Tittade på relationer mellan skådespelare via IMDB.com och tänkte "Annie Lööf" i samma ögonblick jag såg det här fotot på aktrisen Kristen Bell. Impulsen blev inte mindre av nedanstående scen ur en aktuell film med amerikanskan:
Och ibland (och faktiskt inte så sällan) är stjärnorna nådiga och bekräftar att det verkar existera något sådant som "typer formade i himmelen"....
Där Annie Lööf vacklar själva dygnet då Solen lämnar sluga Tvillingarna för instinktiva Kräftan har aktrisen redan nått det senare tecknet. Och båda föddes de ett dygn då psyket/Månen befann sig i kalkylerande Jungfrun. Aktrisen i synnerhet, är extremt kalkylerande med Mån-Jungfruns disponent Merkurius starkt placerad i sitt positiva härskarläge i Tvillingarna.
 |
| Sol i Vatten och Måne i Jord - ett torrt psyke men en flitig Sol som jobbar häcken av sig. Precis som Fredrik Reinfeldt vill att mänskligheten ska tro att slaveri är artens naturliga tillstånd. |
Av filmerna Bell medverkat i tycks hon ha haft lika svag dragningskraft på den stora publiken som Lööfs substanslösa, slingriga och falska politikerstil har haft på de svenska väljarna. Ännu en skådespelare som flyktigt figurerat på stora vita duken men glidit tillbaka in i världen av driljarder tv-serier ingen egentligen bryr sig om.
Horoskopet är en smula tankeväckande eftersom hon kanske skulle ha varit moderat om hon fötts i Sverige. Med Månen som ascendent uppstår samma dubbelt onda Mars som hos Fredrik Reinfeldt och samma dragning åt instinktiv närighet som densamme.
Född kort efter Annie Lööf (fast ett annat år) är det ingen tvekan om soltecknet här - det är Lööfskans Sol som hamnar mellan två stolar i den sideriska zodiaken, ett svårbedömt läge som indisk astrologi räddar sig ur genom att kalla planeten "död". Håkan Juholt hade en Sol i Lejonets trettionde grad och han lyckades lika illa som Annie Lööf som huvudperson för sitt parti.
Kan det ändå kanske ligga ett korn av sanning i avashta-läran om planeternas "åldrande" genom ett tecken. I granskningen av Nobelpristagare fanns inget tecken på att Solen skulle skina svagare i dessa döda lägen, men jag har svårt att tro att doktrinen inte har någon förankring i den empiriska verkligheten.
Eller också är det någon insmugen filosofisk tanke om hur planetär verksamhet i negativa tecken (Jord, Vatten) rör sig i trots mot den himmelska planen (Eld, Luft) - planeterna åldras ju baklänges i de negativt polariserade tecknen. Tanken på änglarnas uppror mot Gud eller himmelriket kommer för mig här och etymologin bakom morte, det latinska ordet för död. Det går igen i vårt mord och de betydelsebärande vokalerna finns alla i hebreiskans MRD. D och T är utbytbara, precis som PTR blev Pitar blev Pater blev Fader blev Vater....
"Döden är syndens lön" och halva zodiaken visar alltså hur synden skruvar sig åt fel håll och ned i de lägre medvetandetillstånd som Naturens Vatten och den materialistiska objektifikationens Jord utgör. Kanske en tanke värd att utforska, apropå den gamla uttalandet från Herakleitos (500-talet fvt) att "Vägen upp och Vägen ned är en och densamma", som två faser av samma ena realitet. En annan modell gavs i samband med en version av en indiska yuga-läran som diskuterades i samband med H&M:s "hållbarhetschef".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar