Till nya besökare, en kunskapsteoretisk länk:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

ESTETIK:
Blogger/Google har förstört mängder av horoskop genom att omskapa usla miniatyrer av bilder i GIF-format. Klicka för att se de skarpa originalen. Ser också dessa galna ut, högerklicka och välj "se bilden" .

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
"The soul is sold not to the devil for money, but to money itself when it becomes the measure of worth rather than the affirmation of value." /James Hillman - Alchemical Psychology (2010, s.143)

Västerlandets store logiker & mystiker Platon
ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)



onsdag 21 september 2016

Trey, en no-brainer




Någon ställde mästergitarristen Trey Anastasios senaste album Paper Wheels framför mig med uppmaningen att lyssna. Jag visste inte ens vem artisten var men googlade att det var grundaren till rockbandet Phish, vars musik jag bara svagt mindes från några år inom IT runt millennieskiftet. Phish var tydligen hippt bland de coola datasnubbarna som jag, en humanist i landet utan arbetstillfällen för sådana onödigheter, råkat hamna bland.

Så övertygad var jag om den här musikerns kvaliteter när vederbörande gjort sig besväret att sända över plattan, att jag postordrade ytterligare två grejer med artisten innan jag ens hört på den första - bara för att få ett bredare underlag till vad de nu kunde handla om. Dels hans föregående, Traveler, från 2012, och dels ett klassiskt verk från några år tillbaka utan anknytning till populärmusik. Bara titeln på kompositionen var fantasieggande: Time Turns Elastic. Anastasio verkade verkligen vara en eklektiker med bredd!

Och senaste albumet bekräftade intrycket, med en up-beat och soul-inspirerad musik och med extremt tydliga influenser av Donald Fagens jazzrock var jag såld direkt. Men lika intressant var den betydligt mer pop-orienterade och refrängstarka skivan dessförinnan. När jag läser mer på nätet visar det sig att Anastasio dyrkas som en "gitarrgud" på sina håll och har en sådan dignitet i USA:s musikliv att han ersatte Jerry Garcia som bandledare på en Grateful Dead-turné. Då är man duktig på det man gör!  

Jag förstod plötsligt att denna musikaliska bredd vittnar om hans soltecken Jungfrun som ibland ter sig som något av en teknokrat som ser det som en intellektuell utmaning att lära sig bemästra så många tekniker, ord, eller musikstilar som möjligt. Minns hur Jungfrun är medvetandegörandes kvalitet Sattva i dess konkret-fysiska aspekt (Jordelementet).

Från en intervju från 2015 saxar jag de här orden,  som en passande inledning till horoskopet för en hypermusikalisk och tekniskt ultraskicklig gitarrist:

Trey fortsatte med att diskutera sin varaktiga passion för att spela inför publik: "Det känns som om det var på liv och död när vi går dit ut, på scenen." Han förlorar sig in till denna dag totalt i musiken: "För det mesta minns jag inte efteråt vad det var jag spelade." Han lade ut texten kring det faktum att de goda musikerna bara är färdmedel och hur man genom att tysta ned sitt ego kan låta musiken flöda genom en själv, och hur det tar år av intensiv övning och hängivenhet för att uppnå detta stadium.

I de här meningarna ligger flera sanningar som också kan skönjas i Anastasios horoskop, även om det hade varit roligare med en känd födelsetimma för att exakt se vilken stjärnmusikerns utgångspunkt är (den fysiska ascendenten som begränsningen av den större själen till en punkt i rummet).

Vid en första lyssning på tre av hans album stod musiken i centrum och jag uppsnappade bara lite här och var av hans textförfattare. Men jag hörde tecken på en djup fatalism, sådan som också den här bloggen uttrycker. Han sjunger om saker som ska hända när "stjärnorna radar upp sig" och har uppenbarligen en positiv skattning av astrologin. 

Jag hör också närmast kristna fraser av den typ som räknar med jordens undergång i ett Harmageddon och ankomsten av ett bättre rike än kapitalismen och någon av de föregående modellerna för mänsklig organisation lyckats med. Det är i synnerhet på den hippa Traveler jag uppsnappade astrologiska referenser i åtminstone två låtar:

Extra omsorg om musikens materiella förpackning är
typisk för independentartister - dussinmänniskorna är så
nöjda med trist Spotify-streaming eftersom de ändå bara
använder musiken som bedövningsmedel mot sin misär...


De kristna stänken av pessimistisk undergångsstämning är inte förvånande med tanke på hur kristet stora delar av "den vanliga människans" USA fortfarande är. När den här bloggen talar om mördarnationen USA handlar det naturligtvis knappast de många kväkare och andra goda idealister som också lämnade den gamla världen för ett nytt liv utan om de monster som strax tog kontrollen över den Nya världen och som alltför många infama svenskar beundrar. Den som tagit en weekendtrip till New York, kan officiellt inse att han eller hon tillhör livets fiender, universums skadedjur.


När jag ser att Trey Anastasio har sagda Sol i Jungfrun och Månen i Kräftan, och kallas en "gitarrgud", kan jag bara le igenkännande. Jag känner några få musiker (ingen av dem på heltid) och den gitarrist jag känner har exakt samma placeringar. Också han verkar ha förmågan att "dissociera" sig från allt förnuft och bara sväva bort i sitt eget eller musikens flöde, och här ser man kombinationen av två introverta tecken. Sol-Jungfruns extrema självcentrering är omvittnad (och förklarar varför tecknet liknas vid Olyckan, den här så upptagen av sitt att den inte ser när Hades springer upp ur Underjorden och rövar bort Jungfrun eller Kore/Persefone. 

Solen, den ultimat positiva och emanerande har här "felkopplats" och verkar genom ett negativt polariserat tecken, och blir något av en navelskådare. Men framför allt är det den här Solens kombination med Månen i Kräftan, det sinnelag som återspeglar Solen och borde göra Solen självmedveten, som verkar leda till Anastasios förlust av medvetenhet när han försvinner bort i den musik som rinner genom hans fingerfärdiga plockande på gitarrsträngarna. Månen i Kräftan är en formidabel dröm- och fantasibubbla och Vatten-elementet eller den lägre naturen beskrivs av Platon som helt omedveten i förhållande till den högre idévärld som likväl sätter sitt avtryck på den som sigillet (Solen, Logos) pressar på det uppvärmda och mjuka vaxet.

Hyperindividualismen och tendensen att dra sig in i avgränsade grupper ("särintressen") är påfallande med denna kombination av Sol och Måne. Se särskilt hur ointresserat (minst sagt) Anastasio verkar vara av samhällsordningen "där ute": i förhållande till den lilla och intima gruppen (Kräftan) osynliggörs samhällstecknet Vattumannen med Saturnus i sitt positiva hemmaläge. Anastasio hade en gång kontrakt med de stora skivbolagen men han var så positiv till (illegal) fildelning att jag också hade avslutat kontraktet med honom om jag hade varit bolagsdirektör

Numera driver han sitt eget pyttelilla skivbolag och spelar in all musik i en egen lokal - se Jungfruns önskan att separera ut sig från det allmänna och Kräftans uttryckliga önskan om att "sätta bo" och skapa sig ett eget skal att hålla till inom. I synnerhet hemmets Kräfta är ju protektionismens och den personliga trygghetens tecken och när Anastasio säger att det känns som "liv och död" att ställa sig på en scen, förstår man något av hur sensitiv denna självbevarelseinstinkt är. 

Det kanske t.o.m. är Kräftans rädsla som får honom att gå in i det negativt polariserade tillståndet och bara rikta sig mot sin emanerande och kreativa Sol, vars egen negativa polarisering mot det tekniska spelandet i den konkreta kroppsliga världen likväl SNUVAR HONOM PÅ MEDVETENHETEN i hans egen akt. Efteråt vet han inte vad han har spelat säger han. Detta är motsatsen till medvetenhet av den typ astrologin betecknar med Ljusets kvalitet (Sattva guna), detta är "oblivion" - utslocknande (tänker på stämningsfulla brittiska bandet Tindersticks och deras frånvarande och introverta "My Oblivion").
  
Anastasios karta ger kort och gott fascinerande antydningar till hur en introvert och världsfrånvänd musiker "fungerar". Men själv tolkar han det tomrum som uppstår "i handling" som att han blivit ett med musikens väsen, vilket i sin tur framkallar minnet av hur Platon föraktade musik som ett tidsspill när själen skulle tjäna så mycket mer på medvetandestärkande övningar! Jag har tidigare bekänt min svaghet för musik som utförs av musiker i "Jord och Vatten" (den Roy Orbison-liknande och dystre britten Richard Hawley) och här anmäler sig således Trey Anastasio som också är "Jord och Vatten" och producerar musik jag fullt ut gillar! Platon kan ha rätt, men en nypa flyktig musikalisk stämning då och då kan väl aldrig skada? 

Ett ord om krigaren Mars som ju anses vara en svag ("fallen") position i Kräftan och därför en potentiell neurosframkallare i samma tecken som Månen. Men utifrån Anastasios månascendent (Chandra lagna), vänds historien och naturens egen fortplantningsdrift eller instinkt blir en "verksam välgörare". Det kanske är här förklaringen ligger till att Anastasio inte minns sina egna spelningar! Sexualenergin är helt tömd på medvetenhet, vilket jag ofta noterat i samband med dess egen placering, det negativa härskarläget Mars-i-Skorpionen. Men i Kräftan har vi till hälften samma historia eftersom Mars (i sig tamasisk och omedveten) verkar inom Passionens eller den rajasiska kvaliteten i Kräftan. 

Och Lidelsens kvalitet är den frontlinje där den eviga kampen mellan Ljus och Mörker pågår och där medvetenhet (Sattva) plötslig kan övergå i fullständigt omedvetet och instinktivt beteende (Tamas). Vad Anastasio alltså säger är att han på ett sätt går på autopilot - inför sig själv - när han framträder. Mars i Kräftan tyder på extrem nervositet inför det offentliga så symboliken är helt logisk. Han försvinner in i musikens trygga värld eftersom ett stort publikhav utlöser Kräftans känsla av att det här "på liv och död". 

Men som "verksam välgörare" skapar Mars här goda effekter vilket han själv beskriver som den "dedikation" som kan ge förmågan att ge upp sig själv och bara bli en kanal för den musik man tidigare nogsamt övat in, och Sol-Jungfrun lämnar inget åt slumpen! Skulle man vara lite fräck i munnen säger Anastasio egentligen att han är det perfekta självspelande pianot, förprogrammerad med varje låg men också med musikteori så att MUSIKENS VÄSEN kan ta honom i anspråk och i den lägre Vegetativa Själen "noodla" och "jazza loss" i improvisation. 

Som sagt, horoskopet är intressant och väcker en mängd tankar om musikens väsen. Det är möjligt att så här bra musik inte skulle kunna komma från Eld- och Luft-regionen eftersom de typerna inte använder samma verktyg i sitt skapande uttryck... Med tanke på att Anastasio tycks ha absorberat sena Steely Dans jazzrockiga signatursound på senaste albumet - Månen i Kräftan kan vara zodiakens mesta "svamp" - fräschade jag upp minnet av Donald Fagens födelsekarta. 

Jag mindes bara att han var en knastertorr cyniker och likt Anastasio har Solen i Jord, men Stenbocken. Det minnet var felaktigt och från tiden den sideriska zodiaken! Den sarkastiske Fagen (med någon underliggande antikapitalistisk fränhet i många texter) flyttar ett steg tillbaka till Skyttens tecken. Men knappheten och perfektionismen som hördes i Steely Dans musik och texter finns kvar i Stenbocken via Fagens intellekts-Merkurius och harmoni-Venus. Kartan bjuder dessutom på intressanta kopplingar mellan Eld och Vatten och måste sägas ha varit en större sensation i sin tid  (70-talet) än Anastasio mäktat i sin.  


Å andra sidan har musiklivet förändrats och får inte längre samma rubriker. Nu är det bara bolagens mainstreamprodukter som slaviskt bevakas av musikskribenter som mest oroar sig för att ha jobbet kvar. När Steely Dan (= Fagen & Becker, plus kompmusiker) gjorde sensation med sin debut 1972, var det en tid då musikaliskt utforskande var kommersiellt gångbart. 60- och 70-talet var årtionden då individualitet ännu var möjlig i västerlandet.

Idag är det tvärtom, bakom högerns tomma floskler om "valfrihet" (i konsumtionen) döljer sig en mardrömslikt uniform värld av tillplattade och ointressanta människor som serveras tillplattad och tillrättalagd musik och andra förbrukningsartiklar. De kombinerade arbets- och näringsliven är rena löpande band-fabriken och människor i väst har i sin sekularism tappat greppet om vad livet handlar om. 

Jag noterar hur även Donald Fagen, likt Anastasio, har Saturnus i "skuggzon" i 8e fördolda huset och det verkar som om den här placeringen ger en allmänt föraktfull distans till samhällsordningen eller kanske en ren och skär omedvetenhet och ett ointresse av att ingå i något som helst "system". Utifrån de textfragment jag hunnit uppsnappa av Anastasio skulle man kunna tänka sig att Saturnus i "borttynandets åttonde" blir en missmodig dystopiker som i princip bara väntar på världens undergång! Bloggaren har själv (med känd födelsetid) Saturnus (Döden) som tillfällig ägare av 8e och 9e husen och Saturnus själv i en prominent 7e husposition så att hans fatalistiska sentiment tydligt uttrycket t.ex. genom den här astrologiskt orienterade bloggen! Saturnus är grundsynen som alltid ser det halvtomma glaset istället för Jupiters halvfulla (om inte mer!).

Steely Dans album Saltkringlelogik från 1974.
Ett samhällskritiskt uttalande eller bara
Donald Fagens ironiska självkritik?
Albumet är fullt av historier om
mänskliga misslyckanden.
Fagens ironi i texterna handlade sällan direkt om samhället utan om föraktansvärda beteenden hos borgare eller den lilla människans misär. Det är möjligt att jag läst in för mycket av underliggande samhällskritik (socialism och antikapitalism) i Steely Dans musik, för tecknen tyder på att han - likt Anastasio - var en ateistisk hedonist, en drucken och neddrogad stjärna på tiden det begav sig. 

Anastasios alkoholistperiod är naturligtvis lätt att varna för med Mars och Månen i "svampiga" Vattentecknet Kräftan. Min gitarristbekant med samma Måne och Sol hade också en period av dåligt förhållande till alkoholen, liksom hans bäste vän, född bara ett dygn innan och med Kräftascendent istället för polarens Mån-Kräfta.

Kanske Trey Anastasios reträtt till en ombyggd gammal lada när han kan musicera med sina nära och kära är en fullkomligt sund reaktion på den Officiella Nihilismens nedbrytande inverkan på alla västerlänningar... I AB bokrapporteras dock om en annan väg, om Nina Björk som skakar liv i gamla upprorsmakerskan Rosa Luxemburg. Ord & handling och inte visor.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar