Moderaternas yrkande på tiggeriförbud

Det intressanta med moderaternas yrkande på nationellt förbud mot tiggeri - ett i sig helt korrekt ställningstagande - är att partiet har smutsiga baktankar med det. Enligt DN:s publiceringstid stiger nämligen den ONT FÖRVÄRVADE RIKEDOMENS JUPITER gradexakt i öster i fattighjonets tecken Jungfrun. Precis som den också steg i öster i Nya Moderaternas partihoroskop. 

Detta tolkar jag som att partiet har så dåligt samvete för de egna medlemmarnas orättfärdiga klassresa på andras bekostnad att de söker återskapa den borgerliga illusionen av präktighet genom att eliminera påminnelserna om världens ojämlikhet. 

I så fall måste också åtminstone Stockholms stad lägga mer krut på att hålla gatorna rena, jag flyttade hit vid 14 för 43 år sedan och har aldrig varit med om en så pisstinkande, nerbajsad och allmänt skitig stad med papper och skräp överallt som de senaste åren. 

Det verkar t.ex. som hela nattsuddarstockholm står och urinerar 50 meter från Rosenbad där ett helt område invid en glasskiosk ligger höljd i en Lützendimma av frän urinstank!

Kan ett orent motiv ändå rättfärdigas av handlingen? 

Enligt statsfilosofen Platon är det ingen tvekan om att ett land (eller stadsstat) måste se till att hålla parasiter borta ur landet. Den konflikträdda svenska folkmentaliteten i kombination med en lika tandlös inbillning om att vara något slags världssamvete har gjord tiggerifrågan till en parodi på vekt statsmannaskap från regeringen Löfvens sida. Ingenting har hänt på flera år!

*****

Jupiter står för välstånd och även för de verkligt förmögna toppskikten. Allt detta välstånd är väsensfrämmande för Jungfruns tecken som underklass eller i bästa fall en lönearbetande medelklass. Det råder därmed bestickande dissonans mellan planet och tecken och Jupiter blir inte äkta rikedom utan en ohederlig chanstagare, klippare, eller någon som spekulerar i stora och lätta pengar. Vad som nu är "stora pengar" beror förstås på utgångsläget, men jag har flera gånger på den här bloggen liknat "EU-migranterna" vid samma patrask som EU-positiva politiker - alla deltar i samma lek för att söka berika sig själva eller sina primära (ibland nationella) intressen. Ingen av den är med i EU för att de ser fram emot en ny global värld BORTOM kapitalism och profittänkande. 

Därför är tiggarna här som "onda jupiteraner" de också. Underklassen ska inte räkna med "lätta pengar", det är Jupiters besked som "verksam illgörare" i lönearbetarens eller slavens tecken.

Det intressant är förstås att tänka ett steg längre. Vilka ska Moderaterna inrätta som ny underklass istället för tiggarna sedan de rensats bort från gator och torg? Vilka skriker efter billig men mer utbildad arbetskraft än någon tiggare kan tänkas uppnå, men till lägre kostnader? När de symboliska tiggarna är ur åsyn kommer högern att fortsätta proletarisera allt fler ur medelklassen och den lägre medelklassen. 

Så vad är egentligen vunnet om man hörsammar kravet från Moderaterna, givet deras större agenda? Frågor i en förvirrad tid där bara en dåre tror kapitalismen kommer att överleva ens femtio år ytterligare.


Tillägg

För att förekomma kritiker: när jag använder ordet "parasit på samhället" menar jag samma sak som att "arbetaren är värd sin lön". Jungfrun är flitens tecken som regeringen Reinfeldt en gång berömde sig och medelklassen om att vara flitig och inte ligga någon till last.

Men Jupiter, när den felar, har en gammal tradition om sig att vara en lycksökare och detta bekräftas av den indiska traditionen som kopplar planeten till 5e huset och "spekulation". Den som strategiskt placerar sig och sin bössa framför livsmedelsbutiken är inte ett ögonblick bättre än den svenska spekuleraren i värdepapper.  För att inte tala om Nya Moderaterna vars "onda" JupiterJungfru i 1a huset indikerar parasiter av värsta sort! Att de nu vill få bort tiggarna från gatorna är, som sagt, bara för att de blir påminda om vilka de i djupet är.
 

GW Perssons "enastående ynkedom till karljävel" rent Shakespearesk

 
Aftonbladet slår nog rekord i invektivstapling när de tacksamma återger kriminolog GW Perssons harang mot kvinnomördaren Anders Eklund (se rubriken ovan). Eftersom DN, trots Wolodarskijs marknadsliberala ledarsmörja tycks ha återerövrat någon slags trovärdighet som grävande och avslöjande tidning, återstår bara billig sensationalism för AB, varvat med enstaka behjärtansvärda fall av mänsklig förorättelse.

Det är dubbla kvinnomördaren Anders Eklund som får GW att tappa sin yrkesmässigt lakoniska ton och distans, och bl.a. kallar mördaren en primitiv människa. Mördaren och blottarens horoskop kommenterades redan sommaren 2010 men en och annan spelregel har sedan dess tillkommit. Här är ett filosoferande återbesök, som vanligt baserat på psyket (Månen) som ersättare för den okända fysiska ascendenten. 

Två tydliga grundteman:
"Vegetativ Själ" och "social bortstötning"
- "syndromen" förstärker varandra

Språkbruket för själ och psyke är förvillande i all litteratur och så även på bloggen. Ordet "själ" kan ibland ha en väldigt smal innebörd och ibland gälla mer än man kan tro. Jag försöker hålla en skillnad mellan den enskilda och dödliga kroppens sinnelag eller psyke - Månen - och dess inneboende andesjäl - Solen genom flera olika synonymer, men där i allmänhet den "eviga andevarelsen" betecknas via Solen, hinduismens atman, eller andesjälen. Men då ska man minnas att detta är beteckningen för vårt eviga jag här i världen. Bortom detta människans "själscentrum" finns en främling som ibland beskrivs som vårt bättre jag eller översjälen. 

Nyplatonismen såg i Platons former dessa levande väsen som på en helt annan spelnivå kommer samman som medvetna väsen och samtidigt i full medvetenhet att "de är varandra" som det gudomliga intellektets medvetandeinnehåll. Flera andeväsen kan således gå samman och verka som en sammansatt varelse och nere i vår värld, i tiden och i historien, för en tid eller permanent. Detta kan ge förbryllande effekter och vem vet om inte en del fall av könsbytarimpuls har att göra med att flera själar blandats och verkar via samma jordiska kropp, vars medvetande uppenbarligen inte är moget att hantera sina "sidojag" utan flänger hit och dit. (Tillräckliga historier om hur könsbyten inget läser har förekommit i medierna för att man ska ana att en fix av ytan inget löser när problemet sitter i Psyket som är en avspegling av de högre Formerna - astrologiskt representerade av Vatten respektive Luft.)

Frågan om vad människans själ är, är med andra ord extremt invecklad.

Samtidigt kan en Måne i harmoni med tillvarons högre och formande principer vara mer eller mindre transparent och är då inte så mycket "psyke" som en kanal för andesjälen. Lite mindre människa och lite mera gud på jorden... Ett analogt fenomen uppstår vid varje nymåne när Solen "bränner" eller osynliggör Månen och tar över hela scenen. I det här läget skulle "besatthet" kunna uppstå eftersom det är Solen själv som driver ekipaget, utan någon fördröjning i den återspeglande Månen. "Eldsjälar" är en populär beteckning för dessa "drivna" typer, som ofta är så inställda på sitt projekt, sitt mål, sin behjärtansvärda sak, att de blir lite svåra att ha att göra med. De "vet" redan vad som ska göras. 

I vissa lägen är en "fanatiker" av den här typen önskvärd och västerlandet stämplar dem som t.ex. "terrorister". Om de i princip står på ens egen sida blir ordvalet mildare. Det finns därför något godtyckligt över språkbruk och attityder till händelser och det är det egna horoskopet - eller det egna landets horoskop - som är ett första distorderande filter som snedvrider vår förmåga att förstå vad som händer och framför allt varför det händer. Bloggaren är av åsikten att Västerlandet gjort bort sig fullständigt på världsarenan och att nu bara väntar dyster återbetalning för allt övervåld USA och dess allierade begått i kapitalismens namn.

De här kunskaperna om den lägre verklighetens ojämlikhet - och att verkligheten såg ut som den gjorde för att den gudomliga intelligensen så ville ha det - fanns fortfarande i västerlandet när vår moderna era började ta fram, när små pampar till feodalfurstar underställda konungen (av Guds nåde) styrde och ställde över småfolkets (ytterst begränsade) verklighet. Eftersom kristendomen saknade varje vettig förklaring till varför vissa föds rika och vissa fattiga var det ett historiskt givet att den korrupta religionen skulle dö bort. I Indien hade alltid själavandringsläran tagits som intäkt för ett statiskt och strikt hierarkiskt klassystem.

Innan några kommentarer om Anders Eklunds distinkta underklasshoroskop vill jag åter påpeka att Englands litterära elit under den elisabetanska eran var medvetna om själavandringsläran via nya översättningar av gamla grekisk-romerska poeter och filosofer. Sannolikt satte greven Edward de Veres morbror, den sträve och puritanske Arthur Golding, sitt namn på översättningen av Ovidius "Metamorfoserna" (starkt påverkad av doktrinen om metempsykosis dvs. själavandringen). Men översättningen gjordes egentligen av den unge greven, som senare i livet skulle ligga bakom "Shakespeares" pjäser. Det passade sig nämligen inte för en människa på toppen av den sociala rangskalan att publicera i eget namn men den puritanska morbrodern (som knappast skulle ha något intresse av att översätta Ovidius) "tog en kula" för den unge adelsmannen, som säkert var förtjust att se sitt arbete i trycket. 

Översättningen spritter av samma vällustiga språk som man långt senare hittar i Shakespeares pjäser (inte olika GW Perssons svada i rubriken eller för den delen kapten Haddock i Tintin-serierna). Arthur Goldings övriga översättningar säga vara tråkiga och calvinistiskt stela och har ett annat språkbruk. 

Exkurs. Argumentet är förvisso inte vattentätt eftersom Edward de Veres vän, poeten John Donne skrev pornografiska texter i sin ungdom, gjorde bort sig i societeten och var utfrusen och luspank i över ett årtionde innan kung Jakob den förste (som tog över sedan Elisabet ändat Tudor-ätten oförmögen att erkänna sin utomäktenskapliga son) återupprättade Donne genom att tvinga kyrkan att ge honom viktiga positioner - i strid med alla gällande protokoll.  Därefter börjar han skriva kyrkopredikningar och metafysiska texter och närmar sig den stela puritanen Golding.

Här kunde man se kung och adel utöva "den högsta kastens" makt över kyrkan, precis som i astrologin det tionde huset för statsmakt står dikt an med men på högre nivå än kyrka och religion (hus 9). Det senare huset kan bara indirekt bistå den världsliga toppen (hus 10) men inte mycket göra om statsmakten är galen eller förryckt. Jordelementet (hus 10) är dock det mest kännbara för den genomsnittliga människan på jorden och en del har överhuvudetaget ingen förnimmelse av den förfinade Eld som illustrera nionde husets koppling rakt in i den gudomliga All-Seendet (=All-vetandet). Hinduismens gurus brukar paradera med att de har "kosmiskt medvetande" (vilket de naturligtvis inte har) och detta är en avläggare till 9e husets härskare Guru (Jupiter, Fadern, Läraren).

Horoskopets hus 9 och 10 är för övrigt samma arrangemang som i Platons idealstat, där en egendomslös grupp av filosofer (lärare, gurus) som ser och förstår livets mening men själva gått bortom materialismen, bistår och råder statsmännen (hus 10) för att mänskligheten ska kunna inrätta en sig ett himmelrike på jorden. 

Platon vrider sig i sin grav över det sätt på vilket låga avskum f.n. roffat till sig alla rikedomar! I Sverige har detta under många år dolts genom en tillplattad lönestruktur där majoriteten "demokratiskt" ligger som en klunga  runt 30.000 i månaden (för närvarande) medan de fattiga betrampas av både medel- och överklass och där eliten lever i en helt annan värld med hela andra inkomster. Den svenska korruptionen i samhällsstrukturen är ändå ingenting mot hur det ser ut i t.ex. USA eller i oligarkernas Ryssland (modellerad efter amerikansk förebild).

Det verkar svårt att avskaffa antikens tanke på en hierarkisk trappa helt, med "mer värda" på toppen och dussinfolket, utfyllnadssjälarna, på botten. Men Platon försökte i alla fall genom att föreslå att de rikaste kunde ha rätt till fyrdubbla inkomsten jämfört med vanliga arbetare, händelsevis ungefär samma förhållande som vanligt folk i en intervjuundersökning spontant funnit rimligt. Jämför det med svenska direktörer som tjänar 50 gånger mer än en vanlig arbetare. 

Själavandringsperspektivet må förklara hur vi föddes in i detta liv, men det är inte, som enligt Indiens kastväsende, hela historien. Om detta vittnar de här orden från det elisabetanska England:

In my stars I am above thee, but be not afraid of greatness.
Some are born great, some achieves greatness,
And some have greatness thrust upon them. (källa)

Det här är "drottning Elisabet" som refererar till sin ödesbestämda födelse (via "hennes stjärnor" som placerar henne i en klass för sig). Hon talar i ett fejkat brev till den substanslösa fjanten Malvolio i Shakespearepjäsen Trettondagsafton. Den här karaktären är enligt Hank Whittemore den lågt rankade (inte ens adlig till en början) men strebrande och insmickrande fähunden Christopher Hatton, 8-10 år äldre än Edward de Vere. Den unga greven tycks ha föraktat honom, av spår som litterära detektiven Hank Whittemore snokat upp.

Att detta var en intern pjäs av Oxford, enbart avsedd för en inre societetskrets, visar sig genom att den aldrig publicerades medan måltavlorna för häcklandet var i livet. Både Hatton, som satt sina lystna ögon på Elisabet - och var hennes älskare en kort tid innan de Vere fick samma ynnest - drottningen själv och författaren var alla döda när Twelfth Night slutligen når trycket i den första samlingen av Shakespearepjäser 1623.

Som Englands "främste" astrolog, som ett bevarat brev insmickrande säger, känner Edward de Vere naturligtvis till Elisabets horoskop via sin bekantskap med hovastrologen John Dee. Bloggen har nyligen i flera inlägg kommenterat nyliga boken "Shakespeare in the Stars" där författaren, som tror det var spannmålshandlaren i Stratford-upon-Avon som var ett hemligt litterärt geni, kommit fram till samma sak genom analys av "Shakespeares" pjäser: de kryllar av astrologiska referenser som omvittnar astrologiska kunskaper. 

Med Christopher Hatton-argumentet från Whittemores "100 Reasons Shake-Speare was the Earl of Oxford" (2016) kan man konstatera att "Shakespeare" var en fullfjädrad astrolog som dessutom alltid skriver ur elitens perspektiv (och med elitens fulla kunnande i främmande språk, juridik och ett antal mycket ovanliga discipliner) och som dessutom svartsjukt retat sig på att strebern Hatton, en "feminin fjant", funnit Elisabets gunst. Hatton adlas senare, ungefär då greven av Oxford börjar backa bort från societeten, trött på dess falskhet och knivhugg i ryggen - knivhugg han själv gärna delat ut genom sina hejdlösa karikatyrer på maktelitens spelare. 

Flera forskare i det Oxfordianska lägret har påpekat det häpnadsväckande att "Shakespeare" aldrig kallades till förhör efter Essexupproret mot drottning Elisabet (1601) som direkt föregicks av ett uppförande av Richard II med en nyskriven scen konungen tvingas bort från tronen. Det säger något om hur djupt insyltad i den högsta societeten "Shakespeare" var! Han stod över lagen på ett sätt som skilde honom från annan adel. Bland annat därför förefaller teorin så trolig att Oxford var drottningens son och älskare (!). Men deras Tudor-son och arvtagare vägrade spela med i maktspelet och gifta sig som mor och far sökte diktera. Bakom många av Shakespearepjäserna döljer sig engelsk politik på högsta nivå!

Formuleringen "en del föds stora" är således Edward de Veres aristokratiska jag som talar. Han hyser inga som helst tvivel om att sådana som han och drottning Elisabet fötts till eliten i kraft av ett överlägset öde. Hinduisk astrologi skulle tala om att deras själar hade mycket innestående god karma att utkvittera för detta liv, en tanke som klingar falsk om man anser att merparten av mänskligheten gör mer gott än ont under sina liv och att världen ändå fortsätter att styras av en ond och självisk elit !!! Sanningen är troligen att folk inbillar sig sin egen godhet och att mänskligheten som helhet ger ett ganska slätstruket intryck från en högre himmel än den som kan ses med blotta ögat. Det är en statisk världsordning som gammal brittisk aristokrati (och hinduisk kastlära) illustrerar, en där överheten inte får ifrågasättas. 

Jag hittade till min smala lycka den kinesiska I-Ching först av alla litteraturklassiker (och naturligtvis placerad i skuggorna på beskedligt avstånd från den västerländska litteraturkanon). I den här nästan 3.000 år gamla furstespegeln och kosmologin - den äldsta texten i Kina som bygger på Yin & Yang-filosofin även om de två krafterna här kallas den Fogliga och den Fasta - förordas tvärtom REVOLUTION mot överheten om folkviljan är enig om att feodalherren eller t.o.m. kejsaren missbrukat sin "kungavärdighet" och förlorat sitt "ming", sitt Himmelens mandat. 

I sitt tänkande visar kineserna en påtagligt högre intelligens än de som ser tillvaron som något statiskt, hela I-Chings text handlar om förvandling eller förändring - och vad den ädla människan förväntas göra i en given "kosmisk" situation. Boken påminner därmed extremt mycket om den unge greven av Oxfords livslånga kärlek till romaren Ovidius "Metamorfoserna", vilken Shakespeare-forskare (även utanför den Oxfordianska övertygelsen) noterat har ett allt annat överskuggande inflytande i pjäserna tillskrivna Shakespeare. 

Att Edward de Vere älskad furstespeglar, instruktionsböcker i nobelt och ärbart beteende framgick också av att han var mecenat och som ung finansierade översättning och tryckning av Baldassare Castagliones italienska furstespegel. Den hade redan översatts till engelska 1561, när Oxford var 11 eller 13 år gammal (beroende på teorin om vem han var barn till). Vad Oxford extravagant gör tio år senare är att ombesörja en översättning från italienska tillbaka till gammalt latin. Här kan man verkligen tala om elitens inre angelägenheter! Oxford skriver själv rekommendationsbrevet/förordet på perfekt latin.

*****

Vi är nu åter vid första scenen och GW Perssons härjande över primitiva människor och ett svenskt drägg på lägsta evolutionsnivå och i position att begrunda Anders Eklund ur det gamla brittiska ståndsperspektivet. Att en del föds under nobla och andra under basala "stjärnor" har varit den här bloggens utgångspunkt från första början, men med greven av Oxford, är det inte svårt att konstatera att en del "uppnår storhet" genom egen ansträngning eller "får storheten kastad på sig", dvs. har ren och skär tur (Jupiter) i livet.

Vad säga om en människa vars enda milstolpe är mordet på två kvinnor och som sedan, kastad i fängelse, kverulerar över att maten inte smakar honom? Visst har GW rätt, det här är en extremt primitiv människa och Vattenelementet i 1a huset indikerar just att det är Näringssjälen som regerar hans psyke, särskild då dess negativa uttryck i Skorpionen där psyket finner mer att äcklas över än ting att glädjas åt! 

Den fallna Månen i Skorpionen har sin disponent Mars i Jordtecknet Jungfrun, vilket visserligen är en naturlig illgörare som anses "verksamt god". Men god för vad? Att angripa den orörda Jungfrun och med knivhugg befläcka henne för att se hennes blod flyta? Efter så många års bloggande börjar jag tvivla på att delningen av "verksamma väl- eller illgörare" är speciellt användbara. Planetens grundläggande natur verkar dominera. Särskilt president Trump med sin "verksamt välgörande" Mars i Lejonet i öster har fått mig att fråga hur mycket bättre denna klumpiga rovkapitalist är än t.ex. Fredrik Reinfeldt som har sin Mars-Jungfru i första huset som "verksam illgörare". 

Båda ledarna ertappades med en massa lögner i ämbetet och enda skillnaden i hatiskhet var att Trump hatar mexikaner och annat utländskt pack. Reinfeldt, med invandrarblod i ådrorna, kunde naturligtvis inte vända sitt afrikanska arv ryggen men trampade istället på sjuka och arbetslösa. Det syns som om Mars alltid måste slåss/kriga eller mobba någon individ eller grupp. Den är helt enkelt inte Venus, den Lilla Välgöraren!

Men Anders Eklund har fler problem med sitt "fallna" och felfinnande psyke än en disponent som också är av det negativa och felfinnande slaget (kverulanttypen). Hans viljeakter dvs. handlingar (Solen) motsätter sig inte vad psyket förnimmer eftersom även Solen sjunkit ner och hålls fast i den Vegetativa Principens våld (Vatten). Häri en skillnad mot Sol-Kräftan Reinfeldts, vars Måne i intellektuell Luft (Vågen) åtminstone försökte efterhandsrationalisera alla instinktivt grundade felsteg hans regering gjorde. 

Hos dubbelmördaren rinner Vattnet bara på, och i detta fall är inte "synergin" mellan en Sol och Måne i samma element alls till nytta. Särskilt inte som den reflektiva Månen ännu sämre än normalt förmår distansera sig från Solens aktivitet: Månen är "halshuggen" via demonen Ketu vilket skapar en slapphet i känsloreaktionerna som starkt påminner om människans flabbiga och avtrubbade uppsyn. Jag tror det är skrämmande låga IQ-tal hos den här människan. Han är helt enkelt underbegåvad - det är det GW menar med "primitiv människa". Men i Sverige får man inte tala intelligens eftersom den nationella självlögnen är att allt "ska" vara jämlika.

Avgörande för ett sånt här vattnigt och grumligt horoskop är, tror jag, Saturnus position. I ett psykhoroskop är aldrig Saturnus väl placerad i 4e huset som bl.a. betecknar känslodjupet (empatin) och graden av tillfredsställelse med livet. Skulle sedan den verkliga födelsetiden ge en ascendent som också placerar Saturnus illa, då har månkartan tjänat som en sjurungande bekräftelse på en svår emotionell skada. I raka ordalag: Saturnus är den kalla planeten och man får då en sociopat utan förmåga att leva sig in, en som varken förstår sig själv eller andra.

Så långt man kan gå med enbart månascendenten är denna Saturnus just en "vriden" och sjuk människans tankerum eftersom Skorpionen i 1a huset förgrovar Saturnus så att den inte bara är den Stora Illgöraren utan också är verksamt eller effektivt ond. Termen "efficient evil-doer"  går tillbaka på Aristoteles analys skilda typer av orsaker i naturen, och den "verksamma orsaken" är den som faktiskt gör jobbet och "puttar på". Man kan skilja den verksamma orsaken från t.ex. "ändamålsorsaken" som så att säga är Syftet som "baklänges" drar händelsen mot sig. Som synes är det här bara en intellektuell tankelek för att beskriva ett och samma skeende!

I vilket fall blir den "effektivt onda" Saturnus en tydlig indikation om att dubbelmördarens 4e hus för själens djup och glädje, är fylld av en sociopatisk samhällssyn eller någon slags mental konstruktion som driver honom att attackera, mobba och stöta ut vissa spelpjäser i denna galna interna fantasi. Och det är kvinnor han mördar, i enlighet med den fallna Månen och en Venus som också klassas som "effektivt ond" för Skorpionen i 1a huset. Han är kort sagt en kvinnohatare och hatet går på djupet (4e).

Vad ska man säga om den iögonenfallande dyrkan av Lejonet i 10e huset? Är detta en fjant som drömmer om att vara ett macho och ge kvinnorna på tafsen för att därigenom bevisa sin maskulinitet? Solen i Kräftan, ett feminint tecken, stöttar ju inte direkt budskapet om en stor LejonLedare i maktposition och än mindre när man inkluderar Solens fallna disponent Månen, eller "lagens långa arm" Saturnus som tycks vilja dra ner Eklund från hans inbilskhet om att vara kung. 

Kungamakaren Regulus står gradexakt på linje med dubbelmördarens Merkurius-intellekt i Lejonet och det skulle säkert kunna ha varit ett lyckoomen ... i ett annat horoskop med en mindre ansträngd omgivning. 

Men om man inser att psyket i näringslivets Vatten och disponenten Mars i arbetarens tecken Jungfrun indikerar en låg position i samhälls- och skapelseordningen ("the Great Chain of Being") och till det adderar omina om en galen och illvillig mentalitet mot kvinnor, då får vi just bara en "kung av fordonschaufförer" (Regulus och kommunikationernas Merkurius), en av dussinsjälarna som gnetar på i den lägre världens lergyttja, till vilken ting föds och dör bort ifrån utan att någonsin nå verklig eller evig Existens. 

Dubbelmördarens sinnelagshoroskop visar att det nobla Lejonet inte är till någon nytta alls annat än som chaufför. Han föddes inte under nobla stjärnor, som de greven av Oxford låter drottning Elisabet åberopa i det förfalskade brev som mottas av den hånade och lunärt inbilska lågstatusmänniskan Malvolio.

Apropå kodnamnet för Christopher Hutton, missa inte den gode grevens ordlekar: Malvolio, onda viljan eller "Den Illvillige" - en sammandragning av latinets malus och voluntas. 

(Jfr. bloggens inlägg om det judiska begreppsparet den onda och den goda böjelsen, yetzer ha-ra och yetzer ha-tov. Jag har spekulativt funderat om de kan vara besläktade med den hellenistiska astrologins onda och goda daimon.)

PS. Bloggaren behärskar inte latin, men det räcker med att ha läst några böcker av rätt slag och sedan vara på alerten när man läser ytterligare några. Då börjar livet självt lägga pussel och det är bara att försöka klottra ner så mycket man lyckas uppfatta. Inte för inte är Logos (ord, förnuft) ett nyckelbegrepp i antik filosofi, men förnuftet har flugit sin kos i ett Sverige som läser allt mindre text och föredrar den lata och lågpresterande människans videoklipp - stoff som flimrar rakt igenom själen och sedan försvinner igen utan att något integrerats med den andesjäl i Luftens dimension, i vilken vi bygger på de varelser vi en gång åter kommer att vara på heltid.

Socialdemokraterna kan varken etik eller hålla pengarna på armlängds avstånd

Någon på DN har tryckt på publiceraknappen i precis rätt ögonblick. Nyheten om hur sosseriet lurar av sina fattigaste medlemmar pengar på spel & dobbel och sen skickar kronofogden på dem som köpt lotter på kredit är ett makalöst scoop. DN ligger verkligen i för att underminera regeringen Löfven inför nästa val, och med sådana här nyheter kommer de garanterat att lyckas.

Med "rätt ögonblick" menar jag att nyheten dyker på precis som det falska Satanshuvudet i pengarnas tecken i väster lägger sig gradexakt med Skorpionascendenten i Stockholms östra horisont, varifrån tidningen verkar.

Fascinerande nog får nyheten med den vämjeliga sanningen om det ideologiska vilsegångna sosseriets hån mot samhällets svaga samma horoskop som Nordkoreas provsprängning av sin bjässebomb häromdagen. Samma horoskop illustrerade också min problembeskrivning till en juristbyrå av hur Arbetsförmedlingen genom inkompetens om än inte avsiktligt försåt halverat min a-kassa så det inte går att leva på den. 

Helt klart tre horoskop som alla beskriver den starkes förtryck av den svagare. I Nordkoreas fall genom vanvettig prioritering av bomber framför mat till befolkningen. 

De tre närmast identiska kartorna har verkligen en underlig konstruktion med Saturnus och det goda Lejonet i konflikt med varandra, och Nordkorea och Sosseriet tycks båda drivna av den falske Djävulen själv (stjärnan Algol).

Studerar man Månens rörelse under dessa två dygn är det intressant hur den ägs av den dominanta Saturnus som stiger i öster - Saturnus som äter upp sina barn. Eftersom Saturnus stigande i Skorpionen antar rollen av en verksam illgörare, blir det sosseriets lotteriverksamhet som representeras av denna kalla, giriga och snåla position (Saturnus i Vatten är inte bra för generositeten när den stiger i öster). 

Det enkla folket (Månen) drabbas, som under dessa dygn befinner sig på saturnisk jord. Att dagens sossenyhet dessutom visar en Måne nu ligger hotande nära södra månnoden eller Ketu, indikerar att demonens huvud huggs av i relation till det fattiga folket som straffas (för sin dåraktighet som köper lotter till att börja med) men också att DN här hugger huvudet av arbetarrörelsen som nu förfallit helt och hållet och har osmaken att låta sådant här äga rum i Sverige.

Naturligtvis tar Saturnus kål på ALL kejsarvärdighet uppe i 10e huset för offentlighet och den offentliga bild man presenterar! Vilken skitstövel socialdemokraten framstår som!

DN-ledaren i samma ämne påminner passande om Speldjävulen, och på kartan här ovan kan man förvisso likna Satanshuvudet med Frestaren. Nobelpristagaren Bob Dylan har en liknande indikation om en lurendrejare eller kanske "Joker Man", och bortom hans låttexter, vad gör han egentligen med sina oräkneliga miljoner?

Se Bob Dylan & Gycklarens grin

Leonatus, den lejonfödda

I Hank Whittemores briljanta privatspaning på eget förlag, "100 Reasons Shake-Speare was the Earl of Oxford", stöter jag åter på pjäsnamnet Cymbeline (uttalas "Symbilin"). Eftersom mitt intresse för Shakespeare föddes först efter en gåtfull dröm i november 2005 drog jag mig till minnes att jag första gången reagerade på det märkliga ordet 2003, efter inköp av en massa tonårsrock på billiga cd för en sista "reprislyssning". ("Vem var jag då, egentligen?")

På brittiska spacerockgruppen Hawkwinds debutplatta fanns ett bonusspår med detta märkliga ord (felstavat). Jag ska inte påstå att det fångade mig med samma kraft barndomens möte med engelska "Bedford" (tidigare beskrivet), men jag minns att jag stirrade på det gång på gång som ett mysterium som ville bli googlat. Men det skulle ta nästan 14 år. 

Efter skivköpet har pjäsnamnet tittat fram några få gånger i samband det senaste årtiondets läsning av böcker om Edward de Vere, greven av Oxford. Men först i "100 Reasons" nämns en mindre rollgestalt och genast tycker jag mig se Oxfords kärlek att vitsa till namnen på sina figurer. För vad är Pisanio om inte ett hembakat namn som ska fattas som "Han som bor eller är född i Pisa"?

Eftersom jag drömt om mitt senaste liv som bosatt i Pisa (finns också någonstans på den här bloggen), blev det nu riktigt spännande. Teorin om VÄRLDSSJÄLEN är ju att den omfattar evigheten och där mönster eller speglingar från ett tidevarv glimtar fram i ett annat, under det att de sju planeterna bygger upp och bryter ner sina former. Ibland verkar hela spektaklet orubbligt förutbestämt... Läs inlägget om det laddade ordet svalan för ett exempel på när själva verkligheten tycks spela med den som söker i sanning. (De gamla kineserna sade "som man frågar får man svar".) 

Wikipedias rollista utlöser ett stort leende. Inte bara fortsätter "Shakespeare" ladda på med knäppa egennamn, en del av pjäsen utspelar sig dessutom i Italien. Även om Pisanio visar sig vara en betjänt i pjäsens engelska parti, ser det här ut att vara en tidig sak av den unga och vilda Oxford, efter sin långa resa i Italien och på den tiden han ännu gödslar med klassiska allusioner i sitt skrivande. (Han studerade latin redan som sexåring och med privata lärare genom barn- och ungdom var han hedersdoktor både vid Cambridge- och Oxforduniversitetet redan i övre tonåren.)

Det första jag ser i rollistan är kung Cymbelines dotter INNOGEN. Wikipedia kommenterar bara det efterhängsna stavfelet (Imogen) men ingen tycks märka att det är en ordvits igen, en lek med oskuld och födelse (latinets innocentia och grekiskans genesis i sammandragning). "Hon som är född utan synd." Om kungen är av "Guds nåde" måste naturligtvis avkomman också vara fläckfri (till att börja med i alla fall).

Oxfords besvikelse över kvinnor är väl dokumenterad i dikter med hans egen signatur och även i "Shakespeares" pjäser. Delvis är det hans barndomstrauma att vid 12 bli tagen från sin mor vid faderns död och få drottning Elisabet som ny styvmor (nog för att han snart kärat ner sig i henne eller om det nu var hon som förförde ynglingen... han är mot sitt livs slut rejält bitter på drottningens svekfullhet). Men här finns också den unge grevens besatta misstanke från några år senare då hustrun föder ett barn med någon annan under hans 16 månader långa resa i Europa.

Här kan man visserligen fråga sig om han inte själv roade sig med kvinnor under cirka ett halvår då han hyrde ett hus i Venedig - de veneriska sjukdomarnas näste! Men en viss manschauvinism märks redan i tidiga dikter signerade Oxford. Kvinnor är illa tämjda jaktfalkar vilka man bara får överge, eller ännu "argbiggor" som kan och bör tämjas, precis som i den senare Shakespeare-pjäsen Så tuktas en argbigga. Vistelsen gav förstås även stoff till pjäsen "Köpmannen från Venedig". 

Redan en snabb blick på rollistan utan tankemöda avslöjar BELARIUS - den vackra Väduren - Oxford var sin tids bästa astrolog och Belarius som "bannlyst lord under tagna namnet Morgan" doftar redan greven av Oxford, hans fixering av att vara en kunglig bortbyting och alla hans tagna alias (adeln höll sig för god för att publicera under eget namn). Jag har som sagt inte läst pjäsen (eller ens Wikipedias synops av handlingen) men det skulle inte förvåna mig om inte Oxford i denna exil-lord skrivit in något av Vädurens dygd mannamod!

Men oslagbar i listan är förstås rollfiguren POSTHUMUS LEONATUS, ett namn jag lett åt i någon tidigare bok om Oxfords författarskap. Wikipedias lista förklarar att detta är maken till INNOGEN, hon som var född syndfri. En passande match. Innogen var kung Cymbelines dotter så äktenskapet anknyter också till hans eget namn, LEONATUS, "Född i Lejonets tecken" (och därför lämpad att gifta sig med en prinsessa). Så här fungerade Oxford mentalt, lager på lager av allusioner och dubbelmeningar.

Men den här gången såg fattade jag Oxfords tanke helt ut, och detta bara för att skickliga deckare av den Oxfordianska övertygelsen redan klargjort hela grevens livsöde, hur han närmast besatt skriver in sig själv i pjäserna. Det finns en bit av Oxford eller hans livsöde som den son och tronvarvinge till Elisabet som drottningen aldrig erkände i var och varannan Shakespeare-pjäs.

I "Shake-Speare's Sonetts" säger författaren självsäkert att verket blir ett evigt monument till den Sköne Ynglingens ära (Oxfords son med Elisabet, hans biologiska mor enligt en teori), men också profetiskt att hans namn kommer att dö för världen. Om verket lever vidare men hans namn faller i glömska kan det därför inte vara "William Shake-Speare" som är sonetternas verkliga författare!

Men här ser man åter en av Oxfords hemliga koder och en bit av honom själv: DEN POSTUMT LEJONFÖDDA, han som först efter sin död kommer att bli sedd som en född till att bli en konung. POST HUMUS - bortom stoftet, bortom graven! De Vere tycks ha skrivit sina koder i hoppet om att den sanna historien en dag skulle avslöjas.

I "100 Reasons" upprepar Whittemore som ett av skälen den märkliga handteckning som unge Oxford lade sig till med vid 19 men DIREKT SLÄPPTE när Elisabet dog. Han hade i all sin korrespondens (cirka 50 bevarade brev) ritat en liten kungakrona ovanför sitt namn, men när drottningen dör utan att ha erkänt honom som sin legitima son och Tudorblodet officiellt dött, då försvinner kungakronan från namnteckningen.

Därför kan man misstänka att POSTHUMUS LEONATUS kan vara en sen namnändring i en pjäs han skrev tidigare (den trycks i vilket fall inte förrän långt senare, 1623, då Oxford definitivt är död). Det skulle inte vara enda gången "Shakespeare" justerar, lägger till eller tar bort från sina pjäser. 


Tillägg

Börjar läsa Wikipedias synopsis och ser strax att vi hittar Posthumous Leonatus i påtvingad exil...i Italien. Bingo! Det är Oxford som skrivit in sig i figuren. Belarius var dock ingen vädurisk hjälte i exil utan en förrädare. Lustigt nog hade jag också feniciska guden Bel (Ba'al) i tankarna som ur grannfolket judarnas perspektiv var närmast Djävulen... Bel-Aries passar tanken på en antihjälte, en antikrist...

För den som är road av bloggarens tidigare liv-minnen kan nämnas att jag redan runt 20-21 och som ett av mina första minnesfragment under meditation kom in i ett filmklipp (ljudlöst) som italiensk vinodlare i ett förfärligt gräl med min hustru som jag, medan filmklippet rullade, identifierade som min mor i detta liv! Ilsk gick bonden inomhus och jag stirrade på sina spetsiga skor (finklädd den dagen tydligen) och skornas metallspännen. Dessa fick mig att gissa på 1700-talet, även om det förstås kunde ha varit tidigare. 

Jag har med andra ord minnesfragment av två möjliga tidigare liv i Italien de senaste århundradena och t.o.m. hört (i huvudet) adressen jag bodde på i förra livet. Vägen visar sig mycket riktigt ligga just utanför Pisa.  

Är det detta Italienvännen "Oxford" från sjunde himlen känner av? Parasiterar han på de levande, ännu inte nöjd förrän alla nationer får veta att han borde ha fått bli kung? I lilla Sverige där ingen läser längre utan bara tittar på videoklipp får han nöja sig med den här bloggen som kanal...

Proklos, platonismens systematiserare, och astrologen Carter, principförespråkare

En utlovad kommentar till horoskopet - med känd födelsetid - för den extremt systematiska nyplatonisten Proclus försvann ur sikte tills nu. Det berodde på att en akademisk bok om honom tyvärr var så bedövande tråkig att jag hellre ägnade sommaren åt litteratur om den färgsprakande greven av Oxford, mannen bakom Shakespeare-pjäserna. 

Men då tilltänkte överrättsjuristen Charles Carter, en begåvad yngling som istället valde astrologin, åter kom på tal i ett inlägget om dödföddhet, insåg jag att Carter och Proclus har lätt besläktade horoskop. Typen de delar är lättbegriplig och kan skissas i korta ordalag.

(Anm. Med "kort" menas på den här bloggen dubbla textlängden mot det SvD kallar helgens "långläsning". Tidningen har bidrar till förstörelsen av svenskens hjärnvolym genom att fuska med måttangivelserna!)

Carter först:

Ett praktexempel på taggen "rationalism" som använts bara en bråkdel av den mer fascinerande "dissociationen", som titt som tätt dykt upp i samband med otrevliga figurer - både slirigt lögnaktiga politiker och brottslingar - i nyheterna. Den kan också beteckna artistiskt lagda människor, poeter och skådespelare. I grund och botten handlar det om att göra bra bruk av den högre rationaliteten (Luft) och den emotionellt drivna lägre instinkten (den "irrationella själen"). 

Det går inte att komma från misstanken att den av politiker så överbetonade retoriska förmågan anknyter till den bedrägliga versionen av dissociationen  - med dissociativ menade jag ursprungligen att rationella fakta ger vika när den irrationella känslosjälen sätts i rörelse. Vissa är skickliga på att manipulera andra på detta sätt och en falsk kultur som den västerländska hyllar då detta som god retorisk förmåga.

Den "tråkiga" rationaliteten illustreras istället av Luft sammankopplad till Jord. Rationaliteten är bojad till empiriska eller objektivt iakttagbara fakta. Detta är "himmel och jord" eller ren och skär realism. Det här uppfattade jag först som en oinspirerad världstillvändhet som inte förmådde tänka något som inte först kroppens fem sinnen (sammanfattade som Jord) sniffat eller på annat sätt tagit in för bearbetning i den Rationella Själen (det som skiljer människan från övriga däggdjur.) 

Men... strödda iakttagelser genom åren har fått mig att inse att också denna simpelt socialrealistiska "rationalitet" har en högre sida. Rationalismen kan i sina bästa stunder,  som hos Proclus och Charles Carter, uttrycka den filosofiska idealismen. Och för "luftandar" med den här skärpan är förstås Jordelementet inte längre de utifrån kommande sinnesintryckens vittnesbörd om att världen är materiell till sin beskaffenhet utan en rationell kontemplation av Jordelementet som en av det gudomliga Intellektets Former. 

Romerske filosofen Plotinus talade (i engelsk översättning) om "intelligible matter", den materia som är åtkomlig för Intellektets sätt att erfara. Den obegripligt överbegåvade Tesla t.ex. behövde inte ens bygga modeller av sina uppfinningar, han hanterade och testkörde konstruktionerna direkt i sitt intellekt, som mentala objekt. Fungerade de inte, byggde han om dem, fortfarande helt i den osynliga andens luftverklighet. 

Dessa objekt hade då karaktären av begreppsligt stoff, begreppslig materia fastän en simpel materialist förgäves kunde söka i Teslas laboratorium efter en prototyp som ännu bara existerade i "Idévärlden".  

Teslas horoskop visar samtliga planeter i Jord och Luft förutom Jupiter i hemmaläge i Vatten - och typiskt nog undertryckt i förlustens 12e hus. Vattnets irrationella känslor tilläts inte inkräkta ett dugg i Teslas briljanta tredje intellektshus. Horoskopet för en "brainiac" utan motstycke! Jordhalvan som drar nytta av alla denna förmåga att visualisera (Solen) och intellektualisera (Merkurius) ligger dock i 6e olycks- och fiendehuset.  

Teslas närmast "kommunistiska" önskan att låta världen gratis gagnas av hans genis frukter kapades av en ond och girig amerikan vid namn Edison, för vilken Tesla arbetade en tid. Därför har vi dag inte gratis el i våra hem utan betalar dyrt till en kartell av elbolag och en stat som också vill vara med om vinsterna!

I dokumentation som årtionden senare dykt upp visar sig Tesla ha konsulterat USA:s mest kända siare vid den här tiden, Edgar Cayce! Lika barn leker bäst, även om Cayces extrema horoskop istället går mot visionären: starkt visuell Eld och konceptuell Luft. Även här en elementär signatur (Eld/Luft=kreativitet) med en enda avvikande placering i Vatten som i likhet med Teslas karta undantrycks i ett av de "vattniga" husen (4, 8, 12):

Faktum är att Tesla alls inte saknar Eld: Solen i det intellektuella tredje! Solen är essentiellt av Eldelementet och Tvillingarnas tecken bildar en Luftens ambiens för en av de skådande andesjälarna. Eld/Luft benämnde jag tidigt "kreativitet" eftersom detta är skapelse ur intet. Intellekuella ting kreeras så fort Solens Öga "föder dem"!

Hos "rationalisterna" indikerar Jordelementet, som sagt, att skapelseverket redan är för handen och att den högre, rationella själen (saknad hos djuren) ägnar sig åt att förstå det manifesta universum och hur det blev till (eller snarare "varför det är" - grekerna trodde med rätta på att universum var evigt, vilket det också är när man inser att Idévärlden är den verkliga verkligheten och materialister lever i okunskap, i "Dödsriket").

*****

Charles Carters ordkarga och effektiva precision i sina astrologiska texter måste tillskrivas den noggrannhet med fakta som utmärker hans Jungfruascendenten (om den fungerar bättre än hos det svenska exemplet Reinfeldt som politikeryrket typiskt hade ovanan att dribbla med fakta eller presentera saker på ett falskt och bakvänt sätt). 

Carters Jungfruascendent hade fenomenalt stöd från Solen i Stenbocken med dess fokus på gränsdragning och organisation, och Solen i det lyckosamma 5e huset indikerar (i de bra fallen) en hög intelligens. Lägg till det att Jordelementet, när det inte bara är en trög och hindersam stoftmassa, kan ge väldigt bra pedagoger. De kan sitt territorium!

"Rationalismen" syns i horoskopets insisterande på Jord och Luft (den enda placeringen i Eld är undanskuffad i det dolda 8e huset), men mer exakt bjuder kombinationen av Sol/Merkurius i Jord och Stenbockens härskare, den essentiella Luftplaneten Saturnus, i luftlätta Tvillingarna en fantastisk version av den "ömsesidiga receptionen". I Sverigehoroskopet, vanvettigt och teknokratiskt  och utan koll på de faktiska konsekvenserna av att släppa luftanden helt fri, saknar samma ömsesidiga reception mellan Saturnus och Merkurius gynnsamheten där Luft möter Jord. 

Se Sveriges vidriga bidrag till världshistorien via sin Tesla-liknande förmåga att tänka teknik-rationellt: Merkurius i Vattumannen i ömsesidig reception med Saturnus i Tvillingarna. Bortsett från juvenila meningslösheter som Spotify är det bara förstörelsevapen det här landet bygger och exporterar. Det enda vi saknar i katalogen är atombomber men därför vill de galna ledarna så hemskt gärna sluta pakt med USA så vi kan låna deras "storhet" på den här punkten! Luftelementet utan spärrar märker inte hur snett den drar och som jag sagt är det skadligt när disponenten står i det yngre av två tecken. Svenskarna spelar lillgamla och präktiga men när man synar basen är de bara rätt omogna!

Carter har också en lättviktig Saturnus i Tvillingarna och det kanske var den ungdomligheten hos "Den Gamle och Långsamme" som fick honom att tacka nej till engelska rättssalar och välja det mer "merkuriska" ämnet astrologi... Det viktiga här är hur enastående perfekt hans horoskop är när det kommer till Merkuriusvalören: merkuriskt tecken stiger i öster, verksamma välgöraren Merkurius i intelligens 5e hus (med intelligensens källsprång Solen i sitt eget naturliga hus) och Merkurius i ömsesidig reception med Saturnus i sitt världsligt mäktiga 10e hus och dessutom en verksam välgörare för en Jungfru. Det finns ingen svaghet alls i denna serie - en perfekt praktiker som också förmår lyfta sin tanke till Teslas alltigenom abstrakta luftvärld.

Proclus var en av senantikens mest produktiva författare. Mer än 80 boktitlar av vilka bara några finns kvar. Carter var långtifrån lika produktiv men i gengäld tenderar Jungfruascendenten till det praktiska, så han ägnade troligen stor tid åt att studera enskilda fakta, planetpositioner och deras genomslag i verkliga livet... Proclus var en äkta metafysiker men ändå en rationell människa med samma önskan som Carter att systematisera och organisera den nyplatoniska traditionen så långt (han var även astrolog).

Carter ser surmulen ut på nästan alla foton jag sett och det kan förklaras med hans dävna känsloliv (Månen instängd i 8e - han konstaterade själv i en bok att placeringar i 8e ofta ledde till dåligt humör så det borde verkligen ha gällt honom själv eftersom även Månens disponent, Mars, befann sig i ett "tråkigt" hus, det 6e för fiendskap och olyckor - det finns en gnällighet och negativism i detta hus som anknyter till Jungfrun och som kanske är priset för att ständigt stirra på den onda materien och enbart ägna sig åt att (negativt) SÄR-SKILJA istället för att som i den himmelska världen uppfatta FÖRENINGEN - alltings enhet - som den dominanta verkligheten.

Minns Jungfruascendenten Reinfeldt som under åren som statsminister aldrig kunde se systemfelet i den borgerliga världsbilden (materialism) eftersom han bara ansträngde sig för att urskilja enskilda ting som för honom inte verkade ha något sammanhang alls. Han saknade Carters och Proclus förmåga att tänka på en högre nivå, den nivå där mönstren/strukturerna framträder.

Proculus har den kanske mest gynnade ascendenten av dem alla: Väduren. När sedan härskaren Mars befinner sig i sitt upphöjda läge i Stenbocken uppstår visserligen en attack från Mars mot sin egen ascendent - Eld/Jord-konflikten som jag brukar kalla "egenmäktighet" men i bra fall "av egen makt/kraft". Djuptänkaren Proclus var uppenbarligen besatt av tanken att organisera nyplatonismen så långt det någonsin var möjligt och hans filosofiska system tappar därmed all den charm som Plotinus 200 år tidigare ännu hade, med en del lösa trådar och en mer logiskt resonerande stil. 

Proclus pillriga detaljskisser av hur Den Ene "emanerar" och bildar ett utflöde av lägre verkligheter och hur det på varje nivå i verkligheten utom i den materiella och lägsta (vår värld) finns en motsatt rörelse (Herakleitos "vägen upp"?). Det sista rimmar med Platon många hundra år tidigare, som också frånkände "jordatomen" någon väg tillbaka till högre former. Materia är och förblir verklighetens fallna och minst verkliga nivå. (Och därav ondskan i de kulturer som drivs av en materialistisk åskådning.)

Precis som hos Carter har Proclus sin Sol ägd av den direkt motpolen Saturnus, och det är nog rätt typiskt att livskraften också drar mot organisation. Carter rensade upp i den astrologiska djungeln och lyfta fram tydliga principer, Proclus stod inte ut med platonismens alla lösa trådar och villa skapa ett tajt tankesystem. Precis som Carter har också Proclus sin soldisponent Saturnus i ett omognare tecken än det tecken som Solen själv ockuperar och häri ligger kanske förklaringen till att jag tröttnade på boken om hans doktriner. När syftet illustreras av en enklare zodiakal princip än Solens egen nivå, då blir det lätt något överarbetat, precis som med den präktiga svenska självgodheten.

Proclus sinnelag/Måne i Tvillingarna förtjänar dock att nämnas. Ett psyke som naturligt lyfter uppåt mot den Rationella Själen och en utmärkt kompanjon till den drivande Solen i systematiska Lufttecknet Vattumannen! Hinduisk astrologi menar att Månen i Tvillingarna har en dragning till filosofi medan hellenistisk astrologi ser kopplingar mellan Månen och 3e huset, Tvillingarnas naturliga sektor för intellektuell verksamhet. Båda traditionerna pekar därför mot 9e filosofihuset mittemot och tanken att den motsatta sidan i någon mån speglar den andres egenskaper. 

Carters Måne, fast intryckt i 8e där den fastnat i en attityd, indikerade via oppositionen till Jupiter således något djupt sittande förhållande till Lagens planet som troligen gick tillbaka på ett tidigare jordeliv (8e kan tyda på "dålig karma" eller "ouppklarade affärer"). Han lämnade lagskolan och valde en annan sorts lag, den ursprungliga lag som antikens filosofer såg kodad i himmelen. Proclus Måne repeterar detta budskap men via husplaceringen och möjligen genom soldisponenten Saturnus konjunktion med lagens Jupiter. 

Den senare aspekten skulle jag snarare vilja koppla till det andefattiga och själsdödande i att försöka systematisera andevärlden! Saturnus dödar verkligen den frihet och lätthet som Jupiter symboliserar och drar in den i ett system. Proclus tillverkade således bara ett nytt fängelse av det som var en övre värld utan kreativa begränsningar och detta, vill jag tro, beror på Jordelementets inverkan. Vissa kan skapa ljuv musik, andra skriver och recenserar den!

Se dock en riktigt avvikande Saturnus-Stenbock i store brittiske poeten, pornografen och sedermera prästen John Donnes horoskop! Sannerligen ett märkligt öde!

Är det krig nu? Nordkoreas 6e bombtest.

Det är egendomligt hur svårt det ska vara att få fram tidpunkter för en händelse! Samma tidning, The Telegraph, anger först USGS tid 3.30 GMT för den registrerade jordbävningen efter kärnvapendetonationen. Nordkorea ligger 8.30 plus på GMT vilket betyder tolvslaget. Bara en stund senare har tidningen en ny uppgift, nu från Sydkorea, om att detonationen inträffade 12.20 lokal tid i Nordkorea. (AB talar om "05.30 på söndagsmorgonen, svensk tid", vilket bara är fel.)

Tjugo minuters skillnad gör ingen större skillnad för ascendenten, som är antingen dödens tecken Skorpionens 3e eller 7e grad. För studiet av den onda stjärnan Algol i 3e graden av geologiska Oxen är förstås den första, amerikanska uppgiften mer fascinerande!

Oavsett vilken ascendent så tangerar gradtalet ascendenthärskarens eget gradtal, Lejonets femte, där den också ligger tajt med Mekurius (kommuniktion eller PR-signaler) och just invid kungavärdighetens stjärna Regulus i Lejonets 6e grad (inte utritad).

Intressant är förstås också att dödens planet Saturnus stiger i öster i Skorpionen, och att dödens planet rankas som en verksam illgörare för Skorpionen i 1a huset låter förstås som en paradox. Men 1a huset är i grunden platsen för Livets (Solens) återkomst varje morgon, så att en soluppgång, oavsett zodiaktecknet vid tidpunkten i fråga, ska betraktas som att dagen bannlyser natten. 

Därför är Saturnus illa placerad i 1a huset, vilket denna rad av mestadels katastrofalt eländiga politiker omvittnar - alla med känd födelsetid och Saturnus stigande i öster (1758 kartor i samlingen med kompletta horoskop):

1. Hirohito;29.4.1901;22:00 - kejsare/diktator och folkmördare
2. Margaret Thatcher;13.10.1925; 9:00 - premiärminister, startade krig
3. Olof Palme;30.1.1927; 5:15 - statsminister, mördad i ämbetet
4. Jacques Chirac;29.11.1932;12:00 - korrupt president, ekobrottsling som slapp fängelse
5. John McCain;29.8.1936;18:25 - ond republikan och hemmablind patriot, hånad för att äga 7 hus och 13 bilar
6. George W. Bush;6.7.1946; 7:26 - president, startade krig
7. Pia Kjaersgaard;23.2.1947;15:00 - partiledare, främlingshatare
8. Al Gore;31.3.1948;12:53 - demokratisk vicepresident, förlorade mot Bush efter omräkning av rösterna (amerikanskt fuskval)
9. Michele Bachmann;6.4.1956; 0:08 - republikansk presidentkandidat, den galna Tea Party-rörelsen
10. Boris Nemtsov;9.10.1959;13:05 - politiker, mördad 2015 efter att ha anklagat Putin för tjuveri i samband med påstått valfusk 2011
11. Barack Obama;4.8.1961;19:24 - president, oförmögen stänga det inhumana fånglägret Guantanamo eller förmå USA sluta breda ut sig i krig och död över hela världen
12. Ed Miliband;24.12.1969;14:00 - Labourledare kapitalt förödmjukad av brittiska medier, avgick

Nej, Saturnus ger sannerligen ingen hjälp på traven ens om den skulle vara en välgörare för ascendenten ifråga (Obama hade den t.ex. stigande i sitt eget tecken Stenbocken). En mer maktlös amerikansk president har väl aldrig skådats. Man är frestad att misstänka även Stefan Löfven skulle kunna vara födda med maktplaneten för tajt knuten till det egna jaget och därmed regeringens trixande kring IT-skandalen...

Horoskopet för Nordkoreas atomsprängning är, om man så vill, en "vriden variant" på det dödfödda barnets karta som var det första inlägget denna söndag. I båda fallen är det Saturnus som söker ta livet av LejonSolen, men i dödfödingens karta ligger iskylans Saturnus i moderlivet (4e) huset! Här stiger Tidens herre själv fram i öster och indikerar snarare än kamp om vem som är boss här i världen (10e makthuset). 

Se inte minst samma tema i kartan för Mad Dogs hot mot Sveriges regering att inte fega ur den galna dödsdans som kärnvapenmakterna gärna vill dansa ända till slutet! Fattar inte Löfven och anhang att det är dags att blocka USA (och naturligtvis Nordkorea) från vänlistan, är Sverige kollektivt skyldigt och bör få en bomb över sig. 

Lustigt nog tillsände jag igår en juristbyrå en presentation av Arbetsförmedlingens grova inkompetens som lett till att jag blivit bortdribblad från en tillräcklig a-kassenivå att ens betala hyran i händelse av nu inträffad arbetslöshet. Jag tittade på klockan när jag nätpostade och kartan ser nästan likadan ut som den för atomsprängningen/jordbävningen ett halvt dygn senare:

Vad dra för slutsats av detta sammanträffande? Är jag den destruktiva bomben eller är det snarare beskrivningen av myndighetens missgrepp som motsvarar det vansinne Sydkorea ägnar sig åt? Jag vill tro det senare. 

I min fråga till juridiken om det finns någon möjlighet att underkänna myndighetens hantering påminns man om att Saturnus, i denna karta nästan exakt på ascendenten, också kan stå för opersonlig byråkrati och maktutövning och att Saturnus natur som "verksam illgörare" här rimmar bra med de begångna tjänstefel som mer än en handläggare på myndigheten begått när de undanhållit information vid flera punkter då jag stod inför ett val. Detta apropå Sveriges tid av kommunikationshaverier enligt nationens planetära ödescykel och regeringen Löfvens totala informationskollaps (IT-skandalen).

Ideologin föråldrad men Hökmark skarp

Även om Moderaterna och övriga svenska alternativ representerar en kapitalism mogen för historiens skräphög, tecknar moderaten Gunnar Hökmark regeringen Löfvens IT-skandal med en syrlighet som svider och är härlig att läsa! (SvD)

En snabb återblick på horoskop påminner om att detta är samma slags sadistisk pennalist som Fredrik Reinfeldt var, men betydligt vassare. För skärpan i hans text ansvarar tveklöst den smärtsamt direkta Mars i sitt negativa härskarläge i Skorpionen. Då Hökmark föddes under nymånen ger både mån- och solascendent en krigisk vitalitet åt det 3e intellekts- och kommunikationshuset och jag har alltid reagerat på tankeskärpan i de få debattinlägg signerade Hökmark jag råkat läsa de senaste åren.

Faktum är att det är svårt att se skillnad på den naturliga hatspridaren och splittraren Mars när den har rollen som en "verksam välgörare" och när den visar sin värsta sida. Med Jungfrun i 1a huset förvandlas Mars (som i Reinfeldts fall) till en "dubbel" illgörare, ond av naturen och som "verksam illgörare" än mer benägen att visa planetens fulaste sidor. Och det man läser i Hökmarks text (och nästan alla borgerliga texter om IT-skandalen) är illvilliga försök att tillfoga regeringen Löfven maximal skada inför nästa val.

Naturligtvis är IT-skandalen ett generande bevis för hur krökt den svenska flaggstången numera är. Den här bloggen utbrast för några år sedan att alla de bra krafterna redan valt höger sida för att självberika sig på sina livsprojekt och lämnat socialdemokratin med idel sekunda vara. Hur riktig visade sig inte den fantasin vara!

Själv valsar jag just nu runt i en havererad svensk arbetsmarknadspolitik där Arbetsförmedlingen verkar ha misskött mitt ärende å det grövsta alltifrån Reinfeldtregeringens Fas 3 och in i regeringen Löfvens justeringar av föregående regerings direktiv. Jag har nu kontaktat jurister för det oerhörda missgrepp myndigheten under Reinfeldts tid begick, som erbjöd en suspekt hybridlösning av verkligt men oavlönat arbete i Fas 3 och ett halvtidsjobb vilket nu - när arbetslöshet slagit till på nytt - lämnar mig utan a-kasseersättning ens för att betala hyran.

Inte ett ord sades från Af under nästan tre år om vilka konsekvenser hybridarrangemanget kunde få vid ev. framtida arbetslöshet! Det här säger något om på vilken bottenlöst sammanbruten nivå det svenska samhället idag befinner sig och mitt raljerande över Sveriges kollaps under "Solens ödescykel" blev plötsligt en påtaglig och personlig erfarenhet...

Hökmarks Merkurius är viktig för ett så kritiskt och skarpt tecken som Jungfrun, men den står lika ogynnsamt i förlustens 12e hus som hos Fredrik Reinfeldt, Varför Hökmark låter så mycket tajtare och intellektuellt mera skärpt än den andra, visar att inget enskilt astrologiskt budskap kan knäcka en himmel. Mars är illvillig i sitt näringslivslystna läge hos Hökmark och kompenserar mer än väl för att Merkurius gått och gömt sig. Reinfeldt hade visserligen samma kompenserande Mars (i sitt fysiska 1a hus), men Hökmarks nymåne i Jungfrun (plus ytterligare planeter i tecknet) indikerar också en massiv betoning på förmågan att urskilja de fina trådarna i en härva - precis som man ser honom göra i debattartikeln. 

Hökmark slipper dessutom Reinfeldts lite mosiga och sliriga kombination av Solen i näriga Kräftan baserad på en Måne i efterhandsrationaliserande Luft. Hökmark, med hela fyra planeter i Jungfrun, står mycket stadigare i Jordelementet och blir därför en mer effektiv angripare i sak!

För ett är säkert, när Jungfrun och Skorpionen dominerar ett horoskop, då är det kritik och urskillningsförmåga som driver individen. Dessa är inte de stora civilisationsbyggarna utan fotfolket på byggarbetsplatsen som kvalitetssäkrar den senaste materialleveransen. Som censorer och kritiker har de definitivt sin plats i tillvarons schematik och jag är säker på att en bestickande mängd är vinkännare och kräsna gourmeter. Jord och Vatten håller sig nära det givna, det konkreta.

Hökmark sammanfattar pudelns kärna exakt som jag gjorde om Reinfeldt för några år sedan, att det är Huvudet som anger tonen för hela folkkroppen och att Huvudet bär det yttersta ansvaret samtidigt som folkkroppen gör sig kollektivt medskyldig för det den låter Huvudet (regering och riksdag) göra i dess namn:

Statsministern leder en regering som kollektivt präglas av att man inte förstår och inte agerar mot hot mot Sveriges säkerhet. Det är statsministern som flyttat bort ansvaret för krishantering ifrån sig.  

Detta är den antika läran om att all makt utgår från Gud och den konung som agerar på jorden i Guds ställe. Men detta jordiska maktutövande, enligt t.ex. gammal kinesisk statsfilosofi, innefattar folkets förbannade plikt och skyldighet att göra uppror om det blir uppenbart att kejsaren "förlorat Himmelens mandat"!