 |
| Edward de Vere och Rhys Ifans |
Jag hade tillfälle att se en film nyligen, och inte vilken rulle som helst utan den några få år gamla "Anonymous". Det har var mig veterligen den första spelfilm som utgick från Oxfordianernas teori, att den småaktiga teaterägaren i Stratford bara var en täckmantel och ett sätt för adelsmannen Edward de Vere, den 17e greven av Oxford, att smuggla ut sina emellanåt högst politiserande pjäser i vilka t.o.m. häcklade sin egen styvfar, drottning Elisabets finansminister och tortyrmästare!
Ja, unge Edward växte i sanning upp i ett ondskans hus, hos en uppkomling som först efter hand kunde köpa sig en fin titel. Det är sådana här fursteslickare Storfinansen (dagens kungar) ser till att hålla sig med. Se bara Bonniers som sajnat förre statsministern för en bok. Det är bara att hoppas att förlaget låter en spökskrivare sköta jobbet, för det Schlingmann och Stridspitten gjorde dessförinnan har mest blivit till ett stående skämt.
Oxfords horoskop diskuterades på bloggen i juni 2011 och eftersom bloggaren upptäckte grevens existens genom en nattlig dröm (i november 2005), unnade han sig att korsa engelsmannens spår i Italien i det här inlägget från augusti 2013. Taggen Edward de Vere innehåller ytterligare några inlägg.
Det var skolläraren Thomas Looney som 1920-talet lanserade teorin om Oxford som författaren, och det typiska med hans horoskop är att han likt Vänners "Jennifer Aniston" har osedvanligt många planeter i det osäkra gränslandet mellan två zodiaktecken.
Kanske det är en bra och "vag" grundton för den som vill ifrågasätta en identitet som i princip var oomtvistad? Idag har remarkabla mängder indicier samlats på att Looney hade rätt.
Filmen "Anonymous" om den dolde greven bakom teatermanuskripten hade premiär 2011 och på imdb.com avslutar en recensent så här:
...Filmen för oss tillbaka till den grundläggande frågan: skrev Oxford Shakespeares kanon eller var det Stratford-mannen? Det är glest med primära källor och dokument som kunde ha kastat ljus över problemet kan ha förstörts i den stora branden i London 1666. Kort sagt, vi kommer kanske aldrig att få veta. Men Oxfords stjärna är i stigande, och i framtiden kan det här komma ses som den första film som bekräftade att det faktiskt existerade en fråga [om vem som skrev Shakespeare]. Huruvida den frågan har besvarats [av filmen], är upp till den enskilde betraktaren att avgöra.
Filmrecensenten har säkert ingen aning om den djupare innebörden av "Oxfords stjärna är i stigande", kanske känner han till att greven var en av Englands mest framstående astrologer och leker lite ytligt med den tanken...
Dessutom är slutknorren inkorrekt formulerad. Svaret på huruvida Oxford skrev under pseudonymen "Shake-Speare" ges inte alls av att titta på filmen, som av nödvändighet är en förenklad och hårdbantad summering av forskningsläget.
Jag hade tidigare fascinerats att forskaren Hank Whittemore släppt sin 900 sidor tjocka kommentar till Sonetterna bara några månader innan jag hade min Oxford-dröm i november 2005. Det var som om Oxford fyllde de högre luftskikten vid den här tiden och en vindil nådde ända upp till det gudsförgätna Sverige och åtminstone en nattlig drömmare... (Drömmen beskrivs i första länken med de Veres horoskop.)
När jag i efterhand tittar på imdb.com om filmen ser jag ytterligare en nära synkronisering. Filmen premiärvisades för publik den 18 september 2011 på Torontos internationella filmfestival.
I sammanställningen av smått och gott från bloggen i engelskspråkig form tillskriver jag Oxford om inte hela boken så åtminstone kapitlet där kända historiska data jämförs med hans födelsehoroskop och en ascendent baserad på ögonblicket då jag vaknade - i Sverige - med drömmen om honom! Det ger Oxford en Tvillingascendent, precis som bloggaren.
Den 5 september 2011 deklarerar jag i ett inlägg avsikten att börja sammanfatta Sideriska siktet som bok. Inlägget publiceras just som Mars i Tvillingarna - Looneys position - ligger nästan gradexakt med den landsöverskridande Skytten i stigande. Faktiskt, inser jag nu, en väldigt snarlik konfiguration till den färdiga bokens publiceringsögonblick, då istället Mars stiger i Skytten.
Man kan notera hur otroligt stark Tvillingarna är i Looneys horskop är. Adelns planet Jupiter, den energiska utbrytaren och fritänkaren Mars (vi får tillskriva Mars mer intellektuella kvaliteter här eftersom tecknet är av typen Luft). Dessutom ligger den ambitiösa norra månnoden Rahu i Tvillingarnas 26e grad.
Merkurius, som disponerar denna enorma kraftsamling i kommunikationens tecken, befinner sig i Lejonet, medan Lejonet härskare, den identitetsskapande Solen står och väger mellan Kräftan och Lejonet (men kommer inte att hinna nå Lejonet under Looneys födelsedygn).
Filmen "Anonymous" hade således premiär den 18 september 2011 i Kanada, bara två dagar efter en mapp för det nu sammanställda materialet för boken har gallrats fram. Jag har redan bestämt att Oxford-kapitlet ska vara centralt men inte komma för tidigt i boken. Som man hamnar i ett slags komatillstånd när man skriver ville det sig så väl att greven fick kapitel 10, ett signifikant nummer.
Tidsstämpeln i datorn på mappen ger ett exakt horoskop:
En tidig granskning av yrkesfilosofer visade att de tenderade att födas när Jupiter stod i Väduren. Den tämligen filosofiska astrologiboken började skrivas då Jupiter stod gradexakt involverad med en ascendent i Vågens tecken. Skrivandets gud Merkurius står mindre än två grader från Looneys födelseposition, och precis som i den färdiga bokens publiceringshoroskop är det klartecken från Gudens tempel (nionde huset) - här är det Merkurius själv som agerar i Gudens ställe och har (precis som i publiceringshoroskopet) placerat sig i 11e huset för ideal och höga målsättningar. Solen är ännu hemma i sitt härskarläge i Lejonet, men i den 30e och sista graden.
Om någon undrar vart det här ska leda kan jag lika gärna säga det rakt ut: jag tror Oxfords ande var involverad i den här bokens tillkomst. Dödas andar är större i döden än de var i livet och de verkligt stora kan verka över hela kontinenter, över hela folk. Att peta en skrivlysten människa i Sverige i rätt riktning är en struntsak för en maha-atma! Det kostar anden ingenting om bara människan dessförinnan visat god vilja och intresse.
Horoskopet för bokstarten är helt klart välsignat via nionde huset, precis som sedan också bokens publiceringsögonblick kom att bli (som jag skrivit om tidigare, hade jag ingen medveten kontroll över den närmare tidpunkten - att förfalska ett födelsehoroskop för i vilket fall inga välsignelser med sig).
Det går inte att hitta visningstiden för "Anonymous" på nätet och festivalen innehåll säkert många enastående filmer. Men väljer man midnattstimmans ascendent i Toronto för festivalen får vi Vågen i öster samma dygn som en intressant identitetsaspekt visar sig:
Solen som identitetens markör i positivt härskarläge i Lejonet, och psyket - medveten reflektion om denna identitet i motsatta Vattumannen.
Som i horoskopet för bokens begynnelse har vi återigen som Gudens ansikte skrivarnas eller bardernas planet Merkurius (minns hur Tvillingarnas naturliga tredje hus står för "sång och dans" som en särskild form av kommunikation i indisk astrologi). Och återigen befinner sig förstås Merkurius i det storslagna Lejonets tecken i huset för upphöjda ideal. Grekerna kallade det 11e "den goda daimonens tempel" och det är förstås lite av en paradox att det är den "naturliga illgöraren" Saturnus som naturligen äger detta hus.
Men grekisk astrologi måste ha varit djupt filosofisk för Saturnus är ju också ett emblem för den som ger Världssjälen dess form - upprätthåller ett kosmos istället för 12e husets kaos. Självklart är Saturnus på sin egen tankehöjd (Luft/ande) inte längre den deprimerande och dödsfruktande Saturnus i t.ex. Vatten eller den giriga och kloförsedda sälle som via Jord söker kontrollera hela världens materiella resurser.
Sådana här resonemang har mycket lite med personliga horoskop att göra - den råttlika människan på jordskorpan är i allmänhet helt oförmögen att kliva ut ur sin mer eller mindre KRAV-märkta bubbla och beskåda den tidsanda hon föddes att verka inom. De som föds med oppositioner har paradoxalt nog kanske bäst förutsättningar att under stridigheter växa under ett jordeliv, men i allmänhet håller Saturnus greppet över en jordmänniskas intelligens intill Döden, som den också ombesörjer!
Mest intressant med filmfestivalens öppnande är nog ändå att greven av Oxford, den diskreta men myndiga nyckelfiguren i "Anonymous" själv föddes med Sol i Eld och Måne i Luft, och dessutom en Måne i just Vattumannen. Jo då, 2011 års filmfestival tycks kretsa kring det engelska språkets störste bard!
Jag kände inte ens igen skådespelaren som gjorde Oxford, men i efterhand var också det en liten uppenbarelse. Det var ju Rhys Ifans som gjorde en fullständigt outhärdlig odåga som så när kostade bokhandlaren hans kärleksintresse i filmen Notting Hill. Ni minns den där smala spelevinken i grodmanskostym. Tala om helomvändning och en perfekt framställning av en dignifierad greve i "Anonymous".
Samma fullmåne hos walesaren som hos artisten Kate Bush: Solens stråle har nått djupt in i passionerat längtansfyllda Vatten alltmedan den kalla Månen i Stenbocken söker ge en fysisk form åt känsloskvalpet. Troligen en mycket bra kombination för artisteri av olika slag.
Men Rhys Ifans karta tillför inte mycket till det här strövtåget, och tankarna går åter till den märkligt levande drömmen morgonen den 26 november 2005. Av någon outgrundlig anledning har jag aldrig kommit på tanken att lägga drömhoroskopet utanför/ovanpå grevens tidigare, men gör man det "naturligt", med Väduren i sitt eget första hus o.s.v., uppstår förunderliga tecken.
Ytterst betraktat finns naturligtvis inga regler för horoskoptolkning, den som följer andras riktlinjer har redan sålt ut sin egen intelligens och reducerat sig till tradör av mer eller mindre tillämpliga klyschor! Det är bara kontakten med sin egen inre Observatör som kan avlocka en karta dess djupare budskap.
Tar man den yttre kretsen som sådan - tidpunkten för drömmen - har impulsgivaren Mars en nog så intressant funktion. Från sitt ytterligt starka härskarläge i Väduren tvingar den här fram en dold Sol ur Dödskuggans dal i Skorpionens åttonde sektor. Det är just denna identitetsskapande Sol som stiger över Stockholms östra horisont då jag vaknar ur drömmen. Men i den naturliga zodiaken - tillvaron som en serie Idéer, ser vi mer: Mars pånyttföder och synliggör i Vädurens Eldtecken en odelbar Identitet som döljer sig bakom dödens förlåt. Det är en Sol med författarkonstens Merkurius vid sin sida - vår bard!
Och det ännu mer mindre intressant när man väger in grevens eget horoskop i den inre kretsen. För i november 2005 var Mars retrograd och backar tillbaka mot en exakt konjunktion med grevens egen identitet - Solen i Väduren. Händelsevis står också i hans horoskop skrivaren Merkurius invid Solen (alls inget ovanligt, det medges). Faktum är att den retrograda Mars bara har en grad kvar till en exakt konjunktion, "triggeravståndet" ansåg brittiske astrologen Charles Carter.
Att Mars är retrograd i på detta ställe måste innebära att den tidigare redan har svept över grevens natala Sol exakt halvvägs genom Väduren. Varför kom inte drömmen vid detta tidigare tillfälle?
Troligen för att Solen ännu inte hunnit fram till den fabulöst talande symboliska indikation som den ger här, i "döda poeters sällskap" i Skorpionen.
Det finns också en annan detalj som inte noteras av indisk astrologi: men Jupiter i Oxens 13e grad hos greven matchas av Jupiter i Vågens 13e grad vid drömtillfället. Den transiterande Jupiter kastar således ingen aspekt mot grevens medfödda Jupiter, däremot har båda positionerna Venus som sin disponent.
Venus är inte IDENTIET men böjelsen mot en annan, identifikationen med en annan. I min bok berättar jag vad som hände kvällen innan den här remarkabelt klara och tydliga drömmen som kändes så äkta fastän samtidigt uppenbart fabricerad (varuhuset NK i Stockholm figurerar t.ex. som en symbol för överflöd och rikedom).
Och eftersom det här är ett inlägg som bara ger mer ju mer jag skriver, noterar jag för första gången just en klärvoajant kvalitet på himmelen i november 2005:
Här ses en praktfull ömsesidig reception mellan astrologins båda essentiella välgörare, den lilla benefaktorn Venus och den stora benefaktorn Jupiter. Eftersom den senare gästar Vågen under ett helt år kan man notera att följande är de "heta zonerna" - de är två stycken eftersom en retrograd Venus lite senare repriserar bandet mellan alliansernas tecken och noblessens tecken:
31.10.2005 - 3.12.2005Kvällen före drömmen träffade jag en man som kom från "nobla" förhållanden i Centraleuropa och med vilken jag hade en sprudlande konversation som uppenbarligen lyfte mina livsandar till en nivå matchande grevens! Bloggaren verkar ha blivit momentant delaktig i denna reception som låg i tiden (och han har viktiga planeter i sitt horoskop i både Vågen och Skytten).
14.01.2006 - 25.02.2006
Men Venus vill jämvikt och allians, Jupiter vill bara expandera. Tittar man på det indiska schemat för planeternas relationer, Venus ouvertyrer och försök att locka till intimitet möts med indifferens (neutralitet) från Jupiters sida. Jupiter har en oändligt mycket större spelplan än tomtebolycka och tvåsamhet och fördrar Venus kurtiserande, men påverkas inte. Men missförstå inte. Jupiter är den stora välgöraren och t.o.m. en opersonlig välvilja är att föredra framför en av illgörarna!
Omvänt möter Jupiter en fiende i Venus! Jupiter är en välgörare och gynnar även sina småaktiga fiender även om inget gott kommer ur Venus låga estetiserande! Jupiter är dock religionens och filosofins planet, och som Søren Kierkegaard så klart noterade är den estetiska eller utseendefixerade människan den lägsta livsformen bland människorna. Hon har fortfarande kvar att lära sig moralen och bortom det även filosofin.
Oxford-drömmen och grevens problem med en mäktig kvinna (Elisabet), inte mindre än det möte med två personer kvällen innan som jag kort skildrar i boken som en kontext och möjlig förklaring till att drömmen drömdes, illustreras väl av den slitiga förbindelsen mellan de två välgörarna - kraftfullt bundna i ömsesidighet (och nobless) men ändå inte på samma nivå...
Väger man nu in det här eldsprakande mötet mellan luftens andar, är det lätt att få ytterligare svar på varför DRÖMMEN OM OXFORD inte kunde ha kommit vid någon annan tidpunkt.
Det var inte enbart en fråga om att Mars i Väduren häftigt ville reaktivera Oxfords Sol i Väduren, men när Mars i transit första gången svepte förbli den hemlighetsfulle författarens i den evighet som planeterna rör sig i, då hade ännu inte den privilegierade "ömsesidigheten" formera sig på himmelen. Nyckeln till bloggarens nattliga drömmöte med Oxford som toyboy åt hans älskarinna drottning Elisabet inbegriper således djup symbolisk förståelse av två planetära omen i samverkan.
Här är de två tillfällen då Mars börjar gå direkt i Väduren under sagda period:
19.07.2005 - 1.10.2005Som avslutning på detta ockulta inlägg kan man notera, som jag gör så fort astrologiprogrammet räknat ut tidpunkterna, att Shakespeare-forskaren Hank Whittemore den 12 april 2005 (enligt amazon.com) publicerat sin digra kommentarlunta till Sonetterna där han strof för strof jämför dem med kända fakta ur de Veres liv och pjäser och annat från "Shakespeares" hand.
11.12.2005 - 5.02.2006
Det exemplar jag får i min hand från USA efter att novemberdrömmen väckt efterforskarlusten till liv, anger "andra tryckningen, september 2005". Och drömmen uppträder när Mars gör inte sitt första utan sitt andra svep just över Oxfords födelse-Sol och aktiverar förutnämnda drama där den söker skaka liv i en solär Identitet i den skorpioniska dödskuggans dal och drömmaren får detta på "sitt bord" genom att vakna med drömmen på en plats på Jorden där just Solen stiger i öster!
Och leken går vidare...
Tillägg.
Sannerligen att den gör! Djupt absorberad av Words halvdana rättstavningsfunktion klickade jag som vanligt på publicera-knappen utan en tanke om vilket horoskop blogginlägget skulle få. Allt utom gliringen åt "Stridshingsten" i inledningen och transitkalkylerna mot slutet skrevs igår, men inlägget som helhet publiceras under den här remarkabla morgonhimmelen:
Kartan är lika höggradigt mystisk som denna tid i limbo under en högervriden och helt ineffektiv svensk regering! Inlägget publiceras GRADEXAKT i soluppgången då en Sol stiger fram i dödens tecken Skorpionen (en paradox om något). Det skulle gå att skriva ett lika långt inlägg till om den här kartan, men jag avstår, annat än att notera att den med bara några dagars felmarginal upprepar novembermorgonen för 9 år sedan då jag vaknade med Oxford-drömmen.
Varför tajmade det här inlägget det "firandet" så dåligt? Kanske för att NYMÅNEN idag äger en våldsam kraft. Den tvingade fram inlägget till denna punkt i tiden - det är återigen bara döda och klichémässiga varelser som slaviskt rör sig efter scheman och kalendrar, de är Satans barn precis som deras kalenderskapande Överherre är Djävulen själv, Satan, Effektivisteringsexperten och "kostnadsskäraren".
Har du läst allt det här utan att knappt se ett uns av inre sammanhang (fantombilden) då är astrologi kanske inte din kopp te. Men som Herren Krishna säger i de hinduiska skrifterna: "Det kryptiska ordet är Mig kärt." Det är skepnaderna vi är ute efter, inte siffrorna.
