Verkligheten överträffade dikten när jag förstrött ögnade DN:s förstasida. Som icke-prenumerant har jag lydigt lärt mig att inte ens längre försöka klicka - übergiriga små svenska näringsidkare som Bonniers har numera satt lås på i princip allting.
Men svensk media är så torftig att det egentligen räcker med att läsa rubriker och ingresser - vissa tidningar har även tagit bort den inledande sammanfattningen för att VERKLIGEN inte ge "gratisläsarna" ett halmstrå att hänga upp sin förståelse vid! Det är de Rikas krig mot de Fattiga som utspelar sig inför öppen ridå och där inte ens moderaternas budget för 2019 kommer att leda till en reformerad socialdemokrati - dessa klassresenärer är nu likna ruttna själva som det mål de strävat efter och som partiledningen tycker sig ha nått. Inom kort kommer en Ignorans att kämpa krig mot en annan Ignorans i landet.
Det är DN-artikeln om att ta in på centraleuropeiskt hotell och uppleva det som om kriget i Sarajevo fortfarande pågår utanför rummet som förbluffar mig. Igår sökte jag nämligen jobb som copywriter. Resebyrån värvade med en och annan ren idiotformulering, som den att personalgruppen kunde liknas vid ett amerikansk polisiär insatsstyrka - en osmaklig liknelse som inget alls har att göra med jobbet att skriva inspirerat om vedervickande semesterorter. Vem kan skriva inspirerad reklamtext om kontorets arbetssituation mest liknar ett undantagstillstånd, hotet om ett terrordåd eller varför nu SWAT-teamet aktiverats?
Platsannonsen varslade om att odugliga skribenter skulle sållas bort i ett språktest som, antog jag, skulle följa sent i rekryteringsprocessen efter att cv granskats och redan det personliga brevet avslöjat vilka som var ofärdiga som ordsmeder. Dröm om min förvåning när ett av dessa förbannade automatiserade (it) ansökningssystem inte ens kräver Brevet. Fältet är nu fritt för inkompetenta räknenissar som bara kan addera tjänsteår i cv:t att från sin låga förståndsnivå inbilla sig att de hittat den bäst meriterade. Särskilt i ämnen som rör text är det häpnadsväckande att Brevet allt oftare är frivilligt, som en eftergift åt en äldre tids jobbiga rekryteringsprocess före Algoritmen kom till allas vår frälsning och avlastade oss kravet på att var och en själva tvingas vara omdömesgilla.
I det haveri som är svensk arbetsmarknad är det egentligen ingen längre som bryr sig om något! Alla spelar ett spel och ingen förstår tomheten i de ritualer de utför.
Och så dyker det oväntat upp på sista sidan i ansökningsprocessen, språktestet. Skriv om ett namngivet hotell i New York, max 250 ord. Jag blir så tagen på sängen av de många klantigheterna i detta rekryteringsförfarande att jag först är på väg att knäppa av datorn och offra över en timmas arbete på ett väl avvägt brev på en A4-sida (som företaget inte ens ville ha). Men så tar jag utmaningen och knackar rakt ur huvudet ihop knappa 100 ord. Jag vet att nollorna kommer att googla på hotellet och skriva en realistisk säljtext. Men efter ett års jobbsökande i text- och webbyrken utan en enda ingång vet jag att man inte behöver besvära sig i Sverige om man nått en viss ålder - det är de nyttiga idioterna, barnens tid nu. (Med det menar jag 25-35-åringar förutom i de enkla och praktiska yrkena och med en obildad tönt på 35-40 som chef, en som som saknar kontakt med sitt yrke men tycker att SWAT-team är häftiga.)
Istället för att göra som alla andra och skriva om det verkliga New York-hotellet, fortsätter jag spinna på vinkeln i mitt personliga brev där jag beskriv mig som en icke-resenär som visste att överflödigt skitresande är inne på sista etappen i vår civilisation, men likväl söker jobbet som professionell textknackare. (Ingen dålig karma hopar sig på den som tvingas ta ett jobb för att slippa gå från hus och hem, dålig karma klibbar bara vid dem som "brinner" för det onda.)
På någon minut och utan banalt googlande på det verkliga hotellet, är detta vad som rann ur mitt psykes föreställningsfakultet - en skruvad fortsättning på tanken om att Moder Natur inte kommer att tveka ta till klimatvapnet mot den ohyra västerlänningarna nu bevisat sig vara:
Fuktigt och nedkylt, mögel in i badrumskaklet och hemsökt av självspillingarnas rastlösa andar: spökhotellet på botten av Hudsonfloden, New York bjuder på allt du kan begära av en skräckens helg i det stora maskätna Äpplet! Kevin Costners grandiosa filmdystopi Waterworld, komplett med ett New York som sjunkit under vatten blir här verklighet från den klaustrofobiska insidan.
Helgen på hotellet skulle inte vara komplett utan markplanets casino med dess riggade spel som alla garanterar ekonomisk förlust – till den grad att känslan av hopplös loser du köper den här helgresan för att uppleva kommer att kännas skrämmande verklig.
Morgonen därpå således "krigshotellet" i Sarajevo som bjuder på illusionen av ett krig på DN:s förstasida. Hur DJUPT går egentligen nätets spionsystem - ser alla andra samma DN-rubrik som jag, eller har Storebror skräddarsytt DN-ettan bara för mig?
Naturligtvis ser jag samma förstasida som många andra (men inte alla), och när jag för en gångs skull klickar på länken för att se NÄR texten publicerades funkar inte det eftersom det är ännu en betalspärrad artikel.
Om inte den häftiga synkroniseringen av jobbansökan och artikeln fascinerar, kanske jag kan traktera med den här skämda eftersmaken: DN, den låga tidningen, har bara skrivit av artikeln om krigshotellet publicerad i november av N.Y. Times som fri läsning. Men i Sverige viner Kapitalistens piska över ryggen på den som inte gör sig själv "lönsam" så här lär sig svenskarna att bli västvärldens minst generösa folk - vartenda litet ord sätter de ett pris på!
Så här går svenska medier systematiskt till väga: de plockar upp de här artiklarna och låter det sedan gå några veckor innan den svenska "betalversionen" kommer. Så usla är detta mediefolk att det utgår från att folk har minneskapacitet som amöbor och definitivt inte fantasi nog att googla efter originaltexterna.
Låt Sverige stilla bäddas in under en ny inlandsis, det är enda sättet att terminera denna synnerligen misslyckade förgrening av mänskligheten! Men märk väl, folk gör bara som deras ledare och förebilder gör, så den verkliga anklagelseakten riktar sig mot den grupp skyldiga jag ringade in i min bok "Folksjäl". Den har inte sålt många kopior det det spelar mindre roll, den var ett vittnesbörd riktat till Höga Himmelen om att det åtminstone finns några i landet som ser och förstår.
En annan som söker de verkliga strukturerna verkar vara f.d. miljöpartisten Carl Schlyter vars debattext i AB om Frankrikes Gula västar är en ögonöppnare för den som följt demonstrationerna genom övriga mediers rapportering. Naturligtvis är Schlyter bara en droppe i havet och Etablissemangets förenklade om inte rent förvrängda bild kommer att fortsätta dominera den menlösa svenska folkhopen - se t.ex. DN:s uppkomling Lisa Magnusson som likt alla andra ohederligt utnyttjar innehållet i västarnas protester för att driva sin agenda om "ny frihet åt den individualiserade borgaren". En gång trodde jag mer om LM (trots en feministisk vinkling på allt), men hon valde att plana ut i ett osmakligt livsöde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar