Finansminister Magdalena Andersson

När DN publicerar en låång intervju med s-märkta ekonomen Magdalena Andersson, då vet man att högern givit upp och inser vem som kommer att vinna valet. Bortsett från några småstick till trots - "vinna valet men sen då?" - är det en ganska jämnmodig och tråkig text som på båda sätten tycks spegla ekonomens horoskop. Eller?

På grund av hennes ordinära utseende är det oerhört svårt att gissa stjärntecken och det var kanske därför den enda "look-alike" som plingade till i huvudet var en precis lika uttalad "everyman" - framlidne tv-personligheten Lennart Swahn som ofta hade samma sammanbitna mun som Andersson men var i största allmänhet så "suave" (saknar svenskt ord för den här kultiverade och lediga stilen) att man nästan kunde klaga på bristande nerv och närvaro i programmen han höll i. Men han ledde flera program av vilka några hade med hjärnexercis att göra och DN presenterar just Andersson på det viset: som en fokuserad och intelligent människa.

Tillägg. Jag hinner inte mer än trycka ut texten innan jag ser Anderssonskans blick på ett nytt sätt och upplever en blickarnas släktskap mellan henne och aktrisen Grynet Molvig - här på foto från 1968. Molvig har också Månen (samt Jupiter) i sideriska Tvillingarna, men är ett fullmånebarn med Solen ett tecken kort om ekonomens materialistiska Stenbock:

Kanske hade jag ett litet minne av Lennart Swahns horoskop - jag har under mina år med den sideriska zodiaken kommenterat honom en gång - för naturligtvis möts han och Magdalena Andersson över ett delat måntecken som just är ett sådant där svårtgripbart (även utseendemässigt) tecken: den merkuriala (kvicka) Tvillingarna. 

Lennart Swahns mångåriga lekande med dockan John Blund i svensk tv får mig att tänka på att Tvillingarna har ett juvenilt sinne och det här uppenbart detta som driver Andersson att rita sitt plakat (foto i DN) - barnet men inte det mycket lilla utan det tänkande är ett hjärteämne för henne:

Som syntes är horoskopen utöver Månen i Tvillingarna inte skrämmande lika, och ansiktstyperna är det heller inte.

Lennart Swahn, tv-personlighet

Magdalena Andersson, ekonom

Jag tror inte s-ekonomen är tillnärmelsevis lika ledig och avslappnad som avdöde Swahn, eftersom hans Sol i Fiskarna är raka motsatsen mot Anderssons ambitiösa för att inte säga karriäristiska Sol i makttecknet Stenbocken. I så måtto verkar DN ha läst kvinnan rätt. Hon är merkurisk och kvick i sinnet och via faktatecknet Stenbocken väl påläst men framför allt, som tidningen kallar det, "en vinnarskalle" - detta vansinnigt fula ord som på en gång tycks ta bort allt trevligt från en människa.

Jag låter Swahn vila i sin grav och tar inte upp frågan om hans sura koppling mellan Skorpionen och Vattumannen indikerar homosexualitet eller en böjelse för unga pojkar (om man ska gå på hans mångåriga affär med dockan John Blund), utan ska nu försöka rädda Magdalena Anderssons månhoroskop från en kritik jag riktat mot Anders Borgs pga. störningen mellan Måne och Sol, en störning som återkommer även i hennes karta. Båda finansministrarna, det utgående fiaskot och den tillträdande s-märkta, har ett glapp mellan sitt lägre förnuft - psyket eller Månen - och den högre intelligensens Sol. Detta eftersom den senare i "radioskugga" i det åttonde "döda" huset.

Märkligt nog kan också detta läsas som "vad vill egentligen Andersson"? Månen är de vardagliga görandet och dag-till-dag-snacket. Solen är visionen man arbetar framåt mot, milstolparna i livet (i en djupare astrologi ersätts den generiska Solen med atma karaka, en viss planet som indikerar själens individuella längtan med sitt liv). S-ekonomen talar i intervjun faktiskt om vad hon INTE ser som sitt livs mening i den ekonomiska politiken. Kan man tolka detta som rösten från den djupt negativt polariserade Sol-Stenbocken i ett mörklagt hus? 

(Det är egentligen häpnadsväckande att Fredrik Reinfeldt som är så rädd för visioner att han t.o.m. varnat för sånt på en partistämma saknar planeter i åttonde huset. Här placeras dålig karma som vid barnets födelse ännu inte har värkt ut helt och hållet men är destinerat att göra så under det liv som nu påbörjas - det är därför ominat finns med i födelsehoroskopet.)

Det går att hanka sig fram även utan kontakt med sin själ, noterade jag i något horoskop som också innehöll icke-kontakten mellan Måne och Sol enligt månhoroskopet. Exempelvis kan saker och ting se bättre ut i det fysiska horoskopet, det som bygger på känd födelsetid. Indisk astrologi höjer varningsflagg först när både fysisk ascendent, månascendent och solascendenten instämmer i ett kritiskt besked!

Men även en månascendent som tecknar världen i enlighet med det psyke som en individ bär på och känner mer eller mindre väl (mindre väl om Månen är problematisk - som i fallet med självspillingen Kurt Cobain) - även månascendenten kan avlastas genom sekundära budskap som kommer till undsättning. Hos s-ekonomen förfogar Saturnus över inte mindre än tre planeter som dolts i åttonde döds- och korruptionshuset i Stenbockens tecken och härskaren Jupiter befinner sig själv utanför den mörklagda platsen, faktiskt just där vi har den klassiska varningen för en kommande diktator: i tionde makthuset! 

Än en gång finner jag att DN-intervjun nosar där det bränner, och tar upp frågan om hennes relation med Stefan Löfven och frågan är om han, den enkla arbetaren, skulle lägga sig platt inför hennes dekret. Anderssonskan blir lite uppbragd men sanningen är att Löfvens Sol i Kräftan står för underkastelse och Anderssons Sol i Stenbocken för den polära motsatsen: despotiskt envälde.

Samma dygn publicerar SvD/Näringsliv en bekräftelse på Stenbockens klassiska beskrivning, dess ibland rent plågsamma envishet som för den som ser på djupet tecknar en despots sociapatiska oförmåga att arbeta på samma nivå som andra - inte undra på att den klättrande stengeten är en av zodiakens ledartyper. 

Det är lustigt nog en namne till s-ekonomen, Magdalena Gerger, vd för Systembolaget och hon beskrivs i texten som en "superkommunikatör", dvs. någon som går utöver eller bortom kommunikatören Tvillingarna. Låt oss se hur detta spelar ut i Gergers horoskop:

Är det inte helt fascinerande hur rätt alla människor har när de ser och berättar? De blickar (ovetande) rakt in i andlighetens - arketypernas - värld, men det krävs den ursprungliga sideriska zodiaken för att etiketterna ska bli rätt. Här står Månen opposit Tvillingarna, i Skytten vars härskare Jupiter med rätta skulle kunna beskrivas som "superkommunikatören"! Om Merkurius är gudarnas skrivare är Jupiter gud/gudarna.

Dessutom återfinns den stora välgöraren Jupiter i sitt negativa härskarläge i näriga (alltid kalla och hungrande) Vattenelementet och dessutom tillsammans med den lilla välgöraren Venus. Nämnde jag att hon är vd för utskänkningsposten för falsk tillfredsställelse - systemet? Fiskarna har, likt de övriga två Vattentecknen en nära koppling till droger och förstörda sinnen/psyken. Här vore det dock fel att göra den vinklingen, Venus och Jupiter är farliga bara genom den överdrivna åtrån till livets medhårs och behagliga sida. 

I inlägget om Jupiter Soterios - Jupiter Frälsaren - noterades att Jupiter i sitt negativa tecken antikt kan ha betraktats som en skyddspatron för riskkapitalister till havs. Klippare som tillbad Vatten-Zeus (Jupiter) för att komma hem oskadda med lastade skepp med prylar de kunde säljer till överpriser i hemlandet då det betraktades som exotiska ting. Idag har redan de mer försigkomna svenskarna lärt sig att shoppa globalt via nätet. 

Men majoriteten accepterar alltjämt de oanständiga pålägg importörerna gör för att själva kunna leva som småpåvar. Gerger kan ha en mentalitet som matchar dessa småpåvar och därför hittar vi henne närighetslivet och inte i politiken. Kommunikationsförmågan är naturligtvis precis eftersom sakliga och organisatoriska Saturnus står perfekt aktualiserad i ett härskarläge - precis som Jupiter. (Se vidare bloggarens förslag att applicera Aristoteles potential/aktualitet på det astrologiska schemat.)

*****

Åter till s-ekonomen. Man ska minnas att vi bara diskuterar utifrån Magdalena Anderssons månhoroskop - psykets syn eller förnimmelse av sin omvärld och då inte ens tingens värld utan någon slags drömvärld mellan de rationella principerna och de egna föreställningarna eller fantasierna. Vissa har en Måne som tydligare lyssnar till de rationella Principerna, andra en Måne som tycks förlora sig i känslans eller t.o.m. den kroppsliga upplevelsens alltigenom grunda natur. 

När Herakleitos för 2.500 år sedan menade att Själen har en enda dimension, "djupet" skulle man kunna beskriva det själlösa som Jordelementets psykos eller kortslutning - materien saknar dimensionalitet och romerske tänkaren Plotinus såg den som ren Ondska. I den meningen ägnar sig, tyvärr, alla tre Jordtecken åt att tro på, förvalta eller t.o.m. förmera Ondskans välde. 

Det är bara när Gud blickar på skapelsen han ser att "allting är gott" och det beror enligt judiskt mytologisk tradition på att Gud har en ärkeängel vid sin sida som håller negatvismen borta från Himmelen (och således upprätthåller en perfekt polarisering mellan Godhet och Ondska, mellan Form och Materia - se vidare Visionen av de Fyra Väsendena) . Att Nya moderaternas horoskop innehåller Jungfrun och en verksamt ond rikedoms-Jupiter stigande i öster tecknar därför den ondaste av alla grupper - en grupp som aktivt söker förmera Ondskan så att alla som redan har mycket ska få ännu mer, en materiens tillväxt bara för tillväxtens skull, skärans precision bara för precisionens skull. Alla torskar på sina medfödda arketyper förutom de gamla och mycket mäktiga själarna...

Naturligtvis var serien av jobbskatteavdrag en enda stor bluff: att kasta åt medelklassen några brödsmulor extra för att förvissa sig om deras röster. De som vunnit på nedmonteringen av statens makt och räckvidd är de verkligt näriga, de iskalla rovdjuren i närighetens havsdjup. Främmande varelser i människokroppar eller åtminstone människosjälar som degraderat sig så djupt att vi i väst, som skolats att tro materiell hunger är ett lovvärt tillstånd inte längre förstår vad vi föröder våra liv med.

Ja, rovfiskarnas partibidrag till Nya moderaterna har väl mest handlat om att köpa sig en politik som inte blandar sig i t.ex. bankernas ohemula beteenden. Det är därför glappkäften Borg bara står och hötter mot den, men utan att göra något. Bankvärlden är typiskt Vatten helt och hållet - Annika Falkengren, dödsoffret den ständigt hungriga Whitney Houston) - eller Magdalena Gergers typ, med kombinationen av Jord och Vatten ("samla sina skatter i denna världen" och förlora allt vid döden, kanske t.o.m. den egna själen).

Stenbocken intar i det låga resursschemat en mer måttfull roll - Stenbocken sätter verksamhetens gränser och fungerar i allmänhet som en rådlig förvaltare, dvs. inte de Stenbockar som samtidigt drivs av det gissel som går under namnet "tillväxtekonomi" - rikedomsplaneten Jupiters ständiga expansion för att förvärva och inkludera mer i Stenbockens förrådsbodar. Se den smusslande insidermoderaten Tobias Billström som exempel på en riktigt ful kombination av Stenbocken och Skytten när båda Principerna visar sina sämsta sidor. Generös mot sig själv och främlingsfientlig!

Med Magdalena Anderssons Måne i Luft kan man utsträcka eller profilera Månen: den är inte känslomässig i någon högre grad utan höjer sig mot den rationella själen och tecknar därför t.o.m. tankestilen (trots att man normalt brukar kunna avläsa den i Merkurius som här alltså är Månens disponent).

Merkurius står också "avknäppt" i åttonde mörklagda huset i förhållande till den Måne som den förfogar över, men det är uppenbart att kvinnan inte därför blivit helt debil. Stenbocken har förvärvat kunskaper och, som hon säger ger högskolekunskaper bortom nybörjarkurs en känsla av makt och kompetens, även om hon inte doktorerat. Helt klart har hennes psyke en återkoppling till Solen och Merkurius även om de står isolerade i förhållande till Månen. Det är därför man måste misstänka att det "äkta" horoskopet (det med födelsetid) INTE uppvisar det här kommunikationsglappet mellan Måne och Sol. I verkligheten spelar hennes två nyckelkomponenter utmärkt pingis med varandra.

Vilket jag inte tror gäller Borg som gör fel hela tiden och drar fel slutsatser av omvärldsläget. Men där utlöser Måne och Solen en 1a/8e-husblockad via två element som verkligen inte vill samarbeta, Jord och Eld, så att man kan befara en som kanske ser och säger ett, men inte förmår följa upp i handling eftersom Mån-Oxen är något oerhört konservativ och inflexibel... Raka motsatsen, faktiskt, till Magdalena Anderssons Måne i Tvillingarna, vars Luft samarbetar mycket bättre med en Sol i Jord. 

Månhoroskopet hjälper oss således inte utan kan t.o.m. leda fel i dess indikation om en Måne och en Sol med kommunikationsglapp. Naturligtvis kommer detta fortfarande att gälla internt. Magdalena Andersson kommer aldrig att säga ett ont ord om nummer ett, Stefan Löften (Solen) fast hon, nummer 2, förfogar över en hundratals gånger mer flexibel tanke och långt större kunskaper.

Eftersom bloggaren själv föddes med Månen i Tvillingarna och älskar att på det här tecknets vis springa lite hit och dit och inhämta fakta, orientera eller "briefa" sig, är det spännande att fungera över faktamässiga och organisatoriska Saturnus dubbla roller som tillfällig ägare över såväl det onda åttonde som det utomordentligt goda nionde huset.

Egentligen är gåtan ganska enkel. Tvillingarna i första huset sätter fokus på vad? Jo, ängeln eller budbäraren Merkurius - kommunikationen. Myten gör kommunikatorn till en gudarnas budbärare till människorna och hela Tvillingarnas mission - att informera en adressat - grusas förstås om Saturnus, Liemannen, betonar det åttonde dödshuset. Döden är en permanent radioskugga som omintetgör hela meningen med att födas under Tvillingarnas tecken. En död kropp, för vilken Saturnus dragit strecket, duger inte som redskap för Merkurius. Inte så konstigt att Saturnus som tillfällig ägare över det åttonde huset inte gagnar en Tvillingascendent.

Resonemanget avslöjar direkt att planeternas verksamma natur bygger på den fysiska ascendenten och att applicera deras verksamma naturer även på t.ex. den psykiska vågascendenten kan tyckas vågat. Men just i Mån-Tvillingarnas tecken stämmer det uppenbart: för Månen i Tvillingarna är inte en känslomässig utan en tänkande Måne och den kan således redan i förväg föreställa sig vilket hinder för dess kommunikatoriska uppdrag Saturnus som Liemannen - en åttondehus-Saturnus kommer att utgöra! 

Det här påminner oss om att Adam och Eva åt kunskapens äpple i Edens trädgård och genast blev medvetna på ett helt nytt sätt. Tvillingarna följer på den helt otänkande och känslomässiga Oxen och innebär att människan vaknade upp till sin sanna egenart, till att vara mer än instinktiva djur: människan kunde nu i tanken kila i förväg och bearbeta alternativa scenarier där Oxen eller kreaturet sitter fast i sin naiva identifikation med det omedelbart givna.

Å andra sidan gynnas Tvillingascendenten (oavsett av vilken typ) av att Saturnus äger nionde huset, Guds hus, enligt gammal grekisk astrologi. För Tvillingarna - eller deras härskare Merkurius (budbäraren) - försvinner ju inte bara för att kroppen dör, utan återgår nu i Saturnus i dess orientering mot det gudomliga. Saturnus är här Guds eget intellekt eller så mycket av detta som den enskilda själen förmått öppna sig för. 

Kristendomens mest idoga apostel, Paulus, hävdade t.o.m. trotsigt att han inte alls levde längre (som ett ego) utan att något han kallade Kristus hade tagit över hans kropp. Fan tror't, som han bråkar och invänder sig mot Jerusalemkyrkans äldste, bl.a. Jesus egen yngre bror! Det är helt klart att de äldsta irriterar sig på att Paulus försöker stöpa om en man de själva känt när han var i livet till något mystikt eller filosofiskt gudaväsen och predika en sådan Jesus.

Paulus Kristus är annars nästan exakt det man skulle kunna läsa in i den andliga Luft-Saturnus - Se inlägget om den judiska Henoks bok om "andarnas Herre" (Gud) som är till förvillelse lik den grekiska filosofins Nous (det gudomliga intellektet) inom vilken de tallösa andarna lever och har sin existens.

Magdalena Andersson har en prominent Saturnus och tiondehusplaceringen kanske kan höras via hennes psyke som en sammanbiten maktmänniska, jag vet inte för jag har aldrig lyssnat till henne i någon debatt. Men samtidigt är Fiskarna absolut inget makttecken så budskapet är motsägelsefullt. Egentligen säger hennes tionde hus (ur psykets perspektiv): "makt åt de maktlösa" - Fiskarna är ju samhällets olycksbarn i zodiaken (eller helgonen).

Om man backar långt från den ursprungliga observationen: att hennes tre inspärrade planeter (inspärrade i syndens och dödens åttonde hus) faktiskt vädrar lite frisk luft genom att deras disponent står öppet och publikt i tionde, och värderar även disponenten till disponenten, drar historien åt ett intressant håll.

Andersson har sin organisationsplanet i makthuset men dess "själ" eller disponent är överflödets Jupiter och den står i andra huset för ekonomi. Här är två Vattenplaceringar i hus som rimmar med Jordelementet (resurser = pengar eller av annat slag) och nu plötsligt tycks s-ekonomen vara som vilken plattmarksmaterialist som helst. Hon studerade ekonomi på högervridna Handels och DN noterar en viss avsaknad av radikalt tänkande i hennes ekonomiska vision. 

Detta bekräftas till fullo av månhoroskopet. Det är skadat gods ur ett vänsterperspektiv som vill se en snabbare förvandling av mänskligheten genom att vi desarmerar det skadliga västerländska bankväsendet och andra kriminella profitörer. Döda Draken så blir genast de små näringsidkarna också mer beskedliga. Det är de stora onda som leder till en sådan girighet och röta i den svenska folkkroppen, men Andersson har inte kuk nog att förstå att hennes "små små steg" suddas ut av girighetens tidvattenvågor - hennes eget horoskop låter VATTEN styra över RESURSHUSEN.

Men den här bloggaren, som politiskt räknar sig till vänster, har ju också Tvillingascendent (både månascendenten och den fysiska). Och han har därmed också Vattentecknen kanaliserade genom jordiska eller materiella resurshus. Skillnaden är att bloggaren inte har några planeter i husen, som därmed är långt mindre aktiva än vad penningtänkande tycks vara i Anderssonskans psyke (Måne). Hon har helt enkelt snöat in och enligt intervjun varit insnöad sedan tio, då hon bråkade om orättvisa veckopengar. 

Bråkade över orättvisa veckopengar gjorde även den här bloggaren, så det verkar vara något med Månen i Tvillingarna hos genomsnittsbegåvade barn (när sossar säger att de har en skarp resurs betyder det "inte helt tappat bakom en vagn") som vid den här tiden har lärt sig behärska en grundläggande logik, Merkurius natur trogen. 

I intervjun ger Andersson ger ett exempel på hur hon vid tio presenterar sin oförstående kompis med ett abstrakt exempel. Kompisen har ännu inte släppt markkontakten och kan bara tänka konkret. Men bråket om veckopengen ledde inte till någon kärlek för förmågan att manipulera siffror bara för att man kunde förstå orättvisor eller t.o.m. som Andersson skapa hypotetiska scenarier. 

Livet drar olika människor i olika riktning beroende på deras Öde (och inte på deras enskilda ansträngningar - förmågan att bemöda sig står också skriven i stjärnorna). Efter min veckopengsstrid ägnade jag några år ytterligare åt att tänka ut små berättelser och rita dem som hemgjorda serietidningar på pojkrummet - innan tonåren, tjejer och musik tog över. Tankar på orättvis ekonomiska fördelning ("veckopengen") kom inte tillbaka förrän på 00-talet, då den svenska folksjälens inskränkta och diskriminerande grundnatur förenat sig med högerns allt tydligare monstruösa marknadsekonomi - till en värld där alla efter 35 och definitivt efter 40 måste börja frukta sin framtid och försörjning!

Reinfeldts och Borgs skräckvälde har verkligen skapat ett vidrigt och för många hopplöst samhällsklimat, och därför är Magdalena Andersson värd en chans hur mycket DN försöker förminska henne till enbart en maktstreber utan några ytterligare visioner. Det kan knappast bli värre än under den genomfalske Borg som låtsas härja mot bankerna några gånger om året och under alla dessa år lydigt låter moderaternas bidragsgivare fortsätta som vanligt.


PS. Jan Guillou inkommer strax med en krönika som tydligt påvisar det egentliga eländet Magdalena Andersson inte vill, inte vågar ta i. Kanske är hennes "psykiska månhoroskop" med dess mörkläggning av intelligensens Sol ändå ett tecken på att verkligheten börjar först minst en våning över den fysiska verkligheten? Det som här ser så klipskt och begåvat ut kanske egentligen är ren stupiditet, när man ser de djupa problemen med varseblivningen på en högre nivå?

Vattumannens karisma ...och idérikedom

Kristin Lundell konstaterar i Aftonbladet att själviska äcklet Persbrandts karriär förmodligen bara kommer att gynnas av hans knarkdom. Men var tog humoristen Sanna Bråding vägen efter sina månader för ringa narkotikabrott, frågar Lundell? Fallna kvinnor sonar aldrig egentligen sitt brott.

När jag friskade upp minnet och såg Brådings nylle på foto fick det mig att ta fram inte bara ett utan två skrotade inlägg, bland annat ett om brittiska aktrisen Emily Blunt som Hollywood uppenbarligen gillar - hon har haft ett antal högprofilroller i amerikansk film under senare år. 

Sanna Bråding och Emily Blunt - två kvinnliga
Vattumän (Luft) och sannolikt båda med psyket/Månen i Luft

Varför inlägget först skrotades var för att jag inte vill degradera bloggen till ett ytligt dräglande efter kroppslig skönhet - det är knappast det astrologin lär oss att söka! Men gång på gång har jag noterat hur Vattumannens tecken, utan att nödvändigtvis vara perfekt bildsköna enligt tidens melodi, har "det". 

Inte minst är det sällan man ser tröga och själsdöda ögon hos Vattumännen utan tvärtom hyperkoncentrerade och energiska utflöden ur de fysiska organen. Vattumannens härskare Saturnus är dock "själens form" och om "ögonen är själens spegel" har den med rätt våglängd i Vattumännens blickar möjligheten att ana något av hur mäktiga vi kommer att vara som andevarelser, bortom det här råtthålet den borgerliga propagandan i likhet med det arbetarromantiska sosseriet menar vara allt som livet handlar om.

När Kristin Lundell drar fram den slitna "ja, se pojkar är vad de är" men att det bara gäller just busiga grabbar, då går tankarna direkt till den maskulina bråkmakaren Mars. Blir då Mars i ett kvinnligt horoskop enbart till en olycksbringare och en stämpel om dålig karaktär? Ja se Brådings karta:

"Kungamakaren" Regulus står villig att skänka framgång till vem som än passerar under dess strålar, men det som händer i Brådings fall är inte lätt att reda ut! Här finns det måttlösa begäret att bli en av de odödliga (Drakhuvudet/Ketu) och därtill tursamhetens Jupiter. Men... här finns också grabbiga alternativt olycksbringande Mars.... På andra sidan, i Vattumannen, får sig den solära idol- och hjältekarriären sig ett allvarligt avbräck eftersom den nu delar tecken med det måttlösa begärets baksida: demonens halshuggna svansparti (Ketu/Draksvansen).

Horoskopet har en bindning till det jordiska och det är Saturnus i Jungfrun. Enligt ett psyke i Vågens tecken faller Saturnus i tolfte och blir just det man bör offra om man vill uppfylla Vågens orientering mot jämlikhet, artisteri och social kompetens. För den själviska och kalla cynism som Saturnus i Jungfrun tecknar, om den tillåts ta kontrollen, se moderaternas egen retorikexpert Elaine i föregående inlägg! 

(Jag tycker mig intuitivt känna igen Sanna Bråding på något i ansiktet och är övertygad om en födelse framåt eller efter lunch, så att Månen ger en månascendent i Vågen. Därmed blir Saturnus - "lagens långa arm" - ett problem för henne, förutom att begränsaren har antar ett självtjänande nyttoperspektiv som inte alls fungerar med en så hög och genomlyst ande som HELA det övriga horoskopet tecknar.)

*****

Emily Blunts horoskop gjordes nyligen men kom inte ens till högen av 324 påbörjade eller färdigskrivna inlägg som skrotats de senaste åren - tillsammans med texter som "Sveriges 'tolerans' som kosmisk avvikelse", Den amerikanska (mar-)drömmen och Världarnas krig", "Fredrik Reinfeldt och smutsen" och många andra halvpolerade juveler du läsare aldrig kommer att få se!

Den som sett Emily Blunt i några filmer kan ha sett hennes ofattbart intelligenta blick och skicklighet med orden. Till och med i milda roller som någons kärleksobjekt upplevs hon, fastän nästan blid, som ganska kall, och kartans brist på Eld talar sitt tydliga språk. Men här gynnar kungamakaren Regulus den expressiva Eld hon nu ändå förfogar över via sin agerande Sol - trots att Solen står i "överjordiska" Luftelementet och disponeras från sin, den levande Eldens motpol, andarnas herre Saturnus - upphöjd i de högre konsternas tecken Vågen. 

Därifrån fångas vår blick av Vågens Venus som står i libidinös konjunktion med den biologiska driftens Mars, mycket passande placerad i Vattenelementet. Det här extrema horoskopet har tekniskt sett ingen direkt "dissociation" - Luft gör sitt på sin sida och Vatten håller sig till sitt - men ger exakt den där märkliga karisman - "stark närvaro och samtidigt starkt någon annanstans" - som jag tidigare påpekat i samband med dissociationerna mellan Luft- och Vattentecken.

Emily Blunts karta passar bra som brygga till ett inlägg som förkastades just för dess ytliga natur. (Bloggaren har dock venusianska Vågen som soltecken med Venus i Lejoninnans tecken, vilket ger en direkt återkoppling till Vågen då Lejonet behärskas av just Solen). Jag klipper in hela inlägget här eftersom det tydligen var "menat" att det skulle vara med på bloggen. Det bara väntade några dagar på ett sammanhang som nu gavs av Sanna Bråding i krönikan...

*****

Pliktskyldigt kommenterade jag 2012 horoskopen för den förlorade unga generationens dystra stjärnor i Vampyrparet i Twilight.

När nu någon tv-kanal ämnar sända hela "sagan" nonstop kan det passa sig att addera Ashley Greenes horoskop, bästisen till Kristen Stewarts rollfigur i vampyrfamiljen Cullins. Kvinnan såg söt och näpen ut i filmserien men bilder på imdb.com visar en klassisk Hollywood-skönhet som de kunde se ut i 1940- och 50-talets filmer - den där extrema karisman som också Scarlett Johansson noterades för.

Av imdb-fotona såg jag genast hur lik Greene var den karismatiska men skäligen folkliga Gry Forssell i kranieuppbyggnad, blick och t.o.m. näsvingarna (jag tror dock Greene fixat näsan och minskat kälkbacksformen). 

Mycket riktigt ligger de varandra nära astrologiskt, båda kvinnorna har Solen i Lufttecknet Vattumannen och Månen i Vatten. 

Gry Forssell

Ashley Greene

Att det är avgjort mer sälta i amerikanskan inses lätt när man jämför de bådas Måne, typiskt placerad i Vattenelementet för en instinktsdriven och lockande siren-typ. 

Grys Måne befinner sig i sitt irrationella härskarläge Kräftan - havets ebb och flod, begär, obeständighet, känslor - men ingen djupgående eller avsiktlig ondska, bara en begärsfylld själs periodiska förlust av kontakt med den högre rationella själen. Om hennes ohjälpliga förfallenhet i prosaisk materialism har bloggen tidigare skrivit. Hon hör egentligen inte hemma i det här samlingen av höga Luft-andar, men uppenbarligen är Regulus välsignelse av hennes Vattuman-Sol stark. Hon funkar som folkkär celebritet i sitt hemland (Oxen/Kräftan vetter båda mot det egna hemmet).

Den intensifierade sältan hos Greene - svenskan förfogar inget av den mörka energin i amerikanskans blick (och då försöker jag bortse från skillnaden mellan ljus och mörk ögonfärg) - beror på att Månen gått från sitt härskarläge som nyckens eller fru Fortunas läge i Kräftan (Gry) till (synda-)fallet i Skorpionen (Ashley). 

Här är inte längre Månen sin egen symbol för den hjälplösa konsumist som ständigt går mellan mättnad och hunger, utan den förbannade vampyren, fastlåst i sin tomhet och hunger efter mänskligt liv. Psyket i Skorpionen står ju faktiskt för exakt det Ashley Greene spelar i Twilight - ett psyke på Månen, en av de döda som likväl inte förmår bryta genom Jord/Mån-kretsen och agera som en fri själ. Månen i Skorpionen är inte lika illa som en död jordbunden själ som t.o.m. klibbar fast vid prylar och platser, men det är en själ som sitter fast i känslomässiga präglingar och måste värka ut dem. 

Bortsett från de "övernaturliga" denotationerna har Ashley Greenes Måne i Skorpionen den häpnadsväckande kompositionen att dess disponent, Mars, står i sitt positivt polariserade härskarläge i eldiga Väduren och därifrån kastar sin långa indiska 210-gradersaspekt mot sitt eget tecken. En eldkastare som söker torka ut de förgiftade Vattnen. Så passande att hon spelar en genomgod, nästan löjligt trevlig, vampyr i Twilight-sagan! 

Mars i härskarläge arbetar här från hög nivå - Väduren/Eld, den rena och lysande personlighetens tecken - och i den "sensationalistiska" urladdning denna Eld leder till i mötet med Skorpionens Vatten uppstår en rent självlysande stjärna. Madonna - bara Eld och Vatten i horoskopet - hade enligt många samma karisma som ung. 

Lägg till detta Ashleys Venus i Eld-Skytten men med en kall och "sugande" Jupiter i negativt härskarläge i Fiskarna. Här uppstår då "sensationalism" i en negativ version där Vattnet söker reducera eller släcka Elden! Bloggen har tidigare sökt (förgäves?) göra en distinktion mellan den skönhet som drabbar en som en värmechock - karisma - och den skönhet som likt havets sirener förför och drar en bort från sitt eget väsen och vett - magnestism. Ashley Greene har "dubbel sensationalism" - en av varje typ!

Men det som verkligen får Ashley Greenes horoskop att tangera det unikt spektakulära är att hon har ett annat och lika kraftfullt syndrom: den starkaste av "dissociationerna" mellan den levande andens Luftelement och den perfekta idealformens svaga avbild i Vattenelementet (man skulle kanske kunna likna Vattenelementet eller den osynliga Naturen vid platsen där DNA kombineras för det kroppsligt synliga slutresultatet).

Mellan Vattumannen och Skorpionen uppstår den tväraste brytningen, och på den sociala nivån har jag tidigare kallat detta för "det sociala utstötningssyndromet." Med anledning av kvinnans frapperande skönhet får det här syndromet en helt ny innebörd: Ashley Greene är en levande manifestation av den avgrund som skiljer de som bara är barn av Naturen och de som kommer direkt från gudarnas värld (Luftelementet). Det här är förstås metaforer, men skulle man ta Ashley Greene på pulsen tror jag här finns en akut känsla av alienation och utanförskap utlöst av den ovanliga skönheten. 

I ungdomen kände bloggaren en kvinnlig modell som rapporterade just starka känslor av utanförskap i det sociala och typiskt nog med en ilsk Mars i Vatten som attackerade en mängd planeter i Vågen, från tionde publika huset och riktad ner mot jaget/Vågen i första huset. Undertecknad har sett en man så tappa huvudet inför kvinnan att han hotade med självmord om hans känslor inte fick något gensvar. Mars i tionde tycks vara en formidabel katalysator när den visar sig på öppen gata. 

Den på sin tid extremt vackra brittiska modellen Joanna Lumley som senare gjorde en så rolig bedagad figur i tv-serien "Absolutely Fabulous" hade samma Mars-Kräfta i tionde i attack mot en Vågascendent (där dock 1a huset var tomt på planeter). Nyssnämnda passionskatalysator hade för övrigt också stor humor när hon kunde slappna av och slippa människor som tappade huvudet inför hennes fysiska skönhet. De båda kvinnorna var faktiskt inte helt olika i ansiktet och hade både likt Ashley Greene väldigt höga kindnotor och ett uppfordrande ansiktsutryck. Födda till drottningar så att säga.

Det sociala utstötningssyndromet kan alltså uttrycka en människa som KÄNNER SIG annorlunda och kanske också är det. Det behöver inte, som i Twilight, betyda att man är ett monster - utan som Greenes horoskop vittnar om - raka motsatsen. Man är faktiskt MER SANN MÄNNISKA är djuren på stadens gator, de som ännu drivs av det dräggiga Vattenelementet med dess ständiga begär. I andevärlden kommer Luftelementets sanna natur slutligen att visa sig och i zodiaken är det Vattumannen som summerar alla de levande andarna - Vattumannen ÄR Himmelriket, som i sin tur är summan av alla levande och odödliga andeväsen.

"Var ska vi äta påskalammet?" frågar Jesus lärjungar och får till svar något som en del tror är en kod. Jesus hänvisar till ett hus som kommer att kunna identifieras genom att en man med ett vattenkrus befinner sig där. Nu var det kvinnor som bar vattenkrus från torgbrunnen så redan här verkar indikationen suspekt. Huset kanske bättre ska förstås som en eon, dvs. en tidsrymd eller väldighet och emblemet för påskmåltiden är förstås Vattumannen, mannen som tömmer sin kruka - Platons filosofi skulle här tala om hur det gudomliga Intellektet emanerar det Vatten som bildar nästa lägre verklighetsnivå - Själen som står Naturen nära. 

Men de enskilda små själarna har det i sig att tappa kontakten med sin högre princip (Luft) och det är när de vänder sig bort från sin egen källa de urartar och blir jordbundna materialister. Den risken tycks Ashley Green vaccinerad mot. Hennes horoskop tyder på ett jordeliv i arbete med hela andra frågeställningar.

Här kommer frågan om Platons "Den Ena, den Goda och den Sköna" in. Romarem Plotinus såg detta yttersta som helt bortkopplat från sinnevärlden och mänsklig godhet och kroppslig skönhet är som bäst ledtrådar för de som söker sanningen, som värst världens glitter som drar svaga själar ändå längre bort från sin väsenskärna och ut i tom sinneskonsumtion. Skönhet bringar några på fall och vägleder andra själar till högre insikt. Allt beror på var man själv befinner sig - alltjämt på "Vägen ned" mot ännu mer fördumning i "valfrihetens och pluralismens träsk" eller stadd på "Vägen upp" där man återigen börjar se sammanhangen och enheten bakom allt.

Detta ultimat goda och sköna har förstås ingen representation i astrologin, inget tecken. Vattumannen tecknar det gudomliga intellekt som TÄNKER vår existens i vart ögonblick - det är det bästa inom oss som tänker sin egen existens och håller fenomenvärlden igång, men det Ena, Goda och Sköna ligger bortom även det gudomliga Intellektet. Plotinus menade att den enda symbolen för det var Ljus och inte heller detta är riktigt bra eftersom det är Ljusets källa - ljuset är ju en emanation, ett flöde. I antiken tänkte man sig att det var ögat - själens spegel - som likt individuella solar sände ut ljus i vilka de externa föremålen framtonade. 

Alla själar tillsamman skapar faktiskt den här drömmen av ett universum genom att ur sina väsenskärnor projicera så mycket man nu förstår av livet på sina omgivningar. Hela cirkusen är förstås koordinerad eftersom det bara är det derangerade egot som är korkat nog att tro att det är fritt och oberoende - den borgerliga myten är i grunden egots självlögn. Socialismen påminner mer om andesjälarnas liv i det himmelska Intellektet - andeväsendena är sociala varelser som tillsammans utgör alla de himmelska tankar (eller Former) som finns. En del som går som vanliga människor på Jorden verkar fortfarande vara medvetna om vad som sker i Himmelen - fast naturligtvis dunkelt och minimalt jämfört med en andes - en levande Tanke-Forms medvetenhet.

Ashley Greene har nu det betraktande ögats Sol i Vattumannen, men den dolda disponenten är Saturnus, detta är "Solens själ". Eftersom bl.a. romaren Plotinus kallade Saturnus själens form uppstår konceptuella problem. Solen och Saturnus repellerar varandra i indisk astrologi - de är ömsesidiga fiender (illustrerat via oppositionen mellan Solens eget tecken Lejonet och Vattumannen där Saturnus regerar i sin positiva och andliga Luftnatur). 

Detta betyder rent praktiskt att man inte kan planera för sitt liv och samtidigt leva det. Själens form (dess rationella princip eller dess Logos) träder själv aldrig ut på livets arena. Den högsta delen av själen är precis som den lägre Naturen benägen att "dölja sig". Det blir teaterapan Solen som får jazzar runt i världen och närmare bestämt förkläder sig själen i tillfälliga kroppar, där väl de som står till buds är de sämsta och mest begränsade i hela universum. 

Men upplevelsen på Jorden är unik: bara här upptar man plats i rummet. Två personer kan inte fylla exakt samma luftrum samtidigt. Det är inget problem när själarna befinner sig på högre höjd. Faktum är att en andesjäl är bärare av ett otal solar, alla de individualiteter den varit genom liven på bland annat Jorden. Alla dessa historiska Solar är nu arkiverade och bildar tillsammans själens form i Saturnus. 

Även i ett givet liv kan en individuell "översjäl" överlappa en annan och för en tid eller permanent göra gemensam sak. Spanska kabbalister under medeltiden tänkte sig t.ex. att svaga själar, som upprepade gånger misslyckats med sina jordeliv kunde inlemmas i en annan själ och så att säga hänga med som en ryggsäck in ett nytt jordeliv och indirekt, via den stabilare själen, göra nya och konstruktiva erfarenheter. Det här kan man naturligtvis kalla en form av "besatthet", men inte en typ som kräver exorcism.

*****

Så långt det skrotade inlägget om Ashley Greene, inte så uselt som jag först tyckte. Så varför inte haka på ytterligare ett nyligen skrivet men kasserat inlägg om Vattumannen - nu med två män med kraft i blicken! 

Det faktum att två inlägg om Vattumannens karisma skrivits på kort tid men skippats är märkligt! Faktum är att jag släpper minnet av idéerna i samma ögonblick de är skrivna så uppenbarligen är det kosmos som tränger sig på bloggaren och kräver att få bli berättad om. För minns vad vi har för övergripande formation på himmelen just nu! Saturnus i Vågen och Venus i Vattumannen i ömsesidig reception! 

Tillräckligt mycket av den enorma (men för många själar inte ens förnimbara) figuren som tecknar Platons Det Ena, Det Goda och Det Sköna med de enda inomvärldsliga symboler som duger för detta, har sipprat ner i världen för att kravet att tala om Vattumannen ökat de senaste veckorna. Som en häpnadsväckande koincidens nådde jag äntligen de sista tiotalen sidor i filosofen Plotinus samlade verk vid denna tid, och minsann diskuterades där Det Goda (och Sköna) och hur egentligen inga ord eller liknelser i den här sinnesvärlden annat kan än distrahera och förvirra själen. 

När jag skippade följande inlägg hade jag ännu inte nått det stycket i Plotinus, så det var väl framtiden som ropade om att hålla sinnevärldens lockelser på ett minimum... Andevärldens dragningskraft är stark just nu.

*****

Ursprungligen betitlad "Idéers kraft" den 1 april 2014:

John Steinbeck's The Moon is Down was published in 1942, at the height of Nazi power ...It became the most popular work of contemporary American literature in wartime Soviet Union. Few literary works have demonstrated so triumphantly the power of ideas in the face of tyranny.

Orden från The Guardian fick mig att upptäcka att jag råkat hoppa över John Steinbeck vid granskningen av Nobelpristagarna i litteratur. Men när jag räknar ut horoskopet kommer en kompensation. Hur exakt stämmer inte orden i The Guardian, om "idéernas kraft" med Steinbecks karta, dominerad av Luftelementet! 

(AstroDatabank har ett suspekt och spekulativt klockslag, 15.00 - men det kunde lika gärna vara 17.00 eller kanske 19.00. Jag nöjer mig med en månascendent här.)

Och "idéer" var centrala även för Steinbeck själv. I jakten på ett foto hittade jag det här citatet från författaren: "Ideas are like rabbits. You get a couple, learn how to handle them and pretty soon you have a dozen."

Det mest fascinerande med det här horoskopet är hur Sol och Måne dels har synergi med varandra i andarnas element Luften men dessutom kontaktar varandra nere i det jordiska eftersom Solens disponent Saturnus och Månens disponent Venus båda möts i Stenbockens tecken.

För en gångs skull är också signifikatorn för själens åtrå, atma karaka, helt otvetydig: ingen annan planet kan konkurrera med författarskapets planet Merkurius i den trettionde graden. Närmast kommer då det allmänna konstnärskapets Venus bara några grader efter Merkurius.

Det är förstås Vattumannen som är zodiakens motsvarighet till den grekiska filosofins tanke om NOUS, om ett pluralistiskt gudomligt intellekt som likt goda samhällen på jorden myllrar av individer var och en enskilda men samtidigt en del av samhället, myllrar av RENA IDÉER, var en distinkt princip eller platonsk Form men samtidigt en kollektiv enhet. Det är dessa sublima ting små sociopater på högerkanten inte klarar att sätta sig in i. Det enda de förstår är privatism och sönderfall. Vattumannen, babyloniernas "Den Store" är ljusår bortom vissa själars tankeförmåga. Dessa mindre själar får ändå följa med på resan, tack vare godheten som informerar Den Store.

När John Steinbeck talar om ett par idéer som börjar yngla av sig och blir ett dussin undrar jag dock om det inte är den kåta Stenbocken inom honom som talar och bjuder på sina motiv... Paradoxalt nog tillhör det här Jordtecknet passionens kvalitet (Rajas guna) och är den brunstiga bockhannen som (gissar jag) lånat ut av sina drag till den lägre naturens rådare Pan. Den högre Naturen (med stor N) är inte Pans utan illustreras med Vattenelementet. Den grekiske filosofen Herakleitos sade för 2500 år sedan att "Naturen älskar (rättare: har för vana) att dölja sig" (likt en arabisk kvinna i slöja).

*****

Här en intressant kritik av franske filosofihistorikern Pierre Hadots text om Isis slöja och Naturen och att Herakleitos aforism inte alls säkert betyder vad den ser ut att betyda, utan kanske tillhör just Jordelementet, naturen med gement "n"...

Det är i stoikernas identifikation av naturen, världssjälen och Zeus som Hadot placerar phusis transformation från "händelse, process, tingets förverkligande" till "den osynliga kraft som förverkligar denna händelse", "passagen från upplevelsen av en händelse till insikten om en makt eller kraft intimt länkad till denna händelse". Detta möjliggjorde, måhända oundvikligt, uppfattningen under det första århundradet till naturen som en gudinna som "har" hemligheter.... (min övers.)

*****

Det här var första gången jag såg John Steinbeck på bild och ungdomsfotot ovan visar en påfallande likhet i den intensiva blicken med en ung John Travolta. Och tänka sig, båda männen är födda i sideriska Vattumannen och även om man inte i första hand tänker sig att Saturnus skulle kunna ligga bakom karisma, tänk på att detta är KONCENTRATIONENS, den förtätade (ännu inte explicerade) intelligensens planet!

Jag halkade förbi ämnet om Vattumannens intensiva blick i det här inlägget om Daniel Craig... Lustigt nog gick Craig och gifte sig med artistkollegan och ateisten Rachel Weisz, också hon Vattumannen och med spektakulärt starka ögon. I kommentaren till det äktenskapet valde jag lustigt nog ett foto på henne som en beslöjad Natur, kanske för att hon föddes med Månen i Kräftan...

Steinbeck har rätt: sätt två idéer i rörelse och du har snart ett helt himmelrike fyllt av distinkta levande väsen - ett helt Vattuman-samhälle i himmelen och på jorden.

******

Som vore det en tanke har här tre separata inlägg grupperats och publicerats under påskhelgen, en helg tillägnad Jesus. Se det under helgen publicerade inlägget om Den Utvalde (Visionen av de Fyra Väsendena) i skenet av den pågående receptionen mellan Saturnus och Venus.

Borg, politikern som nu bara vill jävlas fram till valförlusten

Tillägg den 22 april: Som så många gånger förr tycks bloggen ha haft antennerna vinklade mot framtiden. I dagens AB relateras tunga ekonomen Paul Krugmans kritik mot Sverige och den tål att jämföras med rubriken här ovan:

Krugman använder ett särskilt begrepp för att beskriva detta beteende ”sadomonetarism”. Med det menar han att Riksbanken och andra som tillämpar samma politik, medvetet orsakar samhället och dess invånare onödig smärta. Arbetslösa som kunnat få jobb om räntan sänkts tvingas fortsätta vara arbetslösa. Låntagare får betala onödigt mycket för att låna.

*****

När moderata oansvarighetsministern Anders Borg hamnat i värsta blåsvädret pga. en regering där några uppenbart ljuger i Nuon-affären, försöker han leverera ännu en av moderaternas klassiska avledningsmanövrer: "Varje krona av våra skattesänkningar (till den välmående men obildade medelklassen) måste finansieras".

Och hör nu vilka som ska betala in i döden: människor som hittills och på humana grunder fått eventuellt återstående studielånsskulder avskrivna vid 67 års ålder. Det finns troligen goda skäl till att en människa på sin ålders höst fortfarande dras med studieskulder.

När tomma och hungriga människor - folk som Anders Borgs moderater - förköper sig å det grövsta och hamnar hos Kronofogden, då talas det om en chans till en ren nystart efter några års krälande på existensminimum. Kalla det en soning för "brottet" att ha förköpt sig pga. det irrationella habegär som nymoderaterna själva underblåser med hela sin livsfilosofi. 

Men denna nåd vill inte Anders Borg unna dem vars livsplan och försök till karriärutveckling via högre studier gått i kras, troligen för att Sverige blivit ett mycket litet och snävsynt land i takt med marknadsliberalismens härjningar. Det kan röra sig om utbildningar som blivit obsoleta pga. teknikens framfart eller att landet likt ett nyckfullt småbarn tappat intresset för vissa ämnen.

Borgs kopplingar till Svenskt Näringsliv blev nu än mer uppenbara. Någonstans sitter det rena djävlar och viskar i örat på Borg. För det här är naturligtvis SN:s uppföljning av den usla och utskrattade kampanjen från 2011 mot "hobbykurser" på akademisk nivå. Nu söker djävlarna revansch och har tagit på sig rollen som Bestraffare av dem som studerat men inte kunnat sugas upp av marknaden för en normal karriärutveckling. 

Man drar den högst osäkra slutsatsen att de som vid 67 ännu har studieskulder måste vara de som "lyxstuderat". På dem bara!" Sätt åt dem! Mobbens välde. Borgs rökridå, att finansiera skattesänkningarna, gör mig spyfärdig. Finns det ingen gräns för falskheten i det här partiet?

Visste jag inte bättre skulle jag tro att den här bloggaren är ett typexempel Borg haft i tankarna: mycket högskolestudier och på en så hög tankenivå att hans eget låga folk - räknenissar inte ens kan hänga med i den högre skolans kombinatorik!

För övrigt är det intressant att notera hur SvD är två timmar före DN med den korta nyheten men utan att ge TT kredd för att de numera bara köper in och återger massproducerade nyheter. När DN:s nattpass kommer sig för med att trycka ut TT-meddelandet har de inkluderat avsändaren.

Är detta bara slarv å SvD:s sida, eller försöker de ge sken av att producera mer eget material än de gör? Gemensamt har de båda borgerliga Stockholmstidningarna att båda har lärt sig vådan av att demokratiskt bjuda på ett hörn där landets bloggare får visa upp sina vinklar på nyheterna och klippt med folkets röst för att återigen agera envägsmegafon trots nätets ypperligt demokratibefordrande design - alla kan göra sin röst hörd. 

Men högerpressen - och högerstyrda SR/SVT - är naturligtvis inte intresserade av annat än makten. Det är därför borgerlighetens sorgligaste lilla affischflicka, "retorikexperten" Elaine blir intervjuad i DN igår i anslutning till sin senaste bok. 

Under loppet av den här intervjun hinner hon skämma ut sig fullständigt och hela två gånger avslöja att hon vill "att andra gör som hon vill" plus svärta Nelson Mandelas namn på ett fruktansvärt sätt: det hon säger i intervjun implicerar att Mandela rövslickade lägervakterna under sina år i fängelse för att vinna sig maktfördelar! Att sådant här släpps igenom i DN och publiceras säger något om vilka etiskt döva grisar som styr den tidningen - inga varningsklockor ringer alls.

För den intresserade kan noteras att jag redan i juni 2011 avslöjade Elaines sjukliga maktbehovet i det här inlägget - och visste jag inte bättre skulle jag kunna tro att det är den texten hon nu, hela två år senare och med nytt efternamn tror sig ha funnit ett försvar på: "Makt är det inget fel med, bara den ligger i rätt händer". 

Ja, Elaines skulle jag då aldrig anförtro makt, inte en människa som tror Mandelas instrumentaliserade godhet för att vinna sig fördelar! Då är något mycket fel. Den som vill kan studera Elaines horoskop och försöka lista ut vad det är som har kortslutit sig och tvingar henne att inta den lägsta och mest själviska av alla synsätt, det som inte ens överväger att visad godhet kan vara ett uttryck för hjärtats godhet - för en god inre natur.

Min tidigare analys av den här kartan som den för en makthavarnas fursteslickare var korrekt, och att jag inte färgar både Tvillingarnas och Lejonets tecken trots deras betydelse beror på att det är Jord och Vatten som i det här fallet verkligen står för det plumpa uttrycket i samband med analysen av Mandela.

Men visst är det så att historien börjar redan med den nåderika stjärnan Regulus som kastar favörer över mätressen Venus mitt ibland ledar-Lejonen. Här kunde historien ha stannat, men fördjupas istället av att Lejonets härskare - och därmed Venus förfogare är en Sol som kombineras med demonen Rahu - den ärelystna (och för sin hybris sedermera straffade). 

Tillsammans bildar Lejonet och Kräftan en Eld/Vatten-konflikt och uppenbarligen är retorikexperten en sensationalist av lägsta sort: hon åtrår och kräver uppmärksamhet eftersom Venus attraktionskraft i Lejonet - trots Regulus välsignelse - tenderar att kallna enär Solen i Kräftan inte stöttar den utan själviskt som Fredrik Reinfeldts Sol-Kräfta bara ser till sina egna behov och sin egen trygghet.

Det hör till saken att Solen i det här månhoroskopet befinner sig i det själviska och halvt onda tredje kommunikationshuset, så att demonen Rahus girighet har alla möjligheter att skapa onda maktmän (Solen = Makt, Månen = den maktlösa folkmassan). 

Varför Solen sviker den Venus den ansvarar för kan alltså förklaras i termer av elementen. Det kalla och sorgebringande Vattnet hotar att dränka och släcka den eldiga samba-Venus från Brasilien. Mycket riktigt talar Elaine om människor som försöker sätta sig på en. Hon talar säkert utifrån egen erfarenhet. 

Denna Venus är inte så välsignad som Regulus antyder eftersom dess disponent utlöser en negativ (dödande) version av sensationalismen. Horoskopet är i viktiga partier "felkopplat". För Elaine kräver uppmärksamhet för sin Venus (känsla av inre jämvikt), men varje aktivt steg hennes Sol tar, tjänar bara till att döda människors kärlek till henne!

För de stora svepen, se det tidigare inlägget om den bisarra konjunktionen mellan Jupiter och Saturnus i självtjänandets Jungfru och hur Månen i homeostasens (jämnmodets) Oxe blir en plump och brutal Måne därför att Jordelementet söker släcka och hålla borta Eldelementets insikt om att det finns kärlek som utgår från hjärtat och inte från själviska och instrumentaliserande resonemang om att vara god i syfte att vinna mer makt. Jag tror Elaine avslöjade lite för mycket om sig själv i den där DN-intervjun. 

*****

Och vad är Sverige för bonnhåla som låter en så medioker röst ge ut fem böcker om retorik? Här finns uppenbarligen en Regulus-Venus som faktiskt gynnar henne i sin dagaktiva, solära karriär. För minns hur hon korade Fredrik Reinfeldt till segrare över Håkan Juholt, trots att det var uppenbart vem som hade den större retoriska skickligheten! 

I det tidigare inlägget förklarade jag det med att både hon och Reinfeldt hade Solen i samma tecken - under vissa omständigheter spårar vissa tecken ut totalt och blir helt partiska och subjektiva och i Elaines horoskop finns det åtskilliga tecken på en korrumperad natur som gör precis som hon gärna vill tro att Mandela tänkte: rövslickar för att vinna sig fördelar.

Som en feg moderat (får jag anta) inser hon att högern kollapsat och söker nu en lukrativ öppning mitt i reträtten från ett ämne som blivit en belastning: hon skriver istället om retorik för den lilla människan mitt i vardagslivet! Patetiskt.

Den här bloggen har tidigare - i december 2010 - rekommenderat en bok om makt för dem som till skillnad från Elaine, Borg, Reinfeldt och övriga nymoderater ägnar sig åt vuxenlivets krav på ansvar och inte bara fejkar sig fram genom livet. Sedan den bokrekommendationen har tråkigt nog den fenomenale amerikanska djuppsykologen James Hillman avlidit, men han hann skriva bra många böcker som man växer av bara genom att läsa. Hillman hann få tre inlägg etiketterade på bloggen med sitt namn.

Visionen av de Fyra Väsendena

Några viktiga västerländska översättningar av den judiska
Henoks bok: Richard Laurence (1821/rev 1883), 
Robert H. Charles (1917), samt den moderna översättningen
samt voluminösa forskardiskussionen i två
volymer av Georg W.E. Nickelsburg

Profeten Hesekiel satt av tid i Babylon under judarnas fångenskap där under 500-talet fvt, och undgick säkert inte astrologin - även om inget av de sorgliga få tjugotalet horoskopet som arkeologer hittat går längre tillbaka än till 400-talet fvt.

Att hans "vision" av Guds tron (med kristallklar himlasfär ungefär som glaskupa över världen) omgiven av "fyra levande väsen" bottnar i en astrologisk världsbild går knappast att betvivla, i synnerhet som de fyra väsendena så tydligt kan identifieras med de fyra fasta tecknen i zodiaken, de mörka och omedvetna som indisk astrologi skulle säga. Skälet till Tamas - eller Mörkrets kvalitet - är förstås att den här kvaliteten indikerar den djupaste sömnen - mer eller mindre ostörd identifikation med denna värld. 

Kosmos sömn är en garanti för att den här platsen förblir stadig och det är säkerligen grekernas världstillvända attityd som förvandlade den indiska tanken om duperande och drömmande tecken till fasta och pålitliga tecken. När allt kom omkring älskade ju grekerna sitt homosex med unga pojkar och sin egen banala tävlingsinstinkt (olympiader). Vad fanns väl att vakna upp ur en värld så fantastiskt inrättad för sinnenas njutning och kroppens exercis? In i denna dag dyrkar outbildade människor kroppen och sinnesretningarna och propsar på att duglighet i denna värld är det högsta goda. Dessa är alla lobotomerade civilisationer.

Wikipedias kommentar i länken ovan är i mina ögon rätt korkad: "their human shape appearances set them apart from the Griffin-like cherubs of Babylonia and Assyria. In their ability to move, Ezekiel's cherubim do not need to turn, as they front all directional points of the compass."

Den här forskaren tycks inte alls besinna att Hesekiels väsen var och en representerar zodiakens fyra fasta hörn, de uttrycker så att säga var och en världsalltet i dess fullhet, i dess fyra sidor. De behöver inte "vända på sig" eftersom de, invid Guds tron samtidigt befinner sig alltid allestädes!

*****

Studierna av den judiska Henoks bok - Henok, den sjunde från Adam - som västerlandet glömt bort tills dess att några överlevande manuskript på koptiska 1773 upptäcktes och fördes till England av skotske upptäckaren James Bruce, gav vid handen en splittrad och delvis korrupt bok. Det är flera manuskript som med tiden buntats ihop till en bok och dagens forskarläge menar att de äldsta partierna kan vara inte så väldigt mycket yngre än profeten Hesekiel.

Babylons astronomiska kunnande måste ha imponerat väldigt på den judiska intelligentian som hölls "fången" i Babylon. (De var inte mer i fångenskap än att många valde att stanna permanent i tvåflodslandet sedan perserna vridit makten ur babyloniernas händer i slutet av 500-talet fvt.)

När jag vid omläsning av Henoks bok i en billig "print-on-demand"-version av R.H. Charles översättning (utan kommentarer) från 1917, noterade jag vad som måste vara en litterär "spin-off" på Hesekiels fyra väsen runt tronen - den första i raden av den judiska mystikens traditioner om Guds tron. 

Jfr. den kultiga Disney-filmen "Tron" - av grekiskans thronos, högsäte - Hollywoods underhållning kräver många gånger mer förkunskaper än den svenska Amerikadyrkaren kanske någonsin kommer att begripa... Redan i fyraårsåldern var jag fundersam och negativ till föräldrarnas val av förnamn, den lilla grabben finns bevarad på bandinspelning när han läxar upp sin far för att ha valt fel namn på honom! "Herman, det är ett riktigt namn", sade den blivande bloggaren Sivert". Herman var vänlig specerihandlare en bit bort på gatan där jag bodde under mina första fem levnadsår. 

När jag för det här blogginlägget åter tittar efter en etymologisk förklaring till det förnamn jag en gång hade så svårt att fördra hittar jag en ingång som dessutom kopplar till ett annat ord som förbryllat mig i många år utan att jag orkat undersöka det: varför katolska kyrkan kallar sitt högsta ämbete (det påvliga) för "the Holy See" på engelska. 

Det beror, avslöjar Etymonline.com på att det gäckande ordet hörsammar från gammalfranska "sie" - säte eller tron. Och nu plötsligt blir egennamnet Si(e)vert begripligt i sina båda led på ett sätt som den germansk-engelska etymologin (Seward, segerväktare) aldrig var. "Vert" är ju franska för färgen grön så att Sievert kan fattas som den gröna tronen (Grön var min favoritfärg i barndomen, något som mor intill idag påminner mig om - och minnebilder av gröna tröjor i alla möjliga nyanser flimrar förbi.) 

Den sjuttonde greven Edward de Vere - som passerade mig i en nattlig dröm för snart ett årtionde utan att jag visste vem det var (till jag började goggla på detaljer i drömmen) - hade på sin tid hjärtligt roligt också han åt sitt släktnamns betydelse av "sanning" och snarlika lydelse med det franska ordet för vår och grönska.

Jag har i sanning inte varit det smaragdgröna elementet särskilt nådigt på den här bloggen - till Vattenelementet har mina undersökningar kunnat knyta hela det näriga näringslivet som behärskar Sverige och håller folket obildat och enkelt i behoven - ja, faktiskt kultur och bildningsföraktande. Det är bara att titta på Anders Borg och Fredrik Reinfeldt och fråga sig hur landet kunde välja torftiga och lågutbildade räknenissar att representera sina intressen. Ja, kanske är det bara pengar och prylar som fyller genomsnittssvenskans huvud... Men det finns också ett annat Vatten, ett "levande vatten" som både de judiska Dödahavsrullarna och Jesus i Nya testamentet talar om. Själen som renad från slagg och återigen kapabel att se sin intellektuella väsenskärna...

*****

I Henoks bok dyker alltså Hesekiels fyra levande väsen upp och det finns anledning att återigen påminna om de fyra elementen som inte bara är naturliga ingredienser i vår värld utan också fyra storheter som kan teckna hela världar. Greken Empedokles ansåg att de fyra elementen vilade still i varsitt hörn av ett universum som tydligen enligt honom förelåg i någon proto-rumslig form även innan de började blandas med varandra och forma vår fenomenvärld. 

Det proto-rumsliga rummet före skapelsen blev till var förstås det femte elementet Etern, som föregick tid och rum men likväl kan uppfattas som en slags matris till det som sedan skulle bli. Den enda planeten i indisk astrologi som sägs vara av Eter är Jupiter/Zeus/Guru - den sjätte kretsen just innanför den kosmiska gränsens Saturnus - men i kraft av sin egen akashiska natur likväl bortom och utanför Saturnus/Kronos begränsning och förtätning. Jupiter är den högsta aspekten av vår själ, observatören som i sin akasha (eter) registrerar varje tanke och handling.

I Charles översättning av Henoks bok beskrivs de fyra väsendena - proto-elementen om man så vill - på detta sätt:

På de fyra sidorna runt andarnas Herre (Lord of the spirits) såg jag (Henok) fyra närvaror, annorlunda från "dem som icke sover" och jag lärde deras namn, för ängeln som ledsagade mig tillkännagav namnen och visade mig alla fördolda ting.

Och jag hörde väsendenas röster i det de upphov lovsånger inför härlighetens Herre. Den första rösten välsignar andarnas Herre i evigheters evigheter.

Och den andra rösten jag hörde, välsignar Den Utvalde och hans utvalda som vidhäftar vid andarnas Herre.

Och den tredje rösten hörde jag be för dem som vistas på Jorden, och bönfalla i andarnas Herres namn.

Och jag hörde den fjärde rösten avvärja Satanerna, förbjudande dem att träda inför andarnas Herre i avsikt att anklaga dem som vistas på Jorden.

Här kan vi ganska säkert notera de fyra elementen i fallande ordning: Eld - evigheten välsignar Gud genom sin eviga existens. Luft: Saturnus eller Den Utvalde - som hos grekerna var Nous, det gudomliga Intellektet. Likt Den Utvalde myllrar Nous av "de utvalda", av de rena Formerna - likt en hovstat som leds av Den Utvalde och "vidhäftar" - likt ett entourage - deras, andarnas, Herre. Som synes sammanfattas det mesta av bloggens funderingar över 200-talets nyplatonist Plotinus i denna förkristna judiska text!

Men sedan misstänker jag en korruption i Henoks bok, för när bokens huvudperson förhör sig närmare om vilka dessa fyra röster/väsenden är, svarar den ledsagande ängeln:

Den här förste är Mikael, den nåderika och långmodiga. Den andre, som satts över alla människobarnens sjukdomar och skador är Rafael. Och den tredje, som satts över alla makter, är Gabriel.

Och den fjärde, som satts över den botfärdighet inför deras hopp som ärver det eviga livet, bär namnet Fanuel. Dessa är de fyra änglar (runt) andarnas Herre och de fyra röster jag hörde vid den tiden (kapitel 40).

Det enda som krävs för att de fyra elementens schema ska stämma är att vi kastar om den andra och den tredje. Rafael ska flyttas ned till tredje station - Naturen eller Vattenelementet har långa astrologiska traditioner som anknyter till lamentation och sorg. Vattnet är sorgens men också omsorgens element och Rafael ber förböner för de drabbade människobarnen!

Upp en position, till andra plats, ska naturligtvis Gabriel flyttas, ärkeängeln eller serafen som råder över himlavalvets planetära makter. Frågan är om Gabriel ÄR ängeln eller själen bakom Saturnus, Den Utvalde?

Den fjärde ängeln Fanael, slutligen, beskrivs gåtfullt men i klartext råder ängeln över de förtappade själar som bönar och ber när de inser att det eviga livet inte fallit på deras lott. Detta är naturligtvis materialisterna som i elfte timman inser att "köttet ska aldrig ärva Himmelriket" och söker göra bot. (Senare kristen doktrin säger att den botfärdige hörsammas till och med från sin dödsbädd.)

Fanuel eller i den engelska översättningen från koptiskan Phanael, råder således över Förtappelsen och Jordelementet matchar väl den tidigare passage där det ännu inte namngivna väsendet håller de sataniska väsendenas alla anklagelser borta från Guds tron. (Gud orkar inte höra smådjävlarnas ständiga negativism!)

Utfransning. Det koptiska namnet Phanael fascinerar. Gömmer sig grekiskans phanein ("att visa sig") här, då blir Phanael den som råder över den illusoriska fenomenvärlden kanske Mayas kosmiska dröm. "Denna världens herre", Djävulen, är helt klart distinkt från Satan i Henoks bok då satanerna har den bibliska funktionen av åklagare eller gnällspikar medan Phanael håller rent runt Guds tron så att denne negativa och splittrande influens inte kommer i närheten. 

Phanael skulle kunna vara Djävulen om man tolkar denna världens herre i positiva termer, Phanael som det prototypiska Jordelementet i den himmel som föregick vår naturliga himmel och vårt världsallt. Inte konstigt att judarna och även senare den romerska filosofen Plotinus vidhöll att världen var en god plats - båda talar om den INTELLEKTUELLA MATERIEN - ett av de fyra levande väsendena och inte om Jordelementet i dess grovfysiska version vi känner här via fysiska sinnen. Materian som idé är god - det är bara i upplevelsen av den som själen sövs och tappar höjd.

Min jag tror det här mest är ett dubiöst försök att likställa Phanael med Djävulen. Tanken är frestande när man läser om de gamla orfiska tankarna om Phanes som fortplantningens gud, guden som ligger bakom Mayas illusion och kretsloppet som håller själarna trälbundna. Likväl fyller Phanes en god funktion i den orfiska kosmologin, underordnad Fader Tid och en ljusbärare. Ordet phanein visar sig stå för olika ting.

*****

Schemat i Henoks bok är således närmast identiskt med den här bloggens förslag till rekonstruktion av den antika världsbildens skilda "våningar" eller medvetandeorientering:

Efter att ha upprepat den här illustrationen från David Fidelers "Jesus Christ - Sun of God" åtskilliga gånger, måste ett problem påpekas. 

Nous eller det gudomliga Intellektet kopplas i hinduismen till det sjunde energifältet strax ovanför hjässan och observant och med extremt komplex argumentation visade Oscar Marcel Hinze i "Tantra Vidya" att det sjunde centret, "den tusenbladiga lotusen" motsvarar Saturnus, som i dess koppling till "tusenårsriket" i mina ögon liknar "The Ancient of Days" mer än kabbalismens Ein Soph (se länk nedan) - tusen som symbol för evigheten och världens dagar tallösa. I antik grekisk tradition ansågs världen evig och Saturnus såsom Kronos är Tidens herre, dvs. själv höjd över tiden.

David Fideler som var ung och framsynt när man sammanfogade ett kompendium av gamla traditioner till en tjusig bok (senare i livet blev han riskkapitalist!) ramlar rakt in problemet med inkompatibla modeller. Den orange elden borde inte ockupera Nous position ovan hjässan då indisk tradition håller Saturnus för essentiellt tillhöra Luftelementet. Elden borde istället brinna i hjärtat likt själens Sol och Lejonet som kung Lejonhjärta! 

Den (av mig) färglagda illustrationen illustrerar således två modeller i konflikt, och läser man ett knippe böcker noterar man snart hur i vissa Elden placeras högst men i andra Luften. Bloggen har sökt den salomoniska lösningen att Solen och Saturnus (axeln mellan Lejonet/Vattumannen) måste betraktas som ett "dubbelsystem" som inte helt lätt låter sig överföras till så simpelt tänkande som illustrationen här ovan ger prov på. Över/under, inre/yttre finns egentligen inte annat för den fallna människosjälens förnuft.

Likväl är det korrekt att placera både Efld och Luft högst upp, men inte Elden i topp om det är Nous eller Saturnus man talar om. Romaren Plotinus talar om Kronos som föremål för den rena själens åtrå (Afrodite/Venus) men när han diskuterar Platons "Ena, Goda och Sköna" då finns bara Ljuset kvar som metafor - Ljuset eller Elden. Judisk mystik innehåller samma rangordning där Elden står för det ultimata och Luft tar plats därunder men likväl som skapelsens Krona. 


Den ultimata Ein Soph påminner distinkt om Platons/Plotinus Den Ene som inte ens kan sägas existera i vår mening, men som är existensens källa. "Ljuskällan" (Eld) om man nödvändigtvis ska tilldela den en astrologisk sinnebild. Plotinus kallade Eld det mest gudomliga elementet. 

Till Skapelsens Krona faller då rollen som världsdanaren, en formgivande funktion som är prototypen till den sista världens Saturnus. Kanhända förenklat skulle man kunna säga att Saturnus positiva härskarläge i Vattumannen (babyloniernas "Den Stora", den "Kosmiska Människan") tecknar just Skapelsens Krona - den som Henoks bok kallar "Den Utvalde" - kristendomens Kristus - Saturnus - själarnas inre formgivare! 

"Jag och Fadern är Ett" - i det här läget kan Ein Soph representeras av noll (0) - icke-existens ur världsalltets perspektiv.