Ofta verkar det som om ordet "karaktärsskådespelare" klibbar fast vid personer med ett originellt ansikte, snarare än springer ur en osedvanlig förmåga att skildra olika sorts karaktärer. Åtminstone i det ytliga Hollywood. En sådan var just avlidne Harry Dean Stanton, ständigt birollsfigur, men som tröstade sig med att han åtminstone alltid haft jobb, tack vare sin naturliga utstrålning av utanförskapsmänniska!
Ett fatalt feltryck på en tangent gjorde texten värdelös (annat än kommentarerna om Stantons vän Jack Nicholson). Beklagar de som råkade läsa hela texten utan att se det felaktiga horoskopet. Här följer en kort nyskriven text, som hakar på dödsrunan i söndagens The Guardian.
Med korrekt karta intar den svårmodiga planeten, som dock också ger gravitas, dess mest personligt tryckande position i öster. Precis som hos politiker som Margaret Thatcher eller Barack Obama verkar hela världens bördor vila på deras axlar!
Lyckosamt för Stanton var visserligen att Saturnus, som indikerar "själens form" (dvs. själens underliggande logos eller förnuftsprincip), sägs vara extra nobel och upphöjd i Vågens tecken, och Saturnus menas vara en planetär vän med konstarternas Venus, Vågens härskare.
Ett av de mer fotogenique och ovanliga ansikten jag sett, satt på en bekant som föddes med Vågen i öster i soluppgången och hade formprincipen Saturnus i exakt aspekt mot den kroppsliga ascendenten. Här fanns samma anlag till avvisande melankoli och en påfallande fåordighet när inte humöret var rätt (och det var det sällan). Dock: Samma välgångsbringande Jupiter i lyckosamma 5e huset som aspekterade ascendenten och händelsevis breddade ögonplaceringen, exakt som hos Stanton.
Får Saturnus ensam kontroll över ascendenten kan den verka motsatt mot Jupiter, och krympa eller förtäta anletsdragen. Se nyligt inlägg om franske despoten Macron. Även Obama hade vänliga och brett sittande ögon och minsann, även där är Jupiter framme - via konjunktion - och modifierar Saturnus som stiger i öster.
Margaret Thatchsers Saturnus stigande gradexakt vid Vågascendenten men utan någon hörnplacerad Jupiter (dock i sitt härskarläge Skytten) visar hur svårbedömd frågan om "Saturnus, kontraktion" och "Jupiter, expansion" är. Att den äldre Thatcher på bilden verkar ha ett mindre ansikte (jag har placerat ögon och överlägg i exakt linje mellan fotona) kan bero på att Thatcher den yngre är på väg att öppna munnen och därmed signalerar en annan ansiktsform!
Onödiga reflektioner från bloggarens överaktiva hjärna, detta måste vara astrologins mest banala område om man inte är stenhård anhängare av den gamla judiska föreställningen att kroppen i minsta detalj ÄR själens uttryck. Den här förvirrade uppfattningen kan troligen skyllas på inflytande från greken Aristoteles som förnekade Platons lära att själen har en egen existens oberoende av ett kroppsligt substrat. för Aristoteles var det omöjligt att skilja begreppen "form" och "innehåll" i verkligheten, han såg dem enbart som tankekategorier då han var en slags tidig materialist.
Platon var som bekant idealist, men Stanton är ett av de få fall då faktiskt Själens formgivare Saturnus sänker sig ner och "Ordet blev kött" (Nya testamentets Johannesprolog). Han var med andra ord ganska unik genom att så tydligt manifestera, inte sin själ men väl dess högre Logos (Ord).
*****
The Guardian skriver att Stanton tycktes leva i och tillhöra en annan tid. Är inte detta Saturnus i ett nötskal? Tidens herre och en eftersläpare av rang! Men ockult talat finns det en ännu tydligare signal om att Stantons FYSISKA KROPP bar på och uttryckte ett melankoliskt mörker. Vågascendentens härskare Venus har lämnat sin himmelska höjd och verkar genom sitt negativt polariserade tecken Oxen och därtill i det "onda" 8e huset som indikerar låga livsandar och gammal, eftersläpande karma av mindre angenämt slag!
Här är således ett exempel på en somatisering av karma, gamla gärningar (troligare än bara tankar) från ett tidigare liv som i detta liv sjunkit i nivå och uttryckt sig genom fysiologin. Hans egen kropp var som hans själ utfläkt för allmän beskådan. Eftersom 8e huset är ett mörklagt och omedvetet hus, skulle Stanton själv inte kunna relatera till en sådan utsaga, med mindre han själv hade tidigare liv-minnen som förklarade var och när han så fullständigt "frös"...
Som i det tidigare, felritade horoskopet finns gott om tecken på hans sidokarriär som begåvad och kreativ musiker, soltecknet Tvillingarna älskar att blanda och ge (hans meny var en blandning av jazz och pop och någon ytterligare genre) och ska man klänga fast vid hans originella utstrålning lite till, är naturligtvis Solen med "överdriftens" demon Rahu (norra månnoden) en markant signal om någon med ambitionen att nå långt och troligen en speciell solär karisma.
Ändå blev han bara den eviga tvåan, birollsinnehavaren och det har mycket med Saturnus i öster att göra men kanske också att Tvillingarna just är tvåan som dess latinska symbol indikerar: II. Jämför med vännen Jack Nicholson (se tillägget) och hans Sol i "nummer ett", Väduren, och dessutom en Sol i det världsligt mer potenta 10e huset än Stantons egen mer djuplodande och filosofiska själ i 9e huset.
Om han var värst 9e-husreligiös kan man fundera över, den ambitiösa och kraftladdade Solen visar tecken att vekna genom att härskaren Merkurius sjunkit ner i Kräftan eller den Vegetativa Själens vatten - ännu en indikation om en mjuk, blödig och melankolisk stämning som inte alls stämmer de bilder på den äldre och insjunkne Stanton förmedlar.
[Tillägg: Jag hade inte läst Guardians text då jag skrev detta - där ges förklaringen till Stantons inte helt optimala 9e religionshus!]
Vad medierna pratar om är egentligen bara sin egen pinsamma brist på insikt i ålderdom och död. Stantons "scraggy face", som någon utländsk tidning uttryckte det, är bara Liemannen - Saturnus - som visar upp sig i öster, på sitt mest finmejslade sätt i estetikens tecken Vågen! Som en äldre bild jag letade upp på nätet är en genuin saturnier i yngre år visserligen kantig och avmagrad men inte så extrem som den gamla Stanton blev - han var en verkligt (och behövligt) showcase för hur Saturnus "äter sina barn".
Saturnus, denna naturens ultimata herre, är också kapitalismens symbol och indikerar att ingen varaktig glädje står att finna där materialismen anslår agendan. Men Stanton var mer än så, en häpnadsväckande mix av Saturnus förgänglighet och Jupiter som befriar från Tidens herre i en och samma person. Det kan vara detta som gav honom ett så fängslande ansikte och en så mild och god blick. Jupiter är den blida, den humana när den är disciplinerad, vilket den verkligen kan sägas vara här, ägd av den mäktiga Saturnus som för Vågen i öster har rollen som - mitt i allt dess onda - en "verksam välgörare"!
Att Stanton förblev ogift hela sitt liv är rätt typisk Saturnus i öster och i synnerhet med kvinnoplaneten Venus helt nedfrusen i 8e huset för "negativ karma". Han var kanske inte kvinnohatare, men verkar inte ha varit särskilt intresserad av tvåsamhet. Även 7e allianshuset är svagt då dess tillfälliga ägare är libidoplaneten Mars men som halkat ner i 6e huset för olyckor och fientlig gränsdragning. Var han nu kvinnohatare, gjorde han inte mycket väsen av det, men han hade inte mycket att ge sin dotter ens som solitär fadersgestalt i 80-talsrullen Pretty in Pink.
Min gissning, givet Solen i 9e andliga huset, är att han var en klostermunk som levde i livslångt celibat i ett tidigare liv och fördjupade sin själ så långt att den avhållsamma läggningen följde med in i även detta liv (och kommer att fortsätta i liv efter liv tills själen under någon livsvandring fattar ett nytt policybeslut). Saturnus är raka motsatsen till polaren Jack Nicholsons besatthet av sexualdriften, vilket följande tillägg snuddar vid.
Att Jack Nicholson var destinerad till större stjärnglans än sin vän Stanton är solklart av hans karta som helt saknar intellektuellt (Luft) intressen men är så mycket mer av sexualfixerad naturmänniska (Mars med förstärkaren Rahu i 5e leklystna huset). Nicholson var en Viagraförespråkare långt upp i åren innan intellektet slocknade och han inte längre kunde memorera repliker. Att det är en episk narcissist ser man också av att Solen skiner starkt i 10e karriärhuset och hela den rikliga mängden Vatten tjänar som det underlag mot vilket Narcissus kärade ner sig i sin egen lägre avbild.
Men häri kanske Stantons tal om att Nicholson behärskade "naturligt skådespeleri" ligger. Kräftascendenten internaliserar Nicholsons solära vision utlevelse och reagerar sedan på denna via den exakta ascendenthärskaren, den inre fantasins Måne. Här kickar Nicholson-horoskopets tydligt "naturliga" bindning till Jordelementet in, och måntecknet Jungfrun är de små nyansernas mästare, något Nicholson behärskade till fullo. Minns alla hans sätt att uttrycka Skorpionens och Jungfruns missbelåtenhet via subtila grimaser! Den här kombinationen är så nära nazistisk exklusivism man kan komma, så oerhört fordrande på det materialistiska planet!
Men till den jordnära realismen hör även, förstås, lyckoplaneten Jupiter i den tajta kontrollens tecken Stenbocken. Här är den som sagt en biljett till den berömda jupiteriska "Stora framgången" (och då ska man förstås minnas ett Solen i Väduren står förträffligt, även den i ett "världsligt" hörnhus).
Ett annat sätt att beskriva Nicholsons "naturliga" eller trovärdiga skådespeleri är genom hans översexualitet: Mars i härskarläge i Skorpionen är just den degraderade Eld som fallna själar ser i sin spegelbild. Solen i Väduren är alltså slaviskt bunden till sin enbart "naturliga" lägre nivå, så att det Månen i realistiska Jungfrun reflekterar är en Sol-Vädur som narcissistiskt drivs av sin egen sexualitet.
Här är exakt den svårbedömda situationen där man kan fråga sig om Nicholson var en karismatisk skådespelare eller en energiparasit av sirens typ, en som utövade en magnetisk lockelse på andra, från nedan, nere i den sublunära sfären. I vissa roller tycker jag mig se det ena men så i andra (Wolf!) definitivt det lägsta av låg och självisk djurinstinkt. Att han spelat kåt djävul i en mindre film, är nästan ofrånkomligt med ett sådant här horoskop! Som synes är det mycket mer drag och dynamik i den här kartan och detta för att ascendenten visserligen är Passionerad (Rajas guna) som hos vännen Stanton, men för att Solen inte har den tunga offerkoftan från Saturnus på sig.
Tillägg
Jag skrev revisionen utifrån The Guardians ingress. Efter att senare ha läst hela artikeln stämmer det korrigerade horoskopet slående väl. Här är två punkter nämnda i ett senare inlägg.
