är inte helt självklart hur man ska korrelera astrologins byggbitar med antikens filosofiska termer - filosoferna var långt ifrån var eniga om allt. Jag har ventilerat tanken på "Hermes" (Merkurius) som människans egen frisjäl tidigare, som att denna planet är den som kröner vår djuriska Ox-kropp och skiljer oss från andra djur som också delar fysik och en livsande. Rhetorius egyptiern fortsätter:

Merkurius, varande herre över Daemonen [Bobrick fyller ut med "daemonens ödeslott"], och i 8e leder till obegåvning, analfabetism och lata människor.  Merkurius, när den är herre [tillfällig ägare] över det 6e, 8e eller 12e [de tre primärt onda husen i den hinduiska traditionen eftersom det onda 3e är "reformerbart"], och med Saturnus och Mars och alla under solstrålarna [aspekterade av Solen?] leder till döv- och stumhet. Är Månen där [8e] under en nattfödelse och adderar till henne [huset?] sina tal och sitt ljus - särskilt om Jupiter är i 11e - då kommer individen att profitera på frågor som har att göra med de döda och med arv.  (The Fated Sky, s. 55-6)


Bobrick  forsätter citera Rhetorius ett bra tag till om omen knutna till 8e huset, men det var som sagt likställandet av Merkurius med Daemonen, som något vem som helst vid den här tiden kände till, som fångade mitt öga. Den som inte läser tillräckligt mycket blir en imbecill eller tvingas krysta fram kunskaperna ur sitt eget inre! (Platon var tydlig med att vi har alla kunskaper inom oss, men alltför få har själen i en "introvert" orientering. Den som vänder själen utåt, mot världen, agerar mot Ondskans princip i allt man företar sig, oavsett hur välmenande. Därmed kan hela vänsterrörelsen avskrivas som försöker förbättra världen utifrån enbart ett materialistiskt perspektiv...)

Någon som ännu minns den röda tråden? Eftersom nu Merkurius "faller" i Fiskarnas tecken är det troligt att hellenismen därför beskriver det motsvarande 12e huset som den onda daimonen och att en kroppslös Merkurius själv är en ond demon, kanske en osalig ande, ett förvirrat spöke att "driva in i ljuset" för de exorcister som hjälper psykiskt störda människor att "rensa sina bostäder" från andlig närvaro. Det är i många fall knappast andarna som är problemet utan att det finns människor som "läcker" och har en minst sagt skakig relation till döden och frågor om "andra sidan"! 

Det är själarna som är kanaler och som sedan projicerar sina inre upplevelser på omgivningen - ibland med sådan kraft att de ger "spökena" kraften att smälla i dörrar. Dessa onda demoner är med andra ord parasiter på själar som ännu är kvar i den materiella drömmen (vår värld) och 12e huset i horoskopet tycks vara en utmärkt plats att dra på sig en hoper onda demoner. Indisk astrologi har en mindre tradition som anser ett av dessa spöken är ens eget närmast föregående liv! Denna "daimon" är ond eftersom man är omedveten om att den alltjämt påverkar den nya kroppen. 

Exkurs om frisjälen. Min första insikt om att Merkurius (Hermes) kunde vara astrologins motsvarighet till människans frisjäl kom i de två "blå drömmar" (särskilt den andra) som fick mig att upptäcka den sideriska zodiaken. Rhetorius ord bekräftar nu - drygt tio år efter den andra drömmen - att ingivelsen sannolikt var korrekt.

Det finns ytterligare funderingar under taggen Merkurius - även i anknytning till begreppet daimon - men jag orkar inte gå igenom 34  inlägg för att rekommendera de bästa av äldre diskussioner om Merkurius/Hermes som vår högsta individuella själsnivå.

Det är f.ö. i den här frågan senantika platonister börjar bli oeniga. Hur mycket "gud" kan en människa göra anspråk på att vara medan hon befinner sig i kroppen? Proclus, med massor av Jord i sitt horoskop, var en riktig tråkmåns: han ansåg att själen för evigt är fast i sin tilldelade art och att människosjälar aldrig kan bli något annat. I detta skiljer han sig starkt från bruket att postumt upphöja vissa själar till gudarna - till de gudomliga själarnas nivå. 


Bloggaren (typiskt nog med 0 planeter i Jord och minimalt reducerad av materien förutom att Saturnus mot ascendenten krympt den kroppsliga längden till något under manlig medellängd) lutar åt att astrologin, formulerad långt före Proclus, faktiskt pekar mot våra högre och mer gudomliga jag. Romaren Manilius under 1a århundradet kallade de tre Lufttecknen de enda helt "mänskliga" och hänvisade allmänt till sina babyloniska källor. Men Proclus har en poäng, zodiakens konstruktion pekar onekligen på en mystisk relation mellan Luften (andevärlden) och den varelse, det Logos, som tagit kroppslig form (Jord).

Merkurius anses vara essentiellt Jord och är samtidigt "upphöjd" i Jordtecknet Jungfrun, som ju har en mänsklig symbol i den grekiska traditionen. I det gamla Babylon var detta bara rispan i marken, Plogfåran, vilket stämmer bättre med hinduismen som också ser "resurser" i Jord, dvs saker och ting EXTERNA till själen - den verkliga människan. Den Merkurius som "essentiellt" tillhör Jordelementet och anknyter till handelsmän och till resurser kan inte vara samma Merkurius som via härskarskap över Tvillingarna tecknar den eviga frisjälen. Anar man en lätt förvirring i traditionerna eller finns det fler faktorer att ta hänsyn till?

Samtidigt "faller" den essentiella Luftplaneten Venus i Jungfrun, medan hinduerna ser Venus som Tvillingarna/Parets enda planetära välgörare. Efter en eller annan kärlek i livet där jag andligt upplevt närvaron hos en älskad partner, där vederbörande ockuperade samma fysiska utrymme som mig själv, förstår jag fullständigt vad tanken om att "bli besatt av andar" handlar om. Upplevelsen var något helt annat än att "ha någon i tankarna"; detta var en fullständig medvetenhet om att samma yta mark fylldes av en annan närvaro.

Den indiska astrologin tycks ha bevarat tanken via Parets tecken som vårt mingel som sanna, älskliga och eviga varelser - fast på andlig nivå. Jämför med pornografins utbredning i väst och dess totala mord på människornas sensibilitet. Kanske vittnar hinduismens "Paret" om ett arv från Babylon som tycks ha haft en mer avancerad människosyn än de har kredd för. Thomas McEvilley (i The Shape of Ancient Thought som han skrev på under flera årtionden) menade att det finns tecken på att babylonierna ägde en själavandringslära precis som indierna, sydost om tvåflodslandet där astrologin föddes.


Hur då förklara 11e huset som "den goda daimonen" i skenet av judendomens tanke om att Adam Kadmon, den kosmiska människan är vi själva innan våra själar faller ner i synd, fragmenteras och blir feta egon? Vattenbäraren - Den Väldige - är varken säte för någon planets upphöjelse eller fall. Den bara är, tycks det, med sin härskare Saturnus, likt Venus en essentiell Luftplanet. Men där Venus fladdrar hit och dit i Passionen (Rajas guna), verkar Saturnus via Tamas guna, omedvetenhetens och därmed fixeringens kvalitet. Är hinduerna inne på samma tanke som de senantika judarna - att Vattenbäraren illustrerar mänsklighetens omedvetenhet om sin sanna natur?

Judarnas föreställningar om Adam Kadmon, den himmelska människan, handlar om en kollektiv entitet, ett enda väsen i ett oändligt universum. Eftersom Människan är gjord i Guds avbild rimmar tanken exakt med platonismens begrepp NOUS (Guds Intellekt), som likaledes är en aggregation av distinkta levande väsen (Platons Idéer). Människan - eller "sonen" var först en Idé hos Fadern eller Gud. 

Västerlandets och särskilt borgerlighetens fokus på individen ÄR syndafallet i dess mest extrema form. Det finns troligen inte något hopp i detta jordeliv för t.ex. en sådan kropp som identifierar sig som DN:s kulturchef Björn Wiman. Hans ängsliga journalistisk och vånda över västerlandets och sin egen individualitets sönderfall visar att judarna och alla hederskulturer hade rätt. "En för alla, alla för en" (även ett motto för en gammal engelsk adelssläkt).



Den här kartan rör knappast kultururvattnaren själv, symboliken är så stor att den tecknar inte bara Wimans egen ångest för krafter i världen som sprider sig och hotar hans lilla begränsade ego-fläck och plats i historien, utan hela västerlandets neuros. 

Med den "naturliga zodiaken" applicerad på individer som söker sätta agendan för ett helt folk eller åtminstone de välbeställda stockholmarnas, får vi via Wimans karta en knivskarp berättelse om en sjuklig låsning vid egot (Saturnus fixerar Vädurens omogna och ytliga ego-princip). 

Saturnus opposition till Solen i Vågskålarna avslöjar att en egocentrerad kulturs vara eller icke vara granskas av den himmelska domaren (Wiman är en så sekulär ateist som möjligt är, men han är som sagt bara en nyttig idiot här, en bärare av en så mycket större historia än den han själv vågar konfrontera - hans usla kulturkrönikor uppblandade med politiskt svammel i DN har gjort HONOM till ett tidstecken och det är detta tecken vi ser i kartan).

Att det ser pyrt ut för hans "ras" eller underart av mänskligheten uttrycker han jämt och ständig och enligt den naturliga zodiaken är hans sort mycket riktigt redan död. De himmelska Vågskålarna har dömt honom ATT GÅ NED I UNDERJORDEN. Identitetsmarkören Solens ägare Venus har här redan "fallit" ner i LIMBO i det 6e huset för ångest och fientliga stämningar, det första huset efter solnedgången och således en snarlik indikation om dödsriket till Oxens 2a hus just före soluppgången. Rädslan för ofärd är ett påfallande drag i Jungfruns tecken och hade inte det här tecknet funnits i zodiaken skulle merparten av läkemedelsindustrin kunna avvecklas. Så mycket produkter som bara är liniment för själar i neuros - precis som de som behöver häxdoktorer för att driva ut onda andar ur sina "hus".

Wiman som representant för västerlandets kapitalistiska borgerlighet har all anledning att frukta den extrema form av våldsbejakande terrorism som vuxit fram och nu inte bara går under kapitalismens flagg utan även islams. Se hur Wimans Jupiter samtidigt är ägare till 9e huset för religionerna och alla sorters utlänningar. Jupiter är här i olyckans och fiendskapens hus och det är helt klart vem Wiman fruktar och hatar i sin ensamhet. Sedan lyckas han som den Våg han är snygga till sina krönikor för att inte låta som den högerextremist han egentligen delar så mycket med...

Men nu har jag lustigt nog hamnat vid MOTBILDEN till vad inlägget startade med - den kapitalistiska typen av terrorism, massmördaren från Las Vegas. Wimans karta beskriver ju problemen 180° mittöver. Om Paddocks karta illustrerar Fiskarnas problem att krympa ner från zodiakens tredje och avslutande "universella" akt och i omstarten i en ny första akt nöja sig med att växa in i en enda tydlig person, så står Wiman för den ringa kulturens eller individens ömkliga svanesång, att i rädsla för vad den egna vinsthungern har ställt till med nu frukta och hata andras fientliga påminnelser om den väg man själv vandrat. 

Wimans horoskop påminner om amerikanernas, folket som ogenomtänkt och slentrianmässigt lamenterar att "hela världen hatar oss" och inte kan förstå varför, de som enbart producerat storslagna och underbara saker! Som den naturliga zodiakens kosmiska domstolsprincip ÄR Vågen ett kritiskt tecken. Dess härskare Venus är aldrig längre än 48 grader från Solen och kan bara befinna sig i näraliggande tecknen. 

Själens dom handlar antingen om Lejonet - individualitet och ledarskap (och dess kvalitet), Jungfrun, dess närighet och själviska privatism alternativt värnande om miljön (åtminstone i vår tid). Vågen som sådan fokuserar dess sociala och älskliga natur, Skorpionen, de djupa frågorna om själens relation till det som kommer därefter (se Martin Luthers ångestladdade horoskop!). 

Till sist finns en liten grupp Vågar som redan står "rotade" i universalismen genom en Venus i Skytten. (Men inte ens dessa är garanterat äkta avatarer, höga själar som nedstiger till mänskligheten för att hjälpa den på traven. Horoskopet kan innehålla andra problem som degraderar Skytten till att snarast likna en chanstagande lycksökare - se fd finansministern Anders Borg.)

*****


När jag rannsakade mitt minne efter andra figurer som uttryckt samma behov av att "flasha" inför andra fick jag ett napp. Det här anonymiserade horoskopet tillhörde en man som i barndomen tycks ha skadads av familjens skilsmässa sedan fadern bytte ut hustrun mot en ung "trofébrud" och startade ett nytt liv i sus och dus. Kvar blev en övergiven pojke utan kontakt med faderns nya status och det födde avund. Senare i livet hittar vi honom som en kopia på sin far, i grunden lågmäld men med underliga utfall av skrytighet och för att komma åt pengar och lyx t.o.m. i ungdomskriminell, en tid hälare som köpte och sålde vidare stöldgods.


Mannen har idag ett säkerhetsklassat arbete. Skurkstämplad blir man först när påkommen att praktisera det här landets favoritgren: korruption. Horoskopet är ett av de första jag ritade och jag har aldrig tittat på det sedan jag bytte till siderisk zodiak för snart tio år sedan. Men hur mitt i prick träffar det inte! Visa ascendenthärskarens tecken och husposition ser man samma typ av identitetsproblem som hos Paddock, och samma önskan om att skyla över bristen på solid jag-kärna med Vädurens ytliga flashighet. 

Likt denne man hade även Paddock en allt annat än föredömlig far (en brottsling)! Det 9e huset är inte oproblematiskt (en verksamt ond Saturnus) men Jupiter däri är god. En typiskt mixad natur och här fanns både välvilja men också drag av brutalitet i psykologin!
 
Ända från 2010 är inlägget om president John F. Kennedys talskrivare, han som skapade det bevingade ordet, "fråga inte vad ditt land kan göra för dig utan vad du kan göra för ditt land" - en så anti-egocentrisk utsaga det någonsin är möjligt. Och har man sett, samma signatur som Paddock igen! Men här således en man som gjorde en dygd av Fiskarnas kollektivistiska stim och såg den enskilda Väduren som alltjämt en del i detta: alla stridbara Vädurar ska ansluta sig och simma under och för stjärnbaneret! Ut i krig för kung och fosterland och USA:s vanvettiga anspråk på att vilja äga världen! 


*****

I närmast föregående inlägg hittade jag ett annat uttryck för sambandet mellan Fiskarna och Väduren i en markant förhöjning bland Nobelpristagarna av kartor där Fiskarnas härskare Jupiter aspekterade sitt eget hemmatecken via opposition samt samma förhöjning där nästföljande Väduren "stimulerades" av sin härskare Mars. 

Jag såg en tydlig berättelse strömma från denna heta zon i zodiaken, en perfekt skildring i symboler av hur en uppfinning eller ett framsteg kommer ur universums nebulösa omedvetenhet och debuterar med skärpa i Väduren - tecknet som just representerar den punkt där det övernaturliga går in i det naturliga, i vår värld. 

Eller med andra ord: ascendentgraden, mer allmänt representerad av första huset och dess naturliga koppling till Väduren. (Också planeten Mars symbol med en pilspets som skjuter ut ur en cirkel kan läsas som samma nålstick på vår värld, samma punkt där något lämnar fullhetens cirkel och blir en enskild person som gör ett intryck här, nålsticket är den nyföddes stridstjut just efter förlossningen. 

Paddocks problem - och kanske en risk för alla med samma kombination - var att han aldrig kom över det där inledande ankomstgnyet utan fortsatte guppa kvar i den odifferentierade drömvärld som är Fiskarnas (casinon?) och ville upprepa Vädurens nålstick om och om igen för att imponera på omgivningarna. Se mig! skriker det lilla och ännu omogna barnet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar