Befogad alarmism

Bob Marley som ett av helgonen som bekämpar
Draken eller den satanistiska västvärlden

Ännu ett svavelosande åsiktsstycke från tidningen ETC:s Jenny Bengtsson. Hennes tanke är inte olik den här bloggens dystopiska framtidsvision om ett samhälle som imploderar tack vare de superrikas fortsatta vampyrism på de breda folklagren, men hon fyller i en del detaljer.

Med rätta noterar hon att Stefan Löfvens typ av socialdemokrati saknar begåvningen att leda Sverige in i framtiden och att löneslaveri in i döden är det enda dessa lobotomerade människor förmår tänka. De blir mer demoniska för vart år vi kommer närmaren den nya världsordning Vattenbärarens symbol utlovar. Att (marknads-)liberaler (inkluderar Centern), moderater och allmänt hypermaterialistiska sverigedemokrater heller inte kommer att motverka nästan hela svenska folkets ras ner i fattigdom och klassmotsättningar, är lika uppenbart. 

Men svenskarna är så sövda att det inte kommer att uppstå någon option om den parasiterande Överheten förrän helvetet på jorden - i Sverige! - redan blivit verklighet. Detta är min utgångspunkt när jag som amatör försöker tolka den hinduiska läran om nationalhoroskopets planetära cykler (dashas) och ser hur vår Rahu-period sedan 2002 verkligen gått i desinformationens  och den politiskt manipulativa journalistikens tecken. Sverige är en teknokrati kontrollerad av unga och vilseledda it-nördar. Landet har seriöst spårat ut och dyrkar nu fanatiskt automatiseringssträvandena utan att ägna tillnärmelsevis samma tankemöda åt att förklara hur alla de människor som blir över ska leva i framtiden. Och allt papegojan Löfven kan säga är "innovation" är bra (mer it, och till varje pris). 

Under den här planetära cykeln har också den kommande Jupitercykeln förespeglats eftersom Sverigehoroskopets giriga och ambitiösa demon Rahu ÄGS av den onda eliten, dvs Jupiter i horoskopets 5e hus för ledarskap. När sedan Jupiter själv stiger fram som härskare över cykeln 2020-2035 då kommer väl till och med de mest insnöade borgare i sina livsstilsbubblor och överbelånade boende att få ett knäckande uppvaknande. Västvärlden är inte på väg mot någon boom, direkt... 

Se bara Statens rappa direktbestraffning av det egna folket genom deras "förfärliga" val av billiga produkter från Kina för att förbättra en levnadsstandard Överheten förnekar dem inom det rådande västkapitalistiska systemet. Det är sådana här repressiva punktinsatser för att hålla massan nere på jorden och veta sin plats, veta hur mycket man kan få för sina surt intjänade slantar, som kommer att få kapitalismen att suicidalt explodera i ett Storkrig, det sista innan mänskligheten som helhet byter spelnivå och gör sig av med de improduktiva parasiter som lever på aktieutdelningar och värdepapperstrixande. 

En ansenlig del av det svenska folket har redan börjat bete sig som de demoner som restlöst kommer att gallras bort från mänskligheten när den Dagen kommer. Kommer de att kunna skylla ifrån sig och peka på att tidsandan var sådan, eller visste de i sitt innersta att de anammat Parasitens väg? Det blir deras samveten som kommer att döma dem på "andra sidan"!

Detta är tung metafysik, ett ämne Sverige naturligtvis dömt ut som barnsagor - annars skulle landet aldrig ha kunnat gå så fullständigt snett i sekulär och materialistiskt girig riktning. Religionen (vilket i antiken också innefattade filosofin) bär på insikter i det Större Livet och har alltid tidigare tjänat som en termometer på vad de fåvitska människorna och deras lätt infekterade låga näringssjälar har sysslat med. I Väst har närighetssjälen - i Sverige representerad av människorna bakom Stefan Löfven och, naturligtvis, Svenskt Näringsliv - fritt. Hela deras ekonomistiska världsbild kommer att förklaras död vid tröskeln till Vattenbärarens tidsålder och när den mästerliga tänkaren Platon (all tankemöda i Väst de senaste 2300 åren har "bara varit fotnoter till den store Platon") avslutar några av sina texter med metafysiska myter om hur själar reinkarnerar olika beroende på sina tankar och gärningar i det förflutna, ska detta inte alls tas som en västerlänning som snappat upp lite österländsk mystik och återger det i halvsmält form. 

Tvärtom hade de flesta äldre kulturer en betydligt klarare bild än den moderna västerlänningen för hur våra val avgör den framtid vi sedan själva tvingas återfödas till. På denna enda punkt går det att förstå varför okorrumperad religion är så remarkabelt lik socialistiska eller t.o.m. kommunistiska idéer. 

De klarsynta vet att våra kroppar som pöser ut i alla riktningar är en tragikomiskt bihang som uppstår först i och med det antiken metaforiskt beskrev som Jordelementet. RUMMETS DIMENSION, utsträckningen, existerar bara för de själar som gått så vilse som vi blindstyren i denna värld. Bortom den ständigt näriga Vegetativa Själen - symboliserat av Vattenelementet - existerar inte heller TIDENS DIMENSION, och först nu börjar människan bli lite mer sig själv i sitt ursprungliga och sanna gudomliga tillstånd. 

Varje politik (eller religion) sitt namn värt har till uppgift att påminna människor om vår eviga och tidlösa natur och verka för ett samhälle (och en värld) som låter var och en - allt efter individens förmåga - realisera så mycket av sin ursprungliga och kreativa gudanatur. I begynnelsen var den kreativa leken, men hur många, ärligt talat, får använda kreativitet under sitt ständiga löneslaveri? Många har t.o.m. valt att glömma att de en dång hade ett "inre, gyllene barn" i sig! Det är här politikernas svek kommer in, som får Jenny Bengtsson att furiöst besvära och förbanna deras "arbetslinje", dessa mutade människor som springer de få superrikas ärenden och gör livsupplevelsen till mindre än den borde ha varit.

Det är ingen tvekan om att Tredje Världens första superidol, Bob Marley, visste att han var döende när han skev ett och annat på postumt utgivna albumet Confrontation (1983). Följande citat säger allt om vad en själ nära "andra sidan" vet om det lilla livet på Jorden. Jag har återgivit raderna tidigare, men de drabbade mig verkligen när jag efter flera år fattade DJUPET. Detta kan mycket väl vara Marleys sista inspelade funderingar;  ett par av albumets låtar har sämre ljudkvalitet vilket tyder på att de här sångerna bara hann bli tidiga demoinspelningar.


...Ain't it good to know Jehovah will be waiting there...
Tribe goes up, tribe goes down
Bring my children from the end of the earth
(I Know)

...Too much little mix up in the mix up, yes!
Open the gate and let the saints thru...
Please make it a session, not another version...
(Mix Up, Mix Up)

I låten I Know står den döende Marley så nära den universella visheten att han, en rätt obildad gettograbb som ägnade sig helt åt musik och inte bokläsande, ändå hämtar ner Platon ur evighetens skattkammare och ser tanken om de två vägarna som Marley kollektivistiskt beskriver som "stammar som går ner" (mot inkarnation i kroppsliga höljen) och "stammar som går upp" (mot de himmelska världarna). Sen identifierar sig Marley för en sekund med Fadern som vill se sina barn återvända från jordens fyra väderstreck... Före Platon hade redan filosofen Herakleitos (vid liv 500 fvt) fastslagit att "vägen upp och vägen ned är en och samma väg", som för att påminna om att en ödesväg gäller alla, en universell morallag eller Dharma som hinduerna sade. 

I den andra låten med sunkigt ljud och därmed del av Marleys sista kapitel som låtskrivare, är formuleringarna än mer beslöjade men återigen luktar det Platon som ofta använde mixskålen (krater) i vilken man blandade vatten och vin som metafor för själens mixade natur under dess irrfärder i lägre världar. Samtidigt har texten självbiografiska element om att vara född som fattigaste tänkbara lantisunge, så idén om sammanblandning (mix up) kan fattas på två nivåer. Som att klassamhället innehåller FÖR MYCKET AV DEN "LILLA MIXNINGEN", dvs. en språkfattig människas försök att beskriva att klassamhället är en rigid monstrositet. Men nu är Marley döende och han ber Gud öppna portarna och låta dem som var helgon bakom sina jordiska rollmasker få passerar in. 

Till sist alluderar Marley till den kapitalistiska uselheten bland Kingston, Jamaicas musikproducenter att återanvända en studioinspelning gång på gång. När sångaren sjungit sin text, så återanvände producenten cyniskt samma inspelning och lät andra sångare sjunga in sina melodier och texter till samma "rytm", ja, producenten gjorde till och med instrumentalversioner på samma bakgrundsmusik. De här giriga fasonerna ser Marley ned på och hoppas att livet på andra sidan ska bli en äkta session mellan levande, medvetna och närvarande musiker och inte bara en död "version" där sångaren står med ett förinspelat komp i hörlurarna. Dagens västerländska löneslavar nånstans längsmed satanisternas arbetslinje ÄR dessa döda sångare som inbillar sig att de lever, trots att kompet redan är satt. De är fångar i en ovärdigt system. 

Bob Marley dog 36 år gammal till följd av cancer i en infekterad tå som han arrogant vägrade låta sig behandlas för. När metastaser fyllt hans kropp var det för sent. Idag mjölkar det kapitalistiska samhället Marley på så mycket dollars att det är genant att betrakta produktifieringen. Bara svenska ABBA kan uppvisa en liknande närighet, genom att skapa "versioner" för att maximera vinsten över en kreativitet som kanske kändes fräsch 1974 men knappast 2018.

Kapitalismens väsen är att maskera att inget händer med ytligt glitter och lura in de aningslösa i samma konsumtionsslinga många andra redan trampat i. Detta är den ständigt hungriga och overkliga Näringssjälen, astrologins Vattenelement. Eftersom Vatten anknyter till rörelse eller en process, är också Glömskan en del här. Närighetslivet handlar mycket om att dissocierar konsumenterna från sann kunskap så att de i intervaller kan lansera samma koskit en gång till. Det tar några årtionden av liv på Jorden i västerlandet, men till sist ska man vara bra dum för att inte fatta hur "arbetslinjen", med Marleys ord: "wanna take Jehova's children for a ride". Både arbetarklass och medelklass är grundlurade på sina autentiska liv som människor!

Intressant nog ägnar båda de borgerliga tidningarna DN och SvD det här fenomenet en del artiklar och man ser varningar mot både sociala nätverk, smartphones och konsumismen som högsta livsmål. Men sådana här texter fungerar som gamla tiders tryckkokare, de låter övertrycket pysa ut som ånga, just för att skydda den rådande ordningen. Medelklassen suckar tungt åt hur djävligt de lever, och kan efter denna hycklande avbön dra ut på nästa shoppingrunda. "They will never know what hit them, until their backs are against the wall", sjöng en annan reggaesångare från Jamaicas korta tid av radikal medvetenhet under 1970-talet, men hans namn undgår mig just nu. Ibland är inte namnen så viktiga, det är de yttrade orden som röjer tidlösa sanningar...

*****

När jag likställde det astrologiska Eld och Vattenkriget med "opportunism" för några dagar sedan utlovade jag en spaning som letade upp exempel på hur kombinationen kan vara till nytta.

ETC:s Jenny Bengtsson förekommer den uppföljningen. I det första inlägget om hennes födelsekarta för några veckor sedan, förde jag visserligen inte "den negativa sensationalismen" på tal. Men varför inte peka ut den här och dessutom ge den klumpiga etiketten en synonym som säger något? Titta på hur sinnelagets Måne i expansiva Skytten lider av en "cold turkey" i det här horoskopet därför att Månens disponent, välståndsskaparen Jupiter, inte alls spelar samma melodi som Skytten själv. 

Jupiter befinner sig i dödsfruktande Skorpionen,  och Syndarens tillstånd, där allt man kan tänka på är att skydda sina egna privilegier! Precis som ETC:s vd och flitiga skribent tycks Jenny Bengtsson likt en vålnad ha transcenderat sitt eget födelseögonblicks begränsningar och är nu en sanningens röst som beskriver en överrock som inte alls känns bekväm!

När den himmelska tillvaron, som ur vårt perspektiv måste betraktas som "gränslös" upplever det mörka suget från Vattnet uppstår en bakvänd sensationalism, dvs. gammal hederlig alarmism! Vattnet står för det stora livets död ner i en tidsbunden och finit process - säsongsblomstrets eller den näringsfixerade människans perspektiv - och Eld blir då ett fyrverkeri som låter alla höra om den saken! Överheten suger sötman ur våra liv till följd av arbetslinjen! Se hur perfekt Jenny Bengtsons antikapitalistiska etos stämmer in med, om inte den solära handlingsmänniskans ascendent men väl den lunära och kännande sinnelagsascendenten:

Ur perspektiv av Skytten-i-första är krigaren Mars egentligen inget problem, också den är eldig och pådrivande. Men här ställer sig Mars i vinstjägande skördearbetaren Jungfrun och går dessutom ihop med 10e huset för Överheten, staten, de som äger alla resurserna samt arbetsgivarna. Därifrån jävlas sedan Mars med Bengtssons lyhört, merkuriska sinnelag och hon dras in i en annan konflikt, den mellan gränslös gudomlig Eld och den snäva och rumsliga Jord-aspekten!

Och lägg till detta ett eldfängt sinnelag som "alarmistisk" reagerar på en verklig skitstövel i horoskopet: den Rike Mannens Jupiter som med Solen och halshuggningens Ketu avslöjar att hon själv mycket väl kan ha varit skamlöst privilegierad i sitt närmast föregående liv, kanske fått sota för det, och nu är tillbaka på Jorden som en ny kropp med en undermedveten drivkraft från detta gamla jag. 

Det 12e huset kallades i Medelhavsvärlden "den onda daimonens" sektor och att en omedveten parasit kan skada förmågan att lyckas i detta liv, är inte så konstigt. Intressant är att slå ihop beteckningen med den hinduiska astrologins stramare tanke om 12e som symbol för den världsliga förlusten men också ens eget närmast föregående jordeliv (inget sagt om det I TID är det närmast föregående, det kan lika gärna vara ett annat liv som KARMISKT är det som måste stryka på foten och vars blotta existens skulle förorsaka individen förluster i detta om det tilläts kontrollera livsyttringen snarare än ascendenthuset (1a).

Det går med andra ord att spekulera mycket om relationen mellan 1a och det som ligger just bakom dess rygg, i 12e. Helt klart representerar Den Rika Enskilda Individualisten (Jupiter + Solen) något som ur Bengtssons nuvarande perspektiv borde nackas (halshuggna Ketu, Draksvansen).

Extremt och samtidigt en tolkningsgåta av rang, är månascendentens 11e idealhus som knappast kunde vara finare än hos Bengtsson. Den rättrådiga gränsdragaren Saturnus "upphöjd" i jämlikhetens Vågen och tillsammans med Vågens härskare Venus som är hemma i sitt eget tecken! Vilket oslagbart nobelt ideal: en mänsklighet där alla är så jämlika att "kärlek under ansvar" (Venus + Saturnus) är den ledande tanken.

Ändå är just Saturnus och Venus Skyttascendentens enda direkta "verksamma illgörare"! Lite eftertanke visar att detta är helt logiskt. Skytten står för allt annat än gränsdragning, måttfullhet och jämlikhet. Det här tecknet behöver verkligen ett "ont ideal" att coola ner dess bristande realism. Alla horoskop innehåller åtminstone någon sån här kortslutning men här finns flera extrema motsättningar - åtminstone "i sinnelaget" eller föreställningens värld. 

Det räcker här med att konstatera att livsödet bör bli komplext på ett snarlikt sätt och i Bengtssons fall är det den OBEFINTLIGA JÄMLIKHETEN I SVERIGE som äter henne inifrån. Hon ser hur felfördelad folkmassan (Månen) är som en följd av ett gäng superrika Solar som gömmer sig i 12e huset för förlust men som vi här snarare ska läsa som "exilens hus" - de få smiter sin väg med folkets rikedom. Det är därför jag menar att Bengtsson låter som en vålnad som utifrån sitt eget horoskopets betingelser kommenterar dess urartade konstruktion! Det är bara att hoppas att hon också lever som hon lär, Sverige är ju världsmästare på att säga ett och sedan göra något helt annat... I brist på födelseklockslag kan man alltid ställa en månkartas fantasier och känslor mot solklartan och se om den senare tecknar ett handlingsliv som verkar stämma med den lunära sidan...