Är hon inte bedårande?

Redan i maj valde f.d. utvikningstjejen Magdalena Graaf ut två böcker till Aftonbladets läsare, men jag fick syn på tipsen först nu:

Blev nyfiken eftersom jag själv hade en intensiv riddarperiod, fast vid tio snarare än trettiosju. Men är hon inte bedårande, kvinnan, som tror att det fortfarande var riddartid på 1800-talet!

"Jag är en riddarfanatiker och älskar historia. Den här utspelar sig på på 1800-talet och förutom en bra story får man reda på hur de levde under den tiden."

Seriöst, "journalisten" Cecilia Gustavsson - ingår det inte i yrket att rätta till så generande felaktigheter? Det blir nästan lyteskomik.

Kan man se extrem historisk okunnighet i horoskopet? Ja, med vissa förbehåll.

Nu är visserligen Saturnus förknippad med traditioner som sträcker sig långt tillbaka och därmed till historieskrivning. "Vinnarna skriver historien", heter det ju, och passande nog är Saturnus det tionde makthusets signifikator.

Men det finns ett tecken som famlar korttänkt famlar runt i blindo, som låter sig fyllas och sedan tömmer sig på ett kort månvarv och det är Kräftans tecken. Magdalena Graaf har Månen i härskarläge i sitt eget tecken Kräftan och det är en farlig placering eftersom Månens ständiga fluktuation på ett sätt gör den historielös, den lär sig inget av sina upplevelser.

Graafs födelsetimma är okänd men lillasystern Hannah föddes med Månen, lyckans Jupiter och kommunikationens Merkurius i Kräftan och systrarna är så pass lika varandra att jag väljer 12.20 som hypotetisk tid, just så att Månen hinner trilla över från Tvillingarna till Kräftan. Här är förbehållet, månplaceringen är osäker och sannolikheten är t.o.m. marginellt större för den tidigare placeringen (dessutom verkar celebriteter tendera att födas under dygnets första hälft av en tidig studie på bloggen att döma).

Psykologiskt är Kräftan är en oerhört vänlig och harmlös position, känslorna är helt raka och oförställda - det är verkligen maggropsreaktioner hela vägen, lyckliga ena stunden och djupt frustrerade nästa. 

Som den klipska läsaren redan har sett är det därför oändligt olyckligt att Magdalena Graafs långsiktiga och planerande Saturnus "ägs" av den kortsiktiga och känslostyrda Månen. Hennes historiemedvetenhet sträcker sig med andra ord typ en månad tillbaka i tiden!

Månen i Kräftan ger extrema bokslukare (jag har sett människor formligen rasa igenom lättsmält litteratur med den här placeringen) - men det är bara stundens upplevelse det handlar om. Det är som Sol-Kräftan Fredrik Reinfeldts 5 miljarder till restaurangbranschen och mer bukfylla för en medelklass helt på drift ute på Kräftans böljande hav. Bara konsumtion och inget annat syfte än att leva en dag till och konsumera lite mer. Månens fyra faser är eviga, det går inte att mätta en människa som sjunkit ner och enbart lever i den lägre delen av sin själ. 

Om dessutom Månen befinner sig i Vatten eller Jord krävs det verkligen något i horoskopet som vittnar om förmågan att "blicka uppåt". Annars står de där som kossor och betar i det materiella hela sitt liv (eller trampar vatten utan att öppna några egentliga nya horisonter - att charterflänga runt världen som en västerlänning är verkligen inte att öppna nya horisonter - det sorterar också under Månen och den vegetativa själen som aldrig får nog.)

Nu ska jag villigt erkänna att jag har en bror som var extrem riddarälskare under mycket längre tid av sin barndom än jag. Månen i nära konjunktion med historiens Saturnus - som kanske hos Graaf men i Väduren. Här var inte fäblessen överstökad på ett år och några böcker. Jag hade redan flyttat hemifrån och barndomshemmet hade bytt land, men jag fick höra att mor sytt upp en hel riddarmundering åt honom och fixeringen satt i upp i de tjugo när han lånade (och försnillade) en bok jag lånade honom om teorier om Graal-legenden. 

För bara några år sedan semestrade hans familj i Stockholm och hyrde in sig i Gamla stan på en gata som hette Tyska brinken. Brink = "att vetta mot", "angränsa till". Det var en ren "synkronicitet" eftersom jag just då  begrundade ett möjligt tidigare liv som tysk. Uppenbarligen har jag och den här brodern delat det livet och 1400-talet är alltjämt "riddartid".

*****

Det mest intressanta med Graafs horoskop är annars spelet mellan fixstjärnorna Regulus och Algol, den goda och den onda som jag valde ut för ett lite närmare studium på bloggen. Stjärnorna används inte i indisk astrologi och vad västerlandet håller på med är så generande att det knappt går att orda om det. 

Schabloner och tomma fraser repeteras om och om igen utan att någon egentligen bryr sig om ifall det stämmer. Jag fick nog när en new age-förstörd kvinna stoltserade över sin son som var en "gammal själ" - och så nämnde hon någon avlägsen stjärna han - enligt ett tvivelaktigt medium - skulle ha kommit från. Okej, "whatever gets you through the night"...

Regulus användes mig veterligen inte ens astrologiskt i det gamla Persien, de fyra kungastjärnorna (som bildar ett lite vingligt kors) var bara till hjälp för kalendern. Men traditioner har naturligtvis knutits till en del stjärnor, bl.a. Algol som den onda och man måste utgå från att det förekommit systematiska studier i det förflutna.

Accepterar man Algol = Ond och Regulus = God så händer följande i Magdalena Graafs horoskop:

Regulus och Venus står på rak linje i Lejonet. Kunglig mätress eller kanske stor kärlek till nobla och goda härskare. Psykologiskt handlar Venus enbart om anpassningsförmåga, inte självhävdelse (utbrytarkungar hittas under motsatta Mars). 

Själv varande Sol-Lejon kan man inte säga annat än att kvinnan är oerhört favoriserad. Hon strålar av ljus och klarhet och är helt enkelt vacker. Det är påfallande att Månen i Vatten glittrar och återspeglar en eldig Sol i Lejonet och att kombinationen Eld och Vatten påfallande ofta ger karismatiska personer.

Men nu tillstöter "regionala" problem, för denna av kungen välsignade skönhet (Venus) råkar också vara ägaren av Oxen och allt som händer däri. Och Oxen - pengar och materialistisk fixering har verkligen en förmåga att solka ner kvinnans godhet. Inte bara är det här livet inbokat för flera "halshuggningar" (Draksvansen) i relation till frågor om kropp och tillhörigheter, det är också en halshuggning som involverar den onda stjärnan Algol. Gradexakt står halshuggandet av Satans huvud som en trend i kvinnans liv. 

Vad betyder nu det? Tja, hon gifte sig med en kriminell och lät sig dras in i ett bankrån. Här är vi stadigt inne på Oxens marker: pengar för att nå den komfort kreaturet åstundar, som britterna säger. Nu blir plötsligt Regulus och Venus en tvivelaktig placering. Är det kanske en hora en lyxhora som tecknas i Lejonet? Hur ska man definiera den tidiga "karriären" som pinuppa? Är det något annat än Venus i exhibitionistiska Lejonet (Lejonet = Solen = ögat = voajören).

Det här är inte ett ont horoskop, Lejonet är ljuvligt, men Månen i Kräftan och Saturnus så ofattbart korttänkt att "emotionell stupiditet" är en tanke som ger sig. Naiv och kriminellt enkel i utblicken. Utmärkt material för en hemmafru men inte mer.

Den 27 januari 2009 runt 13.00 fördes hon i ilfart till sjukhus efter en hjärnblödning. Det måste ha varit avhuggna Drakhuvudet, Satanshuvudet Algol och olycksplaneten Mars i Oxen, som var aktiva på något sätt. Här är bristen på "verkliga" hus ett aber, men det finns en intressant sak med transiterna klockan 13.00 över Stockholm.

Tvillingarna stiger i öster men i väster kommer tecknets härskare exakt samman med olycksplaneten Mars i Skyttens 30e och sista grad.

Skulle denna konjunktion kunna avslöja Graafs månplacering som en Mån-Tvilling i 30e graden? Då faller hela tanken om historisk okunskap för att Månen i sublunära (irrationella) Vatten håller historieplaneten Saturnus fången! Då blir istället Magdalena Graaf en slipad och oärlig människa, med ett sinne som tänker dubbelt (Tvillingarna) och vars främsta mål syns i Merkurius placering i självtjänande och vinstjägande Jungfrun. Då var hon inte alls så naiv när hon valde en kriminell man - det var hennes plan för rikedomar vid den perioden i livet.

Men behåller man den troskyldiga versionen, med Månen i Kräftan opponerades den Månen av en Måne i Stenbocken dagen för hjärnblödningen och det en månad när det låg en sällsynt prestationspress från Stenbocken över den lätt stressade Månen i Kräftan. Det kapade huvudets Draksvans befann sig dessutom i Kräftan det här året. "Hit men inte längre"-planeten Saturnus vandrade för övrigt genom hennes soltecken Lejonet, alltid en indikation om reducerad vitalitet. En sådan transit kan ta livet av en gammal person.

Men konjunktionen mellan Mars och Merkurius den här dagen är så iögonenfallande att man nästan måste misstänka att Graafskan har en ascendent runt 30e graden eller kanske 1a graden i nästföljande tecken och som aspekterades dygnet för hjärnblödningen. Sen Fisk/tidig Vädur? (Mars 90 graders framåtriktad enligt indisk aspektlära). Sen Tvilling/tidig Kräfta? Sen Kräfta/tidigt Lejon (Mars "dödande" 210-gradersaspekt).

Jag slår vad om att det här inte stämmer, jag menar systrarna Graaf saknar gradexakta överlappningar mellan horoskopen och det är mer en generell sympati mellan dem, händelsevis båda två födda i Lejonets tecken (och, som sagt, troligen med Månen i Kräftan).

Ett annat synsätt är att de medfödda planeterna triggar transiterna! Kvinnans Mars står medfött i Oxen (och därtill en olycka i förening med en djävulsk halshuggning som en latent eller slumrande möjlighet). Man vet ju hur vissa människor går runt och bara letar fel i sin omvärld, söker möjligheter att få kverulera eller än värre. Enligt indisk aspektlära råkar alla i skottgluggen som råkar hamna i vissa förhållanden till denna Mars-Oxe. Framför allt transiterande planeter i Oxen - som t.ex. Döden eller Saturnus det här året!

Eller via natala Mars opposition. Ingen i Skorpionen vid den tiden. 

Eller via Mars 210-gradersvinkel. Och här hugger "den principiella" Mars mot sig själv i dess temporala färd. Hela den period Mars har vandrat genom Skytten i "åtta-läget" i förhållande till den medfödda illgöraren har i själva verket varit en disharmonisk och stressande tid. Hon spelade in ett avsnitt av Let's Dance, och koncentrerad illvilja mot mobila Merkurius rån den orörliga och lata Oxen ser riktigt passande ut. "Latoxen" i henne såg till att utlösa en hjärnblödning för att ta henne ur den ytliga smörja hon involverat sig i den här gången!

Senare har hon också förekommit som värdinna i någon tv-underhållning där man rullar rouletthjul och vinner pengar. Latoxen hittar sin "lagom nivå", som för övrigt är svenska folksjälens egen nivå: Mars/Algol i Oxen i nationalhoroskopet som bakgrund till det svenska folkkynnets Mån-Vädur, men den komplikationen mellan Eld och Jord saknar Magdalena Graaf om man antar ett sinnelag i normalt så lättrörda Kräftan men som här har trubbats av eller trögats ner av Saturnus i tecknet.

För ett annat exempel på hur transiter glider in i den medfödda planetens skottglugg, se genomgången av Norge-horoskopet i samband med Utøya-massakern för två år sedan.

*****

Tidigare om Magdaöema Graaf:

Gömmer han klövern för exet? (juni 2010)
Magdalena Graaf och tränarpedofilen (maj 2011)

Korkade svenska jobbsökare!

I SvD/Näringsliv skrivs om besvikna chefer som tycker att de köpt grisen i säcken efter fullbordad rekrytering. Det här stycket tyckte jag var särskilt intressant ur ett astrologiskt perspektiv:

Ordet ambitiös är intressant. Det hamnar högt upp på listan bland de egenskaper kandidaterna använder för att beskriva sig själva. Men det hamnar långt ner på listan av vad chefer vill ha. Det är också vanligt att kandidaterna kallar sig ”drivande”, en egenskap som cheferna inte tycker är särskilt viktig. 

Men säger inte det sig självt? Vilken är självutnämnd härskare högst upp på världsberget? Stenbocken, den råa och maktorienterade. Det sista en streber som lyckats kämpa sig till en chefsposition är nu att få höra samma sak från en potentiell underordnad! Att världen är fylld av mental underklass som alla ägnar sig åt denna fåfänga jakt på en plats i den materiella eliten.

En chef intar sin plats i hackordningen

Man kan fundera över om bara att fylla sitt sinne med ambitiösa tankar och höga målsättningar i någon mån gör individen en "kanal" för Stenbockens karaktäristika? Det skulle öppna för en helt ny sorts astrologi där vi verkligen är vad vi tänker för ögonblicket!

Capricorn

zodiac sign, late Old English, from Latin Capricornus, literally "horned like a goat," from caper (genitive capri) "goat" (see cab) + cornu "horn" (see horn (n.)); a loan-translation of Greek Aigokheros, the name of the constellation. Extended 1894 to persons born under the sign. (Etymonline.com)

Jag ser att den fina resursen Etymonline inte följer den här bloggens etymologi, där jag via engelskans "capricious" (nyckfull - en avledning av getens krumbukter) och "cornu" (horn) såg en perfekt bild av den nyckfulla despoten, nyckfull för att han har befälet och själv kan implementera lagarna lite som han känner själv. 

När makt korrumperar är det just en referens till att också Stenbocken bör ha en instans över sig för att förhindra diktatorsfasoner. Den översynsmyndigheten är Gud själv, tecknad av Jupiter. Den kultur som kallar sig sekulär är dödsdömd eftersom det nu inte längre finns någon princip överordnad den maktfullkomliga människan!

I så måtto som en chef tydligen hatar att få ansökningshandlingar som påminner honom om hans egen strebermentalitet och om konkurrensen om de bästa platserna, blir den astrologiska rekommendationen att framstå som motpolen Kräftan. 

Bli som en rövslickare, en Fredrik Reinfeldt (Sol-Kräfta) eller en Stefan Löven (Sol-Kräfta) eller en Angela Merkel (Sol-Kräfta) eller en David Cameron (Sol-Kräfta) eller en Barack Obama (Sol-Kräfta) - folk som villigt springer maktens och storfinansens ärenden som den goda hustru detta "interna tecken" för bukfylla ibland sägs symbolisera.

Rihanna och svensk look-alike

DN visar på förstasidan ett foto av slagpåsen Rihanna. Det påminner mig så mycket om stockholmssossen Veronica Palm (som själv var den som slog på någon vid namn Omar i en skandal alla redan har glömt). 

Jag måste lägga kartorna sida vid sida och kontrollera varifrån det här smala och lådliknande i kranieformen kan tänkas komma. Palm har för övrigt redan figurerat som en slående look-alike till Matt Damon. 

(Alla tre har också något "sirligt men snörpigt" drag runt munnen - jag tror de medvetet manipulerar bara ett litet område av ansiktet, musklerna förändrar bara munnens ytterändar. Jag har nu inte tänkt igenom det här vetenskaplig och inte sett så många bilder på Rihanna. Bara en impression...)

Astrotheme anger Rihannas födelsetid till 12.00 utan att markera att det är ett "generiskt tolvslag" (dvs. känd tid saknas). Jag placerar därför sångerskan innerst och låter hennes fysiska Ox-ascendent utgöra 1a huset:

Först om Rihannas kändisskap. Solen i tionde huset för ära och offentlighet är naturligtvis ett fantastiskt omen. Men Solens disponent Saturnus står inte vackert placerad i syndens, korruptionens och dödens åttonde hus. Dessutom är ju faktiskt Solen och Saturnus ömsesidiga fiender, vilket gör de båda soltecknen Vattumannen och Stenbocken en smula paradoxala. Solen här brinner för att skapa restriktioner just för Solens annars otyglade energiutlevelse. Eftersom Rihannas Saturnus kan sägas vara defekt i åttonde korruptionshuset saknar hon erforderliga tyglar. Lever hårt och kommer att bränna ut sig.

Vad om look-alike-faktorn med den svenska politikern? Minsta gemensamma nämnare för kartorna är Skytten eller Stenbocken, flammande eld eller död och sammandragen jord. Båda är lika viktiga i horoskopen - Rihannas Sol disponeras från Saturnus-i-Skytten medan Veronica Palm har en skrämmande ambitiös Skytt-Måne (giriga Rahu) som i hemlighet manövreras från framgångsplaneten Jupiter i maktorienterade tecknet Stenbocken.

Det går med andra ord inte att avgöra vilket tecken som bidrar med den här karaktäristiska huvudtypen. Men "Hollywoods billigaste skådespelare", Matt Damon, tillhör samma typ, och hans horoskop har aldrig visats i siderisk version på bloggen:

Ja det löste ju inga problem! Matt Damon har OCKSÅ Skytten och Stenbocken samtidigt aktiva, som mån- och ascendenttecken respektive.

Däremot tycker jag mig direkt se varför han gjort rubriker för att vara Hollywoods billigaste skådis i relation till hur mycket pengar hans filmer dragit in (Bourne-trilogin, inte minst). Så sjuk är tidsandan att det nästan känns som om det hålls mot Damon att han inte är lika sjukligt girig som medskådisen från Oceans-trilogin, Johnny Depp. 

Men förklaringen ligger nog i förmögenhetsplaneten Jupiter i dess kanske bästa läge för att nå effektiv framgång (och förmögenhet). Vågens tecken tillhör inte de giriga tecknen! Det finns någon utbalanserande, avvägande och modererande över det här tecknet som gör att det kanske är mer immunt mot vår tidsålders perversion. Antingen det, eller också att Matt Damons Sol-Jungfru helt enkelt är alltför försagd för att kunna roffa åt sig i när ska skrivas avtal med filmbolaget...

Saturnus i egotecknet Väduren och en saturnisk ascendent skulle annars kunna tolkas som extrem egenmäktighet och ett barns (Väduren) försök att spela herre på täppan (Stengeten är herre över inte bara en täppa utan ett högt berg). Och sanningen är ju att det är det Matt Damon hela tiden håller på med i sina grabbiga (och i mina ögon fullständigt ointressanta) actionroller. "Snubben som har kontroll över läget" - Stenbocken som stångas och beter sig våldsamt. Eld och Jord i möte för ren och skär brutalitet.

Samtidigt är det här "bara" filmvåld, och även om Saturnus i Väduren disponeras av krigs- och action-planeten Mars och Mars är en både naturlig och verksam illgörare i det här horoskopet, är Mars själv svagt placerad i åttonde huset. Fundamentet till Matt Damons auktoritetsplanet är alltså ett väldigt osäkert kort här (man undrar just vad som hände med hans pappa) och i sig själv gör den saturniska Stenbocksascendenten Saturnus till en verksam välgörare. 

Damon har nytta av att spela auktoritet, även om det är i krigiska filmer. Han är en av de goda, som råkat hamna i klorna på en ond och suspekt disponent. Se hur perfekt detta resonemang stämmer med intrigen i Bourne-trilogin som jag förmodar blev "hans livs roll" - det här känns som samma långa nedförsbacke som actionhjälten Wesley Snipes som slutade i fängelse för sina skattebrott. 

Snipes horoskop är faktiskt en höjdare i all dess enkelhet: giriga Kräftan och så drömmen om att bli en höjdare: Saturnus i härskarläge i Stenbocken i ärans tionde hus (naturlig zodiak = studie av principerna som sådana)... 

Men ack vad giriga Sol-Kräftorna kan bli, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven. Makt korrumperar dem på sju röda sekunder och de blir horor åt vem som helst som viftar med en säker position i närighetslivet bortom åren i politiken... Och så kantrar ett land värre och värre vartefter politikeryrket fylls på med nya lycksökare som bara utnyttjar partierna för sina egna syften. Vem är Veronica Palm till exempel? En slug karriärist eller en genuin samhällsförändrare? Hennes och Löfvens fumlande under Omar Mustafa-affären var det mest motbjudande jag sett på flera år (moderaternas ständiga lögner och revisionism har man ju lärt sig leva med som ett ständigt irriterande bakgrundsbrus).

Utøya: Norge, ett jävla rövarband

Två år efter massmordet i Norge skriver en av de överlevande en nedstämmande rapport om "the state of the union" (även SvD, DN). Ja unionen Sverige-Norge är upplöst och det är just det ögonblicket som bildar Norges groteska nationalhoroskop. I frigörelsen från svenskarna bara väntade en sjuk beröringsskräck inför främmande folk på att börja galoppera vilt.

Det tycks som om den norska nationalsjälen permanent har brutit samman i några steg. Att bli bästa polare med USA - den Stora Satan och en mördarnation världen aldrig sett make till - var naturligtvis ett tidigt varningstecken och när norrmännen hittade det förgiftande svarta guldet - olja - var nästsista spiken inslagen i kistan. 

Nu behövdes bara några års inkubationstid då landets grundlösa storhetsvansinne - Lejonet stiger i öster - svällde. Och sedan det nödvändiga sista steget för att gå helt överstyr: norrmännens demoniserandet av andra folk för att kunna bli ytterligare lite mer uppblåsta och toknationalistiska. 

Minns satirserien Mosebacke monarki från 60-70-talet och visan om norrmännen - ett jävla folk. Djävulens stjärna Algol bekräftar detta perfekt i deras horoskop:

Allt är skrämmande tydligt skrivet på himmelen i det norska nationalhoroskopet. Lejonet i öster leder i det här fallet till en olycklig identifikation med marknivån (Oxen) och naturen som något gott i sig men också som en förrådsbod att hämta från. Oxen som simpel nationalism är välkänd - Oxen lever för att konsumera och tänker ogärna stora och korrekta tankar. 

Oxen bygger kraftfulla emotionella band med den mark där den är född kan bara reagerar med furiös ilska på förändringar i den miljö där den först PRÄGLADES. För detta är inte ett mänskligt zodiaktecken och "prägling" är precis vad det handlar om i det tröga Jordelementet. Av de fyra elementen är Jord det som är hart när omöjligt att reformera. Det är vad det är, en död slutprodukt av tidigare formativa krafter (som börjar i den andliga världen).

Psykologen Sigmund Freud var en buffel, en så brutal och ond människa att det egentligen är häpnadsväckande att han (felaktigt) kallats psykologins fader (det finns ett antal namn, bl.a. franska som föregick plagiatören Freud). Hans verbala våld mot sina lärjungar slutade med att en man begick självmord och hans mest berömda elev, Carl-Gustav Jung, bröt ihop mentalt och hamnade i en "infernoperiod" (ett långt deliriskt tillstånd då han skrev sin "Röda bok"). 

Det kan tyckas som en mild första återbetalning av sitt missbruk av ordet att storrökaren Freud på äldre dagar drog på sig cancer i just Oxens område hals och strupe, och dog av åkomman. Precis som Norge-horoskopet hade han kommunikationens Merkurius och Satans stjärna Algol i tät konjunktion.

Intressant är hur horoskopets tolv hus (eller tempel) i många fall kan betyda diametralt motsatta saker. Ta t.ex. det tionde huset för karriär, offentlighet och ära. Efter Norska Nobelpriskommitténs fredspris till Obama och Breiviks massmord har Norge blivit ett av Europas mest generande länder - fullständigt ärelöst! Det måste alltså finnas ett grundläggande problem med det tionde huset i detta horoskop. 

Att entiteten Norge inte bara är oskyldigt drabbad av Breivik och i övrigt gör så gott den kan, kan ses i den grasserande främlingsfientligheten och väljarstödet för vissa partier. Det finns f.n. mer än dubbelt så många rasister i Norge som i Sverige. Hur kan ett folk vara så obildat och inskränkt?

*****

Det leder oss direkt till nästa nyckel. Om Solen i Oxen står för intelligentian, som sannerligen inte är mycket att hänga upp i julgranen med den primitiva fixering vid pengar och ägande (och natur) som det här tecknet signalerar, så är det än jämmerligare i de breda folklagrens Måne - de sublunära människorna, de som inte nått högre än till att cirkulera kring basala frågor som att mätta sina magar och stimulera sina yttre sinnen. Den norska nationalsjälen (på dess lägsta nivå) visar genom Månen i sitt härskarläge i näringslärans Kräftan att folket är helt ouppfostrat! Ett helt land av white trash!

Men det är inte Kräftan som ska skyllas utan kombinationen av tecknets egen begränsande intressehorisont OCH dess världsliga placering. När bloggen startade och nämnde att 12e huset står för själens rening och befrielse i indisk astrologi, syntes först den antika hellenistiska traditionen märklig. Vad då "den onda demonens hus"? Men logiken är ju glasklar: den onda demonen är ett smutsigt undermedvetet och det är just därför indiska astrologer tagit insikten ett steg längre och föreslår tolfte som en karantän, en plats dit man hänvisar kriminella, dårar och smittsamt sjuka. 


Det norska folket är alltså en svårt sjuk population som hålls i karantän för att de inte ska förstöra för resten av världen! Här kan de rasa och hata allt och alla. Norge har en plats på Ödets karta i Himmelen: till norrmän föds de själar som har så mycket skit i bagaget att högre utvecklade kulturer och folkslag (t.ex. en arabiska kulturen) inte ens vill ta emot dem. De själar som "är" norska i detta liv SKULLE INTE ENS KUNNA FÖDAS I ARABIEN. 

Deras "svängningsfrekvens" är så låg - så av Djävulen nerdragna i ytlig gränsande till medvetslös materialism - att de inte ens skulle kunna tillägna sig t.ex. den genuina hederskänsla som odlats bland arabiska folk (reservation här för att det finns oskick även i vissa kulturer och här och var över världen perverterat förtryck av kvinnor.)

Statsminister Stoltenberg talar om att möta extremismen med tolerans (DN). Han är troligen medveten om att när en så stor del av folkdjupet sitter fast i en psykos, är det lönlöst att ta till hårdhandskarna. Folket presterar intellektuellt UNDER den nivå där det är möjligt att varken straffa eller tala dem tillrätta. Man måste låta Månen och tiden ha sin gång. 

Sinnessjukdom som den norska, tillhör tidvattenfenomenet - det kommer och går. Så är det med alla som inte brytt sig om att fostra sitt folk i rationellt tänkande.  (Sveriges horoskop uppvisar intressant besläktade problem.)

Månen i Kräftan - folkdjupets stämningar - är i sig en neutral influens när det stolta och dominanta Lejonet stiger i öster, men här är det således dess beklagliga tolftehusplacering som gör norrmännen till patologiskt rädda för "smitta" - Kräftan är redan i sig ett "karantäntecken" som söker avgränsa sig från hot av alla de slag. När Månen ligger i tolfte måste man räkna med en norsk allmänhet som är lika inbillningssjuka som deras bundsförvant USA, med vilka de just delar Kräftans tecken som en ledande princip: försvarsinstinkt gränsande till paranoia.

Se: USA:s rasism och "stå stadigt på din jordlott" - den rubriken skulle lika gärna kunna ha satts för Norge, Solen i Oxen (jordlott) och Månen i Kräftan. Den senare indikerar svajigt och lynnigt vatten och blir ofta lika överkompenserande som de veka Sol-Kräftorna Fredrik Reinfeldt och Alfred Hitchcock, som båda anlade en diktatorisk stil inåt, mot sina underlydande.

Förutom Breivik seglade morddömde främlingshataren Varg Vikernes nyligen upp som en representant för den sjuka norska folksjälen. Den mannens koppling till Norgehoroskopets solsida kan ingen missa.

*****

Men den överlevande från Utøya-massakern nämner också ett för bloggen nytt namn, den främlingshatiske affärsmannen Christian Tybring-Gjedde. Och vad finner man om inte ännu en tydligt utväxt ur vårt psykiskt sjuka grannland? Den här gången är det Norges ovanligt skuggiga skuggsida - den demonanfäktade Månen som matchar affärsmannens Sol i Kräftan. 

Kräftan anses för övrigt redan av den antika astrologen Ptolemaios vara ett girigt tecken (se: Fredrik Reinfeldts extrema själviskhet), detta trots att okontrollerbar girighet normalt sorterar under handelsmannen Merkurius, när denna är helt ur styr i horoskopet. Förklaringen ligger i att Kräftan lever hela sitt liv bara för att mätta magen och den som blivit slav under kroppens system känner aldrig någon ro i livet. 

Reinfeldt drivs bokstavligen av Djävulen och försöker (med Närighetslivet) skapa ett samhälle där alla arbetar tills de stupar just före den manliga svenska medellivslängden! Reinfeldts politik är att införa helvetet på jorden! Just för att han själv inte lyckas tänka bortom mat (5 miljarder till hans skötebarn restaurangnäringen - och inte ett nytt jobb blev det...).

Norske rasisten och affärsmannen Tybring-Gjedde har ett horoskop som troligen har två Jord/Vatten-axlar för en som tänker djupt nerifrån materialismens lergegga. Varför jag misstänker en Måne i Fiskarna hellre än morgontimmarnas Måne i Vattumannen beror på att sinnet i Fiskarna är så vanligt bland framgångsrika företagsledare och att just axeln Fiskar/Jungfru är typiskt för livsöden där man måste ta ställning till invandringsfrågan. Jungfrun är inbyggaren på sin jordlott som möter "faran" från havet - låt oss likna fiskarna vid ett lass båtflyktingar. 

Fiskarna triggar det allra sämsta med Jungfrun, dess själviska vägran att betala skatt till det allmänna goda. Jungfrun är trots allt den zodiakprincip som likt merkantilismen (Merkurius är dess härskare) sysslar med ett ständigt lönsamhetstänkande. Det gör att Jungfrun ter sig som en ständigt småbedräglig typ för den som har andlig kontakt och ser att alla små manövrer och piruetter till sist ändå bara handlar om personen själv. Hela Sveriges nedgång de senaste sju åren måste ytterst skyllas på att vi valde ett högsta huvud med en precis lika ond och självtjänande krigare (Mars) i Jungfrun som den vi ser i den norske affärsmannens horoskop!

Eftersom vi är hänvisade till enbart månhoroskopet för Tybring-Gjedde blir Mars dessutom den viktigaste planeten, vid sidan av den stigande rikedomsbringaren Jupiter. Naturligtvis hamnar den här nyliberalismen i exakt det problem som skisserats: jävla typer som kommer här och vill ta av min vinst. Norrmannen är ett typiskt äckel, en självisk liten typ. 

Samma horoskop koinciderade naturligtvis med mängder av födslar även i arabvärlden. Vet ni vilka dessa var? Jo, skumraskaraber, fanatiska västhatare! Kanske mordiska terrorister. Så låter Ödet det sämsta patrasket bland själarna ta plats under samma horoskoptyper för att rasa av sig sina medvetandestörningar - mot en fiende tror dem men egentligen bara mot sig själva. På sikt kan se sedan anträda en mer begåvad väg och skapa sig bättre framtida liv... Den här vägen är enormt lång, sträcker sig över årtiotusenden. En del har knappt ens börjat resan, andra har varit här mycket, mycket länge... Gissa om Fredrik Reinfeldt och norska folket är nybörjare på Jorden!

Den norske affärsmannens första efternamn är förresten intressant och påminner om kopplingarna mellan det konservativa England och Skandinavien (premiärminister Cameron är naturligtvis också född i Kräftan). TYBRING är så uppenbart ålderdomligt språk. 

Mannen är en "tybringare" - en som binder eller förtöjer bringan på ett arbetsdjur. Hen som tar andra i anspråk för att själv tjäna på det! "Ty" är förstås besläktat med engelskans "tie", binda och hur "bring" kan kopplas till bålen eller bringan kräver heller inte mycket eftertanke. "Carry go bring come", "bär och bringa hit" är titeln på en jamaicansk hitlåt från 1964. Hur bär man vanligen ett kärl eller en låda? Jo, i armarna och med stöd mot bringan.

Notera främlingshatarens Mars/plogen i Jungfrun - allt som saknas den här farmaren är Oxens tecken, det "tyade" dragardjuret. (Här är förstås Norges nationalhoroskop i Oxens tecken ett perfekt komplement som en fond till det individuella horoskopets ambition!) 

Men i linje med mannens främlingshat och paranoida rädsla för att inte tjäna storkovan (Jupiter) på precis varje steg han tar i livet blir TYBRING också ett skärrat utrop: "bringa bojorna, någon! Vi har inkräktare på våra marker!" 

T.o.m. namnet avslöjar vilket litet as den här är. Och snart kan han sitta i Norges regering, konstaterar överlevaren från Utøya...

Medelmåttans vansinne

Får syn på en (ompublicerad) artikel från våren 2010 som jag hittar på bloggen Nemokrati. Den bloggen har jag läst en gång tidigare och gillat men sedan glömt bort.  

Så mycket vassare den här "författare under pseudonym" sammanfattade det sjukligt normala Reinfeldt-samhället redan innan jag runt valet 2010 började undra vad i hela friden som pågick i Sverige och nådde ett senkommet politiskt uppvaknande. Måste-läsning! Den här bloggens läsare kommer att känna igen nästan alla mina käpphästar men sammanvävda till en mer politiskt mogen helhetssyn.

Kung Philippe och intellektets Merkurius

SvD talar om belgarnas farhågor (minst sagt), att deras prins kung är för intellektuellt trubbig för att fungera i en upphöjd roll.

Eftersom verifierad födelsetid är tillgänglig kan intellektets planet Merkurius studeras med högsta precision.

Det är just typiskt att det ena av de två tecken Merkurius äger, stiger i öster vid prinsens födelse. Hans kommunikation kommer att vara en definierande del av hur han upplevs. När dessutom Merkurius återfinns i tionde officiella huset, inser man hur hans privata personlighet och den offentliga rollen flyter in i varandra och tyvärr på det värsta möjliga sätt. 

Merkurius är en logisk och skarp planet och anses därför fallen i det emotionella Vattentecknet Fiskarna, tecknet som förknippas med ordlös empati med allt levande. Merkurius fall kombineras kuriöst nog med att den empatiska och förbindliga Venus når sin upphöjelse i Fiskarna. Prinsen resonerar så starkt på ett emotionellt plan med allt och alla att han tappar sin egen tanketråd!

Dessutom råder "dissociation" mellan Tvillingarna och Fiskarna, Luftelementets rena intellektualitet tappar udd när Tvillingarnas härskare befinner sig nedsjunken i den vegetativa själens Vatten...

Som om inte det räckte, har den redan klena Merkurius ett världsligt svagt fundament i Fiskarnas härskare (och dess disponent) Jupiter, som fastän stark i ett hörnhus ockuperar just det västra hörnet där den här planeten anses göra sitt svagaste arbete. Den expansiva (och visionära) Jupiter råkar dessutom befinna sig tillsammans med den kontraktiva - koncentrerade - men också långsamma Saturnus som å sin sida har sin världsligt starkaste position i väster!

Budskap om Merkurius måste avstämmas med femte naturliga solhusets budskap för en mer komplett bild. Här är det Venus som tillfälligtvis äger femte huset, men det leder oss genast tillbaka till nyssnämnda problemkomplex i den publika tiondehusrollen!

Inte konstigt, given alla dessa nedbrytande omen kring Merkurius, att prinsen uppfattas som bristfällig i självförtroende och kommunikativa gåvor. Född kvinna och i ett annat "yrke" hade han istället lovprisats för stor inlevelse och förståelse!

Ariel - Guds lejon

Bild lånad från denna sajt

Nyligen erinrade jag mig en resa i drömmen ut till en arm i den spiralformiga Vintergatan och hur drömjaget knappt ens kunde urskilja det jordiska solsystemet (i en annan arm ungefär mittemot den egna positionen).

I drömmen förstod jag att allt detta stoff i rymden i själva verket är levande intelligens på en så mycket högre nivå än mänskligheten någonsin kommer att förstå (förrän de lämnar sin identifikation med materien, dvs. gör upp sin individuella och kollektiva dödsskräck). Våren 2009 återberättade jag drömmen på min gamla blogg.

I slutet av drömmen, jag tror på en direkt fråga om vilken plats jag varit på när jag var på väg att krympa ner till vakenjaget, svarade den här delen av spiralarmen att den gick under namnet Ariel - ett namn som förstås fladdrat förbi som tvättmedelsmärke.

Drömmen är yngre än Disneyfilmen om den Lilla sjöjungfrun Ariel från 1989, men den hade jag i vilket fall som helst inte sett. Men jag noterade häromveckan att den israeliske politikern Ariel Sharon fick hjärnblödning två dagar innan drömmen! Möjligen hade jag uppsnappat egennamnet Ariel på radion och återanvände det nu i en dröm... Om man inte tillhör de rent godtrogna eller de med en önskan att blåsa upp sig själva, finns det många fällor och möjliga förklaringar till hur drömmar tar den form de gör. 

Men Sigmund Freuds simplistiska reduktion av drömmen till "dagrester", en slags avfallskvarn där skräp rensas ur systemet, trodde ingen på ens när han lanserade sin teori. Brittiske psykologen Maurice Nicoll, jungianskt influerade, gick redan 1917 i sin "Dream Psychology" till rätta med Freuds materialistiska trams och tillerkände drömmarna en djupare och meningsbärande funktion.

Jag hittade nyss tillbaka till en webbsida som beskriver en människa som menar sig ha kontakt med ett andeväsen vid namn Ariel, som jag sedan drömmen lärt mig betyder "Guds lejon" på hebreiska (ARI-EL). Lustigt nog hade jag en affisch med ett stiliserat lejon hängande över min säng genom hela tonårsperioden, men först nu, efter några år med den sideriska zodiaken, inser jag att mitt soltecken Vågen ger mig Lejonet som det allra djupaste tecknet eftersom Solens disponent Venus befinner sig i Lejonet - och där i sin tur disponeras av Solen som i sin tur... En "ömsesidig reception" mellan Lejonets och Vågens härskare med andra ord. 

Om så förnamnet Ariel nämndes på radion två dygn innan drömmen var det ett ord som var viktigt för mig, om man betänker att jag studerade judendom på universitetet, och haft en dagdröm där jag såg mig som en judisk fruktodlare och messianist som gick i djupa grubbel om när den (astrologiskt) utlovade härskaren skulle födas.

Det är upptäckter genom livet av sådana här sammanhang som gör att man gradvis börjar förstå sina egna emblem - själens ikonografi placerad i via händelser och personer och t.o.m. döda ting, för att bistå människan som bär denna själ att vakna upp. 

Själen själv behöver inte vakna, men MÄNNISKOSLÄKTET är ännu så länge en korkad och sovande kreation. Det är för människobarnens skull själar väljer att komma tillbaka gång på gång. Ja, en människa är naturligt schizofren - hon har en dödlig och kroppslig aspekt och en odödlig, en annan. Varje gång en själ bevärdigar sig att uppsöka den onda materien förgudas denna en smula. Till sist kommer till och med Djävulen själv att upplösas och befrias från sin uppgift som det Ondas ansikte!

När jag nätforskade över drömmens Ariel senast hittade jag en man i USA som säger sig kanalisera ett väsen vid detta namn. Nyss fann jag alltså vad som måste vara samma sajt. Mannen menar att Ariel är det väsende som ligger bakom sfinxens design - kombinationen av lejonkropp och människohuvud och att detta kombinat beskriver den astrologiska axeln mellan Lejonet och Vattumannen. 

Enligt sajtens upphovsman är Ariel ett (gigantiskt) väsen som har till uppgift att hjälpa mänskligheten med övergången från djur till sann människa. Läs själva och bedöm - är det här New Age-svammel av det vanliga slaget, eller finns det något litet korn av sanning att hämta? Han hänvisar till Jesaja kapitel 29 och minsann, börjar inte texten med ordet Ariel! Men det är en synonym till Jerusalem och sammanhanget är negativt!

Intressant nog beskriver sig amerikanen som Vattuman, vilket vi vet med 80% sannolikhet gör honom till siderisk Stenbock. Med tanke på Stenbockens hårda kamp om makt och auktoritet är det inte förvånande att läsa om hur han var en ung och bråkig aktivist, mot USA:s Vietnamkrig och sina föräldrars värderingar. 

I protest byter han förnamn från Stephen till...Ariel. Och hävdar sedan att han genom sitt eget tilltag nu blivit ängeln Ariels sändebud! Någonstans låter det här är som den falska Saturnus (den Fallnes son) som gör sig själv till något stort och märkvärdigt och som varje driftig entreprenör har han grundat en egen, modifierad form av kristendom med fysiska förtecken - så Jordtecknet Stenbocken! Vad är det med Stenbocken och deras välja att själva bossa över sitt världsberg eller uppföra ett helt nytt, i sitt eget namn? Jag kan ha fel, mannen är säkert helt övertygad om sin kallelse, men att klampa på och kalla sig profet i nedstigande led från Gamla testamentets helvetespredikanter, låter inte helt övertygande. Däremot känner man formalismen hänga tung i luften, den formalism som just Stenbocken är så känd för.

Jesaja 29 har jag aldrig jag sett tidigare, jag är rätt säker. I högskolan köpte jag under inre protest den svindyra kurslitteraturen. Vad gällde profeten Jesaja gällde enbart studiet av de senare kapitlen, 40-66, författade av en annan person, den s.k. deutero-Jesaja (den andre Jesaja).

Naturligtvis skänker amerikanens förklaring av Ariels väsen och funktion en intressant mening åt min dröm, där jag spanar tvärs över hela Vintergatan, från en arm till en annan och så att säga ser vår sol och vårt solsystem med utgångspunkt i Ariels "hem".

Jag betvivlar dock att det var vid stjärnorna i Lejonets stjärnbild jag befann mig i under drömmen min axel i drömmen ska stämma mellan amerikanens idé om Ariel som ett väsen som uttrycker den kreativa oppositionen mellan Lejonet (den ädla vilden) och Vattumannen (den verkliga människan)...

Efter en detaljrik men kort dröm i två sekvenser 2005 om en "medeltida" brittisk adelsman som också åtföljdes av en röst som sade "Oxford" rätt och slätt, ledde nätspaningarna direkt till teorier om att "Shake-Speare" bara var ett författaralias som den 17e greven av Oxford, Edward de Vere dolde sig bakom. Med insikten om att Shakespeares kanske sista pjäs, Stormen, innehåller en trollkarl och magiker som troligen modellerades på drottning Elisabets hovastrolog John Dee, och i pjäsen fått namnet Ariel, djupnade mystiken. 

För den här amerikanen med sin New Age-sida, "invaderades" redan 1975 som 31-åring av ängeln Ariel och han börjar sin personliga berättelse genom just en allusion till Shakespeares Ariel. I det bekräftar han min misstanke: att många människor faktiskt kan göra anspråk på att ha varit berömdheten si eller så i ett tidigare liv. 

Det här är en fråga om lågstadiematematik: mängder och delmängder. Gud är allt, Den Ende, innan sönderfallet i allt mindre enheter, ett "syndafall" som inte tar slut förrän människan, som upplever allt det här, bestämmer sig för att nu får det vara nog, och påbörjar färden hem igen där hon börjar lägga ihop pusselbitarna som Fredrik Reinfeldt hävdar inte finns där (politikern som inga mönster och sammanhang ser utan viftar bort allt som isolerade eller enstaka händelser). 

Att hävda att man är Gud är kanske inte så smart, även om det i sak stämmer, allt levande är en delmängd av storheten Gud. Kanske lite mer hanterligt att mena sig ha korsat ett andligt väsens väg - Ariel. Eller för den saken, Shakespeares (greven av Oxfords) väg, eftersom historiens drömlika stoff knappast är upphovsrättsskyddat längre. 

Den som av någon anledning har en "självsvängning" som motsvarar något i det förflutna, kan komma i kontakt med detta och ur ett högre perspektiv är båda positionerna En och densamma. Det betyder nu inte att någon ÄR Jesus eller Kleopatra eller Shakespeare här och nu, men bara att deras själ rymmer stoff so genuint har tillhört de här historiska figurerna. 

Alla historiska figurer sprattlar till att börja med som dockmästarens tråddockor, upphängda på en djupare nivå av verklighet så det är i själva verket ett slöseri med energi på att hänga upp sig på andras berättelser om tidigare liv. Som den kinesiska taoisten sade för 2.300 år sedan: "Jag väljer att tro lögnaren och erhåller således Sanning för egen del, jag väljer också att tro den sannfärdige och erhåller även då Sanning för egen del." (Daodejing, fritt ur minnet) 

Vad den kinesiska mystikern säger är, att det enda som spelar någon roll är huruvida jag i detta ögonblick hellre väljer Lögnens herre Satan som min ledare eller Sanningens ängel Mikael. Taoismen rymmer samma insikt som alla andra religioner och filosofier men dess orientaliska blomsterspråk gör den kanske lite svårare att ta till sig.

*****

Den judiska profeten Hesekiel sitter med sitt folk och begråter sin exil i Babylon, men inte enbart. Han producerade också den klassiska visionen i första kapitlet av Guds tronvagn och de fyra levande väsendena som befann sig på var sida. Det har sagts många gånger att varelserna exakt motsvarar zodiakens fyra "fasta" tecken ("mörka kvaliteten" eller Tamas guna i indisk astrologi). 

Hesekiels "levande varelser" är var och en ett mikrokosmos eftersom var och en (likt många Buddastatyer) har fyra ansikten. Framtill en människa, till höger ett lejon, till vänster en tjur och på bakhuvudet en örn (skorpionen). Jag har sett nätkommentarer som bekymrar sig att turordningen inte stämmer med tecknens ordningsföljd i zodiaken, men prova hellre att se dem via en annan logik, som t.ex. bloggens bruk av de fyra elementen!

Människan - LUFT
Människans "högra hand" är Lejonet - ELD
Människans "vänstra hand" är Oxen - JORD
Människans "skugga" eller omedvetna baksida Örnen, är Skorpionens VATTEN

Mellan människan och det mörka och instinktiva vattnet råder "dissociation", som bloggen föreslagit.

Mellan Eld och Jord råder en förråande antagonism och man kan jämställa Eld med den judiska mystikens NÅD och Jord med den skoningslösa och straffande Guden.

Höger sida är förknippad med ens eget högra öga eller Solen, som härskar i Lejonets tecken.

Vänster sida är förknippad med ens eget vänstra öga eller Månen, och Månen är upphöjd i Jordens tecken Oxen. Månen och Jorden kan betraktas som ett och samma system.

De fyra väsendena dyker också upp i varsitt hörn av Tarot-lekens 21a kort, Universum eller Världen.

Det är således så pass mycket som stämmer i med ålderdomliga astrologiska tankar i Hesekiels syn att jag misstänker han studerat babyloniernas astrologi så till den grad att när han plötsligt får en vision, så är han fullproppad av lärorna han snappat upp under sin babyloniska fångenskap. Han kanske också hörde något om en "Ariel Sharons stroke" på babyloniska statsradion några dagar tidigare och omvandlade det till en symbol som var meningsfull för honom!

Det är svårt att veta vad grekerna kände till om judiska texter och traditioner, men att Platon skriver om Skaparen "i himmelen" som närmast invid sig också har fyra levande varelser, är naturligtvis bestickande. Är det ett rent motivlån eller går också Platon tillbaka på en äldre tradition om de fyra elementen, vilka hos honom också blir andliga varelser. Amerikanen med sin Ariel kanske skulle tala om att det ur de fyra elementen uppstår en delmängd som enbart inkluderar Eld och Luft i överlappning, närmare bestämt Lejonet och Vattumannen - väsendet Ariel som ska människan sluta upp och bara vara ett rovdjur om än aldrig så nobelt.

Så här går (på engelska) det relevanta stycket i Platons monolog Timaeus (39e och vidare):

Och så beslöt han (Världsskaparen) att det levande ting han höll på att tillverka skulle besitta samma slag och antal levande varelser som de som, enligt Intellektets urskillning, finns inneslutna i det verkliga Levande Tinget.

Det finns nu fyra av dessa slag. Först den himmelska rasen av gudar, därnäst det slag som har vingar och färdas genom luften. För det tredje det slag som lever i vatten och för det fjärde det slag som har fötter och lever på land. Gudarna gjorde han i huvudsak av eld, att vara de ljusaste och vackraste för ögat. Han gav den en rundad form för att påminna om universum och placerade dem i vishetens cirkel för att följa universums egen kurs. 

Vishetens cirkel tycks vara zodiaken eller "det sammalunda", den portion av himmelen som följer solen i dess medsols upp- och nedgång - planeterna tycktes i sina banor trotsa denna korrekta rörelse och de sju sfärerna kallades kollektivt "det annorlunda".

"Gudarna" är således stjärnor och planeter - ingen åtskillnad gjordes vid den här tiden och Platon kallar dem de "synliga och alstrade gudarna" till skillnad från den osynliga världens förlagor. De är nästan rena eldväsenden och uttrycker således den eviga intelligens som är Eldens form eller idé.

Sedan nämner Platon daimones (andeväsen) utan att tydligt säga om dessa motsvarar det andra slaget, varelserna som rör sig i luften. Eftersom vattendjur och landkrypande djur tycks angestaltade i himmelen skulle man kunna tänka sig att det är fåglar han syftar på här, men de fyra elementen är i vilket fall tydligt gestaltade och jag tror han kopplar andarna till Luft just som han kopplad gudarna till Eld. 

Sedan undlåter Platon att allokera Vatten och Jord till några andra slag utan börjar istället tala om Jorden som (stjärn)himmelens motpart och om de barn Gaia och Ouranos fick tillsammans, med början i havsgudinnan Tethys (en mångudinna) och den självförklarande Okeanos. Okeanos i sin tur föder Phorkyos, "faran i havsdjupen". 

Nu har Platon rabblat tre vattenrelaterade gudar på raken så det är uppenbart att han faktiskt har sänkt sig ner från Luftelementet och dess andeväsen och ägnar sig åt en lägre och "mer materialiserad" del av skapelsen. Efter Phorkyos föder också Okeanos, Kronos och Rhea, och här är tydligt "jordade" gudar. Kronos anknyter till Gaia och Jordelementet inte minst i astrologins tecken Stenbocken (Saturnus som Kronos, den hårda tidsstudiemannen som söker krama mer och mer ur sina arbetare). Både den grekiske Kronos och den romerska motsvarigheten Saturnus har med (materiell) skörd att göra!

Och Gaias dotter Rhea anknyter också till den rent fysiska typen av fruktsamhet som den här bloggen kopplat till de negativa Vatten- och Jordelementen, men etymologin till namnet Rhea tycks oklar, namnet kopplas både till "plattmark" (tänk Jordelementet) men förslag om menstruation (eller annan vätskeutsöndring) finns också.

Jag läste Timaeus för några år sedan men det är först nu jag slagit upp gudalängden och noterat ovanstående. Jag tycker det är påfallande hur tydligt Platon förgestaltat den här bloggens distinkta uppdelning av den supralunära sfären och den sublunära. Eld och Luft respektive Vatten och Jord. "Männen" där uppe som kreativa designers, "kvinnorna" nere på Jorden (under flytningarnas Måne) som hushållerskor och mödrar. 

Man får inte glömma att senantiken känner åtminstone en berömd kvinnlig filosof, platonisten Hypatia. Även Jesus lovordande av Maria från Magdala i ett av de bannlysta evangelierna påminner om att kvinnor inte helt och hållet var utestängda från bildning vid den här tiden, men som Jesus säger i texten har Maria gjort en dubbel ansträngning jämfört med de manliga lärjungarna. Hon har både tagit striden med förväntningarna på sitt kön och utmaningen i den lära Jesus nu lärde ut men som Nya testamentet nästintill inget alls tycks känna till - eller vill berätta för kreti och pleti om.

Den svenska kollektivismens inre mörker

Två statsvetare presenterar i DN det utmärkta förslaget att SCB ska sluta etikettera medborgarna som etniska eller med utländsk härkomst. Det här landets obegåvade klassificeringsiver må ha fått sin senaste olyckliga formulering 1998 men går i allt väsentligt tillbaka till Carl von Linné, vars hackordningsfixerade horoskop redan diskuterats (2010) som ett "blueprint" till den svenska kontrollmentaliteten.

Linné trodde för all del på en Gud och imitation sägs ju vara den högsta formen av smicker. Om Gud inrättat skapelsens ordningar, borde då inte människan själv sträva att skapa analoga strukturer åt sig själv?

Nu är det skillnad på struktur och struktur. I "Kungablod är Jordelementets fiktionalisering" nuddades vid österländsk yoga och den subtila fysiologi som berättar oändligt mycket mer om människans plats i världen än ytliga betraktelser av hudfärg och liknande. Österlandet tycks på ett tidigt historiskt stadium ha funnit vägar (via meditation) att öppna upp hela människan och skåda djupt in i hennes väsen. 

Introspektionen ledde också till en struktur eller klassificering av sju dominanta väsensled av vilka den sekulära människan bara erkänner det lägsta i sin världsbild. Det lägsta energitillstånd en inkarnerad själ på den här planeten kan inta är den av totalt andligt utslocknande - total identifikation med sin fysiska värdkropp och en materialistisk utblick som dömer saker och ting efter deras yta. Detta förknippas i bl.a. tibetansk yoga med individer vars medvetandenivå sjunkit ända ner till skrevet, till "rot-hjulets" energiläge. 

I termer av de antika fyra elementen motsvarar detta Jordelementet och bland planeterna är den materiella sömnen liktydigt med ett liv under dubbelsystemet Månen/Jorden. Det är knappast en slump att Månen kallas "upphöjd" i det första av de tre Jordtecknen, Oxen. Ordet "upphöjelse" för tankarna till något nobelt och i en fördunklad kultur som den västerländska konsumtionskulturen skildras därför Månen i Oxen som en rofylld och stabil position. Det är orwellskt och moderat nyspråk. 

Faktum är att Fredrik Reinfeldt formulerade saken bättre i sin hatbok från 1993 mot det svenska välfärdsamhället, "Det sovande folket". Månens upphöjelse i Oxen (Jord) indikerar en själ som invaggats i ett permanent tillstånd av sömn eller andlig apati. (Paradoxalt nog rekommenderar Reinfeldt något ännu värre än andlig sömn, nämligen nästa Jordteckens flit och iver att gynna bara sig själv. Jungfruns tecken representerar den till riklig skörd motiverade åkerbrukaren - som likt moderater ständigt gnäller över att staten kräver in för mycket spannmål / skatt till det gemensamma goda. 

Samtliga tre Jordtecken är tecken på låst energiläge själen snarast måste höja sig över. Detta är den lägsta formen av att sitta fast i ekorrhjulet eller illusionens kretslopp.

Men, "den som på 'här' och 'där' gör en åtskillnad, en sådan går från död till död", sade en gammal indisk text. Och det är exakt vad regeringen Reinfeldts separatistiska politik gjort under sju år, spätt på den alltid närvarande svenska tendensen att diskriminera på basis av låga "jord-betraktelser".

Statsvetarnas förslag är utmärkt eftersom ett upphörande av denna dokumentation av "vi" och "dom" från statens sida över tid kommer att erodera nationalhoroskopets allra fulaste skönhetsfläck, och dessvärre också den som beskriver den svenska folksjälen: vårt kollektiva sinnes fixering vid det egna jaget (och dess intressen) - snacka om att högerregeringens prat om den egna plånboken funkar med en befolkning på denna primitiva nivå, där precis allting sätts i relation till det egna jaget även om ämnet är sakrelaterat. 

Annorlunda uttryckt: svensken tolkar omvärlden som Fan läser Bibeln, förvränger allting som sägs för att kunna relatera det till sin egen rådande utblick. Men den som på det här sättet korrumperar - nonstop! - all indata lär sig aldrig något nytt utan bygger bara upp en mer och mer bisarr världsbild. 

I moderat medelklass kan vi studera hur vansinnig en sådan här kollektiv människa blir. Dessa individer förstår inte längre den extrema inhumanitet, nej, smygnazism som t.ex. moderata kommunen Täby visar genom att försåtligt eliminera möjligheten att bara hyra en lägenhet inom kommungränsen. Utan att behöva gasa ihjäl en enda jude har dessa moderater - med Reinfeldtarna som kommunens ledande maffiaklan - lyckats eliminera "lägre" och fattigare människor från sina marker. En undersökning för en tid sedan avslöjade också att moderata kommuner i allmän tar emot färre flyktingar än socialt demokratiska.

Men den moderata rötan är således historiskt betingad och illustreras av sinnets eller Månens belägenhet i nationalhoroskopet från 1974:
 

Den astrologiska traditionen om fixstjärnorna tycks aldrig ha tagit riktig fart. Claudius Ptolemaios i 100-talets Alexandria listar oinspirerat en lång rad stjärnor och reducerar deras karaktäristiska bidrag till kombinationer av planeternas förmodat välkända effekter: "...som Saturnus och Venus kombinerade". Bruket av fixstjärnor tycks ha varit på utdöende fram mot senantiken och hade troligen sin glansperiod längre tillbaka, i Babylon och i Persien.

Min löst grundade tanke är att de judiska fragment från Dödahavsrullarna som tyder på att den "onda stjärnan" Algol användes astrologiskt i Palestina, var en följd av den judiska fångenskapen i Babylon varunder den judiska intelligentian absorberade sina herrars astronomi och astrologi. Judarna hade alltså ett flerhundraårigt försprång gentemot väst och mottog därför inte astrologin först sedan den nått grekerna, som del av den allmänna hellenistiska kulturen. Ett annat tecken på det är att den judiska kalendern använder exakt samma namn på årets månader som i Babylon.

När araberna övertog mycket av den judiska och även kristna kulturen följde astrologin med. Det är därför som Algol - arabiskans al-Ghul passar så väl med stjärnans judiska namn Rosh ha-Satan, Satans huvud. Det finns inget belägg för att judarna kallade stjärnan Satans huvud redan i antiken, men Dödahavsrullarnas fixering vid Mörkrets eller Lögnens ande och Belial eller "Den Värdelöse", en djävulsliknande figur som troligen är densamma Jesus kallar "denna världens herre" gör det sannolikt. 

Man skulle spekulativt kunna säga att eftersom varje själ har en stjärna i skyn som sin sanna rot (ett emblem för sin sanna andliga natur) men också en lägre manifestation i denna värld, är Belial den lägre manifestationen av Satans stjärna. Eftersom Satan är ren negation, Gud använder sig av Satan som en Åklagare med uppgift att söka sticka hål på den anfäktade själen, faller det sig naturligt att också hans lägre manifestation som "denna världens herre" måste vara helt utan något eget värde - han blir en "belial" - en utan något positivt att själv bidra med.  Gud och Satan/Djävulen - total affirmation/total negation.

Som nämnt många gånger bär den svenska nationalsjälen (Månen i Väduren) på en mörk hemlighet. Indisk astrologi gör det tydligt att ingen naivt får stirra bara på ytan - svenskhetens barnalika naivitet i Barnets tecken Väduren, svenskhetens tendens att ta allt personligt och ibland helt missa sakfrågan. Bakom varje manifest stjärna i skyn finns också dess osynliga själ, och här har indierna den intressanta metoden att tillmäta den planetära härskaren till det tecken t.ex. sinnets Måne gästar. 

För den svenska nationalsjälen får det resonemanget förödande konsekvenser eftersom det är krigaren Mars som styr Väduren, krigaren som driver Barnet att separera sig från modern och bli en egen person i världen. (Att bottna i sin individualitet är emellertid överkurs för Väduren, det kommer med Lejonet - Väduren är nöjd med att dekorera sin person med kläder och sin garageuppfart med en lämplig bil för att markera att man är "sin egen".)

Problemet är att det personfixerade svenska folkkynnet drivs inifrån av Satan själv - krigaren Mars står på hyggligt rak linje med den onda stjärnan Algol. Man skulle kunna säga att Den Onde valt ut detta folk för att driva sitt gäckande spel med dem. 

I linje med den bibliska Jobs bok har Gud givit Satan fria tyglar att trakassera det svenska folket med politiker som dem i regeringen Reinfeldt tills dess att "det sovande folket" vaknar upp och börjar förstå åtminstone politikens elementa. Tills det på allvar inser tanken bakom devisen, "en för alla, alla för en" - mottot på den tredje greven av Southamptons vapensköld, en adelsman som överlevde den despotiska drottning Elisabets nyckfulla regim.

En av Dödahavsrullarna, Församlingsregeln, som Jesus lär ha lusläst många gånger under utbildningsåren, beskriver svenskarnas tillstånd på detta sätt:

"Jag ämnar inte trösta de förtryckta tills deras väg blivit perfekt. Jag kommer inte att kvarhålla Belial i mitt hjärta."
 
(Se även: Tillägg om Saturnus / Satan)

Gud släpper alltså ondskan fri att driva de svenska själarna i någon riktning, längre in i mörkret eller mot ljuset, allt beroende på själarnas förutbestämda del i ljus eller mörker. (Den är extremt fatalistiska doktrinen säger alltså att vi är förutbestämda att bli onda eller goda i detta liv, och att "stjärnorna" arbetar på att förverkliga vår lott i detta liv. 

De judiska mystiker-astrologerna tycks ha sett jordelivet som ett väldigt slag mellan Ljuset och Mörkret, författat av ingen annan än Gud själv. På frågan varför vissa tillhör Satan, svarar en text trubbigt att, "därför att Han valde dem inte". Dödahavsrullarna skrevs av bildade människor som djupt studerat astrologin och kommit fram till att "det som sker, det sker". Den här ödmjukheten inför ett större spel än det trams människorna tror de kontrollerar, ledde över i arabernas kända, "Om Allah så önskar" - en insikt om att det finns faktorer bortom människans kunskap, en större spelplan.

Det är för att svenskarna förfallit till ren och skär sekularism Satan har släppts loss i det här folket, och det otäcka är alltså att ren Negativitet verkar inifrån alla dessa människors innersta. Studera din moderata granne och försök få kontakt med dennes själ. Det går inte. Negativiteten suger allt liv ur individen och kvar blir bara en yta som rör sig, attribut i kläder, bil och livsstil. Men det är ingen hemma längre. En stor intighet har ersatt själen i den svenska folkkroppen. 

Inte undra på att rasism, åldersdiskriminering på arbetsmarknaden och tusen och ett andra uttryck för Djävulens korrumperande spel hörs i det svenska samhället av idag. Inte minst den av Satan ingivna doktrinen att allt bara ska handla om arbete, arbete, arbete (socialdemokratin) eller vinst, vinst, vinst (högern). Som vi såg tidigare är detta bara rundgång i det mest fördunklade av kognitiva tillstånd - Jordelementet.

Och tror någon att högersossarna eller ens vänstern har någon lösning? Satan har släppts loss inuti den svenska folksjälen och Negativismen kommer inte att upphöra förrän majoriteten av folkkroppen vaknat till insikt om hur infekterad av mörkrets makter den är.

Det går att avmytologisera den här texten och ändå inse hur korrekt det antika tänkandet var och hur uträknat ett folk blir, om det inte vårdar sin inre ande och tankemässiga takhöjd. Men vad ger Sveriges största tidning Aftonbladet folkmassorna? Jo, oavbrutet prat om pengar, spel & dobbel. Den patetiska reflexen från de fina kvarteren där bankdirektörer och företagare bor och deras huggsexa om samma Satans pengar, fast på en större magnitud.

"Jag kommer inte att trösta de förtryckta förrän de själva fixar till sin väg."


Jfr. "Petrus Uppenbarelse" från Nag Hammadi-fyndet, löst daterad till 200-talet. Det andliga väsendet Frälsaren (inkarnerad i Jesus kropp) säger till sin främsta lärjunge:

"Du ska presentera det du sett (i denna uppenbarelse) till dem som är Främlingar, de som inte tillhör denna tidsålder. För det kommer inte att bjudas någon nåd för dem som inte tillhör de odödliga, utan bara till dem som utvaldes på grund av deras odödliga natur, de som visat att de kan motta Den Ene som skänker i överflöd."

Astrologi och psykopatchefer

När jag läser om den "brinnande och ibland maniska" firmatecknaren och kommunikationschefen för Swedbank i SvD slås jag av hur lik mannen på fotot är en annan besatt och attitydlåst ledartyp, den moderate och eventuellt kriminella insiderfifflande migrationsministern Tobias Billström (tillika främlingshatare).

En snabb jämförelse av horoskopen stärker intrycket att det går att se en "andlig" nivå bakom ren materiell fysionomi. Inte så underligt egentligen med tanke på ihärdiga traditioner i ALLA kulturländer att kroppen är själens spegel.

Indierna lärde ut detta, grekerna hade samma tankar om en långtgående korrespondens mellan makrokosmos (och dess Världssjäl) och mikrokosmos. Och judarna var helt explicita och gick långt i sina studier av sambandet mellan den inre anden och en människas utseende - paradoxalt nog vände Hitler detta mot hela det judiska folket i en förödande skamfläck för den europeiska civilisationen.

Männen är långt ifrån prick lika, men ändå var Billström den förste jag tänkte på när jag för första gången såg nunan på just avpolletterade Thomas Backteman. Och en direkt jämförelse med placeringarna - på de fyra elementens nivå (extremt grovkornigt) ger ett häpnadsväckande resultat:

Kommunikationschefens rabiata tendenser känner jag mycket väl igen från flera anonyma horoskop med Solen i härskartecknet Stenbocken och Månen i härskartecknet Lejonet. Det är för mycket propsande på att äga problemformuleringen här! De är vandrande konflikthärdar och i värsta fall rena psykopater i chefsposition!

Märkligt hur båda helt saknar Vatten, nästan ett måste för lyhördhet (med mindre Månen står centralt, som i första huset eller det fjärde huset - tionde och sjunde är spelad lyhördhet - se Mona Sahlin - respektive lyhördhet primärt uttryckt genom sjundehuspartnern).

Vattenbrist i kombination till de två element som furiöst bekämpar varandra - Eld och Jord - är uppenbarligen en "knepig" kombination.

Kommunikationschefens Måne i Lejonet är rätt säker, Månen i Kräftan under dygnets första timmar hade troligen inte haft samma ambitionsnivå. Det ger oss en kuriös växling mellan Eld och Jord hos de två maktmännen vad gäller både Sol och Måne, krigaren Mars och jämkaren Venus. 

Dessutom föddes båda männen då Saturnus längst ut i solsystemet passerade Luft och i princip tecknade höga principer. Dessa är dock helt överkörda av allt krigslarm på lägre nivåer. Oklarheter och simpel kamp om det materiella dominerar i det makrokosmos deras båda själar var meriterade att återvända till och därför själva uttrycka i sina liv och i sitt ledarskap. 

Filosofiskt talat går det inte att undvika dessa olycksfall i arbetet. Till och med byfånar måste ju få återfödas och fortsätta bete sig som idioter tills livet - denna förunderliga undervisningsmekanism - slipar av deras osköna sidor.