Den föranleddes förstås av mordet på "Jo Cox" och att jag just läste en bra krönika i The Guardian signerad John Harris. Han skriver att Storbritanniens arbetarklass dag befinner sig i ett upprorisk fas och i folkomröstningen om utträde ur EU kanaliserar sin vrede över den förda högerpolitiken - den Fredrik Reinfeldt lånade från John Cameron till sådan skada även för Sverige.
Det var en politik som tillfälligt ingav hopp åt medelklassen och lät den övre medelklassen inbilla sig att de tillhörde gudarna på jorden och hade häng på det absoluta toppskiktet... Två stycken, egentligen fler, ur Harris artikel är värda att citeras:
Det kanske var lätt att missa det, i "kunskapsekonomins" London-centrerade dimma, men det är hitåt miljontas liv varit på väg sedan det tidiga 1980-talet : sexveckors anställningskontrakt i den lokala detaljhandeln, liv förslösade i ett evigt studsande in och ut ur det sociala välfärdssystemet, och pensioner byggda på tunn luft...Kort sagt, samma verklighet som i Sverige fastän de stockholmare som skriver i tidningarna inte ens låtsas om att de bor i samma storstad som den överväldigande majoritet av befolkningen som på rännande ben supportar dem, utan hellre vinklar nyheter och skapar åsiktsstycken utifrån den ogrundade fantasin att de, den självberikande medelklassen - alla dessa patetiska svenska mediearbetare och halvkändisar som har fem sidosysslor (och säljer uselt lådvin i eget namn) för att kunna leva "ståndsmässigt" - skulle ha en biljett till på den Onde Rikes Mannens båt på den dagen det blir nödvändigt att helt klippa alla ansträngda samförståndsband band till den allt talrikare uträknade.
Men medelklassen bedrar sig gruvligt. De Onda Rika kommer inte att bjuda dem med på sin resa till Elysium högt uppe i skyn (se dagens teknikfascister söka göra sig oumbärliga genom att skissa på lyxresor till rymden för den överklass som har för mycket pengar och ett hjärta för litet för att använda sina medel till något gott). Och den båten heter i vilket fall som helst Titanic.
 |
| Matt Damon som färgad underklass i en enkel men viktig analys av filmen "Elysium" i nättexten Elysium and the 1% |
Fortsätter Harris:
Om (arbetar-)revolten lyckas och Brexit blir verklighet, kommer det makthavande partiet med stor säkerhet att vrida politiken än mer åt höger och leda oss än längre bort från det som idag behövs, alltmedan arbetarpartiet lär kana allt längre ner i fragmentering och navelskådande.Här slog det mig (återigen) hur snarlik den politiska urartningen i flera västländer varit alltsedan 1980-talet, vars horoskop bloggen ställde för fyra år sedan (ja, ett horoskop för ett årtionde, betraktat som en entitet).
Den svenska socialdemokratin, likt den brittiska, har också högervridits och vittrat sönder och i det här inlägget provade jag att använda den hinduiska metoden med planetära cykler på Socialdemokraternas partihoroskop (beteckningen SAP används inge ens längre av partiet sedan dess kärna blivit korrumperad av marknadsliberalismen).
Det är inte förvånande för ett parti så här nära döden att tillsättandet av en ledare som Håkan Juholt misslyckades - hela högerpressen kastade sig in i leken och mördade en politiker som högerextremisten i England mördade "Jo Cox"- arbetarkvinnan som led av stockholmssyndromet och ville att hennes land skulle stanna kvar i rikemansklubben EU.
Det är heller inte förvånande att ett döende parti i ett desperat nästa steg byter ut Juholt, den siste socialistiska agitatorn, mot en lam kapitalets nickedocka vid namn Löfven. F.d. arbetare som blivit övre medelklass tycks fortfarande vara den Onde Rike Mannens knähundar och ack så tjänstvilliga när Kapitalet förklarar vad de vill ha! Vi vill ha arabernas pengar och vi har ju dödsvapen att sälja! Den svenska mordiskheten är väl dold i nationalhoroskopet (psykets Måne har Mars som sin disponent i det åttonde dolda huset för djupt sittande korruption), men misshandlade kvinnor i de svenska militärhemmen har fått känna på den här hycklande nationens inre våldsamhet.
Jag har läst flera EU-skeptiska krönikor där författarna likväl sagt att det är bäst för Storbritannien att stanna kvar i EU eftersom högern annars kommer att ta utträdet som en ursäkt för att dra åt tumskruvarna än hårdare på landets alla löntagare - "åtstramningspolitik" - med hänvisning till att folkets dumhet nu kostar massor i exportintäktet.
Men enligt min dystopiska vision MÅSTE DETTA SKE, det måste bli långt värre än det är idag, innan en sådan kritisk massa samlats att världens besvikna befolkning nackar den Onde Rike Mannen och effektuerar en ny post-kapitalistisk världsordning. Samma resonemang gäller USA, där den äkta socialisten Bernie Sanders avslöjade hur trötta det amerikanska folket egentligen är på Etablissemangets lögner men att han enligt den här dystopin omöjligt kunde ha besegrat Clinton och än mindre Trump.
USA måste vittra sönder under det mest korkade ledarskap som möjligt är (Trump, och kanske en till och sen en till) innan en kritisk massa av "utopister" tar över och med Platon att det goda samhället som skisseras i "Staten" visserligen är "svårt att genomföra" (redan för 2300 år sedan hade de Rika tagit ett fast grepp om samhället) men "ingen omöjlighet".
Platon förnekade således att hans perfekta samhälle var en utopi, men det krävs verkligt kvalificerade människor för att iscensätta det, en sort som helt enkelt inte längre existerar i Sverige eftersom vi bara höjde oss materiellt men inte intellektuellt. En tekniker är inte samma sak som en tänkare! Sveriges överskott på den teknokratiska mentaliteten är förklaringen till att världens framtid aldrig kommer att komma härifrån.
Men vem vet, den Onde Rike Mannen kanske blir så skraj - här menas förstås den lilla minoriteten ned till, säg, högermediernas redaktionschefer och deras komfortabla liv i lummiga villaförorter till Stockholm - att dessa parasiter och smitare motvilligt inser att de måste tillåta sig att återigen socialiseras, och bli "som folk". Ät den, Wolodarskij och anhang. Kanske behöver Sverige inte bli helt akterseglade när historien inom kort börjar häva sig som ett vredgat hav.
Minns bloggens koppling mellan havet och Hydran och näringslivet. Detta hav kommer inte att bli nådigt när det känner slutet för den kapitalistiska världsordningen närma sig. Vi är egentligen en bra bit på väg, med den allt orimligare arbetsmarknaden. Reinfeldts och Borgs insats, att slå sönder fackföreningarna bidrog bara med att för Sveriges del förlänga födslovåndorna några årtionden. Återigen kommer det att visa sig sant, att Syndaren vaknar sent eller till och med sist av alla nationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar