Mänsklighetens fiende - astrologiska antydningar

Kärnfysikern Edward Teller. En trivialitet, men inte helt olik Olof Palme.

Båda var födda med Solen i Stenbocken.

SvD har en intressant artikel om den ungersk-judiske atomfysikern Edward Teller som, utvandrad till USA på flykt undan europeisk antisemitism och nazism, förordade en så massiv militär rustning mot den gamla värld han närde ett pyrande hat mot att han faktiskt bidrog till att det kalla kriget tog slut. 

SvD drar slutsatsen att historien givit hans hökaktiga syn och fanatiska intresse för bomber rätt. Här vill jag istället söka astrologiska bekräftelser på dels hans korrupta geni, tecken på den svekfullhet artikeln också tillskriver honom, samt tecken på epitetet "mänsklighetens fiende". (Han kallades också "vätebombens fader", vilket han inte var förtjust i).

Eftersom födelseklockslaget inte är känt, får vi nöja oss med de allmänna drag som "låg i tiden" på himlen. Och direkt blir det problem: runt fem på eftermiddagen lämnar Månen Oxen och går in i Tvillingarna.

Det går att argumentera för båda typerna av sinnelag, men eftersom Oxen gäller merparten av dygnet, väljer jag den. Det här grundläggande (bokstavligen!) Jordtecknet rimmar också alldeles utmärkt med naturvetenskap och fysik, om det finns något annat i horoskopet som söker nå praktiska resultat genom att förstå och kontrollera den materiella naturen (Jordelementet).

Och här måste verkligen Solen i Stenbocken sägas ge den böjelsen - detta Jordtecken är direkt kopplat till naturvetenskapen genom dess härskare Saturnus som söker (och finner) systematik i det fysiska.

I det förgångna har jag röd- och grönfärgat aspekter lite impressionistiskt och om man inte funderar över planeternas samverkan utan nöjer sig med schablonen "rött = kritiskt, grönt = bra" kan det lätt bli fel. 

F.o.m. nu ska jag försöka respektera de "naturligt goda" planeternas aspekter och grönfärgar därför oppositionen som "goda" Jupiter kastar mot Stenbocken mittöver. I det förgångna har alla oppositioner blivit röda av ren slentrian. 

Å andra sidan indikerar ju en opposition en spänning av något slag, och många gånger är det en personlig åsikt om man anser spänningen vara utvecklande (god och "grön") eller problematisk ("röd"). Ur "gudarnas" (planeternas) perspektiv finns inget ont och gott som den komfortsökande människan definierar dem!

Jämför med "onda" Mars 90-gradersaspekt mot norra månnoden Rahu som "utlöser" en rödfärgad axel till södra månnoden Ketu. Här är tre naturliga "illgärningsmän" aktiva och en rödfärgning är helt logisk. 

Han förlorade för övrigt en fot i ungdomen och haltade resten av sitt liv fram på protes: en stilren illustration av Mars och Saturnus i fötternas tecken Fiskarna!

Svekfullheten och epitetet "mänsklighetens fiende" (pga fysikerns vurmande för att bygga mer och mer vapenmakt för att hålla den "onda" delen av mänskligheten i schack) förefaller komma från samma ställe på himmelen: den långt ifrån lyckade kombinationen av två naturliga illgärningsmän i katastrof- eller förlusttecknet Fiskarna. 

Som zodiakens sista anhalt är detta en naturlig alstrare av apokalyptiskt tänkande och föreställningar om domedagar och slutet. Dess motsvarande tolfte hus kallades i senantiken den onda ängelns hus - en sektor på himmelen varifrån man kunde räkna med allsköns elände!

Resonerar vi utifrån den "naturliga zodiaken" pga saknad födelsetimma, kan vi lika gärna löpa linan ut och betrakta Edward Tellers liv och öde som en rent symbolisk tilldragelse. I så måtto hittar vi den naturliga livsviljans Mars (Väduren/första huset) "kollapsad" i Fiskarna i tolfte för självmord.

Den här tendensen till självhat gentemot sin plats i denna världen förstärks av att också den hårda och känslokalla Saturnus blockerar Mars med sin blotta närvaro. Mars/kriget hamnar i något slags skruvstäd där den maktsökande Saturnus har yttersta kontrollen. 

Nu är Saturnus i Fiskarna i sig en problematisk placering och som rör hela "sub-generationer" av individer. För om Saturnus representerar kontroll och gränsdragning är den på fel ställe: Fiskarna är rinnande vatten och tecknar stark själslig föränderlighet. Saturnus kan här bidra till depressiva och ineffektiva individer, usla strategier och rent fantiserande.

Totalt sett är den här negativa klumpen i Fiskarna en utmärkt indikation på en vindflöjel, en "svekfull" natur, och särskilt när man inser att denna tolftehusindikation direkt disponerar över fysikerns Sol i Stenbocken i den yttre aktivitetens tionde hus. Stenbockar framstår som garanter för ordning i världen men i det här fallet är det något själsligt ont i det omedvetna som degraderar Stenbockens normala rättrådighet.

Eftersom Teller uppenbarligen var höggradigt intelligent vittnar horoskopet (inte det första!) om att teorin om "bränd planet" inte är helt trovärdig. Med intellektets Merkurius bara en grad framför Solen, och en Sol disponerad av en herre (Saturnus) själv illa placerad och dessutom fientligt inställd till Solens naturliga frihet, skulle det här verka som extremt bekymmersamma omständigheter för Merkurius. Och ändå hade han ett knivskarpt intellekt!

Men det är då vi kommer till den grönfärgade oppositionen från Jupiter, expansionens planet, som det här året ligger "upphöjd" i Kräftans tecken. När Jupiter "välsignar" Solen betraktas det som en distinkt intelligenshöjare och jag kan bara se det som att Jupiters välsignelse av både Solen och Merkurius är en viktigare faktor än att Solen "bränner" Merkurius, dvs, visuellt osynliggör Merkurius som inte kan urskiljas på himmelen så här nära ljuskällan Solen.

Här är det viktigt att minnas att Merkurius visst kan visa tecken på skador i dess yttre bemärkelser, medan den inte alls blir korkad på "insidan" pga bränningen. Exempel på yttre skador, skulle kunna vara alla frågor om förflyttningar, frågor kring elementär skolgång (intill högskola) eller frågor som handlar om hur man kommunicerar.

När Solen "bränner" Merkurius betyder det alltså inte att intellektet (Merkurius "insida") trubbas av, för en långsam tankeutveckling ska man istället studera Merkurius kombinerad med Saturnus. (Men även den senare kombinationen har en spännvidd från ren stupiditet till långsam men metodisk och extremt fokuserad tanke!)

Emellertid är allt detta "ytan" av Tellers intelligens, för på djupa omedvetna nivåer har vi fortfarande det faktum att Sol/Merkurius i Stenbocken "disponeras" av den usla Mars/Saturnus-kombinationen i ett irrationella och opåtlitliga Fiskarna. 

När jag kallar Fiskarna irrationella och opålitliga så gäller det just det här horoskopet! Det är Mars och Saturnus närvaro som "degraderar" fisksymbolen i just det här fallet. En Fisk med sin härskare Jupiter hemma skulle istället vara den "empatiska och självuppoffrande fisken". Alla faktorer påverkar och modifierar varandra upphörligt!

Men man kan gå ännu ett steg djupare och fråga sig om den dystra, flängiga och nästan illvilliga tendensen inifrån Fiskarna är det sista ordet kring fysikerns aktiva livsväg (Solen)? Nej, för även Mars och Saturnus hopplösa aggression och hämning, hetta och kyla, "tar order". 

Båda ligger i händerna på Fiskarnas härskare Jupiter, och den, som vi sett, är en höjdare i horoskopet, med en tydlig vilja att säkerställa och trygga i försvarsprincipens tecken Kräftan. Så det är alltså revirtänkande Kräftan som är ultrastark här via den expansiva Jupiter som ligger under fysikerns intresse för domedagsvapen (Mars/Saturnus)!

Ska man därför med SvD säga att historien gav Teller rätt? Att en extremt uppförstorad instinkt till säkerhet på den egna fronten eller för den egna klanen (Jupiter i Kräftan) rättfärdigar domedagsbomber som ett sätt för en Sol-Stenbock att visa vem som är en mäktigaste stengeten med de farligaste bockhornen? Se hur nära den här oppositionen ligger Tellers egna ord: "Jag kände en plikt (Stenbocken) att göra vad jag kunde för att försvara friheten (Jupiter) i mitt nya hemland (Kräftan)".

Här når man områden där frågan vad som är gott och ont inte längre har några entydiga svar. Den som förstår att Teller upplevde problem i sin barndom (hans fader advokaten ifrågasattes under antisemitiska strömningar i Ungern) ser hur hans öde formades till denna övertaggade parodi på ordningsväktare.

Barndomen, ja. Månen är som sagt ett osäkerhetsmoment, men antar man Oxens tecken, och vi fortsätter att betrakta hans livsöde som en ren arketyp eller symbol, så anger det andra huset för pengar att hans ungerska barndomsmiljö var välbärgad. Detta rimmar med faderns yrke. Venus (pengar) i Vattumannens första grad motsäger inte detta. Luft och Jord knyts amman via disponent och disponerad och vi får "rationalismens syndrom", vilket passar perfekt för ett intellektuellt juristhem.

När vi på detta sätt använder den naturliga zodiaken blir Solen i Stenbocken också ett tecken på en fadersgestalt som har med gränsdragningar att göra, inte helt fel med tanke på juridiken. Lagen som sådan ligger dock under Jupiter, och denna planet bestrålade som sagt Solen!

Månen i Oxen disponerad av Venus i Vattumannen ser klippfast och oföränderlig ut (sinne i Tamas guna disponerad av Venus i Tamas guna). Ett rationalistiskt och stabilt sinne. Men går vi till tredje nivån och söker disponentens disponent är vi ännu en gång tillbaka vid den horribelt klena Saturnus i Fiskarna infekterad av Mars i dess "suicidala" läge (om man minns att Mars är förstahusets persona-indikator).

Jag har ingen klar åsikt om hur man ska hantera dessa budskap som ligger två nivåer under den nominella berättelsen om en "trygg och lugn barndom/Måne i Oxen", men det är ofta intressant att följa disponentkedjor hela vägen - det kan ge nya och oväntade tankar.

Till sist, resultatet av att den paranoide Teller insinuerat att kollegan Oppenheimer hyste vänstersympatier under McCarthy-eran, blev att "majoriteten av hans vänner och kollegor vände honom ryggen; han blev persona non grata i många akademiska kretsar".

Låt oss åter betrakta fysikern som något mindre - och mer - än en människa av kött och blod, som en evig arketyp och använda den naturliga zodiakens budskap. Det elfte huset är vänskapens hus. Det korrelerar naturligen med Vattumannens gruppsociala eller gruppideologiska tecken. Här hittar vi vid första påseendet kärlekens och adaptionens Venus (dock bara i tecknets "nyfödda" första femtedel - se "avashta").

Här rasar emellertid horoskopet sönder ganska direkt eftersom den här anpassbarheten i rigida Vattumannen inte har något stöd från disponenten Saturnus som tvärtom är fientlig, präglad av Mars - och en som stöter dolkar i ryggen på de närstående!

Här har vi också för första gången den ökända problematiken med att få Luft och Vatten (förnuft och omedvetet) att fungera tillsammans. Vänskapshuset bara ser ut att vara vänligt - under ytan hittar vi Fiskarna som här är så destruktiva och självdestruktiva. Syndromet kallas "dissociation" på bloggen. Galet geni, var ordet!

*****

Se även Wikipedias artikel om Edward Teller för fler intressanta detaljer ur ett hispigt livsöde - så typiskt för den svaga nyckelpunkt jag tror vi har identifierat här, Mars och Saturnus i Fiskarna.