Dubbelspaning: Martin Timell och hans "tidstvillingar", samt Vilken plattform har feminismen?

Timells ungefärliga tidstvilling Lisa Welch, déclassé

I Expressen säger en f.d. chef på produktionsbolaget som mjölkade pengar ur affischnamnet Martin Timell att han bakom den officiella fasaden av trivselnissen var ett distinkt personalproblem: "Martin kunde vara intensivt charmerande för att strax därpå bli skräckinjagande. Han höll sina kollegor [och] chefer i en form av skräckvälde." En äkta dr Jekyll & mr Hyde-typ, med andra ord.

Uppmärksamma läsare har sedan länge sedan noterat att bloggens horoskop med sol- eller månascendent har nästintill noll prediktivt värde. Där en individ dukar under för sin problematiska födelsehimmel, där responderar en annan med mod och insiktsfullhet, ofta nog just inom de problem som planeterna och zodiaktecknen bygger upp till symboliska härvor. 

Jag använder Ljusen som utgångspunkt eftersom offentligheternas födelseklockslag sällan är kända och även om sol- och månascendenter inte duger att förutsäga något, är de ofta remarkabelt träffsäkra i backspegeln, åtminstone vad gäller kändisar. Det kan vara så att kändisskapet prövar individen hårdare och är man inte av rätta virket blir det privilegierna som knäcker individen, som i Martin Timells fall.

Se här hur chockerande tydligt mentala störningar märks om man ritar Timells karta utifrån Månen, sinnelaget eller psyket:

Månen i härskarläge i Kräftan symboliserar "enbart Naturen" och den här placeringen är minst sagt kritisk eftersom Månen behöver Solens intelligenta och förstående styrning.

Tyvärr har Timell en megalomans Sol, där Mars enligt vissa ger en förhöjd intelligens, men där tecknet Vågen inte ger full rättvisa åt någon av planeterna. En oroshärd i umgängen med andra (Vågen = parter i harmoni) är fullt möjligt eftersom Solen här inte bränner Mars (dvs. tar kontroll över den Lilla Illgörarens mer spretiga och t.o.m. våldsbenägna natur). Vad som gör horoskopet distinkt olustigt är att även äregirighetens demon Rahu (Drakhuvudet) befinner sig i Vågens tecken. Med sinnelaget som utgångspunkt hamnar hela denna oroshärd där man minst vill ha den: i det "trygga och säkra" fjärde huset för Hemmet (eller individens egen tillfredsställelse med sig själv och livet).

Det här skulle kunna betyda att Timell kommer från en ganska vanartig hemmiljö och om jag tyckte mig se tecken i framlidna Kerstin Dellerts karta att hon "fått sex på hjärnan" (i framskriden ålder utgöt hon sig vitt och brett om sitt fantastiska sex), då måste samma sägas även om Timell, apropå den låga stämning som råder i hans fjärde hus. Även han har, precis som Dellert, den tänkande/mentaliserande Merkurius i sexualitetens Skorpion och driven av sexplaneten Mars i det likaledes tänkande/mentaliserande Lufttecknet Vågen! Jag säger inte att detta är en våldtäktsposition, men slirigheten mellan Vatten och Luft kan degradera individen åtskilligt! Utagerande män som tänker med kuken och hos kvinnor måhända den motsvarande nymfomanin...

Att sinnelaget i passionerade och i sig rätt sliskiga Kräftan inte har någon vettig styrning från Solen visar sig sedan genom att även Timells soldisponent Venus gått åt pipan! Placerad i 6e huset för olyckor och fiendskap har den ett av de sämsta tänkbara lägena för att stötta Vågens välkänt labila mentala balans... 

En naiv och snabb blick på kartan skulle kanske tycka att den såg jättekreativ ut och att en Venus i positiva Eldtecknet Skytten enbart är bra, men fullföljer man analysen och tittar på vilka de aktiverade husen är - även i en spekulativ mån- eller solkarta - kan historien tvärt ta en annan vändning.

Venus placering gör att man skulle kunna kalla detta en intensifierad variant av det "dissociationssyndrom" som Sol och Måne i Luft och Vatten (eller vice versa) betecknar och som, när det gäller Våg och Kräfta ofta yttrar sig som torgskräck eller svårigheter med närheten till andra.

*****

För en tid sedan passerade min samling födelsehoroskop (mestadels utan klockslag) tiotusen. Finns där några andra med den kritiska trion Månen, Solen och Venus i samma tecken och vad har de blivit kända för? Programmet ZET kammar igenom horoskopen på bara några sekunder (kalkylerar precis varenda stjärnhimmel och provar den sedan mot de tre sökkriterierna). Ut kommer följande resultatlista, samtliga med okänd födelsetidpunkt:

Martin Timell;13.11.1957;12:00
Stanley Tucci;11.11.1960;12:00
Hyapatia Lee/Victoria Lynch;11.11.1960;12:00
Lisa Welch;11.11.1960;12:00

Timell är den äldste och nästa gång Venus kunde befinna sig i Skytten då Solen passerade Vågen (och Månen flyktigt nuddade hemmaplan i Kräftan) var ett par dagar under hösten 1960. 

Stanley Tucci är en skådespelare med ett välkänt ansikte. Han har gjort många underordnade roller, och vem minns honom inte som gay modemänniska i Djävulen bär Pravda, överkörd av Meryl Streep i sin mest demoniska roll? Själv är Tucci straight men jag ser i Wikipedia att hans hemliv (Månen-i-Kräftan, Solen-i-fjärde illa understödd av Venus-i-sjätte-sjukdomshuset) drabbade honom via hustrun. Hon, född 1962, dog i bröstcancer 2009.

Sen börjar det verkliga eländet. Båda de kvinnliga födslarna från samma dygn är i sexindustrin! Porraktrisen Hyapatia (ett halvblod, vit och Cherokee-indian) fick en dålig början i livet och utnyttjades (sexuellt förmodar jag) av sin onda vita styvfader. Hon hamnade i sexträsket och drabbades senare av mentalsjukdom. Här är en så nattsvart läsning av stjärnhimmelen ur hem- och psykperspektiv (Månen) som någonsin är möjligt!

Lisa Welch har jag ingen info om alls förutom att hon var en hora för pengarna och vek ut sig naken i Playboy.

Här hittades med andra ord inte mindre än 3 av 4 "horor för pengarna" (Timell inräknad). Tucci är undantaget från vad som faktiskt ser ut att vara en regel eller åtminstone negativ disposition inbyggd i det här astrologiska mönstret.

Var lämnar det alla vanliga människor födda runt samma tid(er)? Stannar deras svaghet vid porrmissbruk? Är de torskar? Har de "sublimerat" sin Irrationella eller Vegetativa Själ och blivit konsumtionsmissbrukare av mer allmänt slag? Exempel mottages tacksamt!

Psykascendenten i Kräftan, Solen i Vågen och Venus i 6e ohälso- och fiendehuset har förekommit vid dessa tidpunkter sedan år 1900 - sökning i sextimmarsintervaller för att inte missa månens passage genom Kräftan (på i snitt 2½ dygn):

Range of search: 1.01.1900 - 1.01.2018
In steps of: 6h 0m
Search for...:
so.lib & ve.sag & mo.can

Realization intervals (begin - end):
 2.11.1901  6:00 -  4.11.1901  6:00
 3.11.1909 12:00 -  5.11.1909 18:00
 5.11.1917  6:00 -  7.11.1917 12:00
 6.11.1925 18:00 -  9.11.1925  6:00
 8.11.1933 12:00 - 10.11.1933 18:00
10.11.1941  6:00 - 12.11.1941 12:00
11.11.1949 18:00 - 13.11.1949 18:00
13.11.1957  0:00 - 15.11.1957  0:00
10.11.1960  0:00 - 11.11.1960 18:00
14.11.1965  6:00 - 15.11.1965 18:00
11.11.1968  6:00 - 13.11.1968 12:00
15.11.1973  6:00 - 16.11.1973  0:00
12.11.1976 18:00 - 15.11.1976  0:00
14.11.1984  6:00 - 15.11.1984 18:00
15.11.1992 12:00 - 15.11.1992 18:00

Det här inlägget blev - helt oavsiktligt - YTTERLIGARE ett i den pågående serien i anslutning till senantikens (med rätta) låga uppfattning av Naturen som en demonins dypöl förutan ledning från den Rationella Själen.

Isobel Hadley-Kamptz skulle hata den här diskursen, upptagen som hon är av att spåra kvinnohat från antiken och fram till idag (Expr 2). Men faktum kvarstår, den feminism som börjar i Naturen och inte tänker större har förlorat striden med patriarkala avarter innan den ens börjat.

Hadley-Kamptz föddes till lite väl mycket "Natur" och påfallande lite intresse av Övernaturen - en värre indikation om förvrängd syn på filosofi och religion än den här tillfälliga niondehusägaren Jupiter är svår att hitta:

Månkartan för lunchtid men jag misstänker en födelse senare på dygnet, med Månen inne i Oxen och förbannad av Satansstjärnan i Oxens tredje grad så att hon garanterat får ett liv av strider att utkämpa och frestelser att lära sig genomskåda... En månascendent i i Oxen skulle å andra sidan ta trycket från 9e religions- och filosofihuset som nu får Saturnus som ägare. 

Givet Saturnus depressiva tillstånd i Naturens eget tecken Kräftan där Solen hålls i kort koppel: biologism dödar all verklig förnimmelse av att vara en Sol, en andlig varelse, talar även detta för en månascendent i tecknet för den falska identifikationen med kroppen. Som ofta påpekat leder Oxen i första (=ledande princip) att dess härskare Venus blir en illgörare för dem med detta sinnelag: Freuds ökända "penisavund", kvinnor i obalans med sitt eget kön. 

Andra typiska utfall kan vara störningar redan med modersgestalten och sedan med kvinnor/Venus överlag. Eller, som här, sublimeringen till att "störa sig" angående Venusfrågan, dvs militant feminism som lyfter på varje sten för att hitta tecken på "patriarkalt förtryck". När väl Gud (Fadern) eliminerats ur ekvationen (jfr. ateisten Laplace) återstår bara ett vingklippt fall ner i mörker, relativism och dårskap...

Om man betänker en månascendent som involverar den för Oxen verksamt onda Jupiter och demonstjärnan Algol, då kommer man ytterligt nära tankarna i några inlägg de senaste veckorna om mångudinnan Hekate som demonernas härskarinna  (och älskarinna). Är då detta sista ordet om feminismen eller den simpla naturalismen: att det är Djävulen eller den avundsjuke Satan som förklätt sig och gör anspråk på att vara högre än Gud själv? Då har dagens kvinnor inte förstått mycket av den antika människosyn som såg både män och kvinnor som andeväsen och bara i födelsen in i en köttslig kropp differentieras i manligt och kvinnligt. Karma avgör vilken kropp som bäst passar en given själ vid en given tid. 

Ojämlikheten i de kulturer där den frodas, tjänar ett högre syfte, t.ex. att ge kvinnor som Isobel H-K något att vredgas över och kämpa för. Att vreden är avgrundsdjup (ända ner från Tartarus) i Oxens tecken, det har bloggen kommenterat tidigare i samband med ett kvinnornas drev mot muslimska socialdemokraten Omar. 

Se: Drevets psykologi och antikens 12 tempel (2013)

En hel del talar faktiskt för att Isobel H-K föddes efter lunch, med Mån-Oxe, och sorterar in under den generiska "sätta sig på tvären"-typen. Jämför Algol/Tyfons ursinne med en sådan här rubrik signerad Isobel H-K: "Jag ser deras resor och min avund vet inga gränser". Detta är Djävulens röst eller Oxens - den förledande instinkten att vilja äga och förfoga över trots att Naturen är ett dödfött projekt som aldrig kommer att kunna bjuda sina barn på evighetens rofylldhet. Människan är på jorden enbart som ett tomt skal för själen, som genom att tvingas uppleva död efter död till sist vaknar till insikt om de korrekta motiven till att alls kämpa för något här nere i helveteshålan.

X-tra allt hos komediennen Greta Gerwig

Landets morgontidningar bjuder trots alla nedbantningar och nationens allmänna fördumning till "klicka och dumstirra" alltjämt på ganska många aptitretande rubriker. Fast de klickbara länkarna blir färre för varje månad i den onda samhällsutveckling där de Fattiga förnekas information och därmed halkar allt närmare träsken där högerextremister och ockrande lånehajar lurar just under vattenytan. Sådant är kapitalismens inre väsen: den gör människor till rovdjur (eller till parasiter i fallet med vård- och skolprofitörer).

Drottningen av Bägare

Av den här morgonens utbud rubriker drogs jag mot en filmrecension i SvD eftersom jag minns hur charmant och vimsigt rolig Greta Gerwig var i båda sina filmer från 2011. Dels var det Arthur, där hon bara genom att vara den klippa hon naturligen är fick pli på en bortskämd drasut spelad av Russell Brand. Damsels in Distress, en riktig tjejfilm, var ännu roligare med ett härligt persongalleri av udda karaktärer i en sorority (ung. "nationerna" i våra universitetsväsenden men i USA uppdelad på skilda klubbar för kvinnor och män).

Det ser ut som mer än en tanke att landa i hyllningarna av Gerwig som numera blivit både manusförfattare och filmregissör och fortsätter sin bana med smart vimsighet. Nu duggar det plötsligt Mars-i-Kräftan vart jag än vänder blicken och här är det tredje inlägget på några dagar efter startskottet med "När den fallna krigaren Mars kommer till sin rätt" (nästa inlägg om Kräftans tecken var det om X-Files-kvinnan Gillian Anderson).

Även om Gerwigs födelsetid är okänd är det här ett verkligt tacksamt horoskop att förevisa med en solascendent för den utåtriktade och agerande sidan:

I egenskap av auteur eller konstnärligt seende SolÖga har den "fallna" Mars i Kräftan alla chanser att visa sina bästa sidor och i det här fallet är det just antikens tankar om Vattenelementet som den Irrationella Själen som får ett flodljus över sig! Solen är i sin essens medvetande och ljusspridande medan Mars är en essentiellt mörk och irrationell eld (naturens libido, dess instinkt till att fortplanta sig för att få mer liv, en dödliga korruption av den eviga varelsen "i himmelen" som de lägre manifestationerna är).

Vem med en Vatten-Mars i den aktiva rollen som "verksam välgörare" invid en Sol kunde vara bättre rustad att just kasta ljus över det irrationella elementet i människan. Eftersom Kräftan sällan är en våldsam natur får man sagda "vimsighet". Kräftans tecken är ofta befriande rolig eftersom den är så hypersubjektiv att nästan allting i dess känslor och utspel färgas av det distorderande personliga perspektivet. (Därav bloggens varning för att välja politikeryrket med en aktiverad Kräfta i 10e huset i ett horoskop med känd födelsetid - en sån placering har lättare till vänskapskorruption än kanske någon annan.)

Men det finns än Gerwigs subtila sätt att röja sitt irrationella kvinnokön i det här horoskopet. I sig hade elden i Vattentecknet bara blivit en kroniskt mer eller mindre mångalen natur, men här får den slemma strukturen stadga och mer än så genom att Kräftans härskare Månen når sin "upphöjelse" i Jord-tecknet Oxen (och förstärks av ambitiösa Drakhuvudet). Det här är ett extremt bra budskap i 11e idealhuset, eftersom Vattnets psykiska eller sinnliga nivå här har alla förutsättningar att konkretiseras och bli tydligt på det sätt som Jordelementet är begripligt även för den intellektuellt mest avtrubbad. 

Från filmen Damsels minns jag hur lätt ofärdig Gerwig var i sina rörelser, som var hon berövats medfödd grace i kroppsspråket. Helt annorlunda från rollen i Arthur. Det här tolkar jag som att hon har en mästerlig kontroll över sin lekamen så att Vatten stabiliserad av Jord innebär fysisk humor - hon uttrycker känslor via sin kropp. Kanske är detta en del i den så kallade emotionella intelligensen? Solen står ju för kognitiv råkapacitet, Mars förstärker den och Månen i grovt fysiska Oxen blir spelplanen där allt detta uttrycker sig. Missa inte att sinnet i Oxen baserar sig på jämviktens Venus, som inte favoriserar Kräftan-i-första. Här är Venus dessutom i ett Eldtecken för en sträv friktion mellan Eld/Jord ("andens brutalisering"). Jag tror hon känner sig som den fula ankungen och frossar i roller där det får gnissla och skrapa illa, inifrån och ända ut i koreografin...

Allt detta ger nu ändå knappast mer än en talangfull komiker som tar regi, även om en framskjuten Sol i ett verkligt horoskop skulle indikera en naturlig disposition för ledarskap. (Här är som sagt Solen-i-första själva utgångspunkten för funderingarna och kan därför inte tolkas bokstavligt.) Men det är här Greta Gerwigs "högre natur" kickar in - och hon har en andra succéhistoria som utspelar sig i den supralunära sfären - bortom Naturen (grekernas Physis). 

Se gränsdragaren, arrangören och därför också filmregissören Saturnus i sitt bästa, "upphöjda" läge i artistiska Vågen, ett Venustecken, och där disponenten Venus naturligen är planetär vän med sin inneboende. Venus själv står sedan i dramatiska och lekorienterade Lejonet och med detta Solens eget tecken är vi återigen tillbaka vid den högenergiska Kräftan. 

Att en hyperrationell placering som Luftplaneten Saturnus i Lufttecknet Vågen - baserad på Venus-Lejonets känsla för dramatiska överdrifter sedan angriper irrationella och vimsiga Kräftan är förstås en inspirerad och kreativ tanke (Luft) som verkar "dissociativt" mot Vatten. Men här är det helt klart en mycket medveten smarthet som dirigerar "dissociationen" - långt från de desinformerande, ljugande, eller psykiskt rubbade exemplar som den sliriga kombinationen Luft/Vatten kan frambringa.

Gerwig har helt klart sin "galenpanna" under medveten kontroll, hon organiserar fånerierna "saturniskt" (som här är en lätt och inte en tung hand). Därmed ser man vilket fint regissörsämne hon är inom facket humor (och senare i livet, människans tragedier och ultimata utsiktslöshet - gissa om Mars-Solen i Kräftan med åren kommer att flytta fokus mot Vattnet som "Upplösaren", den skapade naturliga varelsens sönderfall och död - Gerwigs fenomenala Jupiter-i-Skorpionen ger enormt tillskott av generell och emotionell intelligens men kommer troligen att med tiden avslöja hur DJUP denna kvinna egentligen är, bortom sin vimsighet. Något av det märktes redan i Damsels, där hennes rollfigur får ett psykiskt sammanbrott - så typiskt det "felande" elementet Vatten eller den Irrationella Själen).

Det här horoskopet är ett fantastiskt exempel på vad den låga och Irrationella Själen - här representerad av Kräftan - kan producera när den anknyter och tar order från Ouranos, Övervåningen eller den supralunära sfären! I det sekulära Sverige dyrkas emellertid Naturen för dess egen skull och det är ett recept för katastrof.

Gillian Anderson och Satan förklädd som vetenskapens röst

"Hon utstrålar inte direkt värme, Gillian Anderson. Men hon visar prov på den torra humor hon är känd för..."

Så börjar en intervju i ETC med världsberömda "Scully" från X-Files och det är märkligt hur spontant den publiceringen bildar ett litet bihang till gårdagens spaning om några kvinnliga exempel på när Mars fungerar trots sitt traditionella fall i Kräftans tecken. Också Anderson har denna placering! 

Not. Termerna "fall" och "upphöjelse" saknar förklaring i de traditioner som överlevt sedan antiken - de underliggande tankarna ansågs kanske så självklara att de aldrig dokumenterades. Men de har rimligen att göra med planetens förmåga att uttrycka sin essentiella natur och om Mars är krigarens utåtriktade spjut är det inte svårt att förstå hur bakvänd placeringen är när skadegöraren placeras inom Kräftans, revirets säkra och skyddande väggar! Det här kan indikera harm som byggs upp insidan och förtär individen inifrån, med mindre man hittar något utlopp för energin/aggressionen.

I förra inlägget nämner jag också den totala avsaknaden av värme som närighetens princip - Vattenelementet - ger ifrån sig, med mindre det kompletteras av en prominent Sol eller markant tonvikt på Eldelementet. Faktum är att jag minns en enda ungdomsbekant född med Sol-Kräftan i soluppgången och t.o.m. där hämmade den garderade näringsprincipen så att individen hade en ytterst vaksam personlighet som plirade ut mot omvärlden och kalkylerade huruvida den skulle öppna sig och därmed bli sårbar.

Detta är typiskt Kräftan som självprotektionismens princip - bara helt apropå Sol-Kräftan Löfvens protektionistiska attack mot svenska folket som gärna köper billigt från Kina (ett djävulskt sätt att låta folket betala statens fumlande med PostNord) och inte minst Löfvens misslyckade resa till USA för att få Trump att avstå från protektionistiskt handelskrig mot EU. Löfven illustrerar en krigare fallen i Kräftan som inte duger just till något. Men Gillian Anderson då?

Glädjen av att hitta hennes födelseklockslag hos Astro.com förtas av att datat är av sämsta sort, C-rankad, och saknar tyngd. Men det ger Oxens tredje grad som ascendenttecken och i hela världen är det bara den här bloggens läsare som nu förstår att den anonymt lämnade uppgiften om tidpunkten mycket väl kan vara korrekt. För har någon i populärkulturen gått lika många duster mot utomjordingar som Scully (och Mulder)? Med angiven födelsetid stiger gradexakt DEMONENS HUVUD i öster - antikens onda stjärna Algol - och den kan mycket väl illustrera den terror som utomjordingarna i de flesta fall illustrerar i amerikansk underhållning.

(USA:s horoskop har naturligtvis en defekt instans av Kräftans tecken som förklarar nationens orealistiska och subjektiva självbild och syn på alla andra som hot om de inte totalt sympatiserar med USA:s intressen av härskarmonopol - nationen är som en enda stor otäck Alien-parasit på jordens yta!)

Algol på Ox-ascendenten skulle naturligtvis också bidra till en extremt kylig natur. Satan illustrerar total negativitet och Jordelementet står självt längst från den livgivande Elden, det "mest gudomliga elementet" (filosofen Plotinus).

Lägg till detta att Oxen som ascendenttecken får sin egen härskare Venus mot sig, som "verksam illgörare" och söker man upp den och finner den i maskulina Lejonet tillsammans med framgångens Jupiter - en annan av de planeter som skadar Oxen - då bekräftas min upplevelse (i de avsnitt av X-Files jag minns från långt tillbaka) av en kvinna som egentligen är en maskulin själ i kvinnokropp. Och det var inte bara rollen som den teknokratiska och rationellt kyliga av paret, hon var precis likadan i som programvärd för något vetenskapsprogram jag svagt minns från tiden för första X-Files.

Räknar man bara antalet planeter i Eld kan det tyckas underligt att värmen inte slår igenom, men då har man glömt bort astrologins kanske viktigaste doktrin: att inspektera disponenten innan man uttalar sig. Det blir faktiskt inte mycket kvar av det här Lejonet i Andersons karta när man inser att disponenten är Solen nedsjunken i den kalla vattengraven, i Vattentecknet Kräftan! Kvinnans underligt glasartade blick och brist på empati kan vidare anas av att Solen i sin tur hamnar i en dissociation till Månen - inget intimt pingpong-spel mellan Sol och Måne med andra ord utan bara en märklig ogripbarhet.

Den lilla Kräftan och väldiga Vattenbäraren (det väldiga "bär" och innesluter Vatten eller Naturen inom sig, precis som världsrymden rymmer ett litet jordklot). Jämför dissociationen eller åtminstone disjunktionen mellan dessa två principer med horoskopet för f.d. sekten Humanisternas ledare Christer Sturmark - en inbiten ateist och (tror han) rationell människa med den svenska sjukdomen "teknokrati" djupt in i själen. 

Också Sturmark har den fallna Mars i angrepp mot Vattenbäraren, vilket tycks kunna ge fanatisk vetenskapstro (scientism), en värre form av religion än religionen själv eftersom den är så fientlig. Det lilla och partiella tar sig ton mot Den Väldige (babyloniernas namn för Vattenbäraren) - Naturen tror sig kunna förklara sitt upphov på basis av sig själv! Bara dårar tappar greppet så här lätt och Vatten/Luft är den kombination som intresserat den här bloggen mest. Kanske för att vi är i Sverige nu, världens mest sekulära land och därför mest i obalans med den högre och objektiva världsordningen.

Gillian Anderson har åtminstone publikt - i 10e huset och inför Månen (folkmassorna / publiken) antytt samma skeptiska rationalism i rollen som Scully. När man ser på hennes horoskop inser man hur skickligt hon rollbesattes och kanske var det nyckeln till seriens framgång. Hon AGERADE verkligen den urspårade västerländska teknokraten mot den passionerade Mulder som komplementerande bar den traditionellt kvinnliga "intuitionen" och bra mycket mer känslor än isdrottningen Anderson.

Hennes roll som skeptiker (om än inte scientist, åtminstone minns inte jag någon sådan läggning hos figuren Scully) rimmar faktiskt också väldigt väl med att ha Satans huvud exakt stigande i öster. Satan söker alltid lura på människorna att den stendöda materien är livets enda mening och mål. Den söker få oss att tro på gener och jag vet inte allt. I den meningen påminner västerlandets vetenskap om den antika läran om vilseledande demoner (som är vad stjärnan Algol representerar). Se bara det här kraftfulla fragmentet från den förlorade och utdöda kaldéiska filosofin (en svårligen rekonstruerad blandform av Platons filosofi och inflytande från astrologins hemtrakter, Kaldéen/Assyrien/Babylon...)

Uppta inte i ditt medvetande Jordens väldiga mått, för sanningens planta växer inte på denna planet. Mät inte solens omfattning genom att placera mätstickor på rad, för han förs fram genom Faderns eviga vilja och inte för ditt höga nöjes skull. Släpp fixeringen vid månens bråda rörelse, ty hon löper för evigt i sin kurs till följd av Nödvändigheten. Stjärnornas procession framträder inte för din skull.

Fåglarna med sina vida vingspann i flykt är aldrig sanna [ref. till fågeltydor] och heller inte offerdjurens märken och inälvor [ref. till omen genom studier av offerdjur]. Allt detta är bara leksaker, det kommersiella bedrägeriets rekvisita. Fly från dessa ting om du alls är intresserad av att öppna pietetets heliga paradis, där [enbart] dygden, visheten och den goda ordningen kommer samman.

(fragment 107)

Ett märkligt citat mot allehanda spådomskonster att anföra på en astrologiblogg som Sideriska! Detta är primärt en filosofisk anklagelseakt mot babyloniernas astrologer och privilegierade samhällsklass, "spådomsprästerna" - och deras praktiker som småfolket i många länder antikt kände till och förlitade sig till. Men överfört till våra dagar är detta en svidande kritik mot våra nya överstepräster, it-fascister och teknokrater som försöker slå i oss att "mätstavarna" - den kvantifierbara människan som antingen lönsam eller en ekonomisk börda - är Sanningen. 

Men, hävdar citatet, Sanningen bor inte ens på planeten Jorden! Vi är tillbaka vid dikotomin Vatten och Luft, den lilla vätskebubbla - Naturen - som omger vår planet - och den högre rymd som i sin tur lämnar över till den Högsta Himmelen (kaldéernas tre världar). Man kan helt enkelt inte vara ett lågt däggdjur nere på Jorden och tro sig kunna förstå något och inte ens siffernissar som dribblar med exakta värden (eller astrologiska alt. vetenskapliga prognoser) har med Sanningen att göra. 

Forskaren Ruth Majercik kommenterar fragment 107 från den förlorade text som kallats De kaldéiska oraklen och påpekar att textens poäng är mystikerns meditation som för människans själ uppåt och tillbaka mot dess högre och mer gudomliga natur. Bara när människan höjer sig till den "Rationella Själens" nivå i denna praktik av "pietet" kommer själen att korrekt kunna förstå "dygden, visheten och den goda ordningen".

Majercik anför en annan forskares specialstudier, vilka klargjort att dygd (gr: arete) representeras av månen, visheten (sofia) av Merkurius och god ordning (eunomia) av den åttonde sfären (stjärnhimlen). Men själen kan inte slava under sitt köttsliga eller jordiska medvetandetillstånd om den ska hoppas förstå de stora sammanhangen utan måste i pietet vänta tills högre makter släpper in den i "paradiset".

Gillian Anderson är en rätt mörk varelse eftersom hennes officiella gränssnitt tecknas av Månen-i-tionde, hon söker det publika, folket, vänder sig ut mot folkmassan (Månen) som tecknas som en droppe vatten i den världsrymd (den eteriska mellanvärlden i kaldéisk föreställning) som mycket väl skulle kunna beskrivas av Den Väldige (Vattenbäraren). Gnostikerna använde termen pleroma (fullhet) för inte bara världsalltet (universum) som helhet utan för hela den gudomliga verkligheten. Hos romaren Plotinus alternerar begreppen Världssjäl och All-Själ. 

Jag befarar att jag kan ha blandat ihop korten för återkommande läsare genom att inte skilja mellan dessa storheter! De kaldéiska fragmenten understryker att Naturen är synonym med Världssjälen, och de sinnesbundna människornas värld sträcker sig bara upp till månen. Allt bortom månen tillhör i denna tankeriktning den eteriska världen och inflytandet från Aristoteles kosmologi märks tydligt. Klassicisten Peter Kingsley har nu redogjort för grekernas problem med att bestämma sig för relationen mellan eter och luft, så frågan om var Naturen "tar slut" är inte på något sätt avgjord. Kineserna räknade in även världsrymden i kategorin "Natur" - allt i fenomenvärlden var "naturliga processer" för dem.  

Men mycket lutar åt att jag använt termen Världssjäl på ett kinesiskt sätt på bloggen, när denna anima mundi i de tankeströmmar som närmast omger astrologin enbart pekar på det andeväsen som uttrycker sig genom månen. Diskuterar man hela universum är det ett större väsen, Plotinus All-Själ som är dess substans. Och det torde vara All-Själen som motsvarar hinduismens "Gud-i-världen" eller Purusha. Parallellismen Purusha/Prakriti (Den Enes högre/lägre energi) är dock inte exakt.

I de kaldéiska fragmenten (en blandreligion, som sagt) är det gudinnan Hekate som associeras med månen och som är Världssjälens eller Naturens överhuvud. Jag nämnde nyligen att hon var "demonernas älskarinna" (Mistress of the demons) men även här förhastade jag mig kanske en smula. Ordet är dubbeltydigt på engelska, "hushållerska" och "älskarinna", men när jag tog mig igenom den grekiska texten (ett språk jag inte behärskar), spejande efter igenkännbara ord, visar det sig att grekiskan kallar Hekate/Världssjälen t.ex. Zoes Despotis - Livets Husfru/Härskarinna (fr. 96). 

Min misstanke kvarstår dock att den sublunära sfärens drottning förlustade sig med sin egen avkomma, demonerna... Det finns gott om exempel på den saken nere bland människobarnen, dessa blandsjälar som både innehåller en gudomlig gnista men också en låg bestial komponent som lägre formgivare frambringat.

I fallet Gillian Anderson (Charlotte Kallas, Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt, för att bara nämna några av den lägre, näriga världens husfruar, passar således den begränsande biologismen perfekt. Deras världs är ack så liten och fylld av det egna särintresset. För den fallna själen begränsar sig begreppet "liv" (zoe) till de sinnesförmögna livsformerna, dvs. inte stenen (Jordelementet), men väl allt fr.o.m. Vattenelementet och upp genom Luft och till Eld, porten in i det gudomliga medvetandet.

De kaldéiska fragmenten innehåller den lära som sedan plundrats så effektivt i tvåtusen år av olika religioner i västerlandet, nu senast i Sverige genom långköraren Det Okända (på någon tv-kanal, vet inte riktigt vilken) och där hela upplägget är att människor anfäktas psykiskt (på Vattnets nivå) av "förnimmelser" av odöda (spöken) och så kallas en exorcist in som ska fördriva eländet och föra spökena "in i ljuset". 

De kaldéiska oraklen har rekonstruerats så pass att man kan urskilja exakt samma metod för medvetna människor, som söker reversera färdvägen för sina själar som gått ner sig i den onda materien och nu vill återvända "upp". Vägen upp går genom Solen, dvs in i Ljuset. I de här meditationsövningarna var det viktigt att värja sig från Naturen (physis) och mångudinnans entourage av demoner och i det syftet använde man "maktord" eller mantran för att hålla själen stadigt på kurs mot ljuset. Det hela känns så välbekant att man undrar om det någonsin funnits mer än en religion på jorden - Ljusets barn mot Satans mörkerspridare.

Kaldéernas "tre världar" har kommenterats men nog passar hinduismens tre gunas perfekt in på den här triaden! Naturen eller den sublunära tillvaron som sinnesbunden varelse är då demonernas låga värld, Mörkrets kvalitet eller Sattva guna, en märklig värld där alla vakar över sina gränser. (I antiken likställdes djuren ibland med demoner, således "Hekates hundar" vilket också blivit till "helveteshundar" - populära som datoranimerade bestar i många av Hollywoods fantasy-filmer.)

Den empyréiska världen eller den Högsta Himmelen (notera eld, pur, som ett led i ordet) motsvarar givetvis Ljusets kvalitet eller Sattva guna.

Mellanvärlden är den som tycks svårast att harmoniera mellan lärorna. Passionens kvalitet eller Rajas guna, skildras i Indien som en blandform av Ljus och Mörker och beskrivs uttryckligen som människornas värld, de sinnesbundna varelser som (till skillnad från djuren och inte minst demonerna) har förmågan att välja mellan det goda och det onda - detta är det enda fria val människan har, högerns och konsumtionssamhällets "valfrihet" är en ren lögn, en ren förfalskning från Djävulen eller denna världens herre, som uppenbarligen är en kvinna - Hekate - enligt de kaldéiska fragmenten. (Möjligen ska djupare studier visa att Djävulen och Hekate utgör ett par, som så ofta i antika mytologiska framställningar, lite som Purusha och Prakriti uppfattas som maskulin och feminin i hinduismen.)

Men hur väl rimmar Passionens eller människans värld med den kaldéiska mellanvärld som kallas den eteriska världen, dvs hela världsrymden? Det funkar perfekt bara man, i likhet med den här bloggen, insisterar på att den verkliga människan inte är de köttkroppar vi nu befolkar och i värsta fall tror vi är! Det är här Vattenbärarens arketyp kommer in, tanken om att vår sanna identitet är så ofattbart mycket större än efter "syndafallet" ner till den här planeten. Vattenbäraren rymmer den djupa paradoxen om att individualitet och kollektiv inte är ömsesidigt uteslutande (vilket borgerligheten har fått för sig, offer för det "lilla livet" och i många fall anfäktade av Hekates näriga demoner.) 

I själva verket är den arketypiska Människans (föreställnings)värld och universum synonyma och det är den insikten som i sjuklig och förvrängd form motiverar vissa jordbor till att vilja färdas i rymden med raket. "Leksaker" för barnen hånade de kaldéiska oraklen de fåvitska som ägnade sig åt att spå i inälvor eller söka den sortens fattiga information. Den kaldéiska sanningssökaren var egentligen på jakt efter en större förståelse, en större del i Ljuset, precis som den här bloggen knappast är till någon glädje för dem som bara vill ego-boosta lite med astrologins hjälp. Inget av detta är skapat för dig, dödliga säsongsblomster (för att travestera det kaldéiska oraklet).

*****

När jag hittade årsfärska bilden på en remarkabelt konserverad Gillian Anderson i en annan intervju där hon i januari förklarade sig klar med sin kända rollfigur, fick jag genast en look-alike-koppling till två andra kvinnor. Det måste vara så att plastikkirurgin nu är så utvecklad att man bläddrar igenom ett sortiment ansikten och väljer att föryngra sig efter schablon, för Anderson har ju blivit den rejält fixade Jane Fonda upp i dagen! 

Men i nästa ögonblick blixtrade ett mindre känt ansikte genom bakhuvudet, den nyckfulla och alltid lite mångalna figuren Robin Scherbatsky i en tv-serien "How I Met Your Mother" som hakade på kompisgängupplägget i "Vänner". När jag nu undersöker minnesbilden av figuren Robin (som är en kvinna), visar sig återigen astrologins suggestiva gäckfullhet.

Här är återigen årsfärska Gillian (född 1968 och här 49 år gammal) och ett tio år gammalt foto på skådisen Cobie Smulders (född 1982 och på fotot 36):

Smulders sögs sedan in filmvärlden och Marveluniversat och har setts i någon obetydlig sidoroll som något sekreterarliknande - precis som Gwyneth Paltrow förmodligen för feta pengar accepterade den rätt självutplånande rollen som det manliga geniet Starks assistent Pepper. Smulders roll i Marvelfilmerna är absolut skit i resumén jämfört med den vimsiga personlighet hon tilläts ha i tv-serien...

Som så ofta har Solen-i-Fiskarna nära till både glädje och sorg och Cobie Smulders har ett leende man faller pladask för (men här valde jag ett foto där hon ser ungefär lika stel och tillgjord ut i leende som Gillian). 

Spekulativ solascendent ger en fet dissociation
mellan Vatten och Luft (via husen) -
en enkel dotter till mångudinnan lyckligt
ovetande om de högre världarna, men kanske
hemsökt av de dödas röster (8e)...

Utseendelikheten verkar ligga i hennes Måne någonstans i sista tredjedelen av Kräftans tecken, tillräckligt för att bloggaren skulle förnimma svag lunär spegling av Sol-Kräftsvibben från Gillian. Faktum är att om Smulders föddes vid lunchtid (Vancouver, B.C., Kanada) så har kvinnorna en gradexakt konjunktion mellan Sol och Måne i Kräftans 24 grad! (Smulders, vilket egenartat efternamn. Låter som en sammanblandning av Scully och Mulder!)

Just som jag knappar in de här orden på tangentbordet inser jag att Sverige har sin egen nerviga look-alike till dem båda i Agneta Sjödin, den här gången Solen med Jupiter i sin upphöjelse i Kräftan...

Efter en tids inspektion av folk får man intrycket att det verkligen existerar ett antal undertyper (hur många?) inom varje zodiaktecken. Alla är nu inte lika "mediamässiga", så det är möjligt att det här look-alike-fenomenet ytterst bara är ett villospår - det är en kulturs estetiska preferenser som avgör vad man finner attraktivt och så sållas underhållare fram efter dessa kriterier. Därför finns varje sorts ansikte representerat i någon undergrupp i alla 12 tecknen, helt i linje med den antika tanken att "allt existerar i allt", men i olika proportioner. 

I slutändan visar sig alltså jakten på ETT TECKEN=EN TYP vara en återvändsgränd eftersom den verkliga lärdomen är att "vi är alla varandra", just som Vattenbäraren eller den kosmiska Människan lär ut. Men vägen till den insikten går genom "barnens leksaker" - triviala lekar med siffermagi (numerologi) eller den betydligt mer komplexa astrologin (sett till antalet faktorer). Eller varför inte den moderna scientistens futila jakt på vad människan är via inblick i generna - leksaker för barnen även dessa små krumelurer.

Dellert (Sortera under "luftens andar")

Horoskopets luftburna och kreativa nivå passar exakt med den frispråkiga och chosefria Kerstin Dellert. Formalisten Saturnus "upphöjelse" i konstarternas Vågen hittar här ett oslagbart stöd i Venus som står placerad med välgångens Jupiter i sitt positiva härskarläge. Att Elisabeth Söderström vann vissa roller, enligt ett minnesinslag på P1, knyter jag till att Jupiter för Vågen är en verksam illgörare och en spräckare av bubblor, samtidigt som den alltid har något gott att ge. 

För Söderströms karta, se Musiken, själen och astrologin (från 2009 och därför kanske inte helt i linje med bloggens senare analyser).

Dellerts självmordsförsök vid någon tidpunkt vid livet (som jag inte kände till före radioinslaget) kan säkerligen knytas till det obehag de i princip färdiga själarna känner dödlighetens Vattenelement söker reducera det odödliga och andliga till "bara Natur", till förgänglighetens element. Här tillstöter två olika störningar mellan det rena Intellektet och den Vegetativa Själen, och framför allt kan man misstänka sinnelaget i Tvillingarna för en viss dubbelhet eftersom sinnet disponeras av en Merkurius som fallit ner i GENERATIONENS Skorpion.

I senantiken såg man med förakt på alstring eller generation och den längtan till det översinnliga har uppenbart färgad de traditioner om zodiaktecken som överlevt intill vår tid när en dekadent västkultur sökte göra alla 12 tecken till "feelgood"-emblem för att boosta ego med. Skorpionen är sexualitetens, dvs. generationens och det påföljande döendets tecken, och Dellert verkar ha tänkt fritt kring sin egen död av radioinslaget att döma.

Hos Dellert verkade snarare haft sex på hjärnan (gift och tände på alla cylindrar på en 18 år yngre manlig dansare). Och den fixeringen är en distinkt möjlighet via den andra "dissociationen", som drabbar just Skorpionen eftersom Mars i detta fall är "sublimerad" och verkar genom Luftelementet. Med detta uppenbart instabila bygge av två dissociationer staplade på varandra (jfr Lady Gaga) är det bäddat för en inre och kanske väldigt annorlunda människan än den yttre divan.

De sista styckena bygger på ett minnesfel - se påpekande i läsarkommentaren:

Jag minns en tidig flickvän som hade operasångerskans utflykt som astrologiförfattare på sin bokhylla. Det var naturligtvis en rätt banal bok, baserad på soltecknen och, givetvis, ur den urspårade västerländska traditionens perspektiv. Men att hon var nyfiken på både numerologi och astrologi påminner om att den här bloggaren också föddes med Solen i Vågen och Månen i Tvillingarna. 

Hinduisk astrologi hävdar att just den månplaceringen har en dragning mot filosofi (och besläktat "högre" sökande), och förklaringen torde väl vara att Tvillingarna bjuder Skytten på en viss spegling. Inte minst via deras naturliga hus där Skyttens 9e står för filosofi och religion och den lägre Tvillingarnas tredje intellektshus blir intresset av att skapa någon form av logisk framställning av det 9e och i sig knappt gripbara högre medvetandet...



Tillägg 8 mars

Cecilia Hagen ger en knivskarp bekräftelse av den störning jag tyckte mig se i horoskopet till dödsmotivet:

"Hon höll på att skriva andra delen av sina memoarer, om att den skulle heta ”I väntan på räven” och att räven representerade döden i hennes liv. Om hon inte stängde dörren till hönshuset ordentligt om kvällen så vips, var han där." (Expr)

När den "fallna" krigaren Mars kommer till sin rätt

Frances McDormand har gått och vunnit sin andra Oscar för bästa kvinnliga skådespelare. (Den första var i kriminalkomedin "Fargo" när hon som polis jagade kriminella svenskättlingar i en insnöad nordlig delstad som alla föreföll rätt inavlade - så mycket för att "gräva guld i USA"...)

DNs lilla förstasidebild fick mig att associera McDormands sällsynta leende till Charlotte Kalla som har lättare att spricka upp och utgjuta sin charmanta själ över hela ansiktsytan. Hon prisbelönades ju också nyligen så jag blev nyfiken på om kvinnornas horoskop på något sätt överlappar och kanske relaterar på ett likartat sätt till planeterna som de ligger i Tiden...

McDormand:

Kalla:

Här finns flera paralleller, även om McDormand föddes ett soltecken före Kalla, Tvillingarna resp. Kräftan. Aktrisen är nu extremt otypiskt en snacksalig Tvilling och det kan förstås tillskrivas härskaren Merkurius som ligger steget efter, i Oxen. Ur perspektiv av solascendenten (den dagaktiva handlingsmänniskan) innebär detta en nedtoning av alla "tvillingdrag" och av de filmer jag minns har hon ofta varit knapp men succint i kommunikationen (förutom möjligen någon av alla de roller där hon krisat och var svamligt orerande).

Kalla, med Solen och den besläktade eldplaneten Mars båda i första huset blir istället en perfekt sinnebild för Vattentecknet Kräftan och den passionerat kämpande själen. Även här trillar snackiga Merkurius-i-Tvillingarna in i 12e huset för offer så att det är "verkstad och inte så mycket snack" som gäller för Kalla som verkligen valt ett liv i tystnad, ensam i träning, ensam i skidspår. Hon är verkligen en gåta, precis som alla andra själar som väljer att gå ner i Vattenelementet och leva ett jordeliv orienterad mot biologin. Jag kan bara tolka detta som att dessa är nybörjarnas typ av födelse, de som ännu inte fattat att Jorden är Helvetet och börjat bygga på sin högre själsliga våning, den som ger returbiljetten tillbaka från vilken dimension nu våra eviga Jag härstammar...

Men i termer av den biologiska orienteringen - Vatten - så går Charlotte Kalla högsta betyg. Trots att den utåtriktade och aggressiva Mars anses "fallen" i den självprotektionistiska och introverta Kräftan byggs energin nu upp på insidan istället, och Kalla sade någon gång i intervju att hon enbart tävlar mot sig själv - tala om Mars glöd men enbart på den egna insidan, i det egna sinnet! (När man säger Kräftan kan man alltid tänka Månen och därmed också sinnet eller psyket. De mest psykiskt krisande människor jag känt har båda haft Kräftascendenten utan att Månen var speciellt illa åtgången och det får mig att bejaka en viss inverkan även från zodiaktecknet, trots att hela astrologin är ett lösligt bygge där vissa faktorer ibland tycks droppa ut och inte alls spelar med)

Ytterligare paralleller mellan kvinnorna är de två stora ödespenslarna Jupiter (nobless, framgång, lätt sådan) och Saturnus (svårmod, hårt slit för varje mål mat). Det skiljer ett Saturnusvarv mellan kvinnorna och båda föddes när den hårt arbetande passerade Skorpionens tecken, för idrottskvinnan Kalla står den ur den dagaktiva människan perfekt i lyckosamma 5e huset, och antyder "framgång via hårt slit". Dessutom står framgångens Jupiter i ett av hörnhusen vilket också ger tecken om att hon är en potentiell medlem av "noblessen" eller an av de "prisbelönta" samhällsmedborgarna.

Aktrisen McDormand är något av ett mysterium, för hennes Saturnus står istället verkligt risigt till ur perspektiv av den utagerande Solen: trillar in i 6e huset för fiendskap och olyckor. Jag tror hon valt en många gånger mer komplex livsuppgift än Kallas "tuta och kör", men i båda fallen handlar det om att kontrollera och styra de egna kroppsliga rörelserna - Kalla motoriskt och "grovt" för att komma först i mål, McDormand med ett helt annat intresse, nämligen att gestalta det mänskliga Psykets nyanser! För detta jobb kan det t.o.m. vara en poäng med gestaltaren eller utformaren Saturnus att stå i kontakt med de dystra och dova stämningar som det frankt talat rätt hemska 6e huset härbärgerar (detta är t.ex. sektorn för Hades våldtäkt av Persephone/Kore - den unga oskulden - vilket bloggen upprepat ofta nog). 

Också aktrisen har en prominent hörnplacering för sin Jupiter för "upptagande till noblessen" eller "stor och lätt framgång" (det är knappast hårt slit att bli nominerad till en Oscar och bevista galan). Också hon är således en kandidat till att vara "lite förmer" än vanligt folk, lyckas bättre - trots en ganska så negativ inverkan från Mars.

McDormand har knappast den fallna Mars med sig, som Kalla, utan i rollen som en verksam illgörare, återigen i perspektiv av den utagerande Solen-i-första. Är det därför hon är så vansinnigt stel och sammanbiten på alla bilder. Verkligen inte någon som charmar kameraögat. Detta var slående när jag googlade en bild att använda! När jag fick syn på denna unga Frances från 1984 i en tidig roll kände jag t.o.m. igen flera personer från tidigare i livet som jag på senare år (med hjälp av den sideriska zodiaken) konstaterade hade stark Kräfta i horoskopet. 

Ung McDormand minner om arketypen Den Sårbara
(eller måhända den redan Sårade)

Det finns en "oförlöst" variant av detta tecken som är iskalla och nästan slibbiga. Läbbiga kräldjur ur havet - se ordbruket "hummer" i texten om den här näringsvampyren. Eller minns "Kapten Klänning", polischefen som förklädde sig till feminist för att sedan angripa kvinnor sexuellt. Han hade Solen i Väduren nerdragen i den begärsfyllda och sjuka Naturen genom Vädurshärskaren Mars i sitt fallna läge i Kräftan...

Den fallna Mars, när den verkligen inte gör mycket nytta i en människas liv, kan, tror jag, direkt kopplas till surmulenhet alternativt håglöshet. Vår nuvarande marionett till statsminister, Löfven, har samma fallna Mars (nu som bas för Månen i Väduren), och han lyckas verkligen rätt ofta bli fångad med ett minspel som omvittnar en trängd och sammanbiten Kräfta i sitt arttypiska (talar om zodiaktecknet) försvarsläge. 

Ingen värme kommer från dem som har en fallen men prominent Mars och en obskyrt placerad Sol. En stark Saturnus kan ytterligare dra en kall våt filt över hela anrättningen - det går att hopa symbolik tills man får en förnimmelse av Döden själv. Samma slutsats kan dras av att lyfta fram Vattenelementet i isolation, utan den livgivande Elden - Solen men nu i rollen som den animerande själen.

Jfr. sanskritbegreppet jiva-atman, "den levande själen", en själ i universum (och inte i "himmelen"). Atman utan "jiva" blir istället det "eviga andeväsendet", vår innersta essens som saknar bestämmelse i någon rumslig mening.

Wikipedias definition av den indiska jainismens jiva-begrepp avviker från den här bloggen som, med rätt eller fel uppfattat jiva som det attribut som visar att atman befinner sig inom Naturens gränser och möjligen inte för tillfället är rumslig, dvs. inkarnerad, men väl underkastad tiden. Så icke jiva enligt jainismen.

På en simpel och jordnära nivå är Helios den fysiska solen i skyn som via fotosyntesen möjliggör för den Vegetativa Själen (Vatten) att i kombination med Jordelementet blomstra. Astrologins fyra element kan användas på alla verklighetens nivåer, tack vare den antika käpphästen om korrespondensen mellan makro- och mikrokosmos. Det är egentligen samma "gudspartiklar" (Platons "Idéer") som genomsyrar allt och sedan har olika antika filosofer skapat delvis olika underuppdelningar. 

När dagens besserwissers hånar vissa svart-vita läror som att de är överförenklingar ljuger de. Troligen är de så vilse i bifurkationernas labyrint, i så detaljerade världar att de inte längre förstår den djupa distinktionen mellan Gott och Ont! Men det är klart, i praktiken, är på Jorden, kräver våra specialiserade samhällen en mer finkornig kartritning...

Det intressantaste med McDormand är kanske hur hennes horoskop på punkt efter punkt illustrerar underdriften, vilket perfekt stämmer med hur dova hennes rollfigurer alltid varit och hur sällsynt det är att hitta ett foto där hon ler. Ta t.ex. hennes motsvarighet till Stefan Löfvens psyke: Månen i alerta och responsiva Väduren men där Mars gått ner i ett ständigt vaksamt och protektionistiskt läge. Hos McDormand tycks sinnesrörelsen helt ha stannat av eller frusit inne (minns hennes "minspel" som polisen i Fargo!). Månen står med halshuggna Draksvansen/Ketu. Jag har kallat Ketu ett inflytande som ger något avmätt i utspelet - snacka om att detta stämmer på den rolltyp McDormand behärskar bäst!

Har sällan sett så här negativa besked kring sinnligheten eller känslolivet - hon är antingen en neurotiker som blockerar sig mot varje känsloyttring eller också är hon en realiserad stoiker! För det förra talar ett tidningsomslag från 2003 jag fick syn på: aktrisen tycks behöva lite gräs då och då för att slappna och hitta hem till sitt inre rika flöde!

Vilket påminner mig om att en annan aktris som också skriker hypersensitiv i hela sin uppenbarelse, har blivit omskriven för sitt marijuanabruk. Kirsten Dunst kämpar dock med ett depressivt anlag, vilket hennes Saturnus fullt ut bekräftar. I det här gamla inlägget kan man notera att hennes karta upprepar tre zodiaktecken från Frances McDormands, Kräftan, den sänkta Väduren, samt olycksoffret Jungfrun (samt även här en prominent Jupiter för stor framgång, ur perspektiv av Solen-i-första):

Kirsten Dunst, Marie Antoinette & depressionen (2011)

 Tre världsberömdheter på rad där redan den provisoriska solascendenten ger en Jupiter som indikerar "märkt för succé" - kan det vara början på en trend. Det som slagit mig under flera års snabbgranskningar av kändisar är att det räcker med själva födelsedagen för att se bekräftelser på kändisskapet, trots att traditionell astrologi inriktar sig på det personliga födelseklockslaget. 

Min hypotes till att detta förhållande är att INDIVIDEN, dvs. själen är stark eller svag från tid till annan, så den synliggjorda Världssjälen tecknar tidsandan (via planeterna och tecknen). Men vissa själar "väljer" en återfödelse i en PERSON (fysisk kropp) som antingen mildrar svagheten i en individuellt degraderad tid eller kanske förstärker den styrka som ligger i Tiden själv... 

I många fall är det bara samhällets rättssystem - hotet om statens våld mot den enskilde - som håller själarna på rätt bana i deras avsaknad av kontakt med den inre etiska kompassen. (Tänk ett horoskop med svåra problem mot både Sol och Måne och deras härskare. Hur troligt är det att ett sådant horoskop förmår kanalisera det 9e samvetshusets instruktioner, även om det skulle stå en "god" planet i den sektorn?)

Dessvärre har snart 40 år av marknadsliberalism i västvärlden legaliserat denna sekularismens inbyggda omoral så att fler och fler "mellanstarka" individer dras ner i personliga livsstilar som stinker dålig karma inför nästa liv! Frances McDormand ser ut att ha ett inre ridet av maran, men onekligen gör hon ett sensationellt jobb med att porträttera komplexa människoöden. Hon är så långt från Hollywoods plastmänniskor det går att komma och jag är egentligen inte förvånad över att horoskopet hade så många negativa ingredienser. 

Det är bra att se hur även "problemhoroskop" kan producera stora ting, förutsatt att de hittar sitt eget verksamhetsområde. Kanske för att de mitt i eländet har ett starkt 10e karriärhus. Om detta kan inget sägas eftersom klockslag saknas för McDormand. Karriären är i allra högsta grad kopplad till personen (ascendenten) och kräver ett komplett horoskop. 

Min gissning är att den nu nästan unikt dekorerade aktrisen (hon har vunnit en massa annat prestigefullt också) har en ascendent som vidmakthåller en prominent hörnhus-Jupiter eller möjligen en Jupiter i femte lyckosamma huset. Det skulle innebära något av Tvillingarna, Jungfrun, Skytten eller Fiskarna som ascendenttecken, eller Oxen för en Jupiter-i-femte. 

En ren gissning förstås, men grundad på en viss "look-alike"-faktor med ett ex till bloggaren.


Bonusspaning - vek början i livet men som artar sig väl

Den här kvinnan har nästan hela horoskopet samlat i de första tre tecknen. Vädurs-Venus, Ox-nymåne i 12e!, Tvillingascendent och därutöver Mars-Lejonet och en Jupiter i 10e i Fiskarna för ett vinnande och behagfullt sätt att föra sig i det offentliga 10e. Översta Norrland tycks attrahera "nobla" själar som när de flyttar söderut kontrasterar skarpt mot det normala egotrippade stockholmspacket! 

Det fanns turbulens i hemmiljön i formen av en alkoholiserad far, men här kan man också se att den egna personen (ascendenten) har potential till bättre ting om Jupiter står prominent i ett hörnhus - t.o.m. när Jupiter, som i detta fall, är en verksam illgörare och passande nog illustrerar fadersgestalten (10e) som en sprucken lyckoillusion och kanske också hans dåliga alkoholvanor (givet Jupiters "myckenhet" och Vattenelementet). Se också fadersplaneten Saturnus i toxiska 8e skorpionhuset. 

Det viktiga är här det personliga drivet som fick henne att gå från klarhet till klarhet: Ascendenthärskaren står i Väduren som vill framåt, starta om, visa framfötterna, och Merkurius baserar sig på en visserligen verksamt ond Mars-i-Lejonet i tredje (korta resor eller förflyttningar inom landet). Men onekligen ger MarsLejonet intellektuell energi, planeten sägs ha sådan släktskap med det merkuriska tredje huset (skt: bhava) att den är dess signifikator (bhava karaka).

Men än viktigare är nog att Jupiter, fastän också en verksam illgörare står i det äregiriga 10e som är ett upachaya-hus i indisk astrologi, ett "förbättringens" hus över vilket människan själv har en inverkan. Det går att upprätta en fallen familjens anseende genom att själv prestera bättre än föräldrarna. Kvinnan är idag Sveriges främsta expert i en nisch av formgivaryrket som jag inte närmare tänker precisera. Tankarna går här till formfaktorn Saturnus som faktiskt inte är så usel som åttondehusplaceringen antyder. Den är "verksamt neutral" för Tvillingascendenten och är stark i sitt materiella hemmaläge i Jordtecknet Stenbocken - redan härk i dess aspekt till lyckobringaren Jupiter i karriärhuset anas framgångar i samband med gränsdragning/formgivning brett fattat...

Precis som Kalla från norra Sverige en förespråkare för att "bar' var' tyst" i samvaron. Det problematiska tredje kommunikationshuset kan vara "gruffigt" och svårtpratat, men mer troligt är att kvinnans nymåne i 12e gav en mer introvert ascendent och preferenser för närmast klosterliknande stillhet i hemmet. Jag fick krupp, som hyperkommunikativ Tvillingascendent med Merkurius i expressiva femte huset! Ville prata om allt när hon bara ville vara för sig själv i sin tolftehusreträtt från världen! Den relationen höll ett halvår. :-)


Tillägg senare samma dag. Som någon kanske märkte försvann jämförelsen av Kallas och McDormands horoskop med planeterna i tiden. Men i korthet ser jag två minsta gemensamma nämnare här, och båda rör de stora ödesangivarna Jupiter och Saturnus. Båda kvinnorna mottar f.n. en opposition från Jupiter-i-Vågen till sina respektive ingredienser i Väduren. Samma med transiterande Saturnus i Skytten som opponerar den aktiverade Tvillingarna hos båda. Hur det är i detalj har uttryckt sig behöver man tyvärr (återigen) ha en känd fysisk ascendent för att titta närmare på.

"Thorwaldssons" svekfullhet exponerad

Roland Paulsen slår till igen! Nu handlar det inte om medborgarlöner utan om Överhetens omedelbara hot mot merparten av svenska folket. LO-chefen har blivit en löntagarfientlig överlöpare som med (S) springer Rovkapitalismens ärenden och mycket snart kommer att förbjuda svenska löntagare att höja sina röster mot de vidrigheter som står på tur att avlossas mot folket. 

Överhetens hunger efter mer pengar har blivit en skenande cancer, men innan världen blir bättre måste Överheten gå bärsärk och tillintetgöra sig själv, så Paulsens alarmism är egentligen ett hälsotecken i Tiden. För tro inte att högern misstycker när draken (S) med LO som sin svans tappat sin vänstra vinge och nu dödsstörtar i spiraler och drar okontrollerat åt höger. 

Svenska folket har snart inga partier alls att rösta på. Alla ligger för Överhetens knä och rövslickar för att få komma ombord på det överprivilegierade fåtalets lyxkryssare. Titanic är dess namn.

Jag prövar att göra ett horoskop för debattartikeln som publiceras i DN på söndagskvällen klockan 21.00. Det är, precis som jag misstänkte, ett höggradigt signifikativt horoskop helt i paritet med ämnets allvar.

I termer av de tre kvaliteterna Ljus-Passion-Mörker illustrerar horoskopet perfekt hur Roland Paulsen är visselblåsaren som i nationella DN kastar ett passionerad Ljus, en lidelsefull insikt över demonin, här representerat av den själviska Skorpionens näriga och smutsiga Vatten som attackerar den kollektivt organiserade människan (Vattenbäraren) som här, som alltid då självtjänandets och profitens Jungfru stiger i öster blir till en Fiende. Den hinduiska astrologin fastslår att 6e huset handlar om olyckor och fiender och är mycket mer begripligt än den västerländska traditionens korruption som försöker pressa in både äktenskapspartners och fiender i samma sjunde hus! Fienden hittar man inte öga mot öga (1a ego mot 7e) utan i de försåtliga och fega kräk som hukar just under solnedgången i väster (i 6e huset), de som kommer fram efter mörkrets inbrott.

Horoskopet fungerar dock på flera symboliska nivåer samtidigt. Jungfruascendenten är samtidigt Paulsens analys av vad Överheten har för planer för hans vänner, hans "äktenskapspartners": hans och Jungfruascendentens härskare, den kommunikativa Merkurius ställer sig med kärlekens och omsorgens Venus i 7e partnerskapshuset och tar där sida med Fiskarnas tecken, samhällets olycksbarn och förlorare när den djävulska själviskheten från Näringslivet (Mars-i-mörka-Vatten) attackerar själva den intellektuella Idén om ett människosläkte som organiserat sig fackligt (Vattenbäraren) för allas bästa. 

Man kan med andra ord både se Jungfruascendenten som en självisk profitsökare samtidigt som den representerar den utsatta lönearbetaren, den evigt olycksdrabbade, här särskilt så pga. av Jungfruhärskarens placering i sitt motsatta tecken. 

Artikelhoroskopets visselblåsande och godhet garanteras här av Merkurius konjunktion med den essentiellt goda och här också verksamt välgörande Venus, samtidigt som Fiskarnas bas, Jupiter, är en underminerande faktor i 2a ekonomihuset (Överhetens planerade lönedumpning för stora grupper av svenska löntagare)

Horoskopet och Paulsens alarmism beskriver perfekt vad jag spekulerat i som Sverigehoroskopets förödande nästa planetära Jupitercykel 2020-2035 då all välfärd demonteras och svenskarnas förhoppningar om egna små paradis kommer på skam. Överheten kommer att utarma detta folk innan landet efter 2035 helt övergått till en repressiv polisstat med benäget bistånd från NATO-USA. Det är bortom 2035 världen kommer att få skåda det Tredje Världskriget och denna skit Paulsen beskriver utkämpar sin sista strid mot Människan.

Sedan följer Vattenbärarens tidsålder, en tid då människor jobbar för Människan och inte för Penningen. Det ledande motivet kommer äntligen att gynna vår art och vampyrerna kommer att vara utrotade ur våra led. Men mycket blod kommer att flyta innan världen kommer dit...

Tillägg 180305. Att spekulera kring ett Tredje världskrig låter mest som löskokt tänkande, och jag har i ett tidigare inlägg valt att placera det närmare i tiden, under Jupitercykeln. Men...vid kontroll av Andra världskriget, en global företeelse som bör ha märkts i alla berörda nationers horoskop, även det fulspelande Sveriges låtsasneutralitet och hemliga stöd till nazismen, visar Sverigehoroskopets 1809-karta att kriget utbröt då Sverige genomlevde en Saturnuscykel. Kort sagt, den Stora Illgörarens eller Liemannens period. Jag har dessutom tidigare noterat att Hitler startade Andra världskriget när Saturnus "i tiden" befann sig i sitt fallna läge, i Mars/vapenhetsiga tecken Väduren. 

Det kanske ändå inte är så fel att flytta den avgörande vattendelaren fram till den period av "austerity" som Saturnus också tecknar. Notabelt står Saturnus i svenskarnas 9e hus för utlandet. På den tiden är vi inte längre självstyrande, Kapitalet kontrollerar oss från någon annan plats på Jorden. Frågan är bara om det skissserade scenariot är realistiskt - kan verkligen NATO-USA hålla greppet om västvärlden så länge som in i Sveriges Saturnuscykel? Redan nu avslöjar ju en ledare som Trump den Store Satans våldsamma inre förfall...

*****

I Paulsens text får LO-bossen Thorwaldsson personifiera rötan i Sverige just nu, men det hade knappast varit möjligt om inte människan själv är korrupt och svart som synden själv. Den här bloggen startade 2009 och var då mer än anständigt svensk-i-en-ny-tid, dvs. politiskt omedveten. Tre inlägg har Thorwaldsson ändå fått genom åren och i det senaste, från december 2015, var ämnet i princip detsamma som Paulsen nu lyfter fram.

Notabelt - fast jag hade glömt det - har Thorwaldsson Storkorset i demonins kvalitet, Mörkret. Han borde ha nämnts varje gång jag dragit kortlistan över svenska politiker som betjänar det ontologiska (det absolut verkliga och existerande) Mörkret! Nå, nu är han återigen synad, den här gången av Paulsen, och i sitt agerande befunnen djupt ovärdig som löntagarens representant.

(Det första inlägget från januari 2015 nämnde bara kort horoskopet och såg då en "hygglig karl" vilket naturligtvis inte betyder att inte Djävulen kan driva sitt fulspel även genom leende och fryntliga personer. Tvärtom är det väl känt att Mörkret älskar att posera som den rätta, goda eller "enda" vägen!)