Pinuppans drogdöd och Playboy ljög som moderaterna

Playboybruden Elisa Bridges (1973-2002)
- en kvinna utan livsglädje

För en tid sedan samlade jag in rådata till ett uppföljningstest av det där jag undersökte kvinnor som kastat kläderna för förtjänstens skull, dvs. genuint små varelser som satt penningen före ära, familjeheder eller vad du vill. Horor enligt antikens språkbruk. 

Lustigt nog visade sig det zodiaktecken dominera som av allt att döma svävar över Moderaterna - inklusive deras partiordförande: självtjänande och jakt på egen vinning. Märkligt nog är det också detta tecken, Jungfrun, som sedan gammalt indikerat trälar och tjänstefolk, människor som inte arbetar på basis av något ideal utan bara för att de måste mätta sin mun.

Är Jungfrun ett av de soltecken själar har att välja mellan innan de nått en högre insikt, att ingen kedja är starkare än den svagaste länken och att det är just egentjänandet som skadar mänskligheten? 

Nej! Men astrologiska tolkningar av tecknens funktion i en given helhet ÄR komplex. Mest intressant är kanske det förhållande som uppstår när Jungfrun placeras i något av moksha-husen (befrielsehusen), ett födelseomen som säger: "Detta är vad som måste avvecklas/uppoffras om du vill komma vidare till nästa nivå". Jag inbillar mig att även "avancerade" själar kan kasta in "mellanliv" där de putsar på någon liten detalj och detta kommer då att återspeglas i deras färdplan för livet - horoskopet.

Historien om Jungfrun som det vinsttänkand som uppstod ur mänsklighetens fixeringen vid jorden har dragits flera gånger på bloggen. Men eftersom också begärsplaneten Månen var överrepresenterad i Jungfrun i horoskop för 400 brottsdömda började - minst sagt! - ett mönster visa sig i Playboy-testet. Penning- och komfortplaneten Venus "fall" i Jungfrun kunde således peka på den tidlösa arketypen Horan och det fascinerande var då att Venus "upphöjelse" i "förlorarnas" tecken Fiskarna mittöver, i så fall beskrev Venus som själen när den renar sig från sina synder. 

Därmed passade alla pusselbitar bloggen introducerade ihop förbluffande väl: indisk astrologi placerar själens reningsbad i Fiskarnas naturliga tolfte hus, och det sjätte slavhuset är förstås där själen till att börja med smutsade ner sig i tankar och gärningar som enbart syftade till egen materiell vinst.

Och kvinnor som rusat till amerikanska tidningen Playboy i alla år har på sitt vis exakt illustrerat principen hos den vinsthungrande: "man tager vad man haver". Om inget annat så går det att göra t.o.m. den egna kroppen till ett verktyg - en spade för guldgrävaren! 

Det allmänt accepterade USA-horoskopet har skyggande och dödsbekämpande Skorpionen (dödsfruktan för det egna livet!) vilket placerar just självtjänandets princip i 11e idealhuset. Se Carl Bildts karta för en generande insikt om hur lågt vissa själar kan sjunka. Faktum är att moderaterna publicerade ett jultal i Expressen samma dag som påven Franciskus höll ett upplyftande tal till mänskligheten i Rom. Gissa vem som talade under korruptionstecknet Skorpionen och vem som började sin predikan under det älskande Lejonets symbol? (Horoskopjämförelse här.)

Det tål dock att påminnas om att det alltid funnits en liten ström av skandinaviskor och andra utlänningar som sökt sig till Playboys nakenutvik i jakten på den "amerikanska drömmen". (Hur  kände sig svenskan som vek ut sig bara månaden innan Victoria Silvstedt? Hon glömdes som alla andra när Silvstedt blev Årets Lekflicka för masturberande förlorare och kunde utnyttja den "meriten" som språngbräda till en karriär som diffus celebritet.)

Jag ska återkomma till resultatet av uppföljningstestet, men noterar att i den andra ungefär jämnstora gruppen har enligt Wikipedia tre Playmates sedan årgången 1980 dött. Två kvinnor i de tidiga femtio och så Elisa Bridges, som knarkade ihjäl sig. Playboy spelade iskallt vidare på den falska amerikanska drömmen och skrev att kvinnan dött av naturliga orsaker. 

Man måste ändå säga att tidningen lyckas sortera bort potentiella haverier väldigt väl. Bara en uppenbar personlig tragedi under de 25 år som jag valde att notera (för att få en bra uppföljning till det första testet som också omfattade 25 år).

Detta gör Elisa Bridges horoskop smått unikt och intressant att studera som "idékomplex" betraktat, utan några tankar på vad zodiaken säger om henne som person. Jag ritar med andra ord kartan som en naturlig zodiak, med jag-principen i 1a sektorn, "bränslet" jaget behöver i 2a sektorn, osv.:

Lustigt nog verkar himmelen berätta om förgängligheten i att söka jordisk framgång!

Välmågans Jupiter är "fallen" i kylans och armodets tecken Stenbocken. Jupiter är en välmåendes planet förutom i 10e sektorn där allt bara är spel för gallerierna. Och här står den kalla och strategiska Saturnus dessutom i det döda Jordelementets första fas i Oxen/2a ekonomisektorn som antikens människor tydligen bättre förstod än vi gör idag: Dödsrikets port, med Satans onda stjärna som dörrvakt.

Ska man hoppa lite godtyckligt mellan tolkningsverktygen är Saturnus inte bara Dödens planet och i portgången till Dödsriket, den har också funktionen av atma karaka enligt indisk astrologi. Död är med andra ord vad den här själen åstundar och trängtar efter! Jag menar, hur ska man annars tolka en Saturnus som står i Jord, i andra huset och kontrollerar ("leder") inte minst sin svurna fiende, levande livets (och livsglädjens) Sol i samma tecken. 

Denna Saturnus ger verkligen inget stöd åt tionde husets falska tanke om att "lyckan" (jupiter) ligger i att svansa runt inför offentligheten som en slags formaliserad version av den tidlösa horan. Formalismens Saturnus kombineras här med Venus, som visserligen är dess vän, den nyplatonisk filosofi lär tydligt ut att denna kombination vittnar om hur Själen - den himmelska Afrodite - vänt blicken helt fel, vänt blicken nedåt. Och det själens Öga blickar mot, sådan ÄR själen. 

Som IDÉ berättar således detta horoskop om den lägsta själ som överhuvudtaget kan sätta fot på planeten Jorden. Det finns helveten "under" vår planet också men de världarna angår inte astrologin som ju söker indikera tendenser hos det som finns i denna värld, vare sig individerna faller, trampar vatten eller har påbörjat "Vägen upp". 

Faktum är att också 11e idealhuset är infekterat av denna låga Saturnus och jag misstänker att det är den skärande diskrepansen mellan Vattumannen - det himmelska intellektet om man så vill - och det simpla Saturnusförnuftet som bökar i dödens mätbara värld för att få loss lite stålars eller värme ur ett stendött logiskt felslut som ledde kvinnan in på Oxens ständiga problem: att den börjar äta och äta skräpmat som inget ger. 

Andra huset representerar inte bara Dödsrikets mynning utan också mun och svalg och Oxen har med näringsintag att göra. I det här fallet blev det droger för att söka introducera åtminstone någon livsgnista. För i sig finns inget liv alls på den här himmelen, inte en enda planet i Eld. Inte ens Solen och Mars fungerar eftersom allt till sist leder tillbaka till Saturnus som i det här horoskopet verkligen har rollen av Liemannen.

Varför man föds under en så här kraftlös himmel går inte ens att spekulera i. Uppenbarligen var det något den här själen behövde känna (Saturnus i ett extremt känslorelaterat tecken visar sig här som absolut hopplöshet, med inget att leva för förutom andra husets pengar eller stimulantia). Kanske var detta det absoluta bottennappet efter en serie illa förvaltade liv och att den själ som var Elisa Bridges kommer att återvända till Jorden så småningom under stjärnor som inte är fullt så tunga och deprimerande. 

Faktum är att man ser mörkret i blicken t.o.m. på fotot från hennes ungdom när hon vek ut sig i Playboy. Saturnus ger alltid allvar i blicken, men här finns (inbillar jag mig) också något defaitistiskt, något resignerat.

Årets man jultalar mot självtjänandet, moderaterna jultalar för egoismen!

Låt inte några fräna inledande ord avskräcka. Inlägget döljer ett gudomligt mysterium. 

Expressen den 24 december 2013, 6.29

Notera hur landsförrädarna på själva julafton söker spela oskyldiga till åtta års katastrofal skattesänkarpolitik för de samhällets bäst bemedlade. Samma dygn som säkert åtminstone ett par olika tv-kanaler sänder moralkakan om den själviska onkel Scrooge och själviskhetens korrumperande inverkan. 

Det är i Disneys nyinspelning för några år sedan Scrooge låter som en moderat när han anser att han gjort sitt för de fattiga - finns då inte fattigstugor och slavarbete i 1800-talets England? Reinfeldt som enda politiker vägrade nyligen svara på frågan om han någonsin ger en allmosa till tiggare på Stockholms gator. Han smet frågan genom att låtsas att den handlade om hans privatekonomi! Satan vilken ovärdig regeringschef Sverige har!

Låt oss se om det är två Scroogar döljer sig bakom det glättade fotot i Expressen. Inlägget publiceras 6.29 på julaftons morgon, ett ganska olyckligt ögonblick eftersom horoskopet genast avslöjar fulheten i det bedrägliga aktstycket!

Bedrägeri vad? Jo, lögnen att det behövs flera jobb. Moderaterna är i själva verket helt nöjda med sakernas tillstånd. Klyftan mellan fattiga och rika har etablerats och allt som kommer från dessa munnar är tvetungade och onda ord, smidda enbart i syfte om att söka sno Oppositionens argument och rädda makten genom ett val till. Onda, onda politiker. Och horoskopet för "debattartikeln" avslöjar dem:

De svarta onda husen fullproppade av aktivitet
när moderater håller "jultal"! Och 11e idealhuset?
En lovsång till vinstmentalitet och självtjänande!

Den som inte ser problemen på den här kartan kan lära sig se genom att jämföra med årets man i världen, den sensationella nya påven, som 21.30 på julafton påbörjade sitt första jultal någonsin till världen. 

Naturligtvis har inte Vatikanen medvetet lagt talet för att kungavärdighetens Regulus ska stiga i öster exakt när påven inleder sin predikan mot moderaternas - självtjänarnas - mentalitet. Det är sådana här saker som visar att det är högre makter som arrangerar spelet i världen! 

Moderaternas snömos publicerades halvsju på morgonen i högertidningen Expressen, men fast de båda talen kommunicerades samma dag är det knappast samma anda som genomsyrar dem. 

Det stigande tecknet är oändligt viktigt och indisk astrologi bidrar med den spännande insikten att även planeterna i viss utsträckning ändrar beteende beroende på vilka hus de tilldelas ägarskap över!

Årets man, Franciskus den förste, jultalar i distinkt harmoni med den kosmiska viljan. Se bara kommunikatorn Merkurius och Solen i den goda lyckans femte hus i den universella välviljans tecken Skytten. Fastän Merkurius, den själviska krämaren anses "fallen" (handfallen!) i ett så här stort tecken som Skytten, sker en förunderlig "ömsesidig reception" mellan Merkurius positiva tecken och Skytten. Jupiter, den universella välviljans planet står i Tvillingarna i den goda daimonens hus (11e idealhuset som modern astrologi kallar det).

Det är ingen tvekan om att Tvillingarna/Merkurius har med änglar eller budbärare att göra, och notera särskilt hur detta glädjens och det lysande och andliga kraftkomplexet, som spänner över en fantastisk axel i horoskopet (5e/11e), bearbetar folkmassornas Måne med aggressionens Mars där de står vid privatekonomins andra hus - det antikens vakna människor insåg var Dödsrikets port! 

Här ifrågasätts i påvens tal Jungfruns tecken - den självtjänande mentaliteten som Moderaterna lyckades vinna svenska folket genom att predika (skattesänkningar för medelklassen mot att de accepterade stölder från samhällets allt fler fattiga och en allmän nedmontering av allas löner och inte minst hela välfärdssamhället - en självtjänandets demoni om något).

Återvänd nu till kartan över herrarna Reinfeldt och Bors "jultal" genom Expressen och börja förstå hur meningslöst det är att hänga upp egot på astrologin. Risken är att du blir riktigt sned när du inser att du tilldelats skittecknen! För även om alla zodiakens medlemmar behövs, är det inte alla som arbetar mot mänsklighetens värsta fiende - vinstjägarmentaliteten, den som i regeringen Reinfeldts fula mun blir till "det måste löna sig att arbeta" - falska ord bakom vilket döljer sig en nedmontering av all medmänsklighet i samhället. 

För det är det som händer när skattesänkningarna trycker ner allt fler på botten och individer blir rädda och självtjänande inför det moras som Moderater och andra marknadsliberaler (Centern !) skapat.

Moras = Jord och Vatten. Men människan lever inte av vatten och bröd allena, vilket horoskopet för påvens jultal perfekt påminner om.

*****

En annan jultalare tilltalar SvD mer, som överhuvudtaget inte tar upp påvens jultal. Den tidningen är döende.

Tillägg.

Efter publicerandet noterar jag dess perfekt bildsköna tidpunkt: 14.41. Den numerologiska 1.

SvD kränger sanktionerad kulturmyt + mer om den onda daimonen hos Thatcher

Ett liten detektivspaning apropå ett kulturerbjudande från SvD/Accent (se det här inlägget).

Förstulna leenden från Shakespeare-kännarna
Lars Ring och Elisabeth Svalin Gunnarsson

SvD har en trädgårdsälskande teaterrecensent vid namn Lars Ring som tillsammans med en annan trädgårdsälskande kulturvetare, Elisabeth Svalin Gunnarsson, guidar dem av tidningens läsare som slår till på en liten "accent"-tripp till England för överkomliga 17 000. För den nätta summan får de bl.a. besöka den tyvärr fejkade födelseplatsen Stratford som hela den lukrativa engelska Shakespeare-industrin utgår från. 

Att våldsamma bataljer om författarens identitet utkämpas i den bildade delen av världen bekymrar inte de här två teaterälskande individerna, som villigt ställer upp som ciceroner och sprider den falska myten vidare till rika svenskar som gärna vill känna att de har satt lite accent på sitt liv genom en kortresa till England i kulturens tecken.

Jag blev nyfiken på hur två kulturvetare i Sverige så oproblematiskt kunde ställa på och sprida den brittiska universitetsvärldens patenterat falska berättelse vidare till bemedlade svenskar. Nu visade sig Lars Ring vara precis mån om att dölja sin identitet som han verkar ha varit rädd att recensera frankt i yngre år. Ingenstans på nätet finns någon explicit koppling mellan namnet, ett födelsedatum och kulturarbetet.

Men den som kan och litar på sina astrologiska symboler kan förstå den koppling jag gör här för att sålla fram en av många Lars Ring. Rimligen har båda ciceronerna någon slags astrologisk överlappning eftersom de jobbar med samma reseprojekt - man kan ibland hitta fascinerande täta kopplingar mellan horoskopen i för människor i väl integrerade arbetsgrupper.

När jag ser att kvinnans soltecken är just ett trädgårdsälskande tecken som Kräftan - Naturens primära tecken faktiskt (Månen, den sublunära sfären) och sedan upptäcker en Lars Ring i moderatnästet Täby och som också är född i trädgårdsälskande Kräftan, då anser jag fallet vara löst! Dessutom stämmer den här mannens ålder väldigt bra med innehållet i intervjun (länken ovan).

Då har vi redan etablerat en sak: likt Sol-Kräftan (och Täby-sonen) Fredrik Reinfeldt har båda de här kulturvetarna okritiskt torskat på myten om författaren Shakespeare från Stratford, på den falska, produktifierade biografi som naturligtvis måste ingå i paketet om man vill hålla pjäserna vid liv. 

Kräftans tecken är extremt svår att avprogrammera, när de bestämd sig är de inte längre kontaktbara med förnuftsargument, när allt kommer omkring är tecknets härskare den irrationella själens symbol Månen! Att vara född med Solen i irrationalitetens hägn kan indikera just naturdyrkan eller naturalism, och den djupt kluvna Edward de Vere - den verkliga författaren till pjäserna under pennamnet Shake-Speare - var hemfallen åt det förstnämnda men var med sin djupa gudstro knappast en naturalist. 

Bloggen har flera gånger återgivet några strofer ur Sonetterna där han deklarerar depressionen som kommer över honom var gång han dukar under för de negativa elementen Jord och Vatten, men hur inspiration och skaparkraft står att finna i den supralunära sfärens Eld och Luft. Edward de Veres horoskop bär en hel del dramatik på båda planhalvorna, och juristen Richard Paul Roe noterar hur Oxfords vakna öga fångade in små detaljer om vegetationen i de städer i Italien han besökte under sin nästan årslånga resa som ung man. 

Boken kom till, förklarade Roe, eftersom den myt den kommersiella Shakespeare-industrin som de två svenska kulturvetarna lånar sig till, hävdar att Stratfordmannen aldrig lämnade England. Akademiker i England har gjort sitt bästa för att slarva över eller ignorera varje tecken i Shakespeares kanon på att han faktiskt var där. I sin postumt utgivna "The Shakespeare Guide To Italy" har Roe har efterlämnat en sjunkbomb som tydligen ännu inte briserat eller där tryckvågen inte nådde Sverige. Efter den här boken går det nämligen inte att i god tro fortsätta hävda att det är Stratfordmannen som var Shakespeare. 

Roe har säkrat de exakta platserna för en väldig massa scener i de tio Shakespeare-pjäser som helt eller i betydande del utspelar sig i Italien (bara det en märklig snedvridning av en totalproduktion för en författare som sägs aldrig ha kommit längre från Stratford än till London).

Introduktionsboken om den falska myten om Shakespeare som låter vissa grupper leva gott får turistindustrin att blomstra är naturligtvis den som kom så sent som i år: Shakespeare Beyond Doubt? Exposing An Industry In Denial. Det här är inte ett rättshaveristiskt eller "fringe"-verk! Tvärtom figurerar bl.a. en bildad lagman som författare till flera av artiklarna. Boken pulveriserar på punkt efter punkt påståenden från dem som har pengar att tjäna på sådana fördumningsresor SvD erbjuder i Penningens men inte kulturens tjänst.

Kulturvetaren har en dubbel dissociation pga. den ömsesidiga receptionen mellan Kräftans och Balansens härskare. Satanisk Mars kastar en stor skopa förmörkande jord över viljan att utforska saker fram till dess ultimata form. Trädgården är uppenbarligen en plats där Djävulen som Pan, grönskans rådare, fungerar bra. Det här, till skillnad från Oxford/Shakespeare, är en potentiell naturalist (ateist).

Den hypotetiska Lars Ring är något helt annat.

Intervjun från 2009 indikerar en människa som avskyr "retro" teater - söker någon slags nuets fräschör. Detta stämmer exakt med Sol-Kräftans bas i den framåt och otåliga aktualitetsjägaren Väduren. Månhoroskopet ger här den naturliga zodiaken med vart tecken i sitt besläktade hus. Därför blir tredje huset för skriftspråk, kommunikation och inte minst, den indiska betydelsen "sång och dans" viktig med den övertaggade Mars och Venus-kombinationen och dessutom girighetens demon Rahu.

Mitt första och språkligt mindre tilltalade beskrivning av Mars nära Venus som "horbockssyndromet" städades bort från bloggen fast det ofta stämmer. Men här, där all libido lämnat pungkulorna och istället lyfts upp till Luftelementet? Extrem kulturkonsumtion eller -produktion!

Det verkligt intressanta är hur pass nära teatertyckarens horoskop kommer kartan för pjäsförfattaren de Vere, en Vädur med Månen i Lufttecknet Vattumannen. I synnerhet recensentens Mån-Vädur står i ett "tagande" förhållande till grevens givande Sol i Väduren.

Också Shakespeareforskaren Hank Whittemore (av "Oxfordiansk" övertygelse) hade recensentens Måne i samma mottagande läge i Väduren och konstellerad med Solen, låt vara på ett kanske mer lyckosamt sätt än teaterrecensenten.

Hank Whittemores fullmåne mellan en Sol i Luft och Månen i den direkta Väduren (horoskop här) glimtar ibland till av geni. Min fascination bedarrade något under läsningen av hans utgåva av Sonetterna ("The Monument", 2005) - den omfattande notapparaten visade efterhand att de flesta av "hans" upptäckter redan fanns i trycket. Storheten hos Whittemore var att samla denna uppsjö av biografiska insikter och korrelera dem med relevanta partier i de kodat självbiografiska sonetterna.

Rings sol- och månkonstellation är istället den klassiska "sensationalisten", en som lever för sina sinnen istället för att från Luftelementet kombinera idéer. Solen i Kräftan är ständigt i kalla Vatten och drivs av behovet. En upplevelsenarkoman. Men här befinner sig Solens disponent faktiskt i Eld och synes tillfredsställa teaterrecensenten.

I intervjun från 2009 avslöjar han dock sitt gudomliga missnöje när han bara har "tråkigt", trots att han bevistar ett framförande på själva Dramaten. Väduren, barnet, och Kräftan, det ständiga behovet av ny näring - här får vi en ung själs "sensationalism" - spädbarnet som instinktivt gnyr när inte modern tillhandahåller rätt tempererad näring.

Hade det inte varit för Tvillingarnas tecken i horoskopet kunde den här individen ha stannat vid vilken skräpmatskonsumtion som helst. Men snabba kickar är ett måste.

Recensenten Ring sluter en lustig ring eller cirkel genom att hans viktiga tredje kulturhus disponeras av Merkurius som själv befinner sig i det lekfulla och kreativa femte huset (ett snarlikt förhållande till den här bloggarens horoskop, för övrigt). Mest fascinerande är kanske att vi har textens Merkurius på rak linje med kungamakaren Regulus. 

Givet att Solen i Kräftan är en plagiatör (som Månen lånar Solens ljus) resulterar ett andra hungrande "sensationalistsyndrom" (Eld/Vatten). Men ur Lejonets perspektiv och ett steg tillbaka till dess disponent ger Sol-Kräftan beskedet om en fallenhet, om ett tenderande mot den vegetativa Naturen (hans trädgårdsbok). Det här är inte det äkta Lejonet utan ett intellekt som felvänt stirrar på buskar och träd! I linje med gudsfrånvändheten har Ring valt den Shakespeare - Stratfordmannen - som är var pengarna ligger som låter hemmets härd värma. 

I intervjun från 2009 säger sig Ring resa flitigt mellan Europas teaterhus och KONSUMERA finkultur. Också detta rimmar väl med en Merkurius som positionerat sig med det kungliga överdådets Regulus i det (enligt sinnelagshoroskopet) lyckosamma femte kreativitetshuset som är ett spekulerande eller betraktande livsområde.

Utvikning ang. Eldelementet som vision eller ren kognition (ren Intelligens). "Seeing is believing and belief actualizes" - antikens tänkare hade en klockren slutledningsförmåga. Poeten William Blake formulerade saken som att: "skulle sol och måne någonsin börja tvivla, slocknade de med ens". Den gamla grekiska världsbilden noterar att Gud helt saknar potential - här är alla möjligheter uppfyllda, fullt aktualiserade.

Det är därför Gud ser och känner ALLT, från alfa till omega. Det är därför muslimerna säger: Gud är STÖRRE. Det är därför ett kreatur som sjunkit ner i det sekulära träsket inte längre klarar att fatta ett enda omdömesgillt beslut - se regeringen Reinfeldts vanstyre mitt i västvärldens större vanstyre - objektiv kunskap kräver en oberoende plattform, en övervåning.

Fysikprofessorn Amit Goswami talade (med påtaglig inspiration från hinduismen) i sin banbrytande bok från 1996, "The Self-Aware Universe", om "the inviolate point" - övervåningen. Platon gjorde en åtskillnad mellan den sanna kunskapens nivå jämfört med träskmänniskornas domän av åsikter och tyckanden - ibland händelsevis med sanningen överensstämmande men oftast i ofas med den.

Merkurius i visuella Lejonet erfar ett ständigt "nödigt sug" från det tärande Vattenelementet som kräver Solen på energi att omvandla till näring för det låga grönsakslivet - jämför Per Gessle som menade att hans hustru var dyr i drift i en intervju som säkert vållade en diskussion vid middagsbordet. Här är det Solen som driver nödigheten så suget och kravet att leverera faller på överlöparen eller budbäraren Merkurius nära Regulus. 

Här, i Merkurius, ligger då författandet av recensioner. Merkurius rapporterar om hur nära den gudomliga stjärnan Regulus recensenten tycker att föreställningen fört honom. Själens form, Saturnus, tillhör en stark "sub-generation" som föddes i 60-talets början. Den är i sitt positiva härskarläge i Vattumannen och greppar potentiellt hela det gudomliga medvetandet. 

För lägre existenser handlar Vattumannen kanske bara om konceptioner eller det helhetstänkande som håller reda på både delarna och helheten. Den lägre existens skulle kunna nyttja den här placeringen och bli en utmärkt civilingenjör. 

Detta är Saturnus ultimata härskarläge men ger samtidigt en intellektuell rigiditet och absoluthetsanspråk som kan upplevas enerverande för omgivningen. Att upphöja sig själv till den fordrande (kärlekslösa) Guden som recenserar sina undersåtars prestation på teaterscenen kan tyckas en naturlig verksamhet för den här saturnusplaceringen. 

Det är kanske ingen slump att Saturnus anses göra ett mer tilltalande arbete när den "upphöjs" i de högre konsternas tecken Vågen. För nu baseras Saturnus gränsdragningar och metodik inte längre på dess egen överhöghet (preussisk- eller kadaverdisciplin) utan den Stora Illgöraren vänds nu mot det goda genom att den Lilla Välgöraren Venus förfogar över Saturnus färdigheter!

Som vanligt måste man minnas att teorin ofta körs över av verkligheten. Den genuint onda marknadsförespråkaren Margaret Thatcher - för att tala om landet som marknadsför sin förfalskade Shakespeare-turism - hade förvisso Saturnus upphöjd i Vågen stigande i öster då hon föddes. 

Ett förfärligt omen! 

Saturnus är alldeles för stor och tung (overbearing) för att fungera i första huset som är ett tunnelseende och egocentrerat hus! En planet släpper aldrig helt sin essentiella natur, ens som "verksam välgörare" eller i upphöjt läge, och Saturnus har dock en diktatorisk sida (vilket ofta är den underliggande orsaken till ateisters vägran att underkasta sig tanken på att Gud existerar).

Just Thatchers horoskop är dessutom ett utmärkt exempel på hur en tes, "Saturnus är upphöjd", motsägs flera gånger av andra omen tills den ursprungliga tesen eroderats och måste lyftas bort ur tolkningen. Tungviktarens placering i Vågen inte var till någon som helst nytta för Margaret Thatcher, annat än att dess husläge gav henne en järnhård vilja till makt. 

Den onda daimonen gestaltas här av en fullt
medveten (förstahusplacerad) Merkur som
för merkantilismens sak (marknadsliberalism)
håller Solen, Mars och Folkets/Månens väl gisslan!
Margaret Thatcher förlorade förståndet
på gamla dagar och sjönk ner i senilitet
för att GLÖMMA alla sina illdåd.

Det är naturligtvis Saturnus, utan förmildrande omständigheter, som låg bakom epitetet the Iron Lady, även om Saturnus kommit att förknippas med bly. Järn, men primärt koppar, tillhör Mars i hinduisk tradition, så med lite god vilja kan man här Thatchers blyhandske (Saturnus) disponerad av Venus som själv vilar på järnsmide/Mars. En genuin slaktare från underklassen i kvinnlig kropp!

Även Thatchers disponent Venus underminerar det initiala intrycket av "sublim" eller "upphöjd" gränsdragningsförmåga genom sin position vid Dödsrikets port (snud ekonomism i 2a huset) samt att kärlekens Venus inte är särdeles starkt placerad i avundens tecken Skorpionen. Särskilt inte som Skorpionens härskare Mars befann sig i den onda daimonens och den materiella förlustens 12e hus. 

Nog var detta en komplex kvinna och man ser hur påfallande lika hennes störningar som relaterar till ekonomi (2a, 12e) är till hennes sentida hemliga beundrare Fredrik Reinfeldt. en annan högerpolitiker som drivs av den fuktiga jordatmosfärens onda och husvilla andar. 

Jag tror båda politikerna "hör röster" (läckage in i psyket från andevärlden) - något som naturligtvis aldrig kommer att komma till allmänhetens kännedom. Etablissemanget har till synes obegränsade resurser när det gäller att lappa och laga och stadga upp de officiella gestalterna.

Se bara den smutskastningskampanj med usla argument som Stratford-krämarna bedriver mot Shakespere-skeptikerna (de som på goda grunder ifrågasätter den det uppenbara fuskbygge som hela Stratford-teorin är).

Blå spindeln och Mayas illusoriska slöja

LiveScience berättar om ett sällsynt fynd av egyptisk konst där spindeln ingår. Varken i en småkurs i Egyptens religion jag läste för länge sedan eller en och annan bok om egyptisk konst har jag någonsin sett spindeldjuret nämnas - till skillnad från skalbaggen som rullar sin lerboll och formar en perfekt fysisk kropp - sfären - Jorden - för den återfödda själen att bebo.

Musikern Ray Manzarek (f.d. Doors) -
The Golden Scarab (1974)

Men t.o.m. fattiga nyhetsstick som det hos LiveScience kan räcka för en aha-upplevelse om man redan har tillräckligt många pusselbitar. En bildtext förklarar att en väggmålning där en spindel kan siktas illustrerar en ceremoni där gudastatyer "öppnades" och blev titthål för den gudomliga närvaron, inte olikt hur en babykropp till sist befolkas av en levande själ, en Observatör.

I en nattlig dröm från tjugoårsåldern var jag på spaning efter en grav nära ökenranden i Egypten som jag visste var min. Jag har ingen aning om vad slags information från daglivet som kan ha föregått och kanske utlöst en så här orealistisk dröm, "Hej, du föddes i Sverige så hur kan du leta din grav i Egypten?" 

Men den allmänna ambiensen i mitt liv vid den tiden var att själavandringen var verklighet. Jag hade redan lärt mig meditera och i djup avslappning sett inre filmsekvenser som tycktes komma från andra tider. Steget till att samma intresse färgar nattdrömmarna är inte långt.

Utanför en öppning i en klippvägg vet jag att jag hittat rätt och jag går in i en tunnel som mynnar ut i en tom kammare inne i berget. Det finns åtminstone en gång (minns bara en) som leder djupare in under berget och jag söker mig vidare. Jag vet i drömmen att det måste vara här men att jag måste gå djupare in. Jag finner en andra tom kammare, en tredje och så en fjärde innan energin i drömmen stegras i en enorm visshet att det är i femte kammaren jag kommer att hitta DET.

Mycket riktigt, en sarkofag och en miniatyrstad påfallande lik de miniatyrlandskap och städer jag så omsorgsfullt byggt till min Märklin-tågbana som pojke. Drömminnet är återigen otydligt för jag minns inte att lag lyfta locket av sarkofagen. Kanske låg dödsmasken ovanpå för i nästa skede lyfter jag avgjutningen av den dödes ansikte och för den mot mitt eget och tänker i drömmen, ordagrant: "Nu ska vi se om den fortfarande passar."

Till min häpnad ryms hela den uppenbarligen ganska betydelsefulla mannens ansikte på min nästipp - en spektakulär förändring av skala som bara kan inträffa i en dröm där den kritiska fakulteten är bortkopplad. Jag minns också min häpna reaktion ordagrant. Drömjaget sade naivt: "Oj, har jag vuxit så pass mycket sedan sist!" Det som varit en stor man i det gamla Egypten rymdes som en liten fläck på nästippen av en vem-som-helst i Europa i det 20e århundradet! Med den drömmen lämnade väl all respekt för så kallade auktoriteter min kropp för gott!

I samma ögonblick jag slås av denna förunderliga "tillväxt" händer något med drömmens själva stoff eller snarare vävnad. Gravkammarscenen rullas liksom ihop eller plattas till på en tavelduk när en spindel blixtsnabbt kravlar över synfältet nedifrån vänster och snett upp mot höger i en 45 graders vinkel. Det hela händer så snabbt att jag inte är säker att jag inte skapat ett mytiskt minne av exakt hur historien vände blad, men den djupblå självlysande spindeln minns jag tydligt och också hur den i sin rörelse på något sätt rullade ihop gravkammarscenen och vävde mig tillbaka in i en scen i nutid. I den scenen står jag och min mor och argumenterar ilsket. I sig en underlig landbrygga till nuet eftersom jag hade flyttat hemifrån sedan åtskilliga år vid tiden för drömmen.

*****

Många år senare, i november 2005, har jag en ny dröm som involverar ilska och kvinnor. Lurad på en dejt med en kvinna som visar sig bara utnyttja mig för att fylla en timmas tomrum i sin kalender innan hennes riktiga dejt anländer till restaurangen går jag hem i vredesmod och drömmer drömmen om någon Oxford och hans vrede riktad mot en uppenbart viktig kvinna. I drömmen tycks hon diskret identifierad genom att jag hör - på engelska! - orden Queen och Mother repeteras om och om på ett nynnande sätt.

Nätforskning de kommande månaderna övertygar mig om att drömmens "Oxford" är den 17e greven av Oxford i ilsken ordväxling med sin styvmor. Oxford var en av drottning Elisabets myndlingar alltsedan den unge greven blivit faderlös vid tolv (och hans biologiska mor skickats i exil, typ - kronan var oerhört intresserad att lägga beslag på ätten Oxfords omfattande gods).

Givet de historiska detaljer nätforskningen fick fram om denne Oxford, verkligt namn Edward de Vere, är det inte så konstigt att drömmens gräl klipps och övergår i en annan scen där kvinnan är död och mannen pliktskyldigt utför någon slags ceremoniell rörelse med ett tungt slagsvärd över en gravsten som ligger som en stenplatta mot marken. 

Jag känner vikten i min hand i drömmen och hade ända sedan 11-12-årsåldern älskat just slagsvärdet från de riddarböcker jag under en fas slukade - som liten ritade jag slagsvärd på långa rader och fann stor glädje i att variera dekorationerna på handtaget.

Så tungt är svärdet att jag är skakig på handen i drömmen och får inte rörelserna rätt. Ceremoniens innebörd undslipper mig men det kanske är något för att viga den döda kvinnan åt den sista vilan. Eller förbanna henne, för inombords är Oxford sammanbitet arg i den här långt senare scenen. Faktum är att han verkar förbanna sin styvmor, drottning Elisabet, och önskar henne ur sitt liv, precis som jag tappat min sista tilltro till kvinnan på pseudodejten kvällen innan! 

Men övning ger färdighet och efter att ha upprepat handrörelserna med svärdet några gånger får jag till koreografin och jag tecknar ovanför stenplattan i marken något som mest liknar ett kinesiskt skrivtecken. Det intressanta i sammanhanget - egyptiska spindlar som bryggar grav och återfödelse i ny tid och i samband med levandegörandet av statyer - är att tecknet innehåller ett diagonalt streck, men nu ritat i en riktning motsatt den blå spindelns, som vävde drömmaren ur sitt forna jags gravkammare och in i sin nuvarande personlighet (en ny grav). 

Den här ungefärliga bilden är allt jag lyckades minnas från drömmen, men helt klart vispade drömmaren svärdet uppifrån vänster och ner mot höger för den avslutande linjen.

I samma ögonblick jag vet att jag lyckats rita figuren exakt rätt över den grå stenplattan (som jag visste inför den femte kammaren att jag var framme), lyser densamma upp inifrån. En extremt komplex "statsplan" lyser honungsgult ur den grå och alls inte döda stenen! Jag inser i skrivande stund kopplingen till det gamla Egypten och att "öppna" en död staty!

Fast jag inte förstår mina egna drömmar fullt ut, skulle jag vilja föreslå följande.

Spindeln som vävde ett nytt liv i Sverige över den gamla gravkammaren i Egypten gjorde så längsmed det jag på den här bloggen kallat horoskopets SATANISKA AXEL och senare upptäckte att åtminstone romaren Manilius (1a århundradet) kallat PYTONS AXEL.

Det här inlägget är första gången sedan 2005 jag tittar på Oxford-drömmens lilla krumelur och tycker mig ana något av dess innebörd. Här har vi det kinesiska tecknet för mun eller mynning (en kvadrat) - jag har ju gudbevars varit kines i ett tidigare! - och så den diagonala linjen som förbinder just 2a husets mun eller mynning - DÖDSRIKETS PORT - den egyptiska grottöppningen eller gråstenen i marken och själva åttonde DÖDSHUSET saker läggs att vila eller så sakteliga dekompostera.

I två drömmar, en i tjugoårsåldern och en i fyrtioårsåldern, ritas en diagonal linje som jag först nu inser har att göra med den antika astrologins tankar om själens nedstigande i de dödas värld. Om de dödas värld också är den värld vi människor befinner oss i just nu (och kallar "liv"), det låter jag vara osagt. Men ur själens perspektiv måste jordelivet sannerligen vara en död zombies vandring mot slutet och sitt uppvaknande (i sin form, i Saturnus!).

Lite som när egyptierna borrar hål i statyn så att det gästande väsendet kan återknyta till en omvärld. I döden (idag på årets mörkaste dag) borras andra titthål upp, så att själen återigen kan förnimma livet på en nivå lite närmare dess egen natur.

*****

Den diagonala linjen planterades egentligen av min far. Prisvinnande fotograf i ungdomen men kanske för feg eller som Sol-Oxe alltför materialistisk för att våga satsa på konsten. När jag var nio eller tio berättade han om något som han antingen läst i en bok om grundläggande bildkomposition eller kanske kommit fram till själv. "Son", sade han (ungefär), "man ska alltid söka motiv med en diagonal linje i. Det blir så mycket mer spännande då." 

Amen till det!


Tillägg. 

Jag trodde knappt mina ögon när framlidne neo-jungianen James Hillman i förbigående nämnde den blå spindeln som något närmast tabu i sin "The Dream And The Underworld" som jag läste för bara några få år sedan. 

Det är således en arketyp, men att spindeln är drömvävaren av den materiella illusionens slöja, och att den kan ha haft just den innebörden i det avlägsna (kanske förhistoriska) Egypten är naturligtvis bara en obestyrkt intuition...

Inläggets horoskop, upptäckte jag efter publicering, är intressant.

Man skulle kunnat ha betona de fyra elementen med tanke på att drömmen om den infrån sig själv blålysande spindeln hittar sin perfekta illustration i identitetsskaparen Solen som belyser en ömsesidig reception mellan den blå Tvillingarnas kommunikatör Merkurius och den metafysiska klarsynens Guru (Jupiter).

Vilket närmast perfekt horoskop att plötsligt komma på den drömmen att skriva om!

Men jag väljer istället att färga den dominanta kvaliteten Sattva då den symboliskt indikerar medvetande som vaknar ur döds- och drömrikets mörkläggning.

Och det reflekterande sinnets Måne på nästan rak linje med Regulus i Lejonet ger sin förklaring till varför denna dag gick i hågkomstens tecken. Se föregående inlägg om "Sarah"! Det skrevs medan Månen kröp fram i Lejonets tidiga grader. Månen är inzoomad på kungliga eller värdiga kvaliteter idag - som massdemonstrationen mot nazifasoner i Kärrtorp också illustrerade.

Brasklappar, ordklasser och Sarah

Inför popspecialisten Andres Lokkos skrivning av svensk 80-talshistoria i SvD stannar jag till tre gånger. Och då bortser jag from hans formidabla showstopper i en historierevisionism som reducerar 70-talets Sverige till någon kopia på ett brunmurrigt DDR! 

Uppenbarligen har Lokko, som så många andra som växte upp något senare, anammat högerns demonisering och historieförfalskning. Om högerns historierevisionism - "det vänstervridna SVT på 70-talet" - har DN:s vakna kulturrecensent Johan Croneman skrivit.

Första anhalten i Lokkos text är ett igenkännandets leende över brasklappen om att personer och händelser hamnar huller om buller när man långt senare söker nyskapa minnesbilderna. På den här bloggen hasplar jag ur mig många lösliga presentationer - mest för att exakta efterforskningar tar tid. Lokko verkar också lida av tidsnöd, trots att han får betalt för skriverierna. Alla vill förstås förbättra marginalerna en smula. Det är hårda tider och medelklassen håller på att kana ner till underklass - det var Reinfeldts otippade gåva till dem (och den dolda plan han och Arbetsgivarna hela tiden smidde).

Vid andra anhalten minns jag 80-talet som en tid då den egna musikkonsumtionen bedarrat efter tonåren i det musikaliskt mer lustfyllda och utforskande 70-talet (det var den extrema explosionen från ungefär 1965 och Beatles "Help" som fortsatte i ytterligare många år). Men så mycket vet jag att Lokko gjort åtminstone en "vem ska bort?" när han radar upp "syntpop, soul, funk, Doobie Brothers och perfekt producerad axelvaddsrock" som typiska 80-talsfenomen.

Den amerikanska västkustrocken har alltid berört mig måttligt - i skivhyllan representeras den av Breads samlade, de första tre albumen av Jackson Browne - de bra! - och några avslappnade sidoprojekt från medlemmar i Jefferson Airplane och Grateful Dead. Men det vet jag, att Doobie Brothers är 100% synonyma med amerikanskt 70-tal.

Jämför AllMusic.com:s uppräkning av åtta album under gruppens vitala årtionde med bara tre skivsläpp under 80-talet. Det hette förr att Sverige imiterar USA men med tio års eftersläp. Jag vill inte tro att svenskarna var så retarderade att de mitt under det högervridna och egotrippade åttiotalet (i pastellfärg) plötsligt började dyrka de marijuanastinkande hippisarna i Doobies!

Lokkos minnesröta slår till ännu en gång. Det han egentligen menar är den milda popularitet sent tillkomna Doobies-medlemmen Michael McDonald åtnjöt i Sverige - som en soloakt. Han hade väl spelat en låt i något inoffensivt soffsittarprogram i tv - det brukade räcka för att skivförsäljningen skulle skjuta fart i det här landet.

För det tredje är jag helt för låneord (som språkpoliser brukar kalla t.ex. anglicismer innan de blivit allmänt etablerade). Men när Lokko kallar Mauro Scoccos sång "Sarah" en "gargantuansk" framgång måste jag invända mig. Ordet "gargantuan" betyder "enorm" på engelska och i "gargant" tycker man sig svagt skymta svenskans "gigant". 

Etymologi åsido, som ett adjektiv borde Lokko böjt till försvenskningen lite bättre. Jag hade villigt köpt konstaterandet att Sarah var en "gargantisk" säljframgång. Men att skapa en adjektivform av något som redan från början är ett adjektiv framstår som eh... PISA-rapporten presenterat svenskarna. Ett inte alltför talangfullt folk när det kommer till läsförståelse.

Och vad beträffar Lokkos slutknorr på programaviseringen förpassar den en värsta Dysterkvist in i skuggorna. Ett felskär i isen som öppnar en vak som man inte kommer upp ur eftersom det är just slutknorren.

*****

Den här bloggen, stockholmsbaserad men vänster i ideologin - för det är så de andliga lagarna ser ut när man transponerar dem in i tid och rum - har naturligtvis en roligare astrologisk skruv på Lokkos utbroderade programanmälan: horoskopet för kvinnan som gestaltade Sarah i Mauro Scocco-videon. Den låten har jag fram till exakt idag stavat "Sara" eftersom jag aldrig såg den då, i slutet av 80-talet.

Rollfiguren "Sarah", 1988

Jag gjorde i ungdomen en liten framstöt mot denna kvinna i hennes arbete som servitris på en småhipp Stockholmskrog. Lyckades avlocka henne kompletta födelsedata. Motivationen var, som jag minns det, att hon såg så upphöjt "himmelsk" ut där hon svävade runt och drottninglikt serverade gästerna mat och öl.

Gjorde inga försök att få till en dejt, men nog måste servitrisen ha satt spår för cirka två år senare fann jag mig i en relation med en kvinna med samma förnamn, snarlikt utseende och med "Sarahs" betoning av Lejonet och Saturnus (se horoskop nedan). 

Shakespeare (mannen som gärna återanvände
gammalt material): "Inget kommer ur inget"

Det var först flera veckor senare på samma stamhak jag berättade för en vän om mitt lilla horoskopställeri och fick veta att det tydligen var "Sarah från videon" jag analyserat. (Hoppas "Sarah" slängde mina anteckningar - den tropiska zodiaken kan få en människas öde att spåra ut helt om man följer rekommendationer för tecken som inte resonerar mot ens egen natur!)

Först med det här inlägget har jag bemödat mig att verifiera uppgiften. Tittarkommenterar på YouTube, sökning på Birthday, förnamn, datum och klockslaget på ett gulnat gammalt pappersark som för femton år sedan flyttade in i ett datorprogram - alla pusselbitarna stämmer. Efter rollen som föremålet för Scoccos åtrå blev kvinnan senare i livet tydligen lärare. Som vi ska se är det en yrkesväg som rimmar väl med horoskopet.

Lokkos krönika kommer för övrigt märkligt väl tajmad. Bara häromdagen lunchade med en god vän som spelat med Erik Gadd just före hans genombrott. Jag frågade hur det samarbetet egentligen uppstått och svaret var så enkelt som att han, Gadd och Scocco alla varit skolkompisar. Ungefär som jag på mitt håll under skolåren sammanstrålat med musikdårar från olika klasser för några nummer av ett primitivt fanzine vi skrev, tryckte (snarare stencilerade) och sålde i gymnasiekorridorerna. 

Musik är verkligen centralt i tonåren, och jag tror indisk astrologi har helt rätt som efter det basala intellektets framväxt mellan tre till fjorton år, växlar in konstarternas och harmoniernas Venus f.o.m. fjorton och några år framåt.

*****

Stjärnorna bakom en av svensk popvideohistorias viktigaste repliklösa rollinnehavare / projektionsdukar: "Sarah":

Runt 1989-90 visste jag inte vad Regulus var och att den ingått i persisk-babylonisk astrologisk tradition, men som synes var och är "Sarah" en levande inkarnation av "kungavärdigheten" - exakt den majestätiska upphöjdhet som genast skiljde ut den verkliga människan från flertalet andra servitriser jag sett (eller snarare inte sett) under de krogrumlande ungdomsåren. 

Det är bara att jämföra med Sol-Lejonet Scoccos fäbless för kvinnor med gravitas - han har Månen och Saturnus i Stenbocken! - för att inse att också han såg samma sak när han antingen handplockade henne för rollen eller okejade någon annans förslag till rollbesättning.

Och ska man tala om tyngd så finns väl inget som slår "Sarahs" Saturnus i positivt härskarläge i Vattumannen sjunkande i väster - planetens starkaste världsliga position. Inte undra på att den här kvinnans få scener i en popvideo ingår i en central del av modern svensk musikhistoria. Stjärnan Regulus i öster tecknar som sagt "kunga- (eller drottning-) värdighet" och själens form/Saturnus ingår i samma beskrivning.

Om jag hånat stockholmsmoderater och i fantasin tillskrivit en del av dem ett föregående liv som borgare i Nazi-Tyskland, bör tilläggas att jag i en annan fantasi föreställer mig en god portion av societeten i drottning Elisabets England också finns i Sverige för närvarande. (Därav vår för tillfället eskalerade främlingsfientlighet och rasism - britterna har alltid våndats över främmande element och aldrig var väl deras ångest över utlänningarna så stor som under den Elisabetanska eran - hotet då upplevde man komma från spanjorer eller katoliker i största allmänhet.)

Brittiska själar frekventerar flitigt Norden och vice versa och under genetiken (fädernas väg) flyter en djupare lager av själar och deras medhavda attityder (gudarnas väg). Attityder är för den tillfälliga människan något djupare än minnen men går för den rätt rustade att återkalla som minnen! Jag placerar lätt "Sarah" i societeten i dåtidens London, särskilt som jag idag öppnar det här horoskopet för första gången på femton år och ser Regulus signum.

En jämförelse av horoskopen bekräftar att bloggaren som en nyfiken antropolog var där och störde henne i hennes meniala sysslor på restaurangen. ("Sarah" har kraftfull Jord/tunga lyftens Oxe i tionde huset i detta liv, samt Mars i Jord som påverkar dag-till-dag-livets - arbetsveckans - Måne.)

Se bara den här serien överlappningar:

"Sarah": Asc-Regulus-Lejonet 4-6°
Bloggaren: Venus i Lejonet som disponerar Sol-Vågen 6°

"Sarah": Sol-Tvillingarna 11°
Bloggaren: Asc/Mån-Tvillingarna 10-12°
(ringar perfekt in hennes Sol)

"Sarah": Merkurius-Tvillingarna 26° (m. Venus i 30°)
Bloggaren: Merkurius-Tvillingarna 27°
(intellektet ringas in av hennes kvicksilvriga grace!
Kvicksilver/Merkurius - den närmast friktionsfria ledaren eller kommunikatören.)

Och till sist: en elev kommenterar på YouTube att det är hennes skolfröken i videon. Hur perfekt rimmar inte det med Sarah-kartan där den välvilliga intelligensens Lejon står rotad i 11e idealhuset där grundskolans merkuriska Tvillingarna verkar! 

Lägg till det att Jupiter i tionde har en koppling till läraryrket (tydligt i planetens namn på sanskrit: Guru). Men också den starkt placerade Saturnus har en fostrande/formande inverkan på det intellektuella planet via Luftelementet och Vattumannens tecken.

Ibland döljer sig gudar och gudinnor bakom skenbart enkla sysslor. I Sverige, Djävulens livegna land, ringaktas läraryrket. Mitt stalltips är att "Sarahs" själ återvänder till ett annat lands societet i nästa återfödelse. I Sverige är det svårt att få något - eller någon - att växa till sig.


Tillägg

Distinktionen mellan "fädernas väg" och "gudarnas väg" har flyktigt berörts tidigare. Det är orientalisten Thomas McEvilley som förde den på tal i samband med de långtgående parallellerna mellan gammal grekisk och orientalisk tanke som han påvisat i sin "The Shape Of Ancient Thought". Jag vill minnas att tanken förekommer i någon av Platons kosmologiska myter, där han beskriver existensen av två helt skilda kretslopp vars banor flyktigt möts här på Jorden. Jag minns inte vilken dialog det är, men en bra gissning skulle kunna vara Phaedo eller Phaedrus (Faidon eller Faidros).

Vill man vara elak, som på den här bloggen, skulle man kunna avföra Jord och Vatten som fädernas eller arvsmassans väg och exklusivt tillskriva Eld och Luft epitetet gudarnas väg - de som skriver i arvsmassan. Och det stämmer till viss del, om man nöjer sig med att se elementen som ett tecken om en viss disposition I DETTA LIV. Ingen vet vilken subtil underklädnad själen väljer vid nästa besök på den här planeten. 

Men ta "Sarahs" horoskop, representativt för de flesta: här dominerar både Jord och Luft och Eld men den indiska läran om planetära cykler skulle kunna avslöja under vilka perioder i livet vilken planet (och vidhängande element) spelar förstafiolen.

Den här bloggaren blev t.ex. rakt ur det blå och på lösa grunder erbjuden ett översättarjobb och hittade för några år en ny identitet, nästan exakt samtidigt som han gled in i sitt livs Merkurius-cykel och mot de femtio blev som en nyfiken faktajagande grabb på nytt. Den här bloggen startade tveklöst som en följd av det här förnyade eller intensifierade intresset för Merkurius som skrivspråkets härskare. För dashas, se den här fallstudien med bloggaren själv som "Exempel på planetära cykler".

Allsång på Skansen (att/till leda)

1. Petra Marklund: Sol-Lejonet / Mån-Fiskarna
2. Måns Zelmerlöw: Sol-Oxen / Mån-Lejonet, 3 säsonger
3. Anders Lundin: Sol-Lejonet / Mån-Tvillingarna, 8 säsonger
4. Lasse Berghagen: Sol-Väduren / Mån-Oxen, 10 säsonger
5. Bosse Larsson, Sol-Stenbocken / Mån-Lejonet, 20 säsonger
6. Egon Kjerrman, Sol-Jungfrun / Mån-Vattumannen, 11 säsonger
   (några års uppehåll)
7. Sven Lilja, Sol-Vattumannen / Mån-Fiskarna, 16 säsonger

Sedan SVT började sända Allsång på Skansen 1979 har den svenska åldersdiskrimineringen blivit synlig även här. Idag är det troligen inte längre möjligt att som Bosse Skoglund diktera massornas skrålande under 20 säsonger.

Lundin, med det hopplöst juvenila sinnelaget (Månen) i Tvillingarna surade när han ansågs för gammal för att fortsätta leda programmet. Men Måns Zelmerlöws futtiga tre säsonger berodde kanske mer på att han är den nya tidens streber, en som söker varje position som öppnar sig utan att egentligen känna för ämnet i fråga. Det kan hända att det är mindre lyckat att ha BÅDE Sol och Måne i tamasiska tacken (Mörkrets kvalitet). För mycket av "nyhetsankare" men för lite nerv för ett program som handlar om att få en publik med sig.

Återstår att se hur före detta September efter avslutad popkarriär finner sig i rollen som folklig allsångsledare. Astrologiskt knyter Petra Marklund en intressent cirkel med evenemangets första körledare Sven Lilja. Hon ställer sitt Sol-Lejon diametralt motsatt hans Sol-Vattuman - chefstecknet mot det folkliga kollektivtecknet. Båda har lustigt nog en snarlik Måne "försvinna i folkstimmet" i Fiskarna.

Allsångsledare är annars en typisk chefsbefattning och mycket riktigt dominerar också Lejonets tecken som antingen sol- eller måntecken hos de här sju ledarna för detta evenemang från den tid som inte längre finns. Av 14 möjliga placeringar lägger Lejonets symbol beslag på fyra och därefter Oxen, Vattumannen och Fiskarna med två vardera. Alla fyra elementen får varsin representant.

Att Tvillingarna, sångens och dansens tecken i indisk astrologi, bara får en placering är kanske inte så underligt. För vad är det vi studerar? Inte artisteri utan programvärdskap för ett program som i hög grad handlar om att involvera publiken. Och då finns ingen bättre än smittsamma energialstraren Lejonet, zodiakens och djurens konung. 

Petra Marklund kommer att lyckas förträffligt i sin nya roll som pensionär i ålders- och vishetsföraktande Sverige som hellre upprepar varje tänkbart nybörjarmisstag vart tionde år än bygger långsiktigt. Nu har landet också en högerdriven statlig television som gör sitt för att folket ska få sitt opium och inte reagerar på de allt omänskligare arbetsvillkoren som den härskande ekonomiska eliten tvingar in dem i. Allsång på Skansen är ett folkens opium. 

Vägra konsumera SVT:s produkter!

Svenskfördumningen smyger sig på...

...och det sker omärkligt, genom små, små förändringar. 

Som t.ex. att Schibsted-ägda SvD börjat anpassa sin tidning till det mer framgångsrika dummerjönskonceptet som ger ägaren så mycket klirr i kassan genom Aftonhoran, ursäkta Aftonbladet.

Men ge en människa torskens snabbis på fem minuter och se latmasken börja växa som en sjukdomssvulst. Bildning tar tid och kräver ansträngning att vidmakthålla. Regression till imbecill går per automatik.

SvD:s gamla läsare är på utdöende och en ny generation (Europas byfånar enligt PISA-rapporten) är på spelplanen. De har så mycket jobb att göra och så mycket prylar och upplevelser att köpa att de verkligen inte vill ha mer nyheter än vad blicken kan studsa över på fem minuter. Sen kan den nya och extremt lättledda medelklassen inbilla sig att den håller sig underrättad. 

Underrättad precis om det Någon vill att de ska tänka på.

Tillägg 131221. Med en skicklig omskrivning - jag utgår från att detta är fallet - låter ovan sagda dagen därpå på följande vis från en historieprofessor i DN:
"Appar(ater) som snarare inbjuder till korta besök bland korta texter än till träning i läsförståelse av längre resonemang. Tillvänjande och uppmuntrat också av dem som påstår att vi lever i ett kunskapssamhälle, i vilket ofta kunskapens innehåll tycks mindre intressant än uppmärksamheten den väcker."

Om det inte föreligger ett orsakssamband mellan texterna måste man verkligen börja ta Världssjälen och att tingen på ett radikalt sätt ligger i tiden på allvar!

Och för dem som söker vittring på t.ex. verklig kultur men fortfarande inte orkar läsa mer än fem minuter i sträck kan SvD erbjuda kulturresor för rastlösa ben och hungriga ögonen (men inte hjärnan) för facila 16 000 kronor. 

Naturligtvis väljer man att falla in i den fabricerade men inkomstbringande myten om att den illitterata allmänpularen och sedermera teaterägaren William Shakspere i Stratford-upon-Avon skulle ha varit författaraliaset Shake-Speare. En diger vetenskaplig litteratur har vuxit fram som falsifierar den nationalistiska brittiska myten.

Köp några böcker i ämnet och övervinn femminutersspärren. Du kommer att ha nästan alla 16 000 kvar men har - häpp! - plötsligt påbörjat en högre vandring än den svenska konsumistens - den rutt Någon så gärna vill att du ska förbli på. 

Jobba mycket och konsumera i korta men intensiva - och intenstivt överprissatta - spasmer, så har Någon tänkt ut ditt liv åt dig. Sådan är den karta du räckts att orientera dig efter.

Jag kan berätta att svenskarna är utskrattade på brittiska nätforum över att de betalar sådana överpriser pga. girigheten i importleden i det här landet i en viss nisch jag inte tänker namnge. Och det behövs egentligen inte. Att Stockholm pådyvlar invånarna västvärldens näst dyraste biljetter för kommunal transport inom staden (som en studie nyligen avslöjade), det säger en hel del och hur låg den svenska mentaliteten är när det kommer till affärer. Och sen blir vi till skam gång på gång i muthärvor i utlandet! Vad är det för folk som sätter det är tonläget? Jo, samma människor som ger SvD:s läsare dumreferat på fem minuter.

Vad beträffar den engelske barden verkar det inte bättre än att den här femtioöresbloggen är enda stället i Sverige som påpekat att den verkliga intelligentsian i den engelskspråkiga delen av världen - från Mark Twain, Orson Welles och framåt in i vår egen tid - är enig om att mannen från Stratford bara är ett påhitt. Den verkliga författaren skrev (under alias) inifrån den Elisabetanska hovmiljön.

Börja gärna med den här blogglänken till en mycket översiktlig bok: Bondfångeriet "Shakespeare" i Stratford, och pröva sedan (på egen risk) blogginlägg som diskuterar den 17e greven av Oxford, Edward de Vere. 

Jag hade förmånen att möta denna Oxford i en märkligt realistisk nattdröm 2005, och hade jag inte nyfiket följt upp en del detaljer i drömmen via nätforskning hade väl lusten till djupare kunskap aldrig vaknat i det här livet.... 

Teater brydde jag mig inte om varken före eller efter drömmen, men frågan om författaren verkligen avsiktligt mörkade sin identitet för eftervärlden - något som antyds i Sonetterna - tilltalade den pojke i mig som en gång älskade den klipske detektiven Sherlock Holmes. Var författarens sista trick att göra sig själv till ett mysterium för eftervärlden att klura ut?

Snåla Vänner-stjärnan & JAS-planet

Lisa Kudrow är en av de roligaste komediennerna i Hollywood. Hon har en förmåga att göra avmätta och missnöjda miner som får mig att skratta varje gång. Frågan är som vanligt om en aktör egentligen bara är sig själv - Kudrow som den perfekta missnöjesmänniskan som bara blir rolig eftersom programformatet avser att sätta småaktigheten i ett löjets skimmer.

Bloggens upptäckter har sträckt sig över fem år och så många tusen skrivna sidor att ingen väl har följt med i detalj och sett helheten växa fram. Så jag får lov att intyga: när Lisa Kudrow är så senfärdig att hennes parkeringsbiljett tickade upp 20 kr och får ett vansinnesutbrott (AB), har detta naturligtvis inget att göra med att hon numera är rik som ett troll. Det är ur hennes djupa natur - som hon var innan hon tjänade alla sina pengar - som den här småaktiga snålhetsanden kommer. På ett liv har hon inte lyckats växa sig större än de "ingångsvärden" till detta liv som horoskopet tecknar.

Horoskopet rymmer precis de signaturer man numera kan förvänta sig om man följt bloggens upptäcker. Det vill säga: självtjänandets och vinstjaktens princip Jungfrun som en bas för den sinnelags-Skorpion som vänder sig i vämjelse mot allt som inte går dess väg. Lägg till det att också det andra stora ljuset - Solen - står i måntecknet Kräftan, närighetens tecken! Vilken perfekt och lojal medlem i svenska Moderaterna hon skulle ha blivit !

Här finns en enormt överdriven Vattentriangel, skapad genom förmerandets och rikedomens princip Jupiter. Denna välgörande Jupiter står dessutom närmast perfekt för en tiondehuskarriär som ger popularitet. Men det är också en överdriven "instinktsnatur", en överbetoning av den näriga "vegetativa själen" och som Lisa Kudrow visat prov på den här ängsliga sidan som söker bevara sin egen rikedom. 

Ta t.ex. den birollen som surande och negativ hustru till Billy Crystals psykolog som får maffiabossen Robert DeNiro på halsen. Här är väl Kudrows  Sol i Kräftan verkligen i sitt rätta element: husets härskarinna som ängslas över att "smuts från gatan" ska fläcka ner hennes revir (Kräftan = revir, slutna, privata utrymmen). Det är inte för inte som Kräftan vid sidan av den allmänt negativa och diskriminerande Jungfrun visat störst tendens till främlingsfientlighet och Kudrow har, som sagt, även Jungfrun högaktiv som den influens som flyter samman med hennes tvära skorpioniska sinnelag. 

(När Skorpionens härskare Mars ligger i negativa tecken uppstår, vill jag tro, mycket vassare och mer negativa Skorpioner än om skorpionnaturen bryts upp av en positivt placerad Mars.)

Alla Kudrows Vattentecknen lägger sig i de jordiga resurshusen och befruktar dem - gröna fingrar eller förmågan att få gröna dollarsedlar att växa i händerna! 

Omvänt suger de torra och döda Jordtecknen åt sig av det återfuktande Vattnet i två av de tre husen 4, 8 och 12 - de som i indisk astrologi alla sägs indikera moksha, upplösning eller befrielse. 

Det ligger en filosofisk tanke bakom den negativt polariserade halvan av zodiaken: ömsom dödas själen genom att fastna i Jordelementet som förminskar och stryper själen, ömsom befrias själen i Vattenelementet genom dess både livgivande och dödande (upplösande) sida. Vattenelementet är det som bäst motsvarar den gamla tanken om den personifierade Naturen. (Andligt döda materialister har via språkreform tvingat alla svenskar att glömma hur verkligheten fungerar och numera påbjuds liten begynnelsebokstav - naturen.)

Jag menar att indisk astrologi är för generell här: det fjärde huset för privatism eller skyddat liv, vederkvickelse och återhämtning har väldigt lite med någon andlig befrielse att göra. Inte heller det fixerade eller låsta åttonde vattenhuset tycks i sig bjuda på någon impuls till att avsäga sig världen (och befria själen). Det är en låst mellanstation innan slutligen det tredje vattenhuset visar möjligheten till en andlig orientering. Samtidigt kallar den grekiska traditionen tolfte för "den onda daimonens hus", så uppenbarligen är det här all bråte samlas som människan har att ta ställning till om eller när hon väljer en andlig "karriär".

Lisa Kudrows "onda daimon" är samtidigt Tvillingascendentens enda vän och välgörare: pengarnas (och relationernas) Venus. Se bara tv-seriens titel: "Vänner". Är inte detta intill fulländning Tvillingarnas symbol, särskilt som den i Indien tecknas inte som ett brödrapar utan som en ung man och en ung flicka. Tvillingarna är venusiansk, tecknet handlar om mänskliga relationer och om vänskap.

Jag pekade nyligen på att det måste vara Tvillingarna, grabben och tjejen, man ser på Tarot-kortet SOLEN. Solen torkar tårarna (vattendroppar som hänger till höger och vänster i skyn) och tvillingarna befinner sig båda framför den diskriminerande mur som mer materialistiska människor är så ivriga att bygga. Detta är tveklöst två Luft-människor som ser igenom grova materiella hinder (som t.ex. hudfärg). 

Hur Tvillingarnas symbolik integrerats i ett Tarot-kort tillägnat Apollon eller Solen är kanske inte så svårt att förstå. Forskning har visat att den grekiska solguden är ett inlån från Österlandet men att grekerna åtminstone lyckades bevara idén om Apollons klarsyn. (Det var Apollons "synskhet" man rådfrågade vid oraklet i Delfi.) 

På samma sätt representerar Tvillingarnas tecken och dess luftburna Merkurius (som bäst) en förmåga att bokstavligen gå genom väggar eller murar. Merkurius reser obehindrat genom de tre världarna, heter det. Och eftersom Venus är den enda planet budbäraren (oraklet i Delfi!) har vid sin sida faller det naturligt att man under Tvillingarnas tecken "når fram" och associerar (Venus) via kommunikation. 

Tvillingarnas tecken i öster är faktiskt kärlekens budbärare eller drar nytta av den himmelska Afrodite/Venus (Själen!). I det här perspektivet kan man faktiskt betrakta luftburna Merkurius som den gudomliga Själens son Eros medan en annan grekisk myt beskriver hur den fallna Afrodite, horan, skapar avkomma som i princip bara är en stor fysisk penis, en deformerad varelse för dem som likt grisar bökar i Jorden och tror det är i det elementet vägen till lycka finns.

För en tidigare kommentar till den jordiska Afrodites deformerade avkomma Priapus, se: Varför Reinfeldt aldrig skulle fungera i en god värld. Därmed inte sagt att statsministern är "välhängd som en häst", bara att han är produkten av en sköka, av en korrupt och felvänd orientering mot världsliga rikedomar snarare än himmelska (andliga) eller ens intellektuella rikedomar.

Bara för att klargöra en sak: intellektet har närmare till himmelen än känslor! Men även korrekt orienterade känslor är bättre än att investera känsloenergi i sataniskt gudsfrånvända ting som marknadens konsumtionsvaror eller skräpkultur. Dessa människor lever och dör utan att ha tillfört sin själ något alls. Deras liv räknas för ingenting i Himmelen. Nästa återfödelse har de kanske t.o.m. halkat efter en smula i jordiska mått mätt. 

Tänk en själ som återföds tre gånger på raken i Sverige - den själen kommer att vara en andlig krympling jämfört med vilken själ som helst nere på Kontinenten. Sådant är det magnifika sveket mot det här landets befolkning. Sveket har historiska rötter och Nya Moderaterna är bara den senaste Härskare som fortsätter att berika en begränsad liten klick i Stockholm istället för att bygga landet.) 

Kudrows Venus ständigt oroliga och ibland också näriga Kräftan i 2a huset för min ekonomi stämmer perfekt med hennes skorpioniska och Jungfru-diskriminerande utbrott på parkeringsplatsen. Någon vågade hota hennes privatekonomi och "bestjäla" henne på en hel tjuga! Venus i Vatten är en första indikation om att Venus ska läsas som en hora snarare än som en himmelsk Venus som kontemplerar intelligensen hos sin Fader och därmed själv blir delaktig av samma rymliga takhöjd. 

Venus i Vatten i andra huset för egen ekonomi understryker ytterligare hur "liten" denna kärlek är, som Kudrow kan kalla sin egen - så utsatt hennes persona eller Tvillingascendent är, om DETTA är dess enda vän! (Skulle kunna tänka mig att Kudrow mest av alla längtat tillbaka till de gyllene åren i tv-serien Vänner..., Venus i Kräftan är just den "lilla kärleken" bunden till bara den egna trygga gruppen...)

Men vad som definitivt sänker nivån på Kudrows Venus är att dess disponent Månen själv befinner sig i sitt fallna läge i Skorpionen och att detta tvära sinne själv är DJUPFRYST genom att också dess härskar Mars i Jungfrun står i negativa Jordelementet. Det finns med andra ord ingen äkta vänskap i denna Venus som matchar det fina budskap som Tvillingarna i öster ändå är. Kvinnan är bara en närig, inskränkt och hysterisk diva. EXAKT den roll hon gjort i alla de få filmer med henne som jag sett. Hon har verkligen lyckats kapitalisera maximalt (Jupiter/rikedom i tionde karriärhuset) på att agera ut den bitch hon i djupet är.

I bråket över 20 kronor ser man för övrigt hur omdömeslös och oförmögen att välja sina strider Kräftans tecken är. Särskilt om millimeterrättvisans Mars-Jungfru styr det i grunden tvära och avvisande sinnelaget i Skorpionen.

För oförmågan att satsa omdömesgillt, se Sol-Kräftan Fredrik Reinfeldts 5 miljarder till restaurangnäringen och hans regerings allmänna ideologiska haveri. Eller att slänga pengar till arbetsgivarna på exceptionellt dyra ungdomsjobb (SvD). Tanken infinner sig, att varje åtgärd och reform signerad regeringen Reinfeldt egentligen bara varit olika sätt att smyga åt de privilegierade ännu mer pengar! Åtta år av vanvård av Sverige - och nu sitter dåren och glädjer sig åt försäljningen av ett trettiotal dyra mördarmaskiner till Mexiko. 

Att Sverige överhuvudtaget tillverkar krigsutrustning har naturligtvis en lång historia. Det är samma dovt teutoniska nerv som förklarar varför det ränner runt så mycket rasister och nazister i det här landet 2013 när man trodde världen skulle vara lite mer upplyst än på 1930-talet.

*****

Se även: Lisa Kudrow smart skönhet - med rätt zodiak

Genom att istället fixera den dominanta Sattva guna såg jag 2011 en helt annan sida i aktrisen. Det här två analyserna måste nu vägas mot varandra.

Fatta varför verklig astrologi inte går att presentera i bloggformat! Det är så många variabler som måste stötas och blötas mot varandra att den fördummade twitter- och sms-generationen inte skulle klara en så lång text - lång som ett helt kapitel i en "bok". Hu!