Marina Hyde - petty, unlovable, essentially terrified |
Jag jublade tidigare i år när jag upptäckte The Guardians bra journalistik men antingen var det oerfarenhet av att bedöma brittisk politisk journalistisk eller också har tidningen rekordsnabbt blivit kapitalismens fursteslickare efter att dess dåliga ekonomi gick i dagen tidigare i år. Tidningens artiklar låter låter nu annorlunda. Inför Brexit-omröstningen dominerade fientligheten mot ett utträde från EU lika mycket i The Guardian - fordom "mitten/vänster"! - som i någon svensk kapitalistkramande högertidning, ägd av, säg, Bonniers eller Schibsted.
Och nu läser jag en snobbig hora-för-London som fullständigt karaktärsmördar Nigel Farage - i vars horoskop jag för tre dagar sedan såg goda kvaliteter och en definitivt person utvald av ödet (den universella dharman) för att spela en roll i det historiska spelet.
Skribenten Marina Hyde (hör bara efternamnet - dr. Jekylls onda sida!) skriver kompetent och staplar bilder för det inre sinnet. Faktiskt, hon är en så driven stilist att hon får mig att undra vem i hela Sverige som skulle betala för svensk journalistisk om de hade vett att jämföra nivån i författarskapets hemland och det som gamla Fattig-Sverige producerar, här i Ändens Tid...
Det lustiga är bara att hon själv påminner om de själsdöda bimbos (med tomma ögon) som hon visualiserar en självgod Farage kliva ur limousinen med, eller det småaktiga och skräckslagna ansikte ingen älskar - det ansikte hon menar att Ukip-ledaren representerar Englands med - inför hela världen. Hon verkar plocka allt det sämsta hos sig själv och klibba fast det på Farage!
Att Marina Hyde, som på detta sätt trampar på den majoritet av engelsmännen som fått nog av EU:s fasoner, själv blir exakt det arroganta as som hon stämplar Farage för att vara i en smutsig historia om att han, elitisten, minsann inte är någon vän till Ukips gräsrötter, det missar hon helt i skrivandets passion.
En titt på kolumnisten Hydes horoskop visar en himmel smockfull av negativa och störda budskap. Men det kunde man ju ha förväntat sig...
Djuptolka kan den göra som har lust. Jag noterar bara kort att snobbistiska Stenbocken som måntecken ger ett psyke angripet av Mars-i-Tvillingarna - kanske astrologins värsta karaktärsmördare. Denna hatiskhet (fast uttryckt via Luft, i kommunikationen) blir sedan bärvåg för Saturnus, så att maktfullkomliga Stenbocken i samma andetag angrips även av sin egen härskare! Allt detta utspelar sig i sjätte huset för fiendskap och olyckor, så det är bara att konstatera att Marina Hydes psyke är en enda stor olycka och att hon är sin egen värsta fiende! Vad var det nu hon såg i Nigel Farage? En småaktig och oälskad typ! Se hennes horoskop - där är ju den andliga krymplingen!
Och när man tittar på hennes intelligens - Solen som kognitiv motor (att se världen är detsamma som att återskapa den, moment för moment) - hittar vi denna i ett intressant förhållande till skriftspråkliga och kommunikativa Merkurius i Oxens tionde grad. Dessa två står långt från varandra, men bildar ändå (skulle jag vilja påstå) en diffus mottagare till den onda stjärnan Algols stråle.
Tydligast är Algols korruption eller Satans anklagelser mot den sena Solen i Väduren, en intelligensfaktor som inte mår värst bra eftersom Vädurens härskare är Mars, som vi redan sett angripa kvinnans psyke.
Detta är vad jag skulle vilja kalla "a criminally insane person" - begåvad men helt uppfuckad i själ och hjärta. Typen tycks vanlig i journalistkåren där den vassa Mars ger en förmåga till en ond penna - hinduerna var medvetna om detta eftersom de gjorde krigsplaneten Mars till "signifikator" (skt: karaka) för just det merkuriala tredje kommunikations- och mediehuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar