Partiledarna för AfD och västmänniskans suicidala instinkt

I en episk synkronicitet publiceras detta inlägg 1 minut före The Guardians betraktelse över filmvärldens olika undergångsscenarier för västerlandet (relativt resp. tidzon)! Den dystopiska delen följer i detta inlägg efter kommentaren till de tyska politikerna.

AfD:s ledare Alexander Gauland och Alice Weidel

Det ultrakonservativa tyska partiet började som EU-kritiker och med insikten att bankerna måste börja ta ansvar och frågan varför tyskarna skulle betala grekernas bankkris. Med flyktingkrisen 2015 ändrade de opportunistiskt betoningen och gjorde invandringskritik till huvudfrågan och blev rekordsnabbt Tysklands tredje största parti. 

Det säger något om hur gemene man insett vansinnet i rikemansklubben EU och att dess "inga gränser för kapitalet" (migration ses av räknenissarna som "arbetsenheter" och så kalkylerar dessa kapitalistiska djävlar på en snabb inskolning av invandrarna i det nya landets värderingar för att därefter avtjäna ett livstidsstraff i den lågavlönade underklassen. 

Eftersom RovKapitalismen samtidigt urholkar den ursprungliga befolkningen och trycker ner merparten sämre livskvalitet eller t.o.m. ren fattigdom uppstår en motsättning mot de invandrade fattiga och den ursprungliga medel- och arbetarklassen som nu tilldelas allt mindre av livets sötma, utom kanske i västmetropoler, som i Stockholm där onda djävlar som Apple-Mogert älskar skrytbyggen för den allt mer världsfrånvända och livsstilsfixerade lokalbefolkningen (det är över sådana här svarta hål av dumhet som bomber kommer att falla i händelse av krig - aggression dras mot platser där mörker och okunskap frodas).

Horoskopen för de båda tyska partiledarna ritas i brist på exakt födelsetid med Solen i 1a huset för att representera "ledarnaturer". Kartorna är intressanta men ingen av dem har någon betoning på Jungfruns tecken, som bloggen funnit misstänkt i samband med den fruktan och osäkerhet den enkla arbetande människan finner och som leder till beröringsskräck med Främlingen, dvs invandrare. I mytens klädedräkt illustrerat som en som redan avskurit sig från människosläktet och bara vakar över sitt eget åkerfält innan Främlingen stiger fram som Underjordens herre själv, och våldtar den lokala jordens dotter! 

En bekant född i Jungfrun för vilken denna myt aldrig ligger långt från medvetandet under de senaste åren, producerar numera alltid paranoida fantasier om hur skumma utländska typer lystet blickar mot hans döttrar när de är ute i joggingspåret för att odla den typiska svenska blandningen av kroppsfascism och prostitution via sig själv som varumärket. En annan bekant, med revirinstinktens Kräfta stigande i öster granskar misstänksamt nationaliteten på de namn som lämnar betyg på nätet för lunchrestauranger för genom denna detektivinsats undvika platser som verkar ha en signifikant arabisk/muslimsk publik! 

Så här kryper vansinnet bitvis in i ett svenskt folk vars politiker lurat dem så djupt in i sekulär materialism att de står helt utan mänsklig kompetens att hantera den invandringssituation de Onda Rika Männens "frihet för kapitalet att flöda mellan länderna" instiftat under marknadsliberalismens era. Av inget annat skäl än att kapitalismen är så destruktiv har jag inget emot att SD vinner nästa val i Sverige och tyska AfD stärker sina positioner i valet efter det just avklarade. Västvärldens undergång måste troligen effektueras genom dess eget folk, väljarna.

Man nästan önskar att Underjordens herre skulle göra slag i saken och väcka svenskarna ur sin overkliga och skeva uppfattning om vad livet handlar om så att man kunde hoppas över det SVARTA kapitel som åter står för dörren! Men ett lokalt 11 sep i en svensk storstad skulle naturligtvis bara spä på det kollektiva vanvettet, precis som kända svenskar som Björn Ulveaus kommentarer kring religion efter 2001 vittnar om. Den som ingenting alls kan eller förstår, klarar varken att reagera konstruktivt på terror eller möten med främmande kulturer. Då tar den primitiva reptilhjärnan över, och den är helt svartvig (fly eller fäkta). 

Svenskarna är lustigt nog inte diplomatmaterial trots att vi gärna velat berömma oss om att kunna medla i internationella konflikter....

*****

AfD-ledaren Alexander Gauland:

Månen kan mycket väl ha nått till Skytten när Gauland föds men i det här fallet är sinnelagets placering inte avgörande. För det är i vilketdera fallet av det mer lättretliga slaget. I avoga Skorpionen skulle sinnet reta sig oerhört på all den energi (Mars) som syns i den expansionslystna Skytten - Skorpionens dödsfruktan väcks av granntecknet, dvs. invandrare i mängd eller hela den stora vida världen. Men om Månen gått in i Skytten får vi samma budskap, sinnet upprörs av Mars över Skytten tendens att breda ut sig/expandera och titta nu på Skyttens härskare Jupiter och hur den "fallna" och egocentriskt inskränkta Saturnus söker begränsa Jupiters tendens att "linslusa".

Månplaceringen är mindre viktig här eftersom slutresultatet pekar mot den snåla och egoistiska gränsdragaren Saturnus i båda fallen. Gauland föddes under brinnande Andra världskrig så man kan säga att han är ett barn i anden av den Versaillesfred som så misshagade Tyskland och fick dem att känna som övriga Europa straffat dem. Hitler - lustigt nog med samma emfas på Vädur och Skytt som Gauland - blev deras reaktion. Här är en åldrad politiker som, om man skrapar på ytan, mycket väl kan hysa nazistiska sentiment, skickligt maskerade bakom nya irritationsmoment. AfD kan nu ligga SD:s rötter närmare än Wolfgang Hansson i AB insåg! EU-kritik är bara början med den sådana här budskap.

En psykplacering i Skorpionen vore naturligtvis prima eftersom det skulle utlösa den sociala utstötningstendensen (samtidig betoning på avvikaren Skorpionen och den gruppsociala Vattumannen), men redan "kortslutningen" i Väduren är tillräcklig. Jag säger kortslutning eftersom generositetens Jupiter hålls kort av snåljåpen Saturnus medan gränsdragaren Saturnus i sin tur försvagas genom att Jupiter kommer med motsatt policy - någon bloggläsare förde Zlatan på tal apropå samma konjunktion men i Jordelementet, och den mannens förmåga att lyckas mot alla odds är enastående. 

Man kan säga att prövosamma Saturnus faktiskt kan FÖDA lyckans Jupiter för den som hanterar den här låsta kombinationen med intelligens och inte med känslomässiga attityder... Och Gauland är definitivt intelligent. Använder man Solen som ascendent - kognitionens egen symbol - kan man alltjämt använda detta horoskops femte hus för viss inblick (men det är en fattig ersättare för att ha den verkliga ascendenten och det verkliga femte huset som båda anses indikerar skärpan hos individen). Gauland får höga betyg eftersom femte huset ägs av Merkurius och denna intellektets och kommunikationens planet själv befinner sig med Solen i 1a egohuset. En listig man, detta!


AfD-ledaren Alice Weidel:

Till skillnad från det förryckta svenska folket har tyskarna inte barn som politiker. För att fånga in yngre generationer frontar AfD med kvinnan Alice Weidel, 37. Det är en acceptabel ålder för att ha hunnit samla sina tankar och livserfarenhet. Notera att hinduisk astrologi har en människans ålderstrappa där den mogna individualiteten - Solen - rullar igång sina år runt 38.

Möjligen bildar de här två "språkrören" en synergi när mannen har sin Venus i Stenbockens 24e grad och kvinnan bidrar med sin Sol i samma grad, och den eldiga (Mars) kommunikationen (Merkurius) i närheten. Det ser faktiskt ut som om det här Alice Weidel som gör slitgörat av de två, mannen flyger i en "högre himmel" (Eld och Luft) som den egentliga idégivaren medan den svårt jordbundna Alice mer fungerar som väghyveln.

Hon ger mig Hitler-vibbar för mig - se hennes iskalla blick! Och horoskopet är inte att leka med, här finns en sådan mäktig förmåga att binda folket till sig att jag sällan sett något liknande i ett politikerhoroskop.

Stenbockens "vilja till makt" är bara alltför uppenbar med Solen och Mars och Merkurius - men det är en vilja till makt född ur frustration över landets degenerering - Saturnus som äger alla dessa tre nyckelplaneter befinner sig själv inlåst i det onda åttonde huset för korruption och död. Jag har liknat dödshuset vid att det råder en radioskugga här så att vad som än kommer ur huset sker utan individens fulla medvetande. Husets invånare kan bara uttrycka sig indirekt, genom personens attityder (som ofta är negativa och vrånga - felfinnartypen) och Alice Weidel är en perfekt illustration av en makthungrig ledartyp som verkar genom ett missnöjesparti som AfD.

Men dessutom har hennes folkliga månsida en ofattbar förmåga att suga in många typer av människor till sig. Månen "upphöjd" i Oxen sägs vara förtroendeingivande och utstråla trygghet (det var så bedragaren Anders Borg vann de korkade svenskarnas hjärtan - så går det när en nation avhändat sig intellektet och går på "personkemi" eller "känslor"...). Men titta på de svarta pilarna i kartan, här är teckenhärskarna som ligger och bevakar sina hempositioner och hur den ytterligt starka ömsesidiga receptionen här blir en treställighet. 

Det är därför jag säger att den här kvinnan är en väljarmagnet, även om den balsam (välvilliga Jupiter i moderliga Kräftan) hon erbjuder innehåller väldigt blandade välsignelser. Med Stenbocken i 1a huset är Jupiter nämligen inte ALLAS välgörare utan en "verksam illgörare", dvs en som hycklar om sin välvilja. Den är dessutom exkluderande i den klaniska Kräftan som först och främst ser till "sina egna". 

Detta är ett solärt horoskop och har inget att göra med tidens och platsens öster och väster, men använder man kardinalpunkterna symboliskt är väster Jupiters svagaste läge. Dagens slut är nära och det är så dags att börja fundera över "expansion" (av trygghetstänkandets princip Kräftan) när den dagliga gärningen nått sin fullbordan. Det lunära sinnelagets disponent Venus i 12e huset för världsliga förluster disponeras i sin tur av denna bortdöende och onda Jupiter-i-Kräftan och utan att analysera budskapen sönder och samman, tycks också detta horoskop illustrera missnöje över att "de egna" (= infödda tyskar) råkat på svåra tider och drabbas illa. 

Även här representerar Skytten någon slags expansion som man inte kan harmoniera med (Venus) eftersom det leder till 12e husets materiella förluster. Månen (HEIMAT, hemmet och de egna - här utsträckt till att vara hela hemlandet) är i nöd sedan dess själ (Venus) hamnat i händerna på den expansiva Skytten. Ur detta perspektiv kan Skyttens härskare Jupiter (i Kräftan i väster) till och med indikera en rent nazistisk önskan om att se etniska minoriteter död vid deras dags slut. 

Det är just de vibbar jag får när jag för första gången ser henne på bild: Alice Weidel kan vara ytterligare en nazist som gör sin första återfödelse sedan Andra världskriget och återigen föds som tysk och med samma mörka instinkter (dolda i 8e huset). Helt spekulativt naturligtvis, men kring väldigt livliga 6e, 8e, eller 12e hus får man alltid signalen att här finns ett väldigt stökigt tidigare liv som ligger och puttrar under ytan. När den här människan dessutom föds med Solen i Stenbocken och disponenten Saturnus står i åttonde, signaleras en gammal rutten vilja till makt som ännu inte lämnat den här själens "intrapsykiska system"...

*****

Det kanske var så här västerlandet var tvingat att gå under: efter valet av kolonialism och förtryck av andra folk blev kapitalismen och förtrycket av det egna folket en naturlig sista akt. Det blir därför under ekonomismens sista skede allt brakar samman i allas hat mot alla, och naturligtvis kommer västerlänningarna i denna nattsvarta historiska era att dras mot extremhögern.

Apple-Mogerts konsumtionstempel i Stockholm kommer i näst-nästa generation att ligga brända och plundrade. Först när mänskligheten (i väst) till fullo förstår sin inneboende destruktivitet kommer man åter att söka den socialistiska lösningen. I dagsläget är vänsterns orealistiska "kärlek och materiellt gott åt alla" meningslös. Så länge kapitalismen står för den underliggande strukturen kommer högern med rätta att kunna håna vänsterns "kulturmarxister".

Europas befolkningar måste nu först fullfölja pendelsvängningen där de söker sig högerut och mot dem som bestjäl dem på allt gott och först efter nationalstaternas implosion (den ena efter den andra i ett Tredje världskrig) kommer händer att fatta varandra på det globala planet och "fair trade" UTAN någons vilja att profitera på den andra, bli verklighet. 

Det är ett helvetets trekvartsvarv av ett århundrade som nu vidtar, räknat från Saturnus ingress i universalistiska Skytten tidigare i år.

27.01.2017 - 21.06.2017
27.10.2017 - 24.01.2020

Saturnus backade tillbaka in i Skorpionen under året men återupptar sitt saturniska "förtätande" av framtiden i sena oktober. Detta betyder att Saturnus kommer att tydliggöra och rita konturlinjer kring alla sin disponent Jupiters förehavanden.

Jupiter passerade:

• Jungfrun  12.08.2016 - 12.09.2017
• Vågen 13.09.2017  - 11.10.2018 
• Skorpionen  12.10.2018 - 29.03.2019
  och 23.04.2019 -  5.11.2019
• Skytten  30.03.2019 - 22.04.2019
  och 6.11.2019 - 24.01.2020

De här sträckorna blir intressanta först när man relaterar dem till ett subjekts horoskop. Världshoroskopet existerar inte, men i relation till varjehanda regering (valdagshoroskopet) eller institution (t.ex. EX:s bildande) eller t.o.m. enskilda makthavare, skulle de här milstolparna kunna vara intressanta och antyda "väderomslag".

Ur symbolikens eget perspektiv är förstås Jupiters passage genom Skorpionen knäckande usel och makalöst reaktionär. Saturnus stor reda att definiera (via begränsning/konturlinjer) framtiden (Skytten är ett futuristiskt tecken), men när Skyttens disponent passerar Skorpionen tycks framtiden kolsvart. Detta är tiden att bli bekant med Syndens Lön för regeringar, institutioner och makthavare. Räkna med en värld i ännu mer oreda om bara ett år.

*****

Vad får bloggaren att påstå att vi ska börja räkna ned västerlandet just fr.o.m. denna Saturnus ingress i Skytten? Är inte var och en fri att välja sin rytm bäst han eller hon vill - det sägs ju inte finnas några objektiva sanningar längre?

Visst är det här ett godtyckligt starttryck på stoppuret! Bloggarens enda ursäkt för att dikta ihop det här är att han utifrån astrologins egna spelregler står i ett bekymrat oppositionsförhållande till der Zeitgeist. Bloggarens liv kommer också att genomgå någon härdsmälta under den period jag just pekade ut som den mest kritiska genom att ha blivit född på följande sätt (bilden från ett annat inlägg innehåller markeringar utan bäring på frågan om individens personliga koppling till den universella dharman som styr tidsandan):

För Tvillingascendenten är det alltid Vattumannen som äger det 9e huset för det gudomliga. Luftelementet leder till en önskan att konceptualisera eller återge den rena kognitionen som tankar eller som logiska begripligheter. 9e husets ägare ses här nedsänkt till västra horisonten där den exakt kontaktar det mottagande sinnet (Månen) hos det nyfödda barnet. 

Saturnus blir den nyföddes sparringpartner och ja, uppfostran var strikt men också fylld av näsvisa religiösa släktingar som hade åsikter om vad som borde ingå i en komplett uppfostran (filosofin tillkom långt senare på eget initiativ eftersom det här var en enkel barndomsmiljö).

Lite lekfullt kan man säga att Saturnus är en avatar (sanskrit för en "nedstigare") som kommer till mötes från himmelen samtidigt som barnet stiger fram från underjorden (moderns sköte).

Men nu börjar problemen på den här kartan, för i praktiken kontrolleras Saturnus gränsdragning av en lägre stående makt som ascendenttecknet Tvillingarna, Budbäraren, inte har någon anledning att underordna sig. Avataren Saturnus stiger ner från himmelen till den expansiva Skytten ett år då Skyttens härskare själv regredierat till en nivå under dess skyttiga frihet: Jupiter finner sig verka enbart på den biologiska eller Vegetativa Själens nivå, i Skorpionens tecken, en symbol för dödsskräcken som driver Naturen att söka fortplanta sig sexuellt om och om igen. Denna nidbild av en människa fångad i det expanderande biologiska träsket, värjer sig den fria Tvillingarna mot i öster. Så vidtar ett livs nyfikenhet på vad människan egentligen är, om inte en bara en vandrande köttslamsa utan högre mening eller mål.

Det här är bara en av många och ofta besynnerliga kombinationer som ett par planeter kan bilda och som i kod presenterar problem som den återvändande själen ställs inför. Bloggaren valde t.ex. att inte fortplanta sig och sätta ännu en vandrande köttslamsa till denna planet i denna tid. Självförverkligande genom avkomman var nog det första han genomskådade som litet barn. Jag tror alla barn märker när vuxenvärlden instrumentaliserar dem för sina egna syften men sen glömmer de flesta bort objektifieringen och upprepar själva föräldrarnas misstag: se det horribla amerikanska samhället där föräldrarna ska göra småstjärnor av sina barn för att kompensera sina egna relativa misslyckanden som människor.

Vad som ändå gör bloggarens härva i väster intressant är hur det inte har ett dugg med honom själv att göra eftersom Saturnus ägare Jupiter inte knyter an till något "personligt" i horoskopet. Detta är en äkta symbol för att den näriga och giriga Vattensjälen verkligen är en fiende och en olycka för alla som har målsättningen att bli mer än utbytbara förbrukningsvaror i den onde rike mannens händer. (I senantiken argumenterade man inte mot kapitalister utan mot Djävulen, den onda demon som utropat sig till ägare av denna värld.) Både marknaden och det andefattiga biologistiska synsättet förkastas via de här budskapen. Himmelens vilja är alltigenom en order om att förkasta de ovärdiga på bloggarens himmel. Svår tid att återfödas i när hela västcivilisationen bygger på att degradera och lura människorna att välja den sämre av de båda vägarna!

Det feldöpta Tarotkortet Älskaren
går tillbaka på Platons diskussioner
om hur Älskaren har att välja
mellan en bättre och en sämre väg...

  
Om Saturnus är Tidens herre och här står som en nedstigen avatar redo att spara det nyfikna sinnet i Tvillingarna är det kanske ingen slump att den här bloggen intresserat sig för astrologin och de sju antika planeterna som konstruktörer av olika individuella portioner karaktäriserad Tid.

Framåtblickandet via astrologisk symbolik har först på sistone börjat roa mig och bloggen innehåller ett fåtal prognoser, vilka minns jag knappt själv. Att jag förutspådde ett plötsligt svenskt slocknande av generositeten mot EU-lycksökarna (tiggarna) 2015, i takt med planeternas ompositionering, blev bara ett halvt rätt. Det var flyktingströmmen som hamnade i fokus precis vid förutspådd tid. Men det temat var förstås närbesläktat.

Riskkapitalisten och Gollum

ETC beskriver riskkapitalisternas gyllene tider och visar ett exempel på dem. Robert Andreen (Nordic Capital) lämnar distinkta Gollum-vibbar. Det är synd att sagofiguren saknar horoskop, jag är säker på att båda skulle ha tecken på girighetens själsliga röta. Andreen är skyldig svenska folket 100 miljoner i undanhållna skattekronor som girigbuken tvistat om för att få behålla i egen ficka.

Horoskopet ger ledtrådar till riskkapitalismens väsen, den värsta parasit som existerar på mänsklighetens kropp och som nu täcker så mycket hud att vår art är allvarligt hotad av ett system frambragt av de lägsta av våra hjärnor. 

VEM söker äga världens alla resurser? Det tredje av de materialistiska resurstecknen i Jordelementet, Stenbocken som indikerar materialismens universalisering. Många har i denna "världens herre" sett drag som påminner om Djävulen.

Stenbocken och dess härskare Saturnus representerar båda viljan till makt och här är det uppenbart att vägen till sådan går genom pengar: Solens disponent Saturnus står också placerad i det materialistiska Jordelementet, i pengarnas tecken Oxen och Oxens härskare Venus står typiskt nog i ett annat saturniskt kontrolltecken, nu Vattumannen och i Oxens naturliga 2a sektor för pengar. 

Det stinker simpel retarderad materialist om horoskopet och Andreens baneman är förstås Jupiter, de riktigt stora pengarna som är kopplad till riskabla Mars  och där den förra står placerad i Fiendens 6e hus och den senare i Förlustens 12e hus.

Faktum är att solascendenten (vi talar om en ledare här, en av den rena Ondskans många anförare) inte alls tycks teckna någon risktagare: Om man trodde spekulation låg för den här riskkapitalisten, trodde man fel. Femte spekulationshuset domineras av den iskalla och strategiska Saturnus som i dess ömsesidiga reception med Venus är ett under av cynisk planering för att svälla den egna plånboken. 

Det faktum att "smash and grab-kapitalismen" - brottslingen Mars med stora och lätta pengars Jupiter står i onda hus tyder antingen på att Stenbocken INTE är den korrekta FYSISKA ascendenten ELLER att det här är just en försiktig general som inte tar några risker alls i sitt lagtrotsiga hat mot staten. Denna Stenbock har nämligen fått för sig att han är sin egen stat och inte lyder under någon lag (Jupiter). Tidningen ETC noterar att Andreen är en sådan som är med och länsar Sverige via skattefinansierade verksamheter som vinstdriven vård.

Att han själv är djupt skyldig till lagtrots syns dock av att Jupiter inte är en isolerad fiende: den onda Jupiter ägs av räknenissen och smartskallen Merkurius och den står med Solen i 1a ego-huset - han är sin egen värsta fiende som, ytterst till sin förlust, låter sig eggas av den omoraliska Mars att jaga storkovan Jupiter!

Fascinerande hur ett horoskop kan vara så alltigenom inskränkt varje gång dess ägare gör sig känd som en ond kapitalist. Det är obegripligt hur mänskligheten accepterar att rötäggen bland dem tillåts ta kontrollen på detta sätt, ja att de har tillåtits skapa kapitalismen till att börja med. 

Det borde vara så enkelt för den sunda majoriteten att göra historien kort med dessa, men sanningen är att ondskan gror i gemene man. Folk är i allmänhet så dumma i fråga om pengar (som Nordea-Wahlroos sade), att de hellre än ställa begåvade frågor om Systemet som sådant blir lallande dårar som alla ropar "me too!" vartefter Aftonhoran, landets mest ogenerat folkkorrumperande tidning, listar hur många miljoner den eller den äger eller har gjort sig.

Missa inte look-alike-faktorn mellan Andreen och nuvarande finansminister, också född i Stenbocken. Samma vilja till makt över resurserna men - hoppades jag i det längsta - ett gott hjärta hos Magdalena Andersson. Nu har jag övervunnit naiviteten och tror inte längre på socialdemokratin i Sverige, den är bara ytterligare en front för den naturvidriga kapitalismen.

Varför Sverige hatar familjen

Aftonbladet håller på med något patetiskt försök till avslöjande reportage (jag orkar inte längre än till rubrikerna). Underliggande skälet tycks vara tidningens sedvanliga islamofobi, men en klan av vilken etnisk härkomst eller religiösa förtecken som helst hade kunnat råka illa ut pga. det svenska hatet mot dels religionen som konkurrent till statsmonopolet och dels vår okända nationalsjukdom: hatet mot  familjen som institution. 

Detta gruppens hat mot den lilla enklaven är inskrivet i den svenska folksjälen, från det att vi lämnade jordbrukarsamhället och blev en intellektuell konstruktion på statsplanerarnas skrivbord. Åter visar zodiaken hur listigt dess skapare placerade de 12 temana. Utgår vi från Sveriges soltecken Vattumannen så är detta en allomfattande symbol som beskriver en större grupp eller t.ex. en socialgrupp (eller en ideologi). Av nödvändighet hamnar nu den lilla familjeenklaven i olyckans och fiendens 6e hus! 

Ur sociologens eller samhällsplanerarens perspektiv är det ett aber att samhället består av just inte annat än just familjer! Dessa små enheter är kinkiga och idiosynkratiska och beter sig inte alls som på planerarnas ritbord! Hur önskar inte dessa samhällsarkitekter att folk - dessa varelser från Naturen - var lite mer robotaktiga och betedde sig förutsägbart!

Men vänta nu! Det är ju just det som den söndersocialiserade svensken gör. Åtminstone tills nyligen. Det var först när andra folk flyttar hit, människor som fortfarande har en levande och sprättig familj som "pursvenskarna" blev skitskraja över tanken att de själva kanske var döda på insidan av all sin jante. Att de gått och blivit sjukliga sociopater som lägger allt krut på sin officiella bild. Problemet har eskalerat under tio år med de sociala medierna men var på väg redan innan... Men den insikten tog inte skruv. Istället kom 11 september som en lämplig måltavla att rikta all sin inre omognad mot i formen av islamofobi. 

Ta t.ex. ordföranden för sataniströrelsen Humanisterna (hävdar att människan klarar sig utmärkt utan ett gudsbegrepp eftersom man inte tror det finns någon Gud). Han har missionerat mot religionen sedan terrorattentatet, och har naturligtvis en riktigt svår attack från den "opålitliga familjen" (Kräftan) riktad mot den själlösa men teoretiskt perfekta Vattuman-ideologi som här står för hans sekulära humanism eller den "sekulära svenska modellen". När Humanisterna mässade att religionen är en privatsak för några år sedan, sade de egentligen: religionen är vår fiende, en olycka ur vårt dogmatiks (Saturnus) perspektiv.

Här ser vi en medfödd störning i den Vegetativa Själen (Mars i Kräftan) som angriper hans rigida Saturnus i Vattumannen som inte förmår tänka utanför sin egen låda eftersom styrkan med en planet hemma i sitt eget härskarläge också medför svagheten att den tror sig ha rätt! Bloggen har ofta argumenterat för fördelen med att ha varje planet disponerad av någon annan - på det sättet uppstår en större dynamik i både tänkande och livsöde. Särskilt en stark Saturnus kan bli helt olidlig i det "naturliga livet" eftersom individerna angriper människor och djur som de vore objekt att forma tills de passar normgivaren själv.

När väl Luft och Vatten råkat i krig med varandra, uppstår dessutom lätt en omoralisk kappvändarstil och inga principer gäller längre. Ögonblickets nycker upphöjs till norm. Således ingår sexuell perversion i sådant som Sturmark försvarar i den sekulära humanismens namn, trots att Mars som synes skadar just den symbol som beskriver den perfekta Människan (människans arketyp). Med Vatten och Luft i problematisk drabbning vet man aldrig vad individerna kommer att producera för ideologiska system för det är mer eller mindre påhittade åsikter rationaliserade och upphöjda till någon slags norm.

Jämför den perfekt tajta tänkaren Proclus, senantikens siste riktigt store filosof. Hans karta består enbart av klar tanke (Luft) och förnuftig realism (Jord). Han accepterade precis allt det den snurriga Sturmark förnekar: änglar, bönens och ritualets verksamma kraft, med mera! Så vem är det som är galen? Den religiösa människan eller den mentalt steriliserade men där osundheter ligger och kryper i det inre men lastas "fienden"?

*****

Vem som helst som kan sitt Sverige något så när, vet förstås att samhället sedan längre sökt korrumpera kvinnans identitet (Kräftan) genom att göra henne till samma avkönade och anonyma arbetsenhet som männen alltid varit. Sveriges version av Vattumannens tecken är kanske helvetet på jorden, en systematisk produktionsfabrik där staten tagit över mamma-ansvaret eftersom Vattumannen ser Kräftans tecken som något fult, som en cancersvulst i samhällskroppen. Det är lite i Sverige som i Kina då Mao Tse Tung (Mao Zedong)  kriminaliserade prostitutionen med orden "kulturrevolutionen behöver kvinnorna". 

Sverige blev visserligen aldrig socialistiskt, man lade sig platt för den tidens rika och mäktiga och lät de rika behålla alla privilegier. Istället satsade man på en social ingenjörskonst som hade den olyckliga följden att den svenska folksjälen krympte till ingenting! Går man tillbaka till den här bloggens förslag på komplett nationalhoroskop, ger midnattstimman för kungörandet (till nationen) om grundlagsändringen Vågen stigande i öster. Men, som tidigare påpekat, detta innebär att balanskonstnären Vågen på INSIDAN (4e huset för familjen och hemmet) behärskas av Stenbocken och Saturnus. 

Men dessa är ju symboler för den yttre människan! Hon som bara ägnar sig åt att strebra med materiella målsättningar i samhället, hon som spelar en framgångsrik roll på bekostnad av det inre känslodjupet! Och vi har dessutom ascendenthärskaren Venus i Stenbocken i "det privata inre". Och vad är Venus om inte adaptionens och identifikationens princip. Så jo, svenskarna är ett stilfullt folk, ända in i det privata hemmet bygger och tapetserar de för att slaviskt underdåniga Staten SE FRAMGÅNGSRIKA UT. Vi är helt anpassade att enbart leva på ytan! Förstå hur gräsligt ogenomträngliga det svenska folket måste te sig för människor som kommer från kulturer som inkluderar det själsliga djupet!

Sen exporterar vi hela detta narcissistiska och endimensionella fuskbygge som är det kollektiva vi:et och älskar att läsa minsta omnämnande om oss själva i utländska medier. Satan, vilket mindervärdeskomplex detta land lider av! Men det maskeras genom självgodhet. Rudbeck placerade Platons mytologiska Atlantis i Sverige! Inaveln tycks gå århundraden tillbaka.

Hade värderingarna inte varit så materialistiska och platta hade det här kunnat vara ett roligt liv, men nu ägnar jag mig åt nostalgiskt sökande i själen efter andra besök på den här planeten som var mer kompletta än "the Swedish Experience"... Och kanske en och annan fokuserad meditation över vart jag vill projicera mitt medvetandestoff  så att det faller i bördigare jord vid nästa återbesök. Fler borde göra det, för det man bygger som svensk i Sverige i denna kapitalismens sista döende fas, det är inte vackert. Det här landet går inte att rädda, så nu gäller det att rädda sin själ.

Ordlek à la Oxford

[Skrivet 7/9 2017 och justerat för någon vecka sedan...]

Ännu ett inlägg som börjar i Elisabets Tudor-England och övergår i själavandringsläran och frågan vad som egentligen menas med en själ. Inte minst omstartad läsning av Proclus, den sista stora nyplatonisten, antyder att vi kan bära på i princip hur många själar som helst - förutsatt att vi söker vår "universella rot" där vi äger världen och allt däri... Den här möjligheten gör det nästan omöjligt att veta om "jag har levt tidigare" eftersom frågan på sätt och vis är felställd. Säg den tid när Själen inte var närvarande? 

Författare i det Elisabetanska London älskade uppenbarligen ordlekar och koder för de invigda att upptäcka. Runt 11-12 - ännu bara en pojke - var jag helt uppslukad av en bok om olika slags chiffer jag fått i gåva. De mejladresser jag använde allra längst var kluriga (tyckte jag): cipher@, ibland ciphered@ - jämför, väl inte fonetiska ljudet av mitt förstanamn sivert men själva ordbilden.

Nu läser jag om skådespelaren Anthony Munday som ingick i Edward de Veres, den 17e greven av Oxford, lag av författare. Gemensamt skapade ett gäng den moderna engelska litteraturen under 1570- och 80-talen. Munday var en av Oxfords sekreterare och hade tidigare varit lärling hos boktryckaren Allan Allde som längre fram i tiden skulle trycka flera häften med Shakespeares (Oxfords) pjäser.

Munday publicerar egna verket The Mirror of Mutability år 1579. "Mutabilitet" var den här tidens uttryck för Platons tanke om obeständighetens och det ständiga döendets lägre värld - naturen. Samma flyktighet som dagens materialister ångestfullt söker hålla fast vid sedan de blivit bestulna på den kompletta berättelsen. Mot "föränderlighetens" eller den oupphörliga tillblivelsen ställde Platon det oföränderliga, det objektiva och genuint existerande. Himmelriket kort och gott.

Det här året är Oxford 29 eller 31, beroende på teori om vilka hans föräldrar var, och Munday dedikerar naturligtvis boken till sin generösa mentor och mecenat. Boken inleds med följande dikt:

Except I should seem ingrate [ungrateful],
Denying duty, whereto I am bound;
With letting slip your Honour's worthy state,
At all assays [attempts], which I have noble found.
Right well I might refrain to handle pen:
Denouncing aye the company of men

Down, dire despair, let courage come in place,
Exalt his fame whom Honour does embrace

Virtue hath aye adorned your valiant heart,
Exampled [exemplified] by your deeds of lasting fame:
Regarding such as take God Mars his part
Each where by proof, in honour and in name.

Akrostisk kallas en text som döljer en annan text.

Det här är bara en liten pärla i Hank Whittemores 100 Reasons Shake-speare was the Earl of Oxford som kom förra året. Tydligare än någon bok jag läst i ämnet visar den hur central Oxford var för hela Londons författarliv i under hela två årtionden innan han, med fullkomnad stilkänsla 1593 debuterar under sitt nya författaralias Shakespeare. 

Jag är inte till hundra med på några forskare som försöker göra Oxford till närmast den enda författaren, men eftersom greven var en berömd astrolog (utöver allt annat vetande) är det frestande att köpa teorin om att Robert Greene var ett alias han använde i yngre år. Greene författade bl.a. den astrologiska introduktionstexten Planetomachia (1585). Greene existerade troligen som person men kan ha lånat sitt namn till greven, som inte ville framträda under sitt eget. En lustighet är dock att Greene behändigt dör året innan namnet Shakespeare lanseras, och detta skulle tala för att detta var ett av Oxfords flera alias. Oxford älskade färgen grön eftersom han såg sig själv som Oxe enligt den tropiska zodiaken, vars sten var just smaragden.

Exkurs. Ett tidigt inlägg om Oxford har nämnt smaragden ur ett astrologiskt perspektiv: det var grevens födelsemånads månadssten enligt den tropiska zodiaken. Smaragdgrönt fönsterglas figurerade på det första fristående hus bloggaren flyttade till som barn - se föregående och fristående inlägg i bloggens fortgående preockupation med livsödet Oxford. Villan jag nämnde med dess tjocka och djupt skimrande smaragdgröna färg satte spår och det är inte konstigt att den gröna smaragden blir bloggarens favoritsten cirka 3 år senare när han hittade en färgplansch i familjens uppslagsverk. Under samma period svärmar han för kung Arthur och de brittiska riddarsagorna - för övrigt samma böjelse som hos den riddarromantiske Oxford.

Oxford var dessutom känd bland andra för att producera VOLUMINÖSA MÄNGDER TEXT och Oxfordianerna har inte legat på latsidan när de sökt och funnit anonyma Elisabetanska texter som i ton och konstruktion påminner om det som senare gavs ut under författarnamnet "Shakespeare" eller "Shake-Speare". Akademikern Gabriel Harvey hade 1578 beskrivit en ung Oxford som en som "skakar spjut" i ett hyllningstal på latin, så frågan om varifrån aliaset kom är i princip löst. 

I samma tal kritiserade Harvey milt Oxford och uppmanade: "kasta ifrån dig din obetydliga penna." Dvs., sluta skriva lättsamma komedier och gripa sig an tyngre motiv (det blev historiska propagandapjäser för att stärka engelsmännens moral inför ett stundande krig mot Spanien). Det finns hur mycket som helst som pekar mot Oxford  som Shakespeare och inte någonting alls mot spannmålshandlaren och ockraren i Stratford-upon-Avon.

När Whittemore kommer in på skälen som Oxford som Shakespeare som berör den unge grevens 15 månader långa resa genom Europa (med mesta tiden tillbringad i Italien) återberättar han mest informationen från Richard Paul Roe:s fantastiska The Shakespeare Guide to Italy (2011). Roe dog vid 88 och boken kom postumt ut två år senare, frukten av 25 års resor i Italien på alla de platser där Shakespeare-pjäserna blir riktigt detaljerade ifråga om miljön. 

Roes fynd är makalösa och avgör en gång för alla saken. Vem som än författade pjäserna hade varit på de här platserna och fyllde i nya korrekta detaljer i de pjäser "Shakespeare" var känd för att lånat från äldre källor. Konventionell forskning misstar sig dock här i fråga om "lånen" eftersom flera av förlagorna var Oxfords egna ungdomsverk som han senare i livet förfinade, just som Whittemore omarbetat inlägg från sin Shakespeare/Oxfordblogg och destillerat till 100 förnämliga och snyggt sammanlänkade argument - jag misstänker att han i boktiteln listigt leker med ungdomsfilmen 10 skäl att hata dig som ju byggde på Så tuktas en argbigga.

Greven av Oxford befinner sig i Italien 1595-6 och i synnerhet i Venedig under just den tid commedia dell arte - halvt improviserad och respektlöst skälmsk teater - är som mest populär. Nu vänder sig Whittemore till en annan forskare, Julia Cooley Altrocchi, som gick igenom gamla texter i ett venetianskt bibliotek och hittade en bok från 1699 som innehåller ett minne av att den ädle Oxford en gång hedrat staden med sin närvaro. Och naturligtvis ingår en riddartornering i berättelsen, Oxfords favoritlek! Den gamla italienska boken handlar om commedia dell artes natur och ger (gamla) exempel, en ordrik skälm levererar en högtravande tirade. Skälmen heter Graziano, precis som figuren som svamlar så i filmatiseringen av Rosens namn, och på precis samma sätt blandar den här gycklaren århundraden och namn i en enda röra:

Jag fann mig själv ambassadör för mitt bländande land Bologna vid hovet hos kejsar Polidor av Trebizond och bevistade där ett stort tornerspel i firandet av hans äktenskap till Irene, kejsarinnan av Konstantinopel. Närvarande var ... ... Arileus, Danmarks tronarvinge, sultanen av Persien, Elmond, Milord of Oxfort...

Nog är det "My Lord Oxford" vi ser här, på plats i Venedig vid 25 och mätandes sina krafter i riddarspel! Ett århundrade av lätt språklig korruption kan inte dölja figuren! Hans besök i Venedig var tydligen så färgsprakande att hans närvaro fixerades och blev till en "typ" i lokal commedia dell arte, som ju till stor del bygger på schablonfigurer (precis som astrologin). 

I Grazianos svamlande presentation går "Oxfort" en omgång mot en kvinnlig riddare och båda knuffar varandra ur sadeln! Oxfort kravlande i stoftet...mot en kvinna! Kanske italienarna sniffade upp något feminint över den teaterbegeistrade lorden och i fiktionen sparrar honom mot en kvinna snarare än en man. I bloggens hypotetiska horoskop för en tidigare födelse står grevens Sol med Venus i Vågen, en artistisk-poetisk men också effeminerande position...

Oxford hade säkert rest hem till England innan den här smått förnedrande berättelsen började uppföras på Venedigs scener, och skönt var väl det! Hem kom han till ett annat helvete - hustrun hade fött ett barn han vägrade erkänna som sitt.  

Exkurs 2. Några fler Oxford-paralleller till bloggaren här: bloggaren är också "voluminös" i sitt skrivande och var en gång i tiden den snabbaste kille vid tangentbordet den åldrade fröken i gymnasiets kontorskunskap någonsin sett. Och då skolkade jag från lektionerna hela första terminen - kanske för att ge klasskamraterna ett lagom handikapp? Först när jag såg frökens besvikelse tänkte jag om och tog ämnet på allvar. Den här bloggen torde vara uppåt 25.000 A4 sidor stor vid det här laget, bilder inkluderade.

"Barnvägran" har löpt som en röd tråd genom bloggarens liv efter en tidig relation där det redan fanns ett barn med i bilden. Frågan om eget/annans barn har knäckt tre potentiella relationer och frågan om att skaffa barn två förhållanden. Men skräcken för barn kan ha ett annat tillflöde: bloggaren har ett näraliggande minne från 1930-talets Italien där hela hans familj skjuts ihjäl i en politiskt motiverad gatustrid och det sista bildminnet från det livet är när enda barnet träffas sekunderna innan drömmaren själv stupar.

Akrostik i all ära, men den femte augusti nämnde jag anagram i samband med orkanen Irma. Nu ska jag förklara varför. Jag läser numera böcker om greven av Oxford på ett lite långsammare vis, och spanar efter dolda budskap varje gång det dyker upp suspekta namn. Det är helt klart att det var så här den skrivkunniga överheten roade sig i Europa för 400 år sedan, och kvar för gemene man har vi idag de alltjämt populära agentfilmerna med hemliga budskap och chiffer. (Bondskurken i Flemings första roman Casino Royale hette för övrigt Le Chiffre, med en dold räv bakom örat i Mads Mikkelsens filmgestaltning.)

Inför det här fyndet i den gamla venetianska boken ringde nu anagram-klockan för mig, som upplever mig ha levt två tidigare liv i Italien och som sexåring var där med familjen på semester, först en vecka på en ointressant badort men sedan en i alperna som fastnade djupare i minnet, inte minst för att jag som sexåring mötte en vuxen som för första gången imponerade på mig, en svensk-tysk författare som världsvant guidade vår familj.

Bland alla de första tonårens popskivor tyckte jag extra mycket om en viss grupp som låg på skivmärket Polydor så att även det i sig inte speciellt upphetsande tyska märket blev lite magiskt. Likheten med den italienska textens "kejsar Polidor" finns där. Att ordet redan var laddat framgår lätt av den här lilla utfransningen.

Under 60-talets andra hälft introducerade farsan ett nytt, italienskt tvättmaskinsmärke i Sverige. Han lyckades locka med sig landets då hetaste sångerska Lill Lindfors för en reklamkampanj. Hon poserade ovanpå en tvättmaskin med med en liten pojke och flicka i nersmutsade randiga tröjor i italienska flaggans färger. Jag kan tro att farsan tänkte ut bilderna, själv prisbelönt fotograf i sin ungdom. Pojken och flickan påminde om mig och lillasyrran, och vi fick för övrigt de där tröjorna sedan. Jag pojkens med vita och smaragdgröna (nyckelord!) ränder, syrran fick tröjan med vita och röda ränder. Lill signerade sin aktuella grammofonskiva och gav farsan, och jag måste ha tittat många gånger på skivomslagets Polydor-logga medan vi lyssnade på Lills fina tolkningar av latinsk bossa nova.

Storsäljare 1967

"Polidor" (Den på många vis sköne) har med andra ord varit ett lika laddat ord för mig som "Bedford" (beskrivet i annat inlägg) från året innan eller kanske samma år. Men det är kejsar Polidors statsstad jag ser djupt in i, i svärmisk inlevelse över renässansmänniskornas kärlek till ordgåtor. 

TREBIZOND = DON ZIBERT

Som barn lärde mig mor att inte hysa överdriven respekt för orden, trots att hon och maken döpt mig Sivert (med enkelt v) uttalade hon det alltid skämtsamt, ibland med både ett konsonant- och vokalskifte som Sibart (glidningen mellan "b" och "v" när ord färdas genom flera språk är välkänd), ibland som Sibert. När jag med en sådan ikonoklast till mor själv runt 10 försökte "förbättra" namnet ytterligare, blev det både zivert och ziwert innan jag släppte zätatramset men behöll dubbel-v. 

"Don" är en hedersbeteckning i bl.a. Italien och, tja, Zibert (Zivert) ser ut som ännu ett dolt budskap riktat till bloggaren (för den med bloggarens bakgrund där ett namn bara är ett råmaterial att knådas ytterligare), precis lika starkt kopplat till Oxfords öde som "svalan" och "Bedford" (ord beskrivna i tidigare inlägg). Åtminstone har jag inte hört någon annan producera lika rika "miljöer" i sina nuvarande liv för laddade ord vilka därtill ligger klungade runt ett historiskt levnadsöde. 

(Rekapitulation: Oxford tillbringar sina tonår i Cecil House i London som fosterbarn till Englands finansminister under drottning Elisabet. Där, bakom grönfärgade fönsterglas, åser han garanterat fosterpappans upprepade förhandlingar om köp av mer tomtmark från grannen mittöver gatan, Lord Bedford. "Svalan" var ett kodnamn för Oxford bland samtida intellektuella.)

Är det så här själen meddelar sig med de levande - via fysiska tecken som planteras på olika sätt (don efter person)?

Längre fram i Whittemores bok visar sig så hederstiteln "Don" förekomma även hos "Shakespeare". I den första (och enbart första) versionen av Taming of The Shrew (Så tuktas en argbigga) som ursprungligen och årtionden tidigare hette The Taming of a Shrew slänger Oxford in ännu en av sina fåfänga referenser till det egna namnet, plus Jesus (!) via en rollfigur: 

"Am not I Don Christo Vary?"  

Whittemore påminner om att "Vary" uttalas exakt som franska Vere ("vair as in fair"), och även om jag inte tycker uttalet är helt tajt, var också Oxford lite slarvig, alla hans språkliga hyss sitter inte gjutet... När slutligen närstående till Oxford och hans efterlevande ger ut en massiv samling "Shakespeare"-pjäser 1623 har den här pjäsen ett lite annorlunda namn och referenser till Edward de Vere är bortklippta! Bland annat den här repliken där "Sly" (den Listige) kallade sig Don Christo Vary.

Jag vet faktiskt inte varför livet Oxford har landat på mitt bord. Jag är fascinerad av det, och inte minst korrespondenserna till det egna livet och i synnerhet memorabla ögonblick i barndomen. Men det verkar som om "Oxfords ande" är än mer angelägen om att få "tala ut" om vem han egentligen var. Han har uppenbarligen surat över 400 år av anonymitet och vill nu bli erkänd som den som förnyade engelska språket och möjligen också förklara att han borde ha blivit nästa kung av England, och om inte han så definitivt hans hemliga kärleksbarn med drottningen, bortadopterad som Henry Wriothesley, den 2a greven av Southampton! (Se tidigare inlägg om de Vere.)

Eftersom en själ kan verka genom många kroppar samtidigt tycks det vara genom Oxfordianerna han i huvudsak pressar sig fram. Undertecknad, i ett land utan vettig koppling till Shakespeare, har "i sin ande" halkat in i samma ambiens via en episod med en drottninglik kvinna som på något sätt utgjorde en parallell till Elisabets sätt att möblera om med sina manliga underhuggare och uppvaktare... Elisabets liv (och den del som innefattade romansen med Oxford) tycks ha uppgått i "arketypernas eviga värld" och vem som helst, givet de jordiska omständigheterna, skulle i princip kunna komma i samsvängning med det. Nu var det jag som hade den förmågan att drömma 400 år tillbaka i tiden och hämta en perfekt parallell till en misslyckad dejt med "drottningen"!

I ett av de första "tidigare liv" jag såg för det inre ögat under meditationsövningar runt 18-21 var det som italiensk vinodlare. Precis som i nattliga drömmar följde "visshet" med bilderna och av spännena på skorna  placerade jag det här livet på 1600-talet. Varför vet jag inte, men ibland kommer också gissningar. Skulle det kunna vara så att de karmiska krafter som bildat Oxford återskapade en enkel bonde inom några årtionden i just det land han älskat så oerhört? Hur många fler har Oxfords "själsatomer" i sig? Jag skulle direkt säga att Hank Whittemore har det (född i Vågen som undertecknad) och säkert alla de som sedan 1920-talet bit för bit avslöjat hela sanningen om den verkliga människan bakom "Shake-Speare". 

Whittemore är själv skådespelare, och jag tycker kanske han överdriver bilden av Oxford som en enbart positiv figur, den gode mecenaten som avlönar en drös teaterarbetare ur egen ficka för att han älskar konsten så innerligt. Mark Andersons fenomenala gräv var så faktaspäckat att någon egentlig gestalt aldrig framtonade. Å andra sidan tenderade den på många sätt mästerliga och psykologiskt lodande biografin av Charles Beauclerk att presentera greven som enbart ett sorgligt offer för snaskig incest inom den översta överklassen. Men uppenbarligen dog han bitter över Elisabets svek (precis som i min dröm 2005 innan jag hade en aning om den här berättelsen, inte ens visste att det funnits en sådan här greve av Oxford). 

Före hans bittra slut fanns dock en yngre, mer sprallig och uppfinningsrik människa som aldrig tog sin pompösa adelstitel på värst stort allvar utan tvärtom sprätte iväg hela släktförmögenheten i sin passion för teater och språk och därmed kom att bli blev västkulturens mesta doldis och kulturgrundare. Jag är evigt tacksam för ett anfall av svartsjuka i samband med en dålig dejt som utlöste min Oxforddröm 2005! Starka känslor har förmågan att lyfta fram djupa ting ur historiens gravschakt. Ja, det visar sig förstås att greven också var svartsjuk, t.o.m. furiöst så. 

Vissa karaktärsdrag sitter i länge och fortplantar sig ihärdigt till nya kroppar, sekel efter sekel. Det är därför jag säger att Reinfeldt och Borg förgiftade en hel nation med sin egoism och att alla som röstade på Alliansen nu kommer att bära deras förbannelse i kanske hundratals år. Fast politisk färg ligger mer på den kollektiva karmans nivå - borgerligheten kan kollektivt komma att återvända till jorden i någon afghansk bergsby och alla lida helvetets kval eftersom de har en irriterande känsla (från sina Rot-bidragspimpade bostäder i det svenska livet) att saker borde vara bättre än de är. Kanske ger sig dessa ex-svenskar ut på flyktingvandring i jakt på ett bättre liv. Kanske släpper någon nation in dem, kanske inte. Här börjar det kollektiva ödet övergå i det individuella, beroende på vad man en gång sade och gjorde i förhållande till den kollektiva psykosen...

På samma sätt som bloggaren tycker sig se skärvor av Oxfords miljö i sitt nuvarande liv kommer de svenska borgarna att förföljas av sina val en god bit in i framtiden. De har spritt oro i kosmos genom sin individcentrerade materialism. Men hur många är så vakna inför livet att se ser sig själva inbäddade i den Större Berättelsen? De kommer troligen att ställa den vanliga frågan, "Varför just jag?" De kommer inte att nå liknöjdheten, stoikernas mål för en rofylld själ.



Tillägg.

Med anledning av en läsarkommentar här nedan . Jag var bara tvungen att blöta av och skanna in en öl-etikett den 12 maj 2009, just som andra eller tredje varvet av Oxford-forskningar rullat igång med inköpet av Shakespeares sonetter och Joseph Sobrans (halvdana) Alias Shakespeare.

Den 24 september 2017 slöts DEN cirkeln, Brakspear är tydligen ett autentiskt gammalt engelskt efternamn. 2009 trodde jag det var ett skämt skapat av någon som samtidigt var invigd i Oxford-teorin om författarskapet Shakespeare!

Svensk statsminister 23 år i rad / Reslystnad som död konsumism

Bloggaren smider medan järnet är hett! Igår och idag passerar Månen genom rättvisans tecken Vågen och den välgörande Jupiter ("allt gott åt alla" eller "allmän välfärd") har just nått samma tecken. Som Sol-Våg påverkar detta bloggarens undermedvetna att rikta blickarna åt visst håll. Här det fjärde inlägget på raken som adresserar förekomsten eller avsaknaden av altruism hos individer eller nationer...

AB recenserar en ny Tage Erlander-biografi och det slår det mig att 23 år på statsministers tron rimligen måste synas även i ett födelsehoroskop där klockslaget saknas. 

När Erlanders karta kort kommenterades 2012 var utgångspunkten en spydig kommentar i borgerliga SvD att hans dagboksanteckningar var fattiga på omvärldsanalyser, men båda den observationen och det långa maktinnehavet tecknas av samma astrologiska symbolik, åtminstone i sinnelagshoroskopet.

Med Mån-Väduren i 1a huset hamnar den energiska Vädurens stora välgörare och vän Jupiter i 9e huset för det bästa i människan, hennes gudomligt ingivna samvete - detta är i själva verket "den universella dharmans" hus och Erlanders sinnelagsascendent tyder på att han var en annan sort än dagens korrupta skräppolitiker. 

AB-recensenten påpekar att han aldrig likt Stefan Löfven skulle ha fallera till personnivån och säga "min regering". Jupiter hemma i härskarläge i Skytten i sitt eget hus är en perfekt indikation om en människa med universell utblick och Erlanders jupiteriska socialism ("allt gott åt alla") tecknas astrologiskt på ett sätt som för tankarna till vänsterledaren Jonas Sjöstedts lika eldiga horoskop. 

Men Jupiter är en så yvig och frimodig faktor i ett horoskop att det behövs en gränsdragare - Saturnus - för att koncentrera allt detta välviljans utflöde. Och här ställer sig Saturnus som en elak begränsare av all den godhet Jupiter representerar. Men folket (Månen) uppfattade att det bakom Erlanders lite gruffiga yta och uppsyn fanns en verklig välvilja, och att hans starka Mars i härskaren Lejonet i 5e "naturliga lejonhuset" för ledarskap var en man de kunde förlita sig på. Mars är här inte den omoraliska illgörare den verkar som i t.ex. Fredrik Reinfeldts horoskop utan en välgörare! 

Järnplaneten signalerar därmed samtidigt arbetarklassen som en god kraft (jämför manschettförbrytaren Reinfeldts hat mot arbetare och svensk industri som han inte tycks ha förstått ett dyft om). Järnets planet kopplas ihop till folkets Måne via Jupiter som håller ihop hela Eldtriangeln och betecknar människorna som faktiskt bygger landet. Denna goda Mars är raka motsatsen till våra dagars vampyrer på toppen - bankväsendet och näringslivets högre chefsbefattningar - svarta håll i samhället som suger den inarbetade lönen ur massorna snabbare än de lyckas jobba in den. 

Ett populärt trick från kapitalismens sida är att lura de lågutbildade genom reklam så att de skuldsätter sig för en livsstil som gör svenskarna till en av världens mest  naturförstörande folk. Varenda svenska ska leka jet-set om de så lånar sig fördärvade till sina eviga och inbillade Sven Hedin-resor som ingen ny mark alls bryter eftersom charterföretagen redan stakat ut hela "upplevelseresan". Så här degenererade lät inte socialdemokraterna på Tage Erlanders tid folk bli. Dagens så kallade frihet är sinnessjukdom och ett makalöst löneslaveri. Men folket har lurats att tänka som reklam suggererat dem att tänka.

Tage Erlanders 9e hus (i sinnelagshoroskopet, äkta ascendent är okänd) betecknar också utlandet eller långväga resor, fysiskt, mentalt eller i anden. Det faktum att Jupiter står här får mig att tro att Erlander visste mycket mer artikeln i SvD gav honom kredd för. Det är bara att, återigen, Saturnus är en fåordig och gruffig barriär och även en hård censor. Erlander brände allt "pinsamt" romantiskt i brevform mellan honom och hustrun Aina, så det är självklart så att Saturnus var i farten även i fråga om den internationella politiken. Människan var trots allt Sol-Oxe och det är bara att se på Jimmie Åkesson för att förstå vad jordnära hembygdsnationalism är. Oxen lämnar aldrig sin fysiska hage, och även om Erlander hade visionen (Eld) som sträckte sig långt bortom denna hage, låg alltjämt hemlandet i fokus när han tänkte och skrev. 

Solen i Oxens 30e och sista grad blir dessutom kartans atma karaka (själssignifikator) - det var för den lokala myllan hans själ brann! Missa inte det ovanliga att Erlanders Sol - hans atman (andesjäl) - är det hans atman brinner för. Signifikatorerna för själen och själens åtrå är en och densamma. Detta är inte solipsism, det är total trohet mot sin egen själ! Detta är inte vad människor uppmuntras odla i dagens sociopatiska tonläge där alla ska bygga en FALSK YTA av framgång. De sociala medierna skapade på rekordkort tid en ny dysfunktionell mänsklighet - åtminstone i de länder där folk intelligensbefriat anammar ny teknologi utan någon vishet eller med några hämningar. 

Sverige är ett sånt land som inte har någon nämnvärd historia av klokskap kvar. Kanske beror det på att man överlät lite väl mycket av tänkandet till starka män som Tage. Så länge landsfadern tänker gott och vill folkets bästa (motsvarande en upplyst diktator) är detta inga problem. Men sen kom borgarna med deras endemiska sjukdom, girighet och osolidarisk egoism. "Landsfadern" Reinfeldt var bottennappet och nu är landet helt utan kurs, USA är allt som rör sig i nationens miljoner hönshjärnor.

Men stämmer boktiteln (troligen ett citat)? Var Erlander befriad från "vilja till makt"? Inte om man ser till maktplaneten Saturnus som här perfekt äger 10e huset för staten/makten eller den egna officiella personan. Saturnus spetsas med expansionens Jupiter och det ser ut som en chanstagare eller någon som helt enkelt hade väldigt lätt att ta sig fram till en hög och mäktig position och sedan via Saturnus - Tidens herre - "frös inne" i samma maktposition, år efter år.

Men detta är inte hela sanningen eftersom atma karaka tecknar en självförverkligad själ, en som inte vill något mer än att vara sig själv, och det är det, tror jag, som biografins titel syftar på. Den enormt viktiga och "hållbara" konjunktionen Saturnus/Jupiter är bara ett additivt omen som visar en realiserad själ som dessutom fick fri lejd från den gode All-Fadern (Jupiter) att ta ansvar (Saturnus) för det här landet i en tid när befolkningen ännu var omyndig. Vad Erlander (och socialdemokratin) missade var att folket skulle behövt bättre bildning för att stå emot det gift som liberalismen, marknadsliberalismen ännu hade i beredskap en bit in i framtiden. 

Svenska folkets förfall är tydligt redan fyra år senare, i nationalhoroskopet från 1974. De ligger kvar på Erlanders puttriga nivå (Mån-Väduren som Erlander och måndisponenten Mars i Erlanders soltecken Oxen - men hela denna lugna och sävliga svenska folklighet är nu "historia" och förpassad till 8e huset där organismer bryts ner och dör. 

Med den stora grundlagsändringen 1974 (och ett nytt nationalhoroskop) ser man nu en ny rik och ond elit urskilja sig som kontrasterar med den gamla loja svensken (Månen tyngd av disponenten i Oxen). Detta är en intellektuell elit med en Jupiter som inte längre är "allt gott och alla", utan en ond Jupiter som säger "allt gott åt oss i den privilegierade inre klicken i det svenska samhället". Och på den vägen är det. Det tog många år innan det blev synligt, men internet har hjälpt att upplysa den som vill se och förstå hur vidriga ägarförhållandena i världen ser ut...



Bonusspaning

Jag upptäcker att AstroDatabank hittat födelseklockslag för den främste svenske äventyraren Sven Hedin, i detta inlägg ett blueprint för den flockbetonade svenska upplevelseturismen (Thailand sedan många år, och dessförinnan Mallorca). Hedin var tillika rasist och nazisympatisör och blev efter Andra världskriget påpassligt utfrusen av eliten, vilken nu gömde sig bakom sin politiskt korrekta neutralitet fast säkert en stor mängd av dem höll på Hitler, ungefär som Stockholmsstadsdelen Östermalms många moderater gillar Sverigedemokraternas inavlade inskränkthet. 

Hedins horoskop innehåller förvånande nog inte alls de tecken på en stor äventyrare eller upptäcktsresande jag hade föreställt mig. Däremot flera astrologiska signaturerna som för tankarna till en stinkande äcklig kolonialherre som naturligtvis ser ner på "infödingar" som Guds (eller evolutionens) mindre lyckade skapelser. 

Den svenska skammens affischpojke har ett enastående gyttjigt och oinspirerande horoskop med precis samma typ av psyke som den flera gånger prickade Isabella "Blondinbella" Löwengrip, en adhd-störd kvinna som helt enkelt inte kan låta bli att skriva textreklam på sin blogg i avsikt att tjäna lite mer pengar. Den här dräggiga tendensen kommer från pengarnas tecken Oxen i håglös opposition till den avundsjuka och begärsfyllda Skorpionen. (Jämför Löwengrips karta, senaste kommenterad i maj 2017.)

Det medges att Hedins karta ser färgsprakande ut, alla fyra elementen är tydligt representerade. Äventyrsresandet tycks komma från expansionslystna Jupiter i hemmaläge i Skytten (samma som Erlander) och placeringen får vattnet i rörliga Fiskarna att sjuda. Men här visar den kända födelsetiden att hela Jupiters expansionslusta är baserad på det hypermaterialistiska 2a huset för pengar och föda. (Eller: kanaliseras genom det andra husets typiska signifikationer.)

Nionde huset för äventyrslystnad ägs av Månen och i reserverade Skorpionen (i 1a egohuset) får man snarast den märkliga bilden av en ytterst motvillig äventyrare! Jag har inget läst om Hedins resor men jag kan inte föreställa mig att han var en äkta äventyrare utan en som såg till att färdas "i stil", som en herreman. (Återigen den bisarra fokuseringen på 2a huset för materiella förnödenheter i mängd.)

Horoskopets dominanta besked är naturligtvis inte en enstaka placering i Skytten utan den vågräta sataniska axeln. Här dessutom med Satanshuvudet (den onda stjärnan Algol) i exakt aspekt mot Hedins skorpionssvarta utblick. Skorpionen är känd för hat och skoningslösa gränsdragningar mellan vad denna kräsna varelse nu kan bejaka och allt det den förkastar (se Löwengrips förakta för människor med banklån i länken här ovan!). För att förstå Skorpionens kravfullhet kan man kontrastera den med den enkla och accepterande Oxen mittemot. Skorpionen är vansinnigt avundsjuk på Oxen eftersom Skorpionen själv representerar döden och från andra sidan inte längre kommer åt det levande kreaturet Oxen och livets enkla och handgripliga njutningar. 

Skorpionen illustrerar de minst utvecklade människorna när de efter döden inte kan gå vidare och släppa jordelivet utan från andevärlden klänger fast vid människor eller t.o.m. föremål som de inte längre har FYSISK kontakt med. Vattenelementet i astrologin betecknar PSYKET i vilket den materiella fantasin skapas. När man levt ut den materiella fantasin dröjer den ännu kvar i vissa själar och dessa andar hemsöker därmed de "levande", dvs. vi på jorden som ännu inte genomskådat att vi lever i den psykisk illusion. 

Det är Moder Jords "kosmiska karma" att drömma den materiella berättelsen och alla som hamnar i hennes våld tvingas leva och känna som hon inbillar sig. För högre medvetanden är materien bara en osedvanligt oaptitlig och förgrovad vibration. Ungefär som att stå med slagborr och hacka i den asfalterade gatan hela dagen lång! Intelligenta själar hoppar över planeten jorden, men de ointelligenta som kommer hit, tycks kära ner sig i dess vegetation och djurliv.

Bob Dylan påminner om Hedin en smula. Han har samma opposition mellan Skorpionascendenten och en mängd planeter i Oxen och när han förtrytsamt bräker: "Idiotiska munväder, det är ett under att du ens klarar av att andas" till någon oklar meningsmotståndare, hör man både Skorpionascendentens iskalla avståndstagande och Åklagaren (Algol/Satan) i giftig förening! (Idiot Wind, från albumet Blood on the Tracks, 1975)

Det är alltså den vågräta axeln som har kommandot i upptäckaren Hedins horoskop och Jord och Vatten visar nivån på hans upptäcktslystnad. Det handlade bara om att avverka avstånd till land och hav och sen kunna peka på den ifyllda kartan och säga, "jag var där". Jord och Vatten är som sagt skapelsens lägsta nivå och upptäcktsresande kan göras med betydligt bättre verkshöjd, bortom ett runtrännande i den fysiska terrängen.... 

Ett träd är när allt kommer omkring ett träd även på andra sidan jorden men de arma människor som inte lyckats höja sig till intellektets nivå ägnar i stället hela sina liv åt att enbart leva genom huden och de övriga kroppsliga sinnena och fäster vikt vid "upplevelsen" av Sydostasiens varma och fuktiga luft. Alla dessa nonsensupplevelser bidrar till att svenskarna prickas i himmelen för deras jordförstörande och oansvariga kringflackande. Sen återföds de i någon primitiv stam utan tillgång till flyg eller andra kommunikationer och lider hemska inre kval eftersom de inte längre kan röra sig som själen vant sig vid. 

Om en hel grupp samtidigt reinkarnerar en primitiv by kanske gruppen väljer att bryta upp och ge sig ut på folkvandring mot okänt mål, men om en enstaka charter-svensk återföds i främmande miljö, kommer den här ungen att betraktas som en särling, kanske besatt av onda andar, av de stammedlemmar som inte har samma västerländska sjukdom i sitt aktiva karmiska själsbagage...

Hedins rasism låg sannolikt mer i det "sociala utstötningssyndromet" hatisk Skorpion och grupptecknet Vattumannen, vilket skrämmande ofta resulterar i individer som antingen stöts ut ur en gemensam (syndabocken/Skorpionen) eller själva blir mobbare av andra sociala grupper eller etniciteter.

Det intressant med Skorpionascendenten är att den i Hedins fall distinkt visar hur han i 12e offerhuset överger all mänsklig ärbarhet för att kunna odla Skorpionens eller Naturens mest själviska "överlevnad för mig enbart". Är man i ett sådant defensivt reptilhjärneläge måste naturligtvis alla jämlikhetens principer (Saturnus "upphöjd" och nobel i Vågens tecken) offras! 

Denna nazianhängare var lägre än de folkslag han såg ner på, och däri ligger, tror jag, förklaringen till den mesta rasismen. Dessa är alla individer som drivs av låg självkänsla, ibland rent självhat. Tyngs horoskopet ner av Jord och Vatten ligger xenofobi eller rasism nära till hands. Man blir ytlig och tittar bara på de andras kroppar och Skorpionen har dissandet nära till hans. Om man som artisten Björk hatar sig själv (vilket jag antog i detta inlägg), men har de lätta Eld- och Lufttecken som dominanter, då söker sig anden högre och mer kreativa uttryck!

PS. Astrodatabank nämner att Hedin aldrig gifte sig och skaffade barn och att han "utsläckte sin familjelinje". Horoskopets märkliga indikationer stämmer väl med denna kommentar. Vågen i 12e, Månen/hemförhållanden och hatiska Mars i aspekt. "Motvillig upptäcktsresande" skrev jag, men det kan kanske utsträckas till att gälla motvilja mot kvinnor och att slå sig till ro med dem, också.