Som en slags encyklopedist var han en tidig föregångare till vår tids snuttifiering där mottagaren förväntads vara så störd i intelligens och uppmärksamhet att t.ex. twitters 140 tecken setts som en lämplig gräns för västerlänningars kommunikation med varandra (eller snarare egotrippat babbel rakt ut i timma luften).
Med den sideriska zodiaken som kapabelt verktyg blir den hemkäre Puruckers horoskop verkligt intressant (förra inlägget noterade hur han våndades i sin själ över att tvingas vara ute i Europa och representera sitt samfund). Enligt Wikipedia knorrade han svårt över att vara på flängande fot och representera teosofin i Europa och var överlycklig att få återvända hem och blir ordförande i dess kaliforniska avdelning.
Nu befinner sig Månen i tvära och avvisande Skorpionen ända till 14.00 på eftermiddagen (lokal tid), och sanningen är att en Mars i Vattumannen skulle ge ett distinkt "dissociationssyndrom" av typen utstötning från den egna gruppen. Men den här indikationen är för "sociopatisk" för att stämma med en prästson, även en prästson som hade sina dubier över faderns tro och bestämde sig för att söka vidare
Nej, en födelse efter att Månen nått filosofiska och utforskande Skytten passar de få biografiska pusselbitarna mycket bättre, inte minst för att hemlivets Måne nu direkt styrs från prästerskapets planet Jupiter. Eftersom Skytten normalt ÄLSKAR att vara ute på eviga upptäcktsfärder och Månen i Skytten resonerar som att "varhelst jag tar av mig hatten, där har jag mitt tillfälliga hem", är det oändligt betecknande att hitta Jupiter i gnällspiken Jungfrun. Det uppstår med andra ord en svår spänning mellan Månen i expansiva Skytten och Jungfrun som söker förminska allt och hålla det på det lilla planet.
Är det därför de Purucker inte var disponerad att gå längre än att bli en slags marginalkommentatör till madam Blavatskys väldiga volymer? Han skrev inte bara "Ockulta ordboken" - så typiskt Jungfrun att snäva ner till enstaka ord - utan också "Andens vind" som också är uppbyggd på nästan samma sätt. Som korta stycken eller homilier över nyckelord i teosofins nomenklatura.
Samtidigt är Skytten och Jungfrun sattviska, lätta och medvetna tecken, så här kan inte bloggens tes om en "andlighetens brutalisering" i det friktionsfyllda mötet mellan ren kognitiv kapacitet (Eld) och total slentrian (Jord) sägas gälla. Snarare en ständig småirritation - prästfaderns tro dög inte, sonen kände att man måste upptäcka något mer, något eget. Typiskt konflikten som alstras när båda dessa tecken är samtidigt aktiva i ett horoskop.
Nu avslöjar det sideriska horoskopet varför: Hans sinne var stort och rymligt, men Jupiter disponerade det, och i Jungfrun - negativ polarisering och Jordelementet - kortsluts eller vingklipps den stora flygturen. Man kan kalla det en "snuttifieringseffekt". Han hatade att vara på resande fot i Europa och han ville hellre sitta och lätta ut texter kring enskilda termer...
Jag noterar att framlidne Rudolf Ritsema skapade en förunderligt krånglig och svåranvänd version av den kinesiska klassikern I Ching, Förvandlingarnas bok. Också han styckade sönder texten, inte i nyckelord utan i vad han kallade "kärnfraser". Sedan gjorde han en generisk översättning av varje fras, så att samma ord alltid återges med samma översättning trots att originalet uppenbarligen använder samma ord på olika sätt beroende av kontexten. Resultatet är att själva boken språkligt knappt går att läsa. Engelskan är så forcerad och onaturlig att man baxnar även när man känner till upplägget:
Enriching the decay belonging to the father. Going, viewing abashment.
Hade Ritsema bara översätt boken utan att påtvinga den sitt eget reduktionistiska (fascist-)system där varje ord måste ha samma innebörd i varje sammanhang, så hade ovanstående exempel kanske kunnat låta så här:
"Man förvärrar faderns depravering. Går man vidare [utan att ställföreträdande sona faderns tillkortakommanden, vilket är avkommans plikt] resulterar förödmjukelse."
Ritsemas "belonging to" är en genitivändelse! Tala om att försvåra förståelsen med en styltig översättning. Så här tänker även IT-fascister, jag vet för jag programmerade under några år. Det är intelligens på en lägre nivå som nöjer sig med formalistiskt exakthet. En bra programmerare måste tänka mycket mycket längre och söka efterlikna ande-människans fria intelligens så att programvarorna inte känns hämmande och småaktiga.)
Upphovsmannen till det här besynnerliga exegetiska experimentet - som han tydligen besatt ägnade årtionden av sitt liv åt - föddes med Solen och Merkurius i Jungfrun. Det förklarar en del av denna merkuriska besatthet av att hacka sönder originaltexten och "analysera" och "systematisera" dess minsta beståndsdelar. Bland mina tio engelska översättningar av I Ching är den här med god marginal den mest excentriska och underliga.
Men spekulerar man en smula och antar en födelse runt 16.00 eller senare, blir Rudolf Ritsemas pätimetermentalitet än mer uppenbar, för nu blir nymånen i Jungfrun ett faktum. Och nu finns det ingen som helst självdistans till det här tecknets förmåga att förstöra genom att gå in i detaljer som ibland helt saknar relevans för helheten!
Indisk astrologi kallar som bekant Jungfruns sjätte hus för "fienden" i den meningen att blotta förmågan att skilja bu från bä skapar fiendskap och är kontraproduktivt om inte en större helhet får styra. Men denna högre helhet - monaden eller själen - saknas i Jungfrun eftersom detta är syndafallets tecken där Solen/månaden som var så stark i föregående Lejonet nu av nödvändighet måste krascha och slockna för ett liv i sorteringens och arrangemangens tjänst.
Jungfrun skapar inte minst fenomenal musik, men inget får de själar ta med sig när de går om de identifierat sig helt med denna jordbundna verksamhet. Inte matematikerna heller (den rena matematiken kan vara ett annat kapitel...). Själen är omätbar och föraktar små andars försök att ringa in tillvaron. Själen - moderskeppet - tar inte ombord sådan jordisk verksamhet. Astrologin är på det sättet en paradox eftersom den sitter på två stolar samtidigt!
Om man använder en hypotetisk Måne i Jungfrun som ascendent hamnar den organisatoriskt lagda men långsamma Saturnus i tolfte huset för förlustbringande affärer (eller ting varom man är omedveten). Det här passar bra för en man som helt snöar in på sitt översättningsprojekt och hållit på i tjugo år (Saturnus långsamhet) men aldrig förmått se hur artificiell och sökt hans organisation var.
Och dessutom: boken dräller av typografiska misstag och borttappade fraser - lite märkligt given en så lång tillkomsttid. Men samtidigt begripligt om man betänker att analt exakta Saturnus här är i den onda och omedvetna daimonens våld och denna daimon spelas av Solen, förstahusplacerad i petimäterns mentalitet.
Det är just denna fokus på små detaljer och enskildheter som gör att man tappar enskildheter om inte Saturnus har full förmåga att överblicka helheten. Lustigt nog innehåller Wikipedias korta biografi den helt ovidkommande uppgiften att han fick hjälp i arbetet med boken av en annan schweizare som grundat ett bokförlag: "Daimon Verlag"!)
Samtidigt har boken sin fascination för en verklig I Ching-nörd, men eftersom samtidigt den kinesiska originaltexten saknas, är man likväl handikappad av den här boken och behöver komplettera den med ytterligare en om man är nyfiken på de underliggande kinesiska tecknen.
Rudolf Ritsema tillbringade merparten i sitt liv i rullstol.
*****
Den här biografin av hans medarbetare visar hur Ritsema tycks ha varit en "diskriminerande" eller söndrande influens i mycket han företog sig. Faktum är att mina tankar går till Mars-i-Jungfruascendenten Fredrik Reinfeldt med hans andefattiga nyttotänkande när jag läser detta.
Som den jungianska Eranos-stiftelsens ordförande ogillade Ritsema dess elitistiska akademiska inriktning (lärda män och kvinnor som kom samman med föredrag de plitat länge och väl på, t.ex. samlade sinologen Hellmut Wilhelms "Heaven Earth and Man in the Book of Change" en rad Eranos-föreläsningar och är en milstolpe i forskningen kring Förvandlingarnas bok.)
Istället gjorde Ritsema om Eranos-konventet till en new age-aktig sammankomst med praktiska "andliga" övningar! Här märker man hur Jungfrun helt enkelt inte har något intresse för abstrakta diskussioner och teorier utan genast försöker styra om agendan till någon mer "hands on", något mindre, något mer nyttoinriktat och praktiskt.
Andliga andningsövningar har sin plats, särskilt för individdyrkare och wellness-fixerade nymoderater (svenskarna är världens mest hälsoneurotiska folk framkom av en studie nyligen - jag har väl anat att dessa ton av joggande själsdöda människor på Stockholms gator representerar ett folk som gått helt vilse). Ja, Nya Moderaternas horoskop drivs också av det ohälsoskraja tecknet Jungfrun, men här korrumperade faktiskt Ritsema hela den ärofulla Eranos-traditionen.
Jungfruns diskriminerande tendenser ser man i artikeln när man sedan verkar ha varit petig med vilka språk som hans I Ching-översättning översattes till som skulle få gälla som "officiellt Eranos-material". Nämligen inga andra än hans egen översättning till engelska och den han gjorde i kollaboration med en italienare. Det stämmer att subtiliteter går förlorade när man översätter en översättning, men här skönjer man i Ritsemas avvisande Jungfrun som främlingsfientlighetens rot - tendensen att alltid skapa ett läger "för oss här inne" och sedan hålla andra utanför. Det är närapå rasbiologiskt tänkande om textens "renhet" och hans attityd är så "Jungfrun".
Hans tänkande i den här frågan tog säkerligen sin utgångspunkt från en annan översättning han ville "överglänsa" i renhet eller trohet mot originalet: den som själve Carl-Gustav Jung var inbladad i. Den i Kina stationerade tyske prästen Richard Wilhelm gjorde på 1920-talet en översättning till tyskan med hjälp av en kinesisk lärd man.
Denna översattes i sin tur till engelska av Jungs officiella översättare Cary Baynes och var under ett halvsekel synonym med I Ching i västvärlden, en oerhörd framgång. Min lärare i kinesisk religion i Uppsala refererade med glimten i ögat till den som 60-talets hippiebibel. En halvdan svensk översättning blev det också av det tyska originalet men på fattigsvenskarnas typiskt sätt tog budgeten slut så bokens sista tredjedel (med viktiga kommentarer) saknas.
Faktum är att avvikelserna från det kinesiska originalet låg mer hos tyske Wilhelm än hos Cary Baynes och man kan hävda att Ritsema, trots sin kräsna och petnoga natur, begick större våld på originalet än någon annan gjort genom sin märkliga idé att skapa en fascistiskt enhetlig översättning av varje ord. Som sagt, Jungfruns tecken i nymoderaternas skepnad har givit mig otäcka vibbar av fascism mer än en gång under regeringen Reinfeldts långsamma fall från makt och trovärdighet, och jag blir allt mer förundrad över vad den indiska astrologin mer kan ha sett som förklarade att den himmelska principen Jungfrun på jorden blir fiendskap och olyckan (6e huset).
Här är en I Ching-forskare och läkare som sågar Ritsemas tilltag vid hans lama knän. För fem-sex år sedan tyckte jag att kritiken var för hård, men jag instämmer nu. Ritsemas bok är tung och stor som en skokartong. Ändå kan den inte stå på sina egna ben som den definitiva resursen för en västerlänning. Den är bäst som bihang till någon mer komplett utgåva som också innehåller de kinesiska tecknen. Tankarna går till Jungfrun som Lejonets högra hand, sekreteraren, den som samlar ihop erforderlig kringdokumentation åt sin herre och chef och överhuvudtaget tar ner saker på en praktisk och jordnära nivå.
När Jungfrun själv söker chefskapet ser det ibland ut att gå vägen, åtminstone materiellt (Stefan Persson, H&M), men istället kommer frågetecknen kring företagsetiken. Ibland hopas de så till den grad att man tvingas anställa skadebegränsare som putsar och fejar när logotypen börjar se farligt skitig ut. Är det en slump att dessa två stickprov från just det här företaget båda var Sol-Jungfrur? Vinstprincipens tecken och också tecknet som för sin vinst arbetar med att skapa motsättningar som renhet/orenhet - Jungfrun är just det tecken som producerar motsatsförhållanden genom sin tendens att bara jobba inåt, mot sin egen vinning. Och utanför Stockholms stadsmurar hopar sig ett berg av hemlösa och hungrande....
Det är bara att konstatera, Jungfrun är inte zodiakens Florence Nightingale, den barmhärtiga samariten föds som samvetets (Jupiter) röst som via Fiskarna opponerar sig mot Jungfruns om-sig-och-kring-sig-mentalitet. Det är i Fiskarna Venus upphöjs till all-kärlek, kärlek utan hänsyn till om individen pratar ett språk som tunnats ut i två tidigare översättningsled. Fiskarna är helt befriade från småaktig fisförnämhet.
Återknyter man till de Puruckers tre uppslagsord, är det främst under "Reincarnating ego" man hittar en kort diskussion om hur själen verkar genom ett psykiskt (sankrit: manas) mellanled - astrologins Måne. Antingen är sinnet positivt polariserat och har en naturlig fallenhet eller disposition för att söka sig bort från de enskilda tingen och söka deras bakomliggande skäl (Platons Former). Den som ser Formerna är i själva verket i himmelen redan nu, för de oräkneliga Formerna är alla levande väsen och det är i kraft av en delvis nedsänkt Form som den enskilda själen har ett "hjärta" och besitter odödlighet. Men när själen sedan kommer i närheten av Mörkrets hjärta och planeten Jorden kommer i sikte, då är frågan hur sinnet orienterar sig.
Det är här astrologin faktiskt ter sig som ren "rasbiologi" då den helt enkelt konstaterar att Månen i negativ polarisering, i negativt spinn, i Vatten och slutligen ända nere i Jord, representerar själar som väljer att falla under sin naturliga nobless. Det vill säga, själen finns kvar men de liv den föds med Månen i Vatten eller Jord är liv då den lägre själsliga regionen gör sig sårbar för jordisk orenhet.
Det är kanske just det Jungfruns tecken är medveten om - sattvisk eller medvetenhetsskapande som verksamheten inom detta paradigm är. Men på grund av Jordelementets bristande transparens förstår den inte varför den så patologiskt städar och skrubbar sitt hem, hötter mot och klagar på smutsiga invandrare eller beter sig galet och negativt exkluderande i största allmänhet. Sattva är här medvetenhet fängslad en större blindhet (Jordelementet eller den grovkroppsliga världen).
Eller som Ritsema: gör om ett ärevördigt schweiziskt intellektuellt konvent till ett "andligt gym". Ritsema sänkte nivån på Eranos-stiftelsen. Även intellektuellt arbete närmar människan Gud och kallas då jnana yoga. Ritsema valde slavens nivå (Jungfrun = trälen och andra i beroendeförhållande) och därmed karma yogas väg. Det är för att jag visste var den här bloggen skulle sluta som jag tidigt lade in ett litet citat upptill på bloggen, till tröst för alla som fötts helt eller nästan helt i Jordelementet:
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)
Naturligtvis kan "våra handlingar i tiden" också vara av intellektuell art men hela meningen ger vid handen om att arbetet sker inifrån den sovande stenen, men materialiserade människan och att man därifrån enbart genom ARBETE kan väcka sina högre fakulteter till liv. Det säger något om hur lågt ner i den himmelska hierarkin Fredrik Reinfeldt och hans kriminella likar fallit som anbefallt "arbetslinjen" även för själar som ligger ljusår före dem själva.
Rudolf Ritsema, slutligen, ansåg sig själv säkerligen som en andlig och god människa, men eftersom inte ens Jesus (i NT) går med på att kallas god ("bara Fadern är god"), är det här inte att förvåna sig över.
*****
Till sist tyske filosofen Martin Heidegger vars nazistiska tänkande och rasdiskriminerande - ja, alltjämt negativa och avvisande natur - lyfts fram i en artikel i SvD.
Och det är i det här horoskopet Jungfruns tecken når en sådan excess att man bara kan le uppgivet. Heideggers slipade hjärna dolde i själva verket en total galenskap och tål absolut att jämföras med sinologen Ritsemas sökta påförande texten I Ching en struktur som inte gjorde någon glad. Läs om Heidegger i SvD och se hur närbesläktat hans dåraktiga tänkande om judar som lägre, som "grundlösa" (i avsaknad av eget hemland).
Heideggers Måne i Jungfrun anknyter således till den redan belagda diskriminerande eller främlingsfientliga tendensen i denna placering, men horoskopet är märkligare än så.
Med Skorpionen i öster blir Merkurius och Jungfrun den goda daimonen. Det är dock intressant att notera hur negativa och allmänfientliga "idealen" blir när det här tecknet ockuperar elfte idealhuset. Den som inte når filosofins disciplinerade och systematiska tänkande men har en tvär Skorpion i öster och en betonad Jungfru i elfte skulle kunna tänkas bli en gnällspik av guds nåde! Aldrig ett gott ord om något eller någon, kritisera bara för kritikens skull.
Här vill det sig inte bättre än att den goda daimonens markör Merkurius trillar in i den onda daimonens våld! Horoskopets tolfte hus gör Venus till den onda daimonens ansikte och givet Jungfruns problem med vänskap och sociala relationer - Heidegger slutade enligt SvD sina dagar helt ensam, med bara en bundsförvant - är det naturligtvis en mindre katastrof att sedan hitta Venus prominent, i tionde makthungrande huset och på rät linje med både den stora och den lilla illgärningsmannen.
Eftersom hela detta stellium också bestrålas av kungavärdighetens stjärna Regulus, förstår man Heideggers besatthet av värdiga människor, sådana som existerade på riktigt, och underlägsna skuggvarelser - som judar - som inte ägde någon egentlig existens. Hans Regulus strålar på men allt därefter perverteras totalt!
Man skulle också kunna säga att Heideggers ideal: att Jungfru-kritisera allt sönder och samman har kapats av den onda daimonen som på kuppen nästlat sig samman med illgörarna Saturnus (själens form) och Mars, krigföraren.
Hur dessa två spelade ut i Heideggers tankeliv framgår också av SvD-artikeln. Han anslöt sig under Andra världskriget till en total förintelsetanke, total negativitet. Om mänskligheten helt knäckte världen och sig själv, skulle detta bara vara gynnsamt för det "äkta varat", som gått förlorat. Vilken destruktiv och galen tysk! Och ändå har hans samlade verk givits ut i över 100 volymer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar