Till nya besökare, en kunskapsteoretisk länk:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

ESTETIK:
Blogger/Google har förstört mängder av horoskop genom att omskapa usla miniatyrer av bilder i GIF-format. Klicka för att se de skarpa originalen. Ser också dessa galna ut, högerklicka och välj "se bilden" .

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
"The soul is sold not to the devil for money, but to money itself when it becomes the measure of worth rather than the affirmation of value." /James Hillman - Alchemical Psychology (2010, s.143)

Västerlandets store logiker & mystiker Platon
ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)



lördag 17 juni 2017

Skuggor och frön

Nyskrivet men av misstag publicerat innan jag "sovit på saken". Väl ute får det förbli ute och det mest kuriösa är att det slank ut tillsammans med föregående som jag helt hade glömt att jag skrivit.

Typisk svensk medial desinformation -
att skräna över effekterna istället för
att diskutera orsakerna.

När man väljer klarsynen och inser kapitalismens gissel, då flyr en del vänner i Fruktan som de slavar under Djävulen de är och vars närvaro i deras liv just utmärks av detta sinnestillstånd. Idag är det populärt att frukta och demonisera militanta islamister men det avslöjar bara hos vilka Djävulen verkligen fått fäste. Sverige är sedan länge en lydstat till den Store Satan USA så det är inte undra på att diskussionsnivån är så låg.

Frågan handlar överhuvudtaget inte om jihadister är reformerbara eller inte, utan när vi ska erkänna att vi vidmakthåller ett Ondskans Imperium - styrt av kapitalismens närighet eller av Hydran, det monster Herkules måste dräpa för att tas upp till gudarna och bli dem värdiga. 

Eftersom ingen med självbevarelsedrift skulle heja på IS nöjer sig den här bloggen med att konstatera det uppenbara, som inte en enda svensk journalist förmår men som varje filosofiskt lagd kines visste redan för 2500 år sedan: att det är solen som föder skuggan. Att det är det orättfärdiga väst som själva skapat IS genom sitt sätt att söka behärska och kontrollera världen - Mellanöstern inte minst.


Den taoistiska symbolen som påminner
att var och en bär fröet
till sin egen antites, att eventuella
fiender är en frukt av ens egenart.
Kineserna hyllade därför
den gyllene medelvägen för att
slippa dra på sig fiender som IS...

Vid 57 har bloggarens sociala liv i hög grad förtvinat sedan den skoningslösa svenska förnedring som kallas arbetsmarknaden stängt dörren. Den nyliga rapporten om att arbetsgivare knappt bevärdigar sig att svara på ansökningar från så "gamla" människor gör att man med rätta kan ge Sverige fingret, ett värre sammanbrott än sedan marknaden tog kontroll över politikerna har väl aldrig skådats i Väst. Sverige är en extremist trots vad invånarna inbillar sig. Den svenska skolans sönderfall under profitmentalitet är inte det enda extrema särdraget i Sverige av idag.

Det är utifrån den relativa eremittillvaro som just antytts så mycket märkligare att bloggaren på väg mot en av sommarens få nöjesaktiviteter - pensionären Bryan Ferrys konsert på Gröna Lund i Stockholm - springer på precis den kvinna som 2005 utlöste hans intensivt realistiska dröm om adelsmannen titulerade sig enbart som "Oxford". Om googlandet och utforskandet av vad som tveklöst var en dröm om den 17 greven av Oxford, Edward de Vere, har jag skrivit åtskilliga blogginlägg. 

Och nu är det dags igen eftersom mötet med väninnan tycks röja ett osynligt nät av band mellan individer. Den manlig vän som föreslog konserten är den enda bekant som känner henne efter att de flyktigt delat samma arbetsplats för kanske tio år sedan. (Jag och hon arbetade också tillsammans, men redan 1990 på en annan arbetsplats.)

Jag vägrar resa med det numera hårt profitstyrda Stockholms Lokaltrafik och måttade som stadsbo upp promenadväg och tänkbar tidsåtgång till Gröna Lund och mötet med bekanten. Och där, efter halva sträckan, såg jag plötsligt väninnan gående emot mig och för första gången hennes femåriga son från en slocknad relation i England med en nu bortkopplad fadersfigur. 

Jag har inte sett en bekant i stan på säkert fem-sju år de få gånger jag är ute och rör mig, så det mötet kändes osannolikt och än mer så när man betänker kopplingen mellan henne och min konsertpolare för kvällen (han har nämnt henne flera gånger genom åren och hon gjorde tydligen ett intryck på honom).

Ibland tror jag det var min dröm som sjönk ner i kvinnans undermedvetna och fick henne att dra till England. Jag hade förklarat att hon spelade rollen av drottning Elisabet i denna dröm medan jag, drömmaren, bokstavligen befann mig i den betydligt yngre grevens kläder (kvinnan hade i detta liv en generande period då hon jagade "lammkött" för att förneka sin tilltagande ålder.) I en tidigare drömscen ser jag som utomstående betraktare paret värdigt skrida framåt i privilegierad miljö medan en tragisk kör hörs mässa "drottning" och "moder" på engelska. 

Detta var andra, möjligen tredje gången i hela mitt liv jag vaknade ur en dröm med främmande språk i. Första gången var när jag i ett tidigt ungdomsjobb som matutskänkare fick för lite potatismos från centralköket och misslyckades måtta tillräckligt små portioner och gjorde slut på moset innan alla serverats. Det var en ansträngande dag inom vården och på tunnelbanan hem nickade jag till mellan varje hållplats. I ett ögonblick av dåsighet hörde jag med KNIVSKÄRPA ordet "tangram", som inte sade mig ett dyft. Nästa dag nämnde jag det lustiga ordet för arbetsledaren som hade den saknade pusselbiten. 

Det var ett kinesiskt läggspel, förklarade han, för att träna upp förmågan att se DELARNA AV HELHETEN. Jämför det med mina problem att se hur många portioner en bytta potatismos skulle räcka till! En av de drömmar som bekräftade att det knappast är en slump att jag har furstespegeln och kosmologin I-Ching i mer än tio översättningar från kinesiskan till engelska på bokhyllan och gjort min egen dilettantöversättning utifrån jämförelser och ordböcker och den kinesiska originaltexten.

(Strindberg ägnade för övrigt också I-Ching stort intresse, och jag har andäktigt hållit i och bläddrat i hans kopia av en fransk översättning och sett hans små kommentarer i marginalen - precis som flera av mina översättningar är fullklottrade av förklaringar till tecknen och ordvalen...)

Det andra tillfället av främmande språk i drömmen var än märkligare eftersom jag på korrekt franska drömde en röst som sade "jag är hos dig" på vad som tydligen var korrekt franska när jag kollade upp frasen "je suis te participe" (från hörselupplevelsen och reservation för minnesfel). Till saken hörde att jag hade en inneboende kompis som inom några dagar väntade besök från sin flickvän från Paris. Råkade jag fånga upp hennes kärleksmeddelande i drömmen riktat till honom? Jag läste förstås inte franska i skolan utan engelska och tyska (och sedermera lite spanska).

Tre engelska ord i en dröm, Queen, Mother och Oxford, är inte mycket att gå på, men det fanns fler detaljer i drömmen som jag tidigare redogjort för. Mest intressant var forskaren Hank Whittemore som i sin The Monument; en tusensidig analys av Shakespeares Sonetter, menar sig ha knäckt en hemlig kod. Detta är en fortlöpande dagbok som greven av Oxford för och som enbart var ämnad för privat cirkulation då ämnet var politiskt känsligt. Huvudpersonen (The Fair Youth) är hans och Elisabets aldrig erkända son och Sonetternas ämne dennes anspråk på tronen när nu drottningen var gammal och skröplig. Den litterära teorin påminde väldigt mycket om drömmens koppling av drottning och moderskap... 

Så råkar jag i ett knappt minutlångt möte på den kvinna jag attraherades av 1990 men som aldrig visade något intresse då eller senare (vi blev vänner istället) och det barn hon i ett förfluget ögonblick ville ha med mig men ett "erbjudande" hon tog tillbaka några dagar senare för att några år senare istället realisera under en tid i England.  (Sonen var för övrigt, som termen "fair youth" indikerar, ljushårig.)

Det är nästan som om den Oxford-teori jag föredragit henne i samband med drömmen tog skruv och hon bestämde sig att likt en återfödd drottning Elisabet den här gången föda en brittisk son och den här gången ta hand om honom istället för att under maximal sekretess bortadoptera honom. (Whittemores med flera teori är att den kungavärdiga avkomman till "Shake-Speare" och drottning Elisabet var Lord Henry Wriothesley, 3e greven av Southampton.)


Det som här följer är inget annat än en fortsatt tankelek baserad på den exakta tidpunkten (plus minus 1-2 minuter) för det oväntade mötet med mor och son på min väg mot en vän som tillika arbetat på samma arbetsplats som hon (kulturverksamhet, vilket också är en koppling mellan ett nu och ett annat). 

Klicka för läsbarhet


Stegen styrdes mot nöjesfältet Gröna Lund då Vågens, partnerskapets, tecken börjat stiga i öster medan ascendenthärskaren Venus (en passiv men harmonierande faktor) passerade genom 7e partnerhuset, i Vädurens tecken. Det låg med andra ord många partnerindikationer i luften för lämpliga födelsehoroskop att reagera på (bloggaren har t.ex. både Solen, Merkurius och Mars i Vågen i 5e huset som kuriöst nog bl.a. täcker in nöjen).

Med Vågen i öster blir den energiska Mars disponent för ascendenthärskaren Venus och som sådan en lika viktig faktor. Mars passerar f.n. genom Tvillingarnas tecken som är bloggarens mån- och ascendenttecken och, visar det sig, barnets ascendenttecken.

Barnets soltecken är Väduren, en födelse som dessutom bara är en grad från greven av Oxfords födelsedag. Vid tidpunkten då jag för första gången fäste blicken på väninnans avkomma passerade på himlen Venus Vädurens 16e grad, exakt över barnets Sol! 

Barnet fick här se sin mor flyktigt krama om en vilt främmande man eller ljuskälla (Solen). Det är på den obetydliga nivån Venus transiter är verksamma! Inget epokgörande alls. Likväl fascinerande hur ungens karta involveras i ett Venus-budskap som vuxenvärlden gestaltade. 

Sedan vet jag förstås inte vad mor och son upplevde tidigare och därefter den dagen, men Venus över hans Sol tydde på en "mjuk" dag medan Mars transit genom hans 1a hus tecknar en mer turbulent period och "chocker" mot jag-uppfattningen. Jag, mitt nöt, frågade honom på skoj om han han var en "riktig unge" som om en femåring redan hade förmågan till abstrakt tänkande. En typisk harmlös Mars-chock som kanske påverkade hans unga merkuriska intellekt en smula... Vad är en "riktig unge"? Finns det falska ungar eller kanske vuxna som bara spelar barn?

Eftersom Venus-i-tiden alltså ägs av Mars i Tvillingarna knöts den lilla pojkens och min ascendent tillsammans och det går säkert att läsa in mer i. Särskilt som hans föräldra- och begränsningsplanet Saturnus i Vågens 2 grad inte går ihop med min Sol i Vågens 6 grad (planetära fiender). Det minutkorta mötet doftade gammal karma, astrologiskt talat. Mamman påminde om att jag lovat att kommentera sonens horoskop (vilket jag glömt). 

Frågan som uppstår blir förstås hur länge man kan fortsätta dra växlar på verkliga eller inbillade paralleller mellan ett obetydligt liv som svensk och en märklig över- eller kanske grundton som utspelade sig i Englands yppersta elit på 1500-talet... Ett är säkert: varje gång jag tänker på Oxford blir jag numera inspirerad. En arketyp som har fått ett ansikte, en personifikation av en egen kreativ ådra! Tjuvåker barden på mina tafatta försök till underhållande blogginlägg? :-) Och hur stor är denna ande egentligen? Hur många fler liv på jorden FORMAR han i sin avbild? (Bara den frågan är värd 1 minuts begrundan.)


Det flyktiga väninnemötet tog ett dygn att sjunka in men så osannolikt var det att jag främst tänkte på det och inte Bryan Ferrys konsert dagen efter. I ett nytt anfall av intresse för det märkliga livsödet Oxford återvände jag till amerikanska Amazon. Det är i USA alla begåvade Shakespeare-forskare håller till, britterna är alldeles för måna att värna turistfällan Stratford och deras fabricerade Shakespearehistorik ( "den talangfulla mannen av folket") för att våga möta den enorma mängd bevis anhängare av den oxfordianska teorin samlat genom årtionden.

Jag hittade och beställde inte mindre än tre högintressanta böcker som utkommit sedan jag sist hade en intensiv period med engelsk historia och grevens färgstarka men rätt olyckliga liv. Jag är kräsen och analytisk men förutom Sonett-kommentatorn Whittemores senaste aktstycke (lovprisat) hittade jag två relativt nyliga böcker av meriterade författare. 

(Se bara Palmemordet eller 11 september-dådet och inse hur mycket löskokta privatspanare och tokskallar som dras till sensationsstoff och spinner sina teorier. Båda de två nedre böckerna är författade av yrkesskickliga människor med akademisk skolning och yrkes som vittnar om deras seriositet. Det är påfallande hög nivå på folk som kommenterar Oxfordteorin vilket kanske har med sakens natur att göra. Det finns inget i teorin som tilltalar underklassen i ett samhälle som, om de alls läser några böcker, naturligtvis skulle vilja att författaren var som en av dem, inte en aristokrat!)


Med en dags eftersläp hittade jag också en bara årsgammal och tydligen uppskattad analys av dolda astrologiska allusioner i Shakespeares pjäser...

For who marketh better than he
The seven turning flames of the sky?
Or hath read more of the antique;
Hath greater knowledge of the tongues?
Or understandeth sooner the sounds
Of the learner to love music?

Sagt om Edward de Vere, 17 greven av Oxford i en dedikation (källa
(Tidigare citerat i inlägget So Much of Earth and Water Wrought, 2012)
Jag har inte sedan högskoleårens påbjudna litteraturlistor köpt så många böcker samtidigt i ett ämne, och sitter nu ytterligare ett dygn senare och förundras över vad det kan tyda på... All denna läsning triggad av ett minutlångt möte med en mor och hennes son! (Jag är förvisso barnlös i detta liv men har aldrig saknat erfarenheten.)

Första bokbeställningen som följdes av två ytterligare bekräftades i mejl 17.57 under i princip exakt samma horoskop som dygnet innan. Ascendenten är nu Vågens 22 grad vilket den skulle kunna ha varit även vid det oväntade mötet med en "Fair Youth" eftersom minuten för sammanträffandet inte är helt exakt.

Är det, som jag spekulerat tidigare, att universum bjuder på ett begränsat antal typiska "grundmönster" och att jag hamnat snuddande nära ett mönster också Oxford en gång genomlevde? Jag har tidigare kommenterat att den extremt observante Hank Whittemore har en fullmåne mellan Vågen och Väduren och därför är väl rustad att med sin Vädursmåne snappa upp Solväduren Oxford. 

Som den mest kända av pjäsförfattarens figurer sade: "Det ryms mer mellan himmel och jord än din filosofi kan omfatta, Horatius!" Jag är beredd att instämma, människan bara fingrar med små kunskapsfragment och det gäller också den goda vetenskap som vet att den bara sysslar med tillfälliga försanthållanden. 

I morgon kan helt ny kunskap tvinga fram ett helt nytt paradigm, precis som den här bloggen hoppas Vattumannen kommer att representera en gigantisk omvälvning av mänsklighetens situation inte så långt från nu. Den västerländska kapitalismens sammanbrott kommer att möjliggöra omvandlingen till en värld.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar