Hon ägnar överhuvud krönikan åt slemma män och när jag tittar närmare på hennes bild-byline kan jag inte låta bli att tänka på Alec Baldwin, en sådan mästare på att porträttera sluskiga män att han måste vara en själv.
Jag vet inte vad det är, men jag tycker hon liknar denna underbart otyglade karaktärsskådespelare som tycks ha gränslöst roligt åt att på film ta sig själv (eller andra) i arslet och personifiera den totala frånstötande buffeln, karaktärer utan något som helst försonande drag.
Jag blir mer och mer övertygad om att "look-alike"-fenomenet inte alls ligger på materialistens materiella plan. Det har inget med att jämföra nästippar eller käklinjer att göra. Den som ser, ser.
Och vad den seende ser, är inget annat än de dolda, "andliga" eller åtminstone "subtila" materiella energier varom dagens naturvetenskap inte haft något att säga på mycket länge. Dagens dårar vet ju så mycket bättre än antikens filosofer.
För när man dubbelexponerar de här två personernas horoskop på varandra framkommer nya insikter. T.ex. att Kristin Lundell i själva verket älskar de här gubbslemmen som tar plats och är allmänt neandertalmässiga. Hon har ett sinnelag (Månen) i Stenbocken som direkt resonerar med maktens män!
Och man kan verkligen fråga sig vad det är som triggar bloggarens "look-alike"-signaler även när ansiktena bara vagt erinrar om varandra (här t.ex. i formen av bådas stoiska lugn)?
Se hur Baldwins formidabelt kontrollkåta Mars i Stenbocken matchar Lundells sinne i samma tecken, och hur de båda sedan upprepar samma manöver i det föregående Jordtecknet Jungfrun!
Och vad spelar Jupiter för roll här för känslan av att de ägnar sig åt samma estetiserande synsätt (snarare än förbättra världen)? Jag hade inget minne av Baldwins horoskop när jag tittade på Lundells bildbyline, men här visar de sig vara barn av samma "jupiterfas" - Jupiter i passage genom kulturtecknet Vågen.
Alec Baldwin är faktiskt något av det bästa Hollywood har. Han drar sig inte för att göra småroller men han skänker sina karaktärer ett helt fantastiskt uttryck. Det är märkligt med tanke på att fullmånen mellan Solen i vaga Fiskarna och Månen i distinkta men småaktiga Jungfrun inte i något fall påminner om de tecken astrologin brukar koppla till dramatik. Men en dramadrottning är just vad Baldwin är - minns det där telefonsamtalet som dottern lade ut för hela världen att höra.
Baldwin var där en far så hånfull och maktfullkomlig som någonsin Christian Bale när han blev störd av en kameraman och vrålade och hade sig fem minuter nonstop. Det är Stenbocken som är minsta gemensamma nämnare mellan dessa två män som demonstrerar makt på det viset. Patriarkatets tecken. Feminismen kanske har en poäng ändå! Stenbocken är fullständigt iskall och patologisk när den tar ut sin makttripp till det maximala. Jag har anonyma fall av sociopatiska mördare eller dråpare med bokstavssjukdomar där Stenbocken är helt ur spår.
Så här skulle nu aldrig Kristin Lundell kunna bete sig, Månen och väna Venus i Stenbocken är naturligtvis en helt annan tagning av samma zodiakala princip! Den sorten som låtsas förfasa sig över självgoda män men i själva verket beundrar dem för deras skenbara självtillit.
Varför vill då Alec Baldwin bli politiker (samma grundlösa fantasi som Christopher Walken närt)? Jag kan inte se annat än Mars i Stenbocken, ett halvdant eko på den mer konsekventa Solen i Stenbocken.
Humanisternas husbiolog Patrick Lindenstoff nöjer sig t.ex. inte med att predika evolutionslära, han har också politiska ambitioner och uttalar sig om förhållandet mellan samhälle och religion - gärna i medierna i anslutning till kristna högtider. En remarkabel fixering till sin egen absoluta makt där, med både Mars i Stenbocken och Allhärskaren Saturnus hemma i sitt negativa tecken.
Konfigurationen på evolutionistens himmel påminner om den senantika gnosticismens onde Skapare, han som förnekar Gud för att han själv är så maktkåt och förblindad (Samael, Den Blinde) att han inte längre kan tagga ner, släppa sinnet fritt och lyfta ande bortom det futtiga mänskliga tänkandet. Empiri som ett hinder mot det stora tänkandet, det tänkande som genier ägnar sig åt.
Men det paradigmatiska exemplet på Stenbockens makthunger när den helt går överstyr, är naturligtvis USA:s president Richard Nixon, som under skandalösa former tvingades avgå mitt under en mandatperiod sedan det visat sig att kan i kontrollparanoia buggade och avlyssnade sina politiska motståndare. Det har tydligen USA och NSA och världen redan glömt - att landet en gång var en fungerande rättsstat...
Nixons horoskop har födelsetid och det gör att vi här får ännu en bekräftelse på inlägget som utbrast att Svenskt Näringsliv faktiskt är Djävulen nödtorftigt maskerad! Här har vi samma Chef (Lejonet) stigande i öster, och se Satans totala inflytande över allmaktsplaneten Saturnus "hemma" i sitt maktorienterade tionde hus - och detta i Ägandets illusion, Oxen! Nixon och Svenskt Näringsliv är universums lägsta sorts entitet. Ändå lyckas sådana här ibland ta kontroll över världen.
Det är Ödets stora spel, det ständiga kriget mellan Godheten och Ondskan vi ser. Just nu håller Ondskan via tråddockorna i regeringen Reinfeldt landet i ett mentalt strupgrepp. Fär närvarande lär det ut att det Onda är gott, att det är fint att trampa på de svaga och hellre serva friska apotektskunder tuggummi och stegräknare för deras hurtiga livsstil än tillhandahålla livsnödvändiga mediciner åt de som är gamla eller sjuka.
Se bara Littorins Satansstjärna i Oxen i hans horoskop - arbetslinjen är en Satan som piskar Oxen! Förstod Kristin Lundell lite mer av vad ett människoliv går ut på - att lära sig skilja gott från ont - skulle hon nog ha häcklat Littorin i sitt eget tv-program med lite mer svavelos.
Nixons Stenbock är inte starkt placerad i sig, i olyckans eller fiendens sjätte hus. Men att han nådde maktens torn och tinnar, tycks bero på att Saturnus i tionde är Månens disponent, sinnelagets dolda "själ". Vänder man kartan och låter Månen i Stenbocken fungera som sinnelagets ascendent (eller horisont), så hamnar dess disponent Saturnus istället i det femte naturliga solhuset för ledarskap och politik! Både med fysisk och lunär ascendent bekräftas således Nixons dragning till rå makt (Saturnus/Stenbocken). Och det är den onda stjärnan Algol, Satans huvud som förstör allt för honom, får honom att tappa vettet.
Att Satan var med och saboterade redan i Nixons unga liv är bara alltför uppenbart - fattigdomen, bröderna som dog unga, föräldrarnas osunda vilja att det här barnet minsann skulle bli en Någon (Wikipedia berättar att de gav fyra av sina fem söner konunganamn i försöket att blidka ödet)...
Saturnus - föräldrarnas styrande inverkan - är här direkt styrd av Satans falska löften om världslig makt, och som vanligt tar Den Onde tillbaka allt i slutet. Nixon fick aldrig någon ära åter efter sina skandalösa metoder för att hålla sig på toppen av skeendet. Lustigt att Obama som förestår dagens hetsjakt på sanningssägare också har en dominant Stenbock, nu diktatorn Saturnus stigande i sitt negativa härskarläge Stenbocken i östra horisonten...
Om Kräftans tecken via Reinfeldt fått sina fiskar varma här, gäller detsamma om opposita Stenbocken. Motsatsparen löper alltid risken att bli nidbilder av sig själva. Bara när man förstår den syntes som väntar på att födas ut t.ex. motsättningen mellan Kräfta och Stenbock, är själen på bana.
Tecknen är inte den levande varelsens Ansikte, de är bara masker eller "filter" men med en förunderlig förmåga att ta kontroll över människan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar