Sverige har för många materialistiska reduktionalister

DN beredde nyligen plats för den svenska nationalsynden - vår oförmåga att förstå livet i högre kategorier än materialismens trånga skokartong. SvD vill inte vara sämre och släpar fram en egen kognitionsforskare, en pensionerad Lundaprofessor. 

I sitt förnekande av att människan har ett jag utan bara är en massa "processer" låter han visserligen som de gamla grekerna som också såg människan som en tillfällig sammansättning ytterst skapad av kosmos knådande krafter, men bara i de sämsta formerna av grekisk filosofi förnekade att det ändå fanns en distinkt själslig essens med förmågan att bejaka eller avstå från att spela med i det förutbestämda spel som kallas livet. 

Men svensk "vetenskap" ägnar sig åt den allra sämsta sortens tänkande - skräpet som guppat vidare från Demokritos och Epikuros och de andra strikta materialisterna. Inte ens stoicismens tankehöjd finns kvar i det västerländska projektet längre. Det tyder på att våra dagar är räknade.

När Jungfrun ockuperar jag-huset lider förmågan till
höga och nobla ideal (11e huset) skada, i synnerhet
om en vek och biologistisk Mars-Kräfta rövar till sig huset!

Kognitionsforskarens karta för dygnet är nästan självförklarande. Placerar man kognitionens symbol Solen i Jordelementet är det ofta redan där kört för möjligheterna att tänka stort och rätt. I det här fallet landar den enda intellektuella Luftplaceringen i 2a jordhuset, det som tecknar jagets kringliggande resurser. Mycket riktigt landar Gärdenfors i en trivial diskussion om hur jaget till del är betingad av människor i omgivningen. Notera här att Venus i Vågen inte tillför horoskopet något utan sin natur troligen "hänger" med och anpassar sig socialt. 

Förnekandet av ett essentiellt jag beror nu inte enbart på Solen i Jungfrun utan framför allt på att Solens ägare är Merkurius som hemma i sitt eget jordbundna läge indikerar den veka avbilden av den verkliga intellektuella andevarelse som jaget borde syfta på. Här straffas dessutom Merkurius av den avhuggna Draksvansen så att intellektets logos trycks ner och förklaras mindre viktigt (troligen för att Venus i Vågen så gärna vill ha ett ord med i laget och förklara att jaget är en "sociala konstruktion"). Så fort man ser Gärdenfors horoskop är hans till vetenskap förklädda fantasier demaskerade!

Efter flera års bloggande har det börjat gå upp för mig att hinduisk astrologi inte syftar på det distinkt mänskliga när den singlar ut Solen som symbol för atman (själen). Även djur har en sådan här livssjäl - och det är förstås förklaringen till att Solen härskar över Lejonet - djurens konung. Men bortom Eld väntar insikten om andevärlden och det är därför romaren Manilius pekade ut Tvillingarna, Vågen och Vattenbäraren som symbolerna för det genuint mänskliga, en annan art än övriga däggdjur som alla har tillgång enbart till lägre själsfakulteter (vilka visserligen innehåller ett spektrum av kognitiv kapacitet). Nyligen upptäckte jag en senantik astrolog som utan besvär identifierade Merkurius som människans högre väsensled, hennes daimon. 

Denna tanke stämmer perfekt med min "blå dröm nr. 2", om frisjälen och tvingar mig att ifrågasätta t.o.m. den hinduiska doktrinen att Merkurius ESSENTIELLT tillhör Jordelementet. Det finns en annan Merkurius - härskare över Luft som snarare är att betrakta som en budbärare från den essentiella Luftplaneten Saturnus (den sjunde himmelen och i sig det logos, den förnuftsprincip i vår värld som represetenterar det gudomliga Intellektet, Nous).

För den kognitiva förmågan är 5e solära huset viktigt men med Jord i 1a får man Jord även i 5e och här är Gärdenfors femtehusägare bedrövligt placerad i det 12e för omedvetenhet (och förluster till följd av bristande medvetenhet). 

Här står dessutom den kognitiva kapacitetens emblem med det mottagande psykets Måne så att hela frågan om kognitiv förmåga blir en enda förlustaffär. Tro inte ett ord av vad Gärdenfors och den svenska satanismen har att säga om VAD vi är! Människan är något helt annat än sitt biokemiska hjärnskvalpande och det kommer säkert att komma som en anat bekräftelse den dag Gärdenfors lämnar sin kropp för sista gången och plötsligt upplever hur glasklar varseblivningen är, jämfört med dess tid i det jordiga fängelset och sinnesorganens hämmande (men kanaliserande) inverkan.

Svensk kognitionsforskning är bara en ny version av gamla tiders rasbiologi - man riktar även nu uppmärksamheten fel och ytligt och följer empiriskt urskiljbara strukturer (Saturnus) utan att någonsin stanna och pröva den egna medvetenhetens yttre gränser - vilket kanske är väl. Otränad själslig muskeltonus kan krossa det psykiska kärlet om kognitionsämnets realitet tränger sig på alltför abrupt. Särskilt för den vars Sol och Måne befinner sig inkonjunkt som i Gärdenfors fall. 

Anm. "Inkonjunkt" - jag frångår här den hinduiska aspektläran och nyttjar det ptolemaiska begreppet som innebär total isolation mellan planeter på 150 graders avstånd eller mellan dem i angränsande tecken. Men även hinduismen noterar problemet med att ha en Sol vars sidekick Månen befinner sig "bakom ryggen", okontaktbar. Detta bäddar inte för balanserade tankar i frågan om vad kognitionen eller jaget faktiskt är. 

Hinduismen har generaliserat tanken så att varje planet har ett förlustläge just bakom ryggen - bär med sig ett virtuellt 12e hus så att säga. Även huset framför är omedvetet, jfr det 2a huset som i relation till det 1a jag-huset kallades "porten ner i dödsriket" av grekerna och för hinduerna är ett "dött" hus, dvs det pekar strikt mot materiella resurser. Hos kognitionsforskaren degraderas alltså den tjusiga symbolen Venus-i-Vågen och blir enbart en resurs som den kognitiva processen "konsumerar"!

*****

Se även gårdagens inlägg om minnet (i antik uppfattning) som har viss bäring på Gärdenfors själsförnekelse. Antar man att den luftburna Merkurius-principen är den sanna människans bestående jag och inte bara den odödliga solen som en slags direkt emanation från Gud och Livet, då kommer jag-frågan i hög grad att handla om hur högt själen stiger mot sitt sanna hem i Nous. Ju högre själens intellektuella mognad, dess mindre viktig blir frågan om det egna jaget eftersom allt större skatter tillfaller själen ju längre den fjärmar sig från det råttgift som serveras på låg nivå - som i SvD:s "informationsmaterial".

Paradisläckan - de 3 namngivna världskändisarna

En intressant sak i samband med de tre världskändsarna från Paradisläckan är att Bono, Madonna och ansiktet Keira Knightley alla har samma typ av framåtdriv i sina kartor, med tonvikt på Vädurens unga och obetänksamma typ av själviskhet. 

Denna är av en annan typ än ordföranden för Svenskt Näringsliv som avslöjade den låga typen av Jungfruns tecken, en slug och ständigt kalkylerande natur som på öret vet hur mycket hon kan tjäna på att göra sig opasslig när det är dags att betala skatt.

Väduren handlar det om en mer oskuldsfull typ av egoism, mer om att tecknet representerar ett ogenomtänkt och impulsivt bejakande av allt som är NYTT. Det är de här människorna som marknadsekonomerna kallar "early adopters", de som utan någon smart eftertanke alls alltid springer efter den senaste nya modellen av iPhone.

Så här ser det ut på de 3 namngivna kändisarnas himlar:

Bono har Solen i Väduren medan disponenten, den impulsiva Mars, sjunkit ner i Fiskarna, dvs i den vegetativa principens Vattenelement där ständig nödighet råder. Om inte Fiskarna simmar uppåt mot "andlig rening" simmar de nedåt i allt djupare självdegradation och involvering i profaniteter.

Madonna har har Solen i Vattentecknet Kräftan - urmodern för den vegetativa principens begärsfulla natur och denna drivs på femtioelva gånger extra genom att Mars står härskarstark i Väduren och bestrålar Kräftan. Resultatet blir att Kräftan alltid känner hotat att bli dehydrerad vilket späder på ha-begäret som är en del av Vattnets natur.

Keira Knightley är den enda här som hållit sin födelsetimma utanför offentlighetens ljus (Madonna försökte och ljög, men hennes far som hon var i konflikt med gick ut med en helt annan uppgift - troligen för att knäppa dottern på näsan). Knightley - inte alls så "ridderlig" efter det är avslöjandet spegelvänder Bonos positioner: Solen i Fiskarna och Mars i den impulsiva och framåtstretande Väduren.

Naturligtvis kan man se de här tre varianterna av "Eld/Vatten-kriget" som typiskt kändismateriel, linslusar och missbrukare av kraftiga sinnesstämningar. Det ska bli intressant om det vara var en slump alla alla tre har den abnorma aptit som elementkombinationen också kan teckna eller om ytterligare kändisar i Paradisläckan visar sig ha liknande signaturer.

Själviskheten får ett (nytt) ansikte: Svenskt Näringslivs ordförande

En ny dokumentläcka avslöjar fullt ut hur de rikaste svenskarna är de mest själviska lågliven. De undanhåller landet enorma summor i skatt bara "för att de kan" - för att Sverige inte längre hugger handen av den hand som stjäl på marknadsplatsen.

När jag ser den snikna nunan på en av de här förmögna försnillarna, orföranden för Svenskt Näringsliv Leif Östling, fyrar neuronerna direkt då själen dessförinnan registrerat egoistens ansiktslikhet med Rolf "Väsens lund" - den norska komikern som lustigt nog gjorde sig en karriär på att spela extremt självisk och småaktig så att vi andra kunde skratta åt hans hopplöst småaktiga perspektiv - och kanske känna igen oss lite i vår egen futtighet. Figuren Marve Fleksnes gjorde sällan annat än snodde runt, invände sig, gnällde eller kritiserade. Han gestaltade Jungfruns tecken perfekt när man tänker närmare på saken.

Det här med snarlikheter är en bedräglig sak, en människa kanske har en näsfixering, andra en läppfixering och så vanställer denna fixering förmågan att uppfatta andra människors ansikten för vad de är. Psyket stör t.o.m. en så enkel sak som vanlig synförmåga och demoniserar intrycken. Vad bloggaren har för grumligheter i sitt psyke är oklart men den här gången blev det en astrologisk fullträff. Båda männen representerar perfekt EXAKT den småaktiga själviskhet som är kopplad till det vinst- eller skördeorienterade jordbrukartecknet Jungfrun, hon som hatar länsherren och smusslar undan det tionde hon egentligen borde betala in som skatt till samhället.

"Vad har jag fått för alla miljoner jag betalat i skatt?" säger Östling och låter exakt som den här bloggen har utrett Jungfruns arketyp i dess sämre tappning. Negativiteten i detta tecken är så extremt att den kan klyva skillnaden i all oändlighet och ALDRIG se något positivt! (Jfr. Zenons paradoxer, särskilt den om Akilles och sköldpaddan.) 

Trots att Wesenlunds råttliknande figur Fleksnes var allt annat än en ledare väljer jag här en solascendent för lättare jämförelse med den f.d. Scania-ledaren Östling.

Wesenlund:

Norrmannens karta är så lik f.d. moderatledaren Reinfeldts att man faktiskt kan misstänka att figuren Fleksnes faktiskt var skådespelarens sanna väsen, en borgerlig egoist som ständigt har ticks där han går och småfnyser och irriterar sig på att omvärlden inte betjänar honom tillräckligt mycket och väl! Den som minns figuren Marve Fleksnes och kan se hans kroppsspråk ser hur väl detta stämmer. 

Wesenlund föddes också ett år då Saturnus-i-Vattumannen indikerar hat mot det omgivande samhället - se hur Reinfeldt-tänkande skapat att nazicentrum vid namn Täby där all allmännytta eliminerats och några tusen dävna och onda svenskar burar in sig och söker leva likt den obekymrade mytologins unga Persefone. Det vill säga, innan Hades kommer och våldtar dem allihopa och drar ner dem i Underjorden.

Östling:

Östling är betydligt mindre ideologisk i sin saturnusplacering. Visserligen står den i 11e idealhuset (eller likasinnade vänners lag), men som med den fysiska Jungfruascendenten Reinfeldt, vars Sol-Kräfta hamnade i 11e, ifrågasätter jag om Jungfrun i öster överhuvudtaget kan sägas ha några ideal. Kräftan representerar ju Vattenelementet i dess passionerade och ostyriga fas. Detta är den Irrationella eller Vegetativa Själen och den som styrs av närighet, hungerkänslor och idel impulser kan per definition inte bygga upp några rationella ideal. Här är dock Saturnus en organisatorisk influens så att idealet blir att förhindra vattnens ebb och flod. Den onda kapitalisten försöker vinna i alla lägen och det är här skattesmitandet kommer in...

Så utmärktes också Reinfeldts styre av den typiska kvartalskapitalismens mentalitet, kortsiktighet och t.o.m. avsiktlig nedmontering av kontrollsystem som hade kunnat avslöja att en tanklös girig och självisk politik knappast fungerar i praktiken. Svenskt Näringslivs ordförande har alltså Saturnus i Kräftan som en rejält dysfunktionell markering i 11e huset för ideal. 

Dessutom har han övermodighetens eller hybrisfaktorn Rahu  med en "dubbelt ond" och extremt omoralisk Mars i 10e makthuset i trixiga intellektualisten Tvillingarna. Mars är naturligt ond och ger onda resultat när Jungfrun intar 1a huset. Med dubbelt ond innebär här att man är en misslyckad krigare - minns Reinfeldt kalla sig "Stridshingsten" kort innan han förlorade valet! Hans "dubbelt onda" Mars i Jungfrun i 1a huset kommer att stå till svars för mycket mer än medierna vågade skriva om den dag den själen lämnar kroppen och ställs inför det himmelska rådet (den berömda domstolsscenen som rapporterats vara inte så farlig, av en del om varit på "andra sidan").

Östling har således redan straffat ut sig: båda de naturliga illgörarna har mer tvivelaktiga bud omkring sig än goda (vad hjälper det att Saturnus är en "verksam välgörare" för Jungfrun i 1a när idealhuset snarare tecknar bristen på idealism?).

Tittar man sedan närmare på 1a huset (som vi egentligen borde ha börjat med), blir det ännu värre: han upprepar Sverigehoroskopets paradoxalt "onda" version av Jupiter, den Stora Välgöraren. Vad en skadad Jupiter gör är att simulera noblessens godhet, man kan bli en nyrik och uppblåst tom tunna. Överallt läcker individen signaler på att man inte är en äkta jupiterier och vad jag förstått saknar Östling fullständigt en uttrycksförmåga som anstår verklig överklass. Detta är Jungfrun - slavens  tecken - som orättmätigt tagit sig upp. Och den onda Jupiter blir förstås bubblor som spricker, vilket nu kanske hänt i Östlings liv. 

Det är intressant att se sådan här höjdare så tydligt ansluta sig till den ONDA ELIT i nationalhoroskopet formen av en ond Sol med en ond Jupiter och krämaren Merkurius. Exakt samma som i Östlings solära handlingshoroskop. Här har vi en av dem som frossar på svenska folkets bekostnad.

Månen till sist. I brist på födelseklockslag går det inte att säga om Månen står i Vädurens sista grad eller om Östling föddes sedan psyket hunnit in i materialistiska Oxen. En snabb titt på Svenskt Näringslivs horoskop tyder naturligtvis på det senare. Varför inte ett ägandehungrigt Ox-psyke infekterat av Djävulens stjärna? Accepterar man 6½ grader (ett antikt mått) för konjunktionen är psyket redan vid tolvslaget under Den Ondes inflytande.

Men visualisera nu inte en eldspyende demon från den moderna datoranimerade Hollywood-fabriken! Nej, Djävulen kommer diskret och förslaget i företagskostym, precis som Al Pacino gestaltade den onda Frestaren i en film. I den rullen gjorde Keanu Reeves ännu en av sina alltid GODA rollfigurer. Reeves har på senare år tagit sitt asiatiska påbrå på allt större allvar, vilket gjort det möjligt för honom att loda den filosofi och de tankar om heder som det sekulära väst tappat helt och som gjort att skitstövlar som Östling brett ut sig inom alla samhällsklasser. Uppenbarligen kanaliserar Reeves Platons Det Goda och Det Sköna eftersom han söker ge den unga manliga generationen den filosofi som ligger inbäddad i orientalisk kampsport.

Här är då motsatsen till Jungfrun, zodiakens nitlott efter att Solen i Lejonet dragit vinstlotten (hellenismens astrologi var fullt medveten om skillnaden i symbolerna och kallar Lejonets naturliga 5e hus för "den goda lyckans hus" och det 6e Jungfruhuset för "den onda lyckans hus" - att jämföra med den goda resp. onda daimonen - namnen på 11e och 12e hos de grekisktalande folken):

Algol och Jupiter - fromheten prövad av Satan som Åklagaren
Men 9e dharma-huset ägs av Mars - Reeves plikt mot
universum är krigarkastens plikt (passande för Lejonkungen i öster)

Bara första delen i filmtriologin Matrix är en klassiker. Trean havererade till vilken simpel krigsfilm som helst. Pang bom och inget av den filosofiska mystik som första delen hade. Jag ser här hur horoskopets Satan med Jupiter skildrar den episka scen i första delen där Keanu Reeves som Neo - den blivande frälsaren - har att välja mellan det röda och det blå pillret. Det enda (minns inte färgen) leder till Sanningen medan det andra .... 

Scenen påminner starkt om den där Jesus efter "40 dagar" av fasta ute i en öken (kanske en kod för klostret vid Döda havet där asketer som planerade för uppror mot det onda romarriket höll till). I sitt försvagade tillstånd visar sig Djävulen och lovar asketen Jesus alla världens riken och makt om han bara säljer sin själ. Reeves har framgångens Jupiter i äganderättsorienterade Oxen och i 10e makthuset och under gradexakt bestrålning från Frestaren själv! Men för Lejonet i 1a (och nu har vi ett äkta klockslag och ett helt personligt horoskop) är Jupiter en både naturlig och också verksam välgörare. 

Både filmens Neo och Reeves själv har valt rätt, dissat Satans materialism och väljer sanningen. Figuren Morpheus som ger Neo valet mellan pillren intar visserligen den bibliska Satans roll men han visar sig senare i filmen stå på Sanningens sida även han, precis som judarna betraktade Satan som en ängel som ytterst gick Guds ärenden. Inte heller de grekiska filosoferna i Platons efterföljd kunde se tillvaron som en simpel kamp mellan två aktiva krafter (gott och ont) utan förklarade ondskans existens på individnivå. I "himmelen" är allting gott men det är på individnivå upplevelsen av det godas frånvaro blir en upplevelse. 

Även hela nationer kan avfalla från det goda, precis som Sverige visar sig ha gjort under denna planetära dasha-cykel så landets inherenta ledarskikt visar sig betjäna det onda, dvs. sig själva och inte folket! Där Keanu Reeves visar hur en god ledare ser ut (en som smart nog valt filmens värld för att påverka så många som möjligt) får Östling ställa sig i det skamfulla led av svenska politiker och makthoroskop vars horoskop avslöjar att de hade en predisposition att välja det onda pillret (världslighet) istället för det piller där man verkligen får jobba för sin lön men gör en skillnad och förbättrar världen. 

Vissa grekiska filosofer ansåg att ALLA handlingar gjorda för egen vinnings skulle automatiskt var onda. Jämför även detta med den råttlika självtjänaren Marve Fleksnes, Jungfruns naturliga 6e hus för slavar och tjänstefolk som stjäl matsilvret så fort husbonden tittar bort! Östling, så ordförande för Svenskt Näringsliv han är, liknar en oskolad och självisk tjänare som inte förstått att tjänsten mot Helheten lyfter helheten på ett underbart sätt. 

Istället för att svart som en djävul suga åt sig fördelar skulle politiker föregå med gott exempel och kriminalisera profittänkandet inom alla områden. Men världens alla länder hänger ju ihop så hur låter sig det göras? Genom lång och noggrann förberedelse. Först och främst måste svensk odlingsbarmark återigen kunna försörja befolkningen. Sedan en militärkupp där man först tar kontroll över bankerna och den ekonomiska elitens medel. Den nya skatteparadisskandalen visar att det är möjligt att spåra pengarna. 

Genom att likt exemplet Kuba stänga landet mot USA:s och Rysslands (och andras) inflytande i tjugo år - censur av Internet - kan en ny generation nobla själar lockas till en återfödelse i ett Sverige som signalerar gott gry mot himmelen. (Som höres är detta just vad Kina f.n. håller på med.) Skolorna kommer att förbättras enormt och istället för våldslekar och krigsspel kommer pojkarna att få lära sig filosofi redan från unga år.

Vi kommer att få ett land av intressanta och konversationsdugliga män istället för sjukliga drängar som Östling! När en ny generation fått luft under vingarna (för dessa kommer verkligen att vara annorlunda människor) kan den gamla surmulna befolkningen få fly landet när gränserna åter öppnas - det är svårt att lära korrupta själar och gamla hundar sitta på ett snyggt sätt. Mirakulöst nog kommer nu Sverige snart att bli en ledande nation istället för som 2017 ett reaktionärt, hårt och självförljuget land.

Många steg saknas i den här planen för att förnya och lyfta folkets mentalitet, men ett är säkert: under nuvarande nationalhoroskop fortsätter bara självlögnen och hyckleriet. Det ger inte att reformera bort det här landets onda och materialistiska öda. Här krävs kirurgiska ingrepp av mer radikal sort.


Tillägg. Börjar direkt efter detta inlägg läsa en text på AB:s kultursida och befinner mig snart nog i välkända svenska vatten: självlögner och kollektiva psykoser! Absolut läsvärt!

Ännu en massmördare i det sjuka USA Löfven vill bli delstat i

A whiter shade of pale

Texas värsta massmord säger AB men som en tidning driven av ett ont ekonomiskt system utelämnar man den viktiga uppgiften om mördarens sjukdom: ateism och upproriska "jag fruktar inte döden" på sociala medier (källa). 

Som "oberoende socialdemokratisk" tidning kommer de här uppgifterna om den materialistiska patologin alltför nära ett parti som på senare år gjort sig känt för det anti-religiösa Omar-drevet och på sistone vettlösa attacker mot samhällets svaga (se Åsa Regnér-skandalen). Faktiskt kan det socialdemokratiska partiet "berömma" sig av att efter lobbying och planterade satanister i partiet introducerat en gudlös gudstjänst förrättad av sekten Humanisterna sida vid sida med kyrkans vid Riksdagens årliga öppnande. 

Så här låg är för övrigt Djävulens intelligens (Djävulen = universums lägsta livsform innan den odifferentierade "urmaterien" tar över.) En gudlöst gudstjänst är helt poänglös, allt de församlande gör är att brösta sig över sin egen förträfflighet.

Sol i Luft, Måne i Jord = den rationalistiska typen
Men också dominant Vatten+Jord
=  psyket vägen ned i materialismen (död)

Bortsett från hans trotsiga budskap om att inte frukta döden, vilket tydligt syns i Döden (Saturnus) i härskarläge i negativa Stenbocken och hybrisframkallande demonen Rahu, är horoskopet är påfallande likt Mona Sahlins. Hon var en av kvinnorna som föll in med sossedrevet mot Omar (en man som försökte det omöjliga: att både verka politiskt för ett mer jämlikt samhälle och samtidigt behålla sina fäders tro). 

Detta får mig att tro (vilket också fotot antyder) att Devin Kelley var en skäligen ointelligent och burdus typ. Sossarna tycks ha insatt samma om Sahlin när de inte hittade någon bättre plats för henne än som samordnare i någon ineffektiv pappersvändarklubb mot våldsbejakande extremism. Månen OCH Mars i buffliga Oxen hos dem båda är början på en "våldsbejakande" mobbartyp, och Kelley har, precis som Sahlin, Solen i Vattenbäraren. Detta anger tendensen att ty sig till ideologiskt motiverade grupper. 

Paradoxalt nog hade Kelley tidigare läst böcker för barn i en kyrka, så den här Ox- eller tjurrusningen vittnar återigen om hur sådana här horoskop i huvudsak influerade av Jord och Vatten tillhör den lägre, irrationella själen. Människosjälen innanför horoskopet måste ha haft egna böjelser - karma - som gjorde en återfödelse i linje med horoskopets signaler till just det själen "behövde". 

Det finns människor där ute som är födda med behovet att "rasa av sig" och därav den goda statens intresse för skapa ungdomsgårdar, investera i idrott med mera. Gladiatorspel på tv är ett sätt att hjälpa primitiva själar att vädra ut demonerna via fantasi, innan det blir värre.

Men sedan finns det sådana där underhållningsvåldet får en motsatt effekt och där begåvningen är så svag att man identifierar sig med våldets koreografi och själv agerar ut det i det fysiska. Kanske dras underpresterande själar till USA eftersom det landets psykologiska miljö är helt sjuk (vilket svenskarna under USA-glamourens förtrollning silar bort - även sekulära människor behöver gudar att beundra och underkasta sig. Förklara det för Stefan Löfven den som kan - risken är han inte är mottaglig för logiskt resonerande, han tycks memorerar plattityder från manus och sedan inte kunna operera självständigt - som en läxinlärning i fjärde klass.)

Lustigt nog verkar det inte vara Jordelementet som ska lastas, bloggen fann med stigande förvåning att den motsatta psykpositionen till Devin Kelleys Oxe, den "fallna" Månen i Skorpionen, behöll ledningen trots att mördarhögen fylldes på flera gånger. Om man inte tar astrologins symboler bokstavligt har Kelley precis samma morddisponerade Måne eftersom den här kombineras med Skorpionens härskare, hatets och klyvnadens Mars. 

Kelley hamnar då i samma liga som den av Aftonhoran favoriserade Isabella Löwengrip (jämför hennes horoskop med AB:s publisher OlsånOlson!). Genom sin stirriga sjukdomsdimma (adhd) försöker Löwengrip (på AB:s uppdrag?) leda unga kvinnor runt nere i det kolsvarta materialistiska träsk också hon så tydligt befinner sig i. 

Ingen har frågat "Blondinbella" om hon är ateist, men svaret ser rätt tydligt ut: likt massmördaren Devin Kelley har hon en tydligt ideologisk drivkraft via Sol och intellekt i Luft men det hon tänker på tillhör en lägre och mörkare värld (Jord och Vatten):

Tillägg



Någon på Aftonbladet inkluderar under några timmar det ateistiska motivet - kanske efter att ha läst den här bloggen.

AB 1: --- glömde fånga bild och AB:s nya sajt saboterar möjligheten att gå till internetarkivet och se äldre versioner. Arkivet har fångat gamla Ettan men efter en sekund triggas fulkod hos AB som säger "felmeddelande 404 - sidan hittas inte". Lömskt sätt av AB att kontrollera sin "berättelse" eller bara dåligt dataprogrammering?

AB 2: Tre timmar efter den här bloggens kommentar finns plötsligt det ateistiska temat i rubriken:

  

AB 3: Senare på dagen har tydligen inte "ateism" givit så många klick man hoppades på eller också insåg någon att inlägget på Sideriska drev med Aftonbladets eget slag av ateism... Åter till en mer neutral rubrik:

 

Själen och minnet

Jag säkerställer först att det arkeologiska fyndet av en slavkaj i Brasilien som DN skriver om den 4 nov inte är en aktualitet. Det är det inte: BBC berättade redan den 10 juli i år att det arkeologiska fyndet - mottagningsplatsen för tallösa afrikanska slavar i Rio - upphöjts till världsarv. 

Då uppstår frågan om Stockholmstidningen Dagens Nyheter sitter och lusläser landets bloggar i jakt på kittlande och lagom socialliberala berättelser att plagiera eller spinna på. Det har nämligen bara gått två dygn sedan den här bloggen ger DN en skopa för "identitetsförvirring" i sin synbara oförmåga att säga något kritiskt om USA som helhet men desto mer om den enskilda personen Trump. (En så tröttande följetång i DN att tidningen nu verkar göra avbön genom en fenomenal fosterlandskritisk text av författaren Richard Ford. Också denna text publicerad kort efter min DN-gliring.)

Den springande punkten är denna: i kritiken om DN:s identitetsförvirring påminde jag om begreppet kollektiv skuld och använde samma typ av exempel med arkeologiskt framgrävda rester på slaveriets grymhet - bara inte i Rio de Janeiro utan mitt i svenskarnas älsklingsstad New York!

Parallellismen är graverande och tidsintervallet bestickande "rätt". Här finns några vägar att gå. 

1. Konspirationsteoretikerns. Dagens Nyheter är en så USA-trogen tidning och har så dålig koll på Sideriska siktets räckvidd (eller brist på sådan) att man tar det säkra för det osäkra och stjäl idén men omplanterar den i ett för DN-agendan mindre besvärande land i Sydamerika. 

Teorin har avgjorda problem! Författaren är tidningens latinamerikanska korrespondent och bosatt utomlands sedan många år. Konspirationen kräver nu att DN:s agendasättare har tagit kontakt med honom och bett honom sno ihop en text om slaveri i vilket latinamerikanskt land som helst. Cyniskt och ideologiskt approprierar därmed DN den här bloggens historia som en form av genmäle. Massorna som läser DN fattar förstås inte varför de först nu får läsa om världsarvet i Rio, att det är en del av DN:s pro-amerikanska propaganda som flyktigt studsade via den här bloggen.

Sökt? Då har vi 2. Opportunistteorin. Fastän ännu mer osannolik kan man tänka sig att utrikeskorrespondenten har fått syn på min text om New Yorks skamliga förflutna som slavhamn och snabbt men utan politisk agenda associerade till sommarens utnämning av Rios hamn till världsarv. "Ah! En bra aktualitet för den hårdsållande svenska nyhetsförmedlingen!" DN:s identitetsförvirring ersätts här tidningens dåliga omvärldskoll. Slaveri är för jobbigt för Bonniers att tänka på (utlöser hela frågan om kapitalismens inherenta ondska), så den nyheten försvann i somras. Och DN vet heller inte vilka i världen som nämner tidningens namn och tog nu tacksamt emot en alltjämt angelägen texten utan att förstå dess vidare kontext. 

Duger inte heller det återstår nästan bara 3. djuppsykologen Carl-Gustav Jungs teori om "icke orsaksbundna men djupt signifikativa (meningsfulla) sammanträffanden". I sitt åbäkande för att bli erkänd som en utövare av en "hård" vetenskaper sysslade Jung en del med sifferbollande men lyckades inte frälsa det sataniska västerlandet för psykologins status som tecknare av en objektiv verklighet. Om något ser man i efterhand hur Jung, bildad som få, faktiskt var en plagiatör. 

Säg något i hans teori om Psyket som inte var hämtat direkt från den romerske filosofen Plotinus (200-talet) duster med den Alexandria och de olika gnostiska tankeriktningar som florerade i Egypten. Vartefter Jung blev rik och förhållandevis mäktig köpte han t.o.m. in gnostiska originalmanuskript där den fattiga löneslaven får nöja sig med immateriellt streamad förnöjelse eftersom medelklassen helt enkelt blivit för fattig att äga. (Detta är inte ett tecken på någon slags andlig evolution hos folkmassan utan ett tecken på att tiderna är onda och dåliga människor har oavbruten beredskap för att täta läckor i den kapitalistiska skutan - jfr. teori 1.)

Enligt Jungs synkronicitetslära är det odiskutabla sammanträffande att termerna DN, slaveri samt hamnområde dyker upp med bara två dagars mellanrum helt och håller en fråga för Observatören. Det är för den här bloggaren frågan om slaveriet väcker dolda känslor, energier eller kanske t.o.m. minnen från tidigare liv. Det är ett stående tema i platonismen och nyplatonismen att tingen i denna värld återspeglar högre verkligheter fast i den dunkla om inte rent av onda materien. 

När själen är korrekt i sin orientering dumstirrar den inte på världen utan reagerar starkt via sin högre och rationella våning. Varje objekt och upplevelse blir intressant och själen kanske till och med upplever att "alla ting är bräddfulla av gudar" (den antika grekiska filosofen Thales). Långt senare skulle nyplatonisterna förfina Thales tanke: gudarna själva finns inte i tingen men väl deras inomvärldsliga förnuftsprinciper (logos/logoi). Själva tinget blir ur det här perspektivet en ikon, en sinnebild för något högre. Och förutsatt att man inte tillhör det sovande folket bör tingen inte bara vara något att samla på, som om de hade ett egenvärde, utan fungera som idel väckarklockor för den högre själen att minnas vem den är och varifrån den kommer.

Plotinus betraktade människans minne som en själens fakultet, västerlandets energiska hjärnforskare kittlar vävnaden och tror de hittat stället för ett eller annat slags minne. De är som barn som klåfingrigt pillar på en radioapparat och tycker sig förstå ett och annat men helt missar att utsändningen inte kommer från denna värld av tid och rum! Enligt den romerska tänkaren finns två nivåer i minnet, motsvarande det faktum att vår själ är tvådelad, den högre rationella själen och den lägre, praktiska - det är den senare som konsumerar data från kroppens sinnen. Ju mer kroppslig (astrologins Vatten i förening med Jord) desto svagare kontakt med själens högre nivå i vilken minnen av tidigare liv registrerats och är åtkomliga i dröm eller andra förändrade medvetandetillstånd. Den helt materialistiska människan drabbas också av kognitiv svaghet och blir språksvag - förstår inte grammatiken bakom orden, ser inte uppenbara sammanhang och så vidare. 

En själ kan falla så lågt att den nästan inte går att skilja från en trädstubbe - den har blivit helt "somatiserad" - bara en kropp och troligen med intressen som klingar av bortom fitnessfrågor eller det egna välmåendet. Dessa själar är också tydliga genom att de helt saknar fantasi, en nyckelfunktion i nyplatonismens lära om själens kognitiva verktyg. Bloggaren hade underskattat den här filosofiska inriktningens komplexitet och möjligheten att anknyta den till det astrologiska systemet, men lyckligtvis är kopplingarna alltjämt tydliga. Månen representerar inte bara begär utan också fantasi och föreställningsförmåga, det är ingen slump att Månen i Vatten ofta uppvisar stor humor och en vimsighet - här processar själen sinnesdata och som de tumlar runt och kommer ut lite hur som helst. 

Jag har kallat Månen i härskarläge i Kräftan för "själens naturliga patologi" men då menar jag förstås den lägre eller irrationella själen. Bloggens flitiga bruk av taggen "dissociation" som hänför sig till kopplingar mellan Vatten och Luft kan symbolisera den osäkra zon där valet står mellan sanningen eller lögnen, mellan den rationella själen eller den fladdrighet och otrohet som råder nere i den ständigt föränderliga sinnesvärlden. Den som "får ihop" sin dissociation mellan planetplaceringar i Vatten och Luft kan bli en ruskigt vass och rätt farlig individ eftersom den rationella själen vet hur man manipulerar människor som är fångar i sinnevärlden. Fredrik Reinfeldt hade förmågan (Månen i Luft "ägde" Solen i Vatten) och att han t.o.m. lyckades bli statsminister är ett varningstecken på att Sverige sjunkit lågt ner i ren idioti...


Hinduismen råder den mediterande sanningssökaren att inte fästa sig vid "varjehanda fenomen" som det inåtvända Psyket (själen) kommer att möta på sin väg uppåt mot sin förankring i det gudomliga, men man kan räkna med att den här resan kan frigöra minnen från själens tidigare liv. I bloggarens fall - pursvensk i detta liv - har jag i en dröm hört både namn och stamtillhörighet på en stolt medlem av Mandinga som lämnades kvar när den vite mannen bröt sig in och tog slavar. (Googling bekräftar stamnamnet Mandinga i Västafrika och när kolonialismen senare delade upp kontinenten hamnade samma folk i olika länder.) Drömmen betraktar jag som ett genuint minnesfragment från ett tidigare liv trots att afrikanens existens aldrig kan beläggas. Den stolthet som fyllde min drömmedvetenhet via den här personen var helt olikt något jag upplevt i detta liv. Drömmarens svenska gener är i jämförelsen svaga och kraftlösa!

Plotinus diskuterade minnet ingående i sina texter: Även om själen saknar minne så länge den befinner sig i sitt "rätta element" - i himmelen där den ser allt direkt som schatteringar av sig själva (alla själar är delar av samma helhet) och därför inte behöver någon minnesförmåga, så sjunker vissa själar nedåt i skapelse, attraherade, kan man säga, av Den Onde och det som tycks dem som ett löfte om materialisation. I det vakuum som nu uppstår mellan själens ideala existens krävs nu minnesförmåga! Men vid resan över glömskans flod Lethe som utmynnar i en återfödelse till Jorden, så sopas de flesta själar helt tomma - som ett oskrivet blad. Plotinus hävdar visserligen att själen inte måste falla så lågt som till den här världen, den har fri vilja när den riktar sin uppmärksamhet och likt en bläckfiskarm suger tag i målet för sin betraktelse och identifierar sig med det. Men även nere i denna värld varierar förmågan till hågkomst stort. Det finns dem som inte doppats i glömskans flod Lethe eller dem som ganska lätt kan bringas till återinrinran...

Plotinus såg inte logiska hinder mot att själen har många bläckfiskarmar och samtidigt kan sträcka ut sig mot flera mål. Den själ som manifesterat sig som Donald Trump finnas i flera individer på jorden just nu, men dessa olika manifestationer behöver inte ha fötts samtidigt (apropå astrologin). En själ som återföds i fler än en kropp gör det troligen för att samla erfarenheter på bred front. Kanske själen som djävlas med världen via Trump-kroppen samtidigt är ett under av läraktighet och forskningsintresse via någon mer begåvad individ på andra sidan jordklotet!

*****

Taggen "minne" har tidigare använts i samband med minnesmästerskap. Detta är enligt nyplatonismen den mest korkade felorientering en människa kan förfalla till. Dessa "mästare" använder den lägsta nivån i sina andligt-själsliga väsen och har degenererat till att bara bygga upp hjälpstrukturer för att kunna rabbla upp ting. Det skulle förmåga mig om de återföds till enkla träd i sitt nästa liv, minimal struktur och enbart uttryck för en Form och den Vegetativa Själen.

Den underhållande figuren Sheldon Cooper i serien om några nördiga teknokrater (Big Bang Theory) upprepade ofta att han hade fotografiskt minne (eidetiskt minne, jfr gr. eidos, Platons "Form" eller "Idé"). Givet att skådespelaren Kim Parsons är homosexuell och har en märkligt "mjuk" psykologi misstänkte jag att rollfiguren är skriven speciellt för honom så att han kunde använda mycket av sig själv. Skulle hans horoskop ge en inblick i det fotografiska minnets natur? 

Lyckligtvis en dementi från denne skådespelare, som dock säger att "intelligens är sexigt": "It's a shame, but every time I get something scientific in the script, I read up to find out what I'm talking about - but then I'm on to the next script and it's forgotten." (IMDB) Rätt typiskt för en med både Sol och Måne i Vatten - obeständighetens element, själen i tiden upplever och strömmar vidare i enlighet med att den nu tvingas uppfatta formerna via fenomen som kommer och går i tiden istället för i deras eviga perfektion...

Jim Parsons Vatten/Jord-dominans påminner om
Plotinus lägre minnesfakultet (mneme) -
Vattensjälen orienterad mot materien (Jord).

Verklighetens Rain Man, Kim Peek, hade verkligen fotografiskt minne, men å andra sidan saknade han nästan hela högra hjärnhalvan och det inbjuder till funderingar om själens minnesförmåga blir bättre desto mindre koppling till kroppen den har! (Peeks kontakt med sin kropp och motorstyrningen var en bedrövelse.) Tyvärr saknas födelseklockslag för Peek och att bara ha planetpositionerna för hans dygn hjälper inte i en specifik fråga. Wikipedia noterar att det eidetiska minnet tycks svårbevisat för minnesstarka människor som använder olika knep för att korkat rabbla upp fakta är inte att betrakta eidetiker. Och det säger sig nästan självt! En eidetiker skulle i princip vara en individ som har en perfekt rationell själ med sig ner i en jordkropp och hur sällsynta är inte gudar på jorden!

Däremot är Plotinus tanke om den tvådelade (mixade) själen och den flerdelade minnesfunktionen intressant utifrån den indiska astrologin. Minnet sorterar här under planeten Merkurius som lustigt nog essentiellt anses tillhöra Jordelementet men samtidigt härskar över ett Lufttecken. 

Här tycks traditionerna spreta vilt för enligt egyptiern Rhetorius var Merkurius likställd med människans högsta själselement, hennes "daimon" (se föregående inlägg)! Hinduerna kanske skulle tala om en individuell para-atman eller Översjäl... Faktum är att deras namn för planeten Merkurius, Buddhi (intelligens) förvirrat eftersom samma ord också används för det gudomliga Intellektet (grekernas Nous) i dess lägre manifestation som kosmiskt Intellekt... Det är futilt att söka tvinga fram total symmetri mellan olika traditioner. Ord övertas och byter nyans eller hela innebörden...

En ungefärlig senantik bild gör människan till ett djur eller t.o.m. en otänkande och instinktsdriven grönsak i kraft av hennes lägre jordiska förankring (den vegetativa/instinktiva själen som helt fungerar via glömda minnen som numera blivit blint vanebeteende). Vi är människor i ett tunt mellanskikt av vårt väsen och vi är gudomliga själar via inflödet från den högre rationella själen, den som på individuell nivå representeras av Merkurius, intellektet. 

Intellektet kan riktas bort från den lockande sinnevärlden och inåt, varpå den djupare minnesförmågan förr eller senare vaknar upp och med denna säkert också ett och annat minnesfragment från laddade scener i tidigare liv. Plotinus vacklade lite i frågan hur mycket minnen en själ sparar efter avslutat jordeliv, men lutar åt att det bara är ett urval av ett långt och kanske slentrianmässigt liv - kanhända är det bara de KARMA-alstrande vägskälen som sparas eftersom dessa krävs för att återintegrera själen på ett annat ställe och i ett annat liv i tidsflödet. Inte för att Platon mer än hinduerna såg något egenvärde i en anamnesis, ett återerinrande som stannade vid den egna själens nedslag i sinnevärlden... 

Ett är i vilket fall säkert, Shakespeare hade något i tankarna när han förklarade att "det finns mer mellan himmel och jord" än Horatius hade inkluderat i sin (trånga) livsfilosofi. Horatius skulle här kunna representera västerlandets materialister.

Las Vegas-mördarens skrytighet, kulturchef som symbol för ett döende Väst och Frisjälen som den verkliga människan

Ett "vilt" inlägg som börjar i ego- och skrytproblematik, nuddar vid straffet för oförmågan att placera egodriften på rätt nivå och som brottas ytterligare med antikens gäckande begrepp demon, grekiskans daimon och latinets daemon... 

Enligt DN har distriktssheriffen som utreder massmördaren Stephen Paddock  ringat in gärningsmannens problem. Paddock hade förlorat massor av pengar på sitt casinospelande de två senaste åren (alltmedan Saturnus händelsevis passerat dödens Skorpion, vilket troligen var en riktigt dålig position i Paddocks kompletta horoskop med födelsetid). 

Denna långa tid av ekonomisk förlust kombinerades nu med en psykologisk svaghet: Paddock var en statusdriven människa som ville bli sedd som en high roller på casinon och framstå som en "någon" inför familj och vänner. Att ramla in i en långvarig period av stora spelförluster knäckte en människa med en så uppenbar ytlighet och en personlig mognad som avstannat innan den personliga egokärnan nått vidare till en djup känsla av vem man är som individ. 

När jag läste detta misstänkte jag genast Väduren (ego-formationens princip) men fick lov att se tillbaka på horoskopet eftersom de flesta avskum, företagsledare och politiker försvinner ur huvudet så fort jag kommenterat deras tvivelaktiga bidrag till mänskligheten... Ritar man massmördarens dygn som en naturlig zodiak blir en närmast perfekt illustration till vad sheriffen just sade. 

Satans stjärna Algol har infekterat lycksökaren Jupiter
samtidigt som flashiga Venus-i-Väduren påverkas
av Oxen och dess monetära situation....

Här står den distinkta individens Sol dubbelt utraderad, dels via Fiskarnas jupiteriska (pluralistiska) natur och dels förstås genom dess "naturliga" koppling till det 12e huset för förluster eller t.o.m. exil - vilket i antikens klanbaserade samhällen i princip innebar individens totala upplösning. 

Men se också Paddocks rödglödgade och milt sagt primitiva libido (Mars + Venus) i barnets eller ego-formationens Vädur. Det är inte svårt att se en människa som famlade efter en svårgripbar identitet och förväxlade det med skrytig självhävdelse via Väduren! Och hur sedan Barnet samverkar med Oxen - resurserna som ska nära Väduren - är en katastrof som bara väntar på att utvecklas i takt med livets gång.

På en djupare nivå handlar Fiskarna-till-Väduren om övergången från "oceanisk omedvetenhet" i Fiskarna till den distinkta jag-punkten i Väduren, om hur en själ lösgör sig från "den kosmiska fullheten" (grekernas "pleroma") för att krympa ner och ta plats i en ny värdkropp. Rabbinskt talesätt: "Före syndafallet sträckte sig Adams/människans huvud ända upp i himmelen." Här kan man påminna sig att 11e idealhuset korrelerar med Vattenbäraren - i Babylon "Den Väldige" - som har uppenbara likheter med judendomens tankar om den kosmiska människan, dvs Adam i sin kompletta gestalt, innan han hackades ner till myriader små infantila egon - Väduren). 

Fiskarnas tecken är i denna berättelse föga mer än ett "astralhav" som den fallande själen rör sig ner genom och där möter otaliga "daimoniska" väsenden. Att astrologins hellenistiska gren valde att kalla 12e sektorn för "den onda daimonen" beror möjligen på att senantika källor hävdar att Merkurius representerar människans högre harmoni, hennes bättre jag. Häromdagen hittade jag en senantik text som bekräftar en intuition jag har haft länge om Merkurius som en symbol för människans egen högre och bättre sida, den verkliga och eviga personen om man så vill (representerad via andevärldens Luftelement och Merkurius härskarskap över Tvillingarna, i Indien kallade det gudomliga Paret, gärna porträtterade i omslingrad kärlekslek eftersom det är Eros - Venus - som håller ihop varje värld, inklusive andevärlden).

Det är historikern Benson Bobrick som grävt fram ett stycke ur en bevarad text av Rhetorius egyptiern som här diskuterar det 8e dödshuset (notera att han talar om "tecknet" eftersom den äldsta astrologin - som på denna blogg - likställde ett helt hus med ett helt tecken:

[Åttonde] är det tecken som vänt sig bort från ascendenten [inkonjunkt 150-gradersaspekt, en blindfläck i det egyptisk-hellenistiska tänkandet]. Till följd av detta och på grund av dess innebörd av döden, betecknas ett livets bortvändande [från ascendenten/personen]. Om då Lyckans lott [en matematiskt beräknad punkt] råkar befinna sig där tillsammans med ascendenthärskaren skänker detta olyckor och oregelbundenheter. Är dessa faktorer dessutom illgörare blir eländet så mycket värre, för nu uppstår "olyckligt lottade personer" och om [8e husfaktorerna befinner sig] under solstrålarna [jag ser detta som Solens aspekter, Bobrick tolkar formuleringen som en konjunktion inne i 8e], blir individen kortlivad.

Efter de här ominösa riktlinjerna om 8e dödshuset, kommer så den uppgift som får mig att rycka till, för det är första gången jag ser en bekräftelse i en gammal (eller modern) text på likställandet av Merkurius med "frisjälen" (och möjligen ett individuellt uttryckt för den "rationella själen" - det är inte helt självklart hur man ska korrelera astrologins byggbitar med antikens filosofiska termer - filosoferna var långt ifrån var eniga om allt. Jag har ventilerat tanken på "Hermes" (Merkurius) som människans egen frisjäl tidigare, som att denna planet är den som kröner vår djuriska Ox-kropp och skiljer oss från andra djur som också delar fysik och en livsande. Rhetorius egyptiern fortsätter:

Merkurius, varande herre över Daemonen [Bobrick fyller ut med "daemonens ödeslott"], och i 8e leder till obegåvning, analfabetism och lata människor.  Merkurius, när den är herre [tillfällig ägare] över det 6e, 8e eller 12e [de tre primärt onda husen i den hinduiska traditionen eftersom det onda 3e är "reformerbart"], och med Saturnus och Mars och alla under solstrålarna [aspekterade av Solen?] leder till döv- och stumhet. Är Månen där [8e] under en nattfödelse och adderar till henne [huset?] sina tal och sitt ljus - särskilt om Jupiter är i 11e - då kommer individen att profitera på frågor som har att göra med de döda och med arv.  (The Fated Sky, s. 55-6)

Bobrick  forsätter citera Rhetorius ett bra tag till om omen knutna till 8e huset, men det var som sagt likställandet av Merkurius med Daemonen, som något vem som helst vid den här tiden kände till, som fångade mitt öga. Den som inte läser tillräckligt mycket blir en imbecill eller tvingas krysta fram kunskaperna ur sitt eget inre! (Platon var tydlig med att vi har alla kunskaper inom oss, men alltför få har själen i en "introvert" orientering. Den som vänder själen utåt, mot världen, agerar mot Ondskans princip i allt man företar sig, oavsett hur välmenande. Därmed kan hela vänsterrörelsen avskrivas som försöker förbättra världen utifrån enbart ett materialistiskt perspektiv...)

Någon som ännu minns den röda tråden? Eftersom nu Merkurius "faller" i Fiskarnas tecken är det troligt att hellenismen därför beskriver det motsvarande 12e huset som den onda daimonen och att en kroppslös Merkurius själv är en ond demon, kanske en osalig ande, ett förvirrat spöke att "driva in i ljuset" för de exorcister som hjälper psykiskt störda människor att "rensa sina bostäder" från andlig närvaro. Det är i många fall knappast andarna som är problemet utan att det finns människor som "läcker" och har en minst sagt skakig relation till döden och frågor om "andra sidan"! 

Det är själarna som är kanaler och som sedan projicerar sina inre upplevelser på omgivningen - ibland med sådan kraft att de ger "spökena" kraften att smälla i dörrar. Dessa onda demoner är med andra ord parasiter på själar som ännu är kvar i den materiella drömmen (vår värld) och 12e huset i horoskopet tycks vara en utmärkt plats att dra på sig en hoper onda demoner. Indisk astrologi har en mindre tradition som anser ett av dessa spöken är ens eget närmast föregående liv! Denna "daimon" är ond eftersom man är omedveten om att den alltjämt påverkar den nya kroppen. 

Exkurs om frisjälen. Min första insikt om att Merkurius (Hermes) kunde vara astrologins motsvarighet till människans frisjäl kom i de två "blå drömmar" (särskilt den andra) som fick mig att upptäcka den sideriska zodiaken. Rhetorius ord bekräftar nu - drygt tio år efter den andra drömmen - att ingivelsen sannolikt var korrekt.

Det finns ytterligare funderingar under taggen Merkurius - även i anknytning till begreppet daimon - men jag orkar inte gå igenom 34  inlägg för att rekommendera de bästa av äldre diskussioner om Merkurius/Hermes som vår högsta individuella själsnivå.

Det är f.ö. i den här frågan senantika platonister börjar bli oeniga. Hur mycket "gud" kan en människa göra anspråk på att vara medan hon befinner sig i kroppen? Proclus, med massor av Jord i sitt horoskop, var en riktig tråkmåns: han ansåg att själen för evigt är fast i sin tilldelade art och att människosjälar aldrig kan bli något annat. I detta skiljer han sig starkt från bruket att postumt upphöja vissa själar till gudarna - till de gudomliga själarnas nivå. 

Bloggaren (typiskt nog med 0 planeter i Jord och minimalt reducerad av materien förutom att Saturnus mot ascendenten krympt den kroppsliga längden till något under manlig medellängd) lutar åt att astrologin, formulerad långt före Proclus, faktiskt pekar mot våra högre och mer gudomliga jag. Romaren Manilius under 1a århundradet kallade de tre Lufttecknen de enda helt "mänskliga" och hänvisade allmänt till sina babyloniska källor. Men Proclus har en poäng, zodiakens konstruktion pekar onekligen på en mystisk relation mellan Luften (andevärlden) och den varelse, det Logos, som tagit kroppslig form (Jord).

Merkurius anses vara essentiellt Jord och är samtidigt "upphöjd" i Jordtecknet Jungfrun, som ju har en mänsklig symbol i den grekiska traditionen. I det gamla Babylon var detta bara rispan i marken, Plogfåran, vilket stämmer bättre med hinduismen som också ser "resurser" i Jord, dvs saker och ting EXTERNA till själen - den verkliga människan. Den Merkurius som "essentiellt" tillhör Jordelementet och anknyter till handelsmän och till resurser kan inte vara samma Merkurius som via härskarskap över Tvillingarna tecknar den eviga frisjälen. Anar man en lätt förvirring i traditionerna eller finns det fler faktorer att ta hänsyn till?

Samtidigt "faller" den essentiella Luftplaneten Venus i Jungfrun, medan hinduerna ser Venus som Tvillingarna/Parets enda planetära välgörare. Efter en eller annan kärlek i livet där jag andligt upplevt närvaron hos en älskad partner, där vederbörande ockuperade samma fysiska utrymme som mig själv, förstår jag fullständigt vad tanken om att "bli besatt av andar" handlar om. Upplevelsen var något helt annat än att "ha någon i tankarna"; detta var en fullständig medvetenhet om att samma yta mark fylldes av en annan närvaro.

Den indiska astrologin tycks ha bevarat tanken via Parets tecken som vårt mingel som sanna, älskliga och eviga varelser - fast på andlig nivå. Jämför med pornografins utbredning i väst och dess totala mord på människornas sensibilitet. Kanske vittnar hinduismens "Paret" om ett arv från Babylon som tycks ha haft en mer avancerad människosyn än de har kredd för. Thomas McEvilley (i The Shape of Ancient Thought som han skrev på under flera årtionden) menade att det finns tecken på att babylonierna ägde en själavandringslära precis som indierna, sydost om tvåflodslandet där astrologin föddes.

Hur då förklara 11e huset som "den goda daimonen" i skenet av judendomens tanke om att Adam Kadmon, den kosmiska människan är vi själva innan våra själar faller ner i synd, fragmenteras och blir feta egon? Vattenbäraren - Den Väldige - är varken säte för någon planets upphöjelse eller fall. Den bara är, tycks det, med sin härskare Saturnus, likt Venus en essentiell Luftplanet. Men där Venus fladdrar hit och dit i Passionen (Rajas guna), verkar Saturnus via Tamas guna, omedvetenhetens och därmed fixeringens kvalitet. Är hinduerna inne på samma tanke som de senantika judarna - att Vattenbäraren illustrerar mänsklighetens omedvetenhet om sin sanna natur?

Judarnas föreställningar om Adam Kadmon, den himmelska människan, handlar om en kollektiv entitet, ett enda väsen i ett oändligt universum. Eftersom Människan är gjord i Guds avbild rimmar tanken exakt med platonismens begrepp NOUS (Guds Intellekt), som likaledes är en aggregation av distinkta levande väsen (Platons Idéer). Människan - eller "sonen" var först en Idé hos Fadern eller Gud. 

Västerlandets och särskilt borgerlighetens fokus på individen ÄR syndafallet i dess mest extrema form. Det finns troligen inte något hopp i detta jordeliv för t.ex. en sådan kropp som identifierar sig som DN:s kulturchef Björn Wiman. Hans ängsliga journalistisk och vånda över västerlandets och sin egen individualitets sönderfall visar att judarna och alla hederskulturer hade rätt. "En för alla, alla för en" (även ett motto för en gammal engelsk adelssläkt).

Den här kartan rör knappast kultururvattnaren själv, symboliken är så stor att den tecknar inte bara Wimans egen ångest för krafter i världen som sprider sig och hotar hans lilla begränsade ego-fläck och plats i historien, utan hela västerlandets neuros. 

Med den "naturliga zodiaken" applicerad på individer som söker sätta agendan för ett helt folk eller åtminstone de välbeställda stockholmarnas, får vi via Wimans karta en knivskarp berättelse om en sjuklig låsning vid egot (Saturnus fixerar Vädurens omogna och ytliga ego-princip). 

Saturnus opposition till Solen i Vågskålarna avslöjar att en egocentrerad kulturs vara eller icke vara granskas av den himmelska domaren (Wiman är en så sekulär ateist som möjligt är, men han är som sagt bara en nyttig idiot här, en bärare av en så mycket större historia än den han själv vågar konfrontera - hans usla kulturkrönikor uppblandade med politiskt svammel i DN har gjort HONOM till ett tidstecken och det är detta tecken vi ser i kartan).

Att det ser pyrt ut för hans "ras" eller underart av mänskligheten uttrycker han jämt och ständig och enligt den naturliga zodiaken är hans sort mycket riktigt redan död. De himmelska Vågskålarna har dömt honom ATT GÅ NED I UNDERJORDEN. Identitetsmarkören Solens ägare Venus har här redan "fallit" ner i LIMBO i det 6e huset för ångest och fientliga stämningar, det första huset efter solnedgången och således en snarlik indikation om dödsriket till Oxens 2a hus just före soluppgången. Rädslan för ofärd är ett påfallande drag i Jungfruns tecken och hade inte det här tecknet funnits i zodiaken skulle merparten av läkemedelsindustrin kunna avvecklas. Så mycket produkter som bara är liniment för själar i neuros - precis som de som behöver häxdoktorer för att driva ut onda andar ur sina "hus".

Wiman som representant för västerlandets kapitalistiska borgerlighet har all anledning att frukta den extrema form av våldsbejakande terrorism som vuxit fram och nu inte bara går under kapitalismens flagg utan även islams. Se hur Wimans Jupiter samtidigt är ägare till 9e huset för religionerna och alla sorters utlänningar. Jupiter är här i olyckans och fiendskapens hus och det är helt klart vem Wiman fruktar och hatar i sin ensamhet. Sedan lyckas han som den Våg han är snygga till sina krönikor för att inte låta som den högerextremist han egentligen delar så mycket med...

Men nu har jag lustigt nog hamnat vid MOTBILDEN till vad inlägget startade med - den kapitalistiska typen av terrorism, massmördaren från Las Vegas. Wimans karta beskriver ju problemen 180° mittöver. Om Paddocks karta illustrerar Fiskarnas problem att krympa ner från zodiakens tredje och avslutande "universella" akt och i omstarten i en ny första akt nöja sig med att växa in i en enda tydlig person, så står Wiman för den ringa kulturens eller individens ömkliga svanesång, att i rädsla för vad den egna vinsthungern har ställt till med nu frukta och hata andras fientliga påminnelser om den väg man själv vandrat. 

Wimans horoskop påminner om amerikanernas, folket som ogenomtänkt och slentrianmässigt lamenterar att "hela världen hatar oss" och inte kan förstå varför, de som enbart producerat storslagna och underbara saker! Som den naturliga zodiakens kosmiska domstolsprincip ÄR Vågen ett kritiskt tecken. Dess härskare Venus är aldrig längre än 48 grader från Solen och kan bara befinna sig i näraliggande tecknen. 

Själens dom handlar antingen om Lejonet - individualitet och ledarskap (och dess kvalitet), Jungfrun, dess närighet och själviska privatism alternativt värnande om miljön (åtminstone i vår tid). Vågen som sådan fokuserar dess sociala och älskliga natur, Skorpionen, de djupa frågorna om själens relation till det som kommer därefter (se Martin Luthers ångestladdade horoskop!). 

Till sist finns en liten grupp Vågar som redan står "rotade" i universalismen genom en Venus i Skytten. (Men inte ens dessa är garanterat äkta avatarer, höga själar som nedstiger till mänskligheten för att hjälpa den på traven. Horoskopet kan innehålla andra problem som degraderar Skytten till att snarast likna en chanstagande lycksökare - se fd finansministern Anders Borg.)

*****

När jag rannsakade mitt minne efter andra figurer som uttryckt samma behov av att "flasha" inför andra fick jag ett napp. Det här anonymiserade horoskopet tillhörde en man som i barndomen tycks ha skadads av familjens skilsmässa sedan fadern bytte ut hustrun mot en ung "trofébrud" och startade ett nytt liv i sus och dus. Kvar blev en övergiven pojke utan kontakt med faderns nya status och det födde avund. Senare i livet hittar vi honom som en kopia på sin far, i grunden lågmäld men med underliga utfall av skrytighet och för att komma åt pengar och lyx t.o.m. i ungdomskriminell, en tid hälare som köpte och sålde vidare stöldgods.

Mannen har idag ett säkerhetsklassat arbete. Skurkstämplad blir man först när påkommen att praktisera det här landets favoritgren: korruption. Horoskopet är ett av de första jag ritade och jag har aldrig tittat på det sedan jag bytte till siderisk zodiak för snart tio år sedan. Men hur mitt i prick träffar det inte! Visa ascendenthärskarens tecken och husposition ser man samma typ av identitetsproblem som hos Paddock, och samma önskan om att skyla över bristen på solid jag-kärna med Vädurens ytliga flashighet. 

Likt denne man hade även Paddock en allt annat än föredömlig far (en brottsling)! Det 9e huset är inte oproblematiskt (en verksamt ond Saturnus) men Jupiter däri är god. En typiskt mixad natur och här fanns både välvilja men också drag av brutalitet i psykologin!
 
Ända från 2010 är inlägget om president John F. Kennedys talskrivare, han som skapade det bevingade ordet, "fråga inte vad ditt land kan göra för dig utan vad du kan göra för ditt land" - en så anti-egocentrisk utsaga det någonsin är möjligt. Och har man sett, samma signatur som Paddock igen! Men här således en man som gjorde en dygd av Fiskarnas kollektivistiska stim och såg den enskilda Väduren som alltjämt en del i detta: alla stridbara Vädurar ska ansluta sig och simma under och för stjärnbaneret! Ut i krig för kung och fosterland och USA:s vanvettiga anspråk på att vilja äga världen! 

*****

I närmast föregående inlägg hittade jag ett annat uttryck för sambandet mellan Fiskarna och Väduren i en markant förhöjning bland Nobelpristagarna av kartor där Fiskarnas härskare Jupiter aspekterade sitt eget hemmatecken via opposition samt samma förhöjning där nästföljande Väduren "stimulerades" av sin härskare Mars. 

Jag såg en tydlig berättelse strömma från denna heta zon i zodiaken, en perfekt skildring i symboler av hur en uppfinning eller ett framsteg kommer ur universums nebulösa omedvetenhet och debuterar med skärpa i Väduren - tecknet som just representerar den punkt där det övernaturliga går in i det naturliga, i vår värld. 

Eller med andra ord: ascendentgraden, mer allmänt representerad av första huset och dess naturliga koppling till Väduren. (Också planeten Mars symbol med en pilspets som skjuter ut ur en cirkel kan läsas som samma nålstick på vår värld, samma punkt där något lämnar fullhetens cirkel och blir en enskild person som gör ett intryck här, nålsticket är den nyföddes stridstjut just efter förlossningen. 

Paddocks problem - och kanske en risk för alla med samma kombination - var att han aldrig kom över det där inledande ankomstgnyet utan fortsatte guppa kvar i den odifferentierade drömvärld som är Fiskarnas (casinon?) och ville upprepa Vädurens nålstick om och om igen för att imponera på omgivningarna. Se mig! skriker det lilla och ännu omogna barnet.