Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


söndag 6 juni 2010

Astrologin & de 7 dödssynderna

Apropå kraven på BP-ordföranden Svanbergs avgång till följd av sjuklig passivitet inför den gigantiska oljeolyckan, kan till denna analys av hans horoskop läggas att födelsen inföll i ett zodiaktecken som tydligt påminner om en av de sju dödssynderna, trögheten eller letargin! Det är naturligtvis Oxen jag talar om.



Frågan hur de sju dödssynderna korrelerar med zodiaken på yahoo engagerade föga (två svar). Det beror troligen på att folk som är nyfikna på den här typen av frågor i dag tappat i bildningsnivå till följd av nätet. Idag surfar man efter lätta men lösryckta fakta

Internet håller på att skapa någon slags faktastinn fåne - människor som är som tomma svängdörrar. Se här en kommentar över Alexander Bards och Isobel Hadley-Kamptz predikan om den "nya nätmänniskan" som bara kastar ut länkar eftersom allt redan är tänkt och ingen längre förstår att arbetet med att skriva ut tankarna är ett sätt att inkorporera kunskapen i den egna själen. Tomma svängdörrar, som sagt.

I det här fallet är frågan dessutom en slamkrypare. All logik säger att de sju dödssynderna inte alls sammanhänger med de 12 zodiaktecknen, vilka är sinnebilder av gudomliga tankar eller Idéer.

Istället korrelerar dödssynderna med planeterna, av vilka en del, då de fungerar illa och beter sig som demoner, missfärgar själen under dess fall ner i vår sublunära värld - grottan som Platon kallade den. Och de synliga planeterna är som bekant sju till antalet.

Här är de enligt Dante, från snabbaste och minst beständiga till långsammaste och mest djupgående planet (den sjunde kretsens Saturnus är förknippad med kroniska eller permanenta tillstånd):

  • Månen - avund (invidia)
  • Merkurius - girighet (avaritia)
  • Venus - vällust (luxuria)
  • Solen - högmod, fåfänga (superbia, hubris)
  • Mars - vrede (ira)
  • Jupiter - frosseri (gula)
  • Saturnus - lättja, likgiltighet (acedia)

Eftersom de latinska termerna kan översättas lite olika uppstår osäkerhet. För lättja verkar inte stämma med Saturnus vars positiva dygd ju är strävsamt arbete och en moralistisk "göra rätt för sig"-natur. (En moralist är inte nödvändigtvis moralisk!) Men bilden klarnar när man påminner sig Saturnus negativt uppfattade stoiska likgiltighet - dess brist på empati.

Saturnus saknar passion och kan bli en kallhamrad materialist som bara är med i leken för att raka åt sig och organisera för sitt eget bästa. Onkel Scrooge i "En vintersaga" är den dåliga, kallsinnigt likgiltiga och t.o.m. sociopatiska Saturnus - sannerligen ingen moralisk arbetsgivare.

Jämför denna kyla längst ut i världens ytterkant med Månen som betecknar den sfär som närmast höljer vår jord. Månens avund ska naturligtvis sättas i relation till Solen, vars ljus den söker efterlikna men aldrig lyckas med eftersom den "kollapsar" vid fullmånen och åter tappar i ljusstyrka.

Handelsmännens och tjuvarnas patron Merkurius är ingen märkvärdighet, och knappast heller Solens högmod via det sceniska och ibland bara storhetsvansinniga Lejonet. Superbia. En dålig Sol och en födelse vid soluppgången kan bli en outhärdlig narcissist som knappt märker att andra existerar.

Älskarinnan Venus vällust är också lättbegriplig (och som skulle kunna blandas ihop med en eller annan synd om man enbart betraktade Venus som t.ex. pengar). Inte heller är krigaren Mars vrede problemeatisk.

Och Jupiter är ju faktiskt den som i sin expansiva tendens saknar tyglar och leder till frosseri. Minns filmen "Seven" och mannen som tvingades äta tills han sprack (redan i Monty Pythons "Meningen med livet"). Det är Jupiter - som expanderar och expanderar till börsklipparen exploderar.

BP:s ordförande Svenbergs horoskop kan nu inte knytas in närmare i detta resonemang eftersom födelsetiden saknas och planeternas faktiska beteenden därmed förblir okända. Se den allmänna diskussionen om planeterna för de fall då t.o.m. "onda planeter" blir till goda i ett individuellt horoskop (dvs, ett horoskop med känd födelsetid).

Om kraven på ordförandens avgång i SvD, DN, AB, Expr

*****

Se även engelska Wikipedias artikel om dödssyndernas tillkomsthistoria. Min korrelation med de sju planeterna kan definitivt diskuteras! Särskilt är Satans synd, övermodet eller hybris, och hans plats i helvetets djupaste och kallaste region hos Dante inte alls olik Saturnus i den sjunde och bortesta kretsen.

Men vad då om Solen som den högmodiga? Är även Solen en representant för Satan men nu som ljusängeln Lucifer just innan fallet? Tanken infinner sig, att de sju dödssynderna kanske kan representeras av flera planeter, och att ett sinne i rörelse kan förstå mer av den faktiska situationen än det sinne som bara vill ha en punktlista att memorera. Det senare förhållningssättet påminner faktiskt om slöhetens "acedia", dvs en dödssynd i sig!

:-)

Wikipedia nämner en 1500-talsassociation mellan synderna och ett antal demoner där just mitt förslag om Solen som stolthet knyts till Lucifer och samma gestalt dyker upp även som Satan, men nu istället förknippad med vrede!

Att girigheten (handelsmannens Merkurius) kopplats till Mammon är naturligtvis perfekt, men jag vill peka på att sjömonstret Leviathan knutits till avunden, vilken jag såg som månens avund på solen. Och Månen är de facto härskare över det djupa havet, Leviathans hemvist!

I sammanhanget kan påminnas om Månens två noder, "draken" vars huvud ansetts girigt (och där den avhuggna kroppen/svansen anses som straffet för denna hunger). Men kanske girigheten snarare är avundsjuka! För den indiska legenden säger ju att demonen trånade efter samma odödlighet som (de planetära?) gudarna innehade.

Demonen hann nu dricka av odödlighetsbrygden innan svärdshugget klöv den itu, och därför månnodernas odödliga cirklande baklänges genom zodiaken som två osynliga positioner, två "skuggplaneter".

Filosofen Anthony Damiani identifierar "draken" så här, och använder symbolen för norra månnoden på den i sin bok Astronoesis.

*****

Tillägg 110714

Jag hittade just en senantik förteckning av en Servius, kommentator av poeten Vergilius på 300-talet. Han listar följande fem planetära laster:

  • Saturnus = lättja
  • Mars = vrede
  • Venus = lusta
  • Merkurius = kärlek till pengar
  • Jupiter = härsklystnad
Dantes frosseri hos Jupiter är den enda lasten som skiljer sig från Servius fem.


Inga kommentarer: