Vad som exakt gör en slående dubbelgångare är naturligtvis en rent formal eller skulpterade ansiktsform som ser ut som om båda specimenen frammejslats av en intelligent DNA-uppsättning som "knäppte på och knäppte av" och kodade kroppen med utifrån en förlaga i Himmelen, dvs. i filosofen Platons värld av Idéer (senare omdöpte till arketyper av djuppsykologen Jung).
Det var när jag såg det här årsfärska fotot på en värdigt åldrande JK Rowling som jag genast insåg hur lik hon var Robin Williams och detta utan att kranieformerna millimeter för millimeter matchar varandras utläggning.
De gamla svenska rasbiologerna - föregångarna till dagens svenska teknokrater - begick misstaget att vara ytliga materialister och look-alike-fenomenet kan inte restlöst förklaras med bara ytlig formalism. Det finns också en djupare, själslig dimension som troligen inte teknokrater kan uppfatta eftersom de i sin själva orientering utåt - mot världen - avslöjar ett visst psykiskt handikapp. Själens syndafall må ha frambragt Naturen men vissa enskilda själar föll djupare i mörker och sömn än andra. Hinduismen påminner om detta via sitt tredelade schema av proto-materiella kvaliteter: Ljuset (Sattva), Mörkret (Tamas) och däremellan det den pseudotillvaro som utmärks av själar i affekt eller Lidelse (Rajas).
Vid dubbelkontroll får jag mitt synintryck fullständigt bekräftat - den blidhet som utmärker båda dessa fantasifigurer och som åtminstone för mig utgör huvuddelen av detta "look-alike"-fall kan säkerligen förklaras med att båda föddes med Vågen stigande i öster och att detta placerar den fritt fabulerande Solen i Kräftan i en mäktig placering i 10e huset för offentligt inflytande hos båda två! Kräftan ger blidhet, snällhet i blicken.
 |
| JK Rowlings "3 pelare": ascendenttecknet (med dess härskare Venus i Eldtecknet Lejonet), soltecknet Kräftan och måntecknet Lejonet. Notera Solens och Månens täta integration där den sublunära och supralunära världen möts - de gästar varandras hemtecken! Ur detta kan man dra paralleller till Harry Potter-sagans angränsande världar, svenssons utan magiska krafter och det släkte som står i närmare kontakt med Himmelen... Till följd av Månens betydelse i alla horoskop måste man här också beakta oppositionen från en "ren" Saturnus, Luftplanet hemma i sitt eget Lufttecken Vattumannen. Den senare placeringen tyder på ideologiska fixeringar eller en ståndaktig rättrogenhet och Vattumannen symboliserar den all-inkluderande mänskligheten. |
Kombinationen av Vågen och Solen i Kräftan (ofta nog redan Sol-Kräftan som sådan) ger i grund och botten harmlösa själar, och det är just avsaknaden av vilja att göra åverkan på världen som gör dem till naturalister och benägna att värna i olika behjärtansvärda saker. De blir våldsamma bara under hot eller vid fara - Kräftans skal representerar ju beskyddarinstinkten som får Naturen att utveckla cellmembran (så att för övrigt den beklagliga dikotomin "vi/dom" har sin första upprinnelse under denna gestaltning av ett axiom).
Rowling gjorde ju demonstrativt och helt opåkallat figuren Dumbledore till en homosexuell trollkarl, vilket i mina ögon visar hur hon politiserade med noll koll på den andliga verkligheten. Trollkarlen representerar om något en nivå av andlig evolution där inte sexualitet - och definitivt inte den homosexuella avarten - längre är en verksam faktor. Hade författaren deklarerat att han var asexuell hade hon sluppit begå våld på den magiska värld hon spånat så friskt om.
Kräftans koppling till fritt fabulerande har naturligtvis att göra med att den är Månens tecken och därmed den sublunära tillvaron (skuggvärlden) vilken måste vända sig mot Solen för att ha den minsta chans att förstå något. Ges Månen tillspillo åt "det lägre" får vi simpla hyliker - kroppsfixerade människor vars sinnen tycks ohjälpligt förslavade åt banala sinnesretningar. Många av den gör t.o.m. en konst av att kultivera sinnesupplevelserna. Vi är nu mycket långt från Himmelen, som astrologiskt representeras av Luftelementet eller andevärlden. (Luft nere i vår värld yttrar sig istället som en fallenhet för abstrakt tänkande - andesjälen avslöjar att den ändå inte fallit så långt från Nåden.
Det abstrakta tänkandet är individens sätta att för sig själv gestalta det Guds namn som inte kan nämnas - i Harry Potter vänder Rowling närmast satanistiskt på det judiska tabut och applicerar det på mörkret. Bloggen har fröjdat sig med att i polemiskt syfte använda den "lyckliga" slumpen att de värsta av våra svenska politiker, de mest förljugna och materialistiska avarterna av en fullt fungerande andligt medveten människa alla fötts då Mörkrets storkors varit för handen på himlavalvet: Fredrik Reinfeldt, självberikaren Göran Hägglund (via värdepappersspekulation), välfärdshataren Anders Borg och, tragiskt nog, socialdemokraten Mona Sahlin som uppenbarligen blev så korrumperad med åren att det till sist blev omöjligt att placera henne på den politiska skalan längre - hon var enbart förmörkad och penningfixerad i sitt sinne.
Till alla dessa mänskliga haverier - fatalisten kan här tala om att Ödet inte gav dem någon chans till följd av det Stora Mörkrets kors de föddes att böra - till dessa sällar sig också JK Rowling! Inte undra på att hon inte förstår den verkliga trollkarlens rena andlighet och frihet från sexualitet för att inte tala om perverterade drifter! Eller för den delen det närmast antisemitiska greppet med "namnet man inte nämner". Det är viktigt att minnas hur även solen har sina fläckar när DN hyllar Harry Potter-sagan för att den med sekulära mått gör "nytta" och bevisligen gjort alla från höger till vänster mer eniga om att Donald Trump är ett monster!
Så smyger liberala DN in sin propaganda och förgiftar precis vartenda ämne i tidningen. De kan verkligen inte smälta att rovkapitalismens köpta Hillary fick på båten av amerikanska folket!
Och Bonnier ska föreställa ett judisktättat mediehus. Där är blodet sannerligen mer än någonsin en falsk signal (vilket främlingsfientliga och lågpannade byfånar inte kan förstå), det är svårt missriktade själar som befolkar de kropparna som utgör ägarna, själar som inte kan kopplas till nationaliteter eller andra jordiska kännetecken utan återföds på de platser och i de sammanhang som bäst rimmar med den kosmiska plan som tar form i en märklig dans mellan Yin och Yang, mellan det jordiska och det himmelska. Bonniers har helt enkelt tilldelats skurkrollen i den lilla statistroll som Sverige spelar i historien.
Vad värre är att hela Sverige har en ganska så ful roll med sitt dubbelspel som "världssamvete" i kombination av smygig vapenexport till i princip vilken skurkstat som helst. Den lilla grupp industrialister och lojala politiker som de facto styr Sveriges interaktion med omvärlden ska inte bli förvånade när de drar det första större terrorangreppet mot svenskarna, som själva får sägas vara passivt medskyldiga.
Jag ser väldigt få "riskera" något genom att upphäva sin röst i medierna och ta ställning i mer vägande frågor än Pepsodent kontra Colgate. Smilfinkar utan ryggrad, det är vad Överhetens konsekventa manipulation genom Bonniers medier gjorde av folket! (Ta "Bonniers" som en symbol för reklamberoende medier i största allmänhet.) Och Public Service efter Reinfeldts politiska utrensningar ska vi inte tala om! Det är helt enkelt av omsorg om det egna förståndet som jag inte konsumerar en enda av Sveriges Radios produkter utan helt förlitar mig på sagda förstånds förmåga att skära igenom drivorna av avföring på nätet, parera de värsta dumheterna från konspirationsteoretikerna och se de glimtar av insikt som faktiskt finns där, om än uppblåsta bortom all proportion.
*****
Har astrologin ett inbyggt systemfel?
Rowlings horoskop med känd födelsetid är perfekt för att diskutera en paradox som stört mig en tid. Efter övergången till den sideriska zodiaken runt november 2007 (efter 25 år med den västerländska zodiaken) följde så mycket "dialektala" skillnader med via den hinduiska astrologin att det tog sin tid att upptäckt en och annan självmotsägelse. Samtidigt är människorna levande paradoxer. Vi såg nyss hur Rowlings horoskop både kan läsas som en god och värnande kycklingmamma (Solen i Kräftan) som inte glömt sin fattiga arbetarklassbakgrund utan nu använder sina (gigantiska) rikedomar till generösa allmosor, men också - via storkorset i Mörkrets kvalitet - kan uppfattas som en djupt okunnig människa utan korrekt orientering i tillvaron - hon skänkte t.ex. en miljon pund (har jag för mig) till kampanjen för att påverka Skottland att inte lämna det brittiska samväldet med det patetiska argumentet att "större är bättre" (ungefär).Mörkrets kvalitet skapar dårskap menade hinduerna, men en mer nyanserad beskrivning får man genom att studera sagda svenska politiker Reinfeldt, Sahlin, Borg och Hägglund. Alla dessa ägnade sig åt populistisk plakatpolitik och förenklade klyschor, väl medvetna om att medborgarna inte orkar eller ens har intellektuell kapacitet att hantera det finmalda. I SIG kan jag inte gå med på att Tamas guna skapar något sådant som låg IQ - de fyra "mörka" zodiaktecknen producerar inte färre Nobelpristagare (om man håller sig till det för intelligensen så viktiga soltecknet).
Mörkret eller okunnigheten är istället av det mer diaboliska slaget när det visar sig genom dem som söker makt (och Mörkrets kvalitet är mer maktsugen än de andra två): dessa människor höljer in andra likasinnade i en käpphästsliknande pseudoverklighet som helt enkelt inte är sann ur det mer ingående och "flytande" perspektiv som Ljusets folk har tillgång till. I mitten står som vanligt dem under Lidelsens eller Passionen inflytande som svänger hit och dit. Folket som ibland tar auktoriteternas ord för sanna och därför direkt avslöjar sin dragning åt Mörkret, och ibland gör egna efterforskningar och i detta visar att alla har något av Ljuset inom sig.
Trots att samma horoskop kan beskriva en människa som samtidigt har både rätt och fel - allt beroende på vilken av de många spelplanerna man betraktar - så kom jag till sist att bekymra mig över ett skenbart "systemfel" i den hinduiska astrologin. Att sådana finns är inte så konstigt eftersom olika tänkare bidragit genom tidens gång och traditionen innehåller därmed en hel del bråte, trots att hinduisk astrologi är "peer reviewed" precis som aktad västerländsk vetenskap. Det finns en konservativ konsensus i Indien om vad som gäller för auktoritativ horoskoptolkning och gurun, den auktoritativa läraren, är en levande realitet där till skillnad från dyngspridaren Facebook.
Trots detta tycks lärosatser i konflikt med varandra ha accepterats som den "godkända traditionen". Jag upptäckte detta när jag samtidigt läste de äldsta västerländska texterna, den romerska ASTRONOMICA och den egyptiska TETRABIBLOS, från 1a och 2a århundradet respektive, och introducerade begreppen DEN ONDA OCH DEN GODA DAIMONEN här på bloggen. Dessa menades vara de väsenden som ägde 12e och 11e huset och att vissa kopplingar finns till den hinduiska grenen ser man av en lärosats som att den naturligt onda Saturnus skulle "desarmeras" genom att befinna sig i förlustens 12e hus. Detta rimmar perfekt med den hellenistiska tanken om 12e som den onda daimonens hemvist, eftersom hinduisk astrologi dessutom går så långt som att placera Saturnus som det 12e husets bhava karaka eller hussignifikator. Logiken håller fullt ut då den egyptisk-hellenistiska "goda daimonens" 11e hus hos hinduerna motsvaras av att den Stora Välgöraren - Jupiter - löst knyts till 11e som dess signifikator.
Så långt är allt väl och österländska och den äldsta västerländska traditionen synes vara en och densamma. Men när jag började titta närmare på 11e huset enligt den nutida hinduiske astrologen Narasimha Rao och hans summering av planeternas "verksamma natur" (till skillnad från deras egentliga väsen), insåg jag följande:
Utan undantag leder varje zodiaktecken som ascendent till att den tillfälliga planetära ägaren av det 11e huset - det som den "Stora Välgöraren" har så mycket gemensamt med och som hellenisterna kallade den goda daimonens tempel - en verksam illgörare!
En mer skriande självmotsägelse är svår att hitta, och jag har i denna stund ännu inget entydigt svar på frågan. Narasimha Rao förklarar inte hela bakgrunden till varför en planet klassificeras som verksamt behjälplig eller "ond" för det som ascendenttecknet (vårt jordiska "jag") söker uppnå, men uppenbarligen vägs flera faktorer in än enbart de hus som planeten äger. Det 11e tillhör inte de goda husen i indisk astrologi men heller inte de onda. Det står för människor som församlas i klubbar eller föreningar eller kanske politiska partier. Det är en idéologisk eller idéstyrd sektor och i den "naturliga zodiaken" motsvaras 11e av Vattumannen som helt enkelt representerar människosläktet eller aggregationen av samtliga jiva-atmas (andesjälar) där den motsatta Principen - Lejonets tecken - indikerar en enda av alla dessa själar, en enskild individ. Man kan säga att Vattumannen och Lejonet båda beskriver samma verklighet (i Himmelen) men med tonvikten antingen på det samfällda eller det individuella.
Kanske kan man förklara 11e husets neutrala natur med att både gott och ont ryms i Vattumannen eller mänskligheten som helhet men Vattumannen (=totaliteten) finns inte tillstädes för samma förklaring när det kommer till de andra neutrala husen. Än mindre kan Vattumannen som "platsen" där allt samexisterar förklara varför den tillfälliga ägaren till 11e undan undantag spelar rollen av en "verksam illgörare" med mindre man accepterar tanken att ascendenten eller kropp & ego-komplexet - den enskilda personen - upplever samhället eller den omgivande människomassan som en verksam blockering mot det egna egot som skulle svälla ut till hämningslös narcissism och ett självförgudande om det inte fanns en omgivning som kunde sätta det arketypiska Barnet på plats! (Ascendenten korresponderar till Väduren i den naturliga zodiaken.)
Om så är, måste man i grunden omvärdera vad som menas med de verksamma väl- och illgörarna, precis som bloggen försökt med i skenet av att horoskopen för flera terrorattentat mot västerlandet såg ut att ha "Himmelens välsignelse". Här skulle man alltså kunna se västerlandet som det egocentriska barnet som sväller ut på andra kulturers bekostnad och naturligtvis skriker i högan sky - DN: "Rör inte min champagne!" - när till sist Terror drabbar västerlandets glädjekvarter. Väst har fel, det är inte Terror det är Universums sätt att söka mota tillbaka en västkultur som är felaktig på så många sätt.
Här får vi då Vattumannen eller snarare urnan han bär på i rollen som den container som universum är ("det kosmiska ägget", universum eller Vattumannen som den stränga förälder vars lagbundna världsordning det är lönlöst att trotsa eftersom den är identisk med karma på maximal magnitud och som på inget sätt kan kallas "god" på Kräftans lilla puttenuttiga och intima vis. Allt alla aktörer gör i universum kommer tillbaka en cykel senare. Många samtidiga cykler ger ett så komplexa mönster av interferens att Världssystemet övergår mänsklig föreställningsförmåga...
Värt att notera är att materialister inte förstår detta högre sammanhang utan drar ner frågan om individualism i smutsen och via Jungfrun propsar på "sitt eget" av alla materialistiska ting. Inte undra på att den gudomliga Venus (essentiell Luft - andevärlden där alla ser att de hör ihop) våldtas i Jungfruns tecken och där lider sitt "fall" från Nåd. Det är också nu vi får den koketta människan som sitter och groomar sig själv i timmar framför spegeln. Den kanske mest sjukligt narcissistiska men samtidigt väldigt talangfulla artist jag vet, är Tori Amos.
Hon är ett Sol-Lejon med dess kraftfulla kreativa utflöde. Samtidigt har hon Månen i Jungfrun och den här lilla individualistiska trälen och ja-sägaren till sin herre (Solen) förmår inte kritisera när kombinationen utgör en och samma person. Individer med Solen i Lejonet insisterar på sin kreativitet och individualitet så till den grad när de har Månen i Jungfrun att de ofta gör sig till åtlöje. (Jfr kartan för Christer Sturmark, ateistsekten Humanisternas ordförande, och hans lönlösa kamp mot människosjälens uttrycksförmågor, till vilka bland annat hör uttrycket för upplevelsen av att tillhöra en intelligens större än det egna lilla egots. För riktigt olyckliga fall av Solen i Lejonet blir det bara pannkaka och inget i världen kan övertyga dem om att det skulle finnas en större intelligens i universum än de själva.)
Amos kroniska problem under merparten av sin karriär, då hon envisades med att producera sig själv, är att hennes musikalbum blev för långa - de fyllde i princip hela CD-formatets 80 minuter och var outhärdligt ojämna. Under Sol-Lejonets pådrivande utflöde blir Jungfru-Månen en servil ja-sägare som bara söker realisera i praktiken de direktiv som kommer från Solens gassande utflöde. Det var nog bara Tori Amos själv (och de mest fantastiska bland anhängarna) som ansåg att precis varenda låt hon inkluderade var värd sin plats i de ofta förvirrat plottriga temaalbum hon gjorde under 00-talet.
Jag minns särskilt 2009 års "Abormally Addicted To Sin" som jag plågade mig igenom en gång och sedan aldrig lyssnade till igen. Vid en andra omlyssning många år senare hör jag exakt hur jag skulle vilja klippt och skurit i det här överflödande materialet. Tio låtar istället för 18 hade resulterat i ett mästerverk. Nu är den en prövning i uthållighet. Överväger att lägga över Amos alla skivor på datorns hårddisk med stora delar av låtmaterialet bortrensat....
Här måste man lyckönska SvD:s ekonomijournalist Alestig till kombination av Solen i Lejonet och Månen i Skorpionen som ger mycket bättre förmåga att "hålla ihop det". Jag känner en sparsmakad skivsläppare till musiker med samma kombination närapå (Månen står precis på gränsen mellan Vågen och Skorpionen). Hans egna kompositioner är föredömen i koncishet och effektiv tonal kommunikation, och skivorna hålls precis så långa som de var på vinylskivans tid, 40-45 minuter.
Det är ingen slump att skoltimmarna inte är 60 minuter långa, de motsvarar perfekt en uppmärksamhetscykel - jämför den märkliga hinduiska läran att enbart tidens herre Saturnus kan låsa en annan framförliggande planet trekvart av ett fullt varv - här synes samma idé vara nedlagt och missa inte att Saturnus är koncentrationens planet!
Till sist en intressant detalj eftersom yrkeskritiker givit Amos mycket skit genom åren för sina diffusa texter och allt annat än självklara temata. På sin obligatoriska julskiva för några år sedan (för övrigt långt bättre än hippa Kalifornienbruden Aimee Manns julplatta om vi ska hålla oss till kvinnliga musiker med viss kredd), sökte hon återigen organisera låtarna utifrån ett tema som ledde till att man fick bläddra vilt och distraherande i texthäftet istället för att fokusera musiken då de grupperats under de fyra elementen! Jag sökte förgäves hitta några tecken i text och/eller musik på elementet i fråga. Ännu en skiva med en "mall" petnoga slängd över ett gäng låtar. Här är det verkligen "form över substans" som gäller.
Detsamma kan också sägas om Amos sjukliga självupptagenhet där hon i inlagan i skiva efter skiva poserat i miljöer och utstyrslar. Först på senaste skivan ("Unrepentant Geraldines", 2014) balanseras självporträtten hjälpligt upp av foton på andra människor! Det tog henne 50 år att släppa den krampaktiga självcentreringen. Förklaringen ligger förstås i att Sol-Lejonet olyckligt får spela andrafiolen i horoskopet. Dominanten är samma självfixerade Jungfruascendent med den oroliga Mars som hos Fredrik Reinfeldt, plus sinnelagets Måne i 1a huset.
Solen i 12e vittnar om att Lejonets fenomenala överblick alltjämt finns och verkar men filtreras ut och kommer inifrån en "skyddad verkstad". Det är mottagaren, sinnelagets Måne som tar emot Solens utflöde och det merkuriskt exakta tecknet troget hackar sönder och formar detaljerade bilder i det fysiska. (Amos är en skicklig pianist och uppenbarligen ansåg konstmusikbolaget Deutsche Grammofon henne vara en betydande. Första albumet var intressant - hon omarbetade klassiska stycken - men för nästa valde hon att spela in gamla låtar på nytt (utan att tillföra dem värst mycket) och kanske var det den här självefterlåtenheten som fick bolaget att låta henne gå vidare (EMI tog tillbaka henne med öppna armar).
I skivan "Abnormally Addicted to Sin" (där Tori Amos återigen angriper kristendomen för dess sexualmoral - fadern var präst ska tilläggas) figurerar hon på en serie sepiatonade bilder i miljöer som förmodas frammana det sexualhämmade Viktorianska England. (Amerikanskan flyttade till England för många år sedan vilket i vissas ögon bara fullbordade bilden av Amos som en Kate Bush-klon. Och visst låter det ofta väldigt likt...)
På ett foto ses en bok med titeln "Book of Earth" och på ett annat Amos bläddrandes i densamma. Hon kopplar uppenbarligen synden, en omskrivning för sex till antingen planeten Jorden eller till Jordelementet. Astrologiskt sorterar sexualdriften under Mars men man ska inte glömma Venus i sitt negativa härskarskap över Oxen som definitivt har med jordiska kreatur att göra! En Venus som på ett filosofiskt tankeväckande sätt blir till en verksam illgörare när dess eget jordbundna tecken Oxen visar sig i öster. (Venus blir åter en välgörare när Jungfrun stiger i öster men då är den å andra sidan "fallen" så att dess välgörande effekter bara sträcker sig till egenvård, kroppsvård och liknande.)
I samband med Amos valhänta konceptualism blir det intressant att fundera över den västerländska tropiska zodiaken och hur tydligt den avslöjar sina brister. Visserligen visar även den ett Sol-Lejon dold i en materiell Jordascendent och med Merkurius stark och hemma i härskarläge i Jungfrun. Amos enligt den sideriska zodiaken lider total brist på Luftelementet och det tror jag är förklaringen till att så många kritiker ler i mjugg åt hennes ytliga och outgrundliga "organisationsscheman" eller "koncept" på flera album. Det är, som jag sagt, bara form som dominerar över substansen (det intellektuella innehållet i dessa organisationer).
Typiskt älskar Jungfrun i 1a huset att organisera och sätta allt på sina rätta ställen och med organisatoriska Saturnus i sitt negativa härskarläge i Jordtecknet Stenbocken i 5e kreativa huset kunde man tro hon är en fena på det här. Men elementet begränsar henne till att organisera rumsliga foton med mängder av dekorativa detaljer och hennes egen kropp i centrum! Här visar sig Jordelementet vara synnerligen platt när det kommer till att gå bakom ett koncept och göra något mer än rabbla upp de fyra elementen på julskivan och pytsa in en slev låtar under vart och ett av dem (några av låtarna stämmer dock väldigt väl med elementen, men det var nog rena turen, de är uppenbarligen inte skapade utifrån elementläran).
Med vetskap om hur hopplöst svårlyssnad hon är i sitt tänjande och betonande av orden i sina dunkla texter (som troligen bara Tori Amos själv förstår) och hur styltigt hon tvingar på sitt material "koncept" som inte tydligt svarar mot innehållet, blir det närmast löjeväckande att beräkna hennes horoskop på västerländskt sätt. Dessa de fel hon nu ändå har i sitt konstnärskap tappar då sin astrologiska grund. Västerlänningen ser henne nämligen med Luftplaneten Saturnus i sitt "rätta" läge i Luft, i Vattumannen, vilket nu lyfter den till något mycket mer än den som bestämmer var skåpet ska stå (organisera musiken eller möblerna i en fotosession i anslutning till albumets tema). Saturnus blir nu herre över Konceptionerna eller Idéerna (och dessa Idéer är enligt Platon "levande väsen" som hittas i "Himmelen" eller i den Idévärld som påminner starkt om det "osynliga" Luftelementet). Även Månen och energiska Mars backar ur praktiskt pryldonande Jungfrun och in i Luftecknet Vågen.
DENNA Tori Amos, om den västerländska zodiaken varit den rätta, hade inte alls ägnat sig lika mycket åt att skapa dessa petnoga fotografiska miljöer med henne själv i centrum. Hon hade istället varit betydligt starkare i själva TANKEFÖRMÅGAN, vars svagheter är vad kritikerna i lönndom kritiserar henne för. Hon är medioker och pretentiös som tänkare. Musikaliskt är hon fantastisk, men texterna är helt enkelt för privata (12e) och brister i litterär kvalitet. Hennes Måne i Jungfrun i 1a huset med organisatoriska och pedantiska Saturnus i 5e kreativa är raka motsatsen till framlidne Leonard Cohens Sol i Jungfrun i 1a och samma Saturnus i 5e. Här är skillnaden mellan "det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda" (Månen) kontra ren lyskraft från Solen direkt! En prominent Måne i Jordelementet i kombination med en obskyr placering för Solen synes vara för privat och bunden till det jordiska och husnära för att producera stor text.
Ett ovetenskapligt men ändå smått kuriöst fynd från Nobelpristagarna i litteratur är att stor text inte på minsta sätt hämmas av en Sol i 12e huset, tvärtom är exilens och den världsliga förlustens sektor ett bra ställe för Solen för att utveckla sin Visionära Blick. Men med bara 31 kända klockslag av de 109 Nobelpristagare (t.o.m. 2015) är den här tabellen ytterligt osäker, och den rofyllda och världsligt undangömda indikationen från 12e huset motsägs sannerligen av att det också verkar vara en fördel att födas med Solen i mitt i samhällstoppens hetta och kamp om tronen - i 10e huset!
31 kartor med äkta ascendent 109 litteraturpristagare (t.o.m. 2015)
medelvärde: 2.58 solar per hus
H1 2
H2 4
H3 4
H4 5
H5 1
H6 1
H7 1
H8 2
H9 1
H10 4
H11 1
H12 5
Men det är full möjligt att dessa bara är spretiga svängningar till följd av de få horoskopen, slumpmässiga ryckningar i dataunderlaget. Tori Amos Måne i öster, låt vara med disruptiva Mars, rimmar heller inte med franske statistikern Gaugelin som ofta hittade Månen i denna position hos erkända författare, vilket i sin tur stämmer väl med Månen som en fantasins och drömmeriets planet.
Bland Nobelpristagarna visar sig dock Månens eget 4e hus toppa ligan med lika många placeringar som det besläktade 12e Vattenhuset (Vatten här som återspegling av ljus eller fenomen, texten som ett återberättande med eller utan inblandning av det fantastiska.) I termer av de fyra elementen (som vagt kan knytas även till de 12 jordiska husen) är således de vattniga husen (undantaget det skorpioniska 8e) rika platser för Solen att lysa i om man är författare. Och "realistiska" eller "socialrealistiska" Jordelementet kommer inte långt därefter via 2a och 10e (men inte 6e).
Den kreativa kombinationen av Eld och Luft har inte mycket att komma med i jämförelse, förutom det luftiga 3e för just skrivkonsten. Det är påfallande att de intellekt som lever på den "supralunära" nivån (i Luft eller i Eld eller i kombinationer av dem) inte har något större intresse för poesi eller romankonst. Och det är dock de 12 husen som har sista ordet och "kör" över den mer teoretiska zodiaken i skyn.
Inget av de här fynden förklarar Tori Amos svaghet som textförfattare och svaga konceptuella förmåga. Men som pianist och sångare förfogar hon över två redskap hon är duktig på och melodikänslan är ibland fenomenal. Axeln mellan Jupiter hemma i härskarläge i Fiskarna och Jungfrun i 1a huset ger en sensuell natur och den verkar befrämja både musikalitet och förmågan still stora volymer (i kombination med den pådrivande Solen i Lejonet). Det är i sållandet av den voluminösa Jupiter (expanderar och expanderar) som Tori Amos självefterlåtna Jungfru får problem med att sålla bort. I förhållande till sitt eget material är hon alltså alltför generös - samtidigt som bloggen har sett tydliga tecken på att Jungfrun är snål för att inte säga rent fientlig mot främlingar i bygden (främlingsfientligheten). I dessa kompletterande beteendemönster ser vi kanske den "fallna" Venus i Jungfrun, tecknets problem att se sin egen situation i ett balanserat perspektiv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar