 |
| Ung Enid, nyss valt att bli skribent |
Medan Aftonbladet i sviterna på Knivmorden förnekar brittisk rasism för att förfäkta sin egen favoritfiende "högerextremismen" fortsätter den här bloggen undersöka folksjälen som döljer sitt skyggande bakom maktens brutalitet.
Politik förklarar ingenting, dessa ting går djupare, andra faktorer inverkar, en gång kända men nu glömda.. AB är socialrealistiskt/materialistisk och beskriver en cocktail som saknar ingredienser (och texten byts snart ut mot en ännu mer detaljerad men exakt med samma brist. Halva spelplaneten är utelämnad.). Karma och essenser saknas. Men kan hävda att karma (gärningar) är politik som lagrats några år och blivit en nationell essens, men reinkarnationsforskningen visar att hela folk kan migrera till nya världsdelar i ett parallellt skeende till historieböckernas skildringar.
Just britternas rasism förklaras i en Wiki-artikel (se nedan) som resultatet av ett klämläge mellan Första och Andra världskriget där misstron mot omvärlden tilltog. Inte mycket till förklaring. I nationalsjälen ligger bl.a. mycket fruktan för Vikingen kvar hos britten (de är mer besatta av vikingatiden än svenskarna!), ett spöke som likt all karma ligger kvar och skvalpar i det regionalt omedvetna så länge inte båda länderna löst sitt inre våld. (Både Storbritannien och Sverige har mördaren / krigaren Mars i 8e onda huset för innestående dålig karma - vilken kan gå århundraden tillbaka.)
*****
I en brittisk dokumentär på basutbudets AxessTV talas om de gyllene åren för brittiska barnboksförfattare. Tolkien, Carroll, Milne med flera. Den hysteriskt överproduktiva Enid Blyton (en av den engelskspråkiga världens mest lästa) fick inte vara med, men så har väl aldrig en storsäljare fallit i onåd som henne. Under sin litterära peak skrev hon 50 böcker om året, till synes efter formel utifrån några inledande idéer, och denna mångåriga produktionstopp sammanfaller rätt väl med att Imperialisten förlorar sin kronjuvel Indien 1947. (Debut som skribent cirka tio år före bokdebuten i sin tur cirka tio år innan kronjuvelen sliter sig fri och lämnar Överherrarna som maktlösa spöken från en annan tid.)
Vid åsynen av Demonen (månnodsxeln) hos henne kan man se hur det sönderfallande imperiet tycks verka inom hennes psyke och drivit fram ännu mer energi att konservera en värld som inte längre fanns. Hennes otaliga löpande band-skrivna barnböcker kom att svartlistas av BBC till följd av deras extremt påvra litterära nivå och där Imperiets arroganta rasism och invandrarskräck stod klar efter att imperiets svanesång klingat ut. Men astrologin påminner att ting cykliskt kommer tillbaka och där är vi nu med PÖBELNS nära kontakt med sitt lands folksjäl. Bara bildning kan lyfta underklassen ur sitt prekariat, inte som AB ringa in en annan del av samma bottenskikt.
Den grundliga artikeln i Wikipedia är klart läsvärd, inte minst för att man anar flera av födelsehoroskopets många problem i Blytons livsteckning. Man skulle kunna se henne som en tidigare instans av den typ som också stämmer in med Margaret Thatchers konservativa moralism, präktighet, och nedlåtande syn på allt som faller utanför den egna komfortzonen. Det här kortreferatet av Wiki-bion kan fungera som en fri uppföljare till tidigare inlägget Knivmorden och den brittiska rasismen.
Att Blyton poppar upp just nu ser ut som mer än tanke, helt FÖRTÄRD som hon var av Demonen som hinduerna markerade med norra och södra månnoden och som har med den skiftande tidsandan att göra och den fallna människosjälens initiala förvirring där den tror på Jordens spelregler, förgiftad av strävan att överleva och bevisa sig. Inlägget "Knivmorden" skissade lösligt hur viljan att freda sin trädgård (brittiska öarna) ligger till grund för den rasism och xenofobi som länge drivit britterna.
Enid Blyton saknar födelseklockslag men månkartan är extremt signifikant eftersom det är tid för en (partiell) månförmörkelse, Sol och Måne i fullmåneläge nära invid månnoderna. (Tar inte ställning här till eklipsens styrka eller synlighet över de brittiska öarna, som omen KAN man betrakta månens utslocknande" som en universell signal. Att tro förmörkelsen måste ses med blotta ögat för att vara verksam är degraderad astrologi. (Vilket i och för sig är ett argument för att inkludera trans-saturnierna, men det ämnet får anstå.)
Född under en eklips betyder att Blyton mer än många andra är präglad av sin tidsanda, vilket gjort henne både så fruktansvärt omodern men också förvånansvärd seglivad i den brittiska folksjälen. Den senare är således inte värst mycket mer utvecklad än vad psykologen Michael Woods såg. Han har i efterhand sökt förstå sig på Blytons komplexitet som tycks ha börjat snart efter trettonde födelsedagen när hennes älskade pappa tröttnade på sin fru och lämnade familjen:
"[Enid Blyton] var själv ett barn, tänkte som ett barn och skrev som ett... Hon ger intryck av att ha stannat som ett pre-adolescent barn... utan moraliska dilemman".
Hon nådde aldrig den komplexitet i tänkandet som krävs för att ifrågasätta vuxenvärldens moral, vilken hon bara kopierade in i bok efter bok - inklusive nationens rasism och andra ogenomlysta fördomar (minns nationalkartan med Jupiter-Krabban som britternas 11e-husideal: att expandera sin lilla värld så att te kunde drickas på det brittiska viset vart än i världen man reste).
I Indien finns flera system för planeternas förhållande till människans åldrar och efter den tidiga intellektuella mognaden (Merkurius) gäller åldern 16 för DEN PERSONIFIERADE VENUS. Fadern försvinner vid 13 och Enid när aldrig sin inre tonårsflicka. Att horoskopets Venus grundas i Merkurius i Lejonet (barnens) tecken visar hur hon landar i valet att skriva, skriva, och skriva (besatt hålla fast vid de lyckliga barnåren med fadern).
 |
| En överförenklad fundamentalist |
Modern gillade hon aldrig och än mindre efter att älskade pappa flyttat ut. Både den riktiga fadern och modern har hon kapat alla band till före tjugo och Wiki berättar att hon inte ens bevistade begravningen av någon.
Se Gränsdragaren Saturnus i sin 270-gradersbegränsning från dödens Skorpion till livets Lejon. Detta verkar båda förklara hennes kopiösa skrivande (Saturnus är en arbetare - jämför orden om simmerskan Therese Alshammar här). Men Saturnus sätter också en gräns för Lejonets produktivitet och hon drabbas av senilititet/alzheimer redan vid 65 och hon dör efter ett ganska snabbt förlopp vid 71.
Månhoroskopet nedan sysslar inte med "yttre
öde" men Månen i formalistiska Stenbocken hålls kort av formalismens
egen Saturnus samtidigt som psyket har ett 6-8-förhållande till allt som
pågår i Lejonet. Saturnus släpper inte greppet om det Rahu-ambitösa
psyket och hon har alltså en inte slavdrivare som piskar på henne att
producera och tydligen vägrar erkänna förändringar.
Inte konstigt att det här senare blev ett bi-sexuellt störd människa som bedrog sin make åtskilliga gånger med kvinnor. Den här bloggen har nyligen påpekat hur inte alla själar blir HBTQ-störda genom kroppsbyte från ett liv till nästa. Även miljön i den nya "värdfamiljen" kan få själar med problem att spåra ur. Men familjen är bara en spegling av ens egen karma! Den kommande barndomsmiljö är något själen redan är medveten om eftersom tidsuppfattningen är annrlunda utan en jordisk kropp. Det är därför barn kan minnas sin uppväxt så olika - de projicerar andra egenskaper på sina föräldrar.
Ett av Enid Blytons barn hade en positiv upplevelse av sin mor medan Wiki citerar kritik från dottern Imogen. Här framtonar Enid som en emotionella omogen, instabil och ofta illvillig figur, arrogant, osäker men samtidigt pretentiös, att häva ur sig obehagligheter utan ett spår av modersinstinkt. Imogen: "som barn var hon en strikt auktoritetsfigur. Som vuxen kom jag att hysa medlidande med henne."
Enids Måne i Stenbocken med det brinnande prestationsbegäret (och under fullmåne) indikerar problem från första början (och Blyton överlevde svår sjukdom i barnåren). Att Solen "halshuggs" av södra månnoden väcker frågan om NÄR planeterna blandar sig i livsödet. Solen/Ketu verkar ju inte tala för någon dyrkan i ungdomen av pappan, och jag gissar att Ketus abrupta brott slumrade intill 13, den ofattbart lärde islamsk-amerikanska filosofen Seyyed Hossein Nasr (se "Knivmorden") hade också en historia av multipla halshuggningar eller brott i livslinjen.
Först när han tackar nej till de mest prestigefulla positioner det akademiska USA hade att erbjuda och valde att flytta till Iran. Tjugo år senare händer det igen när den iranska revolutionen berövade honom sin plattform. Missta inte att tjugo år ungefär motsvarar ett varv för månnodsaxeln (18,6 år) Det är möjligt att precisionen är bättre, har inte tittat i detalj på planetrörelserna.
Generellt för Blyton är att Solen i Krabban borde teckna "spotlight på moderlighet" men som Wiki gör klart var det tvärtom och ur det perspektivet kan "halshuggande" Ketu antyda brist på naturlig modersinstinkt men det är horoskopet är något i hästväg egendomligt och inte på ett gott sätt.
För flera exempel på de rätt graverande rasistiska omdömen som gick rakt från Enids psyk-Måne in i hennes barnböcker, se Wiki-artikeln. Bloggaren har passerat 60 och inser att hans farmor som vaknade honom i barndom försåg honom med en "negerdocka" att leka med, vid namn Sambo (samma namn som i en Blyton-historia) och det är rena turen att inte en rasistisk bakgrundshistoria levererades med den!
Efter att Enid Blyton varit bannlyst från BBC många, många år, "förärades" hon 2009 en dokumentär ("Enid") som enligt ett citat på Wiki: "framställde henne som en total arbetsnarkoman (fullmåne vid månnoderna), prestatationsfixerad men slug som affärskvinna som visste att marknadsföra sig, ända ner till den kända namnteckningen."
Kanske varit enklare att sammanfatta livsteckningen som "lägsta typen" av Stenbocken, de som vill vinna världen men förlorar sin själ....
Horoskopet fungerar utmärkt som exempel på när alltför många och allvarliga indikationer visar sig samtidigt på himmelen. Jämför med den unika vise mannen, iraniern Nasr och hur gracefullt Eld och martyrierts Vatten samverkar där (Lejonet/Fiskarna). De rätt hemska omdöme Wiki återger om Blyton stämmer bara alltför väl med diverse lösliga beskrivningar på de här bloggen, Eld/Jord-krig har kallats både "egenmäktighet" och en förråd sida i karaktären.
Bindningar mellan Skorpionen och Stenbocken har beskrivits som den kanske mest illvilliga mixen av tecken i zodiaken (baserade på timmar ägnade med diverse nazisthoroskop) och här ÄGER den pennalistiska Saturnus ett jordbundet psyke samtidigt som det "utifrån" binder eller aspekterar det. Dottern Imogen verkar ha haft bättre omdöme än barnet som uppskattade sin mor.
Intressant är hur tidigt författaren fick alzheimer och vittrade bort mentalt. Här kan jag bara gissa: gränsdragaren Saturnus i marsianska Skorpionen stryper Mars (i Lejonet) och underminerar således sig själv (Saturnus som tidens gång).
Den magnifika tänkaren Nasr hade en likartad men betydligt mildare variant där Måne och Sol separeras (210°) men där problemet repareras på en djupare och mer arketypisk nivå genom att Jupiter skapar ett sammanhang på högre nivå än den som är hänvisad till bara Merkurius (säger bloggaren med ett stänk av avund, berövad Jupiter i detta liv - någon karmisk eftersläng förmodligen).
Nasrs horoskop är lika rikt på "Platons former" men på en helt annan nivå än Blyton. Här är det frestande att jämföra Demonen hos de båda. Blytons materialistiska prestationsdemon Rahu-i-Jord är något helt annat att födas under än Nasr som har den "kapade ambitionens" Ketu med Månen-i-Eld.
En dominant Ketu kan i bästa fall visa att själen redan från födelsen är "fri" och har övervunnit Jordens lägre nöjen. Den har nu medfödd potential att producera långt högre ting. Nasr må "bara" ska skrivit 50 böcker mot Blytons 500, men vilken skillnad i intentionalitet.
Filosofen Plotinos påminde på 200-talet att alla söker det goda men att själens/psykets förutsättningar skiftar mellan liven. Bloggaren skriver under på det efter en kort dröm där han bokstavligen upplevde psyket krympa till en råttas storlek under uppvaknandet. Den judiska fruktodlare som väntade på konungen/messias hade "högre i tak" än den nuvarande kroppen - ett rent konstaterande av ett biologiskt faktum.
Indiens astrologi trycker på att födelsetidens ascendent kan berättat om intelligens i det kroppsliga arv man ingått förening med - alla själar har en hand med i "designen" av sin kropp. En av Nasrs käpphästar var att västerlandets pinsamma misstag var att tro att delarna skapar helheten. Det är precis tvärtom, vilket antikens bästa snillen förstod. Nasr hyllade den långt mindre kända vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith för att han åter flyttat fokus på att matematisk fysik inte är kroppslig verklighet. Aldrig så många atomer kommer någonsin att bilda en kropp. Det är två helt olika verkligheter (ontologier) vilket den ateistiska materialisten inte förstår!
 |
| Enid som mest produktiv. Distinkt olika uttryck i höger och vänster öga - är det den ominösa soleklipsen som speglas i den lägre världen? |
Tillägg 240807 07.00
https://www.dn.se/ekonomi/katrine-kielos-marcal-taylor-swift-tog-strid-mot-riskkapitalet-och-vann/
Sex timmar efter inläggets publicering har DN en färdigskriven artikel ute av kvinnans och kapitalismens försvarare Katrin Kielos-Marcal. Med feninistvinkling kan man se en jungiansk synkronicitet här (för något orsakssammanband finns det knappast). Det är ju så Wikipedias framställning av Enid Blyton kan läsas: som en företagare som inte gillar barn men däremot pengarna ett maniskt och undermåligt författarskap ger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar