Jag fastnar speciellt för påvens svar på den svenska intervjuarens fråga om hans reaktion på den sekulära människans typiska vanföreställning att religion har med våldet i världen att göra. Påven svarar då:
–Jag skulle säga att det inte är religionen som är orsaken till våldet. Orsaken till våldet står i stället att finna i en form av avgudadyrkan som kan kopplas samman med religionen. Det sker när man gör pengar, fiendskap eller rummet till sin gud, när man låter sig ledas av begäret att behärska ett territorium och låter rummet bli viktigare än tiden. Det är en form av avgudadyrkan av rummet, en vilja att härska, och den kan koppla ihop sig med religionen som ett elakartat virus.
Här råkar påven, utan att veta om det, upprepa en av bloggens astrologiska käpphästar, som fallit i bakgrunden vid betonandet av den västerländska rovkapitalismen kan liknas vid den den Irrationella Själen eller Vattenelementet, som på samma sätt behöver ledning och disciplin. I sig själv representerar Vattnet en ständigt närvarande hunger som kan slå över i blinda begär. Vattnets irrationalitet ligger i att den är beredd att döda för att säkra sitt eget. Vägen ur detta instinktens tyranni ges förvisso i Vatten-trilogins sista akt, Fiskarna, där synden upplöses (eller åtminstone har bättre förutsättningar för detta än i passionens Kräfta och det ingrodda begärets Skorpion).
Bloggen har också påpekat hur den Rationella Själen, som kopplas till Luftelementet och den Irrationella, tenderar att glida ifrån varandra. Begreppet "dissociation" har använts och under den själviske Fredrik Reinfeldt blev ett tacksamt skolexempel under hans år som statsminister med Storfinansens uppdrag att kross all sammanhållning i Sverige och degradera befolkningen till små privategoister med blick enbart för den egna plånboken. (Så härskar den ena procenten superrika - genom att göra alla till småäckel som dock likväl aldrig kommer att få se de stora stålarna.)
Och då uppvisade Reinfeldt ändå bara en mild (om än djupgående) form av "dissociationen" mellan näringssjälen och den intellektuella själen: han var "felkopplad" och hade den begärsfyllda Månen i rationaliserande Luft och den pådrivande och medvetna Solen i instinktivitetens Vatten. Från hans ruttna välde kommer jag i nästa jordeliv bara att minnas hans babbel om "drivkrafter till arbete", en omskrivning från att ta ifrån de fattiga precis allt de hade för att tvinga på den Rovkapitalismens låglönespektakel varmed dagens Etablissemang söker bygga ett himmelrike på jorden på sin sort. Vilket ofattbart mörker denna lätt räknade grupp människor samlat i sina själar till den dag de har att redovisa sina gärningar för att Ödet ska kunna tilldela dem en lott och en nästa sträcka av Vägen!
Ett mer svårartat fall av "dissociationen" från bloggens tidigare år var förstås Osama bin Ladin där de två "mörka" Luft- och Vattentecknen Vattumannen och Skorpionen kombinerades för en djupare och mer hatisk/fruktande attityd som tenderar att derangera hela tankelivet så att alla intryck vanställs utifrån fixeringen mot det man till varje pris inte vill ha att göra med. I det här fallet får man individer som aktivt arbetar för att, inte t.ex. dissociera sig från folkmängder som kombinationen Våg/Kräfta som ofta ger torgskräck, utan för att skilja ut, mobba/hata eller tillintetgöra individer eller hela grupper eller ideologier som representerar en typ av existensskäl (rationalitet/Vattumannen) som inte faller den negativa Skorpionen på läppen.
Påven har för övrigt Budbärarens ascendent Tvillingarna stigande i öster i födelseögonblicket vilket ger en högst intressant betoning av just Vattumannen i det 9e huset - hinduismens "bästa hus" eftersom det indikerar vilken (om någon) roll individen har för propagerandet av den universella dharman, det kineserna kallade Tao (dao med pinyin-transkription) och som Nya testamentets Jesus refererar till som "Vägen".
Det är i upptäckten att den generiska religionsplaneten Jupiter i just detta horoskop, för alla Tvillingascendenter, ersätts av Saturnus, Tidens Herre, som den här texten önskar knyta samman påvens citat med ett påstående jag upprepat flera gånger: den världsliga maktens 10e hus ska inte kombineras med Kräftans tecken. Då får vi jönsar i politiken som Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt eller Barack Obama som inte på minsta sätt lyckats göra USA till en bättre plats trots två mandatperioder och tvärtom krigar vidare i USA:s genuint onda imperialistanda.
Vad det handlar om på principnivå är således att aldrig ge det sublunära tecknet högsta maktposition. Kräftan / Månen sköter HEMMET (4e huset) och Stenbocken / Saturnus ansvarar för VÄRLDEN (10e huset)! Detta är den lagstadgade ordning som mänskligheten kodifierade i zodiaken och en kunskap om "alltings rätta plats" som föregick Jesus varningar för "denna världens herre" (Djävulen).
Märk nu hur påven varnar för att sätta RUMMETS PRINCIP i första rummet eller i det 10e huset. Han säger i princip samma sak som den här bloggen säger om att lyfta upp Kräftan till 10e. Men när påven framhåller att Tidens princip måste råda, då är det ändå inte Saturnus i sin naturliga 10e huskoppling och Stenbockens Jordelementet han har i åtanke. Det är inte den världsliga patriarken han talar om, för detta är ju Djävulen själv! Så vad gäller?
Det är här påvens eget horoskop förklarar hur kristallklart eviga sanningar rinner över hans läppar: han föddes då tidens herre Saturnus befann sig i dess högre position, i den himmelska eller eviga världen av Luft. I astrologin är Saturnus essentiellt en Luftplanet, vare sig detta antagande förklarar dess härskarskap över Vattumannen ("Den Väldiga" hos Babylonierna) eller är en slutsats dragen ur ett redan befintligt ålderdomligt schema över hur planeterna förhåller sig till zodiaktecknen - ingen vet längre hur den här traditionen tog form.
Glöm för ett tillfälle att bloggen kritiserat planeterna hemma i sina härskarlägen, som påvens Saturnus i Vattumannen. I ett så här gudabenådat horoskop representerar verkligen Saturnus-i-Vattumannen FULL AKTUALISERING av meningen eller skälet och 9e huset visar att han är en integrerad del av Vägen, den andliga morallag som håller Universum samman och som naturvetarna som små krypande djur söker förstå i olika delaspekter som naturlagar och "kosmiska konstanter" och jag vet inte vad. VÄGEN är RUBBET, den universella dharman skildras i påvens 9e hus som Den Rationella Själens perfekta aktualisering. Katolicismens normalteolog Thomas act/potentia är hos påven ett upplöst spänningsförhållande; kyrkoledaren verkar helt inom den realiserade rationalitetens sfär. Resonemanget är obegripligt för många i vår förenklade värld av jobbstress & helgkonsumism, men förenklade sinnen är exakt vad rovkapitalisterna strävar efter. En sådan här text gräver t.ex. deras grav eftersom den söker stimulera till andra sätt att se på krafterna som driver världen framåt.
Men om påven står i nära kontakt med de TIDLÖSA SANNINGARNA i Guds eget förnuft (Saturnus i Luft är "systemet" uppfattat som de axiomatiska principer med deras inbördes relationer som det är) - varifrån kommer då hans tal om att Tidens princip måste styra och inte Rummets?
Min förklaring till detta är att Saturnus visserligen kan beteckna det gudomliga intellektet NOUS (se ett flertal tidigare inlägg på bloggen), men att Saturnus "i världen" likväl är den sjunde himmelen och därmed den yttersta sfären (i antikt tänkande). Saturnus blir den Förste Rörarens emblem för att använda Aristoteles begrepp. (Romarna ansåg att judarnas gud kunde liknas vid deras egen Saturnus.) I den rent intellektuella sfären (Luft) sätter Saturnus tiden i rörelse genom sin mentalisering av hela den värld den råder över. Ordet (logos) utgår från NOUS och det logos/den princip som vi kallar Tid beskrivs således av Saturnus i sin verksamhet här på jorden där vi ser säsongsblomster födas och dö i korta livslopp.
Saturnus fungerar som representation för Satan eller Djävulen först då dess barn gör anspråk på vår världs säsongsblomster eller söker diktera deras materiella omständigheter. Bloggen har redan konstaterat hur perfekt Arbetsgivarnas lobbyorganisation Svenskt Näringsliv representerar det sataniska i en Saturnus som inte längre lyssnar till den himmelska ordningen. Att kungamakaren Regulus med Lejonascendenten illustrerar en arbetsgivare eller chef är okomplicerat och väldigt passande för den här gruppen. Det olyckliga är den världsordning eller maktstruktur som horoskopets 10e hus röjer...
Åter till påven. Märk för övrigt hur DN-artikeln speciellt noterar hans levnadsrums relativa oansenlighet och jämför med hur rummets signifikator Månen natalt befinner sig i Syndens och Dödens 8e hus, en sektor jag velat likna vid en judisk geniza där gamla heliga skrifter av vördnad lägga att förmultna i sin egen tid, snarare än att förstöras av människohand.
Jag har spekulativt kallat 8e huset för platsen där gammal dålig karma från själens tidigare liv sakta timar ut. Påven avböjde att ta plats i det sedvanliga luxuösa residenset och valde en liten trea i ett angränsande normalt "hyreshus". Det är således uppenbart att Rummets princip är under avveckling under detta liv påvens själ lever. Eller åtminstone att den ges en underordnad roll. Det här blir extra tydligt när man beaktar att Månen - den sublunära principen - tar direkt order från den supralunära och rationella principen Saturnus! Den fenomenalt förverkligade Saturnus i Guds hus (9e) dirigerar således påven att välja en obskyr hydda att bo i.
I denna relativt oviktiga fråga (om inte fler) är han således en syndätare som sonar tidigare påvars och katolikers excesser. Så mycket nämner även DN-artikeln, han väljs med sin sociala kompetens för att häva Katolska Kyrkans då pågående pedofilskandal. Det intressanta är att den generiska signifikatorn för religionen, Jupiter, är en verksam illgörare för Budbäraren Tvillingarna! Den står maximalt världsligt svagt i 7e huset för äktenskap och allianser och kan ha att göra med den homosexuella problematik som så tydligt smugit sig in i Kyrkan och driver sitt perversa spel under prästkåpornas förklädnad.
Det enda jag minns av handlingen i To Die In Italbar (USA 1975, UK 1977) är att huvudgestalten "vandrade genom världar" och likt en svamp sög åt sig deras ondska. Gradvis insjuknade hans friska kropp och bölder slog ut tills han såg ut som ett monster. I det läget återvände han till någon slags drömvärld och sov ut en längre tid medan kroppen återställdes till full vigör. Det är uppenbarligen en mix av mytologi, religion och fantasy och Vandraren påminner märkligt om Vattenelementets tendens att suga ut sig världens orenhet och synd, men också om det krönande Fiskarnas tecken där själen renas och återställs. De första kristna i Rom använde Fiskarnas tecken för att signalera att de var "av den Vägen" och det var fascinerande att upptäcka hur även hinduisk astrologi placerar själens rening under samma tecken, troligen var traditionerna mer lika än olika runt 500 år efter det äldsta personhoroskop som hittats (i Babylon).
Givet att den här historien var en av de sista som gjorde ett nämnvärt intryck på mig hittade jag till min glädje flerfaldigt belönade fantasyförfattaren Zelaznys horoskop på AstroDatabank och därtill verifierat. Och nu inträder åter den magiska ringdans av symboler som omvittnar att "i anden" besläktade själar möter varandra, i person eller kanske bara genom att en läser vad någon annan sagt. Poängen är att texten resonerar djupt med det man själv känner eller tror sig veta...
Jag slarvläser Wikipedia och noterar att Zelazny var en ikonoklast som drev med hårdkokta deckarförfattare och avsiktligt skapade anakronistiska vurpor i sina berättelser, och att tanken på den odödliga människan eller varelser som förlorade sin odödlighet ("själens syndafall!") figurerar starkt i författarskapet.
Det låter med andra ord exakt som en författaren som skulle kunna förklara den här bloggarens ämnesinriktning, och mycket riktigt hittar man Zelaznys Måne i Tvillingarna tätt intill bloggarens kombinerade Måne och ascendent. Dessutom ser man här ett sprakande exempel på varför jag redan från början delade ut den privilegierade benämningen "kreativitet" till Eld och Luft i kombination och inte till något som involverade Jord eller Vatten. Författarens femte kreativitetshus (naturligen Eld via kopplingen till Lejonet i den "naturliga zodiaken") står i full låga här, tack vare att Luftpsyket med dess intellektuella orientering ägs av författarplaneten Merkurius som själv står med Eld-planeten Solen i dess upphöjda läge i Eldtecknet Väduren i det merkuriska tredje kommunikationshuset! Det är så övertydligt att inga förklaringar behövs.
Inte undra på att han blandade teman och gav ut så fritt och obehindrat!
Notabelt är att man här kan knyta Satans stjärna Algol till hans ikonoklasm eller respektlösa bruk av andras heligaste kor i nya och otippade sammanhang. Även med en snäv "orb" om ±3° fångas författarens Sol i slutet av Väduren in i Algols, skälmens eller korrumperarens eller anklagarens sfär. Hur denna onda stjärna uttrycker sig i olika horoskop är en ständig huvudvärk! Här tycks dock lättsinnet vara så extremt (Månen/sinnet står i sattviska och medvetandesökande Tvillingarna och ägaren Merkurius står i "lätt" Eld som tenderar uppåt mot det gudomliga - här är då hans tema om själar på väg upp eller ner, som i bloggens tjat om filosofen Herakleitos som likställde "Vägen upp" och "Vägen ned". Kosmos och allt som träder in eller lämnar det är ett nollsummespel - de gamla grekerna menade att kosmos är evigt och om så naturvetarna tror sig ha lokaliserat en Big Bang är detta bara en utsaga som gäller vår lilla del av Alltet. Det dör och föds ständigt celler i universum, bara helheten består (som en tanke i Guds medvetande).
Att det här inlägget, som i vanlig ordning skriver sig självt (jag bara lånar ut fingrarna till att knacka på tangentbordet) landar i Zelaznys variant på en syndätare i samband med påven, återspeglas också av de inblandades horoskop. Kosmos är Guds kropp eller åtminstone kroppen för den gud vi närmast bör bekymra oss om. Hos Zelazny stiger det Kosmiska Intellektets Vattumannen i dess 12e grad öster som hans själs personliga form. Han är således i ego och fysisk kropp en inkarnation av den organiserande Formen bakom världen, han är inte som påven en Budbärare som samtidigt härbärgerar den realiserade insikten om den underliggande Meningen med våra liv.
Och här skiljer sig helgonet Franciskus från den rökande syndaren Zelazny (åtminstone säger Wikipedia att han narraktigt som en Algolier petade in cigg i berättelser och tidevarv där inte rökverktyg rimligen existerade). Zelazny har Vattumannens härskare Saturnus precis där himmelen kollapsar som syndarna faller från Nåden som ett skyfall. Detta händer då Saturnus lämnar sitt självförverkligade läge i Vattumannen och störtar ned i Vattenelementets tredje och mest kunskapstörstande (sattviska) tecken Fiskarna. Det är inte fel att här notera hur beroende av NÅDEN - Jupiter! - själen plötsligtblir då själens form Saturnus råkar ut för detta fall ner i Vatten eller den lägre och korruptibla Naturen.
I samband med att lite störande återseende av en kvinna som fallit i social misär slog det mig att hon var född samma år och bara några få dagar från en gammal flickvän det också gick illa för. Båda kvinnorna föddes med Solen i Stenbocken som normal anger en socialt medveten människa som respekterar hackordningar. Väl många slickar tyvärr överheten och sparkar nedåt. Båda kvinnorna delade problemet 1967 med att passionens ytliga kvalitet (Rajas guna) så fullständigt dominerar och båda föddes med ett kvarts månvarvs mellanrum så att även Månen eller sinnelaget var kopplat till denna mellankvalitet. Året, under Solens vandring genom den världsliga Stenbocken saknar helt vettiga drivkrafter i vare sig Ljuset (Sattva) eller Mörkret (Tamas) så att individerna tycks ha stannat av i den personliga utvecklingen och lever som fångar i en idealiserad bild av sin ungdom.
De här två fallen med snarlika grunddrag säger mig att Ödet vid vissa årgångar kastar in hela vagnslaster av själar som ska uppleva förlusten eller avsaknaden av officiell status som när "syndafallet" symboliseras av en Saturnus som dragits ner från sitt naturliga palats i Luften till den vegetativa Vattensjälens alla sorger och bedrövelser i detta ofria liv där hungern som aldrig riktigt går att mätta. Notera att det är den materialistiska Jord-Solen i Stenbocken som trodde sig vara "världshärskare" som plötsligt finner sig sjunka som en sten när Saturnus går ned sig i Fiskarnas Vatten. Det positiva med den här statussänkningen är att Saturnus nu står i ett sattviskt tecken som är mer berett att söka svar på livets frågor. Jämför med påven vars "självförverkligade" Saturnus hemma i Luft redan har alla svar.
Upptäckten av kvinnorna med snarlika horoskop fick mig återigen att börja fundera kring frågan om kollektiv karma, om hela "tåglass" av själar återföds under samma grundläggande skiss på himlen av den enkla anledningen att de alla lider av samma kollektiva skuld. De kanske alla levde i ett rikt och mycket arrogant land i ett tidigare liv. De kanske alla vara medborgare av det arroganta Romarriket eller kanske nutida USA och nu portioneras ut på platser i världen där de ska få tjäna på i sina liv hur kolonialherrarnas offer kände den gången de själva var naiva som dagens (och gårdagens) svenskar som tror sig vara bästa i världen och förstå saker bättre i kraft av sin sekularism. (Dessa hybrisdrabbade svenskar kommer alla att återfödas till lågutbildade familjer i ett land som inte möjliggör någon statlig skolning för ens begåvningar om de fötts i underklassen.)
För det här exemplet med Sol-Stenbocken och dess extremt svaga fundament i en Saturnus-i-Fiskarna upprepas samma "fönster i tiden" åtminstone två år i rad, och vad man kan hämta ur symboliken är naturligtvis inte VAR själen ingick i ett arrogant samhällssystem utan enbart själva skelettet eller principen bakom denna återfödelse som människa: din själ (Solen) står i det mest prestige- och statusorienterade tecknet men din själs form får nu ett ingångsvärde där den i Fiskarna är orienterad mot den totala prestigeförlustens tecken. Fiskarna förknippas med den onda daimonens 12e hus i den gamla hellenistiska grenen av astrologin, så vissa kombinationer av soltecken och 12e huset kan illustrera samma förlust av materiella privilegier från föregående liv till det liv själen lever nu.
Jag har tidigare nämnt någon lärosats från den hinduiska astrologin som flyktigt nämndes på ett forum, att 12e huset kan läsas som själens just föregående liv och att 2a huset - på andra sidan av det 1a huset för nuvarande ego-kropp - tjänar inte bara som ekonomi- och resurshus för 1a-huskroppen utan också som en motbild till det 12e för närmast föregående liv. Det 2a huset blir alltså en skiss - i detta liv - av vart själen kommer att återfödas i nästa liv. Jag utgår från att doktrinen syftar på nästa jordeliv eftersom en återfödelse till en annan planet än jorden eller till en råtta knappast ligger inom astrologins makt att beskriva med sina avskalade principer.
Granskar man fantasyförfattaren Zelaznys 12e hus enligt den här doktrinen ser man genast de högre ståndens Jupiter som ett explicit omen varifrån han kommer! Jupiter står för noblessen (överklassen) men också prästerskap. Givet hans tydliga dragning mot mytologi och religion i författarskapet kanske det inte är så svårt att gissa vad Jupiter söker beskriva. Samtidigt har han den mäkta intressanta ömsesidiga receptionen mellan de två stora ödespenslarna Jupiter och Saturnus.
Samma kraftfulla "reception" dyker upp i horoskopet för dottern till den olyckliga Stenbockskvinnan som sjunkit ner genom samhället i detta liv - mor och dotter alltså båda födda med Saturnus i samma tecken. Men där modern sjunker eftersom den agerande Solen står svagt i 6e ohälsohuset (förtidspension) lämnar dotterns "reception" mellan Saturnus och Jupiter Solen utanför. Receptionen involverar faktiskt hennes första hus kropp och personlighet med den ambitiösa framgångsstjärnan i Stenbocken och även om disponenten Saturnus sjunker ner i Vattnet visar sig här kunskapstörsten dominerar - det är en extremt kapabel ung kvinna med intellekt och systematik som kommer att ta henne långt.
Hon valde naturvetenskapen (reception mellan Jord och Vatten) efter att ha dansat under många barndomsår, kanske med sikte på att bli yrkesdansare. Detta är naturligtvis också kombinationen av formalism (Saturnus) och expansion/frihet (Jupiter) via de mest kroppsliga elementen Jord och Vatten och här alltså involverande hennes egen fysiska kropp (Stenbocksascendenten) som redskap för den jupiteriska önskan om frihet och rörlighet. Författaren Zelazny fyller istället sitt tredje kommunikationshus med en sensationalistiskt brinnande Sol i Väduren, samma kommunikationskraft som den "verklige Shakespeare" (Edward de Vere) uppvisade med sin Sol i Väduren.
Att Zelazny återkommande diskuterade dödlighet/odödlighet är svårt att missa: han har livskraftens Sol i Väduren baserad på Mars i sitt negativa härskarläge där libido eller sexualenergin är fixerad mot att skapa pseudoliv via sexualiteten så att författarens solära drama (Mars > Solen) i själva verket beskriver hur liv och död dansar runt med varandra och inte minst illustrerar den enda berättelse jag läst av honom, den om syndätaren vars kropp degraderade värre och värre ju mer han rörde sig genom världen och till sist fick återhämta sig genom sömn och kontakt med en inre värld (se författarens Måne och jämför med den här bloggarens intresse för "näring" via drömsömn!).
Denna "drivets" Mars i toxiska förruttnelsetecknet Skorpionen påminner om hur berättelsens huvudperson genom sin rastlösa aktivitet (Solen i Väduren) hämtar energi från den skorpioniska förruttnelsen och därmed efter en tid själv är helt förgiftad. Processen i To Die In Italbar påminner som sagt om en själ som går ner i den smutsiga lägre naturen och där absorberar världens synder så att han - en Jesus - sedan måste återvända till himmelen (drömmen) och under "tre dagar i graven" få sin kropp helt förnyad och livsduglig.
Påvens och Katolska Kyrkans enda stora misstag var att bannlysa själavandringsläran som också illustreras väl av Zelaznys horoskop och, tydligen, en hel del av hans berättelser.
