Barnmorskan som födde den hänsynslösa amerikanska affärsmannen

Dale Carnegie med ett vemod i blicken som
får Arne Weise att framstå som sprallig.

Vem minns längre Dale Carnegie, född 1888 i Missouri, USA? Vid mitten av 1900-talet var han en miljonsäljande författare med den tidens självhjälpsböcker och översatt på 20 språk.

Jag grävde nyligen i gamla lådor och upp kom en gulnad pocketbok från 1957 av den här mannen. Vet inte varifrån boken kommer, men troligen något som följt med från barndomshemmet. Det är en senare upplaga, från 1969, men som nämnt i ett tidigare inlägg läste min far aldrig böcker.

Den här heter "Hur att utveckla självförtroende och influera folk genom att tala i det offentliga" så det är ändå inte omöjligt att den framlidne gamle strebern köpte men aldrig läste den (pocketens rygg har slitet omslag men har obruten rygg och verkar inte läst). 

Att det var fars inköp stärks av att han började som ungt butiksbiträde utan några examina men under livet kämpade sig upp till försäljningschefsroller, alltid med lågt självförtroende över sin oansenliga bakgrund. Boken verkar passa honom perfekt: enligt förordet av Dale Carnegies änka var det här i själva verket en bok skriven 1945 för att amerikanska affärsmän skulle bli effektivare. Senare lät hon spökskrivare korta ner och göra om texten för en allmän publik.

Dale Carnegies födelsedag är en fest för astrologen, för utifrån filosofen Herakleitos gamla talesätt, att "Naturen älskar att dölja sig", och bloggens koppling av denna osynliga Natur till det skyggande, sorgsna och ofta nog åtminstone milt olyckliga Vattenelementet, verkar författaren ha adresserat sitt eget klena självförtroende genom att skriva boken. Han tänkte djupt kring sina svaga sidor och hittade motargumenten och exorcerade säkert en mängd demoner under det att han formulerade tipsen som skulle få hariga säljare och affärsmän att "toughen up" - tuffa till sig. Se bara både Sol och Måne i Vatten, men en stenhård Mars-i-Stenbocken som opponerar den stirriga och lätt affekterade Månen i Kräftan, den senare en indikation om följare snarare än ledare.

Sokrates kallade sig barnmorska när han lärde Atens ungdom
att tänka självständigt. Det här horoskopet innehåller både
Kräftan/modern och Saturnus/Stenbocken, danande faktorer.
Men det var inte klar tanke som var den här majevtikerns
mål, utan styrka och övertalningsförmåga (världshärskaren
Stenbocken) - affärsmännen måste kunna "close the deal"!

Problemet är bara att han sedan var en akademiker som ägnade sitt liv åt att föreläsa och inte minst fostra det amerikanska näringslivet i den här tuffa och självsäkra attityden han tänkt ut. Resultatet ser vi idag. USA som världens hemskaste land med Storföretag som tynger världen som drakar och demoner! Arroganta som få.

Bloggens aning att det är Vatten som ska kopplas till det omättliga näringslivet får mer näring av det här horoskopet och hans livsverk, där hörnstenen troligen är den företagsorienterade versionen av pocketboken. Den hette "Public Speaking and Influencing Men in Business".

Varför ser den äldre Carnegie så sorgsen ut på fotot från äldre dagar? (Han är ingen muntergök på tidigare foton heller.) Jag skulle vilja peka på kombinationen i samma tecken av Månen och Saturnus. Den senare är helt glädjelös (det är motpolen Jupiter som bjuder på glädje och gamman). Saturnus är en torr, strukturerad, positionsmedveten och smått maktlysten faktor, men passar illa i det blödiga Vattenelementet. Här drar den nedåt och kan ge depressioner om den knyter an till personliga planeter. Mer personligt än Månen blir det inte, med mindre man har födelsetid som ger tillgång till den extremt viktiga ascendenthärskaren.

Nu har visserligen författaren Solen med jovialiska Jupiter som en fenomenal motvikt, men hur lättsinnig är Skorpionen? Och i synnerhet när Skorpionhärskaren Mars står i saturniska och kylslagna Stenbocken? Vad vi har här är i själva verket en triangulär formation som är värd att peka på. Ett litet miniatyrdrama inom horoskopet, så att säga. Här gästar Saturnus Kräftan och gör den timid, fylld av fruktan, och kanske depressiv. Men Saturnus ena hemmatecken gästas av den energiska Mars som här söker förmedla sitt teckens karaktäristik genom att angripa den håglösa Kräftan, och vad Mars förmedlar från sin negativa hembas i Skorpionen är inget annat än bilden av en framgångsrik ledargestalt - Solen med Jupiter! Hur bra passar inte detta in på att sälja självförtroendeböcker till den stora massan (Månen = ansiktslösa folkmassor). 

Pocketformatet kallas dessutom på nätbokhandeln Amazon för en "mass market"-produkt. Den ansiktslösa massan igen, den karaktärslösa och blödiga Månen i Kräftan som bara konsumerar och konsumerar. Se åter Annika "Fallskärm" Falkengrens horribla Kräfta där Månen och äregiriga Rahu ger en nidbild av en Natur som inte bara älskar att dölja sig men dessutom har en sjuklig aptit. (Carnegie har den också, men det är inte äregirighetens Rahu som leder vägen i Kräftan utan dess raka motsats, Saturnus.) Men med olämpliga planeter i Vatten är vi inne på ett helt annat och psykologiskt tema, nämligen vampyrtemat eller den förtärande modern som i formen av en bankchef parasiterar på sina barn och suger ut pengar från dem. En verkligt olustig särutveckling av det annars neutrala och livsnödvändiga Vattenelementet.

Medan jag hackar ner de här meningarna slår det mig att den gamle Dale Carnegies saturniskt introspektiva blick och lite snedställda ögon påminner en smula om den bipolära komikern och sorgsne clownen Robin Williams (som begick självmord sommaren 2014). Han hade Vågascendent och Solen visade sig stå i Kräftan och precis som hos Dale Carnegie gynnas av en aspekt från Jupiter i Vatten. Jag har noterat exceptionell intelligens hos folk med Solen i Vatten och den Stora Välgöraren i aspekt, närapå skrämmande klarsyn. 

Vattnet får inte förfulas även om den här bloggen ofta upptäckt det i samband med närighet och låg och slabbig sensationalism. Det är förvisso den mest dräggiga pöbelns element, folk fullständig fångade av mediernas ständigt skiftande feta rubriker och drev. Småfolket har ingen egen världsbild utan guppar bara med i vad Överheten via medierna vill att de ska sysselsätta sig med. Nämligen ingenting förutom att gå till sina jobb och utnyttjas av det parasitiska system vi lever inom. För övrigt ska de hållas i ständig och därmed tröttande affekt via nöjesindustrin och sagda medier! Folkmassan får inte forma sig till en ideologiskt medveten grupp, det hotar Etablissemanget. Det fanns en artikel att läsa om svenskarnas inbilskhet och tro att de tillhör de privilegierade, åtminstone en smula, i Aftonbladet igår. Läs den!

Det är inte konstigt att sinnesstämningen "sorg" redan i antiken knöts till Vattenelementet och när horoskopets 4e hus (motsvarande Kräftan i den naturliga zodiaken) utöver skytt, hem, modern, revir och kapitalvaror (som hus och bil) betecknar graden av glädje och tillfredsställelse med livet, så betyder detta inte att 4e är ett gladlynt hus! Däremot ger det indikationer, via gästande zodiaktecken, inneboende planeter och aspekter från andra planeter, om hur stabil och tillfreds man är. 

Ett väl fungerande 4e hus borde antyda människor som inte har några problem med ensamhet, de trivs med sig själva. Naturligtvis kan andra ingredienser rubba en sådan preliminär slutsats. Ta bara Donald Trumps häftiga och eruptiva Mars-i-Lejonet stigande i öster! Hur mycket ro i kroppen blir det kvar med ett sådant dominant budskap knutet till den egna personen? Att den naturliga skadegöraren Mars kallas en "verksam välgörare" i Lejonet gör knappast Trump till ett helgon. Däremot skulle han bli väldigt effektiv om han startade krig. 

Donald Trump ÄR kriget inkarnerat, och det är därför den här bloggens förhoppning att USA nu äntligen fött den logiska avkomman till Dale Carnegies barnmorskeroll och framfödare av ett arrogant och drygt självsäkert amerikanskt näringsliv. Trump kan bli den som slutligen visar vansinnet som USA är på planetens yta. Och detta land och dess officiella världsbild söker Sveriges elit knyta än starkare band till via påtvingat NATO-medlemskap. 

Det finns tydligen inte en enda svensk i Etablissemanget som förstår att deras dagar håller på att räknas ned och att det är dags att börja visa vilja att skissa på en postkapitalistisk värld.

En storhet till dör: solögat och mästerfotografen Lennart Nilsson

Världskändisar från tidigare årtionden ger om inte annat när de trillar av pinn astrologin nytt bränsle. Jag minns så väl föräldrarnas Lennart Nilsson-böcker från 1960-talet framlagda i finrummet som potentiella "konversationsstartare" när farsan hade affärsbekanta, ofta från utlandet, på besök. 

Själv var farsgubben tydligen före sin tid och skröt likt Donald Trump över att inte ha tid med böcker (med mindre de i huvudsak bestod av bilder)! En sann föregångare till det nya dum-Sverige med folk som ränner runt och videofilmar trivialiteter istället för att läsa, tänka och skriva! Ja, han vann priser för sitt fotografi som ung så det Visuella hade väl tingat honom från första början, en tanke som stöds av att hans "äkta" horoskop med Tvillingascendent placerar Sol-Ögat i Oxens tecken i det 12e huset för fördolda ting.

Den normalt så intellektuella Tvillingascendentens härskare Merkurius var också insläpad i detta exilens hus (samma som hos Fredrik Reinfeldt) vilket tycks kunna ge rejält anti-intellektuella personlighetsdrag! Frånvaron av ett genuint analytiskt intellekt låter istället irrationella attityder eller känslosamhet ta överhanden och folk med svag Merkurius löper alltid risken för att bli hjärntvättade fanatiker och offer för ideologiskt tänkande.

I fallet Lennart Nilsson saknas klockslag men en sinnelagsascendent ger Solen välsignad av "kungamakaren" Regulus (den viktigaste av de fyra persiska stjärnor som i ungefärlig korsform tjänade tidräkningen). 

Hade detta varit horoskopet för stjärnfotografens kroppsliga födelse hade Regulus varit ineffektiv, men däremot i sin välsignelse av Solen indikerat att fenomenalt föregående jordeliv! Nu vet vi inte var någonstans den är excellenta kombinationen av stjärna och Sol befinner sig, men utifrån sinnelagets position är det fenomenalt att tänka sig hur det välsignade Sol-Ögat här ser in i och fotograferar fördolda områden (12e) och förevigar det växande fostret i mammans mage.

Men håller vi oss vid sinnelagshorisonten sker nu det fenomenala som inte vederfors varken min far eller Fredrik Reinfeldt (eller rättare, ingen av dem hade sådan karma med sig in i detta liv som antydde en klarttänkt livsföring). I fallet Lennart Nilssons månascendent ser vi andra tendenser. Månen i Jungfrun i första huset söker bottna i den fördolda Solen i 12e - den dolda och växande avkomman, så att säga. 

Bland planeterna är det Solen som representerar barnet och när bloggen ibland kallar tecknet Väduren för det arketypiska Barnet så ska inte detta fattas som annat än själva idén om det lilla barnets typiska start där ett skenbart fixerat Ego etableras, en utgångspunkt för minstingens fortsatta utforskande av världen. Denna mittpunkt har redan barnet inom sig i formen av sin andesjäl - Solen - men efter födelsen slocknar den gudomliga blicken rätt snart ur barnets ögon, vartefter det lär sig bemästra den yttre verkligheten. (Hos enstaka fall är minnena av ett tidigare liv så starka att de slår igenom och stör det nya kroppsverktygets erövring av världen....)

Hos Lennart Nilsson söker Månen sin Sol. Månen är begärsfylld planet men i Jungfrun, ett tecken av den medvetna och kunskapstörstande kvaliteten Sattva guna, ovanligt rationell och torr i sin begärlighet. Och tack vare att också Månens disponent, den rationella Merkurius, dykt in i 12e exilhuset verkar det som om denna dubbla koppling mellan 1a och 12e faktiskt bjuder någon slags öppning in i det fördolda. Solens välsignelse från Regulus blir till en möjlighet utifrån sinnelagets (Månens) perspektiv. Om det allmänt ansågs omöjligt att fotografera spädbarn vid denna tid, som Wikipedia påstår, vet jag inte, men Lennart Nilssons skickliga teknikerhänder (Jungfrun är ett mycket händigt tecken vilket dess härskare Merkurius som råder över armar och händer understryker.)

Det går heller inte att missa hur framgångens stjärna Jupiter leder vägen i psykascendentens 1a hus. Jupiter är hoppets stjärna och den ligger framför begränsningens Saturnus. Om nu det ansågs allmänt omöjligt att fota spädbarn i moderlivet, bar Nilsson HOPPET som sin ledande tanke i det tricksiga och händiga sinnelaget. Månpositionen är visserligen säker och en morgonfödelse skulle ha givit honom Lejonets sinnelag och en nymåne i detta tecken. Även den kartan spår naturligtvis storhet för det seende Sol-Ögat. Faktum är att en nymåne i Lejonet är minst lika signifikativ som den berättelse man kan avlocka en karta som inkluderar gränsen mellan 1a och 12e - det uppenbara och det som ligger fördolt - och det är bara bloggens konvention att sätta 12-slaget på horoskop utan känd födelsetid som fick mig att välja den senare varianten.

Men till stöd för en Måne i Jungfrun har jag faktiskt också det extremt ovanliga horoskop jag först stötte på hos filosofen Anthony Damiani, författare till den extremt komplexa boken Astronoesis, i vilken han företog sig att korrelera astrologins symboler med antikens kanske mest svårbegripliga världsbild, den romerske nyplatonisten Plotinus kreation. Jag är rätt att jag knappt uppfattade ett dyft av Astronoesis trots långsam läsning över gott och väl ett halvår. Den får gå till högen för böcker att läsa om!

Jag har kommenterat Damianis horoskop några gånger tidigare då han tacksamt ritade ut det i sin bok - enligt tropisk zodiak. Men kartan blir betydligt intressantare utifrån den sideriska zodiaken där han likt Lennart Nilssons månascendent för den hyperanalytiska Jungfrun i 1a huset och ett Sol-Lejonet som lever sitt liv i exil, i det för allmänheten fördolda 12e.

Damiani dog väl ung och hann inte slutföra boken, men det team av kapabla anhängare som satte samman lärarens manuskript, berättar om filosofens ohyggligt djupa penetrationsförmåga. I mina ögon är emellertid boken också ett testamente till Jungfruns välkända plottrighet, det är de små detaljerna som så attraherar detta teckens mikroskopiska orientering att Solen - den stora överblicken - ibland blir svår att skönja. 

Samtidigt är det ett hästjobb att bara förstå Plotinus egen världsbild och att sedan skohorna in den inom ramen för den astrologi som romaren så tydligt var fascinerad av, det ger ett verk som kräver sin man (eller kvinna) att famna. Det är möjligt att Damianis extrema övertryck i Jungfrun ger motivationen till det som för andra skulle vara ett rent självmordsprojekt. 

När det gäller förmågan att skapa struktur och organisation är Jungfrun i 1a huset lyckligt lottad som har den Store Organisatören Saturnus som en "verksam välgörare". Att sedan Saturnus står världsligt svagt i det första egohuset (vilket är ett uppenbart begränsat hus) är just en sådan astrologisk motsägelse som tolkaren själv får besluta om. Avgörandet, åtminstone för undertecknad, kommer när man beaktar att Saturnus äger det 5e intelligenshuset. Det torde inte råda några tvivel om att platonisten Damiani  hade ett genis blick för komplexa strukturer!

Damianis snarlika horoskop drabbade mig direkt som en perfekt tematisk parallell till Lennart Nilssons hoppfulla och framgångsrika exponering av det som tidigare ansågs som hopplöst fördolt och omöjligt att återge för dem "här ute". Damiani lyckades också han lyfta fram Plotinus metafysiska system (osynliga men existerande realiteter) genom att ikläda den, inte en fotografisk simil utan det astrologiska teckenspråket.

Och det är i det här läget jag åter tittar på New York-filosofens horoskop och gör den fantastiska upptäckten att han är född samma år, månad och dag som Lennart Nilsson! 

Lennart Nilsson och Anthony Damiani, två snillrika män födda samma
år, månad och dag. Är det inte en lätt "look-alike"-faktor här?

På frågan varför Nilsson så tidigt realiserade sitt livs merit medan Damiani dog i cancer innan han lyckats sammanfoga sitt magnum opus, det är en fråga som inte kan besvaras eftersom man måste ha Nilssons födelsetid och kroppsliga ascendent för exakt jämförelse med Damianis sena Jungfruascendent som faktiskt är den mest vacklande jag tror mig sett. 

Astronoesis uppger födelsetiden 10.42 i New York, men när jag fingranskar ser jag att det bara är 42 sekunder kvar innan Vågen blir bärare av ascendenten! Givet den minutexakta födelsetiden kan man kanske räkna med uppmärksamt folk vid förlossningen och om inte det, finns astrologen James Brahas iakttagelse som jag gärna skriver under på: det är mer troligt att ungen redan anlänt när någon tittar till klockan och noterar ankomsttiden än tvärtom.
 
Och till sist. Jag har inte tittat på alla horoskop jag under några år taggat med "Regulus och Solen", men något säger mig att det är en överväldigande mängd "goda" livsöden som samlats där, folk som tillfört världen något reellt. 

Ser man istället på bloggens andra stickprov bland de många fixstjärnor som finns att välja på, "onda" Algol, då blir historien inte alls lika tydligt positiv. Ibland sätter sig ondskan i individens egen förnimmelse, ibland ser det mest ut att teckna otur eller att man fått en formidabel Vedersakare på sig i detta liv (apropå stjärnans koppling till den bibliske Satan, åklagaren).

*****

Som min gode vän greven av Oxford en gång sade, "it takes one to know one" - en tanke han lånat från antikens filosofer.

Hädangångna: karaktärsskådespelaren John Hurt och hans demoner

John Hurt som fascistisk politiker i "V for Vendetta" -
var hittar en människa resonans med bottenlös ondska?
I fantasin, föreställningen, astrologiskt tecknad av Månen.

Den skickliga skådespelaren John Hurt dör under stjärnorna på ett sätt som för tankarna till hur stora själar (mahatmas) väljer att lämna jorden, prick under nymånen i samma zodiaktecken som de en gång föddes i.

Sol och Måne förenas timmarna före midnatt dödsdygnet
och förbereder den perfekta spelplanen för John Hurts sorti

 Mediernas egen dramaturgi som gör dem till sådana opålitliga informationskällor berättar nu om vilken fantastiskt människa han var (Aftonbluddret läser amerikansk press och skriver av). Jag minns en tid för kanske tjugo år sedan när samma tidningar berättade vilken svår jävel han var att göra med! Men för all del, dödsrunorna har sina egna spelregler och om möjligt ska man framhålla det goda.

Det har gått nästan sju år sedan jag tittade på skådespelare med känd födelsetid och upptäckte att "känslodjupets" och "insidan" tecken Kräftan dominerade som UTSIDAN eller ascendenten bland dessa skådisar. Ett tankvärt fynd, även om gruppen var för liten för att utgöra bas för statistiskt säkra uttalanden. Den texten började, "Ett inlägg från sena januari som blev liggande några veckor... " och när John Hurt nu dör i "sena januari" sju år senare kan man bara fascineras över tillvarons skenbart exakta rytmik. 

Varför bloggaren skulle vara bättre synkroniserad än de flesta med dessa rytmer gav föregående inlägg om "gränserna" (eller termina) en antydan om, megalomaniskt eller ynkligt kompensatoriskt som det kunde verka att enbart lista möjliga tidigare liv i rikedom och makt och förbigå de hunsade liven - vilka dock aldrig kan toppa den rikedom själen från tid till annan tar med sig i händelse av "en regnig dag". 

(Som "en regnig dag" måste man betrakta detta skitliv i det maskerade fascistlandet Sverige med dess lilla etablissemang som skor sig vanvettigt på ett lydigt och kuvat folk som utan undantag presenteras som spån i svensktillverkad reklam - reklammännen är lierade med de stora pengarna och svenskarna slukar gärna de vidriga bilderna av dumma och fåniga svenska män i reklamen och tänker att det gäller någon annan.)

En annan förklaring till att en individ kan ligga synkroniserad med världsödet så att tankar föds precis i rättan tid för att anknyta till en större plan eller schematik (den moraliska världsordningen) är om man, som bloggaren, har Tidens herre Saturnus så exakt som möjligt i ett av horoskopets fyra hörn, vilka utgör "handtag" till den externa verkligheten. Mest extrem skulle en yoga karaka-planet i hörnläge vara, och "förbindelsesignifikator" blir en planet som horoskopet äger såväl ett "världsligt" hörnhus som ett av de gudomligt sanktionerade dharma-husen. Den turen hade inte bloggaren, men nästintill. 

Bloggarens tidmätare Saturnus äger själva det 9e huset för universell dharma och den placerar sig sedan nästan gradexakt i sitt världsligt starkaste läge i västra hörnhuset. Detta, inser jag mer och mer, är ett arv från ett tidigare liv, då brittiska unga adelsmän underdånigt hyllade greven av Oxford för att vara landets främste astrolog. Oxord, som gick från att födas till pengar till närmast ruin, saknade världslig klokhet och brände vanvettiga mängder pengar i sitt liv i något slags trots mot sin födelse till adeln. 

Oxford gjorde också det otänkbara för en adelsman: beblandade sig med "slöddret" - artistvärlden - och finansierade många år ur egen ficka inte mindre än två hela teatersällskap. Se där var en konstarternas tillskyndare till skillnad från det svenska folkdjupets slödder och deras förakt för allt kulturellt - om det inte är lättare underhållning importerad från Broadway, vill säga.

Kort sagt, av den viktiga Merkurius (studerad i föregående inlägg) och Tidens herre Saturnus i viktig position och som ägare av den reglerande universella lagen anar man att bloggaren har en disposition att samverka med kosmos egen reglerande rytmik - kort sagt intressera sig för frågor om Ödet och den astrologiska metoden för att göra detta synligt!

John Hurt med sin Kräftascendent ingick möjligen i den sju år gamla granskningen som just upptäckte att detta fantiserande tecken dominerade som rollmask på skådespelare. En kontroll visar att många nya horoskop har noterats under de senaste årens rubrikskummande. I den utvidgade gruppen kan visserligen några regissörer ha smugit sig in, vilka aldrig började sin bana som skådespelare, men det kan bara röra sig om en handfull. Jag låter träfflistan för sökordet "actor" vara utan att gallra den.

Kan även notera att jag totalt har 1730 kartor med födelsetid så att den nya totalen för skådespelare, 379, är helt abnorm snedfördelning sett till yrkeskategorier. Men när hittar man en sjuksköterska eller ambulansförare i de källor som finns på nätet (Astrotheme, Astrodatabank)? Det är kändisar som drar all uppmärksamhet till sig. Detta är nu inget problem eftersom studieobjektet var och är "den bästa rollmasken" för en skådespelare. Att gå från 38 kända skådesepelarascendenter till 379 är att röra sig från ett helt otillräckligt till ett närapå fullgott underlag för utsagor om statistiskt säker över- eller underrepresentation.

Ascendenten hos 379 skådespelare
♈	16
♉	23
♊	41
♋	42
♌	32
♍	43
♎	41
♏	41
♐	39
♑	25
♒	20
♓	16
Snitt:	31,6
Signifik. rel. snitt (±50%):	<=16 e. >=47

Så mycket för det gamla inläggets argument för varför Kräftan var ett så passande rollspelstecken just för drama och själsutlevelse i skyddad miljö! Visar om inget annat hur lätt en rationellt lagd själ har att rationalisera. Övertygandets konst var viktigt i den gamla grekiska retoriken och som juvenil tonåring lyckades jag dra med några andra omogna i klassen i egenhändigt påhittade "tävlingar i munmotorik" som bara gudarna vet från vilket tidigare liv jag fått idén! (Närmast föregående inlägg diskuterar bloggarens extrema fokus på just Merkurius.)

För efterrationaliseringen om Kräftan som perfekt skådisascendnt kan man minnas att Kräftan representerar trygga reviret, här: inspelningsstudion. Denna är en vag återspegling av det verkliga livet därutanför (som månens återsken av solen), men utan dess reella hot. 

Eller: Månen som en fantasins inre teaterscen där man kan leka hot utan att riktigt blod flyter - och därmed förkärleken för försåtliga mord på scenen där en mördare utanför handlingen bytt ut fejkvapnet mot ett verkligt. Att leka med blodig död i fantasin. Antalet skådespelare med Månen i 1a huset (som en variant på Kräftans tecken) uppgick nu till 35, vilket inte heller var någon signifikant avvikelse från medelvärdet.

Flertalet zodiaktecken fungerar således alldeles utmärkt för att likt John Hurt kunna ta på sig de mest skilda roller. I hans fall kan jag dock från annat håll notera just den typen av problem som gjorde att John Hurt förr kallades ett opålitlig, lynnig och svår skådespelare att ha att göra med. Jag tänker här på den emotionellt instabila Kräftascendenten knappast blir starkare av ascendenthärskaren Månen i rationell Luft vilken i sin tur "dissociativt" dränks i Vatten av 12e "doldishuset" där det omedvetna regerar och enligt hinduisk tradition det NÄRMAST FÖREGÅENDE LIVET ännu kan ligga kvar och påverka individen. Detta blir därför hinduismens primära moksha-hus, huset att bli medveten om så att karma tappar sitt sting och själen når befrielse. 

Här kommer jag att tänka på tidigare inlägg om brittiske läkaren Arthur Guirdham som delvis ur egna erfarenheter föreslog att mentala störningar kan vara psyket som pga. fruktan blockerar sig mot en djupare synsk förmåga. Jag noterade i det sammanhanget att även Guirdham själv föreföll ha en potentiell störning genom samtidig emfas på Vatten och Luft (instinkt och rationalisering). I detta fall är således mentalsjukdom själens sätt att luft-rationalisera den djupare nivå som den inte vågar hantera. Vatten som bärare av synskhet? Ja, varför inte, Vattnet är ju motbilden till det direkta seendets Eld. Den som övervinner sin fruktan för död och mörker kan därmed ha stor nytta av "sliriga" mötet mellan Vatten och Luft, vilket jag flera gånger nämnt just i samband med skådespelare och så även nu i samband med John Hurt, som har de i förhållande till varandra dissociativt ställda elementen i svår bindning.

Hurts Kräftascendent med Månen i Tvillingarna blir därför en personlighet som är akut färgad av rädsla men också en tendens att dissociera sig och via projektioner av sina egna demoner anklaga andra för exakt vad den här människan bär på sitt omedvetna, obearbetade rester från det egna tidigare livet!

Bortser man en sekund från de fantasilösa försöken att belägga astrologin utifrån en statistikers väldigt speciella världsbild (som materialismen sökt sälja på de obildade massorna som den enda giltiga), ser vi väldigt tydligt hur John Hurt kunde spela ond fascist i "V för Vendetta" och andra plågade roller så väldigt väl. Här kom han som närmast sitt "naturliga" jag! Tänk om den sådan här människa istället för att avreagera sig inom kontrollerade och legitima former (filmvärlden) skulle bli politiker!

Även den fallna Saturnus - men så mäktig i 10e huset för prestige och yttre anseende! - och dess järngrepp om utagerandes Sol utifrån den subjektiva horisontens Vädur gör att han är närmast perfekt för fascist- och diktatorsroller! Missa inte hur svag en Sol i solnedgången är, men att den här hjälps till fortsatt makt genom att disponenten alltjämt håller det 10e makthuset! Min gissning är att Hurt var en djävul i sitt tidigare liv men att hans själ i detta påbörjade tillfrisknandet genom att välja scenen och bara spela ur sig en natur som väldigt mycket var hans egen.

Åter till tabellen! Den som lusläste "poängen" kan inte ha missat de intressanta avvikelserna mitt i det nästan perfekta guppandet lite över eller lite under medelvärdet. Avvikelserna inträffar precis där zodiakens slut knyts ihop med en ny start, dvs, Fiskarna och Väduren. Här tycks personligheterna vara för svaga för att klara av att utom sitt eget rollspel också anta de roller som föreläggs i filmmanuskripten. Även loja Oxen - som bara har två lägen, lugn och furiös när dess favorittillstånd lugnet rubbas av externa - har svårt att nå upp till medelvärdet, även om den strikt talat inte har en signifikant underrepresentation i dramayrket.

Men slutet/pånyttfödelsen i Fiskarna/Väduren var ett ohyggligt intressant om än negativt besked. Dessa två tecken lämpar sig sämre än alla de andra för rolltagande och lustigt nog stämmer de astrologiska skälen lika bra här som då jag förhastat rationaliserade om Kräftan som en perfekt rollmask för skådespelare. Fiskarna gör inte bra ifrån sig som aktörer eftersom de inte kan hålla masken - det här draget har jag t.o.m. märkt med soltecknet Fiskarna. De börjar en berättelse, men ger sedan självmant upp "showen" om den inte är förenlig med deras samvetsövertygelse och så kommer ett "nej, förresten..." mitt i halva framförandet! 

Fiskarnas stim är experter på att oväntat byta färdriktning, vilket kan gör omvärlden frustrerad över dess oförmåga att "följa upp" och slutföra. Ibland blir de just inte mer än duttare eller dilettanter, och lägger än en hand vid det ena och än vid det andra. Ibland blir de vagabonder eller går till sjöss. Mycket beror på hur rastlös Fiskarnas härskare är i horoskopet. I Jordelementet bör vattendjuret kunna "gå upp på land" och stabilisera sig bättre än t.ex. en Jupiter i Eld eller i Vatten. I Luft får man "dissociationen" som alltid är svårförutsägbar.

Vädurens innebörd av egocentrisk utblick gör den här ascendenten illa lämpad att till att börja med engagera sig i film-/teaterroller som inte motsvarar vad den själv brinner för, och av en skådis krävs ödmjukhet och en vilja att underordna sig rollen. Således går gossen Ruda bort direkt. Barnets arketyp kan inte hantera vuxenlivets skiftande roller, den vill skriva sin egen historia, inte spela någon annans!

Att tabellen faktiskt rymmer ett gäng Fisk- och Vädursascendenter påminner om att vi bara talar om tydliga trender här. Gissningsvis har de skådisar som lyckats så väl med Fisk- eller Vädurascendenten att de blivit kända nog att deras födelsetid hittat ut i den offentliga domänen ascendenthärskare (Jupiter resp. Mars) som ger utmärkt stöd - till skillnad från John Hurts persona-härskare Månen som verkligen ligger i händerna på "den onda daimonen", som antikens egyptier kallade tolftehusägare som i John Hurts fall är Merkurius, intellektet och kommunikationen. 

Hurts Merkurius står emellertid i ett hörnhus - "den Andres hus" (nr 7) och tillsammans med lyskraftiga Solen. Den "onda daimonen" som lever kvar från ett föregående liv har därmed en kanal ut i världen och den lunära eller fantasifulla personligheten kan därmed "psykiskt" plocka upp och tydligt uttrycka MER än sig själv. Men tittar man djupt på sammanhangen ägs nu den onda daimonen (Merkurius) i sin tur av karma-bokföraren Saturnus i sitt fallna läge i solipsistiska barnet Väduren, och denna Saturnus angriper Solen och den onda daimonen/kommunikatören. 

VILKEN RÖRA! Det enda som är säkert är att John Hurt i ett tidigare liv tycks ha missbrukat makt (som ett barn i diktators position) och att han nu valt att låta "den Andre" - den rollfigur han tillfälligtvis gifter sig med - leva ut all denna synd som han själv hopade i ett tidigare liv.

På ytan är vi hyllade hjältar eller kallas världsliga fiaskon. Men astrologin ser en större historia därunder. Denna stora berättelse vill inte Etablissemanget att folk ska intressera sig för eftersom det kan sätta ifråga dagordningen som ett samhälle bjuder individen att underkasta sig.  

Det är t.ex. därför vi har en tydlig koppling i Sverige mellan KTH (skolar in folk i Sveriges ärelösa historia av teknokrater och mordvapeningenjörer) och mobbningssekten Vetenskap och Folkbildning och deras härnadståg mot det övernaturliga. (Inte att förglömma, författaren av praktiska datorhandböcker Christer Sturmarks ärelystnad och sedermera kapande av Humanisterna och förvandling av den föreningen till en variant på samma religionshatiska tema.)


Tillägg

Jag hade tänkt men glömde bort att använda den nyligen introducerade, strikta metoden för test av null-hypotesen (Se om Nobelpristagarna och deras sol- och månpositioner).  

Enligt denna metod finns inget i ovanstående tabell som möter kriteriet på signifikant över- eller underrepresentation!

Total Numbers
12
Mean (Average)
31.58333
Standard deviation
10.85825


31.58 + 10.86 + 10.86 = 53.3
31.58 - 10.86 - 10.86 = 9.86

Medelvärdet plus eller minus två standardavvikelser ger ett "slumpintervall" som alla placeringar håller sig inom. Det var ju förargligt. Tabellens svacka i slutet av zodiaken och omstarten i Väduren var bland de mest suggestiva fynd jag sett!