När jag via en artikel i Expressen upptäcker att landsförrädaren och spionen Stig Wennerström saknas i horoskopsamlingen och strax räknar ut hans födelsedag, upptäcker jag en besynnerlig överlappning i motiv.
Hans karta är så pass lik sektledaren Christer Sturmarks, som lyckats lobba in alternativet gudlös satanism förklädd till dyrkan av människovarelsen i samband med Riksdagens öppnande, att frågan är värd att ställa sig: är även ateism att betrakta som en form av svek eller förräderi mot ett land och dess medborgare?
Svartkonstens utövare var lätta att känna igen. Med uttryckligt sekulära mål sökte den svarta magikern timliga och personliga fördelar, som sexuell tillfredsställelse, platser för begravda skatter, kontroll över vädret, eller diplomatiska hemligheter och nationers policys. Ofta förhärdande in till slutet - likt Christopher Marlowes Dr. Faustus som sökte makt, rikedom och berömmelse - är den svarta trollkarlen ofta karaktäriserad som envis, egensinnig, arrogant och uttalat ateistisk.
Priscilla Costello - Shakespeare and the Stars (s. 373-4, lätt redigerat)
Har inte folket rätten att bli bättre informerade än av en krämare som inte ens drar sig för att bära ett kors för lite uppmärksamhet? Han menar sig empatisera med förföljda kristna trots att han i andra sammanhang hävdar att dessa änglatroende människor är debila och vettlösa.
Att han på rent humanistiska grunder menar sig ändå kunna stå upp till deras försvar är rent nonsens eftersom humanismen bygger på religiösa grundantaganden (och det vet denna tvetungade man). Sturmark har helt enkelt valt att klippa bort de texter som inte passar honom personligen och sedan göra en kommersiell produkt av det som blev kvar. (Humanisterna erbjuder kyrkans konfirmation mot betalning - ren satanism garanterat utan prat om någon Gud.)
Jag menar att det här är förräderi på en än högre nivå än spionens landsförräderi. Det är ett förräderi mot Livet självt, eftersom Livet alls inte är dött utan finns och registrerar (hinduerna kallar Livets förmåga att registrera det som sker "karma" - det uppsnappar såväl handlingar som tankar och allt rörs ner i grytan och kommer i sinom tid åter som nya situationer den tidens uttryck för samma Liv har att reagera på.) Hade detta varit en annan tid än det perverterade förnuftets hade Sturmark naturligtvis hanterats på tillbörligt sätt.
Förräderiets signatur har jag ett minne av i samband med tidigare genomgångar av spioner och - rätta mig om jag har fel - jag tror det är den sliriga illusionistens störning mellan Luft och Vatten som skapar den falska dubbelhet som Sturmark så tydligt uppvisar.
I själ och hjärta ville både han och spionen Wennerström bara komma åt cashen och i ett fall såldes statshemligheter i ryssen och i ett annat fall importerades hela det brittiska konceptet med ateistisk humanism som Sturmark körde över de ursprungliga svenska humanisterna med. Han hade redan lite vana från att ge ut träiga datahandböcker så att smuggla in den universellt sågade zoologen Richard Dawkins tankar i det svenska samtalsklimatet gick han i land med. Han hade ju redan minglat en smula med SAS-chefen Jan Carlzon och därmed skilt ut sig från alla andra mediokra IT-entreprenörer i internets barndom.
Spionen Stig Wennerström:
Ateismkrämaren Christer Sturmark:
Trots månascendentens begränsningar (den gäller alla födslar under två dygn) kan dock något sägas. Spionen föddes samma dygn Solen ställde sig på rät linje med kungavärdighetens Regulus. Här blir det extra intressant att valet av profit - sinnelagets Måne i det materiella Jordtecknet Jungfrun helt slår ut kungavärdigheten genom att placera Lejonet i exilens eller den världsliga förlustens hus. Regulus som både aktiveras och samtidigt slås ut tar jag som ett uttryckligt omen om själva motsatsen till kungavärdighet, dvs. en usling!
Ateisten slipper detta explicita understrykande av psykets revolt mot den andliga inre storheten, men är ju likafullt en förnekare av det som överlever människan vid döden. Tolfte huset kan ibland ge mycket djupa och andliga människor men detta gäller inte Sturmark. Förklaringen tycks istället lika i Satans onda stjärna (Algol) som effektivt går ett hån av allt vad religion och filosofi (9e huset) heter genom att korrumpera och monetarisera (via pengarnas tecken Oxen) religionens planet Jupiter. (Se ovan om Humanisternas plagiat på den kristna konfirmationen.)
Monetariseringen syns på två sätt. Algol i Oxen involverar alltid kopplingen mellan Djävulen och Pengar och här hittar vi Venus våldtagen av Mars - "horbockssyndromet" som indikerar överdriven libido i detta fall av de näriga och hungrandet slaget. Skamlöst skrev Sturmark fler klago- och tiggarbrev för sin sekts räkning i sociala medier och dagspressen än jag någonsin sett. "Hora för pengarna" fick en ny innebörd!
Men förmågan till dubbelspel - eller snarare oförmågan att vandra sanningens väg - ses i den för Jungfrusinnets mycket oturliga Mars som i Kräftan går helt på affekt och väljer partiska mål att sympatisvänga med eller bekämpa. Här träffas den sunda principplaneten Saturnus i härskarläge i Vattumannen av den psykiskt instabila Mars så att den intellektuella grundstrukturen far illa. Något skevt händer med ramarna, med den övergripande "saturniska" modellen. Kräftan hittar en fiende att agitera mot och för ateisten råkade det bli religionen. Vi har också sett Saturnus i Vattumannen i 6e fiendehuset i Fredrik Reinfeldts horoskop och där var det socialdemokratins skattefinansierade välfärdssamhälle hans själviska och ekonomistiska utblick inte kunde fördra.
Även Reinfeldt var i grund och botten bara ute efter pengarna och sålde sig gärna några år som en fejkad ledare för "det nya arbetarpartiet". Skruv upp att krämaren Sturmark har samma vacklande förhållande till sanningen. Jag tycker kyrkan borde sparka ut honom från den Facebook-grupp där han på satanistisk grupp håller upp ett kors och ser parodiskt överseriös ut (se originalet till svartvita bilden ovan). All hjälp bör inte villkorslöst tas emot.
Shakespeare: Jordelementet används för att pröva/straffa själen
Den första delen av texten skrevs för några dagar sedan. På söndagen en Understreckare i SvD som (återigen) avhandlar filmaren Ingmar Bergmans ateism och brottningsmatch med sitt barndomshems kalla protestantiska kristendom. De sekulära Humanisterna befinner sig på samma låga förståndsnivå som Berman i frågan om religionen och det gudomligas existens.
"Det var inte Bibelns Gud Bergman gestaltade utan den egna ångesten som han klädde i teologiska bombasmer", fastslår redan ingressen, och här kan man återknyta till Sturmarks störning mellan emotionalitetens och ångestens Vattenelement och dess störda utfall mot Luftelementet som samtidigt förvränger och vanställer den rationella världsbild som en teologi representerar. I Mars attack mot Saturnus i Vattumannen förorenas andevärlden eller den rena Luften och unkna dimbankar drar in i människan. Det är exakt vad ingressen säger.
Men det var förstås inte den konstlösa Sturmark saken gällde, utan Bergman. Fascinerande nog dyker samma glidning mellan den Irrationella Själen (Vatten) och den högre Rationella Själen (Luft) upp även här, och tack vare känd födelsetimma ser vi hur detta påverkar hans ideal och det han ställer fram som en publik persona via det 10e offentliga huset. Det är detta hus som bäst förklarar vad SvD-artikeln kallar hans internationella renommé som "den protestantiska ateisten":
"Dubbelhet" används gärna om Bergman och mer dual än den fria Luftens Tvillingarna blir det väl knappast! Kombinationen av Sol och Jupiter i 10e huset för offentlighet och ära, säger väl det mesta om näranog en ödesbestämmelse att firas och hyllas som ett geni.
Men se hur instabil basen är för detta geni, denna intellektuella verksamhet som i så hög grad kretsade kring trons och religionens Jupiter: Tvillingarnas härskare Merkurius står med svartsynens Saturnus i den Irrationella Själens Vatten.
Den sjunkna och irrationella känslonivån (attityderna) blir basen för Bergmans religiösa grubbel. Tvillingarna förmår inte verka i "ren Luft", förmår inte omfatta teologin utan att smutsa den med sitt eget psykiska stoff. Elfte blir ett "idealhus" som mest tecknar bekymmer och ångest - just som artikeln förklarade.
Förvisso säger Understreckaren: "Det är dock främst i det inomvärldsliga, i det mänskliga, som Bergman placerar det gudomliga". Detta matchar perfekt Tvillingarna som i Indien kallas "Paret" (skt: Mithuna), den heteronormativa varianten på Bibelns Adam och Eva. Jupiter (anden) verkar genom de mänskliga paren (som enligt en myt Platon återger en gång var en hel varelse men senare splittrades upp i två halvor.)
Bergman har dessutom ett ovanligt vurpat idealhus under denna duala människorvarelse eftersom Jungfruascendenten - den kritiska och exakta analytikern - inte alls är betjänt av känsloflum. Idealhusets ägare är Månen (Bergmans barndomshem och hans egna känslor) och för Jungfruasscendenten förvandlas därför psyket (slit- och släng-själen som byts ut vid varje återfödelse) till en VERKSAM ILLGÖRARE. Och denna illgörare har tagit plats i Bergmans första hus - precis som hos spionen Wennerström och ateisten Sturmark! (Någon mer som börjar inse att hinduisk astrologi har kvaliteter som gått förlorade i den västerländska grenen?)
Nu närmar vi oss den astrologiska varningen för Bergmans elakhet och snålhet som person. Den kommer av den privatistiska och hyperkritiska Jungfruascendent han delade med en annan pennalist, Fredrik Reinfeldt. De båda har nämligen den omoraliska och negativt fördömande Mars i "dubbelt ond" skepnad i första egohuset. De fick en kick av att kritisera och fördöma andra, om inte mer. Jag har hört rykten om att Bergman brukade fysiskt våld mot närstående...
Nu är 11e idealhuset möjligen religionen som idékonstruktion, bara en av många möjliga ideologier man kan prenumerera på och "idealisera". Men det 9e huset väger tyngre i astrologin, för här avslöjas individens förhållande till just religion och filosofi som uttrycken för människans anknytning - om någon - till den "universella morallagen" som så att säga är den gudomliga intelligensen i drift snarare än som en intellektuell modell att bejaka eller som hor Bergman att slira runt i ambivalens om och låta sig deprimeras av.
Tyvärr är inte heller Bergmans 9e hus särskilt intressant och det beror helt på att Jungfruascendenten har ett så vekt förhållande till förmågan att identifiera sig. Merkurius är likt Mars en separerande kraft, Mars hugger och dräper medan Merkurius finfördelar och söndrar det som en gång var en levande helhet och bryter ner livet till döda små byggbitar. Jungfrun är ett av de naturvetartecken som mest bidrar till att döda förmågan att förstå Livet som en förunderlig och odelbar helhet.
Jungfrun är slavarnas och tjänarnas tecken och i denna "atmosfär" är man präglad att bara fråga efter brödsmulor eller ett fåtal bitar av hela Pusslet. Det ankommer inte Olyckans tecken att lösa de stora frågorna - detta är en märklig transportsträcka i zodiaken där man bara tar skit eller tar utmaningen och vässar sitt intellekt för att tänka sig ur sitt predikament. Merkurius "upphöjelse" i just Jungfrun är samtidigt som den söndrar och pulveriserar i sin analys också en möjlighet att rena tanken så till den grad att en högre verklighet finner det mänskliga intellektet värdigt en påhälsning. I Jungfruns kyskhet/celibat bor möjligheten att skapa det perfekta fysiska kärlet som tar emot högre insikt - dock är den högre insiktens Jupiter via Fiskarna motbilden och komplementet.
Men så stört var Bergmans Jungfrupsyke till följd av dels den turbulenta och hatiska Mars och dels ett intellekt som sjunkit ner i Vatten, att 9e huset inte fungerar väl, och detta trots att han har en klockren symbol för en människa som har en aktiv del i mänsklighetens och den universella dharman: Venus som dubbel välgörare (essentiellt och verksamt) i sitt negativa hemmatecken Oxen.
Störningarna på andra håll visar dock hur Bergman lyckades förstöra denna potentiellt fantastiska koppling direkt till det gudomliga "maskineriet": han profanerade Venus och avverkade en lång serie kvinnor (som väl var och en fungerade som Bergmans musa för en tid).
Begrunda den opsykologiska och simpla Oxens natur när den upphöjs till "mitt högsta Goda" eller "min sensibilitet för religionen" tillsammans det här träffande stycket ur Understreckaren:
"Bergmans rollfigurer har tagit Luthers sola fide, frälsning genom tro allena, alltför bokstavligt och på blodigaste allvar. Allt hänger på den egna tron. Här handlar det verkligen om den enskilda människan ensam inför Gud. "
Venus i Oxen har ingen intellektualitet i sig (det är inte Venus funktion) så för en negativt kritisk Jungfru (i vars tecken Venus "faller") kommer naturligtvis inte att kunna få ut mycket gott ur 9e huset för egen del. Oxens simpla materialism tillät dock Bergman att måla med materiell dekor och senare i färgfilm och skapa närmast taktila miljöer i sina filmer. På så viss avbildade han MATERIELLT bl.a. barndomsminnen (Fanny & Alexander) och existentiella teman. Venus som konstens gudinna indikerar här att estetiken var Bergmans och alla Jungfruascendenters högsta Goda.
Men där de flesta stannar vid narcissistisk självkultur, hade Bergman ett i teorin perfekt 9e hus för att presentera världen med hans hyperindividualistiska (Jungfrun) tagning på sina egna religiösa och mentala störningar och upphöja dem till konst. Det 9e huset indikerar således det som för benämndes människans kall eller kallelse. Den kallelsen är alltid att underkasta sig den gudomliga ordningen istället för som den sekulära humanisten att trotsa Livet självt, men denna underkastelse kan ske på många sätt. Bergmans primitiva Venus-i-Oxen (så "korrekt" placeringen än är), visar därmed att han åtminstone gjorde något rätt och gott i sitt liv. Varför skulle annars en kulturskribent i SvD fortsätta mala Bergman många år efter dennes bortgång?
Svara inte, frågan var retorisk! Bortom syndafallet som först visar sig genom estetiken finns ett ytterligare förfall som består i att gamla livsöden "kanoniseras" och skapar generationer av kulturvetare som tjänar sitt levebröd på att fortsätta vrida och vända på de gamla antikverade pjäserna (Shakespeare, Strindberg, Bergman). Särskilt om de har något tidlöst över sig, som Bergmans katastrofala dissonans mellan sina irrationella och rationella själsnivåer. Läste just en analys ur astrologiskt perspektiv av författarskapet Shakespeare, av litteraturvetaren (och västastrologen) Priscilla Costello.
I samband med pjäsen Stormen citeras en dialogväxling mellan Prospero och Ferdinand. Den förre var hertig av Milano men i exil på en öde ö. Fienderna som förorsakat honom exilen lider skeppsbrott på samma ö och genast förälskar sig fiendens son Ferdinand i Prosperos dotter Miranda. Men för att testa äktheten i ynglingens kärlek förtrollas han av Prospero som behärskar de magiska konsterna.
Utvikning. Prospero tycks skapad utifrån drottning Elisabets hovastrolog och tillika magikern John Dee, vilket inte kan förvåna den som upptäcker att pjäserna skrevs under alias av den 17e greven av Oxford som blev faderlös vid 12 och "togs omhand" av hovet - som samtidigt passade på att konfiskera den förmögna ättens alla tillgångar. Den unge greven tillbringade mycket ungdomstid med Elisabets närmaste. Inte minst John Dee, vilket torde vara förklaringen till att Shakespearepjäserna dryper av genuin astrologisk kunskap.
Magikern/exilhertigen Prospero tvingar den förtrollade Ferdinand att släpa på trästockar dagarna i ända för att se om hans kärlek till sin dotter ligger på en högre nivå än bara den köttsliga. (Det är frestande att här se dragdjuret Oxen som släpar timmer - materialistiska symboler! - och minnas att detta är den lägre Venus härskarskap.) Vad Prospero söker utröna genom att reducera ynglingen till ett simpelt lastdjur är om den högre Venus - Luft-Venus som härskar i Vågen - finns där.
Ynglingen svarar positivt på Mirandas misstänksamme far. Han tar gärna det materialistiska knotet bara han får en blick av sin älskade då och då. Det när pappa Prospero - Oxford/Shakespeare tog namnet från Jupiter, blomstringens planet, tillika religionens och magins signifikator - bekänner att han testat ynglingens förmåga att förnimma den äkta Venus - befriad från det materiella mörkret, köttets lustar, etc, som Ferdinand svarar med god kunskap om sin tids komplexa tankar om själen:
As I hope for quiet days, fair issue, and long life with such love as it is now.
The murkiest den, the most opportune place, the strongest suggestion
Our worser genuis can and shall never melt mine honour into lust...
(Costello - Shakesepare and the Stars, s. 358)
Här lämnar Costello mycket osagt, men det går att ta fram ett och annat ur den här repliken.
Ferdinand bedyrar att hans Venus från den verkliga mänskliga nivån, som representeras av Luftelementet och ÄR andevärlden, inte de sekulära Humanisternas solkiga jordnivå, kommer att fylla honom varje dag av sitt kommande liv med Miranda. Varken den mörkaste håla, frestelser om profitabla samhällspositioner, eller enträget tjat från MÄNNISKANS SÄMRE GENIUS kommer någonsin att lyckas "smälta ner" själens ÄRA och reducera den till simpel köttslig lusta.
Greven av Oxford, som ständigt efterfrågade högre offentliga positioner hos drottningen utan att få några förtroendeuppdrag (han sågs förmodligen som förbrukat härskarmaterial eller alltför excentrisk eftersom han minglade med teaterfolk) skriver här in sig själv som en delvis idealiserad motbild i den unge Ferdinand. Oxford levde förvisso i skumma hålar i sitt minglande med teaterfolket, men hans bättre jag avstod från att jaga offentliga positioner eller låta sig övertalas (Elisabet hade total makt över Oxford).
Intressant är Ferdinands medvetenhet om själens två våningar som även den här bloggen ofta anknutit till med några olika synonymer. Mest objektifierat som den sublunära sfären och den supralunära men intrapsykiskt som en lägre och en högre genius - även judarna odlade intensivt samma lära under Jesus tid och använde då de persiskt influerade termerna Ljusets och Mörkrets andar. På den här bloggen har jag föreslagit att man även ser men i hinduisk astrologi som Sattva och Tamas guna - om man håller mellankvaliteten Rajas för att vara en chimär som uppstår när Ljus och Mörker kommer samman olika proportioner (gråskala).
Faktum är att efter en tids förnyat intresse för frågan om den verkliga författaren bakom Shakespeare står det allt klarare att greven av Oxford står närmare den här bloggens astrologi än någon annan tänkare/författare jag någonsin stött på. Men det är lätt förklarat: greven representerade renässansens lärdom i filosofiska och metafysiska frågor, så det var till del precis samma texter som undertecknat uppskattar och sammanlänkat med astrologin (något som filosofer numera är för fina i kanten för att göra, trots att Platon uppenbarligen kunde sin "astronomi".)
Lägg till detta att Oxfords egen Bibel finns bevarad och att den här fullt av marginalanteckningar, han bör således ha varit lika väl förtrogen med den textsamlingen som undertecknad vars föräldrar tvingade honom att gå i söndagsskola ända till elva, då han slutligen gjorde uppror mot ett påbud som det gått slentrian i.
Greven av Oxford bör, precis som undertecknad, ha hittat det djupt liggande metafysiska stoffet i Nya Testamentet som inte han men väl de som föddes i vår tid kunnat knyta till de verkliga tidiga judekristna, en grupp som sysslade med astrologi och trodde på Ljusets och Mörkrets andar (under Den Högstes fasta kontroll givetvis - monoteismen var central).
Den här gruppens uppfattningar ser varken då eller idag ut som renlärig judendom men uppenbarligen var ättlingar till den judiska elit som fördes i exil och "fångenskap" i Babylon på 500-talet före vår tid. "Söndra och härska" var metoden, då som nu - för att få ett stukat och lydigt folk. Jämför svenska regeringars flyttlasspolitik på 60-70-talen eller Arbetsförmedlingens krav på att "arbetslösa" ska vara redo att flytta till Sibirien om det är vad som krävs för att få ett "jobb".
JOBB - Djävulens sätt att visa att han äger! Han försätter människan i slaveri och genom att sysselsätta folk garanterar så Djävulen sin egen överhöghet. Maktspelet i det materiella.
Djävulen kan naturligtvis också löst associeras med vad Ferdinand kallade "our worser genius (gr: daimon)". Regeringens direktiv till Arbetsförmedlingen påminner inte så lite om det materiella slaveri Prospero utsätter "tjuren" Ferdinand för. Såg Walt Disney den här subtila vinken i Stormen? Ju mer jag sent i livet läst OM Shakespeares pjäser, desto mer inser jag hur genomsyrad populärkulturen är av dem. Inte i lilla Svedalas modesta produktion, men i den större, engelskspråkiga världen.
Frågan om den vurpade Disney "fördummade" Shakespearefiguren Ferdinand och gjorde honom till just bara en sensualistisk och andligt död trästock. Jag har just lärt mig att Prospero (Jupiter) under sin 12-år långa exil (längden på Jupiters bana runt zodiaken) på ön lärde sig magi (religion och magi = Jupiter). Det första den detroniserade hertigen gör är att befria en luftande vid namn Ariel som också suttit fängslad 12 år i...ett träd!
Priscilla Costello missar att påpeka att trädet är en gammal symbol för upprättstående varelser - människor. Jfr t.ex. bibliska "Libanons cedrar" som uttryck för ett högrest och ståtligt folk. Det är helt klart att Ariel, en "luftens ande" varit fångad i en kropp i 12 år innan Prospero (till del författaren själv!) befriar denna ande bara för att inkorporera honom med sig själv, som sin "slav". Prospero håller sig faktiskt med två slavar, en "ljus" och en "mörk", för den som ser den större bild jag tecknar här. I detta ögonblick hör jag min egen inre genius påpeka att Oxfords far dör när han är 12 år gammal! Vem vet, kanske möter den unge greven drottningens egen Prospero inom veckor eller månader efter dödsfallet, sedan greven blivit hovets myndling eller adoptivbarn.
Greven av Oxford/Shakespeare har - likt den här bloggen - häcklat "träskallar" eller det melankoliska och depressionsskapande Jordelementet i var och varannan pjäs jag hittills läst om, och han var verkligen anhängare av den platoniska tvåvärldsläran. Likt de äldsta tecknade Disneyfilmernas rasistiska övertonar introducerar även Oxford/Shakespeare en verklig trög inföding på ön, Caliban. Denne svär och förbannar och är så korkad att litteraturvetaren Priscilla Costello frågar sig om Caliban representerar författarens (som hon tror är ullhandlarens från Stratford son William Shakspere) reaktion på rapporter från Nya världen om dess (primitiva) ursprungsbefolkning.
Caliban är en naiv och helt känslostyrd dumstrut som först mot pjäsens slut inser hur lättduperad han varit (precis som den vite mannen lurade av rödindianerna deras land med lite glaskulor och några flaskor sprit). Hade inte Caliban vaknat upp ur sin "förstockning" (trädassociation - Jordelementet igen), skulle man ha kunnat klassa honom som en tidig europeisk rasist, men han låter faktiskt infödingen genomgå ett uppvaknande - naturligtvis bara tack vare magikern Prosperos inflytande. Jo, nog luktar det tidig brittisk kolonisation och man kan beklaga den sorgliga elit i England som satsat all stolthet på att dessa genomlärda pjäser skrevs av en obildad krämare i Stratford - en Christer Sturmark som bara är i matchen för att göra sig en hacka.
I ämnet profit kan nämnas att Oxford INVESTERADE STORT i en ny nordlig sjöväg till Nya Världen, ett projekt som havererade. Att Oxford agerade som en modern riskkapitalist kan bara förklaras med att han ägnat rapporterna från Nya världen stort intresse. Det finns hur många tecken som helst i grevens väldokumenterade liv som överlappar med innehållet i Shakespearepjäserna och ABSOLUT INGENTING som knyter materialet till ull- och kornhandlarens son i Stradford-upon-Avon.
From förhoppning: Att västerlandet börjar undersöka hur mycket av deras sanningar som egentligen bara är tomma fantasier eller avsiktligt planterade lögner för att hålla befolkningen lugn och lydig... Naiviteten i den förhoppningen blir uppenbar när man blickar ut över åtminstone Sverige och åser vad den själviska manipulatören Fredrik Reinfeldt kallade "det sovande folket". Där hade han åtminstone en poäng. Det finns ingen som helst revolutionära glöd i detta folk. Det måste vara årtusenden av inavel här uppe i högan nord.
 |
| Köttiga tjuren Ferdinand som svensk inavel i vår tid? |
PS. Oxfords horoskop kunde senast i juli beses i inlägget Den Väldiges psyke (Vattumannens sanna väsen). Månen i Vattumannen är något radikalt annorlunda jämfört med de tre exemplar av Månen i Jungfrun inlägget började med. Båda har dock sina legitima "användningsområden". Sturmark nådde troligen sitt existensmaximum redan i unga år som redaktör för bruksanvisningar till datormjukvara.
