Kristin Lundell & råbusarna till män

Kristin Lundell producerar i SvD/Kultur en lam kritik av såväl nästan-ertappade sexbrottslingen Sven-Otto Littorin - han som uppfann Reinfeldts extra bestraffning av de redan slagna långtidsarbetslösa - som den tv-kanal som nu släpper in moderaten från kylan för en timmas "här är min syn på saken". 

Hon ägnar överhuvud krönikan åt slemma män och när jag tittar närmare på hennes bild-byline kan jag inte låta bli att tänka på Alec Baldwin, en sådan mästare på att porträttera sluskiga män att han måste vara en själv.

Jag vet inte vad det är, men jag tycker hon liknar denna underbart otyglade karaktärsskådespelare som tycks ha gränslöst roligt åt att på film ta sig själv (eller andra) i arslet och personifiera den totala frånstötande buffeln, karaktärer utan något som helst försonande drag.

Jag blir mer och mer övertygad om att "look-alike"-fenomenet inte alls ligger på materialistens materiella plan. Det har inget med att jämföra nästippar eller käklinjer att göra. Den som ser, ser. 

Och vad den seende ser, är inget annat än de dolda, "andliga" eller åtminstone "subtila" materiella energier varom dagens naturvetenskap inte haft något att säga på mycket länge. Dagens dårar vet ju så mycket bättre än antikens filosofer.

För när man dubbelexponerar de här två personernas horoskop på varandra framkommer nya insikter. T.ex. att Kristin Lundell i själva verket älskar de här gubbslemmen som tar plats och är allmänt neandertalmässiga. Hon har ett sinnelag (Månen) i Stenbocken som direkt resonerar med maktens män!

Och man kan verkligen fråga sig vad det är som triggar bloggarens "look-alike"-signaler även när ansiktena bara vagt erinrar om varandra (här t.ex. i formen av bådas stoiska lugn)? 

Se hur Baldwins formidabelt kontrollkåta Mars i Stenbocken matchar Lundells sinne i samma tecken, och hur de båda sedan upprepar samma manöver i det föregående Jordtecknet Jungfrun! 

Och vad spelar Jupiter för roll här för känslan av att de ägnar sig åt samma estetiserande synsätt (snarare än förbättra världen)? Jag hade inget minne av Baldwins horoskop när jag tittade på Lundells bildbyline, men här visar de sig vara barn av samma "jupiterfas" - Jupiter i passage genom kulturtecknet Vågen.

Alec Baldwin är faktiskt något av det bästa Hollywood har. Han drar sig inte för att göra småroller men han skänker sina karaktärer ett helt fantastiskt uttryck. Det är märkligt med tanke på att fullmånen mellan Solen i vaga Fiskarna och Månen i distinkta men småaktiga Jungfrun inte i något fall påminner om de tecken astrologin brukar koppla till dramatik. Men en dramadrottning är just vad Baldwin är - minns det där telefonsamtalet som dottern lade ut för hela världen att höra. 

Baldwin var där en far så hånfull och maktfullkomlig som någonsin Christian Bale när han blev störd av en kameraman och vrålade och hade sig fem minuter nonstop. Det är Stenbocken som är minsta gemensamma nämnare mellan dessa två män som demonstrerar makt på det viset. Patriarkatets tecken. Feminismen kanske har en poäng ändå! Stenbocken är fullständigt iskall och patologisk när den tar ut sin makttripp till det maximala. Jag har anonyma fall av sociopatiska mördare eller dråpare med bokstavssjukdomar där Stenbocken är helt ur spår.

Så här skulle nu aldrig Kristin Lundell kunna bete sig, Månen och väna Venus i Stenbocken är naturligtvis en helt annan tagning av samma zodiakala princip! Den sorten som låtsas förfasa sig över självgoda män men i själva verket beundrar dem för deras skenbara självtillit.

Varför vill då Alec Baldwin bli politiker (samma grundlösa fantasi som Christopher Walken närt)? Jag kan inte se annat än Mars i Stenbocken, ett halvdant eko på den mer konsekventa Solen i Stenbocken. 

Humanisternas husbiolog Patrick Lindenstoff nöjer sig t.ex. inte med att predika evolutionslära, han har också politiska ambitioner och uttalar sig om förhållandet mellan samhälle och religion - gärna i medierna i anslutning till kristna högtider. En remarkabel fixering till sin egen absoluta makt där, med både Mars i Stenbocken och Allhärskaren Saturnus hemma i sitt negativa tecken. 

Konfigurationen på evolutionistens himmel påminner om den senantika gnosticismens onde Skapare, han som förnekar Gud för att han själv är så maktkåt och förblindad (Samael, Den Blinde) att han inte längre kan tagga ner, släppa sinnet fritt och lyfta ande bortom det futtiga mänskliga tänkandet. Empiri som ett hinder mot det stora tänkandet, det tänkande som genier ägnar sig åt.

Men det paradigmatiska exemplet på Stenbockens makthunger när den helt går överstyr, är naturligtvis USA:s president Richard Nixon, som under skandalösa former tvingades avgå mitt under en mandatperiod sedan det visat sig att kan i kontrollparanoia buggade och avlyssnade sina politiska motståndare. Det har tydligen USA och NSA och världen redan glömt - att landet en gång var en fungerande rättsstat...

Nixons horoskop har födelsetid och det gör att vi här får ännu en bekräftelse på inlägget som utbrast att Svenskt Näringsliv faktiskt är Djävulen nödtorftigt maskerad! Här har vi samma Chef (Lejonet) stigande i öster, och se Satans totala inflytande över allmaktsplaneten Saturnus "hemma" i sitt maktorienterade tionde hus - och detta i Ägandets illusion, Oxen! Nixon och Svenskt Näringsliv är universums lägsta sorts entitet. Ändå lyckas sådana här ibland ta kontroll över världen. 

Det är Ödets stora spel, det ständiga kriget mellan Godheten och Ondskan vi ser. Just nu håller Ondskan via tråddockorna i regeringen Reinfeldt landet i ett mentalt strupgrepp. Fär närvarande lär det ut att det Onda är gott, att det är fint att trampa på de svaga och hellre serva friska apotektskunder tuggummi och stegräknare för deras hurtiga livsstil än tillhandahålla livsnödvändiga mediciner åt de som är gamla eller sjuka.

Se bara Littorins Satansstjärna i Oxen i hans horoskop - arbetslinjen är en Satan som piskar Oxen! Förstod Kristin Lundell lite mer av vad ett människoliv går ut på - att lära sig skilja gott från ont - skulle hon nog ha häcklat Littorin i sitt eget tv-program med lite mer svavelos.

Nixons Stenbock är inte starkt placerad i sig, i olyckans eller fiendens sjätte hus. Men att han nådde maktens torn och tinnar, tycks bero på att Saturnus i tionde är Månens disponent, sinnelagets dolda "själ".  Vänder man kartan och låter Månen i Stenbocken fungera som sinnelagets ascendent (eller horisont), så hamnar dess disponent Saturnus istället i det femte naturliga solhuset för ledarskap och politik! Både med fysisk och lunär ascendent bekräftas således Nixons dragning till rå makt (Saturnus/Stenbocken). Och det är den onda stjärnan Algol, Satans huvud som förstör allt för honom, får honom att tappa vettet. 

Att Satan var med och saboterade redan i Nixons unga liv är bara alltför uppenbart - fattigdomen, bröderna som dog unga, föräldrarnas osunda vilja att det här barnet minsann skulle bli en Någon (Wikipedia berättar att de gav fyra av sina fem söner konunganamn i försöket att blidka ödet)... 

Saturnus - föräldrarnas styrande inverkan - är här direkt styrd av Satans falska löften om världslig makt, och som vanligt tar Den Onde tillbaka allt i slutet. Nixon fick aldrig någon ära åter efter sina skandalösa metoder för att hålla sig på toppen av skeendet. Lustigt att Obama som förestår dagens hetsjakt på sanningssägare också har en dominant Stenbock, nu diktatorn Saturnus stigande i sitt negativa härskarläge Stenbocken i östra horisonten...

Om Kräftans tecken via Reinfeldt fått sina fiskar varma här, gäller detsamma om opposita Stenbocken. Motsatsparen löper alltid risken att bli nidbilder av sig själva. Bara när man förstår den syntes som väntar på att födas ut t.ex. motsättningen mellan Kräfta och Stenbock, är själen på bana.

Tecknen är inte den levande varelsens Ansikte, de är bara masker eller "filter" men med en förunderlig förmåga att ta kontroll över människan.

Elton Johns magoperation och rötans hus

Enligt AB genomförde Elton John nio konserter i smärta innan han insåg allvaret och en blindtarmsinflammation upptäcktes. Den 1 augusti opererade han sig. 

Det framgår inte under vilken tidsrymd han gjorde de nio spelningarna, men om det var under en relativt kort period kan man kanske ana vilka av planeternas rörelser som motsvarar hans kroppsliga problem.

Obs. Jag är inte kunnig i medicinsk astrologi, men John har ett så kufiskt horoskop att man ändå tycker sig se saker. Skorpionascendenten är problematisk eftersom sexualitetens Mars hamnar i "sociala utstötningsläget" i Vattumannen  (gruppsocial identitet). Elton John är också en motbjudande skränhals som hatar religion och allt annat som kommer i vägen för hans homosexuella felkoppling.

Alla med Skorpionascendent och Mars i Vattumannen är nu inte homosexuella, jag har hittat de märkligaste sätt varpå individerna ställts utanför den sociala gemenskapen genom de här två omaka tecknen. Ibland är det så enkelt som att individerna är genuint asociala. Men ibland uppstår svårare effekter.

Fysiskt kan nämnas fall där dövhet eller schizofreni bidragit till ett utanförskap. Vi har också bloggens skolexempel Osama bin Ladin där utanförskapet var självförvållat genom mannens rabiata USA-hat. Fredrik Reinfeldt har en mindre anstrykning av samma psykiska störning genom Saturnus i Vattumannen i sjätte fiendehuset riktad mot en mottagande faktor i Skorpionen i mentala 3e. Men i hans fall är det hans sjukligt snåla person som hatar det socialdemoratiska välfärdssamhället där en något högre skatt uttrycker ett folks vilja att stötta varandra som helhet. Den storslagna sociala Vattumannens melodi är inget de ynkligaste själarna förstår...

Elton John föddes med både framgångens Jupiter stigande i öster och det halshuggna Drakhuvudet. Han är märkt för både ros och ris i sin egen person. Eftersom ascendent- eller kroppshärskaren Mars befinner sig i fjärde huset som associeras med Kräftan, magen och matsmältning, har vi redan här en lös idé om en punkt där det kan skära sig. 

Hur Månen och Magen övergår i nästa Vattentecken, Skorpionen, och dess kopplingar till anus och tarmsystemet, är jag inte riktigt klar över. Men ingen ska tro något annat än att det är artistens onaturliga analsex som ligger bakom den här tarminflammationen. 

Det är högst intressant att se samma två planeter, Mars och Merkurius som ockuperar hans fjärde orena vattenhus för magsäcken som vid operationstillfället ligger tillsammans i Eltons åttonde hus för sexualitet, korruption och död. Händelsevis befinner sig också den goda lyckans Jupiter i dödshuset och räddar honom! Det stämmer, hans variga blindtarm kunde ha spruckit när som helst och det livet varit en saga all.

OBS. Hälsorelaterad astrologi är en snårskog jag inte roas av. Skorpionen "råder" t.ex. över både könsorgan och anus, samt - har jag läst någonstans - slutdelen av tarmen. Men den här indiska introduktionen till PLANETERNA placerar istället tarmen som helhet (inkl. blindtarmen) under Skorpionens härskare Mars. I Elton Johns fall kvittar det lika, för arslet - hans könsorgan som mentalt felkopplad homosexuell - tecknas av de många transiterande planeterna i Tvillingarna - HANS ÅTTONDE ANAL- OCH DÖDSHUS. 

Samtidigt som alltså Mars i (eller utanför) åttonde fokuserar könsorgan och/eller tarmar. Hur skulle en astrolog som såg den för Elton olycksbådande energin i hans åttonde hus under denna tid kunna avgöra om det var homosex i rumpan som hotade honom till livet eller om det bara handlade om lite tarmproblem? Jag lämnar sådana avgöranden till den medicinska astrologin och är nöjd med att t.o.m. en lekman kommer i närheten av vad frågan gällde.

Huruvida Solen i Kräftan (magens tecken) de senaste veckorna exakt korresponderar med inflammationens tilltagande, vet jag inte heller. Men Elton föddes under en "upplösningens" Vatten-Sol (jupiteriska Fiskarna, vilket indirekt visar vilket emotionellt geni han är - musikkomposition). Kanske räcker Solens transit genom ett annat Vattentecken för en "lågnivå"-vibb som återverkar på den medföda vitalitetens Sol. 

Elton har sin medfödda Sol i det femte huset för kreativitet och showmannaskap, och nog verkar han trivas som fisken i vattnet när han åmar sig på scenen! Förstahus-Jupiter och Solen i femte är en häpnadsväckande lyckosam kombination om man bortser från att Luftelementet i detta horoskop derangerat hans förmåga att förstå att han är en man den här gången och inte en kvinna.

Aftonbladets subliminala klipp

Att klippa in en filmruta med en kommersiell produkt och därmed styra biobesökarens konsumtion via deras undermedvetna är inte tillåtet. 

Ämnet dryftades livligt på sextiotalet - en psykologisk tid i västerlandet då människorna verkar ha varit lite mer medvetna än nu. Vad vi istället fått är mer eller mindre övertydliga produktplaceringar i själva filmen.

På samma sätt arbetar Aftonbladet 24 timmar om dygnet med att fylla sin förstasida med budskap som är så uppenbara att man kanske inte ens reagerar på dem. 

Och det är i det läget de går över gränsen och blir olaglig subliminal påverkan, trots att tidningens ansvarige Jan Helin kan skylla ifrån sig och säga att inget alls är dolt. Djävulskt smart!

Här nedan ser vi t.o.m. hur Aftonhoran öppet uppmanar människor att cyniskt leta rätt på en rik partner och således delta i Fredrik Reinfeldts fascistiska vision om ett helt Sverige fyllt av exklusiva Täby-kommuner. Aftonhoran söker framskapa klyftor och där landets skuggsida fylls av låginkomsttagare. 

Men det är således dessa, en stor del av Aftonhorans läsare (och det vet tidningens ägare och den ansvariga utgivaren) - de ekonomiskt svaga - som här uppmanas att reducera sig till horor och guldgrävare, precis som dem som redan bor i Täby!

Det är ett känt litterärt knep att separera ett budskap i skilda meningar så att man som ansvarig utgivare kan slå ifrån sig (som Reinfeldt) och säga: "nej det där får stå för dig, jag ser bara isolerade företeelser". Men budskapet står att läsa här om du slår ihop huvudrubriken med underrubrikerna. Det kallas komposition, och både djävlar och änglar på viss nivå behärskar den konsten. 

Se bara moderata mytskaparen Per Schlingmanns effektiva arbete med att blanda bort korten för svenskarna så att det faktiskt tror högern har det minsta lilla att göra med vare sig arbetarnas eller medelklassens intressen. (Farmaceuternas protest idag i DN om vad högern gjort med vår medicinvård borde påminna medelklassen om hur grundlurade de blivit och föranleda en baskurs i omvärldsorientering bortom egna plånboks-tänket.)

Aftonhoran är verkligen Sveriges skamligaste tidning och att den är landets mest lästa är en sorglig dom över det svenska folket. På morgonradion talades om att näringslivet i Sverige fegar i frågan om kultur & ekonomi och att bloggens käpphäst i några år nu lyfts på dagordningen tyder på att många bäckar små... Svenskt Näringsliv gick verkligen över gränsen i sin drajv för "ekonomiskt lönsamma" högskolekurser häromåret. Då såg man vilken patraskmentalitet som styr de näriga människorna i det här landet. 

Man ser samma förakt för kultur och konst i tyckarspalterna. Det här folket gavs inte ens en chans att bli verkliga människor, för höga herrar i Storfinansen föredrar att - med Aftonhoran - bestråla folket med monetära budskap dygnet runt. En simpel och usel människa resulterar, men ytterst formbar och lydig. En som inte kan tänka i andra termer än om dagens aktualiteter gynnar den egna plånboken. 

Sannerligen, den österländska zodiakens budskap om den svenska folksjälens kopplingar till monetära och äganderättsfixerade Oxen är ingen inbillning, ingen "berättelse". Det är så det har fungerat här under många årtionden. Nationalhoroskopet från 1974 innehåll egentligen inget nytt, det är bara ett stickprov i tidens ström som visar hur folksjälen är orienterad just då. 

Går man tillbaka till 1809 års nationalhoroskop är Oxen - identifikation med det materiella - ännu mer utpräglad hos svenskarna. Så bildningsföraktet har en månghundraårig tradition i det här landet. Till Sverige återföds bara själar som inte skulle klara sig en vecka i världens många högre utvecklade kulturer, t.ex. arabkulturen. 

Det här kompenserar svenskarna istället med ett förakt mot andra folk och inbillningen att de själva nått längre i sitt samhällssystem. Hur kan det då komma sig att det svenska bankväsendets elit berikar sig storligen på folkets pengar och svenne-banan inte får ett ruttet öre i ränta samtidigt som arabvärlden har ett banksystem som verkar från insikten att det är moralisk härdsmälta att tjäna pengar på pengar, och har ett mer etiskt upplägg?

Det är när pengar tar all plats - som på Aftonhorans förstasida - som man efterhand skapar råttor och skadedjur istället för människor. Moderaterna är tveklöst tillhållet för den tredjedel av svenskarna som redan sjunkit ner till råttors och åkersorkars evolutionsnivå.


PS. När marxistisk ekonomisk och samhällsteori talar om produktivkrafter är detta det andra av de tre Jordtecknen eller resurstecknen. Jungfrun med dess skickliga armar och händer.

Produktionsfaktorer är å andra sidan paraplybeteckning för allt som får en makroekonomi att fungera (eller inte fungera på ett rättvist sätt) och matchar det dominanta av de tre Jordtecknen, Stenbocken. Nationalekonomi sorterar således under Stenbocken medan personlig (privat-) ekonomi sorterar under Oxen. Jungfrun är vidare en produktivkraft under Stenbocken som Arbetsgivaren men är samtidigt en slav eftersom hon sålt sin själ för bara pengar. Och fast i Jungfruns föreställningsvärld hägrar ingen annan frihet än ännu mer pengar. I det här tecknet ligger merkantilismens själva väsen: att bara agera om det lönar sig. 

Det är därför Jungfrun, normalt ett lika trevligt tecken som något annat, vid en djupare analys perfekt visar sig motsvara början på hatiska människotyper, fascistoida och kalla självtjänare, sådana som moderaterna i Sverige. I Italien kallades de fascister under Mussolini och de dyrkade de dugliga och föraktade dem som inte "gjorde rätt för sig". Se upp för att sjunka så långt under människosläktets nivå tecknad av de tre socialt kompetenta och associativa Luftvarelserna - relationens Tvillingarna, avtalsbundna relationens Våg samt samhällsvarelsens Vattumannen.

Att också moderater föds under Luft visar att det inte går att använda en femårings intellektuella nivå i astrologin. Här är alla symboler i ständig rörelse och kan ibland t.o.m. agerar i motsatta roller till dem nybörjarböckerna lär ut.

Samtidigt finns en del grundläggande mönster som verkar "pålitliga". När man ser Aftonhorans chefredaktör ligga och vältra sig i gyttjan (Jord + Vatten), då vet man att det är en kortsiktig människa med mer sinnliga behov än intresse över djupa frågor om vad han egentligen sysslar med som dominerar hans liv. 

Skytten, zodiakens noblaste strävan, har enligt
sinnelagshoroskopet (Månen som ascendent)
offrats på materialismens altare.
Skyttens härskare Jupiter badar istället glatt och
tanklöst instinktivt i närighetens och
obeständighetens Vatten.
Instinkten är totalt orienterad mot pengar!
Här är verkligen den "ansvariga utgivaren"
för den skit som dygn efter dygn ses rulla förbi
på Aftonbladets förstasida.

En gris som med sådant behag rullar sig i leran skulle inte utan en övermänsklig kraftinsats kunna lämna sin position och sina pengar och återgå till det mänskliga tillståndet. Bättre då att fullgöra sitt livsöde på detta varv och bidra till många människors fortsatta degeneration. 
Det här är kollektivt karma för Helin och hans läsare. De som är på väg ner i gyttjan måste doppa sig ordentligt i den innan deras själar förstår och väljer något annat. Därför är Sverige ett "kört land" inom överskådlig framtid. Åtminstone om landets ledande medier fortsätter att predika dårens evangelium.

Lee Perry och Junior Byles

Lee Perrys märkliga resa - han ser vaknare ut
som gammal än som ung!

Jag har en känsla att reggaeproducenten och artisten Lee Perry alltid gick hem extra väl i Sverige. Det kan närapå ha historiska orsaker eftersom jag minns en konsert med Peps Persson runt 1980. På nära håll noterade jag den fenomenala trumslagaren Bosse Skoglunds trumset och klistermärket "LION OF JUDA" - en av Lee Perrys flera skivetiketter fram till cirka 1979. Sedan dess har väl namnet varit en självklarhet bland det här landets kännare av musik i den högre skolan.

Efter att ha tagit mig genom en liten ojämn retrospektiv över sångaren och låtskrivaren Junior Byles, med vilken Lee Perry gjorde några av sina mest memorabla hits, skrattade jag gått hur perfekt väl Perrys horoskop matchar det här egenartade citatet i cd-häftet. Ingen idé att översätta den jamaicanska lokalfärgen, då tappar man känslan:

A man must be a special artist for me to put my name amongst his name, because my name Scratch. I can give blessing, I can give curse. I can make you a star and I can stop you. I am Scratch.
I am the Beginning. Blessed Scratch – the genie.

I am a miracle man; I’m an unusual man; a madman in all works.
You get it?

Who get madder than the mad? Because if you don’t mad, you will never reach the dimension of sound, to create sound. Because sound is total madness.

That’s what get you so high. Sound is not a dead thing. Sounds are immortal madness, blazing fire, sparkling diamonds!
It make me want to go higher, higher, higher. You know dem way deh?

That’s what made me mad, because I DON’T PICK AROUND THE SURFACE. I go deep and go high and go wide. I am the swamp man. I (am) like stinkin’ water – you get me?

Lee Perry

För ett ögonblick tyckte jag mig minnas ett Skorpionhoroskop apropå Perrys självbild som ett stinkande träskvatten - ett kryptominne från hans ljuvligt twistade dub-album Super Ape från 1976. Den instrumentella skivan är brutal.

(Träsket syns bättre på skivomslagets baksida.)

Men Perry har ingenting i Skorpionen, det var också ett kryptominne. Däremot ÄR han född i ett Vattentecken. Om Fiskarna är ett stinkande vatten låter jag vara osagt, det är i vilket fall det tecknet som kallar själen att rena sig från sin lägre instinktsnatur. I det här fallet är det ett kokande vatten med Solens disponent Jupiter i Eldtecknet Skytten för en emotionell turbulens på högsta nivå. Kokar vattnet för att rena den här själens smutsavlagringar?

Perry talar sanning. Han pillrar inte bara med ytan - han "går djupt, högt och vitt omkring". Solen i Fiskarna tenderar att gå djupt och inåt men disponenten Jupiter går utåt och breddar sig! Jupiters två motsatta tendenser kolliderar här, med oförutsägbara effekter.

Med psykets/Månens ankomst till Vattumannen tidigt på dygnet kan man ganska säkert placera den i detta konceptuella tecken. Det skulle passa bra med ett sinne välsignat av kungamakaren Regulus som illustration till den förr så hårt marijuanarökande Perrys skeva självbild, en gud som kunde "göra" eller "knäcka" en artist. 

Men den här gränslösa och orealistiska självbilden känner vi igen som Fiskarnas - se nyligt inlägg om den svenska journalisten som tycks tro han är gudarnas gåva till mänskligheten! 

Det är förstås den affirmativa Jupiter i Skytten som gjorde Perry så uppblåst och styv i korken (jfr Basshunters Sol och Måne i Skytten) - trots att Fiskarna normalt är zodiakens kanske mest ödmjuka tecken. Man får inte missa att Solens disponent står med det äregiriga Drakhuvudet som söker utmana gudarna (och inte sällan drar på sig deras vrede). Perry fick snart nog gangsters på halsen och hans studio på Jamaica blev ett riktigt tillhåll. Han tappade kontrollen över sin egen verksamhet och brände ner hela klabbet...

Det svenska nationalhoroskopet i Vattumannens tecken tycks ge alla artister med en tydlig impuls gräddfil till folkets hjärta och Perrys fyra planeter här skulle kunna förklara varför han haft framgång här, trots att reggaemusiken aldrig hade någon större kärleksaffär med svenskarna. Bortom Bob Marley drog svenskarna åter ner en indifferensens rullgardin. 

Vattumannen är också en symbol för dem som förmår tänka stort och konceptuellt och det kanske är därför Fredrik Reinfeldt hatar socialdemokratins samhällsmodell - han har Saturnus i Vattumannen i Fiendens sjätte hus - Lee Perry föddes med samma placering ett Saturnusvarv tidigare. 

Jag skulle kunna tänka mig att Reinfeldt, så negerblod han har i sig, skulle bli livrädd om han fick höra Lee Perry väsa "white belly rat" i örat på honom eller Bob Marley i sitt kanske finaste samarbete med Perry håna materialister för att stå som dumma hundar och skälla på fria fåglar - inte kunna se att det finns en själ som kapitalisterna våldför sig på när de reducerar människorna till bara siffror i sin lönsamhetskalkyl. Nej, Lee Perry, ett barn från ett fattigt getto i tredje världen föddes med hundra gånger så hög intelligens och medvetenhet som Reinfeldt, och astrologin ser detta.

Wikipedia har en underhållande detalj om hur Perry lade av sitt drickande och rökande på äldre dagar. Han ville se om det var marijuanan eller han som skapade musiken. Han upptäckte att det var han själv! Då släppt han båda vanorna som blivit ovanor. Det är typiskt Vattumannen att tänka sig fram och sedan ta kontroll över det degiga Vattenelementet. 

Eftersom Reinfeldt redan valt att göra den stora konceptionens Vattuman till sin fiende, har han bara Solen i degiga Vattentecknet kvar att leva för: simpelt kneg och så belöning i form av sinneskonsumtion - mat, en svennig film, en illa skriven Läckberg-roman. Så farlig musik som Perry producerat skulle han inte våga närma sig. Som ung gjorde Perry underklassens musik, rebellernas läten.

Perry har rätt - musik är galenskap, den faller utanför den domän som Luftelementet kan kontrollera. Åtminstone var Perrys musik "galen", den var Fiskarnas strömmande vatten i upphettad version.

*****

Junior Byles, cirka tidigt 80-tal

Perrys främsta artist efter att Bob Marley lämnade honom (1970) för sin klättring mot världsartiststatus blev Junior Byles. Synergi mellan soltecknen - båda männen agerar från emotionella Vatten.

Men nu börjar tragiken och berättelsen om en begåvad artist som gick ner sig i en tids sinnessjukdom och runt 1986 - 15 år efter att han varit en av Jamaicas största artister - strök runt och letade mat i soptunnor i huvudstaden till sorg och förstämning för dem som kände igen den före detta stjärnan. 


Det sägs att han blev blåst på inkomsterna från alla sina skivframgångar men ingen musikjournalist tycks vilja binda ihop detta påstående med att Lee Perry sedan många år bor i högönsklig välmåga i ...Schweiz av alla sataniska länder på Jorden! Perrys legendstatus får inte ifrågasättas, så likt svensk höger läggs dimridåer över skälen till att de rikare blir rikare och de fattiga ännu fattigare i Reinfeldts Sverige. 

En stor del av Lee Perrys produktion finns idag hos globala musikjätten Universal och ingen musikjournalist med vett skulle riskera sin brödföda genom att ta reda på de ekonomiska turer som ledde till att Junior Byles slutade på en soptipp trots tre av Jamaicas största hitlåtar någonsin... Nu är för övrigt alla inblandade så gamla att det väl kan kvitta... 

"No justice for the poor" - låttiteln kommer paradoxalt nog från Lee Perrys katalog (om det nu var han som mixade halva albumet "King Tubby Meets The Upsetter At The Grass Roots Of Dub" från 1974... Även det har sagts vara en bluff inom reggaemusiken, den kanske mest kriminella industrin på Jorden - se Jamaicas usla horoskop och notera beröringspunkterna med kartan för Nya Moderaterna).

Junior Byles horoskop innehåller de vanliga symbolerna för en som stannat vid matfixering - här är en Fredrik Reinfeldt, fast född i gettot. Inte undra på att den moderate statschefen är så matfixerad! Det är ett vanligt drag med mycket Kräftan i horoskopet.

Och att Junior Byles som ung kan ha varit en knubbig och överätande typ tyder hans första artistnamn, "King Chubby" på! Hur tydligt blir inte det när man ser den rultiga Jupiter kopplad med den fallna Månen i sorgens Vattenelement i dödens och förruttnelsens tecken Skorpionen! 

Ingen stark bas för Solen i månstyrda Kräftan men en passande illustration till en som ligger i containers och letar mat i andras sopor. Vatten är zodiakens asätare de lever på andra. Reinfeldt har bara lyckats maskera sitt parasiterande väldigt väl.

Tvillingarna skulle ge en vass mentalitet men med Skorpionen i första huset uppstår ofta attitydlåsningar och om då Tvillingarna i korruptionshuset innehåller intellektsplaneten Merkurius kan man befara en dålig förmåga att planera framåt. Har man dessutom, likt Byles och Reinfeldt Solen i Kräftan, ja då styr blind instinkt ännu mer!

Vattenelementet som sorgens element får full utdelning i det här horoskopet. Skorpionen i öster ger också ett föga imponerande idealhuset: självberikandets tecken Jungfrun och här står den fallna Skorpion-Månens disponent. 

I en av Junior Byles allra bittraste sånger (Skorpionens bitterhet kan bli enorm!) fräser han ur sig, "Är det här det tack vi får?" Låten är inspelad tio år innan han ses stryka omkring och leta mat i soptunnor, men han sjunger redan om att "vissa dricker te medan andra får hålla tillbaka t.o.m. på det" (Jamaica var ju de snobbistiska och te-drickande britternas koloni till 1962).

Nej, Lee Perrys produktioner är avgjort inget för Fredrik Reinfeldts känsliga öron. Han skulle inte klara av att höra vad hans typ av politik ställer till med i världen. Intressant hur Kräftan uttrycker sig hos de båda, Reinfeldt manövrerar sig fram till en politikerroll och kan sedan sätta sin egen lön. En parasit. Junior Byles letade matrester i soptunnor - en parasit på andras efterlämningar. 

Det är Månens - den eviga tvåans lott - sedan Solen (Lejonet) sagt sitt. Trots bloggens få horoskop med klockslag (cirka 1500 st) tog Kräftan täten som ascendent eller rollspelstecken bland skådespelare. 

Var det ett tecken på att tecknet instinktivt söker positionen under Solen eller kreatörerna och så att säga åker snålskjuts på den verkliga skaparkraften? Kräftan konsumerar och har i bästa fall förmågan att återgestalta, och lägger kanske en personlig vinkel på det den inhämtat från Solen (en del Kräftor är bara copycats). Vi känner de här personliga vinklarna som Månens fyra faser, sinnet som ett "filter".

Horoskopet för inlägget om tvetydighet & dissociation

Direkt efter publiceringen av föregående inlägg slår det mig hur perfekt ögonblickets karta illustrerar ämnet. Studera särskilt tionde husets Sol i Kräftans Vatten, vilande på en rationaliserande Luft-Måne.

Det här skulle kunna vara den ultimata beskrivningen av den sublunära mytomanen! Likt Reinfeldt med huvudet under Vattnet, helt under Månens inflytande, men Månen å sin sida i Luft för en "rationell förklaring" till Kräftans dunkla förnimmelser. 

Men förnimmelser av vad? Solen i Kräftan verkar här förnimma sin egen dolda själ, sin disponent Månen. Frågan blir nu: fruktar den medvetandegörande Solen sanningen om sin dolda själ och dissocierar sig, eller känner den och förmår hantera sanningen genom t.ex. klipska tvetydigheter?

Det var det som föregående inlägg handlade om. Läs det gärna fast det är långt (två inlägg hopfogade).

Shakespeare, tvetydig eller dissociativ?

Litteraturvetaren Richard Whalen (M.A., Yale University) påpekar att författaren Ben Jonsons förord till den första samlade utgåvan av Shakespeares pjäser (1623) både Shakespeare och Jonson trogna, kan vara en avsiktlig mörkläggning av pjäsernas verkliga upphovsman, att William Shakspere från Stratford kan ha varit en "dummy" som efter sin död valts ut för att mörklägga den verkliga författaren, som faktiskt enligt sina egna Sonetter vidtagit mått för att bli bortglömd av eftervärlden. 

Skeptiker hävdar att det var efterlevande eller vänner till den verklige författaren, troligen en högreståndsperson givet den våldsamma och vida bildning som pjäserna röjer, som iscensatte den historieförfalskningen.

Jonsons förord ber t.ex. läsaren bortse från den groteska illustrationen av "Shakespeare" på titelsidan och enbart fokusera författarens texter. En antydan om att "bilden" av Stratford-mannen är en falsk, planterad bild?

Whalen nämner att Jonson var väl förtrogen med den romerska retorikern Quintilius (1a årh.) och hans tankar om tvetydighetens konst:

"For it is time now to come to the very common device, which I am sure the reader especially waiting for, in which we drop a hint to show that what we want to be understood is not what we are saying--not necessarily the opposite (as in irony) but something hidden and left to the hearer to discover..."
(The Orator's Education 9,2)

Flera Elisabetanska författare nämns men Whalen menar att det var Shakespeare som var mästare av tvetydigheter. Han säger: "Jonathan Bate noterar med beundran att, 'Shakespeare gav Empson fler exempel på tvetydighet än någon annan poet.'"

Så sluts en liten cirkel eftersom det var en generande usel artikel av Shakespearekännaren och litteraturprofessorn Jonathan Bate som fick bloggaren att upptäcka att författarfrågan blossat upp helt nyligen och att inköpa den årsfärska skeptikerbok (Shakespeare Beyond Doubt?) till vilken Richard Whalen bidrog kapitlet om Ben Jonsons tvetydiga förord.

När jag nu börjar fundera över dissociationssyndromet (Luft/Vatten tassar runt varandra - se förra inlägget!) slår det mig att "tvetydigheten" kan vara den litterära motsvarigheten till den fula "desinformation" som jag gärna velat koppla till just dessa element sammantvingade.

När jag söker bloggen inser jag dock att jag aldrig publicerade inlägget betitlat "Jonathan Bate, den oförskämde" som skrevs den 10 juli. Jag infogar därför texten här.

***********

Via diverse länkar landar jag i en spydig artikel av brittiske akademikern Jonathan Bate, som hånar ett hundra år av berättigade tvivel - som stora konstnärer som Mark Twain och Orson Welles - om verkligen rätt person länkats med Shakespeares verk. Han använder rent skamliga argument för att bevara de brittiska akademikernas försvar av sin traditionella bild av teatermannen från Stratford som författaren till Shakespeare-pjäserna. 

Han anför samma trötta argument som hörts så ofta, att det skulle vara snobberi från dem som sett igenom den officiella myten, att de inte unnar en vanlig enkel människa stort författarskap, att en habil poet som greven av Oxford omöjligt kunde ha den känsla för spelets regler som Stratford-mannen, som själv var skådespelare, förmodas ha ägt. (Bate råkar händelsevis själv ha gjort små skådespelarinsatser och identifierar sig förstås med den konventionella teorin!)

Så lägligt av Jonathan Bate att glömma bort hur greven under många år finansierade två teatersällskap ur egen ficka och troligen själv var inte så lite av teaterapa - det saknas sannerligen inte skrönor om hans beteende. Men det säger verkligen något om Bates sjaskiga attityd, som försvarare av status quo i frågan, när han försöker smutskasta greven som pederast! Han är tydligen väldigt generös mot sig själv när han väljer källmaterial att argumentera från.

Sant är att greven var amorös, men inte med gossar - här använder Bate det fulaste och mest korkade argument jag sett: han tycks acceptera, för en stund, en av anti-Stratfordianernas teser och väljer att se kärvänligheten i Sonetterna som ett sexuellt intresse från författaren riktat mot den Sköna Ynglingen. Men enligt hans egen logik är det därför inte greven av Oxford som är pederasten utan Will Shakspere i Stratford!

Nu har jag bara läst några böcker som tagit Oxfordianernas sida (de har inte på något sätt sökt skyla över grevens tillkortakommanden), så det är bäst att säga att Bate kanske känner till något källmaterial som obegripligt undsluppit någon av de grundliga böcker jag studerat (och tagit anteckningar om). 

Liderlig var han, greven. Drottning Elisabet spärrade in både Oxford och sin hovdam lady Vavasour i Towern en kort tid sedan Oxford raggat upp drottningens uppasserska och gjort henne på smällen. Liderlig sälle, definitivt, men knappast pederast. Oxford var gift två gånger, hans första hustru dog ung, sedan följde affären med hovdamen och senare i livet ett andra äktenskap. Inte mycket som talar för bögeri, annat än gammalt förtal som Jonathan Bate tycker det är okej att dra fram för att svärta mainstream-teorins kritiker.

(Oxford anklagades för allt möjligt i den politiska hetluften, bl.a. för att ha hemliga katolska sympatier. I verkligheten var hans trohet till drottningen sådan att han angav två katoliker i bekantskapskretsen - säkert inte hans stoltaste dag...)

Den här sidan förklarar varför Jonathan Bate och hans intressegrupp känner sig pressade och varför han försöker förringa och minska ner både antalet tvivlare och digniteten hos dem som "fattat". 

*****

Det är nästan skrämmande att upptäcka att Bates, som valt helt motsatt sida till min egen i frågan om författaren bakom Shakespeare, också visar sig ha min Sol och Måne i ombytta tecken! 

Skulle man enbart gå på Jonathan Bates djupt störda horoskop är det ingen tvekan om att jag, som före 2005 inte hade en aning om den här författarskapskontroversen och aldrig sett annat än Romeo och Julia, har haft större tur än den brittiske akademikern. 

Det är verkligen ett häpnadsväckande starkt material som talar för greven av Oxford som författaren och via drömmar och egen nätforskning har jag "ockult" grävt fram en kontext till denne greve, vem han var före det brittiska livet och vart hans själs karma flöt vidare därnäst. Vi lever alla i Världssjälen kan därför i princip alla göra anspråk på att vara vem som helst. Varför jag uppsöktes av Oxford i en dröm i mörka november 2005 och blev så stimulerad av den drömmen att jag började studera Tudor-Englands historia är en svårare fråga att få svar på...

Jonathan Bate har alltså sällat sig till de reaktionära akademikerna, som vill att Englands lukrativa Shakespeare-industri ska fortgå utan någon besvärande historierevisionism (lite som det ligger i Sveriges intresse att hålla ABBA-geschäftet vid liv, nu senast genom ett museum som DN:s kulturchef kände sig kallat att göra lite gratis reklam för härförleden).

Hur britten kan ha valt den mörka sidan hellre än sanningen, som betydde så mycket för Shakespeare (se detta gamla inlägg), syns inte av Solen i Tvillingarna och Månen i Vågen i sig. Båda Ljusen i Luft är naturligtvis ett tydligt tecken på en intellektuell, en akademiker. Han är både kritiker, romanförfattare och fanbärare för mainstream-uppfattningen om Shakespeares identitet.

Men går man ner på disponenternas nivå börjar saker hända.

Månen får duga som ascendent i brist på exakt tid. Månen i Vågen ger direkt kopplingen till de fina konsterna och med Solen och författarkonstens Merkurius i kommunikatören Tvillingarna inser man direkt att här är en gammal klassisk "man of letters"! Med den i passionerade Vågen ovanligt begärsfyllda Månen i Vågen hamnar - åtminstone i Bates månstyrda fantasi - hans egen sceniska och agerande Sol bra nära Gud och nionde huset. Frågan är om det är Gud han tillber eller bara sig själv...

För Månen ska inte underskattas om det är ett sunt omdöme man efterlyser. Norske rasistmördaren Breivik hade möjligen århundrades mest störda Måne, angripen av ungefär allt ont som kunde angripa den. Men den reaktionära brittiska akademikern ligger inte långt efter.

Ett ord först om "reaktionär". Saturnus är i sig konservativ och eftersläpande jämfört med mer lättfotade och opportunistiska planeter. Saturnus tar ofta maktens sida, när den inte själv symboliserar innehav av makt. Den här Saturnus är gräsligt negativ i Skorpionen och det är rätt typiskt att Bate föddes året före mig så att han har traditionalisten Saturnus i just det tecken som vägrar släppa det gamla för att i pånyttfödelsens Skytten vara med om det nya. Jag föddes när Saturnus nått Skytten och hittade direkt fram till Oxfordianernas fascinerande argument för att en brittisk greve skrev pjäserna.

Bakåtsträvaren Bate (minns hur indisk astrologi t.o.m. anser att planeterna åldras baklänges i Jord- och Vattentecken) har dessutom en gräsligt svag disponent till denna Saturnus, Mars i Fiskarna är knappast en särskilt vital position, men den passar för individer som går in i hysteriska tillstånd eller försjunker in i rollspel. Jag tror Vatten har en del med skådespelarkonsten att göra. 

Med tanke på att månhoroskopet är subjektivt är det svårt att säga vad Saturnus baserad på olycksplaneten Mars i Olyckans sjätte hus kan tänkas innebära. Vattenelementet drar mot neuros och halsstarrighet (och pessimism) men med ett sinnelag som söker artikulera sig i det mentala, via tankar och skrivna ord känns det som om det finns en djup negativism som driver honom i hans författande. Om man läser artikeln får man verkligen en obehaglig känsla av närapå en rättshaverist. Detta är inte alls vad man skulle tro om man bara tog notis om Sol, Merkurius och Måne i Luft!

Men sinnet (Månen) har mer problem, dels demonen Rahu som förstärker upp sinnet och troligen gör honom lättretlig och överkänslig, men framför allt verkar som en megafon på den planet som disponerar över sinnet och fyller det med sin egen orientering. Och det är nu horoskopet skiter sig rejält.

Konstkritikern drivs av en Venus som i Oxens tecken är stockkonservativt, helt stillastående (som Oxen är känd för) och som vägrar att ta del av ny kunskap. Och dessutom är Venus starkt under den perverterande onda stjärnan Algols inflytande. Det här kunde tolkas som att han har ett svårt problem med omdömet och att den "tomluft" han nu producerar solärt/merkuriskt, som författare, bottnar i en patologisk vägran att lämna de gamla hjulspår hans arbetsoxe traskat så länge i. Han är helt enkelt reaktionär, både på Skorpionens sida (Saturnus) och på Oxens sida (Venus/Algol). 

Det här ger den sataniska axeln, som är egoistisk och slö. Något man märker i hans dåliga och tendentiösa artikel. Mån-Vågen med dess förstärkning från Rahu avslöjar alltså en trångsint och illvillig grundnatur, och det här känslo- och attitydmässiga budskapet skär sig djupt med den lätthet som Solen och Merkurius i Tvillingarna i horoskopets bästa hus indikerar. Men minns, detta är hur hans störda sinne uppfattar sin egen solära insats. Och är man så här grumlig om sig själv, då finns inga garantier alls för att Solen och Merkurius verkligen producerar så gott som de, tagna för sig, avgör.

Det här horoskopets närmast schizofrena brist på samarbete mellan mån- och solsidan blir därför så komplext att man MÅSTE ha klockslaget och den avgörande fysiska ascendenten för att våga säga mer...

Notera hur den officiella och hyggligt framgångsrika berättelsen på Wikipedia skiljer sig från horoskopets negativism och intellektualistiska snobbism - eller kanske perfekt bekräftar den! 

Snobbismen kommer i hög grad från Saturnus opposit Venus, samma aspekt fanns också hos förre påven Bemedikt XVI - typiskt att Bate placerade sig i styrelsen för The Royal Shakespeare Company och Ratzinger gick till Vatikanen. Högtidliga och traditionsbundna fysiska institutioner i båda fallen. Jord och Vatten - dyrkan av döda monument.

Det bör understrykas att Bates dominant negativa Jord och Vatten är PRECIS VAD MAN VILL HA, om man ska ägna ett liv åt forskning och att skriva andras biografier. Det är Eldens och Luftens styrka att de LEVER (ofta lever rullan). Det är Jorden och Vattnets förmåga att leva genom andra som gör t.ex. Jord till den självklara naturvetenskaparen. 

Med två oppositioner mellan Jord och Vatten är det inte förvånande att Bate skrivit två "ekokritiska" böcker! Det är nog främst Jungfrun/Fiskarna som söker renheten (när de inte har fullt upp med att främlingshata och söka "renhet" den vägen) medan "sataniska axeln" mellan Oxe och Skorpion representerar hat mot smuts och solk. (Ibland hittar man dock den värsta formen av sexuell degradering, frossare och liknande - det hänger på vilka planeter som bildar den sjävefterlåtna axeln.)

*****

Jämför med en annan Shakespeare-forskare, en amerikan, som också varit skådespelare. Hank Whittemores tegelsten till genomgång av Sonetterna är det enda AV "Shake-Speare" jag läst. Gradvis gick det upp för mig att Whittemore egentligen bara sammanställt ett stort antal forskare av Oxfordiansk övertygelse i sin flitigt kommenterade version av sonetterna ("The Monument", 2005). 

Men det var ändå en fantastisk läsning på grund av den märkliga inblicken i en plågad femtioplussare som via dessa dagboksanteckningar gradvis inser hur han tappat greppet om inrikespolitiken. Hans kärleksbarn med Elisabet kommer aldrig att bli erkänt och få ärva tronen. Detta på grund en serie komplikationer där inte minst hans hemliga son ställer till det för sig själv och fängslas av sin egen mor (Elisabet hade skyfflat in sin forne älskare Oxford i fängelse också, en despots sätt att markera sin makt).

Över det här horoskopet vilar inga sorger! Mars i Fiskarna (Vatten) är visserligen lite av en monstermagnet, men dess inlevelse är närmast oslagbar. Typiskt att en Mars i Vatten verkar under det reaktiva sinnelaget i eldiga Väduren. Disponenten tycks således dra sig bakåt medan Månen i Väduren normalt reagerar häftigt och impulsivt. Det här är en mjukare version av vädurssinnet, en kanske mer själfylld. Men framför allt slipper Whittemore den brittiska surpuppans Mars-Vatten-attack mot en Måne i Luft. Amerikanens Eld/Vatten-kombination urladdar sig friskt och konstruktivt.

Det är också lustigt hur väl Whittemore anknyter till grevens eget horoskop, Solen i Luft och Månen i Eld är omkastade element jämfört med Oxfords Solen i Väduren och Månen i Vattumannen. Whittemores timma är inte känd man nog vore det fascinerande om hans Måne hittades gradexakt med grevens upphöjda Sol i Väduren. Whittemore har själv Solen mitt i Vågen men dess fall ska inte tolkas som att Vågen är ett svagare tecken (utom möjligen hälsomässigt). 

Vad upphöjelse och fall innebär för just detta teckenpar är mer "självtillit" kontra "kooperation". Solen i Väduren "vet" att den är bäst, Solens fall i Vågen är visserligen inte liktydigt med dåligt självförtroende, men väl en upplevelse av att vara halv - det är den sociala instinkten som kanske är som tydligast i Vågen. Parbildning.

En fullmåne antyder ett vässat men inte helt stabilt intellekt. Jag tror det är en utmärkt sak att ha för en skådespelare.

Dessutom är den drivande Solen i Vågen fint understödd av Venus i Eld och det är lustigt att bloggaren, själv Våg med Venus i det andra Eldtecken som den här planeten kan nå under Vågens period (Lejonet). Luft och Eld är lika progressiva som Jord och Vatten är försiktiga, konservativa eller ibland rent reaktionära, och det kanske är positiv polarisering som krävs för att komma i kontakt med nya idéer - som frågan om Shakespeares författarskap. 

Före min underliga "medeltida" dröm hösten 2005, där en person namngavs som "Oxford", hade jag överhuvudtaget aldrig tänkt på att författarens identitet kunde vara ett problem. Jag var inte ens intresserad av drama och slutade läsa skönlitteratur redan runt elva-tolv - en ålder då jag lustigt nog skrev min första och enda pjäs, om "kongressen i Drakulas slott där de samlade monstren diskuterade problemet med att människorna inte längre trodde på deras existens". Förklaringen till den bisarra storyn var att det gick en reprisserie med gamla svartvita monsterfilmer samma år.

Whittemores karta påminner också om grevens av Oxford genom en tung klump i Oxen. Faktiskt föddes de på samma ställe i Jupiters tolvårscykel, när rikedomens planet passerar Oxens tecken, så att Jupiter får ett naturligt fokus i just frågan om materiella tillgångar. 

(Att läsa Oxfords personliga korrespondens är en nedslående läsning om en materiellt fixerad individ, flänger runt och försöker få ut sin rätt hela tiden. Det här är nu inte enbart Jupiter-i-Oxen, grevens Sol i jagiska Väduren bidrar säkert till helheten. Det fanns dock skäl till den här korrespondensen, staten lurade av honom hans ägodelar och han lyckades aldrig helt få tillbaka dem.)

Whittemores Oxe innehåller också Saturnus som hos greven lustigt nog också befinner sig i Jord (Stenbocken). En allmän "synergi" mellan Shakespeare-forskaren och hans studieobjekt är en tanke som ger sig.

En Saturnus som mottar Algols onda inflytande har inte dykt upp tidigare på bloggen (vad jag minns) och jag har ingen aning om hur det ska tolkas. Som att Shani, den långsamma, blockerar Djävulens korrumperande eller nej-sägande inflytande? Jag vill minnas några fall av Saturnus som hindrar den goda stjärnan Regulus från att nå världen (Jorden), och fast det i några fall var bloggens ideologiska fiender, tror jag också en av "de goda" fötts på det sättet. Kanske Saturnus, med sin typiskt senkomna stil, fördröjer men inte fullständigt sinkar Regulus välsignelse? 

Kanske Saturnus inte helt kan hålla Algols negativa inflytande borta? I Oxens tecken drabbas det materiella och sanningen är att Whittemores privat utgivna "The Monument" lider lite av dålig typsättning och kanske något fler stavfel än man är van vid med litteratur om litteratur. Men Whittemore är en äldre herre och Algols korrumperande inflytande har kanske rätt att visa sig på äldre dagar... Hans kunnande är enormt.

Hans försök att korta ner och variera innehållet i "The Monument" i en uppföljare har bara fått försiktigt positiv kritik av köpare på amerikanska Amazon. Det gnisslas lite om en brist på struktur och att det kanske känns som ett hastverk. Det kan vara Whittemores fullmåne. Vågen och Väduren kan skapa en flyktighet, het och engagerad ena stunden och så plötsligt utan intresse i nästa. De presterar ojämnt. Kanske scenen var en bättre plats för författaren än skrivbordsforskarens - där har Jordelementet en mycket större uthållighet när det gäller att få allt perfekt.

************

Det var det skrinlagda inlägget om Jonathan Bate.

För att återvända till frågan om den tvetydighet Bate så beundrade Shakespeare för, och om den bör placeras under direkta störningar mellan Luft och Vatten, kan man se på Bates karta och notera Mars i duala - tvetydiga! - Fiskarna och hur omoralens planet attackerar Solen i duala - tvetydiga! - Tvillingarnas tecken. 

En värre Vatten/Luft-dissociation får man leta efter och den här traditionalisten drar sig alltså inte för att fara fram med en rent bedräglig diskurs.

Går man till den här bloggens favoritkandidat till författarskapet, greven av Oxford, finns där ingen störning mellan Luft och Vatten alls, så han måste ha använt någon annan "astrologisk tillgång" för att producera sina dubbelmeningar. 

Det betyder nu inte att offren för den bristande samarbetsviljan mellan Luft och Vatten inte producerar tvetydigheter, tvärtom! Men dessa är olycksfall i arbetet, "förluster vid översättningen" eller som jag noterade om den skyldiga egoisten: åsynen av människors lidande får moderater att rationalisera vilt och söka förklara att individen minsann kan bestämma över sitt eget öde (trots att moderaterna arbetar dygnet runt på att skapa sin egen komfort på andras bekostnad). 

Moderater är så falska att de inte ens kan erkänna för sig själva att de anser människan vara ett djungeldjur enligt myten om djungelns lag, att de med andra ord tappat bort sig själva i en sagovärld vars enda syfte är att döva deras skuldtyngda samvete (vilka hemska nästföljande liv dessa svenskar just nu bygger sig). Med så låg intelligens är det tveksamt om t.ex. astrologin skulle hjälpa dem att nyktra till. Jag befarar att människor som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg kommer att dö som de dårar de var i livet.

Edward de Veres månascendent förklarar perfekt en tidigare citerad Shakespeare-sonett där poeten hyllar sin kreativitet under Eldens och Luftens inflytande men lamenterar Jord och Vatten som drar ner honom i melankoli.

Det vitala och t.o.m. stridslystna sinnet (Månen + Mars) i Vattumannen bottnar här i melankoliska Saturnus i sitt negativa härskarläge i Stenbocken i tolfte huset för sinnets föreställning om världsliga förluster och ett mörkt omedvetet att rentvå. Det är mer än en föreställning om förlust, för när Edwards far dör då han är tolv år tar Kronan kontroll över släkten de Veres alla egendomar och det är precis vad månascendenten tydligt illustrerar. Faderns Saturnus i offer- eller förlusthuset och även Kronan som den auktoritet som bereder honom förluster. 

Elisabet och hennes närmaste rådgivare, inte minst Lord Burghley svek gruvligt Edward i ekonomiska frågor, de Vere var en av Englands rikaste släkter och frestelsen blev för stor för staten när de såg den faderlösa sonen och en änka (som naturligtvis inget hade att säga till om). Jämför regeringen Reinfeldts vansinnesaffärer med folkets skattemedel - fast här var det enbart 30 miljarder i förlust för alla!

Månhoroskopet vittnar om hur bildad Edward de Vere måste ha varit, givet den intelligens som sägs åtfölja den upphöjda Solen i Väduren i tredje intellekts- och författarhuset. Månen/sinnelaget behöver därför bara svara med Vattumannens klassiska känsla för systematik på den energiska Vädurens alla utfärder i vetandets värld och vi ser något av ett encyklopediskt vetande växa fram. 

Ett flertal yrkesmän, inte minst läkare, träder fram i Shakespeare Beyond Doubt? och intygar att de ser en djupt kunnig människa ledigt svänga sig med yrkeskunskaper i pjäserna. Särskilt road var den här bloggaren med sina "astrologiska syndrom" av att höra att Edward de Vere tycks ha hyst en närmast morbid fascination av psykiska åkommor -  att döma av hur många pjäser som har psykisk sjukdom som ett viktigt eller t.o.m. bärande inslag. Författaren till Sonetterna talar också om en punkt då han tappade förståndet.

I grevens horoskop skulle det kunna vara en Måne som närmar sig olyckans Mars som indikerar detta, särskilt som de båda disponeras av Saturnus i "förlustens" eller den onda daimonens tolfte hus. Här ger månascendenten fascinerande tajta besked, vilket faktiskt också det styrker Oxfordianernas identifikation av författarskapet. Den upphöjda Solen och skrivaren Merkurius i tredje skriftspråkliga huset går inte av för hackor, heller.

Väljer man istället att se horoskopet utifrån en solascendent - utifrån hans aktiva handlingsliv, är det svårt att undvika slutsatsen att faderns frånfälle vid tolv kom att definiera hans öde. Här är berättelsen om Makten, Fadern och Sonen - kända teman, vad jag förstår - jag är inte litteratur- eller Shakespeare-vetare - i nästan hela bardens produktion.

Solhoroskopet ger också Eld/Jord - egenmäktigheten eller kampen för att hävda sin rätt. En förråande influens som ofta ter sig som en bråkig och socialt problematisk person - precis som Oxford, som inte bara satt av tid i Towern (Vavasour-skandalen) utan också landsförvisades för en kort tid.

Oxfords relation till Makten eller drottning Elisabet är, som krypterad i Sonetterna, den kanske mest komplexa tråden i hela hans livsväv och det är inte underligt att den dyker upp så tydligt som i grevens solära horoskop. Man kan också noterar hur ekonomiskt fixerat den dagverksamma greven är: både andra huset och det elfte är livfulla! 

Unikt för Oxford var det årliga apanage som Elisabet betalade ut till honom. Tusen pund motsvarar cirka 600.000 kronor i dagens pengavärde. Dessa statliga pengar lade Oxford emellertid inte som dagens usla moderater i egen ficka utan lät direkt gå tillbaka till kulturen i formen av de teatergrupper hans underhöll och det pjäsförfattande han trakterade åtminstone Londons befolkning med. Oxford var känd i eget namn som författare till komedier och rankas i en samtida bok som Englands främste dramatiker. Shakespeare nämns överhuvudtaget inte i den listan enligt debattboken Shakespeare Beyond Doubt?. Vilken slutsats kan man dra av det?

Den nattdröm i november 2005 som gjorde mig medveten om Oxfords historiska existens innehöll just en mäktig kvinna i den dubbla funktionen av "Queen" och "Mother" enligt den talkör jag hörde viska på engelska medan paret majestätiskt skred framåt mot bakgrund av den kulissvägg mitt undermedvetna konstruerade - tydligen för att bättre förstå vad scenen handlade om. I drömmen vandrade dessa uppenbart adliga personer i förnäma munderingar genom det exklusiva varuhuset NK i Stockholm och dess många små klädbutiker för de fisförnäma.

Se tidigare inlägg om Oxford för samma historia med andra ordval.

Siderisk och tropisk Josie Maran

Studerar horoskop för modellsköna individer och hittar en talande illustration av hur galet den västerländska zodiaken ringar in individer jämfört med den sideriska.

"Moon and Venus in Gemini make her very pretty, intelligent, and flirtatious. There is a strong liking for reading, writing, or communicating in general."

Den korta (tropiska) horoskopskissen över den ljuvliga Josie Maran (som jag först noterade för sitt spektaluära leende i en ultrakort inledningsscen som cigarettflicka i The Aviator från 2004) använder de traditionella zodiakbeskrivningarna. Hon föddes den 8 maj 1978 i Kalifornien (sommartid).

Problemet är bara att inte ett enda ord om den flirtiga Mån-Tvillingen stämmer, jämfört med hur Josie Maran bsskriver sig själv. Hennes beskrivning av sin natur stämmer å andra sidan perfekt med den sideriska zodiken:

"I'm usually a mellow, go-with-the-flow person, except when someone tells me I should do something. Then I get stubborn."

Vad är detta om inte den normalt passivt fogliga Mån-Oxen som dock tvärstannar i tjurskallighet så fort den upplever press! Modellens Sol i Väduren är heller inte den normalt framåt typen eftersom härskare Mars är fallen i passivt defensiva Kräftan. Både Kräfta och Oxe ger basen för en extemt feminin och undergiven natur som har tvärandet som enda uttryck. 

"When I was younger, I wanted to be a sex therapist - a hipper Dr. Ruth. I've never had a boring conversation about sex."

Jag säger bara: sexplaneten i sitt fallna tillstånd i Kräftan, ägare till karriärvägen Solen!

Allt detta sammanfattas också i hennes första sekunder på vita duken i filmen Aviator där hon är ett passivt och fogligt objekt för Leo DiCaprio som den lystne Howard Hughes.

Aftonbladet och trovärdigheten

Aftonhoran förnekar sig aldrig. Rackaren Charlie Sheen skapade rubriker för några år sedan och tidningens skribent Magnus Sundholm påminner sig nu att polisen ryckte ut "när Charlie Sheen full och hög låst in den nakna porrskådisen Capri Anderson i en hotellgarderob" (AB).

Nu är det här visserligen skräpnyheter och tydligen skräpjournalister som täcker dem. För när Aftonhoran senast och detaljerat berättade historien var var det Capri Anderson själv som flytt in på en toalett och därifrån larmade polisen om tokgalne Charlie ute i hotellrummet (ursinnet rörde pengar). 

Tala om ett bedrägligt minne (Merkurius) och inte ambitionen att kontrollera det!

En underlig bekräftelse av min drapa om Aftonbladets journalistiska ambitionsnivå så sent som igår. 

När jag söker födelsedata för att granska Merkurius status i horoskopet upptäcker jag att det här är på Flashback-nivå - en hel tråd finns det om skribentens "hysteriskt" låga journalistiska nivå. Yrkesmannen har dock sett till att eliminera personliga uppgifter från nätet, kanhända efter den nu sju år gamla diskussionstråden...

Livslögnens mekanismer

Den amerikanska drömmen, så omhuldad av inte minst dagens avpolitiserade och motbjudande ytliga moderata väljare i Sverige, den drömmen kraschar fullständigt med ett nytt historiskt fynd, inte äldre än 1940-talet. Huffington Post berättar den skamliga historien.

Likt Reinfeldt och hans fas 3-inspärrning av det hans "marknad" anser orekryterbara individer, praktiserade USA läger för tvångsarbete så sent som på 1940-talet. Då var det japaner som ansågs vara det samhällets avskum. Den dolske Reinfeldt pennaliserar sjuka och arbetslösa därför att han hatar socialdemokratin som för honom representerade välfärdssamhället och en skattesats en självisk ynkrygg inte vill betala; USA straffade landets japaner genom att skicka dem på tvångsläger som straff för att Japan attackerat Pearl Harbor. 

Här ser vi råtthjärnor i verksamhet, och det är tragiskt att svenskarna inte hade bättre vett 2006 än att rösta på ett lögnaktigt parti som bara ville förstöra den goda samhällsgrunden och ersätta med en själviskhetens ideologi. 

Som jag tidigare påpekat har USA-horoskopet, Reinfeldts karta och kartan för Nya Moderaterna påfallande paralleller vilka kan sammanfattas som en neurotisk gränsande till paranoid rädsla för att någon ska stjäla maten från dem. Det gör att den här typen av människa - eller samhälle - sluter sig samman i självisk kramp och tappar sin solidaritet (känsla att allt hänger ihop). Det är därför två moderater i SvD kan ondgöra sig över för mycket undantag från invandringsreglerna. Vissa har förlorat sin mänsklighet och är bara pengaräknare, de har blivit en muterad underart till människan, ett distinkt ovärdigt kreatur.

Låt oss se om den paranoida själviskhetens syndrom dyker upp i någon form hos de två senaste moderaterna som skämmer ut sig genom att röja sin skämmiga världsbild via debattartikeln...

Gunnar Axén har redan figurerat två gånger på bloggen men bloggaren väljer att glömma insignifikanta namn och har ingen aning om vad ärendena då gällde. Invid horoskopet har jag antecknat att han tillhör dem som torgför den borgerliga och särskilt moderata myten om "lat- och bidragssvensken". En låg människa med en ond intention.

Med båda eldplaneterna Solen och Mars i Luftelementet är han en tydlig teoretiker och ideolog. Problemet med ideologer är att de stundom struntar i empirin och vet man inte om ens favoritmodell stämmer med verkligheten, eller ens bryr sig, ja då är man troligen moderat, den korrumperade intelligensens parti.

Gunnar Axén:

Mikael Cederbratt:

Nej. Kombinatet Jungfru/Kräfta, den USA/moderata kombinationen av självtjänande och vinstgenererande individer med global räckvidd och omvänt paranoid fruktan att någon ska nagga den egna förtjänsten i kanten (att tänka stort och solidariskt och samhälleligt kommer inte ens för människor som har avstannat på en primitiv personlig eller individualistisk nivå), det kombinatet återfinns inte hos dessa två. 

Deras moderata hatideologi kanaliseras här genom en annan käpphäst: att varje person som kommer till Sverige ska "bära sin egen kostnad" (denna satans ekonomism som tagit över de sämsta människorna). Att alla som flyttar hit har någon förmåga och skall bidra med något är bara sunt förnuft, det motbjudande är när räknenissar snor åt sig resonemanget.

Faktum är att det goda som kan sägas om näriga Vattenelementet är att det också ger kroppsliga känslor - det illamående man erfar när man ser någon tigga på Stockholms gator, när man ser någon i nöd. 

De här två moderaterna har ytterligt kraftfullt Vatten i sina horoskop eftersom deras sinnelag är Kräfta respektive Fiskarna. Särskilt Axén borde ha ett extremt medlidande med människor eftersom expansiva Jupiter kombineras med Månen i Kräftan.

När det empatiska Vattnet nu signalerar kan en människa välja två tankemönster. Jag har en moderat bekant tyvärr så slirig att jag inte längre har någon behållning av politiska diskussioner eller egentligen något samtalsämne alls eftersom han skarvar, fyller i och kompenserar nonstop för att undvika meningsmotsättningar.

När jag skrattar ironiskt åt Reinfeldts fem miljarder som gick rakt i restaurangägarnas fickor utan att maten ens blev billigare, då är han genast där med lögnen om att det gav fler arbeten. SCB:s siffror om hur obefintligt lite branschen anställt efter Reinfeldts muta har han antingen valt att inte läsa, på det sätt förljugna människor dissocierar sig från all information som kan ge olustiga känslor. 

Eller också lever han i en dissociativ lögn där han vet sanningen men producerar en helt annan information. Horoskopet visar flera planeter i Luft men den i sammanhanget viktiga "mitt finansiella välmående - Venus i Kräftan i 2a ekonomihuset. Detta är inte bloggens astrologiska "dissociationssyndrom" i strikt bemärkelse men uppenbarligen går ett beteendemönster av lögnaktig typ igång så fort ämnena börjar närma sig ämnet pengar. 

Luft och Vatten går undan för varandra för att tanken kan ge obehagliga känslor eller känslorna kan ge tankar som inte stämmer med ens naiva föreställningar. Moderaterna tycks locka till sig borgare som har oerhört svårt att hålla sig till sanningen. De vill helt enkelt inte höra om det falsarium de ägnar sig åt...

De båda männen bakom SvD-artikeln missbrukar sina intellektuella förmågor (Luftelementet) till att rationalisera bort sin grundläggande humanitet. Cederbratt är dessutom dubbelt anfäktad av sagda dissociationssyndrom eftersom den efterhandsrationaliserade Luften härbärgerar såväl hans måndisponent (Jupiter) som hans saturnusdisponent (Venus). 

Det är min erfarenhet att den välvilliga Jupiter är lätt korrumperad och istället för att indikera gudens vilja, "allt gott åt alla människor" istället ställs i egots tjänst. Jupiter kan således i lika hög grad som Jungfruns tecken symbolisera självtjänandet. 

*****

Apropå den själviska tagningen av Vatten när det efterhandsrationaliseras för att gynna egot, se Fredrik Reinfeldts solära motiv Kräftan som hans ideal.

Denna Kräftans instinktiva jakt efter trygghet (och behov som så snabbt kommer över individen att den ofta stannar vid emotionell skräpmat som Läckberg-deckare) efterrationaliseras nu av Solens ägare Månen, som reflekterar detta patetiskt låga ideal och söker fluffa till det med en snygg och genomfalsk ideologisk inramning. Det här komplexa sammanhanget har diskuterats flera gånger tidigare.

Men intressant är att "ägaren" till elftehusidealet om kortsiktig behovstillfredsställelse,  Månen, ligger i 2a huset för "min plånbok". Vi ser tydligt hur den falske mannen spann på svenska folkets banalitet och vilja till snabba kickar (skräpmat på McDonalds) och lite mer pengar i egna plånboken! Det han sedan gjorde var att kasta åt dem en liten smula men skopa över miljarder till privata individer.

Lika talande är att svenska folket inte fattade att han hade tänkt sig ta pengarna från de fattiga! Även denna tendens att vilja agera som slavherre (6e/12e-husaxeln) har bloggen diskuterat tidigare men kräver lite sökande för att hitta tillbaka till. Det är uppenbart att han fasar inför sjuka och ofärdiga - Reinfeldts Vattenelement (Kräftan, 12e huset) saknar med andra ord helt förmåga till empati. Han rusar hem till muromgärdade Kräft-cellen Täby och yrar om att "etniska svenskar" minsann bär sin "kostnad" - samma sinnessjuka resonemang som fyller Axén och Cederbratt i SvD-artikeln.

Ekonomister är människosläktets verkliga fiender, och de dominerar stora delar av världen. Därför kan man räkna med dramatiska händelser i den mänskliga civilisationen. Moderaternas försök att på nytt introducera "de fattiga och de rika" är det sista vi kommer att vara med om i Sverige innan den stora smällen kommer. 

Jag skulle tro att landets öde under en "ond demon" kommer att leda till något horribelt runt 2019-2020. Glöm då inte att det var den allt mer högervridna socialdemokratin och därpå dess tydligare uttryck i Nya Moderaterna som bäddade för detta. I historieböckerna kommer både Persson och Reinfeldt att bli sinnebilden för landsförrädare män som sålde ut ett helt folk till de onda marknadskrafterna som ser människor bara som en ekonomisk kostnad eller intäkt. 

*****

Se också en annan infallsvinkel på instinktens förhållande till rationaliteten i Shakespeare, tvetydig eller dissociativ?