Svenskarna blåsta på ett liv med kvalitet (högerns ROT-bidrag)

"Slemklumpen", en "camp" skräckfilmsklassiker från 1958 som
påminner om en uniform medelklass som vältrande sig fyller
våra storstäderna och gör det nyanserade livet omöjligt.

Där jag bor hoppade merparten av hyresgästerna på tåget för många år sedan när hyresrätterna ombildades till ägande av lägenheten. Jag tillhörde den minoritet som avstod från att bli en patetisk tönt som inbillade mig att en dörr just öppnats till det Ljuva Livet. Jag har nämligen vaga tidigare liv-minnen av någon enstaka tid och plats som visste vad verklig rikedom ville säga, med privilegier som skulle få dagens svenska medelklass att framstå som just så ömkligt grundlurad av deras Överherrar som den är.

De senaste få åren har fastigheten där jag bor alltmer börjat likna en dragig svängdörr för folk upptagna av sin "bostadskarriär" - ett osmakligt begrepp jag först uppsnappade via den självcentrerade ekonomijournalisten Carolina Neurath. Nu hann rättvisan visserligen ifatt henne, insatsen i något morgon-tv-program var tydligen under all kritik. Det är ett mått på Sveriges vänskapskorrupta (eng: chronyism) Elit att framgång inom ett område strax blir en fribiljett till precis vilken syssla som helst, oavsett om man är lämpad för den eller ej...

2018 ser ut att bli en fortsättning på det närmast kontinuerliga undantagstillstånd som numera råder i fastigheten där jag bor. Sedan flera veckor pågår årets första lägenhetsrenovation och den följer hack i häl på 2017 som såg åtminstone 4 lägenheter hel- eller delrenoveras.

Bilning i väggar och golv som gör det helt omöjligt för andra boende att vistas inomhus brukar visserligen vara överstökade på 2-3 arbetsdagar. Men runt dessa jordbävningsepicentra ligger också veckor av ömsom valhänt som energiskt och yrkesmässigt spikande och slamrande som också drar ner boendekvaliteten för omgivningen. (Moderna hus i betong transporterar hemfixarens fumlande genom 6-7 våningar). Det blir bra många veckor varje år som bjuder på en oerhört låg boendekvalitet med denna pågående ROT-pest. Jag undrar hur om de andra som också fixat boendet på skattebetalarnas bekostnad som ens törs besinna vansinnet de är en aktiv del av.

Läs byggjobbaren som i Expressen förklarar vad det är svenskarna sysslar med, lurade av den Onde Rike Mannen. Där jag bor ser jag bara normal medelklass och just den här stora gruppen är kanske den mest bedrövliga av alla. De imiterar de rikas beteende i tron om att själva stå överheten rätt nära, men fattar inte hur patetiskt liten förbättring de egentligen fått. Dumma människor tror det är likhetstecken mellan "förändring" och "förbättring". 

Exempel: Efter att ha köpt en ny hörlur för överkomliga 1500 kr och av gammalt känt amerikanskt kvalitetsmärke och använt den en kort tid insåg jag vår tids bluff. Jag hörde bluffen i själva den ljudbild luren presenterade. "Sockrat" och onaturligt vackert. Jag grävde fram min gamla trasiga hörlur som lanserades 1973, skruvade isär den, bytte glappiga kablar men insåg att ett av högtalarelementen gått sönder. Sökte och fann en exakt likadan begagnad på amerikanska eBay vilket med frakt och tull slutade på 600 kr - och det bara för att få tag på ett identiskt högtalarelement. 

Restauration av legendarisk studiohörlur från 1970-talet
-trots suffixet "Pro" fanns den i många amerikaners hem.

Tillverkaren försämrade förrädiskt kvaliteten på sin produkt halvvägs genom 1970-talet så det var absolut västenligt att hitta den äldsta versionen där högtalarelementen hade brutalt kraftiga magneter, var extremt lättdrivna och kapabla till helt rent ljud vid ljudstyrkor nog för att spräcka trumhinnor.

Efter att ha återställt ett avskrivet och direkt musealt föremål till acceptabel kostnad fick den ligga och spela några timmar, för att få mjuka upp de stelnade högtalarmembranen. Sen satte jag luren på huvudet och lyssnade uppmärksamt.

Membran i hörlur

Så otroligt mycket mer solitt och realistiskt ljud, men betydligt mörkare än dagens preferens för ett "lätt och luftigt sound". Ändå innehöll ljudbilden precis alla musikaliska detaljer. Det är som om dagens människor blivit rädda för soliditet, kroppshår - verkligheten själv. De vill ha en kalorisnål version men inte den äkta varan.

Samma firma tillverkar den moderna lur jag gav tummen ned, men på 2000-talet kände man sig tvungen att kombinera argumentet "för studiobruk" med säljsnack om att det var en "livsstilslur" av typen man ser på huvudena på korkade fitnessmänniskor - de där som ränner runt i Stockholm och kastar maniska blickar på fitnessklockan på handleden. Armbandsprylen leder i sin tur till någon molnbaserad databank som låter arbetsgivaren veta allt om hur löneslavens mätvärden ser it jämfört med andra gnagare som springer runt i sina hjul.

Dessa är vår tids byidioter: de jobbar på sin fysik och krattar manegen för en fascism som redan är tydlig på sina håll, inte minst på den svenska arbetsmarknaden. Där behöver ingen efter fyrtio längre besvära sig i Stockholm med mindre det gäller en chefstillsättning. Överheten tillåter sig vara lite äldre så att de har jämnåriga med samma erfarenheter att tala med. Andra ska helst vara 25-35 för att gå in på lägstalönen.

Under medelklassen, vår tids utövare av den banala ondskan ("jag visste inte att mina val skadade omgivningen så ofattbart mycket") finns deras nya tjänare, prekariatet i gig-ekonomin med underbetalda skitjobb och en enorm osäkerhet. ETC (vem annars?) skrev om den vidriga gig-ekonomin som eländiga  stockholmare i ökande utsträckning utnyttjar. Till helvetet kommer horder av storstadsbor att strömma efter denna runda på planeten!

En enda sak glädjer mig en smula: att medelklassen i min fastighet i någon mån drabbats av samma instabilitet och brist på glädje i sina liv som den nya underklass som betjänar dem. De renoverar och renoverar men i denna livsstil förorsakar de varandra en oavbruten kvalitetssänkning eftersom Paradiset efter avslutad renovering aldrig infinner sig. Genast sätter nästa boende igång med ett likartat projekt. Medelklassen ränner sina joggingrundor men ingen ska tro att den inre människan blir lycklig av att kroppen reagerar på springandet genom att utsöndra något smärtstillande rusämne.

Medelklassen är inte längre människor, det är en flock likformiga kreatur som alla gör och köper precis samma liv. Medelklassen är en uniform slemklump som självvalt låter sig programmerats av Överheten. Medelklassen får mig att tänka på den gamla skräckfilmsklassikern The Blob.

Minns den tid Hyresvärden skötte fastigheten och kontinuerligt underhöll lägenheterna och medgav (och lät bekosta) nya tapeter vart tionde år och en helrenovering vart kvartssekel! Det var en tid Sverige var ett lyckligare land att bo i än det här dåliga skämtet, detta sönderfall av en nation till atomiserade celler som var och en bara tänker på sitt. Dagens byggherrar är Djävulen själv - spekulerar enbart i sitt eget berikande och direkta fiender till nationens behov. 

Sveriges korruption sitter så stenhårt i vårt dolda klassamhälle att vår befolkning blir den sista på Jorden som får förmånen träda in i den nya ljuvliga tidsålder vars namn den här bloggen korrigerat från Vattumannens tid till Vattenbärarens tid. Det enbart för att påminna om att det inte är Vatten utan Luft som är elementet, inte näriga behov utan givandet av en rationell och andlig struktur, en ideologi som alla världens folk kommer att bejaka som rättvis. Naturligtvis kommer detta att te sig för en diktatur för dem som hasat så djupt ner i sin subjektivistiska ovärdighet som sekulära västerlänningar, men för alla som ännu förmår tänka rationellt kommer historien att te sig ganska mycket bättre än den vampyrism som överklassen nu utsätter medelklassen för och som medelklassen i sin tur utöver mot underklass och invandrare.