Suzanne Vegas tunna röst och fint tecknade musik - där inte ens mörkt rockande blir mer än en estetisk åtbörd på hennes senaste album - har på sagda skiva blivit en ren kanal för andliga influenser. Kvinnan låter numera som ett illuminerat helgon (se detalj från omslagsfotot här ovan!) och hon sjunger om både moder Teresa och en man som satt i fängelse nästan hela sitt liv (Mandela?) men leddes av den mystika Kärleken. (Platons aldrig nedtecknade doktrin om "Det Ena, Det Goda, Det Sköna"...)
Den tungfotade titeln "Tales From the Realm of the Queen of Pentacles" döljer ett pedantiskt producerat album som växer med varje lyssning. Melodierna är fortfarande flickaktigt enkla och nynnbara, men där artister med åldern brukar tappa i inspiration och kompensera med hantverk är den här skivan från förra året bland det bättre hon gjort.
Jag fastnar vid en textrad här en där i sången "Silver Bridge" och känner mig manad att ta fram horoskopet igen. Vegas födelsetid finns utan källangivelse på AstroTheme, och så underligt attraherad jag är av den här tunna kvinnan jag inte ägnade en tanke vid hennes genombrott med "Luka", så verkar tiden stämma. Sideriskt stiger den himmelska budbäraren Tvillingarna i öster och bär på hennes Sol - typiskt för en konsument som bloggaren att via sin Måne i Tvillingascendenten specifikt tycka sig höra Vegas djupaste identitet (Solen) röja sig. När Sally möter Harry och Månen möter Solen är det en klassisk indikation om att man "fattar" den andre eller dennes grej.
Här kanske den andliga släktskapen går ytterligare ett steg eftersom bloggaren precis som en av hans favoritkvinnor bland artister saknar varje tillstymmelse till verksamhet i Jordelementet. Men där bloggaren fick ta plats i subtila kroppar av lägre dignitet senare samma år - för dem som "missade tåget"- passade Vega på att födas tidigare och med en Jupiter-placering som gör mycket gott för detta horoskop.
Tvillingascendentens härskare Merkurius (tillika Solens disponent) kan tyckas svagt placerad i sublunära Kräftan med naturens irrationella underströmmar. Men den luftiga och visionära nivån dominerar ändå helt, så att det lilla Vatten Suzanne Vega ändå besitter är hennes lyhörda öra mot väggen som man hört i så många texter. "Room off the Street" på skivan "Days of Open Hand" (1990 - hennes bästa skiva?) är ett mästerstycke i den genren. Socialt perceptiv uppfattar Vega händelser nära intill och så sätter de merkuriska tankarna igång att mala och spekulera. Så Tvillingarna med en lätt "störning" från den privata Kräftan!
Om Jupiter detta år tappade mycket av sin generositet i övergången från Vågen till Skorpionen bidrar den i Luft till Vegas ljusa och lätta sinne: hennes Måne välsignas av kungamakaren (eller drottningmakaren) genom att Regulus hittar en tydlig ingång i hennes adaptiva Venus i samma tecken. Tredje huset för poesi, sång och dans samverkar utmärkt med hennes femte hus för god karma och en skapande läggning. Det här är inte första gången Vega varit artist på jorden!
Men Vatten och Luft är ett udda par och malströmmen av tankar återkommer även i nämnda låt "Silver Bridge". (Här är skillnaden mellan bloggarens "skräphoroskop" senare samma år påfallande. Han är helt tom i bollen och tänker aldrig en tanke. Merkurius har på den himlen ingen som helst kontakt med Vattenelementet utan lever isolerat i Luft.)
Textbladet förklarar vad jag inte riktigt hörde i texten och gör den på en gång mindre mystisk än jag tänkt när jag började skriva det här inlägget. (En god vana om man har en idé är att göra research innan man börjar skriva, för i detta ögonblick inser jag att mitt hörfel inte förtar idén men väl tar udden av den...)
I första versen går Vegas sympatier till de hädangångna, möjligen hennes far ("the old man turned away from me"). Hon hörde hans dödskamp i natten då "Saturnus sträckte ut sin hand". Jag noterar att Vega är en klokare kvinna än att anamma västastrologins nya påfund med planeten Pluto som Döden. Hon anknyter till den gamla astrologiska symboliken.
Samtidigt är det svårt att inte tro hon lever i den västerländska astrologins föreställningsvärld, enligt vilken hon skulle ha Måne i Jordelementet, exakt motsvarande Tarot-kortens Pentangles eller (materiella) sköld som albumtiteln Queen of Pentacles alluderar till (Vegas Sol i tropiska Kräftan för en extra tydlig bundenhet till Månen i Jord). Men där hennes intellekt lurar henne avslöjar hon i sitt skapande en lätthet som inte står att finnas i där Jordelementets höga densitet råder!
I vilket fall var det sångens refräng som sporrade till det här inlägget:
All those nights when you can't sleepEn närståendes dödsfall placerar visserligen refrängen i en handgriplig kontext men ändå inte. Det var den universella innebörden jag hörde när skivan spelade på stereon. Suzanne Vega tillhör de invigda och hon känner också till läran om de två vägarna. Bloggen började tidigt repetera den grekiske filosofen Herakleitos tal om "vägen upp" och "vägen ned" men utan att alltid nämna hans kryptiska tillägg, att de ytterst sett är en och densamma väg. Positiv och negativ polaritet i astrologin, yang och yin i kinesisk filosofi, genomförda dualismer sammansmälter ofta i någon slags monism, i ett enda väsen, de första kristnas "Vägen" eller kinesernas Tao ("Vägen", händelsevis).
And your heart and mind is racing
Are you standing on that bridge?
Which way are you facing?
Likväl tycks Vega i samband med någons bortgång kontemplera den Stora frågan: vilken av dessa två orienteringar själen har i detta liv. För bortsett från att allt kvittas mot allt annat i den Stora Ekvationen (fysikernas dröm om en TOE, en Theory of Everything), spelar det tydligen för henne en viss roll om det är mörka makter som drar individen eller som (i skivans avslutande sång om en "stig"/väg) den goda makten som hon likställer med Kärleken men som förstås har otaliga namn.
Man kan notera att Suzanne Vegas födelseklockslag ger en födelse som kommer så nära det går en ren ängels, ett sändebud som fötts i en jordkropp. Kanske är det därför kvinnan fortfarande ser ut som en tjugoåring och inte som en femtioplussare? Jag skulle bli besviken om hon låtit skalpellen gå för det intryck som omslagsfotot ger. Jag har noterat andra med Tvillingascendenten där redan tecknet tycks konservera ungdomligheten men här kan vi också ha att göra med att Saturnus kyler och slöar ner i sin opposition till Solen. Dvs. helt enkelt konserverar Vegas Sol så att den lyser längre med den stryka en av Saturnus anstruken Sol nu kan uppbåda.
Jag har flera gånger varit inne på Saturnus som en konservator och här är ytterligare ett exempel. Men västerlandets utbredda horande efter evig ungdom och plastikoperationer har gjort det nästan omöjligt att avgöra vilka som gynnats av "stjärnorna" och vilja som fejkar sig till himmelens välsignelse.
Tillägg. Hinner inte mer än trycka publicera-knappen förrän jag inser kopplingen mellan Vegas Merkurius som gått ner sig i den Vegetativa Själens låga tillvaro och att hon fängslas av både moder Teresa och Nelson Mandela, två livsöden som båda distinkt utspelade sig i "Vattnets domän" - minns bara tolfte huset som bl.a. signifierar fängelser (eller kloster).























