Till nya besökare, en kunskapsteoretisk länk:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

ESTETIK:
Blogger/Google har förstört mängder av horoskop genom att omskapa usla miniatyrer av bilder i GIF-format. Klicka för att se de skarpa originalen. Ser också dessa galna ut, högerklicka och välj "se bilden" .

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
"The soul is sold not to the devil for money, but to money itself when it becomes the measure of worth rather than the affirmation of value." /James Hillman - Alchemical Psychology (2010, s.143)

Västerlandets store logiker & mystiker Platon
ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)



lördag 31 december 2016

H.G. Wells, Tiden & Människan

En sak till före det nya året...

I SvD/Under strecket refereras på årets sista dag en bok om tidsresor, och tidsresans fader i litteraturen förklaras vara H.G. Wells, ett typiskt västcentriskt perspektiv som t.ex. ignorerar den fantasifulla och rika hinduiska litteraturen, i vilken Tiden själv kan ikläda sig personlig gestalt och paradoxalt delta som människa inom ramen för sitt egen nedbrytande, ja, som agent just i avslöjande att Tiden och vår förgänglighet är en enda chimär som människornas makthavare gärna profiterar på ("hudkräm mot åldrande"). 

Det är välkänt sagostoff att gudar till skillnad från jordbor inte är bundna av tid. De kan ohämmat skåda både bakåt och framåt i tiden och därmed också röra sig fritt i förhållande till tidslinjen eftersom vårt väsens innersta essens är att medvetenhet, kognition! Omvänt är de förgängliga jordmänniskorna på det hela taget låsta i ett järngrepp - tiden för dem är vad de registrerar med sina sinnen från dag till dag och funderar över. De är så lurade av samtidens vetenskap att de t.o.m. tror att "minnesbilder" nykonstrueras från gång till gång av hjärnan och därför blir olika vid varje tillfälle. 

Den här materialistiska modellen har därför inget svar på hur vissa människor kan nå intryck som tillhör andra människor som inte längre lever och med vilka de själva inte har någon släktskap till - populärt kallat tidigare liv-minnen. (I den händelse någon skulle åberopa den spekulativa tanken om att förfadersminnen kan ärvas genetiskt, minns då att dna inte ansetts kunna fånga upp intryck från den levande människan utan att arvet är som en isolerat värld av slumpmässiga mutationer som lever sitt eget liv i blindo). 

Det finns således skäl att ifrågasätta den dateringen av tidsresornas början i SvD-artikeln. Den här ytligheten är typisk för folk som slutat bry sig om religion och mytologi och därför självförvållat förpassats tillbaka till ruta 1, barnstadiet, där de bara har tillgång till den allra mest näraliggande mytologiska cykeln i det populärkulturella väst. Det är som folk vars mytologi börjar med franschiset Stjärnornas krig numera allt oftare kallat Star Wars även i Sverige som en följd av USA:s kulturimperialism och mord på det lokala.

Här är för övrigt en summarisk artikel om Tidens symbolik i hinduismen. Jag tycker mig se distinkta spår i den inledande gamla indiska kosmografin från den här bloggens försök att koppla "livet under månen", grekernas sublunära sfär, till tidig hinduisms "mellanregion" mellan jorden och himlen. Det är i denna region, säger texten, som grekiske filosofen Herakleitos "vägen upp" och "vägen ned" grenar ut sig. Som andra hinduiska källor säger: få vandrar gudarnas väg men desto fler går fädernas väg, dvs den biologiska fortplantningens väg som alltid leder tillbaka till en ny förgänglig kropp. Den breda massan på fortplantningens väg reinkarnerar i ett mycket begränsat kretslopp och deras själar åker skytteltrafik mellan jorden och månen, fast inom det vattniga hölje som omger jorden och därmed fångar i den sublunära eller Irrationella Själen. Denna är en slags fuktig och oren luft i kontrast till den högre och finare luft som kallas "himlen" och där själar som inte "fallit" lika hårt tillbringar med människans tidsmått obegripligt långa liv. 

Artikeln matchar vid första påseendet inte helt problemfritt bloggens fyravåningsschema eftersom Luft ("absorbenten") definitivt knyts till döden (precis som essentiella Luftplaneten Saturnus är Döden), medan regionen närmast över jorden förefaller ha en tydlig karaktär av Vatten och Luft. Men förklaringen skulle kunna vara att just den oheliga allians mellan luft och vatten vi kallar atmosfär och som på den här bloggen också betecknats som "dissociationen" eller slirigheten mellan Luft och Vatten (ren gudomlig rationalitet och irrationell djurisk kroppsinstinkt sammanrörda i något som verkligen kan beskrivas som en mixad eller mellanregion...) Något senare i artikeln singlas också andedräkten och Självet ut som höjda över de lägre principerna och även detta matchar bloggens fyravåningsschema där Luft och Eld åtnjuter mer av evigheten även här och nu än Jord och Vatten.

Men t.o.m. Brahma, världsskaparen, har ett liv begränsat i tiden och eftersom Kala, den eviga tiden överlever Brahmas död och världsalltets undergång (som en kosmisk natt utan någon kosmisk manifestation), ser man hur den astrologiska identifikationen av Saturnus med Brahma (se gårdagens korta inlägg) visserligen är suggestivt, men inte når hela vägen. Den länkade artikeln menar att Döden innefattar både skapandeakten och den tid det skapande har sin varaktighet. 

Astrologin tudelar Saturnus i en negativ och en positiv aspekt, där härskarskapet över Stenbocken (Jordelementet) betecknar den materiella och ofullkomliga plagieringen av den tidlösa och perfekta förlagan, Platons "Idéer" eller "Former". Saturnus själv är essentiellt av Luftens väsen enligt hinduismen och anknyter därmed till tingens underliggande och ibland nog så abstrakta "form" - för en simpel sinnesmänniska innebär förstås formen den yttre kroppens linjeföring och det är naturligtvis också sant - för den som är slav under sinnena (vilket ofta följs av en motsvarande intellektuell begränsning och oförmåga att följa med i abstrakta resonemang).

Saturnus i sin sanna luftgestalt via Vattumannen anknyter dock också till en slags världsande, dvs Tiden som en kraft som framverkar förändring och de materiella tingens illusoriska död. I den sena hinduiska trilogin Brahma (skaparen), Vishnu (upprätthållaren) och Shiva (upplösaren/Döden) jämställs Tiden/Kala med den senare. Även Buddha fortsatte denna tradition med orden "alla sammansatta ting går mot sin upplösning". 

Astrologiskt kan man säga att den upplösande aspekten är särskilt stark då Saturnus passerar något av zodiakens tre Vattentecken och under Saturnus passage genom Kräftans intensifierade fruktan, terrorns Skorpion, har västvärlden verkligen bävat under 2015 och 2016 - åren då väst upplevde att terrorn kommit till dem - det var Ödets enda sätt att uppmärksamma västerlänningarna på att det man exporterar i formen av manipulativa krig för att utnyttja andra, det kommer förr eller senare i retur. Denna svårsmälta sanning har emellertid medierna, trogna statsapparaterna och de rika onda industrialisterna i väst, noga mörkat. Medierna har aldrig varit några demokratins förfäktare, troheten mot den "rådande ordningen" har alltid vägt tyngre.

Saturnus i Vattumannen, en ren "luftplacering" ger då den abstrakta eller icke-manifesta men bakomliggande Världsanden, partituret där hela den kosmiska manifestationen är skriven, tiden som dold faktor men plågsamt synlig för dem som primärt lever sina liv i den negativa polariteten och sprinklar fuktgivande Vatten på sina torra hudar av Jord. Luftens andar är ofta så upptagna av de intellektuellt fattbara och underliggande processerna världen att de inte märker tidens tand äter på dem själva. 

Jag har också en aning om att Fader Tid verkar lindrigare på dessa, men det har blivit nästan omöjligt att avgöra eftersom skönhetsindustrin och kosmetiska ingrepp gör att många celebriteter köper sig extra tid i köttet för miljontals dollar. Vill man undersöka om Luftens barn bland de fyra elementen behåller ungdomens vigör längre än de andra måste man studera vanligt folk. Talar nu om de fyra elementen som distinkta våningsplan, vilka starkt påminner om den länkade artikelns fyrdelning i jorden, mellanregionen (Vatten), himmelen (Luft) och den odödligas värld (Eld). Minns hur den indofila romaren Plotinus (nyplatonismens fader) beundrade Elden eller ljuset och ansåg att det var gudarnas främsta representation i vår sinnevärld. Det är uppenbart att Indien och kultiverade delar av gamla Europa delade samma grundläggande världsbild.

 
Det är också typiskt att hinduismen har en gudinna som heter Kali (en avläggare av kala, tid). Hon identifieras med Shivas verksamma kraft, shakti, och fastän spekulativt skulle jag vilja föreslå att Guds exekutiva kraft är identisk med Saturnus i dess negativa polaritet. Men den upplösande Saturnus ses i Vatten, i härskarläge över Stenbocken ser vi energin i dess konservativa och bevarande fas. I båda fallen är det således en feminin symbol. 

Tankarna stämmer väl med det Sverigehoroskop bloggen valt och där jämlikhetens tecken Vågen stiger i öster men där ascendenthärskaren Venus befinner sig i Stenbocken - landets uppvisade personlighet omvittnar hushållens (Venus i 4e) anpassning till tidens verksamma och formande kraft. 

Hur osjälvständiga och omogna svenskarna är, ser man sedan genom att ascendenthärskaren Venus disponent Saturnus befinner sig i det pojk- och flickaktiga Tvillingarnas tecken i 9e huset för långväga resor mot lyckoriket USA och den amerikanska lydstaten Thailand. (Näraliggande Ryssland fruktar vi istället - vilket sjukt och okunnigt folk detta är!)

I dessa horoskopplaceringar för den svenska "folkkroppen" (Venus i Jordtecknet Stenbocken informerat av vad själens form Saturnus på Tvillingarnas eller tolvåringens mognadsnivå uppsnappar "over there" i utlandets 9e hus) har vi den arketypiska grunden till att detta folk via sin representation den svenska staten behandlar sina gamla som skitfläckar - via pensionen som sackar efter och gör de gamla allt fattigare, på ålderdomshemmen där det snålas in på allt, och redan på arbetsmarknaden. Bortsållandet av folk som märkta av tidens tand börjar vid allt yngre åldrar i takt med att våra importerade ideal från USA med skönhetstävlingar för femåringar kommer att gälla som outtalat norm även på vår arbetsmarknad. 

Cheferna blir allt yngre och mer obildade i Sverige och med omoget folk i ledande ställning följer rädsla för erfarenhet och myndighet som färdas med Fader Tid. Det är maktkamp på simplaste nivå som gör att den fege Löfven och hans närmaste föregångare inte det minsta påminner om socialister. Partiet kunde lika gärna byta namn till Fursteslickarna eller något mer rättvisande. Det är Pengarna som styr Sverige.

Sverigehoroskopet visar alltså en omogen ung människas intellektuella försök att anpassa sig till direktiven från utlandet (jag väljer att läsa 9e i dess mest basala form så att "det högsta goda" för Sverige är det som kommer så långt bort på den här planeten som man kan komma, en slags bisarr "gräset är alltid grönare bortom det egna staketet" - utom i Ryssland då.)

Att det ändå finns ansatser till humanitet och engagemang i den mänskliga upplevelse i Sverige, beror paradoxalt ändå på att nationalkartan har en odiskutabel emfas på Luftelementet, det strikt "mänskliga" av de fyra elementen enligt den äldsta astrologiska västtext som finns (Manilius "Astronomica" från det 1a århundradet). 


Kopplat till österländsk filosofi leder detta till slutsatsen att homo sapiens inte är vilka djur som helst utan luftandar på besök på den här planeten och bara tillfälligtvis iklädda muterade apors kroppar. Hur människorna/andarna egentligen ser ut vet väl ingen eftersom Luftelementet per definition undandrar sig sinnesvärldens former! Kanske är en människa/ande mer lik en matematisk formel? (Populär tanke hos just matematiker.) En tänkande och levande algoritm? Kanske är DNA den lägre naturens synliggörande av den högre ockupanten i denna apkropp?

Alla dessa stickspår uppstår närhelst bloggaren läser något suggestivt i någon dagstidning! Här valde jag att inkludera dem eftersom bloggen är så spretig att det behövs ett inlägg då och då som visar att trådarna hänger samman i en helhetsbild. Understreckarens korta avstamp i H.G. Wells innehåller en kommentar som förunderligt väl stämmer in på författarens horoskop.

Ett horoskop värdigt Världarnas krig -
se t.ex. Mars angrepp mot det högsta godas 9e sektor

"Till skillnad från...Jules Verne, var Wells inte i första hand intresserad av de fysikaliska och tekniska förutsättningarna för en tidsresa. För humanisten Wells var resenärens möte med framtidens människor, kontrasterna och de ironiska likheterna, huvudsaken."

Så närapå svensk Wells karta är, men samtidigt mer vuxen! Hos "den viktorianske socialisten" är inte Vågen enbart ett jämlikhetens ascendentspel för gallerierna utan horoskopets dominanta budskap. Jag noterar att den trogna Stenbocken (syftar på ascendenttecknet här) Wells först valde fel partner  och efter några få år skilde sig, men sedan hittade rätt och var gift hela livet med en och samma kvinna. Det är också det som signaleras genom kärlekens Venus och ascendenthärskaren Saturnus i sitt nobla och upphöjda läge i Vågen i tionde dominanta huset. DETTA är sannerligen inte "bara" spel för gallerierna även om 10e huset har med makt och det offentligt uppvisade att göra. Detta är en genuin humanist och förespråkare för jämlikhet. Soltecknet Jungfrun "adlas" av att Venus tagit ett steg fram och från den strikta privatindividualismens Jungfrun och känner och agerar principiellt (Saturnus) utifrån den sociala harmonins Vågen. 

Soldisponenten Merkurius står visserligen instängd i 8e korruptionshuset men lyckligtvis disponeras Merkurius av Solen som står i 9e huset, det gudomliga samvetets hus. Kampen mellan den nobla Eldelementet och det materiella Jordelementet - en ömsesidig reception mellan tecknens planetära härskare - och de två involverade husen, visar att det aldrig är helt stängt i 8e huset. Det är en perfekt position för tankar och aktiviteter som kretsar kring dessa två helt väsensskilda hussektorer! 

Nionde har således lösningen att injicera i det åttonde husets syndfulla (skorpioniska) privatindividualism. Lösningen är den skyttliknande universalism i 9e, vars hussignifikator är Jupiter som söker sprida "allt gott till alla". Givet en Stenbocksascendent (Jordelementet) kommer därför H.G. Wells att tolka detta på ett materiellt plan - dvs. som socialist med ambitionen att utjämna ägarförhållandena i världen som ett sätt att skapa mesta möjliga godhet åt alla människor. 

Men Solen i Jungfrun i 9e tycks ju omvittna hur det högsta goda är individuell lyskraft? Det är här man måste minnas den universalistiska Stenbocksascendenten, vars härskare (tillsammans med sin planetära vän Venus hemma i positivt härskarläge) står i jämlikhetens Vågen i 10e makthavarhuset! Dessa förhållanden styr om budskapen rätt rejält och förädlar dem! Jfr. Fredrik Reinfeldts Jordascendent som helt saknar Stenbockens universalistiska ascendent och hans 9e hus, vars högsta goda är "mer pengar åt kapitalägarna" - den mannen föddes med att verkligt futtigt direktiv för sin politiska gärning.

SvD-artikelns kommentar om H.G. Wells betoning på det mänskliga ("kontraster och likheter" kunde inte hitta en bättre illustration än den ledande konjunktionen i Vågen, samtidigt som man tydligt känner igen "jungfrusjukan" (egentligen "merkuriussjukan" i fas med Jordelementet). Denna består i att söka efter kontrasterande skillnader! Söker alltid efter en anledning att hylla det ena och nedvärdera det andra. Men Wells hade en så stark Våg att aldrig "kontrasterna" blev sista ordet som hos Reinfeldt, som trots hans prat om "öppna hjärtan" för Sveriges invällande nya underklass av lågavlönade slavar och toalettstädare, i grund och botten var de materiellt privilegierades springpojke. Det är också Aftonbladet, nominellt "vänster", och övriga svenska medier. Hur ofta läser du stort uppslagna artiklar som diskuterar hela Spelplanen som i dagens värld stavas "kapitalismen"? 

Kapitalism (till skillnad från humanism) är källan till allt ond som samma tidningar sedan tjänar pengar på att skriva om. Rötan lär inte självläka bara för att vi strax börjar kallar året "2017". Fader Tid, Döden eller Kala söker visserligen kapitalismens undergång, men alla de länder med ett olyckligt förhållande till Stenbocken kommer att kämpa mot bytet av Spelplan. 

I Sverigehoroskopet är visserligen Venus-i-Stenbocken en "välgörare", men problemet är att Venus är för snäll och står i det mest maktlösa av de fyra värdsligt effektiva hörnhusen - i det 4e huset för hemmet och det privata. Sveriges Venus anpassar sig på ett sätt som gagnar hushållens eget bästa och detta har vi minsann sett i folkets tendens att rösta med ett öga på den egna plånboken istället för de övergripande principer man tycker borde styra samhället. Stenbocken blir således en anpasslig fursteslickare i Sverigehoroskopet, och Tiden arbetar därför mot Sveriges undergång. Andra länder kommer att pejla in framtidens melodi mycket bättre än den här föredettingen.

*****


Se också fristående, kort spinoff i nästföljande inlägg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar