Medan svenska medier skruvar på STÖRSTA STILEN och APVRÅLAR uppbyggliga och enande budskap om SVENSK STÅNDAKTIGHET alternativt rör vid känslosträngar med välkänd cynicism - sällan har man så tydligt sett Maktens megafoner i arbete - väljer jag att lyssna på Paul Heatons undertryckt brutala Acid Country (dubbelmening!) från 2010.
Britten Heaton var huvudmannen bakom The Housemartins som en gång hade en dunderhit med sin acapellaversion av Caravan Of Love - en fin tolkning av soulgruppen O'Jays original.
Det hördes redan på hans tidiga skivor, både Housemartins och senare bandet Beautiful South, men på senare år har Heaton blivit riktigt mörk och dystert socialrealistisk. Ingen lurar på honom falskt patos som det Aftonbladet i dagens hjärnsläpp beslöt sig för efter den här bloggens gliring om hur de fyllt förstasidan överfull. Berättelsen om zenmunken och professorn som var som en tekopp som rann över utan att höra sig själv...
Strax efter bloggens kommentar om detta pinsamma overkill hade förstasidan ändrats och bestod nu av VRÅLSKRIKANDE rubriker i maximal storlek och dessutom helbredd. Aldrig har jag sett ett så omdömeslöst tilltag från en publisher.
(AB rättade nyligen en synnerligen illa satt rubrik rapidsnabbt och direkt efter den här bloggens påpekande och rekommendation... Den som orkar kan säkert hitta justeringen i internetarkivet, som tar många ögonblicksbilder per dag, och förvissa sig om hur snabbt tidningen ändrade sedan blogginlägget gick ut...)
Sverige genomgår förljuget samma elände britterna redan fått erfara och som ledde till förra årets röst för en Brexit. Sådan vanvård av ett land föder allt större intern opposition och slutligen spretiga terrordåd. På titelspåret Acid Country fastnar jag speciellt för några verser där Heaton ökar intensiteten och den loja countrylåten blir plötsligt hotfull och intensiv:
Let aristocrats and ruling class
Die trying to cross their moat
Or accidentally catch themselves
On rusty nail or spoke
Let the middle classes blind themselves
With disapproving glance
And impale themselves upon the rail
Of never giving chance
And their call for war on poverty
Is a smokescreen we don't need
'Cause the only war worth fighting for
Is a war on their pure greed
Ät den tidningshusen Schibsted och Bonniers, som göder sig på elände och olyckor! Heaton är en av Englands nu levande bästa skildrare av folkets förhållanden - och för att se sanningen måste man vara socialist, aldrig medelklass eller borgarbracka.
Med en öltruck av alla tillhyggen, rakt in i ett shoppingtempel, har Verkligheten kommit ifatt Sverige som så länge levt som en schizofren dubbelnatur - de köpstarka och de som knappt klarar mat för dagen. Och då pratar jag inte påhänget av EU-tiggare som en del curlar med för att visa hur goda de är utan infödda svenskar som idag sorteras bort utan pardon av allt slemmigare unga vd-typer och rena klippare! Detta i ett land som representerade humanitet innan marknadens monster släpptes fria och satte prislappar på precis allting.
 |
| Paul Heaton, 2010 |
Vem är då den både beske och syrlige Paul Heaton, astrologiskt? Det tog jag mig en titt på för två månader sedan.
Tillägg. Se även efterföljande Medierna, i härskarnas intresse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar