Märkligt nog började AB skriva om förre publishern Jan Helins förflutna som punkare mot slutet av hans tid på tidningen. Som om detta på något sätt var en indikation om hans forna kvaliteter eftersom egentligen inget i dagsläget återstod av punkens etos, som i sina bästa stunder var "krossa kapitalismen" men som värst bara en negativ och destruktiv "vem fan bryr sig?" Jag sökte identitet som alla andra i tonåren och prövade svart punkfrisyr en kort tid då det begav sig. Men det intellektuella armodet i bland dem med samma attribut fick mig snart att inse att jag nog ändå var en annan sort.
Nu har nya publishern på AB, Sofia Olsson Olsén, också "kommit ut" som punkare. Nu blir jag osäker hur det här ska tolkas. Det kanske är en fläck i registret som man gör bäst att frivilligt medge innan någon annan gräver fram fakta och fulvinklar det, ungefär som president Clinton "proaktivt" drog alla vid näsan genom att medge marijuanarökning - dock inte inhalation av den olagliga substansen! Han höll bara röken i munnen, och hade således inte gjort något rättsvidrigt! Sicken lömsk typ! Men eftersom Olsson Olsén tillstår att hon varit punkare hela sitt liv, är det tydligen meriterande i hennes bok.
Problemet är ju bara att det överhuvudtaget inte går ihop med att leda en tidning som lyder under kvartalskapitalismens lagar, och det var Aftonhorans uppenbara ambition att fånga och pungslå dumma svenskar i konsumentträsket, som fick mig att ogilla Jan Helins insatser för att glädja ägarna under den årliga aktieutdelningen. (Olsson Olséns intervjuare säger det själv: "Aftonbladet är en av de bästa tidningarna i världen på att ta betalt på nätet", men naturligtvis inte inom ramen som någon kritik utan som något gott.)
Helin hade ett ofattbart närigt horoskop, tungt under Vatten och Jord (hade lyckats utmärkt som en trädgårdsmästare som vattnar jorden och får den att blomstra - alla astrologiska signaler har sina legitima och utmärkta verksamhetsfält).
Intressant är hur huset Bonnier/DN väljer ett så hatiskt porträtt som möjligt av den nya publishern, som för att frammana något av den personförföljelse hon tidigare fått utstå. DN gör detta genom att välja det minst sympatiska foto de kan hitta av kvinnan, och jag tror absolut de - som jag - gör kopplingen till den på slutet så hatade Olof Palmes "hånfulla grin".
Det är inte svårt - om man vill - att hitta betydligt mer sympatiska foton, se t.ex. Dagens Media med en chefredaktör avslappnat poserande i en samlingslokal för de viktiga och mäktiga. Palmekopplingen syns även i bilden därunder, från 2014 och Resumé:
Så. Då har bloggen tagit den nya publishern i försvar mot DN:s infama försök att bildvägen locka fram det svenska folkets sossehat. Men vad har då Helins ersättare för astrologiska tendenser?
I mycket handlar det här om en enkel maktmänniska som upprepar det stora korset i Mörkrets kvalitet. Är det en bedragare typ Anders Borg, Göran Hägglund eller Fredrik Reinfeldt? Dessas alla utspel hade ju bara har ett syfte: att hålla de mäktigas position konsoliderad.
Med Anders Borgs åsikt om försvaret som "särintresse" kan man förstå att "de gamla pengarna" tröttade på det marknadsliberala virrvarr, ja rent av fanstyg som var Nya moderaterna och till sist via den svenska skendemokratin i vilket medierna spelar en så viktig roll hellre installerade det högervridna (s) med rejäla pengar avsatta till krigs- och mördarindustrin där Sveriges rika onda bl.a. gömmer sig.
Men Olsson Olsén har också en typisk journalistsignatur som bloggen påpekat ett flertal gånger, men nästan alltid i termer av "elak penna" - det är den samtidiga aktiveringen av de båda merkuriska skribent- och kommunikationstecknen Tvillingarna och Jungfrun som skapar en betoning på den typiska uppvarvade redaktionshjärnan genom vilken tusen tankar i sekunden flyger och mängder av "vinklingar" prövas.
Men här saknas elakheten från flera andra granskade journalister och istället är det välviljans Jupiter och viljans och utagerandets (och intelligensens) Sol som betonar lätta och medvetna kvaliteten Sattva - en välgörande motvikt till mörka, habituerade Tamas guna och dess tendens att spela ett spel och låtsas vara "in the know" fast kvaliteten står för ren och skär okunskap (minns Reinfeldt och Borg och även Mona Sahlin, en attitydstinn men fasansfullt okunnig och rent antiintellektuell kvinna med storkorset i Tamas guna).
I termer av de tre kvaliteterna är det bara passionens Rajas som ser bekymmersam ut här, trots horans signatur (Mars + Venus) och därtill i socialt trängtande Vågen. Ur sinnelagets perspektiv befinner sig jämviktens Våg i olyckans och fiendskapens hus. Men det är väl också priset för ledarambitionerna i Mörkrets kvalitet - att det skär sig i harmonifrågorna. Att det är bristande jämvikt med medmänniskorna som ur djupet är nya chefens öde syns tydligen av sinnelaget i antidemokratiska Oxen förstärkt av girighetens eller makthungerns Rahu, samt att båda disponeras av Venus.
Ur Oxens perspektiv (makt/absolut lugn och ro på Oxens territorium och ilskna utbrott närhelst de egna cirklarna rubbas) är Venus statiska balans likväl en "verksam illgörare" vilket säger något om hur "nyckull" omgivningen kan uppleva detta tecken. Den blir arg när dess homeostatiska balans rubbas av yttre förändringar och det kanske är därför Venus är en "verksam illgörare" och ett problem för det tecken som mest av allt tenderar mot stasis. I det här fallet leder dessutom "hor- och horbocksignaturen" till att olycksplaneten Mars inverkar på sinnelaget och denna naturliga illgörare är för Oxen också en verksam illgörare.
En åsikt i den indiska astrologin är nu att det är bra att en verksam illgörare stängs in i ett av de onda husen eftersom planetens avigsidor i detta fall därför blir Olsson Olséns FIENDER som betecknas. Man kan lugnt utgå från att hon är markant feminist och absolut motståndare till "arabiskt pack" som tafsar på våra flickor i badhuset.
Jag är tveksam till att de "ljusa" planeterna (Jupiter och Solen) har förmåga att hela blåsa ut de inskränkta och helt känslobaserade attityder som ett övermått av Tamas resulterar i. På insidan av denna människa hittar man troligen ett kuperat landskap med kuriöst mörklagda och utbredda dalgångar varvat med skarpt belysta bergstoppar. Men sista ordet har förstås det kompletta horoskopet (med exakt födelsetid).
Notera nu att hon själv i sitt sinne - via sinnets disponent Venus - befinner sig i ohelig allians med sina fiender! Hon är nu chef för vad den här bloggen roat sig med att kalla Aftonhoran. Och hur väl stämmer inte den nya chefredaktörens astro-tematik i sjätte fiendehuset med dessa omen!
Hennes första jobb för att etablera egen trovärdighet borde vara att göra sig av med Jan Helins rövslickande den amerikanska mentaliteten och eliminera "publisher" från sitt visitkort. "Chef" i chefredaktör må låta von Oben men svenskarna är redan tillräckligt duktiga i sin paradgren "hyckleri och nyspråk", så varför inte ta till sig chefsepitetet till skillnad från blötdjuret som tidigare satt i samma funktion?
Sammanfattningsvis är det en rätt bra kombination för en ledare som ständigt måste tänka och utvärdera, denna starka Tamas spetsad med två sattviska himlakroppar i sattviska tecken. Små människor upplever ofta Tamas som trygga klippor att ty sig till, och det är så exempelvis läkare och politiker lyckas tillskansa sig så mycket privilegier - de kapitaliserar på sin naturligt "trygga" utstrålning och parasiterar på sina patienter resp. väljare.
Som bloggen tidigare konstaterat är den hinduiska filosofin inte nådig mot Tamas guna. Kvaliteterna är blandade i alla ting, men ju längre ner i dyn man kommer, ju mer Sattva guna. Går man ner i dödsriket eller demonernas värld, så är denna del av tillvaron flätad av nästan enbart den tamasiska fibern. Djävulen är den mörkaste av av alla varelser i detta skuggornas rike.
PS. Den mindre "look-alike"-träff mellan Olsson Olsén och den hatade/mördade politikern motsvaras faktiskt av en mindre astrologisk överensstämmelse.
Stabila ansiktsformer uppstår regelbundet (men inte alltid, se Mona Sahlin) när rigida Tamas guna stiger i öster. (Mona Sahlin är ett undantag men hennes Lejonascendent påminner om att Lejonet ofta smalnar av eller veknar under nosen så att mun och käkparti är svagare än den övre ansiktshalvan.)
Jag har sett åtskilliga Skorpionascendenter som knappt gått att särskilja från motsatta Oxascendenten. "Opposites attract" eller som indisk astrologi säger: motpolera speglar i någon mån varandra. När därför Palme har "själens form" eller formalieplaneten Saturnus stigande i öster i Skorpionens 14 grad, så kan man tänka sig att Olsson Olsén plockar upp detta med sin "återspeglingens Måne" samt förstärkaren Rahu. Den senare ligger i Oxens 15 grad för en tajt opposition och spegling av Palmes yttre och personlighet.
Även Palme har som synes Mars i fiendens hus, men här var Mars på hans sida (ascendenthärskare) så att det visar sig att han var sin egen värsta fiende och olycka! (Ämnet Palmes passionerade och överdrivet direkta ledarskapsstil och arrogans har dryftats hur mycket som helst.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar