Den bedrägliga ormen

I brittiska Daily Mail kan man samma dag läsa två artiklar om tv-underhållaren och hypnotisören Paul McKenna. Dels att han har en tv-show där han utlovar att göra folk smala utan ändringar av dieten, och dels en artikel som avslöjar att han, en hypnotisör, kallades in att bedöma UKIP:s reklaminslag med ett latent invandrarfientligt innehåll. Rubriken är talande: Blev britterna hypnotiserade att lämna EU?

Ett horoskop klart värt att kasta ett öga på!

Det första man ser är att han själv lider av ett våldsamt fetthat, så mycket att han patologiskt tagit på sig att sjukförklara andra överviktiga och tjäna pengar på att få dem att tänka i patologiska banor över sig själva!

Var ser man denna olyckliga karaktärsbrist? I den fladdriga och nyckfulla Månen i Kräftan, den enda månplacering där den lägre vegetativa själen "är sin egen herre" och således beskriver kroppens låga och närmast omedvetna instinkter som säger när det är dags att äta för att säkra överlevnaden. Men se här kommer fitnesspolisen Saturnus (den onde, som äter sina barn) och står i den snobbiga hackordningens tecken Stenbocken och opponerar sig Mån-Kräftans lynniga och periodiska svängning från ebb till flod. Här duger inte naturens egen rytmik utan patriarkat-fascisten ska introducera en NORM för Kräftan (aptiten, magsäcken). 

De som kan sina planeter och zodiaktecken ser hur sjukt exakt just den här okreativa dräggiga oppositionen stämmer! Den pekar NER i den sublunära och materialistiska delen av skapelsen (Jord och Vatten) och leder till ett oändligt ältande av relativismer. Kineserna såg igenom den här låga verklighetsuppfattningen redan för 2500 år sedan när någon anonym taoist skrev typ att det tjocka kan bara bedömas om du först bestämmer vad som är smalt. Kort sagt, för simpla människor ligger allt i betraktarens öga. Dessa brukar ofta vara samma människor som skriker som stuckna grisar om man visar något om att det finns en högre objektiv naturlag som också råkar ha moraliska aspekter...

För att rädda Månen i Kräftan, som är sin egen härskare i hemmatecknet, från att nyckfullt svänga fram och åter, har bloggen ofta efterlyst en bra Sol som stabilt kan leda vägen så att Månen har ett tydligt normativt ljus att förhålla sig i, i sin fluktuerande förmåga att återge ljus och intelligens. Men den Solen hittar man inte i Paul McKennas horoskop! Solen i Vågen är i sig något av en bokstavlig vindflöjel, den påverkas starkt av sina egna idéer (Luft-elementet =tankar). Det kan den här bloggaren intyga, född i samma soltecken.

Men McKenna har ett avgjort problem när hans solära disponent Venus, tagit klivet in i Skorpionen, som visserligen bjuder på den Mörka kvalitetens fixering (som många upplever som en stabil och trovärdig faktor i personen). Men Skorpionen och Vågen är verkligen inte på samma våglängd och några av de mest manipulativa människor jag mött har uppvisat den här extrema fixeringen vid den Vegetativa eller Irrationella Själen (Vatten) och Vågens försök "att gjuta olja på vågorna" via viskningar i vinden. 

Ja, detta är ett skrämmande tydligt horoskop för en som ägnar sig åt att krypa under skinnet på andra och suggerera dem från bakom försvarssköldarna! Måtte de arbeta för det goda, för annars är detta mänsklighetens praktsvin och avskum. Reinfeldt hade en mild form av Luft/Vatten-störning och hans förfader - negerkungen - blev ju utvisad från Sverige för sitt sol-och-vårande. Kanske går astrologiska indikationer i arv och på något sätt markerar när ett släktdrag åter står på tur att aktiveras i en senare generation...

Jag måste återigen påminna om den brittiska mästerastrologen Charles Carters varning för STORTRIGONEN, som man skulle kunna kalla Zeus (Jupiters) triangel och tro var något enbart bra. Dalai Lama har den i Luft, och vid ett tillfälle lovordade jag den. Men Carter menade att individen drabbades av en "olycklig tendens" att röra ihop sig med andras ve och väl, och som tv-värd och hypnotisör tycke McKenna verkligen ha trillat dit. 

Den stora triangeln i Vatten är dessutom den potentiellt värsta versionen just eftersom den Vegetativa Själen är så irrationell och här tenderar att ta överhanden. Så McKenna självmedicinerar genom att mörka sina egen beroenden (som han säkerligen har) genom att istället "bota" andra! Det skulle vara bra intressant att veta vilka perversioner som frodas under den här brittiske halvkändisens spelat förtroendeingivande yta!

Vid morbid övervikt kan jag förstå att det finns en poäng med hypnos, men det är uppenbart att han är i hälsobranschen för att berika sig på de stackare som inte kan kontrollera sitt ätande och det gör honom till samma låga naturer som de svenska vårdprofitörerna.

Jag vill också påminna om ett inlägg ända från 2009, om den brittiske (igen) och oetiske skeptikern som praktiserar en annan sorts dissociation (skärning mellan Luft och Vatten), vilket hypnos med rätta kan beskrivas som. Det var Derren Brown, illusionisten och jag tog upp det faktum att alla med Luft/Vatten-störningar inte behöver ha ADD, vara dagdrömmare eller lida av emotionella förträngningar eller vara hysteriska efterrationaliserare (lögnare). Det finns också dem som cyniskt eller i lugn och full kontroll behärskar tanken och lurar andre med i sitt illusoriska spel. Och scenmagiker tillhör verkligen den formen. De vet vad saken gäller, men sen gäller det att dupera massorna att uppleva något annat... Jämför gärna Derren Browns karta med McKennas och notera likheterna, energi kanaliserad ner i Vattnet (Mars-i-Skorpionen) och en Sol i rationaliserande, mentaliserande Luft hos båda männen...

 

Imitation är den mest uppriktiga formen av smicker

Bysantinsk ikon föreställande ärkeängeln Gabriel

Inför den här texten tycktes rubrikens kända citat passa bra. Tyvärr tog sig uppslaget en knepig vändning när det visade sig att Oscar Wilde sagt något betydligt elakare: "imitation är den mest uppriktiga form av smicker som mediokriteten kan visa storheten." Och så satt rubriken inte längre som en smäck.

För nog prövas trovärdigheten hos de sekulära barnen och deras garanterade hänvisning till slumpen efter att jag den 1 juli lagt ut en med persondata kryddad spaning kring livsödet Edward de Vere - inklusive lite självskryt över en slogan som inkluderar den gröna smaragden - och en skribent på Svd/Näringsliv bara ett dygn senare lägger ut sin lilla exposé över några kända diamanter.

Jag menar, hur ofta läser man en svensk tidningsartikel som handlar om ädelstenar i dessa dagar? Och framför allt: bara ett dygn efter att en svensk blogg placerat en grön ädelsten i en viktig roll?

Och det blir än mer kuriöst, för det verkar nästan som om SvD:s skribent är begåvad (!) och spinner på bloggens tema om det efemära eller flyktiga i fåfänga ting som smaragden genom att via en subtil missuppfattning istället hävda det motsatta, att "diamonds are forever"! 

Glidningen i subjekt mellan tesen och antitesen beror på att bloggaren glider redan i sin "förtätade" ordbild EPHEMERALD - som dessutom, och det glömde jag nämna, högst avsiktligt avslutades med en tredje ordbild, ALD, eller början på bloggarens efternamn. (Därav inläggets omnämnande av Londons stadsport Aldgate och den trädgårdsanläggning som låg just därutanför i Elisabets tid. Att min far besöker London och kommer hem och byter sitt efternamn Pettersson till Ald(en)ryd, får mig nästan att tro att han studerat historiska stadskartor under sin ungdomsresa 1955...)

Förstå vilken begåvning SvD lagt vantarna på, som med samma diaboliska skicklighet som systertidningen Aftonbluddret skannar av nätet (kanske med ett extra öga på vissa bråkiga bloggar) och plockar russinen ur kakan för att i vissa fall profitera på. Tidningarna klagar på nya folkliga gratismentaliteten, men är själva samma andas barn.  

Första gången jag noterade att egna uppslag med viss fördröjning kunde dyka upp i medierna var sedan jag förklarat den skorpioniska månen lika dolsk som traditionen alltid hävdat. Det var den 2 augusti 2011 och granskningen av 161 mördare. Några veckor senare hade någon allmänreporter på Afonbluddret lyckats skrapa ihop tillräckligt med material från nätet för att mot betalning erbjuda en text om hela 163 mördare. Det är de tvenne faktorerna snarlik mängd och närhet i tiden som visar hur kapitalismens mentalitet liknar Oscar Wildes ord om medelmåttighet (avbilden) som imiterar sann storhet (förlagan).

Men diamantspinnet på det spretiga blogginlägget med smaragden var snyggt förenklat till något även en byidiot skulle kunna ta till sig. Och dessutom, möjligen, rent genialt i kontrasterandet av det efemära med det eviga. Jag var helt enkelt tvungen att se vem som stämde in och producerade en sång som skulle ha gjort de afrikanska slavarna på de amerikanska bomullsfälten stolta. Tänker på "call and response" där ena sjunger något och "kören" - de andra bomullsplockarena svarar. När amerikansk militär använder samma grepp blir det bara löjeväckande och ett vittnesbörd om hjärndöd solidaritet med vad saken än gäller...

Diamant-spinoffen visar sig skriven av en ung kvinnlig påläggskalv på SvD. Lustigt nog reagerade jag på hennes förra alster helt nyligen. Jag läste det visserligen inte men gillade det starkt för dess goda vilja att hjälpa unga kvinnor från den sexualisering och det förytligande som den kapitalistiska västvärlden alltjämt tvingar in kvinnor i (pengarna är roten till allt ont, vilket den här bloggens astrologi intygar genom att notera Satans stjärna Algol i Oxens andra hus för resurser - dansen kring guldkalven på Wall Street).

För den som jagar kuriösa sammanträffanden - som är en del av mina privatspaningar om smaragdmannen Oxford -  nämndes i inlägget med den gröna stenen att OM nu människor lever och dör, var och en i sin tid, och bakomliggande kosmiska processer portionerar ut karma som "drabbar" senare generationer till deras irritation ("varför händer detta just mig?"), då misstänkte jag att greven av Oxford odlat sin avsevärda snobbism tack vare erfarenheter från ett annat liv jag drömt om, nämligen den arabiske handelsmannen och inköparen Al-Rajhi. 

Namnet skymtade förbi i en av drömmarna men jag är inte säker på att jag fick det helt rätt när jag skrev ner det. Kuriöst nog hittade jag det på nätet som namnet på en ärevördig arabisk bank, bara det är en lustig koppling eftersom drömfiguren verkade så materialistisk...

Figuren i drömmen ägde och förestod marknadsplatsen i Fez cirka 1100-tal, kanske 1200. En av drömmarna innehöll en ledtråd till datering, handelsmannens privata skam över att syssla så mycket med pengar att han inte hade tid att studera "sina landsmän som gjort sig ett namn som filosofer". 

Drömmen föregick internets ankomst men idag är det bara att granska Wikipedias lista av kända arabiska filosofer och gissa sig till ett århundrade. Jag får en "minifrysning" varje gång jag ser namnet Al-Ghazali. Just den här listan har jag aldrig konsulterat, men för några år sedan googlade jag på staden Fez eftersom ordet funnits med mig sedan barndomen och alltid haft samma laddning som ordet Bedford som var upprinnelsen till "smaragdinlägget". Det visar sig att Fez grundades på 700-talet och kom att bli en dominant handelsstad i samband med islams expansion västerut. 

Så långt stämde verkligheten väl med vad som låg underförstått i drömmen, men naturligtvis hämtade drömmen säkert information som bloggaren snappat upp någonstans (förutom då själva berättelsen). Vad om en barnanpassad kortversion av Tusen och en natt som jag läste runt åtta? Historierna i den boken har jag inte längre något minne av, bara att jag gillade de färgmättade illustrationerna som hade en väldigt annorlunda stil jämför med mina andra barnböcker. 

Är det samma här som med leksaksbilen Bedford (se Fåfängans fyrverkeri från den 1 juli) - att bloggaren alltid fastnar för det avvikande, det som inte är mainstream? Varifrån kommer då ett sådant karaktärsdrag, att till skillnad från borgare som tror de är individualister när de alla springer och köper precis samma iPhone, verkligen söka de ting som är exotiska på hemmaplan? Se bara den här bloggen, visserligen inte först i Sverige med den sideriska zodiaken, men väl den första att söka plugga ämnet. 

Annat exempel: bloggaren har t.ex. det troligen enda exemplaret i Sverige av en stereoförstärkare gjord av en liten familjefirma, far och son, i Hongkong. Den är inte alls märkvärdig och kostar bara några tusen, men det var med stort nöje jag nätforskade mig fram till denna "exotiska" produkt - jag kallade den faktiskt en "dold juvel" i brev till någon bekant. Genom en formidabel Sherlock Holmes-forskning drog jag slutsatsen att den var lika bra som saker som efter svenska importörer och detaljister skulle kosta säkert fyra gånger mer, och det stämde. Svenskarna tror de är i centrum och har koll, men de har i själva verket noll koll.

Men åter till huvudfåran. Vad skådar nu mitt norra öga när jag med ett drömbagage av ömsom historiska och ömsom overifierbara figurer ser att diamant-spinoffen skrivits av en kvinna av åtminstone partiell arabisk härkomst - precis som smaragdgrevens fingerkänsla för det yppersta kunde tänkas stamma från en "andlig förfader" som varit arab!

Koncidenserna haglar. Mystik döljer sig i det vardagliga för den som har ögonen på skaft (se denna fördjupning av själavandringsmotivet i Fåfängans fyrverkeri.) Nu var det bara nödvändigt att rita upp ett horoskop för SvD-artikelns författare för att se hur en "omtolkare" av smaragdinlägget kan tänkas fungera "astrologiskt". 

Gabriella El-Bied Pettersson visar sig ha en fascinerande form av "dissociationen" som kanske förklarar den tematiska glidningen från "det efemära" till tanken om att "diamanter är för evigt". Här har vi Solen i intellektuella eller rationell Luft och Månen som Platons lägre värld av återspegling och den korruption som Månen i Skorpionen säga bistå med. Vakna människor känner denna korruption starkt och slåss mot den och artikeln om objektifieringen av kvinnan tyder på att journalisten tillhör den sorten. 

Den andra typen såg man i testet av mördare, där korruptionen istället anfräter individens eget psyke så att världen ser helt grotesk ut inifrån vederbörande! Vattuman och Skorpion ger också det bloggen kallat "det sociala utstötningssyndromet" så det är passande att hitta en människa med arabisk, kanske muslimsk bakgrund i snävsynta Sverige med dess islamofobi och från amerikansk Hollywood-film importerade arabskräck. Kvinnan kunde ha haft ett "bättre" horoskop för den som vill "ta sig ett jordeliv" och känna hur hjulen i maskineriet kärvar!

Här finns en traditionalistisk fundamentalism via Saturnus i negativt härskarläge i Stenbocken. Principer, pekpinnar, käpphästar. Den solära handlingsmänniskan i Vattumannen bottnar således i det jordnära (Stenbocken) och vad vi har här är ett prima exempel på rationalism av den högre ordningen, Stenbocken och Vattumannen är båda universalistiska tecken som tar det stora eller principiella greppet om saker och ting medan psyket och familjehemmet ligger steget efter i det sista av de fyra individcentrerade tecknen, döendets Skorpion. Dessutom stärks ominat genom att bekräftas av Skorpionens härskare Mars som ligger i det skorpioniska åttonde huset enligt denna månascendentkarta. Man kan bara spekulera över vilket familjeöde som gjorde att skribenten hamnade i Sverige. 

Ett är säkert, så här mycket Jord och Vatten i kombination med "rationalismen" förklarar mer än väl varför det är på Näringslivssidorna texten om diamanterna dyker upp. Jag tror inte det var hennes intention men den som publicerade materialet såg det bara som lättviktigt "fluff" som investerare - de onda pengamänniskorna - kan unna sig att läsa mellan sina viktiga affärer. Judarna döpte sina barn efter de kvaliteter eller omständigheter de hoppades se förverkligade i sina barn - avkomman var ju inte minst en "pensionsförsäkring"  för föräldrarna själva. 

Att ett liknande bruk kan ha förekommit i den arabiska världen anar man av journalistens mellannamn Kenza (mest känt via en framgångsrik ung modebloggerska), vilket tydligen betyder "skattkammare" på arabiska! Den som studerar de materiellt löftesrika indikationerna i det här horoskopet, särskilt den "upphöjda" Venus i näriga Vatten i femte huset för ledarskap och de lyckosamma i dess opposition till storfinansens Jupiter i egocentriska Jungfrun som psykets ideala orientering, kan knappast bli förvånad.

Men häri uppstår en distinkt konflikt eftersom den luftiga delen förefaller stå så mycket högre. Den normala så krisande splittringen mellan psyket i Vatten och dess disponent i Luft (i åttonde dessutom!), tar sig en annan vändning när man granskar hur den i sig välplacerade energiplaneten Mars i intellektuella och kommunikativa Tvillingarna faktiskt räddas genom att DESS disponent, Merkurius, står tryggt i Vattumannen i ett "neutralt" hus, det fjärde för skyddade och säkra förhållanden ("Hemmet") vilket förstås är en förutsättning för att kunna utveckla någon högre intellektualitet.

Och frågan är om inte det förnamn skribenten gavs av sina föräldrar modifierar innebörden av "skattkammaren". Gabriella är ju den ärkeängeln Gabriel med feminin ändelse och denna ängel som är känd i både judisk, arabisk och kristen tradition beskrivs av katolikerna så här:

Gabriel is recognized as the patron saint of messengers, telecommunication workers, and postal workers. His feast day is celebrated on September 29, along with St. Michael and St. Raphael.
http://www.catholic.org/saints/saint.php?saint_id=279

Håll med om att den här ärkeängeln påminner besynnerligt om astrologins Merkurius/Hermes, gudarnas budbärare och som likaledes på ett lågt och världsligt plan kan uttrycks sig som posthantering eller journalister! (De senare har uppdraget att utan tendenser objektivt återge fakta som de hände - här har den svenska höger- och vänsterjournalistiken helt spårat ut). 

När man besinnar att Gabriella har Solen - sin andliga identitet - invid Merkurius (förvisso mycket vanligt) så kan det inte råda någon tvekan om att namnvalet antingen var gudomligt inspirerat eller att föräldrarna hade höga förhoppningar om henne. 

För de som läst bloggens åtskilliga tidigare försök att uttyda Vattumannens tecken vet förstås att babylonierna (före araberna) kallade detta zodiaktecken "Den Väldiga" och att hinduernas tradition ser den stora rikedomens Jupiter som signifikator för det 11e Vattuman-relaterade huset. Jag har sett Vattumannens krus ritat som en urna fylld av pengar på någon webbsida, vilket tydligt plockar upp den här aspekten. 

Samtidigt har bloggen understrukit att detta inte handlar om materiella pengar, för i den inomvärldsliga Gudens eget Intellekt (grekernas Nous), vilket Vattumannen också kan symbolisera, är det de levande andeväsendena - oss människor i vår högre och eviga gestalt - som är den verkliga rikedomen, den väldiga skattkammaren eller urnan bräddfull av verklig, andlig rikedom! 

När Gabriella växer ur den döende västkapitalismen kommer hon alltså att bli en Guds / Nous budbärare, som berättar om vari verklig rikedom består och inte bara imitera ett uppslag om ädelstenar. Men vad vet jag, det kanske hon redan är fullt medveten om! Den äldre artikeln om objektifieringen om kvinnor tydde på en önskan om att hjälpa svenskorna bort från deras ytliga kroppsfixering, den sataniska svenska kunskapsindustrins bästa mjölkko. 

Svensk scientism, ständigt predikad av ateistsekten Humanisterna, handlar om att hålla befolkningen i en så infantil dumhet att de tror de bara är en yta av kött och därunder ett reglerande biologiskt system med kartritningen dna allra innerst. Bara struktur men ingen själslig djupdimension alls, enkla spelpjäser som ska gå på gym och göra fitness för att behaga sina monster till förytligade arbetsgivare.

Vilken som bäst halvfärdig berättelse och i värsta fall en berättelse som gör Sverige till ett av många helveten på jorden, ett land som krälar i sitt mörker och frusit fast i sina felsteg! Jag säger det igen: Löfven, Damberg och deras brunkolshantering, och detta år 2016 när den postkapitalistiska Vattumannens tidsålder redan är på väg för den med ögon att se.


PS. För tanken om en ängel eller t.o.m. en ärkeängel som en "SuperSjäl" som innefattar "tusentals" enskilda själar, se återigen den fristående uppföljningen till Fåfängans fyrverkeri, där just det fåniga uttrycket används.

DN, lamt mörkläggande, talar om politikers "negativa förtroendebalans"

"Samtliga partiledare har en negativ förtroendebalans, vilket är unikt."

Unikt kanske, men knappast oväntat. Redan förra sommaren varslades om att politikernas förtroende kapital skulle falla som en sten i samma ögonblick välmågans och noblessens Jupiter trädde in i ledarskapets Lejonet och hamnade under den kolsvarta Saturnus negativa strypgrepp. 

Det vore väl märkligt om inte planeternas symboliska budskap slog igenom även i den här typen av undersökningar när den så uppenbart dödar musikartister och skådisar i sällan skådad mängd.

Men vad är det för patetiskt försök av DN att desinformera sina läsare med skitformuleringen "negativ förtroendebalans"? Det behöver inte vara "politikerförakt" det man ser, men nog borde DN ha stake att tala ur skägget. Eller har de sin finansiering tryggad från de politiska partierna mot uppdraget att hålla den borgerliga läsekretsen i ett sovande status quo?

Facebook: håll käften och lägg ut ett videoklipp istället

Björn Wiman i DN citerar en amerikansk skribent han uppskattar och som förklarar att han först måste skriva av sig i en sakfråga innan det personliga ställningstagande klarnade. Det är fantastiskt skrivet (och tänkt) eftersom guden Merkurius (skrivdonens och skrivkonstens gud) så tydligt visar sin funktion som ängel eller budbärare från Gud till människa.

Den inre budbäraren är människans enda chans att höra sitt eget högre jag och i det "eko" som en fungerande Merkurius i princip är, fånga upp och plantera ämnet i sitt sinne (Månen - den inre teaterscenen som "Shakespeare" betraktade "the mind", den inre arenan). När det gudomliga budskapet så sjunkit betydligt i nivå, först då träder den "personliga åsikten" in, den egentligen helt överflödiga eftersom det bara är den dekadenta västkulturen i hela världen som tror ego-perspektivet är det som gäller. 

Andra kulturer stoppar inte in de förklenande orden "ganska så" och "lite" i var och varannan mening - kulturer med en klar insikt om att det finns något betydligt högre än människan i skapelsen uttrycker sig med kraft och pondus där den sekulära och tunna svensken knappt kan höja sin röst enär hans onda världsbild är på väg att förgöra honom!

Wiman är säkert inte religiös så hans kontakt mellan sin inre gud, budbäraren och personen glappar en smula. Som kulturchef på DN har han i snåltiderna säkert ingen som korrläser hans alster, men om så är, är den svenska läs- och skrivförmågan idag så på utdöende (vilket han medger trots paradoxala försök att förminska Facebooks och Instagrams psykförstörelse), att felet troligen skulle passera alla kontrollinstanser. 

Han råkar röra till det i en mening som sannolikt är ett slarvfel, men som skulle kunna indikera att inte ens kulturchefer i dagens Sverige längre kan hantera idiomatiska fraser. Ungdom kan det inte, de blandar ihop olika fraser till vanartiga hybrider som man kryper ihop av skam över att höra. Svenskarna har faktiskt förlorat sitt språk! 

Exemplet i Wimans text på detta är: "Det skrivna ordet nedvärderas på den rörliga bildens bekostnad", vilket när man följer texten med intellektet påknäppt ju ger en förminskning i båda ändarna, vilket inte funkar. Wiman avsåg förstås säga, "på det skrivna ordets bekostnad har den rörliga bilden promoverats" - då med direkt syftning på att fanskapet Facebook nu ger pluspoäng för den som håller käften och lägger ut strömmad bild istället.

Hata den du har blivit, tanklösa konsument av it-lösningar som håller på att slå ut dina vitala funktioner helt! Hata Löfven för hans ständiga pladder om "it och innovationer". Gubbfan och hans sekond Mikael "brunkolslungan" Damberg kommer att knäcka landet genom att satsningar på det stadium mänskligheten borde höja sig över för att kunna "reclaima" sin värdighet.


PS. Jag gillade citatet Wiman anförde, och mina återkommande inlägg om den 17e greven av Oxfordshire är just ett sådant exempel där jag bestämt mig för att SKRIVA UT mina tankar och minnen i syfte att, kanske, nå en ståndpunkt. Det kanske bara är överkreativ fantasi, men vissa paralleller är så förunderliga att man kan börja fråga sig om någon knivsudd av den döde engelske aristokratens ande kan ha vandrat över tid och rum och bosatt sig hos undertecknad. 

Ta ungdomsdrömmen där jag hovsamt bär två pingisracketar på en sidenkudde ner till en underjordisk sängkammare i ett slott. Sängkammaren har en himmelssäng som exakt korresponderar med högre ståndens sängar för säg femhundra år sedan. Mitt "uppdrag" i drömmen att få kung och drottning som ligger och sover sida vid sida att åter börja spela kärlekens spel genom att studsa pingpongbollen mellan sig via de racketar jag har med mig. 

Jag spelade mycket bordtennis som barn men applikationen på ett "sovande" kungapar och den här typen av spel-kommunikation för att alstra ny kärlek, är originellt. Tyckte jag tills många år senare en annan dröm öppnade mig för den historiska existensen av en engelsk greve. Och bland hans juvenila ungdomspoem finns en dikt som just beskriver kärleken som ett bollande fram och åter, men med tennisracketar snarare än pingpongditon! 

Jag talar om den nivån av korrespondenser, som nu blivit så många att de börjat stärka varandra inbördes med slutfrågan? Är detta verkligen rimligt? Kan man hitta så många paralleller och fortfarande bara kalla det slump? Därför skriver jag för att komma vidare. Kanske är ett liv bara ett sammansatt eko av åtskilliga andra liv som redan haft sin stund på jorden och nu ligger arkiverade i någon himmel? Med planeternas gång reaktiveras dessa gamla scener eftersom allt som sker är upphängt på omutliga lagar, på vissa "trådmodeller". Dramerna är med andra ord arketypiskt betingade och kan i princip upprepas hur många gånger som helst.

Det aktuella EU-horoskopet visar Satans inflytande över västvärlden

Å helvete, nu rasar Babels torn...

Nationell astrologi inklusive horoskop för överstatliga EU höll jag mig i det längsta borta från. Men med åren inser man ju att dessa, de största horoskopen ju faktiskt är de som visar hur mycket Överheten jävlas med vanligt folk i jakten på sina egna mål. Ja, vanligt folk hjärntvättas av medierna (Överhetens fursteslickare) att tro att deras intressen absolut sammanfaller med Överhetens, dvs. de onda kapitalister som dagligen våldtar världens befolkning. Därav de svenska (och engelska) mediernas massiva smutskastning och fördumning av engelsmännen från det att de tackade nej till mera EU. 

Värst i hela Sverige var den s-märkta skribenten Karin Pettersson (Aftonhoran) som i princip skyllde utträdet på de pensionärer i England som sett marknadsliberalismen göra deras liv till fattiga helveten! Denna vansinniga skata till politisk krönikör hyllade på samma förtäckta sätt ungdomen för deras positiva EU-inställning. Så gör en genomfalsk människa med dold agenda. Hon vet att de gamla går att trampa på - de är ändå döda snart - men att de unga måste "säkras" för ett EU även i morgon. Fy fan. Den journalisten har jag ibland tycks skrivit kloka saker men nu visade hon sitt sanna ansikte - osvikligt lojal med betongsosseriet som i sin tur dansar efter rovkapitalisternas pipa. Nu förstår jag också varför hon har sådana talproblem i radio. Bara människor med djupa inre konflikter mellan intellekt och själen drabbas av den här typen av knackig munmotorik. Fredrik Reinfeldt var ett annat exempel på en människa med så mycket inre konflikter i sig att det drabbade det merkuriska flödet.

I andra andetaget söker nu medierna kollra bort sina borgerliga läsare med att det bara var en maktkamp mellan två högerledare som gjorde att britternas nej-sida vann. Jag har aldrig i mitt liv sett så mycket lögner och falsk information som de senaste dagarna i svenska tidningar! Nu måste Europa vara mycket nära sammanbrottet!

Och det är nästan så man inser att DN fattat galoppen ("det här är vad våra läsare tydligen vill ha") genom att göra en intervju med invandringskritiske och EU-kritiske Geert Wilders. Tidningen bifogar en karta där de blåa områdena beskriver de "coola" dvs. hjärndöda folk som fortfarande tror på EU. Sverige tillhör den hjärndöda regionen som bara händelsevis råkar sammanfalla med USA:s ökade aggression och vilja att via NATO äga och kontrollera gamla världen.

Jag funderade lite över VILKET EU-horoskop mot vilket man ska bedöma effekten av britternas Brexit (här är en samling av datum). För det är ju så att denna entitet föds på nytt varje gång den suger åt sig ett nytt medlemsland. Inte så att stadgarna skrivs om men det är likväl ett nytt EU som ser dagens ljus, vare sig ett enstaka land ansluter sig, som nu senast Kroatien 2011, eller tidigare då ett gäng hoppade på tåget samtidigt.

Glöm eventuellt kommentaren till 1957 års EU-horoskop (Romfördraget) från förra året, här har vi kartan för EU som det sett utan sedan den 9 december 2011 då pappret som godtog Kroatien undertecknades. 

Detta är den EU-karta som man kan testa transiterna för den 23 då engelsmännen sade nej och den karta Geert Wilders hoppas kommer att gå sönder helt och hållet när land efter land inser att den här rikemansklubben tappat förankringen hos alla folk. De globala jetset rika snuskhumrarna kommer inte våga att gå på tvären mot sina (forna) hemländers medborgare utan kommer att söka återskapa sina privilegier på andra sätt än genom storföretagens lobbying nere i Bryssel. För tro inget annat än att världens superrika just nu håller på att bygga Noas ark för att säkra sina rikedomar mot "pöbelns" demokratiska önskemål.

Vad har bloggen hamnat i för kosmisk snålblåst? Så ofta Satan verkat dominera händelseförloppet på sistone. Satan är Anklagaren och som synes prövas nu en materialistiska egoismen hos medlemsstaternas politiska elit (10e huset). Månen i tionde representerar alltid något begränsad och partiskt, den här planeten formar en skyddad inre marknad och söker bygga säkra murar utåt för att hålla hot och omvärld borta. Just som alla beskriver oss som Fort Europa sedan några år och som flyktingproblematiken nu hanteras med en satanisk snålhet - här är plötsligt den onda stjärnan Algol som korrumperaren, som förvrider sinnena (Månen) på makthavarna (10e huset).

Att det är medlemsländernas befolkningar mot ledarna i dagens EU syns perfekt av den fullmåne som dock faller inom den "sataniska axeln", vilken bloggen tidigare beskrivit som en illa lämpad axel för att skapa en ny och högre syntes av tesen och antitesen på den lägre nivån. Vad som istället händer med en fullmåne i den negativa polariteten (Jord och Vatten) är att hela skiten imploderar. EU-bygget kommer att störta samman över sig självt. Det hotet/löftet står så tydligt i entitetens senaste horoskop att det är nästan löjeväckande.

Visst skulle man kunna berätta en annan berättelse om man enbart tittade på de goda husen ett, fem och nio, men den berättelsen handlar bara om den rika eliten som har något att vinna på mer EU, inte om den verkliga världen där folkflertalet befinner sig.

Så här ser det ut om man lägger dygnet för Storbritanniens folkomröstning om utträde ur EU ovanpå senaste EU-horoskopet:

Brittiska folkomröstningens transiter visar hur Saturnus
strypande 270-vinkel mot Jupiter/Rahu träffar precis
där den ska: pang på västvärldens arroganta Mars-Lejon,
Överheten som bildat en rikemansklubb för bara dem själva!

EU:s nuvarande onda rikemansperspektiv är tydligt: Lejonet, starka och ledande chefstyper som inkluderar krigaren Mars som tyvärr i 1a egohuset ger en inte helt angenämt utan tvärtom rätt maktfullkomligt EU med stark egoistisk (Väduren) koppling till stora penningsummor (Jupiter) i utlandet/bortom EU (=USA !!!) Missa inte Venus (pengar) i elitens 5e hus ägd av gigantiska pengar (Jupiter) i utlandets (USA) 9e hus - här ser vi USA:s onda påtryckningar för att driva igenom TTIP, frihandelsavtalet.

Typiskt för Lejonet i första huset är att statens tecken Stenbocken blir den starka ledarens svurna fiende. Och titta nu på det 6e fiendehuset och i den yttre kretsen för britternas folkomröstning och notera hur det vanliga folkets planet Månen just lägger sig som EU:s fiende! Man skulle lika gärna kunna beskriva det som att Månen/folket tyr sig till sin egen stat (brittiska regeringen) eftersom de känner sig som - och är - sönderklämda slavar i det onda, onda 6e huset för hård instrumentalisering av folk i syfte att profitera på dem. Detta är då Jungfru i offerrollen som tjänstehjonet som inget får ut av sitt slit. Så har Englands äldre fattat att det blir när man ger up den nationella suveräniteten för de uppblåsta och arroganta ledar-lejonen nere i Bryssel. 

Så sant denna karta klingar! Och som sagt, fullmånen mellan Oxe och Skorpion i den senaste iterationen av alla EU-horoskop visar att det var mellan Kroatiens införlivande och Turkiet, som stod näst på tur, som hela skiten skulle rasa! Det här är inte en tid att feglira med finstämda ordval för att fjäska för den onde man som tror EU skulle säkra hans orättfärdiga rikedomsjakt in i absurdum (en gräns han för länge sedan överskridit). 

Det här är början på det onda Europas fullständiga genomklappning. De stackars borgarna kommer att få gå från sina kakel- och mosaikbeklädda villor och pröva ett liv som deras generation aldrig kunnat tänka sig. Världen gör sig redo för en reboot och nu med nya spelregler. Postkapitalistiska regler.

Englands konservativa skithögar och hinduismens tre kvaliteter

På sju dagar har han [Boris Johnson] avslöjats som en egomaniker vars fåfänga och ambition var så stor att han var redo att leda sitt land på en väg han visste slutade i katastrof, så länge som företaget tjänade hans egen hunger efter status.

Även om man anser att den vanliga människan i England gjorde helt rätt att rösta för utträde ur EU - någon gång måste Babels torn börja falla! - är The Guardians artikel om det skamlösa intrigerandet inom Tory läsvärd. 

Det handlar om två precis lika självtjänande politiker, Londons borgmästare Boris Johnson och Michael Gove, som Boris trodde var hans kampanjchef i för att säkra honom rollen som partiledare efter att det generande fiaskot David Cameron (Reinfeldts, en annan förlorare, gamla bästis) deklarerat att han ämnade avgå. 

Men så avslöjar Gove att han också tänkt kandidera, och därefter har jag inte riktigt klart för mig hur själva kuppen/mordet gick till, men vem bryr sig om sociopatiska ledare? Folket har rätt i sitt politikerförakt. Många och fula turer inom Tory säger högerextremisten och Tory-beundraren Johan Hakelius skamlöst i en svensk "expertkommentar" i SvD.

Numera är Boris Johnsons publik och den bekräftar kommentaren jag fällde i januari 2015, innan jag kände till födelseklockslaget: "Han ser spritt språngande galen ut på vart och vartannat foto. Det betyder troligen att han har en livlig mimik och lätt att fånga i mindre smickrande poser."

Jag tycker mig nämligen ha noterat att de två grundläggande kosmiska kvaliteterna Ljuset (Sattva guna) och Mörkret (Tamas guna) motsvarar två helt olika typer av kroppsspråk, det förra är närmast ohejdat - kroppen följer med i varje sinnesrörelse och uttrycker den. Mörkrets barn är istället som trögflytande sirap och affekterna når inte ut till ytan. Därför var Anders Borg mer populär än Reinfeldt med sin månascendent-i-trögflytande-Oxen. 

Reinfeldt hade sin sinnelagsascendent i Vågen, men viktigare här var den kända kroppsliga ascendenten som inte var till hans fördel, sattviska Jungfrun i öster med olycksbringaren Mars i första huset gav honom en mörk och destruktiv underton till ett annars just så lätt och obehindrat kroppsspråk som Sattva guna, "lätthetens kvalitet", medger. Reinfeldt hade en betydligt mer levande mimik som berättade om hans negativa känslor (medierna hade helt fel i att han saknade själ - ondskan bara pyrde ur honom för den som studerade honom uppmärksamt).

De mörkläggande tamasiska typerna har det på många sätt lättare för sig än den hypermedvetna och reaktiva sattviska typen. De bara fryser ett lagom säljande leende och framhärdar med samma pokeransikte hela presskonferensen igenom. Nu fångades förstås även Borg på en mer eller mindre smickrande bild, så man kan inte förneka att medierna bidrar till karaktärsmord genom att avsiktligen välja fotografierna som misskrediterar deras politiska motståndare. (Pressen har fullständigt abdikerat sin uppgift att informera allmänheten och jag önskar dem en lång och smärtsam död. Folk köper inte längre överhetens och de få återstående annonsörernas krav på konformism med den monstruösa kapitalismen.)

När nu den extrema egomanikern och självtjänaren Boris Johnsons födelseklockslag är känd visar han sig dela samma Jungfruascendent som Fredrik Reinfeldt! Det säger kanske något om den sattviska "lätta" människan och hennes hypermedvetna förmåga att både sno ihop trovärdiga lögner "on the fly", och hur deras kroppsspråk och minspel omedelbart speglar affekter.

Eftersom även David Cameron - se nyliga "Århundradets klåpare" - hade en fysisk Jungfruascendent börjar vi nu få en nätt liten hög med högerpolitiker som är sluga, falska och självtjänande lögnare. Den astrologiska traditionen som knappast målar någon värst trevlig bild av Jungfruns tecken blir allt tydligare. Detta är dock, zodiakens sjätte tecken och det korresponderar mot det sjätte huset som tecknar olyckor, fiendskaper och ohälsa enligt Indiens astrologi. Jag misstänker att detta är den centrala kärnan i symbolen Jungfrun, tecknets skygghet och sociala osäkerhet är bara effekter av den grundläggande problematiken som kan sammanfattas av det antika - och gåtfulla - påståendet att det är i Jungfrun Venus "faller" (ängeln tappar sina vingar?) och reduceras till en materialistisk självtjänare. 

Jag har ordat tillräckligt tidigare om hur Jungfrun tycks motsvara människan i hennes bofasta, agrikulturella stadium och hur vår art plötsligt började strida över markgränser och vem som hade rätt till vilken fläck odlingsbar mark. Olyckan hade kommit till mänskligheten och kärvänligheten led sitt "fall". "Var och en för sig själv", som borgarnas honnörsord lyder. Jungfrun passar alldeles utmärkt för inte bara småbönder utan för urbana storstadsborgare som lever isolerade i sina numera köpta lägenheter utan nämnvärd "grannsamverkan" och bara lämnar de kodlåsförsedda portarna föra att gå ut och arbeta för att kunna få medlen till privatkonsumtion. Samhället under kapitalismen har artat sig till en enda lång mardröm, ett mänsklighetens fiasko! Låt nästa akt börja snarast!

Att västerlandet lyckats "snygga till" budskapet kring Jungfrun så att man i allmänhet läser om sjätte huset som ett "serviceyrkenas hus" och ett "hälsans" hus, säger något om vilken lögnmentalitet som råder i västerlandet från högsta nivå och ner till de diffusa subkulturer dit astrologin - en gång ett respekterat universitetsämne i Europa - relegerats. Det är inte undra på att Aftonbladets utmärkta recension av en något mindre eurocentrisk historieskrivning (beställde genast boken!) bar rubriken "Slutet för väst" - samma domedagston som den här bloggen experimenterat med i flera år.

Ofta är Jungfrun ett nog så harmlöst tecken, de patologiska sidorna kommer med sekundära influenser. Se bara Johnsons Jungfruascendent i fin materialistisk Jord-till-Jord-synergi med dess härskare i Oxen och dessutom i det 9e huset, "det bästa huset" enligt indisk astrologi eftersom det denoterar världens dharma, dess föreskrivna gång, den universella morallagen. Som alltid med Jord i 1a huset hamnar dessa människor i världsordningens bottenregion.

Jord är den materialiserade slutprodukten av det syndafall som också kan beskrivas som existensen av en värld - här är filosoferna oense och romaren Plotinus ville dock se denna värld som resultatet av en god Gud och menade att emanationen från Den Ene ut i pluralism och mångfald ändå var av godo. Till och med en liten tjänare på Jord-elementets nivå representerar i någon mån det gudomliga.

Men precis som i fallet Fredrik Reinfeldt smyger sig nu en ond planet in och förgiftar det 9e huset för världslig dharma (och världslig är den sannerligen med Jord-elementet). Hos Reinfeldt var det den Stora Välgöraren Jupiter som dock skadar den småskaliga Jungfrun genom att expandera ett småaktigt detaljplotter upp till magnituder där det blir uppenbart att "jag för mig själv" helt enkelt inte fungerar som universellt ledmotiv! Jupiter blir en "verksam skadegörare" i sina effekter och Reinfeldt (och Borg) lyckades förstöra Sveriges välfärdsbas ganska rejält under åtta år vid makten. Reinfeldt trodde säkert att "hans gud" (9e huset) viskade den "rätta läran" i hans öra, själviskhetens och duktighetens villolära, men OBJEKTIVT visar hans nionde hus att han var UTVALD AV ÖDET ATT SKADA SITT LAND. Han tillhörde den kosmiska världsordningen men då 9e husets härskare låg i förlustens 12e hus, var han predestinerad att förstöra och sedan lämna politiken som en förlorare. Vilket är exakt det som har hänt.

Boris Johnson å sin sida, är alltigenom ond och ägnar sig åt OND TRO. The Guardians artiklar påpekar att den mannen inte trodde ett ögonblick på Brexit-argumentationen och bara valde nej-sidan för att gynna sina egna maktambitioner. Här hittar vi inte ens den goda Jupiter i 9e huset utan den naturligt onda Mars. För Jungfrun är Mars dessutom en "verksam förstörare" (minns hur Reinfeldt hade sin "dubbelt onda" Mars i 1a egohuset och hur detta hus för den personliga dharman/plikten tvingade honom att välja den onda sidan i sina tankar om arbetsföra och undermänniskor med sjukdom eller utan jobb - han såg helt enkelt ned på och föraktade folk som inte var som honom själv, ett av de fulaste dragen hos en Jungfru ur spår, tecknet påminner här om dess storebror Stenbocken som alltigenom är för apartheid och hackordningar av alla de slag).

Den utmanövrerade Johnson var alltså aktivt vald av Ödet (9e huset) att agera ut den onda sidan i det kosmiska (politiska) spelet i England. Och att han direkt från födelsen dragits till den offentliga arenan framgår väl helt tydligt av den ömsesidiga receptionen mellan 9e-husägaren Venus i 10e huset för offentlighet och makt, och 10e-husägaren i 9e huset för upplevelsen av en gud och ett samvete som kallar individen till något stort. 

Luft och Jord kombineras här till den kanske minst andliga och medvetna av alla kombinationer och ger vad bloggen kallar en simpel "rationalist" - sådana som det går tretton av på dussinet i Sverige (se bara ateistsekten Humanisterna och överhuvud taget den så kallade vetenskap som först bestämmer sig för att överge "hypotesen Gud", som en känd fransk vetenskapsman sade, för att sedan konstruera en ny världsbild baserad enbart på den lägsta nivån av mänsklig intelligens, den som i princip bara är en kortsluten loop mellan Jord - objektiva sinnesdata - och Luft - här inte längre som andeväsendet utan enbart dess lägre logiska eller förnuftsbaserade fakultet).

Luft bojad till Jord är som att säga att Moder Jord kapat andevarelsen (syndafallet) och tvingar detta himmelska väsende att vara mindre än det egentligen är. (Jord är alltigenom negativ och vållar andevarelsen en vidrig kontraktion. Bloggaren saknar helt planeter i Jord vid sin födelse, och känner i hela sin kropp hur promenadstråket vid Rosenbad "suger" - det är det strömmande vattnet som "kommunicerar" med vattnet i hans kropp där promenadstråket är så lågt att man nästan går sida vid sida med vattenbrynet. 

En människa helt dominerad av Jord skulle inte, inbillar jag mig, kunna uppfatta hur vattenmassan söker DRA individen ner i vatten, till sig eftersom Jord representerar stadiet EFTER ATT Hydra, det näriga monstret, redan sugit ner själen i det mörka hål som är vår materiella värld. Missa inte att hela resonemanget bygger på analogi och metaforik. Sådan var den senantika förståelsen av tillvaron och både den grekiska stoicismen och den egyptiska, platoniskt färgade gnosticismen delade synsättet. Romaren Plotinus vacklar pinsamt eftersom han också, med Platon, inser att materien är ond, om inte Jord så definitivt den protomateria som går under beteckningen "den Mörka kvaliteten" eller Tamas guna.

Ytterligare en detalj på Boris Johnsons födelsehimmel för tankarna till högern och deras sjukliga hat mot en statsapparat eller ett av folket utvalt kontrollinstrument för allas bästa. Johnsson är född i samma "subgeneration" som Reinfeldt och har båda Saturnus i Vattumannen. Som sådan är placeringen ganska imponerande, eftersom det är ett "rent" budskap om att "all makt och kontroll utgår från folket" (demokrati). Vattumannen är i princip inget annat än summan av alla noetiska andeväsen som Tvillingarna/Merkurius representerar. 

Att hinduerna kallar detta tecken Mithuna, (det gudomliga) Paret och låter Venus (sammansmältningen, t.o.m. den erotiska föreningen mellan man och kvinna) vara tecknets ledande princip, säger något om vad Jungfrun saknar. Det är Jord-elementet som separerar kroppar, men IDÈN om alla människors förening hittar vi i LUFT-ELEMENTET. Satans barn kallar det "luftslott" och tror dessa bara är mänskliga tankar, de som nått längre i sin själsliga evolution vet att ingen människa tänker sina egna tankar (förutom en falsk sociopat), tankarna kommer till oss från den Kosmiska Människan (Vattumannen) och vi är bara kanaler som allt beroende på vår egen klarhet kanaliserar antingen Lögnens eller Sanningens ande. 

Det var därför Platon i sin berömda "Staten" anmodade lärarna att sålla ut de barn som uppvisade naturlig fallenhet för transparens, för klarhet, för sanning, för den högre utbildningen. I den meningen följer faktiskt den liberala bakåtsträvaren Jan Björklund (fd. skolminister) Platons tradition i sitt tjatande om att vissa ungdomar är bättre betjänta av att skyfflas genom en trång yrkesutbildning snarare än en bredare akademisk bildningsprocess. Björklunds demoni låg dock i att han inte förstår, eller som en kapitalismens underhuggare vill kännas vid, att individer kan vakna upp till sitt högre intellekt vid andra tidpunkter i livet än den livscykel som näringslivet stakat ut åt medborgarna där samhället helt tappat kontrollen eller skänkt den till de näriga monster som Platon menade kunde få hållas på en låg nivå i samhället. 

Uslingarnas i närighetens våld kunde där få konkurrera med varandra med sina varor och berika sig INOM RIMLIGA GRÄNSER. I Platons samhälle, om jag extrapolerar lite, skulle man förvisso hålla ett öga på varje medborgares planetära cykler (dasha-metoden) och för att bereda medborgaren bästa möjliga livsupplevelse medge högre studier när än i livet (om alls) önskan om sådana vaknade upp. Den här bloggaren läste visserligen på universitet men det var först efter fyrtio som han gick in i sin verkligt studiehungrande dasha-cykel och det är ur Merkurius cykel han nu på åttonde året skriver på denna blogg.

I Björklunds och rovkapitalisternas verklighet finns inte den möjligheten till omstart eftersom människor är som boskap som snabbt ska matas in i produktions- och konsumtionssystemet!

Saturnus-hemma-i-Vattumannen eller den goda staten, summan av alla de noetiska kunskapsväsen Merkurius och Tvillingarnas/Parets tecken representerar, är således en symbol som ytterst inget annat är än den inomvärldsliga Gudens medvetandeinnehåll. Astrologin ger faktiskt nyckeln till den gamla kristna dogmen att människan är skapelsens krona. Med detta manas inte som satanisterna i Humanisterna tror, den biofysiska människan och hennes begränsade rationalism, utan den platoniska IDÉ-FORM som Saturnus-i-Vattumannen betecknar. 

Problemet för den själ som återföds på jorden med Jungfrun i öster (jag har svårt att tro det tillkommer nya nissar som faktiskt aldrig någon gång satt sin fot på den här planeten), är att denna insikt om den paradoxala Vattumannen som både medger individuell existens och samtidigt representerar arten som helhet inte mindre än Guds totala medvetande (som utgår från Adam Kadmon, den primala Människan), det problemet ligger i att Saturnus-Vattumannen nu petas in i fiendens sjätte hus. Fredrik Reinfeldt och Boris Johnson betraktar båda Sanningen som sin fiende! 

Detta säger något om hur djupt Venus fall i Jungfrun är, när man för att sprida lögnen om "envar för honom/hennes själv" måste tillgripa lögner om att staten och alla typer av kollektivism skulle vara det onda i världen, fienden. Ja, för en sjuk och fallen själ som inte längre kan uppfatta några högre realiteter bortom sin hydda av Jord, må så vara och det faktum att det föds sådana här halvt psykopatiska barn varje dygn får oss att inse att man inte kan använda astrologin till att hårddra (som jag gör här). Jag har goda vänner med Jungfrun stigande i öster, och fast jag i ögonvrån ser deras bedrägliga tricksande för att alltid själva tjäna på situationen, håller jag (i allmänhet) god min. Möjligheten finns ju att själarna bara tillfälligtvis är fallna ner i borgerlig misär och genom att se goda exempel på nära håll kanske vaknar upp till lite mer solidaritet med sina omgivningar (Vattumannen). 

*****

Vad gäller den konservativa Michael Gove som knivhögg Boris Johnson, saknas hans födelseklockslag och efter en så precis diskussion som en känd ascendent medger, känns det blekt att falla tillbaka på lösliga antaganden utifrån bara en månascendent. Jag noterar dock att han är född 11 dagar före en släkting som jag brutit med pga. detta patologiska Sol-Lejons oförmåga att sluta tro han själv är världens självklara medelpunkt. Efter fallerat äktenskap (efter många år av ständiga familjegräl) bröt människan ihop, uppsökte en ström av terapeuter och psykolger och lyckades skaffa sig en adhd-diagnos för att slippa ta ansvar för det verkliga problemet: hämningslös narcissism - soltecknet Lejonets kanske största problem när horoskopet tecknar svåra sekundära konflikter. 

Två vanartiga exemplar av Lejonet årgång 1967 är för lite för att komma med några generaliseringar och dessutom förändras himlen en hel del över dessa elva dagar. Men det finns en grundläggande problematik som jag inte tror man ska blunda för: den underton av "negativ sensationalism" som den här årgången av Lejonet lider av. Se om du ser vad jag syftar på:

De två stora och universella ödespenslarna Jupiter och Saturnus tecknar 1967 en negativ bild: Vattnet suger hårt och söker dra ner själen i det näriga livet. Men som jag sagt i något annat liknande fall, bringar denna negativt sugande lägre våningsplan Solen i Eld att kämpa stenhårt för att inte trilla ner. Michael Gove har dessutom kungavärdighetens Regulus på rak linje med Solen i sitt härskarläge, så här har vi faktiskt en som söker rädda sin heder och individualitet när det mörka och destruktiva havet suger. Horoskopet ser inte så farligt ut annat än att det negativa Vattnet kan få Solen i Lejonet att hävda sin överhöghet på ett överdrivet sätt och det är väl detta som en allt annat än Tory-vänliga journalistkåren tagit fasta på. 

Ta t.ex. den skoningslösa sågningen från Marina Hyde vars horoskop jag kommenterade (i negativa ordalag) häromdagen: "I Torys korg av smutstvätt är Michael Gove det skitigaste plagget." Hon karaktärsmördade nyss f.d. konservative Nigel Farage och nu är det dags igen.

För vissa är det så otroligt viktigt att få tillhöra de stora pengarnas sfär (EU)! Dessa är djuren som krälar på civilisationens botten, dem Platon menade att de kunde få hållas UNDER FÖRUTSÄTTNING ATT DERAS PROFITHUNDER HÖLLS KORT AV DET KOMMUNISTISKT SAMLEVANDE HÖGSTA RÅD SOM INTE LÄNGRE BRYDDE SIG OM GLITTRET SOM UTGÖR PATRASKETS OCH NÄRINGSLIVETS SJÄLVA LIVSLUFT.

Igår publicerade jag ännu ett av de känsliga inlägg som skulle kunna få läsaren att tro att bloggaren faktiskt, utifrån Oxfordianernas teori var pjäsförfattaren Shakespeare i ett tidigare liv. Men då har läsaren inte förstått ett ord av vad bloggen ägnat sju år av att bit för bit frilägga. Om Vattumannen är SUMMAN AV ALLA SJÄLARS INNERSTA, NOETISKA FORM, och Den Ene i hypostaser mångfaldigar sig själv (högerns har kapat och korrumperat den filosofiska tanken och presenterar den som åtråvärd "mångfald" när det i själva verket är den totala stupiditetens inträde i själen de beskriver) - då kan man lugnt räkna med att det existerar väldiga själar som fastän mindre än Världssjälen fortfarande är betydligt mäktigare än en enskild människosjäl. 

Jag har tidigare beskrivit en nattdröm som stressade mitt "sovande psyke" till det yttersta eftersom drömmens innehåll egentligen beskrev medvetandetillstånd av kosmisk art, lång utöver vad en mänsklig hjärna är skapad för att kunna ta in. I drömmen såg jag hur spiralarmarna i vår Vintergata var självständiga intelligenser som på Vattumannens sätt levde i medvetenhet om att samtidigt tillhöra helheten. I drömmen befann jag mig långt ut från Vintergatans centrum på en av spiralarmarna (således ett rätt rejält syndafall...). Jag frågade i drömmen som jag ibland gör efter att lärt mig att det kommer svar, i vilket väsen jag befann mig. 

På drömmars idiosynkratiska vis hörde jag då egennamnet Ariel, som någon bloggläsare kommenterat är namnen på en av Disneys sagofigurer. För egen del minns jag ett tvättmedel med det namnet. Men i en så "djup" dröm, som lyssnar in spå "djuprymdens" andliga medvetenhet, förväntar man sig naturligtvis en något mer begåvad koppling. Jag behövde knappt börja googla förrän jag hittade en annan nisse som påstod sig ha kontakt med ett himmelskt änglaväsen vid namn Ariel... 

Språkligt tog det mig inte många minuter att dra mig till minnas namnet från någon religiös text. I den gällande utgåvan av de gnostiska Nag Hammadi-texterna har det värdefulla registret försämrats något extremt, men jag sökte i min kasserade pocketutgåva av första upplagan och där fanns Ariel i registret. Ordet är hebreiskt och betyder Guds lejon (Ari, lejon, och El, Herren). Är detta lejon synonymt med den stridande ärkeängeln Mikael? Vet ej.

Romaren Plotinus diskuterar i sina samlade verk ingående själavandringen, och utan att komma in på frågan om större själar som många enskilda människosjälar kan tänkas vara delmängder av, berörde han frågan om en själs flerfaldiga och samtidiga inkarnationer på jorden. Plotinus var en extrem logiker och förnuftsstyrd tänkare och hans grundlighet i resonemangen gör texterna till rätt tråkig läsning - den som saknar intresse för logisk stringens skulle troligen finna Enneaderna ett straff från helvetet att tvinga läsa med förståelse. Författaren kommer fram till att det inte finns några logiska hinder för antagandet att en själ mycket väl skulle kunna ockupera flera kroppar samtidigt på jorden (vilket är just vad företagsläkaren och själavandringsspanaren Walter Semkiw hittade tecken på i sitt samarbete med Shirley MacLaines så sin tid kända medium Kevin Ryerson). 

Men det är inte det i sig fascinerande fenomenet att en "översjäl" skulle kunna sträcka ut en fyra-fem bläckfiskarmar och leva lika många samtidiga jordeliv som jag är ute efter ny, utan just platonismens och nyplatonismens tanke om den tilltagande pluralismen ju längre bortom från den gudomliga helheten man kommer. Här en enkel kinesisk schematik som det västerländska geniet Leibniz fröjdade sig över och som han kopierade med det resultat att dagens IT-fascister jobbar med ett binärt talsystem som de i värsta fall inte ens vet att det är ett uttryck för den ålderdomliga kinesiska Yin- och Yang-kosmologin! 

Från "The Authentic I Ching", en översättning och kommentar
av Henry Wei, enligt försättsbladet "B.A. Western and
Chinese Literature, Lingnan University, Canton; M.A.,
Ph.D., International Law and History, University of Chicago".
Det tillhör den konfucianska traditionen att den
högutbildade kinesen skriver sin egen kommentar till
furstespegeln och kosmologin I Ching efter att ha gått
i pension, för att visa sin respekt för Livet och sin tradition.

Använder man den här skissen som ett visuellt stöd ser man i T'ai Chi på toppen nyplatonismens "Den Ene" och judendomens från persernas övertagna tanke om två världsandar, Sanningen och Lögnen, men som i Kina uppfattades neutralt, som Yang och Yin. Tao Tê Ching (Daodejing) radar ju uppsäger ju upp dikotomier av typen "det långa definierar vad kort är" och söker peka bortom relativitetens värld, till Tao, himmelriket bortom himmelen. Kosmologin I Ching stannar vid sex evolutionssteg (men en avknoppning med åtta evolutionssteg existerade utan att vinna någon popularitet, systemet var helt enkelt för komplext och oöverblickbart). 

Pröva nu tankeexperimentet med diagrammet som stöd för tanken: den elisabetanska adelsmannen Edward de Vere publicerade sent i livet några inledande dikter och satte pennamnet Shakespeare på dem. Långt efter hans död sammanfogade nära anhöriga den första folion med pjäser under sanna alias. Som den verkliga författaren skriver i Sonetterna är hans namn dömt att falla i glömska men att han gömt den kodad berättelse i den här diktsamlingen, en dold historia som jag summariskt föredragit flera gånger redan, den om den unge grevens kärleksbarn med en åldrande drottning Elisabet som senare i livet vägrar erkänna ungen och därmed grusar alla grevens förhoppningar om att knyta släktnamnet Vere till den illustra skaran av engelska kungar. Därav, kan man misstänka, så många Shakespeare-pjäser som kretsar kring kungar: greven av Oxford tycks ha varit besatt av avkommans möjligheter att bli erkänd av drottningen och således också ära honom själv, den fördolda fadern.

Låt oss godtyckligt använda den tredje nivån T'AI YANG som hemvist för denna rätt ömkliga och fåfänga människa men vars alias blivit rejält boostat (Boris Johnson kallas fåfäng i The Guardian, där är en krok för den här avslutande utfransningen som också är en spinoff på gårdagens inlägg "Fåfängans fyrverkeri" om greven). 

"Den Stora Yang" skulle kunna beskriva en delmängd av Den Ene eller en SuperSjäl liknande den jag drömde om under namnet Ariel. Men allt som tillhör denna SuperSjäl är allmängods för alla de enskilda själar som tillsammans bildar den. Själar är till naturen kommunister - de snålar inte och bygger själviska murar och säger att andra inte har någon rätt till deras slit och möda. De vet att de alla är delar av samma väsen och att helhetens cirkulation har högsta prioritet. Ja, detta väsen kanske är en naturlag av något slag med uppgiften just att hålla helheten intakt. Då talar vi snarare än Formen (Platon!) för en SuperSjäl snarare än om dess levande och tillsvarande innehåll. Formern är också levande väsen, enligt Platon men på en högre, noetisk nivå.

När nu dagens människor lever sina liv på jorden kan vi lite löst lika dem vid avkomman av schemats understa nivå, vi kan fantasifullt betrakta dem som barn som tillhör någon av himmelens åtta grova kategorier. Säg nu att några tusen av de här människobarnen "rider in vårt jordiska skuggspel på den rena himmelens våglängd", symbolen kallad CH'IEN i schemat, den med tre heldragna Yang-linjer.

Alla dessa individer HAR POTENTIALEN att kommunistiskt dela samma material som deras "stamfader" sitter på, översjälen TAI YANG ("Den blomstrande eller fritt flödande Yang"). Till denna SuperSjäl hör greven av Oxford och för vissa av de levande människobarnen är avståndet i anden så litet (avstånd existerar inte i andevärlden men vi måste använda våra erfarenheter för att tala), att de med lätthet skulle kunna zooma in på Edward de Vere och få uppfattningen att de var han i ett tidigare liv. Det var de naturligtvis inte eftersom ett jordeliv är något unikt, en konsumtionsvara som slits ut och förkastas och aldrig mer kommer att relanseras. Däremot alstrar ett jordeliv en mängd handlingar (karma) som för evigt stannar kvar och som återanvänds i olika kombinationer närhelst själar återvänder till världen. Det kan därför tänkas att många själar har "inre klädnader" som återvunnits från den avdöde greven och att den här bloggaren i sitt osannolika drömmande om en historisk person snuddat vid sina egna inre kläder och fångat upp historiska glimtar. Detta har inget med den jordiska mytologin om DNA från förfäderna, utan är "himmelskt eller psykiskt DNA" om man så vill. 

Det faktum att Oxfordianerna är den starkaste rörelsen i västvärlden i frågan om författarskapet -  andra kulturkretsar är upptagna av sina karmiska uppgörelser -skulle kunna fattas just på "kvasiastrologisk" grund, som att alla dessa föddes på en våglängd som återknyter till den "stamfader" till vilket Oxford-stoffet ingår. Många mycket klokare huvuden än den här bloggarens drar således sitt strå till stacken och fler och fler bestickande tecken på att Edward de Vere var Författaren framkommer således. 

Men bloggaren har ju pytsat ut en hel del minnen, senast igår riktigt tidiga barndomsminnen av "psykologiskt laddade ord" eller t.o.m. omständigheter som kan uppfattas som allmängiltigheter eller märkliga paralleller. Jag vill upprepa gårdagens skriveri om den oansenliga leksaksbil jag likväl var helt fixerad vid som barn därför att den hette "Bedford" och upptäckten att Oxfords styvfar William Cecil utvidgade sin trädgård för att leva mer ståndsmässigt av en greve Bedford. 

Jag nämnde, kanske inte tydligt nog, att jag alltid hatat trädgårdsanläggningar och droppen som fick bägaren att rinna över var när min far i detta liv - jag var väl 13 år då - sökte expandera sin tomtmark på grannens bekostnad i ett generande och småaktigt bråk med parter som viftade med kartor över marken och tomtgränserna. Allmängiltigt gods som var och varannan människa sett och upplevt? Eller en mer personlig repris som den faderlösa Oxford kan ha upplevt, när hans styvfar William Cecil (drottningens statssekreterare och sedermera finansminister) förhandlade med grannen Lord Bedford om priset för att få ta över utkanten av den senares stora anläggning Covent Garden? 

Jag föreföll i inlägget vilja säga att det är nyckelordet BEDFORD som personaliserar upplevelsen och lyfter den från den allmängiltiga scen där grannar träter om var gränsen går. Man skulle kunna argumentera för att detta är så nära reinkarnation man kommer, att gamla förpestade och emotionella överladdade situationer tenderar att upprepa sig tills dess själen lär av sina misstag.

Men anammar man tanken om en SuperSjäl och enskilda instanser som tar med sig visst stoff till jorden behöver man bara minnas den smärtsamma tanken (för alla halta och lytta) att kroppen och faktiskt hela ens externa situation är det kroppsliga uttrycket för den inre själen. Många fler människor än bloggaren skulle alltså i teorin kunna hitta material i sina egna liv som företer kusliga paralleller med någon annan historisk figur, greven av Oxford eller någon annan. 

Det är bara det att folk i allmänhet går genom livet som ouppmärksamma zombies och missar att göra "mentala kopplingar" till den rikedom av detaljer som livet överöser dem med. Och de saknar dessutom en andlig världsbild som antyder att händelserna skulle kunna knyta an till andra tider och platser. Därför är och förblir folk slöa idioter, insensitiva som missar meningsfulla kopplingar trots att livet serverar dem inför deras öppna (men oseende) ögon. Det är inte undra på att Platon kallar folkmassorna en ond hop djupt kättjad på botten av den enkla hinduiska trestegsläran om kvaliteterna!

Sattva guna (Platon kallar detta Logistikon, och denna fina medvetenhet vetter mot Den Ene, mot Himmelen), passionens och ilskans Rajas guna som hos Platon kan identifieras med Thumos - hjärttrakten. Och så pöblen som drivs av mörka begär och dunkla drifter - detta är Epithumia i den platoniska schematiken och motsvarar dårskapens Tamas guna. Här är en bekant bild ännu en gång, och nu klarare än någonsin. Det är antikens mikro-/makrokosmiska parallallelism som regerar!

I blått, Platons LOGISTIKON - den rationella själen eller Sattva guna.
Flammande orange - passionens och modets THUMOS eller Rajas guna.
Grönt och grönbrunt - EPITHUMIA/Tamas guna - de låga lidelserna och
den irrationella själens dragning mot EXTERNALITETER och utanpåverk.

Faktum är att folkets påstådda försvarare, vänsterfolket, gärna kallar detta fascism eller elitism, men det verkliga problemet är att vi har uslingar som ledare, vilket Platon varnade för. Vi har ondska i ledande skiktet och därav den etiska och moraliska indifferensen, i Sverige tydliggjord av regeringen Löfvens dominanta tema: export och åter export av svensk skit för att få in pengar, vapen, ruttna it-idéer, export av bara helvete. Detta hade en platonisk världsordning satt stopp för, där ledarna realistiskt insett att mänskligheten är inte bättre än så här, så vi ger dem en sandlåda att leka marknad i men staten begränsar hårt deras möjligheter att sko sig orimliga på varandras bekostnad. 

De är svin från början till slut så de ljusa, sattviska filosof-kungarna får helt enkelt dra gränser för dem mörka själar som framträtt i världen under Tamas gunas signum. Det är fascinerande att läsa Edward J. Urwicks analys av Platons Staten ("The Message of Plato", 1920) och notera att verktyget Löfvens ständiga pladder om innovationer är det värsta Platon kunde tänka sig. 

För alla dessa onda innovationer bara späder på den lika onda "diversifieringen" (högern kallar det "mångfald" och "valfrihet") och fortsätter att driva människorna allt längre och längre ut i mörkret (Tamas guna) tills de överhuvudtaget inte kan hitta hem till Ljuset och Enheten igen! Det är när mörkret tar över som folk slutar göra de nödvändiga "mentala kopplingarna" och inte längre förmår se sambanden som avslöjar att livet är intelligens och bräddfyllt av mening, att inte ens en liten leksaksbil som min älskade Bedford är annat än ett tecken som syftar till att väcka själen ur dess anamnes (en kardinallära hos Platon) och se livets grandiosa och omfångsrika sammanhang.

Mot denna allmänhetens loja drift ut i det Yttre Mörkret till följd av kapitalismens brist på goda värderingar kan kontrasteras min nattliga dröm och mötet med väsendet Ariel. Där kunde jag åtminstone se vårt solsystem i en annan spiralarm på andra sidan av vårt lokala universum! Den var liten som en prick och jag fick anstränga mig i drömmen för att identifiera mitt jordiska hem. Är det så här själar färdas under natten förvånar det mindre att man under negativ påverkan från en självisk och intrigant kvinna kvällen innan går till sängs och drömmer en uppslitande dröm om någon Oxford och en drottning han en gång älskade men med livet kom att hata. Allt detta är stoff som sannolikt tillhör den här planeten och inte längre stoff som skulle intressera dem som håller till borta i Ariels del av Vintergatans spiralarm. Det området kanske "samlar" essenserna av det judiska folkets kollektiva minnen, apropå namnet Ariel! Vilken spekulation som helst kan duga, ingen vet något i dessa ting. 


Tillägg 10.34

Men dra mig baklänges! Utan att ens tänka på vad tiden var, publiceras detta inlägg under en himmel minst lika intressant som "systerinlägget" om Fåfängans fyrverkeri igår. Nu har ascendenten hunnit fram i det praktälskande Lejonet och inlägget läggs ut när Rahu ligger gradexakt med ascendenten (och Jupiter följer tätt efter). Det är således ännu ett inlägg där Saturnus - Skördemannen - visar vad Jupiter i Lejonet - rika konservativa - egentligen är värda när deras tid nått sitt slut.