Från angeliska höjder ner i fåran

Skivspelare modell extrem (inte bloggarens men
utrustad med samma nål som spelar en roll i inlägget)

Från förra inläggets påminnelse om renässanshumanisten Pico della Mirandolas förhoppning att mänskligheten skulle höja sig till serafernas, de lysande änglarnas nivå (och infria planen för den här arten) dyker det här istället rakt ner till trälens nivå, ner till plogfåran.

Med Fåran menar jag nu spåret i en gammaldags grammofonskiva av lättrepad vinyl. De gamla babyloniernas namn för Jungfruns tecken var det ekivoka Fåran, men primärt var symbolen förstås agrar (”virgin soil”, ännu oplogad och därför inte urlakad jord).

Har i dagarna insett att min skivspelarnål var sliten efter nio år. Musiken har låtit hårdare och mer metalliskt än den brukade. Magin var borta. Det inre sinnet lever i förnekelse en tid - särskilt när nålbytet går lös på drygt 7.000 - men till sist inser man att den gjort sina tusen utlovade timmar.

Jag återvände till samma säljare som för en evighet sedan och småpratade lite om hur olönsamma produkter som håller hela nio år måste vara. (Alla branscher utom HiFi-branschen verkar ha lärt sig tillverka tidsinställda bomber - konsumtionsföremål SKA gå sönder snabbare numera - företag jobbar nämligen inte för att betjäna kunderna utan för att berika sig själva på alla sätt de kan komma på.)

Säljaren (och tillika generalagenten för den här produkten) pratade i sin tur hellre om sina fantastiska intryck av det japanska pickupföretaget, om deras hängivenhet och uppmärksamhet på detaljer. 

Jo det är sant, Japan insjuknade aldrig i den västerländska bedragarmentaliteten... Den här pickup-modellen har nu handtillverkats i Japan under, med västerländska mått på en produkts livscykel, närmast ofattbara 30 år och med bara små justeringar. Den var ett uttryck för konstruktörens geni då och är tanken riktig håller de i det fysiska livet också (förutsatt att den praktiska kunskapen finns på Jorden).

En kvalitetspickup bör först spelas in upp emot 50 timmar för att hitta sin musikaliska värme och detaljrikedom - en försvarlig del av dess förväntade livslängd på 1000-1500 speltimmar. Men i väntan på "magin" upptäckte jag hur perfekt horoskopet stämmer in på ämnet.

Enligt kvittot registrerades köpet 13.01 och vid den här tiden på dagen stiger Plogfåran (Jungfrun) över Stockholms östra horisont. Kunde det bli mer symboliskt?

Analogin är inte perfekt. Plogfåran är det önskade resultatet av plogens karvande i underlaget. Pickupen ska helst inte karva ytterligare i det redan upplogade spåret utan bara läsa av det så exakt som möjligt!

Skälet till pickupbyte är dock just att en sliten nål kan skada spåret den följer och på sikt förstöra skivorna. Och när man tittar närmare på horoskopet är det just vad lunchhimmelen berättar om:

Som när bloggaren/musiklyssnaren föddes finns idag inte en enda planet "jordad" i det fysiska Jordelementet. Men vid lunch stiger Jordtecknet Jungfrun med sitt babyloniska namn Plogfåran - notera att Oxen är den obrukade jorden och Jungfrun är jord som den vinsthungrande jordbrukaren redan rispat med sina verktyg. En skivspelarnål är ett skarpt föremål - likt ett svärd som banar sig väg. Att hitta Mars i tionde huset och i nittio graders attack ner mot Plogfåran blir en perfekt illustration av skadegörelse mot den svarta vinylskivans spår.

Den för tillfället extremt komplexa Tvillingarna innehåller dock inte bara skadegöraren och olycksbringaren Mars, den är i själva verket bara första impulsen. Från det att krigiska missljud hörts leder berättelsen inom Tvillingarna över i Jupiter - välmåga och välsmorda "gräddfilen" - så som musiken lät medan nålen ännu var fräsch och kunde följa och återge mikroskopiska detaljer i musiken över hela vinylsidan.

Lyckan i Jupiter lämnar nu över till Merkurius, handelsmannen och den som leder hela det här tåget är Solen. Med en produkt som bara behöver bytas vart nionde år kan man verkligen se Solen som "milstolpe", en av de större händelserna. Eftersom jag försöker leva ett anti-materialistiskt liv, med egentligen bara musik som lika viktigt som föda, är nålbytet så stor subjektiv betydelse att det platsar som milstolpe. För någon analt fixerad människa kanske varje byte till ny toarulle upplevs som ett nytt kapitel! Var och en vet vad de har satt ribban på för nivå i livet. Om inte kan horoskopet kanske påminna...

Men Solen kan också ses som det nya fantastiska ljus som kommer att bryta in i huvudämnet (musikalisk) kommunikation efter kontakten med Merkurius/handelsmannen (Tvillingarna korrelerar ju till 3e huset som är huset för sång och dans i indisk astrologi). Jag vill nu inte kalla handlaren slutmålet för den här serien av budskap, men han är förvisso remarkabel och jag råkar veta att han föddes i sideriska Tvillingarna, handelsmannens tecken.

Butiksägaren (och importören) har gjort en häpnadsväckande resa sedan jag blev medveten om hans existens för nio år sedan. Från en liten men exklusiv butik har han expanderat rejält och har nu en långt större yta med så dyra ljudprylar och apparater att de nästan bara hittas hos den där "enstaka procenten".

Som med många andra områden har HiFi blivit klassegregerat. Slavarna sitter där med en hembio och storskärm. Bland bättre folk har man ett antal "system", och naturligtvis två eller flera dedikerade system för ljudåtergivning på en nivå som inte står Abbey Road Studios efter.

Som tonåring kunde jag sommarjobba en månad och tjäna ihop till en exklusiv pryl (har alltid sett skillnaden på en ranglig produkt och en byggt utifrån något slags högtflygande ideal). Så som "marknaden" idag ser ut har ynglingen inget hopp om samma exklusiva pryl ens om han sommarjobbade fem-tio år.

Medelsvensson märker inte hur Reinfeldts marknadsekonomi lurat alla utom några få på konfekten för den breda medelklassen luras på smörja för pengar som förr gav kvalitet och de är grundligt hjärntvättade att utan att tänka efter köpa nytt med korta intervaller. De som minns och fortfarande uppskattar kvalitet inser plötsligt att de inte längre har råd för de här produkterna finns nu i ett prissegment som ligger bortom det fula ordet "premium". (Den som köper en premiumprodukt tillhör också den lurade massan.) 

Marknadsliberalismen, signerad Reinfeldt och Borg med flera, har gynnat de få, slagit moderatblå dunster i ögonen på mängder, och missgynnat 99% av befolkningen.

Nå, mitt i det här konsumtionssamhället som alldeles gått överstyr, håll ändå med om att den luftburna kommunikatören i världsligt viktigaste position (10e huset), men med ett moment som stör sig mot den jordiska Plogfåran, är en alldeles klockren representation av en grammofonnål som en merkuriskt sensitiv och bevingad budbärare av musikaliska klanger från en högre verklighet!

Det är speciellt intressant att hitta BÅDA de merkuriska tecknen i huvudroller. För något år sedan, under läsning av den alexandrinske astrologen Ptolemaios, hyllade han just Jungfrun och Tvillingarna som de bästa tecknen. Jag minns inte vilket hans argument för detta var. 

Här kan man nu se hur de båda samverkar för en ljudförmedling av högsta kvalitet. Luften bär idéerna (inte minst på en näraliggande nivå som ljudvågor) men bara Jungfrun har den superpetiga precisionen att den förmår återge vad som från början var ett musikaliskt framförande fyllt av små och stora detaljer (den här pickupen är berömd för dess extrema förmåga att beskriva t.o.m. minsta dammkorn i fåran). 

Jungfrun, Jordelementet och därmed negativt polariserad är en plogfåra, en gjutform eller en negativ version av kreatörens positivt polariserade intention. (Märkligt hur västtraditionen förvandlat tecknet till en "omärkt" Jungfru, en oskuld. Babylonierna säger raka motsatsen: Fåran är det tillstånd när Hades redan våldfört sig på Persefone!) 

"Negativ bild": Vi tror vi lever i verkligheten här nere i det materiella men det här är i själva verket en negativa och förmörkad avbild av den verklighet varelser upplever som helt befinner sig i Ljuset. Därför är Reinfeldt så rädd för "visioner", han vet att allt han försöker tro på kommer att visa sig fel den dag hans Sol går upp för honom. Han ligger i krig med sin egen själ.

Båda tecknen samtidigt aktiva (och viktiga) i ett horoskop har figurerat några gånger i journalisthoroskop, men här räcker med att likna elementkombinationen Luft och Jord vid "teori och praktik". Den japanska ljudingenjörens trettio år gamla idé "uppe i det blå" håller än idag eftersom de fysiska produktionsfaktorerna (Jungfrun) ännu är för handen. Och det är ofrånkomligt: Jungfrun är grovjobbet i det fysiska, här i underfundig återkoppling via sin härskare Merkurius i Luft.

Se även dessa inlägg om horoskop för "döda" ting:


Olyckshoroskop för en bildskärm (maj 2013)

Horoskop för ting (ett viktigt bokinköp, aug 2009)

Människans värdighet. Och så Reinfeldts värld...

Den svenska modellen, av marknadsliberalismens tillskyndare under senare år ömdöpt till den nordiska modellen, granskas av en ekonomiprofessor i DN.

http://www.dn.se/debatt/den-nordiska-modellen-kan-sta-emot-omvarlden/

Så enkelt och tydligt allt blir om debattören ser helheten, och det gör den här mannen. Bra artikel trots att jag normalt avskyr ekonomi – ämnet är såå långt under intellektets egen nivå att sitta och räkna på människans värdighet i kronor och ören!

https://en.wikipedia.org/wiki/Oration_on_the_Dignity_of_Man

Pico della Mirandola förstod judisk antropologi och den tidlösa filosofin (sophia perennis) när han hävdade att människans mål bör vara att upphöja sig till Eldelementets nobilitet och bli lik seraferna, den högsta typen av änglar. (Icke-materiella och därmed oförgängliga livsformer.)

Pico dog redan i trettioårsåldern, kanske var det hans egen inre vetskap om att tiden var kort som drev fram hans geni i så unga år? De flesta lever och dör utan att den inre GENIE någonsin fått ett ord med i laget. Konverserar t.ex. du någonsin med din själ?

Jag har hört min några gånger under livet – ur egocentrisk ståndpunkt kan man bara uppleva detta som en annans röst som bryter in i det egna huvudet, men i själva verket är det ens eget jag bortträngt av den råtthjärna som samtiden har preparerat åt en och låst in i vissa partiska klassvärderingar, världsbilder etc. Det är lätt att förstå hur en genomsekulariserad och intellektuellt helt oförberedd människa skulle bli panikslagen av att ”höra röster”!!! :-)

Patetiskt, när fenomenet redan finns dokumenterat i antiken som ”andens stilla inre röst” – bara att västerlänningen inte läser klassiker längre utan ”deckare”. Fenomenet är identiskt med det som kallas ”samvetet” som dagens västerlänning följaktligen saknar en masse, med resultatet av att vår kultur tänker och agerar sociopatiskt. ”Fredrik Reinfeldt” (i meningen en personlighetstyp) blamerar människor som HANS system gjort utsatta för att inte ”anstränga sig” för att vara passiva soffliggare.

(Vid rättstavning av den här texten stannar Microsofts svenska ordlista vid ordet ”nobilitet” och vet inte vad det är – en bättre illustration av min poäng går väl knappast att hitta.)

Högern har under de gångna åren givit Sverige en inhemsk variant på den ”amerikanska drömmen” som osant påstår att alla kan ”fixa det för sig” – som om de omgivande sociala strukturerna vara var en illusion. Statliga myndigheter VRÄKER ut miljoner i reklam för sig själv och urholkar hela begreppet stat – en garant för allas likvärdiga behandling, i linje med Picos vision om människans värdighet, som i sin tur gav oss skrivningar om människans oförytterliga rättigheter!

Högern är objektivt sett en kräkens sammanslutning, dess metodik syftar till att driva samhällsmedborgarna tillbaka till reptilhjärnans evolutionsnivå.. "Jobba äta jobba." ”Äta eller ätas” – vilket ras jämfört med renässansens ideal! Om Reinfeldt var fan själv för Sveriges sjuka och arbetslösa, vilken skillnad kommer då f.d. svetsaren Stefan Löfven att innebära? Det här landet behöver en helt ny tankemodell av vad som är livets mening, en modell som inte utgår från den falska religionen ekonomism.

Den amerikanska drömmen har fått svidande kritik från flera håll på sistone, forskning har visat att den inte slår in och att amerikanerna själva resignerar och inser att den var en lögn när åren går och de inte lyckas... Här är ett annat perspektiv:

Some wonder how the American ideal of equality of opportunity has eroded so much....

Robust higher education, with healthy public support, was once the linchpin in a system that promised opportunity for dedicated students of any means.

We now have a pay-to-play, winner-take-all game where the wealthiest are assured a spot, and the rest are compelled to take a gamble on huge debts, with no guarantee of a payoff. http://opinionator.blogs.nytimes.com/2013/05/12/student-debt-and-the-crushing-of-the-american-dream/

N.Y. Times artikel om galopperande kostnader för högskoleutbildning kan lätt generaliseras och jämföras med den svenska privatiseringshysterin under Reinfeldts välde, som inte alls leder till an större allmän lycka utan till större skillnader mellan fattiga och rika. Alla med minsta hopp i sikte löper gatlopp för att blir fursteslickare inför den rikaste procenten (se de svenska medierna!) och medelklassen kollapsar inifrån på grund av dess okunskap och naturliga (och därför begripliga) själviskhet. 

Det är inte alla givet att likt Pico della Mirandola upptäcka att det också finns en värdig komponent i det djur som kallas människan: Människan med stor begynnelseboktsav. I Sverige har sekulära språkreformer gjort sitt bästa för att förblinda folk genom att skriva allt med gemener. Andra språk har bevarat sin kontakt med antikens bättre vetande... 

Människan med versalt M är inte bara en klass, det är en ontologisk storhet. Mot denna förbryter sig högern stundligen - och vänstern också genom att förneka det alla djupa tänkare genom historien känt till. Det som behövs nu är bara att sätta Platon och Revolutionen samman. Det är det uppdrag västs befolkning kommer att stå inför inom kort, precis som Egypten redan nu skälver i vånda inför den verkliga Människans födelse till Jorden.


Tillägg

Hur typiskt det numerologiska värdet för det här inläggets publiceringstid är! 09:19 = 1. Dags att återinskärpa "1" - alltings enhet. Och var det inte just det professor Sandberg i DN argumenterade för: det där spöklika som är större än summan av delarna? Något en råtthjärna som Reinfeldt inte är mäktig, som söker reducera alla tecken på ett politiskt systemfel till "enskilda händelser" och mörklägga Rosenbad genom 69 nya sekretesslagar för att hindra någon från att se varifrån allt vår elände springer.

Kadhammar om säkerhetsneurotikern USA

Peder Kadhammars fina krönika om trygghetsneurosen i USA bekräftar perfekt bloggens inzoomning på amerikanska nationalhoroskopets idealhus och dess tilllfälliga ägare i det "slutna kvarterts" tecken. Tragiskt att ett folk så många svenskar beundrar i själva verket är moget djup psykoanalys och avprogrammering. 

Fredrik Reinfeldt ska skämmas som, med näringsliv och reklambransch sökt smuggla in den amerikanska drömmen - ibland t.o.m. under förevändning att det skulle röra sig om den svenska modellen, listigt förändrad till den nordiska modellen i de lögner svenska skattebetalare bekostar och som sprids i omvärlden för att dölja den faktiska nedmonteringen av Sveriges klassiska och humana samhällsskick.

*****

Svenska högermedier visar varje dag hur de försöker mind-fucka svenska folket. Alla medvetna skribenter har hyllat Edward Snowdens rättrådighet och kallat honom visselblåsare. Expressens övergripande policy gör istället att han stämplas som en läcka, som en säkerhetsrisk - fet neurotiska USA:s fobiska perspektiv i ännu en direktimport.

PS. Pröva tanken att Kräftans tecken - den lilla klanens känsla av "jag mot världen" - helt enkelt inte fungerar i ett så "stort" hus som astrologins nionde, som öppnar mot hela universum. USA-horoskopet har en ofattbar blockering mot öppenhet och frihet - och tillförsikt! 

Nionde huset är långväga resor och det är en sann paradox att européerna nådde USA och genast började bygga paranoia mot gamla Europa - som från det amerikanska fastlandet nu representerades av nionde husets avlägsna platser!

Bloggarens ockulta dagbok

En alternativ rubrik kunde ha varit "Himmelriket finns redan mitt ibland er" (Lukasevangeliet 17:20-21). 

Ett stort ämne kan tyckas, men inlägget "Den långa och vindlande vägen" som författades i två omgångar med en veckas mellanrum är egentligen det mest osannolika fynd bloggen publicerat under sina drygt fyra år och kanske till och med illustration i miniatyr av Jesus märkliga påstående.

I det att inlägget involverar frågan om Shakespeares författarskap noterar jag först nu, via ett uruselt referat i DN, att The Guardian halvvägs mellan första och andra skrivpasset hade en artikel i ämnet. Häpnadsväckande nog förs ämnet om Shakespeare någonsin besökte Italien upp i texten. Tala om att saker ligger i "luften"! Min första halva av "vindlande vägen" skrevs flera dagar före The Guardians artikel - inte för att tid spelar någon roll som vi ska se av det följande.

Medan jag ömsom nätforskade och skrev den senare hälften var jag så inne i arbetet att jag först efteråt inser vad som formalt tilldrog sig. Det är också då man inser hur pass udda det resulterande fyndet är.

Inlägget är väl långt för att enkelt kunna överblicka. Så många sidoturer är invävda som kan bringa läsarens uppmärksamhet ur fattning. Men textens andra halva, den som rör sig i norra Italien och utgår från min barndomsresa där med familjen, är inget annat än ett exempel på vad kristendomen kallar Andens direkta ledning. Texten har förevigat en dörr som tillfälligt stod öppen därför att bloggaren för tillfället var en Sökare.

I den andliga världen finns inga knusslighet och inga småaktiga hårklyverier. Ting, människor, bilkartor - allt finns där i himmelen och de ingår alla i ett obrutet sammanhang. I det gudomliga intellektet, som i den yttersta analysen är det enda som existerar, föreligger de jordbundna människornas hela upplevelsevärld som levande eviga väsen, som levande bilder ("images") - det som kanske upplevs som ett dött ting på Jorden är i himmelen ett uttryck för levande intelligens.

Det var vetenskapsfilosofen Wolfgang Smiths genomgång av den tyske mystikern, mäster Eckhart (1200-talet), som igår kväll fick mig att förstå den djupdimension som förevigats i blogginläggets realtidspresentation en pågående nätforskning.

Eckhart talade om "kokande" eller "sjudande" (fria och levande) bilder i himmelen eller i Nous, Guds intellekt. Givet bildens koppling till synlighet och därmed till Eld, påminner Eckharts tankar onekligen om romaren Plotinus hyllning tusen år tidigare till Eldelementet, det finaste elementet och det som står Gud själv närmast. 

Runt Guds tron, enligt den judiske profeten Hesekiel, står fyra levande väsen vilket enkelt kan identifieras som Oxen, Lejonet, Skorpionen (Örnen) och Vattumannen (Människan). Arrangemanget "runt Guds tron" är inte spatialt och texten ska inte tas bokstavligt. Det är bara människan som måste arrangera saker för att kunna begripa dem! En ordnad värld kontra kaos betyder ingenting "i Himmelen" eftersom denna platslösa plats existerar före världen och före VÅR meningslösa fiktion om ett "big bang", en tingens början.

Redan Platon hade kallat sina "former" eller "idéer" för eviga levande väsen och också han nämner fyra levande varelser (lånade Platon från judarna?). Det kan tyckas som om prototypen till Eldelementet i Himmelen motsvaras av den typ änglar (väsenden) som kallas serafer i judisk mystik (i vår värld via elementarvarelsen salamandern - en liten ödla). 

Den klass av änglar som kallas serafer ser bilder. Kan dessa vara desamma som under namnet Skådarna (ser uppenbarligen också bilder) faller till Jorden i den judiska Henoks bok efter att ha fattat tycke för "Jordens döttrar" (djurlivet eller t.o.m. humanoida apor)?

Var Lucifer (Djävulen) den förste serafen som föll och så att säga ledde till en reva i Himmelen så att ett segment av andevärlden föll en nivå? 

Judisk Kabbala verkar mer intresserad att skylla fallet på prototypen till kvinnan, Guds Shekina eller strålglans (motsvarande Purusha och hans Shakti eller Energi i en hinduisk tankeriktning). Det ger naturligtvis en bra symmetri med Mosebokens berättelse om Adam och Eva och hur Eva fick dem att falla ner från Paradiset.

Det går inte att utesluta att den serafiska änglahierarkin (den nästhögsta) är densamma som Kabbalans sju lägre sefirot (singular: sefira / siffra / styrande princip). Kabbalan tycks också tala om en evig värld där faktiskt de sju planeterna vi bara ser som materia från från vår sida befinner sig i sin eviga andliga form! Det är i denna lägre del av Guds intellekt den verkliga gudomliga uppenbarelseleken pågår och som på sin absolut lägsta nivå blekt repriseras i det fysiska kosmos. Vissa själar kan (via planeterna) höja sig till himlar högre än den rena mundana jordtillvaron... Antika religiösa texter kryllar av metoder och mantran för att i meditation och med de sju synliga planeterna som platshållare göra ett uppstigande i anden.


Wolfgang Smith studerar Kabbalan i sin "Christian Gnosis" och menar på samma sätt att det vi ser på Jorden också finns i evigheten, i Himmelen, men att vi just nu har tappat nivå jämfört med det gudomliga Intellektet och därför ägnar oss åt falska hårklyverier. Det finns t.ex. ingen skillnad på "levande" och "dött" - som jag sade är en karta med ortsnamn lika andlig som en själ - för den som öppnar sitt tredje öga.

Inlägget "Den långa och vindlande vägen" skrevs med ett tillfälligt öppnat öga, det inser jag nu. (Och planeterna i sina positioner under perioden, i relation till bloggarens horoskop, understryker det.) För hur skulle annars en spontan berättelse, skriven i stunden och varvad med nätsökningar kunna producera en så fullständigt obegriplig serie korrespondenser som de som redovisas?

Den klentrogne skulle kunna hävda att det var ett fabricerat inlägg, frukten av massor av grundforskning och där allt som inte bidrog till det författaren VILLE se hade sållats bort. Det vill säga, bloggaren ägnar sig åt att slå BLÅ DUNSTER i ögonen på sina läsare. Sanningen är istället att det var under själva skrivandet jag gradvis förstod sambandet mellan den unge brittiske grevens beundran av drottning Elisabets kartograf och hovastrolog, John Dee, och det faktum att han sedan vid 24 reste ner till Venedig, kartografins hetaste plats i Europa, troligen för att köpa sig några exklusiva ark (bara att plötsligt inse att en karta var något mycket exklusivt på 1500-talet ger en svindlande känsla).

Men det verkligt märkliga inträffade - "lajv", mitt under skrivandet - när jag börjar detaljstudera en karta (notera: en karta) över staden Treviso - en stad jag inte vet hur många år eller årtionden jag varit medveten om därför att den kuriöst bildar mitt förnamn baklänges (O, Sivert - födelseattesten använder enkelt "v", i tioårsåldern får jag plötsligt lust att stava med "w").

När jag zoomar in Google-kartan för att se om något i Treviso skulle väcka något distinkt minne till liv, ser jag direkt ett område benämnt Forlani samt vägen Via Forlani. 

Det namnet har jag en mycket stark koppling till i efternamnet på den aktris som i en roll möter Joe Black (Döden, spelad av Brad Pitt). Det är en sagoliknande och ytterst gripande Hollywood-film som kretsar kring vad som är ett meningsfullt levt liv och om döden. Kanske var det ämnets allvar som gjorde att den vackra Claire Forlani som vandrar med Döden utan att fullt förstå det etsade sig fast i mig. Jag skulle kunna sätta ihop en Topp 10-lista på de kvinnliga aktriser i filmens värld som fått mig knäsvag och Forlani är en av dem enbart för den rollen (där hon egentligen inte har någon pregnant roll alls). 

Att först upptäcka att efternamnet Forlani inte kan spåras längre tillbaka än 1500-talets Italien, samma århundrade då greven av Oxford vistas där i nästan ett år, och att det sedan direkt dyker upp i den stad, Treviso, som alltid roat mig pga. baklängeslydelsen, det är inget annat än ett sammanträffande som stressar det jordnära förnuftet. För sanningen är att detta inte är sammanhang man normalt hittar på Jorden, men mycket väl kan upptäcka om man befinner sig i en högre himmel.

Och att på detta inse att en av Venedigs mest kända karttryckare hette Forlani och höll till i Verona just invid Venedig, och en annan av mitt livs handfull av "musor" (nu en verklig bekantskap och inte någon från vita duken) hette Veronica (ett namn som jag sedan vårt möte runt 1989 tyckt vackrare än någon annat kvinnonamn på jorden), allt detta börjar likna den rena andevärld som mäster Eckhart beskrev!

Det är en värld där ren INTELLIGENS råder (verkligheten ÄR intellektuell säger Wolfgang Smith som den senaste i en rad tänkare som går tillbaka till antiken). Allt i Himmelen kan uppenbaras för det öppna Inre Ögat. Nu var jag inte intresserad av den Kosmiska Totalmanifestationens dolda sida utan av en genuin nyfikenhet om något ytterligare kunde tillföras historien om barndomens Italienresa som påbörjat en vecka tidigare. Vad som hände var uppenbarligen, att den senare delen skrevs under "andens vägledning" och beviset - för den som behöver sådant - skulle vara att pusselbitarna spontant passar ihop så perfekt. Sympatheia.

Att i staden Treviso, som i så många år gäckat mig genom att påminna mig om mitt eget namn (som jag led av som barn eftersom det gjorde mig annorlunda från alla Andersar, Johans och Larsar) hitta just namnet Forlani - min inspirerande "musa" från vita duken och se hur namnet direkt återknyter till den blomstrande och berömda kartografin i norra Italien vid denna tid, var alltså en vision jag arbetade mig in i helt utan ansträngning. 

Den serverade sig själv från "andevärlden", och subjektivt har jag hittat ett övertygande motiv till att greven av Oxford ville till just Venedig. Jag är övertygad om att ingen brittisk historiker har kommit på att kartor - kostbara och åtråvärda kartor - kan ha varit ett motiv. Men det ska kanske till en individ som redan i sjuårsåldern studerade skillnader i hur serietidningar var häftade eller limmade och luktade på papperskvaliteter, för att förstå hur attraktiv en italiensk karta kunde vara för en engelsman.

Med ett djupt faderskomplex (efter hans fars död när pojken var tolv) tydde greven sig säkert till Elisabets ockulta kartograf. Eftersom denne själv gjort resor ner i Europa (och var bekant med själve Mercator) utgjorde John Dee själva rollmodellen som unge Oxford byggde delar av person ifrån (vi har också sett att han odlade ett starkt astrologiskt intresse). Förmögen som han var, ville han naturligtvis bygga sin egen kartsamling och för det måste han uppsöka källan - Venedig. 

Denna rekonstruktion till åtminstone ett viktigt motiv för Oxfords rutt gav sig i "lajv-spaningen" satt på pränt i "Den vindlande vägen" genom att Himmelriket generöst bjöd på passande pusselbitar från min barndom, via mitt namn över till en fri association via aktrisen Claire Forlani. 

Minns: Himmelen är 100% INTELLEKT, detta är grunden till den solkiga jordhåla vi bebor som människor. Att Gud ens kan tänka sig bottenlös materialism och lidande räcker för att dessa upplevelser ska vara verklighet - för dem som avlägsnar sig tillräckligt långt från sin andliga källa.

Det som skiljer galningens dikt från andevärldens sanning är just att sanningen kommer naturligt och utan ansträngning och att bitarna passar ihop. Lögnare röjer sig snart genom sin inkoherens. En del kan inte ens tänka tre tankar i följd förrän logiken är förlorad. De saknar Eld eller Vision. Det är bara lägre fakuleter som surrar på, "making small talk". Den kortlivade men inflytelserika renässanshumanisten Pico della Mirandola var övertygad om att människans uppdrag vara att restaurera sig och bli en "brinnande seraf"! Man påminner sig Jesus förundrade fråga till sina åhörare: "Vet ni då inte att ni är gudar i vardande?" 

Detta "vardande", engelskans "becoming" är det som utmärker syndafallet. Själen flyter i en fantasi som kallas tidsfloden och ser hur ting verkar födas och dö. En sådan själ kan inte göra anspråk på att verkligen existera, den som tror på sina sinnen är inte verklig. Existensen börjar när man skönjer de eviga vägmärkena, och i den meningen är återupptäckten av livet som Oxford bara början på en än märkligare resa. Alla gör de här upptäckterna eller har dem ännu "framför sig" - eftersom man måste prata "tid" med de djupast fallna själarna. Jesus tycks ha "vaknat" eftersom han påstod att "Himmelen" redan fanns runt människorna, bara att DE inte kunde greppa detta.

Det är alltid ett hårt arbete att leva i lögn, men "den som söker han finner", som Jesus lovade. Jag gav mig ut på "den vindlande vägen" för att, flera år efter att jag avslutat mitt snokande i Oxfords förehavanden, se om någon mer gick att locka fram via det egna barndomsminnet av en semester i - vad jag nu inser måste ha överlappat Oxfords resrutt. Jag skördade helt ny kunskap och ett av motiven till grevens vilja att besöka Venedig. 

Ockult mottagen kunskap: Genom att studera kartor på nätet hittade jag motivet "karta" via nyckelordet Forlani och såg kopplingen till John Dee, den berömde kartografen och tillika grevens mentor. Så sluts en cirkel i andevärlden. Sanning leder till sanning. Jämför det med svenska politiker, dessa lögnare som pga. sin födelse in i en sekulär kultur och dåligt karma inte förmår föra landet ett enda steg närmare ett bättre tillstånd och mer lycka för var och en.

Under den här formala granskningen av ett inspirerat bloggskrivande vaknade också minnesbilden till liv att jag under Italienresan så gärna ville se Venedig. Från bilen såg familjen vägskyltarna som pekade fram mot avfarten, men far bakom ratten vägrade köra en omväg - det ingick inte i hans resplan. Vi hade ju bilat bra många timmar och hade en bra bit kvar. 

Jag minns inte hur mycket jag visste om Venedig sex år gammal, eller varför jag ville att vi skulle besöka den staden. Jag hade en souvenir-gondol som leksak som barn, men när eller hur jag fick tag i den, minns jag inte. Troligen från en kvinnlig släkting som på äldre dagar reste mycket och skickade vykort från allsköns länder.

Det är återigen Jesus "Himmelriket är redan runtomkring er, men ni ser det inte" som jag antyder här. T.o.m. "döda föremål" är i själva verket något mer än de verkar vara. Många spår är utlagda i varje liv som ger kopplingar till andra liv. Den dolda kartan är 99% av mänskligheten knappt medveten om. 

Därför är vägen så lång och vindlande, och med den rubriken menade jag förstås inte bara resrutten ner genom alperna (på 1500-talet) eller bilvägen upp från södra Italien på 1900-talet utan också den vemodiga sången av The Beatles, som jag fick lust att använda som rubrik utan att direkt minnas texten. En koll visar att det är en direkt bön till Gud som kan till och med kan tolkas som en mild klagosång att sångaren hela tiden skickas tillbaka på vägen - dvs. tvingas reinkarnera!

*****

En schematisk summering:

Staden Treviso (O, sivert) – har Italiens enda gata benämnd Via Forlani – kartografen Paolo Forlani från Verona

Sivert har dyrkat: – aktrisen Claire Forlani (Topp 10 bland kvinnor på vita duken som etsade sig fast i många år) – Veronica (Topp 3 kanske Topp 1 på korta kärlekslistan, platonisk och/eller fysisk)

Greven av Oxfords 9 månader långa tour genom norra Italien på 1570-talet - samma århundrade efternamnet Forlani först dyker upp och under just den tid kartmakaren Forlani är verksam - återspeglas genom de mest högfrekventa omnämnandena i Shakespeares pjäser: Padua, Verona, Venedig.

Här anas eventuellt hur kopplingarna löper mellan den döda världen och den andliga och eviga världen, hur själen, som psykologen James Hillman uttryckte saken, är nostalgisk och har hemlängtan och hur detta troligen återspeglas i de omständigheter man som människa finner sig i. 

Att min far året före Italiensemestern knutit italienska affärskontakter var rimligen uttryck för en sanning den kinesiska filosofen Konfucius så tydligt såg: "Naturen kan i en enda handvändning och samtidigt realisera tio syften." Naturen behöver inte "tänka" som den ynkliga människan, Naturen är större. Naturen är, med atomfysikern och filosofen David Bohms uttryck Guds Intellekt (andevärlden) i dess explikerade tillstånd. 

På vår sida, nere i syndafallets eviga dividerande om natt och dag, rätt och fel, sant och falskt, Gud eller ingen Gud, beror det på vår grad av psykisk blackout hur mycket vi anar av den andra sidan. Bokkunskap är en början men tredje ögat är gissningsvis inte öppet i det läget. Böcker stimulerar dock den inre människan (andevarelsen). I det här inlägget hävdar jag att ett inlägg nyligen delvis skrevs direkt under detta öppnade tillstånd. Den som söker sanningen hittar också sanningen genom att Himmelrikets dolda skatter utan ansträngning flödar till en.

Och inte minst, det här kinesiska citatet har jag älskat i säkert 30 år:

"Inget är otjänligt i en mästares händer." 

Man måste ha övat i några liv på att förstå (gnosis). "Kasta pärlor för svinen" är inget som Himmelen ägnar sig åt (helt enkelt för att det inte ligger någon sådan värdering i "svin" i Bohms implikata ordning, platonismens Nous), men på Jorden är detta men en karaktärsbrist av samma dignitet som hos den som inte kan "välja sina strider".

*****

Musan bor i Himmelen, men ibland skymtar leken ock på Jorden

Metafysikern...sysselsätter sig med formen "abstraherad från den verksamma orsaken och från ändamålsorsaken" [se Aristoteles], inte som den manifesterar sig här nedan utan i dess princip. Därför är det som naturvetaren uppfattar en tidsbunden process, ett "vardande", medan metafysikern förnimmer "en enkel formal emanation som förmedlar hela den nakna essensen". Det handlar enbart om att veta (gnosis) - den ena forskaren förnimmer den skapade ordningen, den andra står i (vetande) kontakt med det gudomliga.

Wolfgang Smith - Christian Gnosis (s 174 - citaten i citatet är från mäster Eckhart)

Med obegriplig konsekvens har mitt livs två, tre stora kärlekar alla stannat på den "Himmelska nivån", dvs vid platonisk kärlek. Således tävlar två kvinnor, båda födda i soluppgången i Vågens tecken (märkligt bara det) om epitetet mitt livs kärlek, fast det i båda fallen rörde sig om vänrelationer. 

(Lite märkligt var båda också av judisk börd, vilket jag inte kände till då jag med kanske sex-sju års mellanrum blev bekant med dem - båda var visserligen svarthåriga men med en svensk förälder såg de ut som ovanligt karismatiska exemplar av vilken svensk som helst.)

Eftersom den ena heter Veronica - som i en fri ordlek kopplar till staden Verona där karttillverkaren Forlani hade sitt tryckeri, ville jag experimentellt se vad greven av Oxford - skicklig författare av "lättare komedi" enligt en samtida bedömare - skulle ha tyckt om henne som sin musa. En horoskopsynastri således och kartans form är "naturlig zodiak".

(Nu när karttryckaren Forlani poppat upp rakt ur DET BLÅ slår det mig plötsligt hur jag från det jag startade den här bloggen - men aldrig tidigare under många år med astrologin - kallat ett horoskop för en "karta", vilket det förstås är... Jag har hört en del använda ordet "kosmogram" men har själv i årtionden sagt "horoskop", fast det visade sig vara fel. Horoskopos var det antika namnet för ascendenten.)

Följer man citatet som beskriver den från tiden befriade metafysikern, med förmågan och rätten till samsyn över alla århundraden, hade den svenska Veronica fungerat utmärkt som den brittiska 1500-talsgrevens musa! 

Det är till och med smått häpnadsväckande hur väl horoskopen möts via den viktigaste punkten - kvinnans ascendent. Och är ju hennes förkroppsligande och det namn som gavs till kroppen som är det avgörande här, i vår lek på strikt intellektuell eller himmelsk nivå med släktskapen i orden Verona och Veronica.

Jag fick tiden 7.30 av henne och det låter exakt nog. Ascendenten flytter sig 46 bågminuter på fem minuter så man kan troligen hålla ascendentens felmarginal inom 1°. Som vi har den ger Vågens 14e grad och kvinnans "formala" Saturnus i Vädurens 13e grad en mycket distinkt person. 

Hon hade knivskarpa drag, något åt det manliga hållet, en distinkt blick och rätt uppfordrande maner. Hon förde sig långsamt och med värdighet, företedde alla tecken på att vara lillgammal. Ingen kunde ha trott att hon var 19 vid den tid vi möttes. Den maskulina undertonen till trots var hon så vacker att min arma byfåne till bror spillde ut mat när han såg henne. Jag talar om Sophia Loren-magnitud, bokstavligen.

Hennes intellekt var extremt koncentrerat och i en arbetssituation såg jag henne bli tilltalad av tre personer samtidigt. Hon lyckades registrera alla tre sakerna och svarade var och en i tur och ordning! En av frågorna var jag som bad henne om en dejt. Intelligensen Sol kopplad till Saturnus organisation (och själens form), är naturligtvis också ett tecken på extrem rigiditet med den flukturerande Månen inblandad kom jag snart att upptäcka ett tydligt bipolärt drag.

Hur greven av Oxford skulle ha reagerat på henne? Extremt starkt verkar det. Han föddes med Solen upphöjd i Vädurens fjortonde grad, Veronicas perfekta, gradexakta sjundehuspartner! 

Också detta är en upptäckt bloggaren gör i detta nu, och en så ockult faktabit att kanske bara författaren själv kan bottna i den subjektiva signifikansen (Jungs "synkroniciteter").

Som musa skulle hon ha varit perfekt med formala Saturnus mitt framför näsan på grevens observerande Sol. Man kan dock notera att Saturnus skulle sätta käppar i hjulet för den framåt och amorösa grevens Sol, precis det föll sig mellan bloggaren och denna kvinna så beslutsam att forma sin helt och hållet egna väg. Kanske skulle greven ha varit nöjd med att bara låna hennes själs form (Saturnus) och OBJEKTIFIERA HENNE, ungefär som hon här dyker upp i stiliserade form (genom sitt horoskop) i detta sista sekunden-tillägg.

Hon skickade brev flera år efter att vår bekantskap runnit ut i sanden, så uppenbarligen fanns en djup koppling, och jag inviterades till en födelsedagsfest (och kunde då notera det bipolära draget). Cirka tio år senare hade jag en seminariedag i centrala Stockholm och fick i slutet av lunchtimman en fullständigt obetvinglig lust att gå ner på gatan och lufta mig, fast jag inte var klar med desserten. Jag hinner inte mer än kliva ut på trappan förrän Veronica kommer gående, magen i vädret och nu äntligen mogen att stabilisera sig. 

Hon hade, typiskt sin sårbara (och sårade) Jungfru i tolfte huset flyttat ut på landet där stillheten uppenbarligen gjort hennes bipolära fullmåne gott. Hon var mer rofylld och vackrare än jag mindes henne. 

Så fungerar telepati mellan själar som i Himmelen står varandra nära. "Min kropp" var tvungen att bryta upp tidigt från lunchen för att dess ande kände att en viktig ande var i närheten. Och allt detta utan att den dumma kossa som är människans kroppshölje egentligen fattar ett dyft av vad som pågår!

Som han sade, den där Shakespeare: "Det finns mer mellan himmel och jord än vad som ryms i din filosofi, Horatius!" Amen till det.

*****

Se också: Om publiceringen av "den vindlande vägen" där upptäckten görs att horoskopet för publiceringsminuten visar sig pricka in bloggarens månposition perfekt.


PS. Den andra kandidaten till "mitt livs kärlek", fastän också Våg i soluppgången, uppvisar inte alls någon koppling liknande den mellan Oxford och Verona alias Veronica (notera att det metafysiskt inte finns någon skillnad på ting och person samt att städer genom historien ofta uppfattats som feminina - Jerusalem, t.ex.. är en mor som gråter över sina barn. Staden som företeelse sorterar väl under Kräftan/fjärde huset - inklusive skyddande ringmur.).

Camilla Läckberg - "kriminellt Lejon"

Läckberg - ett djur med killer instinct

Utifrån sådant jag läser i pressen var bara Camilla Läckberg ett skämt - en i mängden av svenska deckardrottningar som t.o.m. en så skrämmande okultiverad människa som Fredrik Reinfeldt tog med sig till sängbordet. Dessutom med så lite tuggmotstånd att "landsfadern" vräkte i sig fyra Läckberg på raken under semestern. 

Där stannade det tills jag såg Expressen om hennes försäljningssiffror och även utländska säljframgångar. Hög tid att titta på horoskopet för hennes födelsedygn!

Med tanke på hur den romerske astrologen Manilius lade ut sin text om det nobla - men dock rovdjuret - Lejonet, och den lystnad jag sett i några exemplar av den här sorten, förvånar det inte alls att hitta Läckberg i det sideriska Lejonet. Hon t.o.m. har ett av de lejonaktiga utseenden som jag kommit att förknippa med det här tecknet.

Givet ett sinnelag i den äregiriga klättraren Stenbocken får vi ett horoskop som handlar om ära och ambition från början till slut. Jag dejtade en kvinna en tid med omkastade positioner - Månen i Lejonet och Solen i Stenbocken - och där fanns sannerligen en dos av världslig erövrarinstinkt: finkulturell utbildning i USA men så plötsligt en omdömesvurpa och en relation med undertecknad, som vare sig då eller nu ger ett vitten för Stenbockens karriärstege...

Månen i Stenbocken placerar intressant nog Läckbergs mycket kraftfulla Lejon i det åttonde huset - Syndarens hus. Kungamakaren Regulus (eller kanske bättre för en kvinna, drottningmakaren) välsignar inte Läckbergs Lejon-Sol i härskarläge lika fullt ut som hos J.K. Rowling. Hon är förvisso född i Kräftan men författarpennan Merkurius gradexakt med Regulus och i 11e huset för "förmögenhet via karriär" (2a räknat från tionde) är ingen dålig indikation för Rowling. 

Läckbergs Sol håller på att lämna Regulus traditionella område (7-8 grader åt endera hållet), men det är naturligtvis tacksamt att se den närvarande i ett horoskop för en som kallas drottning - deckardrottning. Att hon är drottning över åttonde husets fulla röta (Skorpionen) stämmer också perfekt med tanke på ämnet kriminalitet.

Men det kanske behövs ytterligare en indikation för att placera henne som en av de onda som fått möjligheten att skriva av sig sitt mörker hellre än bli brottsling själv, och den indikationen ges av det andra Ljuset. För Månen i Stenbocken disponeras av den stora illgärningsmannen. Den är naturligtvis en tillgång för ett fantiserande sinne (Månen) i första huset, men se huset Saturnus halkar in i: det onda sjätte huset för split, fiendskap och olyckor. Läckberg har således båda de grundläggande Solen och Månen i "onda" hus.
 

Varifrån kommer då hennes stora framgångar? Så långt man kommer utan klockslag är den sataniska axeln slående, den som ursprungligen tänktes löpa mellan 2a och 8e husen och hos Manilius sågs som monstret Tyfon och underjordens fulla raseri. Längsmed denna svarta axel har Läckberg en fascinerande opposition mellan sitt extremt eldiga Lejon (inte bara Solen utan Solen OCH Mars i tecknet) och den expansiva och framgångsrika Jupiter i Vattumannen.

Ja, Läckberg är en av dem som är samtida med vårt gällande nationalhoroskop från 1974 och förutom att pricka in Saturnus och Jupiter i samma tecken som landet i stort, matchar hennes Måne i torra konstruktörstecknet Stenbocken matchar Sveriges Venus i Stenbocken (och enligt den här bloggen är Venus Sveriges ascendenthärskare). Kan det vara för att hon är en produkt av landet som folket älskar hennes deckare? 

Eftersom Sverigehoroskopet har Solen i Vattumannen är vi ett kollektivistiskt folk, alla gör och pratar om samma saker samtidigt. Kollektivismen skapas egentligen av horoskopets Sol/Jupiter som indikerar att härskarklassen inte bara startar drev i medierna och avsätter vilka politiska ledare de känner för utan också har full kontroll över svenska folkets femte hus för lek och nöjen. 

Här stiger då i Läckberg ett härskarLejon fram mitt emot Vattumannen - och det stimulerar naturligtvis det svenska hjärtat. Svenska folkets horoskop har Vattumannen i femte huset för lek och nöjen och då Vattumannen är Luft tycks vi gilla att läsa våra egna författare. Men härskarklassen - förlagshusen t.ex - styr med järnkontroll svenska folkets läs- och nöjesvanor.

Det är typiskt att stora rikedomens Jupiter så snyggt halkar in i 2a huset för egen ekonomi i Läckbergs mer begärsfyllda månhoroskop. Väljer man istället Solen som ascendent hamnar framgångens Jupiter i sjunde partner- och allianshuset - apropå hennes silvermedalj i pardans i New York nyligen. 

Man kan också tänka sig att Solascendenten i Lejonet med Jupiter sjunde sannerligen vet hur man knyter kontakter (7e huset är inte bara äktenskap utan också olika typer av fasta förbindelser genom t.ex. handelsavtal). Jag minns inte hur hon blev så populär i Sverige, men givet horoskopets ambitionsnivå och särskilt Venus i Kräftans oerhörda girighet tror jag hon blev författare enbart för rikedomen och positionen. 

Lejonet ÄR en källa till kreativitet, inte tu tal om det, men det är den extremt hackordningsmedvetna oppositionen mellan Stenbocken och Kräftan (och som involverar pengarnas och komfortens Venus) som visar att hon inte tänkt sig skriva bara för sitt höga nöjes skull... Läckbergs verkliga (fysiska) ascendent är okänd men det skulle förvåna mig om INTE antingen Solen eller Jupiter (som ju står involverade med varandra via opposition) äger det andra ekonomihuset eller det nionde för förmögenhetsansamling. 

Se t.ex. hennes store beundrare, Fredrik Reinfeldt och hans fixering vid pengar: viktiga planeter i både andra och elfte. Detsamma kan sägas om Hollywoods största shoppoman, Nicholas Cage som gick överstyr och köpte på sig för många slott i Europa...

*****

Här är Läckbergs ögonpar i mitten. Se hur likt uttrycket är med det i översta ögonparet, som för övrigt också ägnat sig åt skrivande i yrket... Det understa deltar inte i samma klubb...

Faktum är att det översta ögonparet är Mån-Lejonet med Sol-Stenbock (och Ox-ascendent) som jag dejtade för många, många år sedan. Det understa ögonparet tillhör en kapabel ekonom med Solen i hushållande resurstecknet Stenbocken och Lejonascendent, samt, så typiskt, Månen i "räkna på vinst"-tecknet Jungfrun. 

Dock en av de bra Månen-i-Jungfrun bör inflikas apropå bloggens fynd som inte alltid varit till fördel för Jungfruns tecken. (Man kan säga att Jungfruns eviga öde, att få hedern tagen av sig genom underjordens herre Hades, med ödets nödvändighet har upprepats även på denna blogg genom dess kvantitativa studier.)

Det finns en djurisk grymhet i särskilt Läckbergs ögonpar som jag direkt förknippar med Lejonets tecken, ett hungrigt lejon ute för att fånga byte. Men det är möjligt att man bedrar sig med look-alike-jämförelser, för samma person kan fångas med så vitt skilda själsliga uttryck! 

Samtidigt är jag övertygad om en vildare astrologisk lejontyp, till vilken också sångerskan Carola hör, och en helt annan sort som egentligen ser väldigt snäll ut (Carolas Skorpionascendent placerar hennes kraftigt betonade Lejon i det tionde huset för "leva sitt liv i offentlighetens ljus, från estraden" - det är inte svårt att tycka budskapet är helt makalöst rättvisande. Att Carola upplevs som oärlig och tillgjord beror förstås på att Skorpionpersonligheten jobbar med 200% av sin kapacitet för att mörka delar av hennes uttryck, just för att den offentliga rollen är så viktig. 

Skorpionen kan ge en så sjuklig självmedvetenhet att, om Solen är stark, individen hamnar i ett pressat läge. Carl Bildt är en annan Skorpionascendent som det stor CENSUR skriver över från början till slut. Han vakar som en hök över varje ord han säger - men har på senare år börjat tappa greppet och man inser att inte ett ord han säger kanske är sant. Det sprack rejält om oljan i intervjun hos Skavlan. 

Eftersom Lejonet är så direkt och affirmativt är det intressant att påminna sig Skorpionen som den Livskraftiges skugga - Skorpionen har ju tilldelats ett liv under stenen i den heta öknen och har ett enormt pansar för att inte bli dehydrerad. Dödens tecken har hittat metoder för att motverka effekterna av den heta Lejon-Solen. Det är därför Carola, med båda tecknen i horoskopet är så svår att förstå sig på.

Jag har inte lyckats reda ut om det är planeterna som skapar graden av "grymt rovdjur". Båda de översta ögonparen har Lejonet kraftigt påverkat av "naturligt onda" planeter samtidigt som det översta ögonparet har en Måne i Lejonet som ÄGS av en verksamt GOD Sol (lite mixade budskap med andra ord). Det understa ögonparet har en "god" Sol i Stenbocken eftersom Lejonet självt äger det första huset. Att det samtidigt placerar Solen i sjätte huset kan ge olyckor och fiender men Solen har "rätt vilja". Det är också en genomgod och älskvärd människa. (Läser du fortfarande min blogg och inte vill ha dina ögon uthängda, säg till.)

Rocksångaren Joey Tempest ger andra ledtrådar till den grupp av "former" som kan ge träff om man öppnar munnen och säger "Lejonet". Han har en kattliknande stubbig näsa som regelbundet poppar upp med Lejonen - fast man vet aldrig om det är via Solen, Månen eller ascendenten... Som regel brukar det vara Solen som sätter starkast spår, men för det översta ögonparet var Mån-Lejonet placerat i ett hörnhus och rankades därmed som en starkare världslig influens än Solen i Stenbocken i nionde.

Hjälplöst offer för sin mytomani

Söker en annan politisk debattör och hamnar via en länk på detta:

Vem försöker Centerns Hanna Wagenius övertyga? Det svenska folkets motstånd mot att profitera på människors vårdbehov är kompakt - alla vet det. Och ändå håller hon på så här.

Det verkar verkligen sant, det jag sade i ett tidigare inlägg. Med en Sol och en Måne som lever i skilda världar i Vatten och Luft uppvisar hon samma bräckliga verklighetskontakt som Fredrik Reinfeldt. Det ena elementet fantiserar fritt, ibland helt utan verklighetsförankring, och det andra jobbar häcken av sig för att försöka rationalisera och grunda vad som nu blivit ren mytomani och tankevirus varmed man söker smitta andra. 

Så här låga och usla är borgare. Det är troligen reklambranschen i väst som degenererat människor till den här nivån. Alla leker reklammän och lögnen galopperar genom hela samhället. Det är rent nedslående att lyssna till dagens förljugna dårar. Jag ser faktiskt inte debattörer på vänsterkanten någonsin sänka sig ner till den rena dyngans nivå, men det är regel hos högern. 

Läs t.ex. den aparta krönikan av DN:s Maria Schottenius där hon tar popkulturen till hjälp för att veva mot vänstern medan hon anklagar dem för att HA GJORT det hon själv NU GÖR! Är det debilt eller? 

Hennes argument för att locka oss till Abbamuseet är att, eftersom gruppen varit populär och tack vare kontinuerliga reklaminsatser fortsätter åtnjuta popularitet, måste det ju vara bra kultur - även om den är populär!

Jag tror faktiskt skivbolaget RCA hade mer självironi än SvD:s kulturchef när de använde det intellektuellt inkorrekta kvantitetsargumentet: "50 miljoner Elvis-fans kan väl inte ha fel..."

Naturligtvis kan de - om det är smörja som sålts med mördande reklam. Elvis konkurrent Fabian var t.ex. en sådan idol, han sålde enormt bra i några år tack vare körarrangemang som dolde det faktum att snyggingen var i princip tondöv!  

Schottenius första argument är verkligen en syn som får gudarna att le:

"Tänk, Abba som oomstridd storhet, kult och kultur. Det hade man inte trott för trettiofem år sedan när Abba var ett avhånat och bespottat band... "

Det roliga med den här upptakten är att hon återigen använder kvantitetsargumentet - 80.000 besökare på Abbamuseet så här långt - för att förklara Abbas s "oomstridda" storhet. 

Hade hon gått in på ABBA:s onekligen finurliga arrangemang och melodier istället för att bara hänvisa till Bennys geni lite längre fram, hade texten inte framstått som fullt så naiv. Jag tror det är farligt att gå på det där museet, man verkar regrediera till en åttaårings nivå när man sedan ska till att skriva om upplevelsen!

*****

Wegelius, för att återvända till en mytomani som inte ens försöker argumentera för sig utan utgår från en direkt osanning ("vinster i välfärden självklart för de unga"), har t.o.m. samma opålitliga käkparti som hennes partisyster, den extrema lögnerskan Annie Lööf. 

Det finns människor som är födda med den förstulna minen, och det finns en möjlighet att själen har "somatiserat" en del av sina inre problem - ungefär som trädet växer från centrum och pressar ut barken allt längre. 

Den mest opålitliga kvinna jag någonsin träffat hade exakt samma strama sätt att låsa munnen och en något bakåtsluttande haka (man talar egentligen lika mycket psykiska tillstånd här som ren fysionomi för psyket kontrollerar omedvetet muskulaturen). Aldrig ett rakt svar från den människan, men hur mycket slingrande som helst. Månen stod i Jungfrun. Ibland är de här personerna sockrade med skönhet, ibland kan inget dölja att deras kommunikationsredskap är märkt med lögnens och svekets linjeföring. 

Jag har identifierat Jungfruns tecken som en vanlig bärare av den här typen av lägre ansiktshalva och det stämmer på båda centerpartisterna. Lööf har Månen i Jungfrun medan Wagenius har Venus fallen i tecknet. Fastän en obetydlig planet blir Venus viktig här då den disponerar och subtilt influerar Solen i Vågen. Det finns också någon omistligt "sött" hos Wagenius som påminner om att själens karaktärsdrag inte har med upplevd skönhet att göra.

Men låt oss inte gå för djupt in i "rasbiologin". Antikens folk trodde sig veta hur karaktär och ansiktsdrag hängde ihop, men det har ingenting med så kallade raskaraktäristika att göra utan är en betydligt mer subtil anatomi. Judendomen, vars bärare så grymt utsattes för massutrotning av nazisterna, hade en väl utvecklad frenologi redan under medeltiden.

Dödahavsrullarna (cirka 3a årh. fvt t.o.m. 1 årh.) indikerar att kunskapen fanns med det judiska folket redan i antiken och vem vet hur långt tillbaka i historien människan sökt förstå det dunkla själslivet via yttre markörer!  Relationen karaktär och fysionomi studeras också i astrologin, men med varierande framgång (omvittnat av den här bloggens enkla look-alike-jämförelser). 

Helt klart var det här ett ömtåligt ämne i den tidigaste kyrkans historia. Varför skulle någon annars ha lagt ett doktrinärt påstående i Jesus mun (i Johannesevangeliet), att Gud inte delar ut anden "efter mått"? Det intressanta var att de heliga munkar som tog fram honom och skänkte honom evig berömmelse använde just sådana metoder för att identifiera "den utvalde". 

Synske Edgar Cayce (1877-1945) som dog innan Dödahavsrullarna hittades, skulle ha glatt sig åt den förvisso kontroversiella text som inte alla accepterar som Messias horoskop. Likväl innehåller det lilla textfragmentet t.ex. hänvisningar till speciella födelsemärken och genast känner man igen vad som är minst en 2.000 årig ockult tradition om att ödet lämnar subtila signaler i kroppshyddan. 

Man kan också fråga sig om aposteln Paulus trotsiga hänvisning till att hans kropp bär vissa auktoritativa märken verkligen var ärr efter piskrapp han ådragit sig för sitt enträgna missionerande. Kristendomen har knappt ens börjat förstå hur deras religion via Jesus var fortsättningen på Dödahavsrullarnas folk, astrologer, siare och profeter. Judiska mystiker.

Men vad karaktär och fysionomi beträffar, har nazismens brott mot mänskligheten gjort ämnet politiskt inkorrekt. Likväl, hycklande västerlänningar, jobbas det frenetiskt inom biologin med att skapa en Övermänniska i linje med Adolf Hitlers bisarra drömmar om en överlägsen ras. Får människor som Filippa Reinfeldt bestämma kommer dessutom bara de rika att kunna köpa långt och vackert liv åt sin avkomma. Sådan är högerns ondska.

Lady Gagas farliga hemlighet troligen sexperversion

Så vad har Lady Gagas kvinnliga upptäckare för potentiellt farlig information när hon nu kommer och vill ha del av rikedomen? (AB) Den rikedom INDUSTRIN och de menlösa KONSUMENTERNA tillsammans skrapat ihop åt INDUSTRIN & MEGASTJÄRNAN?

Ovanstående besvarar för övrigt också DN:s Maria Schottenius mer än lovligt naiva fråga på DN:s allt mer urvattnade kultursida:

 Man behöver inte vara något geni för att förstå att det  är graverande hemligheter om ett dekadent sexförhållande mellan utpresserskan och megastjärnan. 

Lady Gagas horoskop har tidigare kommenterats och det är kanske det mest störda bloggen stött på. Vilket bekräftar att den sekulära människan lever i helvetet och dyrkar Underjordens "små monster" istället för att se och tänka nyktert. Bara en människa i helvetet skulle lita på politiker som dem vi ser i Allfadern Reinfeldt och de små demoner (Tobias 'insideraffären' Billström) han knutit till sig. Avskum hela höge(r)n.

Således: de prydliga och duktiga - de "som gör rätt för sig" - sida vid sida med de dekadenta och utagerande freaksen - ingendera ytterlighet är att lita på.

Vilka som är de goda är den svåra nöt varje själ har att knäcka. Den som inte har tredje ögat påknäppt vid födelsen och inte lägger två strån i kors för att öppna det under resans gång kommer att göra många felbedömningar. Mer förödande ju högre position. 

Det är därför regeringen Reinfeldt varit en sådan katastrof för den svenska mentaliteten och Lady Gaga är den numera globala ("one size fits all") musikindustrins absoluta bottennapp - vid sidan av Korn, en annan gunstling hos de köpta musikrecensenter som slickar branschens röv och fortfarande har jobbet kvar i tidningsdödens tid.

Läs t.ex. Schottenius försvar för populärkulturen (naturligtvis inte kommentarbart inne på DN:s område). Inget annat än köpt textreklam för ABBA-museet. Man kan till och med tänka sig att att nyttiga idioter frivilligt rusar till för att värna egenintresset hos de inblandade. Hennes slutknorr är obetalbar. ABBA är "the thing" - "absolut ingenting att bråka om". Så varför startar hon då själv bråk genom en artikel som helgalet rör ihop gamla tiders populärmusik med 70-talets svenska vänsterprotester?

Jag säger som The Clash: "Rock the Casbah" - kapitalistsultanatet gungar illa.

 

PS. Schottenius horoskop uppvisar samma typ av missljud som Fredrik Reinfeldts, ett negativt och småaktigt och kverulant sinne som söker skapa split där det kanske inte fanns något problem till att börja med. Artikeln är kanske det sämsta jag sett i DN i år och ett klassiskt exempel på falsk argumentation enligt "halmdocke-modellen". 

Pierce Brosnan och Oxens tjurskallighet

Att ens påstå att nära och kära i Ödets outgrundliga väv FÖDS för att hjälpa närstående via sin DÖD är ett påstående på gränsen vad ett mänskligt förstånd kan hantera. Ödet slår naturligtvis flera flugor i en smäll och själen har naturligtvis också fler skäl att t.ex. lämna livet orimligt tidigt.

Sådana tankar tyckte för några år sedan Humanisternas ordförande Christer Sturmark gjorde själavandringsläran hemsk och inhuman, och visade således hur svårt det är för ett enbart mänskligt förstånd, sekulärt dessutom, att förstå den oändliga generositet Ödet bjuder själar på villovägar. Själavandringen kan lika gärna tolkas som "Gör om och gör rätt" - universum som en utbildningsenhet.

Snedsteg ("synd" på kinesiska betydde ursprungligen "missa måltavlan")  skapar visserligen dissonanser i den kosmiska väven och kräver soningsoffer, men det fina är just att själen inte behöver brinna i helvetet för evig tid och - till skillnad från vad Sturmark förmår föreställa sig - fortsätter vidare.

Just på grund av lidandets problematik (som leder över vad som för vissa är ett teodicé-problem, hur en "god" Gud kan tillåta lidande), kan ett inlägg som "Varför cancer dödar Pierce Brosnans kära" tyckas helt kallsinnigt.

Att Aftonbladet skulle lusläsa den här bloggen förefaller osannolikt men likväl har de idag en rubrik och artikel bekräftar mycket av vad det inlägget sade. 

Aftonbladet 130708

Tjurskalligheten hos Oxen är så episk att den givit astrologin en av dess tydligaste traditioner. Jag hade tillfälle att möta den hos min egen far, en Oxe vars aggressor Mars var störd av Algol. Trots en serie direktörspositioner fungerade han inte väl med människor.

Det fanns en bristande förmåga att anpassa sig till omgivningarna - engelskans "bully" kommer dock från ett visst djur - och resultatet ledde till att han stormade igenom en mängd företag i sitt liv. Bakvägen har jag hört att han avskedades några gånger för inkompetens, men med livliga och sociala Tvillingarna som ascendenttecken föreföll han alltid vara ett löfte i anställningsskedet. Man påminns om Fredrik Reinfeldt vars lätta Jungfruascendent maskerar en baktung och samarbetsovillig börda i Mörkrets kvalitet (Tamas guna).

"Väck inte den björn som sover" skulle kunna gälla Oxen som är nog så harmonisk så länge allt går sin gilla gång, men blir furiös när situationen verkar glida den ur händerna. Ödmjukhet inför livets ändlighet och personens begränsningar är en lärdom alla de tidiga tecknen har att göra.

Oxen är den mörkaste av de mörka (Oxen, Lejonet, Skorpionen och Vattumannen) - kominetionen av Tamas, naturalistiska Jordelementet samt Oxens härskare Venus ("att ty sig till") indikerar hur sårbart detta tecken är för förändringar i det materiella livets gilla gång. Man kan därför begripa Brosnans beredskap att göra "vad som helst" och hans "desperation" när han för andra gången i sin familj mötte cancersjukdomen. 

Oxen lär sig långsamt och ett dödsfall var inte nog. Återstår att se om han efter även dotterns bortgång förstår att materien är, som Plotinus sade, den onda Inkräktaren på vår själs perfekta territorium. Men Satan driver människor att tänka bakfram, identifiera sig med kroppen och därför börja prata om inkräktare och angrepp på den fysiska kroppen. Så tjänar läkemedelsbranschen storkovan genom särskilt svenskarnas groteska överkonsumtion av läkemedel.

Nationalhoroskopets psyke (Månen) baseras på olyckans Mars i närheten av den onde Satan i just Oxen - kroppsidentifikationens tecken. Det säger en del om hur vilsefört det här folket är i sin sekulära och materialistiska mentalitet. Detta är dock inte marknadsliberalismens fel utan går tillbaka på socialdemokratin och dess allmänna religionsfientlighet. 

Religion var ju de besuttnas sätt att förtrycka den lilla människan enligt Karl Marx. Det må stämma på det yttre planet - vem om inte Kristdemokraterna har förstört det svenska apotekssystemet för att rovdjuren ska kunna göra sig snabba vinster på munskölj och stegräknare istället för att lagra de viktiga mediciner som sjuka människor behöver?

Men religionens inre eller esoteriska sida berättar definitivt sanningar om gott och ont i den här världen. Runt tiden för Jesus födelse - impulsen till västerlandets tideräkning - var pessimismen kring det materiella stor. Det fanns en glimt av klarsyn hos, vad det verkar, alla kulturer vid den här tiden det är från kanske 100-talet fvt som judiska textfragment bevarats, som gör sammankopplingen Djävulen, pengar, dödsriket och Oxen.

Pierce Brosnan brottas alltså med det allra första av alla problem de själar som låtit sig fångas av Inkräktaren tvingas ta ställning till. Och Brosnans ursinniga galenskap när Oxens negation Skorpionen uppenbarar sig, visar bara för en korkad sekularist prov på "tåga". Äldre själar upprörs inte utan säger som araberna, "Om Gud så önskar...". Det här förhållningssättet visar att den kulturen som helhet redan funnit en andlig och intellektuell distans till Den Onde, som i slutändan ändå kommer att grusa varje patetisk världslig strävan. 

Den som har samlat på sig mest saker när han dör, vinner inte. 

Tvärtom har han bundit sig än hårdare under denna världens herre och kan räkna med ett antal smärtsamma återfödelser längre fram på vägen. Smärta är nämligen det enda språk Oxens tecken förstår. Venus i Jordelementet reagerar enbart på njutning och smärta och det var därför överdjävulen Sven-Otto Littorin formulerade Fredrik Reinfeldts pennalistiska "arbetslinje".

Det viktiga styrinstrumentet för att driva den mytologiska svenska soffliggaren ut i den låglönemarknad moderaterna uppdragits av Svenskt Näringsliv att implementera var just att tillfoga sjuka och arbetslösa så mycket SMÄRTA att de accepterade att sjunka nedåt i lön, ett steg närmare det Mörker, det helvete, där män som Littorin, Borg och Reinfeldt själva bebor. Bloggen innehåller många inlägg som tittar på Oxens tecken hos dessa tre män och det är ingen tvekan om att antikens tänkare hittat den korrekta meningen i arketypen Taurus (Oxen)

Glöm heller inte Johnny Depp (som nyligen berättade att han är nästan blind). Någon svensk filmrecensent frågade sig apropå hans senaste film, där han med minsta möjliga ansträngning omförpackat piratfiguren i ett nytt översminkat ansikte (maskfetischismen startade redan med Edward Scissorhands...), om det längre fanns något hopp om Depp eller om han var en total sell-out för lätta och stora pengar. 

Tankarna går åter till den antika judiska kopplingen mellan stjärnan Algol (Satans huvud) i Oxen och hur djävulen frestar människan med pengar. Inlägget Äger Djävulen Johnny Depp från december 2011 är alltjämt en tidig och viktig diskussion om de problem och den utmaning som själen möter i just Oxens tecken.

Jag har sett hemsk sjukdom drabba Oxar på nära håll och att Depps ena öga är helt värdelöst och det andra ytterst synsvagt kan man nästan ana av horoskopet. Synen ligger under Solen, som dock inte befinner sig i konjunktion med Algol. Men det gör Solens disponent och tillfälliga ägare, Venus! Och Lejonet (Solens eget tecken) härbärgerar olyckans Mars, den andra Ljuskällan Månens tecken stiger i öster alltmedan Månen själv står "avskuren" i sjätte huset för olycka och ohälsa. 

Frågan är vilket hans svagaste öga är. Astrologin har ju en tradition som förknippar Solen med individens högra öga (sett inifrån individens eget huvud) och Månen med vänster öga. Vilket av Depps båda Ljus är mest anfäktat? 

Nå, bortom de tydliga exemplen finns ju, som med samtliga 12 zodiaktecken, den breda massan som inte uttrycker sina ledande principer på något särskilt sätt, ofta för att horoskopen inte "står ut" på något tydligt sätt. Det är extremisterna som märks.

Pamela Andersons hjärntumör och demonen Rahu

En läsare påpekade (efter att inlägget haft åtskilliga besök) slutligen den bisarra personförväxlingen.
Inlägget får dock stå kvar eftersom fel horoskop på en punkt stämmer så kusligt väl in på rätt person. En gåta. 

Jag tyckte mig minnas ha läst att någon av månnoderna associerats med cancer, och med nyheten om före detta pinuppan Pamela Andersons hjärntumör började jag söka sajter med indisk astrologi. Det första jag hittade var emellertid den här korta och koncisa texten. 

Demonerna Rahu och Ketu är inte enbart illvilliga (måttlöst hungrig/olycksmagnet) - de anses tydligen kunna göra ett gott jobb förutsatt att de befinner sig i passande hus.

Som acceptabla hus räknas 10e och 4e, horoskopets lodräta "karriärklättraraxel". Det stämmer ju bra med månnoderna som indikationer på ambition och (över-)ambitionen som halshuggs. Kanske individernas klättrarinstinkt fungerar bättre med noderna i lodrätt läge? (Bloggaren har den här placeringen men saknar helt klättrarinstinkt. Det verkar dock bero på att Saturnus kopplar grepp om ambitionens Rahu...)

Rahu är också bra i 3e, 6e eller 11e enligt länken, men i 5e, 8e och 12e ger den tydligen dåliga resultat.

Husrelaterade spelregler kan tyvärr sällan användas eftersom kändishoroskop som regel saknar födelsetid. Pamela Anderson är ett undantag och hennes sena Ox-ascendent placerar "sjukdom i huvudet" exakt enligt länken i texten!

Det onda tolfte ockuperas här av skallens och hjärnans tecken Väduren och Rahu gör ett ont arbete i tolfte. För Oxen i öster är tyvärr heller inte Månen någon hjälp, sinnet blir en verksam illgörare. Venus välsignad av "kungamakaren" Regulus är också en illgörande Venus när Oxen stiger i öster, dvs. framgång som prostituerad - om hon skulle välja den vägen. 

När Oxen stiger i öster är t.o.m. den stora välgöraren Jupiter (tillväxt) en potentiell problemkälla. Här har vi Jupiter i Kräftan, överlevnadsinstinktens men också begärsfullhetens (ett av dem) tecken.

Pamela Anderson har medgivit att hon var nymfoman som ung, vilket stämmer perfekt med den sensualistiska Oxen i öster (jfr den stora horbocken Charlie Sheen med hungriga Rahu i första huset i Oxen). 

Tolfte som "sängkammarens hemliga nöjen" och budskapen i Väduren vittnar också om Rahus förtärande hunger, särskilt som den "kanaliserar" Vädurens härskare, libidoplaneten Mars, här i det "leklystna" femte huset.

Till dessa iaktagelser kommer nu också länktexten som hävdar att Rahu i ett riktigt dåligt hus (här: tolfte) kan ge "besatthet av onda andar"!

Det finns således en hel del budskap som påminner om sexobjektet Pamela före hennes nya roll som drabbad men kämpande.

Skulle man nu påminna sig att tolfte representerar kroniska sjukdomar och att Månen står för livets slutfas, skulle naturligtvis den spontana tolkningen bli "död i obotbar sjukdom åt huvudet, särskilt som tolfte husets ägare Mars också kastar sin 210-gradersaspekt mot det (aktiverar tolfte huset).

Om det finns faktorer som skulle kunna motverka de dåliga omina och varför sjukdomen kom vid denna punkt i livet, kräver en professionell hinduisk astrolog att besvara. Märkligt dock att tolfte huset så tydligt matchar den åkomma Anderson dragit på sig...

Om publiceringen av "vindlande vägen"

En bekant (inte jag!) hade hört talats om att man kunde få stjärnorna att verka till sin fördel och satte en tid i system att posta jobbansökningar på bestämda tider. Hon hoppades på så sätt maximera sin chans att få jobbet. Vederbörande såg själviskt och nyttobetonat på astrologin och hade inte oväntat den pragmatiska Jungfrun stigande i öster.

Jag har aldrig smyghållit på något inlägg för få "himmelens välsignelse" på ett sätt som jag själv sökt manipulera fram. Däremot har jag flera gånger i efterhand blivit nyfiken på under vilken himmel tankarna si och så föddes. 

Bara timman efter föregående inlägg slår det mig hur självbiografiskt det är och hur mycket av ett fantiserande sinne jag lämnar ut för världen att beskåda och kritisera. Inlägget skrevs i själva verket förra söndagen för publicering men kändes inte rätt. 

Igår kapade jag en lång inledande text om Aftonbladet och dess chefredaktör som för mig representerar intelligensförstörande läsning. Ah, genast började inlägget få form. Det skulle bara handla om MIG! Plötsligt rann en hel flod nya upptäckter fram och inlägget, som jag just kortat, blev återigen toklångt.

Rättstavningen och putsningen tog eländigt lång tid denna söndag och till sist tryckte jag på "publicera" bara för att bli av med eländet, utan minsta tanke om planeternas exakta positioner (det händer mycket i Tvillingarna just nu, det har redan konstaterats) eller vilket tecken som stiger över Stockholm vid lunchtid.

Men det här ovanligt personliga inlägget tycks perfekt synkat med värdsalltet och att det var det mest personliga jag någonsin skrivet på bloggen, det märks väl av att Tvillingklumpen hamnar rakt på mitt födelsehoroskops första hus!

Det frapperande är förstås Månens rörelse - psykets symbol - och hur jag "råkar" framföda inlägget just då transiten står gradexakt med Månen vid födelsen.

Roterar man dubbelkartan medsols ett kvarts varv ser man hur Jungfruns nionde grad stiger över Stockholm när inlägget dyker upp. I Jungfruns tionde grad ser vi hos bloggaren överdriftens planet Rahu, indikationen om den punkt där övermodet eller girigheten sätter in hos de rent lunatiska individerna (dårarna).

Nu föddes jag med "själens form" Saturnus vaksamma öga och kontrollerande fasta hand om den giriga typen av självtjänandets symbol Jungfrun (det kan förklara att så mycket nytt material om det här tecknets psykologiska sammansättning sett dagens ljus på just denna blogg - Saturnus säger sanningen men är en besk medicin utan socker (Venus på sanskrit, Shukra, låter i mina öron som "sugar" eller socker, och Venus står ju för sötsaker och välbehag). 

Bloggarens horoskop hakar alltså fast vid ortens Jungfruascendent och det är således Rahu eller Drakhuvudet som här förstorar och lyfter upp sin disponent för allmän åsyn via platsen Stockholm. Ascendenten har "triggeravståndet" en grad kvar till den här stockholmsbons Drakhuvud.

Merkurius har naturligtvis en huvudroll i inlägget, inte bara för att den representerar en Rahu-förstärkt publicering utan för att planeten är bloggarens ascendenthärskare och själv placerad i det goda karmats femte kreativitetshus. Dvs. ungefär det inlägget handlar om.

Den exempellösa samlingen planeter över bloggarens inlägg just nu, måste vara förklaringen till att texten kommer nu. Jag kunde inte ha skrivit det här inlägget för, säg, tre år sedan. Nog för att jag försökt - se Tala sanning på min insomnade blogg Ockulta ögat. 

Det var som om den här sammanfattningen väntade på det extrema stellium som nu aktiverar Tvillingarna (för att inte tala om att själens form Saturnus just nu passerar genom mitt femte hus). 

Och Månen, som så ofta, är "sekundvisaren" som visar när under en "het" period något kommer att inträffa. Filosofins och välgörenhetens Jupiter ligger f.n. även den på "triggeravståndet" en grad från min Tvillingascendent. 

Det som blev kvar efter att inlägget befrias från en analys för mycket om Aftonbladets krängande av sex, fitness, pengar och ännu mer pengar, inleddes med just en diskussion av bloggarens "onda" Jupiter!

"Pengar har blivit rumsrent -
nu är det okej att skryta om vad man tjänar"
I en vecka körde AFTONHORAN denna hjärntvätt
courtesy Svenskt Näringsliv på sin förstasida!

Under läsningen av Shakespeares Sonetter förra året (vars kommentator Hank Whittemore anser att det är greven av Oxford som ligger bakom texten) insåg jag att jag nu var lika gammal som när greven dog, och det var en besynnerlig känsla. Äldre än runt femtio blev inte folk förr i tiden. Jag vet inte hur säker uppgiften om att han dog den 24 juni är, för ingen vet längre var hans grav finns, men tydligen har jag nu överlevt Oxford med flera veckor. Kalla föregående inlägg en tarmrensning.