Hal Holbrook är en för mig obskyr amerikansk skådespelare som hållit sig till tv-mediet. Jag tror han är mer känd för den amerikanska publiken. Men jag har sett honom någon enstaka gång här eller där som äldre, och alltid gripits av hans oerhörda pondus och sammanbitenhet. En tung karaktärsskådespelare i alla avseenden, ljusår över den smörja som numera marknadsförs som artisteri.
Född 1925 är han nu en mycket gammal man, så här är en liten snabbspolning i bilder. Hal Holbrook: ett liv på jorden.
Bortser man från den glada fånen på ungdomsbilden högst upp, sätter sig det sammanbitna uttrycket rätt fort av bilderna att döma.
Efter att ha ordat om Skorpionen som den arketypiska Syndaren i några nyliga inlägg är det därför enormt glädjande att hitta Holbrooks verifierade födelseklockslag på AstroDatabank och upptäcka den indiska astrologins genialitet: hur en planet under vissa omständigheter helt byter karaktär och, som här, kastar sin "fallenhet" över ända och blir en verksam välgörare.
Så här går det till i Holbrooks fall:
Månen i Skorpionen är ett bittert och långsint sinne som grundtyp. I problematiska horoskop kan det bli riktigt illa, vilket placeringens skrämmande dominans i samband med mördare visade. Men när Skorpionen själv stiger i öster och för Månen med sig, då händer saker.
Första huset är ett dharma-hus som har en speciell betydelse för den återfödda själens livsuppdrag. Vissa själar väntar vi oss inte mycket av i detta liv, det här är ett utfyllnadsliv för dem själva och omvärlden. De står den här gången inte i någon korsväg, har inget att bevisa eller leva upp till. När jag var ung och (ännu mer) arrogant kallade jag dem för "utfyllnadssjälar". Det var årtionden innan jag hittade den indiska astrologin och insåg att jag själv har ett starkt "dharmiskt" horoskop och ett liv som kräver av mig absolut ärlighet i tankarna.
För Hal Holbrooks fallna Måne kunde det inte vara bättre än att sinnelagets planet stiger i öster, för det placerar Månens tecken i horoskopets bästa hus, det dharmiska nionde för genuint samvete och en andlig resning. Fascinerande nog blir även nionde husets naturliga korrelat, andlighetens Jupiter en verksam välgörare då Skorpionen stiger, detta för att dess tecken Fiskarna befinner sig i det dharmiska femte huset.
Jag skulle påstå att Holbrook visserligen kunnat hämta upp Skorpionens stränga och bistra uppsyn ur sin själ, men att den glada tok man ser på ungdomsfotot är den bakomliggande disponenten till skorpionsinnet: Mars ultrastark i sitt positiva härskarläge i ungspolingen Väduren. Detta ger ett sinnelag i öster med hetta under det kalla vattnet. Alla samrören mellan Eld och Vatten (som urladdar sig våldsamt i naturen) betecknas som "sensationalism" på bloggen, men "dramatiker" passar lika bra.
Holbrook har älskat författaren Mark Twain hela sitt långa liv och fast dennes födelsedag har klassats som mycket osäker av AstroDatabank ("C"), måste det vara rätt. Vem skulle en Måne stigande i Skorpionen först och främst ta som sin rollmodell? En Sol-Skorpion förstås.
Det angivna datumet för Mark Twain, den 30 november 1835, ger en extrem Skorpion! Solen och Mars i konjunktion och Draksvansen och Venus också i tecknet. Därtill ligger också Månen i Vattenelementet, och sist men inte minst: Twain var precis som Holbrook född ett år då Själens Form Saturnus stod upphöjd i konstarternas tecken Vågen.
Jämför med hur svenska dussinpolitikern Annie Lööf tyvärr tagit Margaret Thatcher som sin rollmodell - båda födda som mer tvivelaktiga uttryck för samma Saturnus i Vågen (ja, rättvisans Vågen kan dra åt höger politiskt när andra ingredienser i horoskopet inte håller måttet).
Karaktärsstarke Hal Holbrook har ett fascinerande och svårbegripligt horoskop. Dels finns den stora Passionen här, ett storkors i Rajas guna. Det är märkligt att så få kända skådespelare har den signaturen, men det kan bero på att bloggen överbetonat filmskådespelare. Kanske är det mer Rajas på teaterscenen. IMDB.com citerar Holbrook i två frågor. Så här säger han (och han är inte den första att göra observationen) om skillnaden mellan att agera inför publik och filmkameran:
På scenen är ditt jobb som skådis att presentera och förevisa berättelsen genom ditt beteende, kroppsspråk och arbete med stämman. På film måste du undvika allt detta. Där ska du bara "vara". Du "är"...och detta sköts huvudsakligen intuitivt. Du tillför rollen bara ett minimum av karaktärisering. Faktum är att du inte ska försöka skådespela alls. Det blir bättre då, och det har tagit mig många år att lära mig det...
Talar Holbrook sanningsenligt, stämmer det med horoskopet. För han har ju en livslinje (Månen-->Solen) som synbarligen inte konvergerar eller där Månen inte självklart lämnar över till den mogna individualitetens Sol. Men dissociationen mellan Vatten och Luft, Mån-Skorpion och Sol-Vattuman, måste förmodligen värderas som mindre kritisk när Månen får klartecken som en av de dharmiska planeterna. Holbrook gjorde det till sitt yrke att arbeta med Sinnet. Och fick som alla teaterskådespelare slita med problemet att avveckla sina brösttoner framför kameran, där mycket ser ut som överspel.
Det är min upplevelse av hyggligt framgångsrika Hollywood-skådisen Lena Ohlin - nästan bara Luft i horoskopet - hon lyckades aldrig få bort teaterbeteendet och känns remarkabelt konstlad i vissa filmroller. Aldrig har det väl märkts så väl som i Havana där hon fick en huvudroll mot mästaren av naturligt spel, naturlig dramatik Sol/Mån-Lejonet Robert Redford!
Olin (horoskopet här) har faktiskt också Saturnus upphöjd i de högre konstarternas Vågen, så att hennes sinne och intellekt (Måne och Merkurius) i Vattumannen direkt svarar mot det konstnärliga idealet. Men Solen verkar genom Vattentecknet Fiskarna medan dess disponent Jupiter "dissociativt" också den befinner sig i Luft, i Tvillingarna. Bristen på födelseklockslag för Olin lämnar oss i mörker om vilka av hennes planeter som är "välgörare" men hon har helt klart blivit en bättre filmskådespelerska med åren.
Jag vet inte om Vatten/Luft-störningen är regel för de individer som både arbetat med teater och film, men det är en rätt intressant tanke utifrån Holbrooks ord om hur omaka de två "formaten" är. Luftelementet tillhör givetvis teaterscenen mellan de små gesterna på bioduken, tror jag, kan härledas till de inre stämningslägen (och ansiktets "mikrospråk") som Vattenelementet representerar.
Hal Holbrook har en otroligt intressant detalj på sin karta. Fast den samtidiga betoningen av Skorpion och Vattuman mest illustrerats av problematiska livsöden på bloggen, sociopater eller totala samhällshatare som bin Ladin, uppstår på Holbrooks himmel högst egendomlig variant på den ömsesidiga receptionen. Det är inte Sol och Måne som gästar varandras hus (det vore en affär mellan Lejonet och Kräftans hus), men det är här ett möte mellan Skorpionens och Vattumannens härskare vilket är en enormt viktigt berättelse som ligger under Holbrooks ytliga livslinje (Månen --> Solen).
Svaret kommer därför här: det var aldrig några problem med att gå från ung imitatör till mogen och individuerad gestalt. Han kan visst ha haft svårt att krympa teateruttrycket till kamerans behov, men det har i så fall med den allmänna tendens att lyssna utan att höra och förstå som Vatten och Luft i störning drar in i personen. Men här hittar man Solens disponent Saturnus i utmärkt upphöjd i Vågen och opponerad av Månens disponent Mars, hemma i starkt härskarläge i Väduren.
Detta gör att Saturnus genast söker kontrollera den unga aggressionens Vädur och ge den sin artistiska eller estetiska form. Ja, Holbrooks mor var vaudeville-artist så vi ser här via mödernet hur Månen "under ytan" har denna kabaréartistens unga glöd, men inte enbart, utan i kreativ (Eld + Luft) opposition till den dirigerande Saturnus i estetisk Luft.
Ett rätt fantastiskt budskap om en konstnärlig mor, egentligen! Och det blir denna kreativa opposition mellan Vädurs-Mars tendens till otyglad passion (teaterscenens överspel?) och Saturnus formella krav på måttfullhet i den rajasiska (passionerade) utlevelsen. Notera att hela oppositionen ligger närmare teaterscenen än vita duken, om man ska vidhålla tanken om att "mikroskådespelandet" mer handlar om att förmedla Vattenelementets inre stämningslägen i närbild framför kameran.
Och tänka sig, Lena Olin har samma opposition mellan ung och oprecis energiutlevelse (Mars-Väduren) och den dirigerande Saturnus i Vågen!
*****
Men varför Hal Holbrook upplevs som så stenhård i sina roller, har mycket med en sista ingrediens att göra: båda de saturniska Solarna, i Vattumannen och Stenbocken är rätt kärva jämfört med vissa andra zodiaksymboler. Att Saturnus inte blir sockervadd bara för att den gästar Vågen, visade dock Margaret Thatcher med all önskvärd tydlighet (Vågen stigande i öster - ett perfekt objekt för att studera en extremt idédriven människa.)
Den amerikanske karaktärsskådespelaren har dock också en kuriös kombination av kommunikativa Merkurius i ett av de allra mest fåordiga tecknen, Stenbocken, och där ligger också Venus. Ja, så blev det då till sist också en traditionell "ömsesidig reception" mellan härskarna till två tecken, och den här är riktigt bra.
Från testet av sol- och månplaceringar hos 402 brottsdömda såg vi nyligen hur Stenbock och Våg i samma horoskop "skyddar" mot brott, dvs de förstärker de bästa hos båda tecknen: Vågens känsla för rättvisa och proportion och Stenbockens känsla för heder och ära - båda utmärkta motgift mot kriminella tilltag.
Men i Stenbocken ligger också den "halshuggna" Draksvansen som ju neutralt kan beskrivas som tendensen att INTE betona. Där Drakhuvudet är girigt, hungrigt och på väg mot höjderna, vittnar Draksvansen om en frihet i förhållande till - ja, vad den nu är involverad i för slags astrologiska omen.
I inlägget om Björn Borg och Ingmar Stenmark, världsberömda idrottsmän födda exakt tre månvarv från varandra och med samma Måne och Drakhuvudet i Oxen, i det inlägget föreslog jag att Ketu (svansen) ska läsas som att den förhindrar Månen i Oxen att fixera sig så vid det fysiska underlaget som är den naturliga tendensen i Oxen. Från tung och fysisk Oxe kom båda männen att excellera i sporter som verkligen bara nuddar marken. (Det skulle vara intressant att undersöka om girighetens Drakhuvud och Månen i Oxen därför saknar framgång inom idrotten!)
Att Holbrooks Venus och Merkurius berörs av denna "avmätta" Draksvans är lätt att se i hans skådespelarkonst. Jag har bara någon enstaka film i minnet, men jag har aldrig sett en så kylig och distanserad gestaltning i hela mitt liv, perfekt för just den rollen (som pensionerad jurist, tror jag det var).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar