Hästköttbullshandlaren & Sveriges rykte

Familjeföretaget Dafgård - härliga svenska världsberömda köttbullar! - har en vd vid namn Ulf. Han hade ingen rolig kväll "sent igår kväll" när han beordrade försäljningsstopp av hästköttbullar i 24 länder (SvD). 

Företaget insåg väl vilken ofattbar PR-katastrof det handlar om även för varumärket IKEA och i förlängningen varumärket Sverige vars grundmurade rykte som ett välfärdssamhälle moderaterna i flera år sökt vanställa och fylla med ett marknadsliberalistiskt innehåll.

Rovkapitalisterna snubblar och faller och hela världen tittar häpet på! Var vår kultur verkligen så här falsk och girig? Tja, araberna har länge kallat USA "den Store Satan" och varifrån kom USA:s vita befolkning? Det var det lottlösa patrasket från gamla Europa som förde drömmen vidare om att berika sig själv utan nämnvärda tankar om helhetens bästa. 

Och så blev USA världshistoriens värsta mördarnation, rödskinn eller bisonoxar, allt som stod i deras väg strök med. Idag skjuter amerikanerna ihjäl varandra för minsta problem. Men roten till det onda ligger Europas tankeutveckling de senaste århundradena och i synnerhet naturvidriga idéer om att vara flitig, effektiv och lönsam.

Dubbelexponeringen av vd:n Dafgård på gårdagskvällens plågade beslut (tidpunkten godtyckligt satt till 22.00 för en ungerfärlig månplacering) avslöjar att det här verkligen inte var lönsamhetsmotorns bästa tid i livet:

Det är framför allt signifikativt att vd:n just upplever sin TREDJE Saturnusretur i livet (snart framme vid de sextio).

Eftersom han föddes när Domaren Saturnus stod "upphöjd" i Vågens tecken skulle man kunna anta en ovanligt rättrådig människas födelse. Men Saturnus, misstänker jag mer och mer, arbetar på så hög nivå att det inte sällan är tidsandan som sådan den tecknar snarare än någon individuell förträfflighet. För att en individ ska uttrycka den essentiellt onda Saturnus egenskaper (den är tvär och surmulen, den begränsar, den är tyst och kall och "von Oben") krävs en tydlig integration med någon av horoskopets personliga punkter. 

Tydligast är väl engelska premiärministern Margaret "the Milk Snatcher" Thatcher (Annie Lööfs favorit) - kvinnan som för att sanera Englands finanser ryckte mjölkglasen ur händerna på små skolbarn. Ingen kunde väl tro att Saturnus var upphöjd i Vågen, men förklaringen, så vitt jag förstår ligger i dess chockerande svaga världsliga position: den steg i öster när den hårda och kalla kvinnan föddes och positionen öster symboliserar egots begränsade perspektiv. Det blev dikterande på Hennes, Järnladyns villkor. Ett klassiskt diktatorshoroskop således, fast i en nominell västerländsk demokrati.

Omvänt har undertecknad kämpat mot stelbenthet och legalism i hela sitt liv, och har passande nog Saturnus i opposition till den egna utblickens första hus. Det finns naturligtvis en stor risk i en sådan här brottningsmatch att man själv börjar anta den diktatoriska Saturnus tendenser till envälde, särskilt som Saturnus i livsloppets slut i väster anses ha nått sin maximala styrka. 

Med en stark Saturnus gäller det att den har försonande kvaliteter, för den är dock en Terminator eller Liemannen till sin essens. Den är också själens form, och vad människan är, sägs bli närmast karikatyrartat tydligt på ålderns höst. Elaka människor blir otroligt snikna och elaka, goda människor tydligt principfasta och välmenande. 

Saturnus söker mönster och koherens, den är inte som den spretiga och fluktuerande Månen - sinnelaget som springer på varje impuls. Jag jobbar vid 53 fortfarande på att från den västliga Saturnus hålla min Månen i öster i schack. Jag skulle kunna blocka dygnet runt om alla tidningsrubriker Månen i Luft-Tvillingarna tycker så mycket om att mumsa på! Bara Saturnus i väster sätter sitt kärva stopp och säger att var sak har sin tillmätta tid och att det finns mycket annat att göra.

Men nu handlade det om vd:n som krängde hästköttbullar i hela världen och säkert gjorde sig en fantastisk förtjänst på det, hur det än låter medan företaget söker begränsa skadan.

Att beslutet om säljstopp togs på måndagskvällen med transiterande Månen i Lejonet stärker Ulf Dafgårds hypotetiska Måne i Lejonet. Den når Jungfrun cirka 18.00 på kvällen så det finns dock en viss chans till den placeringen. Men ett beslut på kvällen under en transit i Lejonet stämmer perfekt. 

Solen är dock en viktig planet för en chef och även om beslutet togs under vad som kan ha varit en GRADEXAKT FULLMÅNE (maximal negativitet i det psykiska universum), ser det ut som om symmetrierna inte är perfekta: vd:n föddes ju till sideriska Stenbocken, några dagar innan Solen nådde Vattumannen. Men det gör inget, för det är båda de här tecknens härskare Saturnus som tycks vara spindeln i nätet.

Det är alltså vd:n 60-årspresent som kom lite i förväg eftersom Saturnus redan nu för tredje gången når sitt eget startläge i den här människans liv och därmed på sitt skoningslösa sätt visar vad hans liv varit värt så här långt.

Och eftersom girighetens demon Drakhuvudet just nått Vågens tecken kanske man kan förstå något av den "substruktur" vd:ns Sol vilar på och att den här födelsedagspresenten måste vara något i hästväg!

*****

Naturligtvis är familjeföretaget Dafgårds exklusiva avtal med IKEA - "Swedish meat balls" - en katastrof av samma dignitet som regeringen Reinfeldts Nuon-skandal och många andra nationella motgångar på sistone.

Är det några fler än jag som börjat bli övertygade om att Vågen verkligen fungerar som Sveriges ascendenttecken? Det var upptäckten att den officiella dokumentationen anger 28/2 1974 som leder till den naturliga idén att dokumentet gäller f.o.m. midnatt detta dygn.

Med Saturnus i transit genom Sveriges första hus genomgår nationen nu samma tryck från Saturnus som Dafgårds vd personligen upplever och som Margaret Thatcher så tydligt visade i sin gärning. Man kan t.o.m. peka på den geriatriska Saturnus särskilda herravälde över människans sena ålderdom och ur Thatcher försvann in i en senil dimma.

Jag nämnde nyligen den iskalla Saturnus och den kroniska (Saturnus = Kronos) bronkit jag, född i Vågen, dragit på mig denna vinter (men som logiskt borde försvinna senast när Saturnus lämnar Vågen). 

Vad Saturnus gör i Vågen är att avslöja själviska och ovärdiga människor och verksamheter. Domaren är perfekt placerad i den perfekta sociala harmonins tecken att avslöja dem som faller kort på den här punkten. Därför är Sol-Vågen Katrine Kielos senaste krönika om de snuskigt rika en så perfekt avklarnad berättelse. Variationen på tema kort därpå på Aftonbladets kultursida var nästan lika bra. (För Sideriska siktets vidkommande var författarens namn högintressant: Emanuel Sidea. Immanuel = "Gud med oss" på hebreiska, och Sidea uppenbarligen sprunget ur latinets sidus, "stjärnbild".)

Nu börjar västvärlden rannsaka sig själv och vad som händer vid obalans (anti-Vågen) mellan de superrika och den växande underklassen (till vilka moderata medelklassare kan komma att tillhöra förr än de hinner läsa på om vad livet går ut på).

Jag noterade vid årets början att Saturnus upphöjelse i Vågen redan lett till att en amerikansk storbank sänkte sina bonusar. Råttorna flydde genast skeppet och drog till arbetsplatser som bättre motsvarade deras sinnessjuka hunger efter pengar. Är det någon enkel djurart som en masse invaderat mänskligheten i dessa yttersta tider? Är dessa verkligen äkta människor eller är det bara kropparna som tillhör arten?


Sveriges Regeringsform 28 feb 1974 00.00 Stockholm:

Vågascendent: 21 graden.
Vattumannen: 5 Jupiter (goodwill/förmögenhet), 10R Merkurius och 16 Solen


Dafgårds beslut om säljstopp:
Ascendent: ?
Vattumannen: 6 Venus (pengar/komfort), 14 Solen (identitet, huvudrubriker), 25 Mars 25 (olyckor), 26R Merkurius (kommunikation)

Som synes är det stort tryck på Sveriges soltecken under en period, och det räcker nästan att konstatera detta i tider av Nuon-skandalen och regeringen Reinfeldts SS-patruller i Stockholms tunnelbana för att spana in osvenska individer och kräva dem på id-handlingar. Sverige har under sex år med Reinfeldt blivit ett land att skämmas för i internationellt perspektiv. Det skulle man aldrig kunna tro eftersom de falska bilder som målas upp enbart talar om stabila finanser - ett mantra för dumskallar som inte kan eller vill tänka. 

Mest intressant är dock att säljstoppet kommer precis när pengarnas Venus passerar Sveriges goodwill-planet Jupiter. Och enligt den här bloggen är Venus inte alls någon trivial liten kram eller knullkompis utan horoskopets ascendenthärskare! Vi talar därför om en direkt koppling mellan Dafgårds monetära (Venus) eskapader och Sveriges ryktbarhet i världen (via Dafgårds exklusiva leverandsavtal med IKEA).

Vd:n och stopphoroskopet visar att den retrograda Merkurius transiterade hans medfödda och likaledes retrograda handelsmannaplanet Merkurius. Så det är intressant att "larmet" eller "olyckan" slår till precis när den transiterande Merkurius just är på väg att backa in i Olyckan !!!

Sammantaget visar de tre rödfärgade sektorerna på horoskopet att det här verkligen inte var någon bra tid i livet för Ulf Dafgård. Jag köpte en djupfryst Dafgård-lasagne en gång för kanske tjugo år sedan och har sedan aldrig återvänt till det här märket en enda gång. Något mer smaklöst hade jag aldrig varit med om. T.o.m. Findus sortiment bjöd på en smakexplosion i jämförelse. Och då är jag en energisparande människa, det ska en hel del till innan jag aktivt söker undvika menlösa dagligvaror.

Platon, abstraktionsförmågan och astrologin

"Låt ingen okunnig om geometri träda in i denna, Platons, akademi"

Från en engelskspråkig sida översätter jag följande stycke eftersom det Platon sade om geometrin i lika hög grad syftade på astrologi. (Det här citatet från Platon om stjärnskådande var med redan från bloggens början.)

Om de sena dateringarna på våra skriftliga belägg kan få oss att betvivla den här traditionen, återstår det faktum att den i andemeningen på inget sätt motsäger vad var och en kan se genom att läsa eller repetera det Platon säger om vetenskaper lämpliga som filosofins grundval i den sjunde boken av Staten, och speciellt det som sägs om geometri i VII 526c8-527c11.

Vi bör också hålla i tanke att för Platon var geometrin - i likhet med matematikens övriga grenar - inte ett ändamål i sig utan enbart ett obligatorium menat att testa och utveckla abstraktionsförmågan hos studenten. Det vill säga, studentens förmåga att höja sig över den sinnesdatats nivå som fjättrar oss till den här "synliga" domänen, den materiella världen och hela vägen upp till den rent begreppsliga sfären.

Och geometri, vilket kan ses i exemplet med slavpojken i [dialogen] Meno (80d1-86d2) kan också röja för oss existensen av sanningar (ett geometriskt teorems sanning, som i just detta fall det om dubbleringen av en kvadrat) som kan sägas vara "transcendenta" i det att de inte beror på vad vi kanhända tänker om dem, utan måste accepteras av varje förnuftig varelse, vilket i sin tur kan leda oss till frågan huruvida sådana sanningar kanske också existerar inom andra områden som etik eller ämnen som hänför sig till människans yttersta grund till lycka, vare sig vi förmår "demonstrera" dessa sanningar eller inte.

FAQ om Platon av Bernard Suzanne

Kopplingarna till astrologins bärande axiom, arketyper eller grundprinciper torde vara uppenbara, liksom astrologin som en kodifiering av mer eller mindre moraliska förhållningssätt! Det är detta som är skälet till att bloggen alltmer utmejslat ett galleri av hjältar och skurkar i takt med att faktiskt undersökningar antytt att vissa tecken (och planeter) faktiskt röjer en predisposition - just som antikens tänkare upptäckt. 

Naturligtvis är astrologins verkliga skådeplats inte världsrymden "där ute". Det bara så råkar vara, att "geometrins" grundprinciper verkar från en plats utanför tid och rum - kanske i Guds eget medvetande - och att allt som sedan utspelar sig i världen tar sin kurs både i medvetandet och i den så kallat objektiva omvärlden - i enlighet med vissa sanningar inbäddade i det Logos, det strukturskapande maktord som ligger vår verklighet närmast. Astrologin är ett försök att "geometrisera" eller synliggöra dessa Guds budord till mänskligheten genom sitt system. 

Det enskilda personhoroskopet, slutligen, är en studie i vilket "maktord" som styr den ena eller den andra enskilda själen. Personliga kartor kan röja allt från rent kaos och de mest grumliga förhållningssätt till lagar och principer och upp till omänskligt koherenta individer. Det är troligen den senare typen som kallas avatarer eller "nedstigande" frälsargestalter i den indiska mytologin. 

I viss mening skulle varje själens pånyttfödelse kunna ses som ett Logos nedstigande till en skräddarsydd kropp och ett livsöde, bara att den genomsnittliga själen inte är här för att lösa systemfel utan driven av otillfredsställda begär från tidigare liv. UNFINISHED BUSINESS.

Jack Black & Alex Schulman

Efter att i föregående inlägg ha prövat en annan månplacering för Alexander Schulman, såg jag ett foto som associerade direkt till den narcissistiska och spralliga skådisen Jack Black. Ett gäng foton på Black ger inte alls någon särskilt bra överensstämmelse, men något var det som harmonierade mellan individerna.

Klicka för större bild

Till saken hör att jag påminde mig att Jack Black var född som Sol-Jungfru, vilket skulle passa med den Mån-Jungfru jag hypotetiskt prövade på Schulman. Men så många år har passerat sedan jag senast tittade på Blacks karta att minnet bottnade i tiden före upptäckten av den sideriska zodiaken. Än ligger gamla och falska minnesbilder kvar i den här portionen av Världssjälen.

Jack Blacks överenergi är typisk Solen i härskarläge i krafthuset Lejonet, även dramatikens tecken. Men det är inte Lejonet som är ansvarig för Blacks spattiga överenergi utan snarare den instabilitet som uppstår när ett fixerat tecken befinner sig i fullmånetid! Det är den spänningen som får Lejonet att tappa coolet och övergå i frenesi. Jämför den omvända fullmånen hos psyksjuka narcissisten och massmördaren Anders Breivik.

Och nu händer det märkliga att Black och Schulman är astrologiska look-alikes på ett bakvänt sätt. De utväxlar båda sin Sol och Måne med varandra enligt följande:

Den halvdåliga look-alike-kopplingen som jag ändå gjorde mentalt, pekade bortom den mindre intressanta frågan om kroppsliga paralleller och hela vägen in i det psykiska universum där astrologin verkar. Och här, på de rena idéernas nivå, visar sig båda männen komplettera varandra, OM Alex Schulmans födelse inträffade medan Månen ännu befann sig i Lejonet. 

Eller snarare, "ta ut varandra" - de båda solarnas och månarnas placeringar negerar ju varandra. Är båda männen en komplex mix av ett "Lejonutseende" och ett "Vattumanutseende"?

Eftersom ingen av dem har ett känt födelseklockslag förblir den viktiga ascendenten en okänd variabel. Det är möjligt att Schulman har Månen i Jungfrun men att hans eller Jack Blacks ascendent krokar i den andres horoskop på någon viktig punkt.

Men som den här dubbelkartan står, är den ett argument för en Lejon-Måne hos Schulman. Det ger en annan förklaring än den Månen-i-Jungfrun skulle ge till att han ständigt överskattar sin förmåga, istället för Jungfruns fokus på detaljer som tappar förmågan att uppehålla en stor scenpersona kan ett mindre lyckat sinnelagslejon verka tunn och uppblåst om inte Solen (Månens disponent i detta läge) bildar synergi med fantasin om att vara en lejonkung.

Schulman ska tydligen bli scenartist nu också, i ännu en av dessa vedervärdigt tråkiga crossover-försök av halv- eller helkändisar som låtsas vara multibegåvningar för att dryga ut inkomsterna. Och det är i det inavlade moderatnästet Stockholm all denna smörja uppförs. 

Det ska till en riktigt självisk typ av människa för att betala inträde och se en annan av samma sort "problematisera" självcentreringens förbannelse! Hela Stockholm borde förklaras för psykologisk katastrofzon.

Mediernas sjukliga självupptagenhet

SvD:s Martin Jönsson skriver om den egenmäktige chefredaktören för Expressen som nyligen dömts för vapenbrott och ställer frågan hur insjunket självcentrerad en tidning kan bli innan den positivt börjar mindfucka ouppmärksamma läsare att tro att t.ex. Thomas Mattson är Universums herre och mittpunkt.

Ofta tondöve Alex Schulman har näsan i mediaströmmen dygnet runt och har redan passat på att glatt peka mot sig själv för maximal egen aktieutdelning på detta patologiska beteende. "Me too! Me too!" 

Så många faktorer kring Schulmans framfart i mediebranschens B-lag blir mer begripliga om man antar en eftermiddagsfödelse - så att Månen hunnit lämna det stora perspektivets Lejonet och fastna i de tusen och en detaljfrågor som Jungfrun representerar. Sant är att två tidigare inlägg tagit Månen i Lejonet för givet.

Nådiga kung Regulus bestrålar Solen -
räkmacka till karriären genom fadern?

Schulman missuppfattar påfallande ofta frågor, vilket påminner om det gamla kinesiska talesättet att den som slipar svärdseggen för brant trubbar i själva verket av skärpan eller att den som definierar saker för långt därmed inte vunnit något alls (Tao Tê Ching, cirka 300-talet fvt).

Jungfruns herre Merkurius berömmer sig av sin intellektuella skärpa och koketterar i Jordelementet så till den grad över sin egen uppmärksamhet på objektiva fakta att det ibland uppstår en tokindividualitet, vars språk är så fyllt av överprecisa detaljer att visionen redan före berättelsen måste antas ha havererat. 

Jag skulle kunna tänka mig att Fredrik Reinfeldts rädsla för visioner just beror på att detaljfokuseringens Jungfru stiger i öster vid födelsen. Därmed hamnar den stora visionen Solens Lejon bakom ryggen på honom - i tolfte huset för "förluster". Och vad kunde vara värre för en profitorienterad Jungfru är materiella förluster?

Men chefredaktör Mattsson, var det inte just denna egenmäktighet bloggen anade redan i maj 2010 efter upptäckten av vissa aparta uttalanden? Efter Mattssons inköp av vapen får den första rubriken en djupare innebörd: "Skulle du köpa begagnad bil av han här?" 

Det skulle ta säkert ytterligare ett år innan bloggaren rasat igenom så många horoskop att ett mönster börjat utkristallisera sig: chefredaktörens soltecken Jungfrun representerar en i våra dagar dominant princip: självintressets och viljan till profit. Bland planeterna symboliserar livskraftiga Solen viljeprincipen, men de tolv tecknen kan som "urprinciper" eller "dispositioner" också sägas ha ett eget liv och en vilja att förverkliga just sitt motiv.

Därtill har vid tillfällen noterats att Mattsson kombinerar detta viljans dr(e)v med ett sinnelag i Stenbocken som alltid söker positionera sig som herre på täppan. Alla med såväl Jordtecknen Jungfrun och Stenbocken är nu inte diktatorer in spe, stannar man vid den här förskolenivån av symbolstudier är den motsatt utfall lika möjligt: Jungfrun som trälen som hamnar i en snål och fordrande arbetsgivares - Stenbocken - grepp.

Eftersom inläggets båda kartor går i den negativa polaritetens färger (brunt och Medelhavsvattnets gröna kulörer - Luftelementet har företräde till blått), kan man påminna sig horoskopet för "Tredje statsmakten" och den kärlek till vinster och materiell komfort för egen del som tydligen styrt svenska journalister från första början.

*****

Tillägg. Bloggaren Rudberg ger en fruktbar infallsvinkel på Alex Schulmans medfödda "kungamakare" Regulus i opposition till Solen. I bildtexten ovan tänkte jag bara på att han hade gratisbiljett till mediebranschen via fadern, men tar man den antika tanken kring Regulus bokstavligt ÄR den en kungamakare och jag läser att Schulman obegripligt nog är ett adelsnamn! "Schulmann - mästraren!"


Tillägg 2: Schulman måste ha "gynnsamma" planeter idag! Han får ett andra inlägg direkt efter detta med utgånspunkt i en upplevd släktskap med skådespelaren Jack Black.

Sveriges mest förtroendeingivande politiker

Fredrik Reinfeldt har tidigare varnat för visioner. Och det är bara att kasta lite extra ljus över ett mörklagt foto i SvD för att se hur han måste ha haft en vision en gång, så skrämmande att han därefter fastnat i ett tillstånd av permanent fruktan. 

Ska vi verkligen lita på en politiker som kämpar mot demoner dygnet runt kan föra en politik som gagnar ALLA - inte bara de "etniska svenskar" som minsann bär sina egna kostnader och i egna ögon är världens dygdemönster?

Det är omöjligt att tro på den borgerliga pressen, i synnerhet DN som trollat fram en undersökning som visar att Reinfeldt t.o.m. ökar i folkstöd. Det pågår en manipulation mitt framför våra ögon betydligt värre än bara att ljusa upp ett foto i ett bildprogram tills sanningen visar sig! ("Ögonen är själens spegel")

Om Reinschwelts påstådda popularitet i SvD, DN.

Skilja agnarna från vetet

Uppenbarligen ser inte DN att de gör enad sak med den fascistiska människa vår tids kvantifieringshysteriska tid framskapat. Ännu ett monster som kommer att skrivas in i historieböckerna för eftervärlden att förfasa sig över.

För det är ju inte så att varningsklockorna ringer inför regeringens och deras organ polisens jakt som sådan på papperslösa. Nej enligt en svensk lärling i juridik som DN jagat upp, är problemet att människojakten har på tok för hög felprocent!

Får jag föreslå regeringen Reinfeldt en betydligt bättre metod som prövades redan av nazisterna. Den som inte har sin legitimering fullt synlig utanpå kroppen kan skjutas på stället.

På så sätt kommer snart Reinfeldts "etniska svenskar" att hyfsa den statistik som fascismen av idag lutar sig mot och använder som bränsle åt sin gemena människosyn - människan reducerad till en bricka i spelet Kapa kostnaderna!

*****

DN:s "artikel" är inte bara till underrubriken på förstasidan ett haveri. Texten påstår att lärlingen är kritisk till den höga felprocenten 91% när polisen slår ner på misstänkta undermänniskor i tunnelbanan, men i citatet som skall belägga detta säger lärlingen överhuvudtaget inget sådant.

Betänk nu att DN är en borgerlig tidning med fokus på det moderata Stockholm. Är det konstigt att det ena  politiska tilltaget är en värre förbrytelse än det andra? Och att material av DN:s typ bara ytterligare skruvar tidningens läsare ner i den dårskapens spiral som slutar med infrysning i helvetets nionde krets.

Moderater på stockholmsk och nationell nivå borde anmälas till Europadomstolen för brott mot de mänskliga rättigheterna. De är en fara för sina omgivningar och sina själars eviga öde.

Om polisens härjningar i t-banan även i SvD. 


Tillägg 130226.


Glädjande nog uttrycker UD:s kansliråd Henrik Bergquist samma tanke som det här inlägget, att Sveriges agerande genom sin regering och dess organ är ett sannolikt brottsärende för Europadomstolen. Han har därtill specifika lagrum för ögonen. Se SvD.

Seth MacFarlane och Mars klyvande svärd

Det här är enbart ett krångligt inlägg som söker följa vindlingarna i ett nästan obegripligt komplext horoskop.

Högerkonservativa medieföretaget Fox stängde ner Oscarskonferencieren Seth MacFarlanes skötebarn Family Guy efter några säsonger. Anledningen var den tecknade seriens stötande tonläge, men serien togs sedan till nåder igen. MacFarlane var ju ett odiskutabelt geni, och avsnitten håller om möjligt än högre klass tolv-tretton år efter starten.

Här hittar jag en summering av MacFarlanes utskällda höjdpunkter (alternativt lågvattenmärken beroende på vilket läger man tillhör) från Oscarsgalan.

Hans horoskop ju ett perfekt exempel på en person som radikalt klyver opinionen i två läger. Han verkar faktiskt "skapad" för att skapa sociala störningar i det att Mars i Väduren motsätter sig den massiva betoning på social harmoni (och konformism) som Vågens tecken symboliserar.

Till det förra inlägget om MacFarlane (sep 2009), kan vi nu också foga den onda eller i det här fallet möjligen illvilliga stjärnan Algol. Här ses Satans huvud spela en nyckelroll. I en nästan gradexakt opposition till kommunikatören (och intellektet) Merkurius i stingande Skorpionen kan det väl inte råda någon tvekan om varifrån hans outsinliga ström av sarkasmer och spydigheter kommer? 

Seth MacFarlane ÄR Satans språkrör i den meningen att han lever för att kontradiktera den lilla människans limboliknande tillvaro i en social konsensus!

Angreppet på människors mentala balans eller känsla för smakfullhet (harmoni och god smak tycks vara samma sak för många), bedrivs på flera fronter. Dels angriper direkta och obönhörliga Mars-Väduren Vågens tecken och dels attackerar den via 210-gradersaspekt sitt eget negativa härskarläge i Skorpionen (självmord?).

Och i Skorpionen ligger disponenten som förfogar över nymånen i Vågens (balansens och den goda smakens tecken) - Venus. Fatta! 

Om schablonen att geniet står galenskapen nära, stämmer den verkligen i detta fall. En så vrickad Venus har jag aldrig sett. Inte minst hjälper den indiska 210-aspekten till att lyfta fram det Eld/Vatten-krig som en läsarkommentar till summeringen av det minnesvärda ovetande alluderar till:

"Seth MacFarlane var totalt patetisk i sina skämt. För att vara en komiker och galavärd verkade han själv för övertaggad och det är därför han tycktes kämpa i framförandet. Och hans skämt. ovanpå allt, var inte ens roliga. Tuttsången vara bara ett patetiskt sätt att fånga de ungas uppmärksamhet. Helt misslyckat."

Ja, pushiga Mars-Väduren aktiverar här Skorpionen så att påstridigheten så att så säga stör ut syftet. MacFarlanes Venus är så skruvad i Skorpionen att han inte kan bedöma när han gått över gränsen. Därmed har vi ett geni som kanske stundtals befinner sig i ren galenskap. Notera att nymånen i mentaliserande Luft baseras på just en genomförgiftad Venus i denna kokande giftsoppa i Skorpionen, påeldad av just det tecken som har mest att göra med "de ungas uppmärksamhet" - Väduren.

Men den negativa läsarkommentaren avslöjar själv sin begränsning genom att nämna just det unga tittarsegmentet. För de med högre intelligens eller lite äldre finns det djupare bottnar i MacFarlane, och redan föregående amerikanska röst (länken här ovan) hade en helt annan upplevelse:

"Bästa Oscarsgalan på mången god måne. En alltigenom underhållande mix av stilfull musik från filmer före 60-talet orkestrerade som yppig 50-talsmusik och så Seths knivskarpa sarkasmer och skämt som var bortom det som gäller för vässat i det här århundradet. Jag älskade tillställningen."

Se där, en som kunde se hela kompositionen (där särskilt MacFarlanes kärlek till storslaget orkestrerad musik var en dimension den första rösten inte ens kunde ta in. Jag vet inte om det är ett särdrag hos Vågen, men bloggaren med Solen i detta tecken älskar också storslagna arrangemang, vare sig blås eller stråk och det kanske var därför jag gillade en annan Våg så väldigt för hans schlageruttagningsbidrag för några år sedan: Salem al Fakir.)

Det är uppenbarligen en extremt komplex figur, denne MacFarlane och vad Satanshuvudets direkta vilja att korrumpera eller förvränga via all intellektuell verksamhet (inklusive Merkurius som tv-kanaler eller medievärlden överhuvud) går han väl Guds ärenden på jorden, precis som den bibliske Satan. 

Genom att ta på sig den värsta av roller (en stingande djävul) söker han väcka folk ur sin sömnlika identifikation med de rådande värderingarna. Han påminner därmed inte så lite om Fredrik Reinfeldt som också han ansåg att svenskarna var ett "sovande folk" i den meningen att de blivit ett bihang till den socialdemokratiska staten. 

I båda fallen kan man dock konstatera att männen skadar utan att hjälpa, MacFarlane genom sina skoningslösa spjutspetsar (se sadismen i vissa avsnitt i tv-serien) och Fredrik Reinfeldt (med krigaren Mars i öster som en verksamt ont kraft) genom att ta ifrån de svaga allt de har och hånfullt be dem ta sig i kragen och bli friska eller skaffa sig ett låglönejobb.

Eftersom MacFarlanes födelsetid är okänd men det är nymåne tjänar ovanstående karta både som Surya lagna och Chandra lagna, sol- och månascendenterna. Och det kanske är därför det stämmer så väl. Väduren/Vågen blir en otroligt skakig axel och alla allianser (som den med Fox Broadcasting Network) osäkras av den aggressiva spjutspetsen Mars i nyckfulla och impulsiva Väduren. På många sätt är MacFarlane som ett överbegåvat barn som lever för att testa sina omgivningar till bristningsgränsen.

Det tredje medie- och kommunikationshuset är notabelt eftersom både artistens Sol och Måne har samma inställning. Här står hungrande Drakhuvudet som i eldiga Skytten förstärker och ger röst (men framför allt visuell bild/Eld) åt vad än Jupiter sysslar med på himmelen.

Här står Jupiter i krassa Jordelementet och det är just därför MacFarlane inte uppskattas. Han är för plump och fysisk ("tuttlåten") saknar helt den subtilitet en Jupiter på högre nivå skulle ha bidragit med.

Men samtidigt ÄR han ju subtil !!! Jag vet nu inte hur många manusförfattare som numera jobbar med tv-serien, men går man till första säsongen måste man väl där höra MacFarlanes genie så tydligt det någonsin går. Där är Family Guy i hög grad hans egen skapelse. Hans favoritfigur (tror jag), det lilla onda barnet Stevie (se Mars i Väduren som skapar sådan förödelse i horoskopet!) är där en direkt reinkarnation av en illvillig britt från tiden för Andra världskriget. Det hela är en så genial mix av djuppsykologi, halt uttalad reinkarnationslära och gammal Freud att jag bara baxnade. 

Sedan förenklades figuren Stevie åtskilligt med åren, precis som barn som minns tidigare liv glömmer dem vartefter de blir alltmer absorberade i sin nya roll i detta liv som barn. MacFarlane lyckas till och med klämma in reinkarnationstanken om att homosexualitet spelar i det lilla barnets föreställningsvärld, kanske därför att själen ännu har aktiva minnen av ett förflutet i en annan kropp.

För Vågen i öster är expansionsplaneten Jupiter ingen tillgång. Tvärtom störs Vågen i sin vilja att bara hänga rakt och balanserad av denna kraft som söker utvidga sina domäner och utforska. Vågen som ett harmoniskt luftslottsbygge kan formligen sprängas och mental obalans följa av Jupiters verksamhet. Kanske är det därför indisk astrologi förklarar den annars i grunden goda Jupiter för att bli en "verksam illgörare" för Vågen i öster. 

Vågen jobbar häcken av sig för att harmoniera tillgänglig data men hittar aldrig jämvikt så länge Jupiter bara växer och växer och växer... Faktum är att det är Jupiters jobb att vidga vyerna tills Världssjälen STÅR SJÄLVFÖRVERKLIGAD. Men får den ateistiskt lagda Vågen, som är nöjd med delmålet "sociala relationer", är Jupiter en hemsking! 

MacFarlane presenterar därför en strid ström av bilder på EXPLOERANDE HUVUDEN, KROPPAR - en ständig blodutgjutelse - i sin Family Guy. Det är den expanderande "onda" Jupiter som i Jordelementet går bärsärk och ägnar sig åt materiell förstörelse. Drakhuvudet i tredje kommunikationshuset förstärker och lyfter fram denna märkliga växtvärk hos en Jupiter som fastnat i ett skruvstäd i det döda Jordelementet och vi får en andra antydan om friktionen mellan det som visuellt (Eld) presenteras via mediehuset och den i sig problematiska Jupiter när man också väger in konflikten mellan Eld och Jord. 

Jag är övertygad om att Seth MacFarlane tillhörde dem som förlorade livet i Europa på Andra världskrigets slagfält - hans fixering vid den här tiden i Family Guy är tydlig. Jag utgår från att hans förnamn Seth indikerar judiskt påbrå så att står närmare Hitlers Förintelse än gemene man.

Men om det skär sig mellan Jupiter och dess tredje hus och Drakhuvudet skapar en extremt tydlig bild av den generösa Jupiters problem med att växa till i ett snålt och hämmande tecken som Stenbocken, så är detta ändå inte det sista ordet om den verksamt onda Jupiter (och ondska, ren och skär sadistisk ondska har verkligen en stor plats i Family Guy).

För indisk astrologi lär ju ut att planetens disponent är den egentligen manipulatören bakom ridåerna. Här blir det således den essentiellt onda Saturnus som förfogar över den essentiellt goda (men verksamt onda) Jupiter! Och tänka sig, för Vågen i öster anses den onda gränsdragaren Saturnus vara till nytta. För dess restriktivitet krävs för att inte vågskålarna så flyga all världens väg! Saturnus blir till den omutliga klippa som krävs för att Vågens balansakt alls ska fungera.

Den "explosiva" Jupiter (spränger det rigida Jordelementet) är i själva verket våld i ett gott eller välgörande syfte! Saturnus är visserligen ett naturligt problem - och definitivt ur den maximala expansionen Jupiters perspektiv - men för Vågen i öster står Saturnus stabil och trygg och administrerar Jupiters krevader. 

På många sätt påminner Jupiters relation till sin disponent om Mars opposition mot nymånen i Vågen. Harmoni och störning av harmonin, en stabil klippa i ödesplaneten Saturnus som ligger bakom de slitsamma spänningar Jupiter upplever i Jord, ett element den eteriska Jupiter står främmande inför. 

Indisk astrologi identifierar det femte elementets existens enbart genom Jupiter. Detta element är tid- och platslöst, finns överallt i alla tider, och placera Jupiter i Jordelementet - definitivt tids- och platsbundet är en kontradiktion. Naturligtvis söker den "totala" Jupiter spränga den hämmande materialismen, precis som så mycket flyger i luften i Family Guy. Men även Mars i Väduren bedriver en snarlik verksamhet mot Lufttecknet Vågen och Vattentecknet Skorpionen och rubbar som sagt Vågen på flera nivåer samtidigt eftersom Venus står i Vatten.

Den mannen är både grov och övertydlig och samtidigt alltför subtil för den stora amerikanska massan!

Lena Dunham - trogen ingen

Eftersom jag råkade se första avsnittet av tjejserien Girl - det kommer inte att bli fler - var jag medveten om namnet på huvudrollsinnehavaren Lena Dunham.

Det är rätt intressant att när ett stycke tjejsnack om serien dyker upp i AB så har tidningspularna glömt - eller inte förmått - kategorisera texten. Se felmeddelandet i rött på bilden ovan. Var texten tänkt att ligga under Kultur är det nästintill skandal. Som underhållningsjournalistik stämmer det.

Nå, lite matnyttigt går det att dra ur den här andrahandsinformationen, pillad från en annan tidning. ("Pillad" folklig svenska som förstås kommer från engelskans "pillage", skövla, plundra.) En värdefull uppgift var att Lena Dunham är ett otåligt och inte alls tillmötesgående intervjuobjekt. Att behaga tycks inte alls ligga för henne.

Det stämmer perfekt med hennes sideriska horoskop. Undertecknad har också Månen i Tvillingarna och blir ständigt otålig till och med på sig själv, när inte intellektet (Merkurius) löser problem tillräckligt snabbt. Månen är "bara" sinnet och i jämförelse med Merkurius en odisciplinerad och slängig natur.

Dunham sägs lämna ut vänner och bekanta på ett föga smickrande sätt i tv-serien, vilket perfekt erinrar om Tvillingarnas (och Merkurius) neutralitet - planeten förbinder sig inte som t.ex. Venus. Dunhams sätt att "hänga ut" unga New Yorkare för de svin de uppenbarligen blivit (västcivilisationen är verkligen på väg ned), påminner om den här bloggaren sätt att välja och vraka bland både bekanta och de som gör tidningsrubriker för att få stoff till horoskopanalyserna. Dunham snappar upp saker i sina omgivningar och omsätter i sin historia. 

Men den främsta källan till att intervjuaren upplever henne som kort och irritabel är förstås inte Tvillingarna själva - detta är i själva verket ett socialt kompetent tecken, om än analytiskt och kritiskt. Det är attacken från vassa krigaren Mars som spetsar till hennes sinne så att resultatet blir en rastlöst och lätt uttråkad natur som inte orkar spela för några gallerier. En rätt osympatisk natur egentligen, när man inser att samma eldiga Mars också driver på Solen i Väduren som i sin tur hamnat i den svärtande onda Algols strålningsfält. En Sol i sena Väduren dras alltså in i de perversioner Satans huvud via det fysiska Jordelementet står för. 

Och med den iskalla och själlösa Saturnus i driftslivets Skorpion i opposition till den varma kärlekens Venus i hemmaläge i Oxen, börjar vi se konturerna (och mer än så) av den horribelt osmakliga sexscenen i första avsnittet. Sällan har jag sett sexualiteten som en helt död akt mellan två själsdöda och icke-kommunicerande köttstycken så tydligt. Någonstans är hon kanske en genialisk betraktare, den här Dunham, även om skadan ligger i henne själv och inte nödvändigtvis i omgivningarna. Minns, detta är en Sol i Väduren, ett extremt subjektivt tecken som bara förmedlar sina intryck.

Hur hon troligen antagoniserar dem hon använder för sina episoder, framgår av det sociala utstötningssyndromet, som kan visa sig på många sätt. I grunden är det alltid den avvikande och vägrande Skorpionen som hamnar utanför Vattumannen eller den sociala gruppen. Man kan notera att tecknen också kan representera tabubelagd sexualitet och individens nästan maniska drift att bryta mot normer - eller som våldsoffer utsättas för någon som bryter normerna. Kukhuvudet som sökte analknulla henne utan minsta försök till kommunikation i första avsnittet illustrerar perfekt Dunhams komplicerade horoskop på den här punkten!

Färgkluddarna i de färglagda tecknen är bara visuella stöd för att tydligare se en tankegång. Dunhams Sol i direkta Väduren (inget förspel tack!), blir ännu mer direkt av att soldisponenten Mars ligger i otåliga Skytten. Eld till Eld är fin synergi och ger exceptionell klarsyn. Men att bara ha Eld är som att vara nöjd med att bara leva för att uppleva. I Dunhams fall "ägs" den energiska Mars av Skyttens härskare Jupiter, och den hittar vi i ett konceptuellt och intellektuellt tecken - Vattumannen. 

Luft tänker kring de upplevelser den levande eldsjälen har. På grund av att zodiaken ritas i två dimensioner förefaller Vattumannen att stå i opposition mot Lejonet. I själva verket befinner sig Vattumannen eller dess härskare Saturnus runtomkring Solen (Lejonet) i alla riktningar. Vattumannen är hela det luftrum som kungen av Eld (Solen eller Lejonet) skänker sitt liv till. Vattumannen är den kosmiska människan, det jordkrypen ska bli när de äntligen börjar växa till en smula i förståndet och slutar att leva så små och obetydliga liv, gång på gång. 

Jag har tidigare föreslagit (lite spekulativt) att Vattumannen är samma Person som i indisk filosofi kallas Purusha. Det skulle innebära att Människan faktiskt ÄR Guds barn - delar av den kosmiska Människan eller Purusha som också kan betraktas som Gud immanent inuti sin skapelse.

Det Jag är förvånad över att Vattumannen som soltecken gjorde så dåligt ifrån sig bland Nobelpristagarna i litteratur, för det här är just det tecken som i teorin ger en perfekt persontecknare: opposit Lejonet, som älskar att leva och ta scenen i besittning, står Vattumannen och registrerar och medvetandegör mentalt vad det levande djuret Lejonet håller på med. 

Det är via det yttre lufthöljet Djuret har adlats och blivit Människa. Romaren Manilius var tydlig med att det är de tre Lufttecknen som är de mänskliga tecknen. Övriga zodiaktecken indikerar mer eller mindre djurbeteenden, eller i fallet Jord, individer som tittar på livet som materia eller ser medmänniskorna som lönsamma Saker man kan själv kan försöka göra sig en hacka på. (Se Moderaternas horoskop!)

Samtidigt gjorde ju både dramatiska Lejonet och distanserande och förstående Vattumannen uselt ifrån sig som soltecken men mycket bra som måntecken (se den här tabellen). Detta tyder på att det kosmiska ägget (med Solen/Lejonkungen i centrum - i mitten av varje människa hjärta) faktiskt har något att göra med stort och dramatiskt författarskap. Men inte via den agerande Solen utan genom den mer reflektiva Månen.

I så måtto har Dunham en grej på gång, även om Lejonet inte är aktivt. Men bloggen har från första början föreslagit att Eld och Luft generellt är en brinnande kreativ kombination. Varje synintryck (Eld) förvandlas spontant till en tanke eller ingivelse. Minns den kopiöst produktive författaren Victor Hugo som jag kontrasterade med skrivkrampande Vilhelm Moberg. 

Den senare hade en Sol i stadigt brinnande Lejonet men från det improduktiva (eller sparsamt produktiva) Jordelementet kom störningar från Mars och samma Mars aktiverade också den "sataniska axeln" vars fysikalitet också hämmar själen och distraherar från de eteriska höjder på vilka genuin kreativitet blixtrar och har sig. Den rena jordmänniskan är mer för att sätta upp en modell framför ögonen och sedan dreja en kopia i lera. Materia som reproducerar sig (och för varje generation blir lite mer inavlad).

Så länge Dunhams Jupiter i mentaliserande Vattumannen hittar något att störa sig på, dvs är informerad av den iskalla Saturnus i Skorpionens avoga och giftiga Vatten, kan hon säkert hitta på fler episoder att presentera på sitt chockerande nakna och illusionsbefriade sätt. 

Men hon har den sataniska axeln i horoskopet, precis som Moberg, och det skulle kunna indikera perioder av idétorka i livet. Hur planeterna kombineras och bildar distinkta rytmer - ibland tvärstopp och i bland långa perioder av flyt - det gav exemplet med skådisen Mark Wahlbergs mordförsök och omorientering i fängelset ett bra prov på.

Å andra sidan verkar inte den tunga axeln (Oxen/Skorpionen) vara det avgörande här, när både Sol och Måne är positivt polariserade och därtill båda har sina disponenter positivt polariserade. Detta tecknar hyperproduktivitet! Naturligtvis spelar det äregiriga Drakhuvudet i Väduren in. Det gör Dunham till någon slags "super-Vädur"! 

Expressens kultursida & halmdockorna

I sin senaste krönika i AB hävdar Jan Guillou att Expressens kulturredaktion inte sällan ägnar sig åt falsk intellektualitet, att där riggas halmdockor för att sedan kunna polemisera osakligt.

Hur det är med den saken vet jag inte eftersom jag vid den ansvariga kulturchefens tillträde läste flera av hennes krönikor men snart tappade intresset. Det var helt enkelt för dålig journalistisk. Jag saknade pregnanta observationer, tydliga åsikter eller slutknorrar.

Men när ett ofog har uppstått - om Guillou nu har rätt - är det på den redaktionschefen det yttersta ansvaret för en fulkultur vilar. Så låt oss bara för övningens skull titta på Karin Olssons horoskop och söka tecken på blindhet inför falsk argumentation, på en dålig förmåga att följa ett ämnes röda tråd. För det man inte kan uppfatta själv, det släpps ju igenom och publiceras.

Direkt ska sägas att sinnet byter zodiaktecken runt 16.00 på eftermiddagen så den här kartan baserad på tiden före det är inte helt säker. Att oddsen talar för en Måne i administrativa tecknet Vattumannen är ingen garanti för att kulturchefen verkligen föddes med den.

Utgår man från att sinnelagets Måne ligger i Vattumannen ger det emellertid ett månhoroskop vars hus direkt ger åtminstone mig en förklaring till den upplevda andefattigheten. Solen i Väduren är här en debutant men ambitiös Sol i publiceringsbranschens tredje hus. Så "upphöjd" Solen än i teorin är, faller den här tillbaka på sin disponent Mars som ligger med den "fallna" skrivarpennan Merkurius i Fiskarnas Vatten och därtill i det sjukt ointressanta andra huset för materiella resurser. 

Månhoroskopet vittnar alltså om ett sinne som säkert sedan Olsson var liten flicka fantiserat om en aktiv livsgärning (Solen) i medierna (3e huset) men där själva basen för en sådan karriär är simpelt materialistisk: genom att placera den världsliga losern Fiskarna, här så fylld av emotionell hetta, i det hus som har med den egna plånboken att göra, inser vi att människan saknar varje tillstymmelse till högre ideal. Hon vill bara komma åt pengar - det är därför hon leder Expressens kultursida. Hon är inte ens en duktig kulturarbetare själv. 

Både 11e idealhuset och det allra högsta och noblaste 9e huset har eländigt placerade ägare enligt månhoroskopet. Elfte husets ägare är Jupiter som hittas i det onda sjätte huset för fiendskap men också för privata vinster (minns hur Jungfruns ständiga skiljande på mitt och ditt i syfte att säkra sin vinst från "invaderande horder" frambringar både främlingsfientlighet och fiendskap - bloggens undersökningar tyder på att den agrara jordarbetaren är den som har närmast till rasism och trams om den egna jorden, det egna blodet och liknande - världsbilden är helt enkelt för snäv och resulterar i utsagor enbart baserade på Jordelementets triviala hudyta).

Det nionde huset för de högsta målsättningarna (t.o.m. högre än tiondehuskarriären) ägs av Venus som tyvärr störtdyker till 2a huset för egen ekonomi. Är detta allt Olsson söker utforska - hur långt hon kan expandera den egna plånboken? Huspositionerna för de två viktiga och idealistiska husen förstärker bilden av att den här Väduren är den sämsta sortens materialistiska egocentriker. Vad vet jag, Olsson kanske kommer från avgrundsfattiga omständigheter så att detta i själva verket är hennes själs "kallelse" i detta liv? Nionde huset är dock en indikation på vad själen måste göra för att leva upp till sin djupaste orientering. HON MÅSTE FYLLA SIN EGEN PLÅNBOK (2a huset). 

Jag tror knappt jag mött ett så trivialt dharma tidigare - men detta är tydligen "det rätta" att göra för den här själen - ur begärsplaneten Månens perspektiv måste tilläggas. (Det kompletta horoskopet ger det "kroppsliga" dharmat, men vi har ingen födelsetid). 

Man kan fantisera om en så ohygglig fattigdom i något tidigare liv att detta verkligen är vad själen ville förverkliga. Begäret efter egna pengar tycks långt viktigare än metoden att komma över dem, för en Sol i Väduren baserad på Mars i vaga Fiskarna simmar lite varstans för att komma åt klirret.

Men så här långt saknas tendenser på en uttryckligt lögnaktig själ som därmed inte klarar att se hur lögnaktiga halmdockealster är uppbyggda - lögnen är sin egen blindfläck. Jag menar dock att en Måne i Vattumannen perfekt skulle förklara varför kultursideschefen inte förmår sålla bort slikt intellektuellt dravel. Den här Månen är störd på två eller tre sätt. 

Oppositionen från sin egen disponent är som att säga ett sinne i strid med sig själv! En konflikterad människa som inte litar på eller t.o.m. söker sin egen undergång som intellektuellt redbar individ. Här är plötsligt Guillous anklagelse upp i dagen!

Men dessutom är sinnet i månnodsaxelns grepp och dessutom på den halva där den halshuggna Draksvansen antyder en girighet som famlar i blindo eftersom huvudet här har huggits av till följd av tidigare synder!

Det här kan knappast vara en bra kombination för författarskap, slår det mig. Är det därför jag upplevde så lite när jag läste några kolumner av Expressens kulturchef? 

Jag bestämmer mig för att söka empiriskt belägg för att Månen med Ketu - i Luft eller oberoende av element - faktiskt ger en trötthet eller avmätthet som inte lyfter författarskap. Det var Drakhuvudet som var girigt och ville bli som gudarna och här har den fula sidan slagit sig samman med den rena makt- och auktoritetsplaneten Saturnus. Kvinnan vill ha makt, om det så utarmar hennes sinne och gör henne till en som tänker i schabloner.

Problemet här är förstås att sinnet (Månen) och Saturnus samtidigt opponerar sig mot varandras positioner och att Saturnus dessutom angriper sitt eget tecken. Den är oppositionen med noderna är så komplex att jag inte orkar reda ut dess fulla dynamik!

Men att oppositioner ofta leder till demoniseringar det är helt klart och det styrker Guillous påstående att det produceras mycket falska halmdockor på Expressens kultursida.

Hur hitta empiriskt belägg för att Månen - fantasins planet - producerar dåligt som författare när den bestraffade Draksvansen vidhäftar den? Tja, varför inte återvända till bloggens studie av samtliga Nobelprisbelönade författare! Jag har 106 stycken noterade t.o.m. 2012 års pris. Stämmer min hypotes (egentligen föga mer än en intuition och ett löst antagande), då borde vi hitta ett underskott av den här kombinationen bland de berömda författarna!

Månen delar förstås tecken med Draksvansen en gång på tolv. Med bara 106 horoskop betyder det ett medelvärde på 8,83 horoskopet. Det visar sig att just exakt 9 Nobelpristagare hade Månen med Drakhuvudet.

Vi har därmed falsifierat den hypotesen. "Avmätta" eller straffande södra månnoden innebär inte i sig att sinnet skulle vara "avknäppt", osensitivt, dämpat eller berövat förmågan till dynamiskt uttryck. Med så få Nobelpristagare är det helt lönlöst att söka gräva sig djupare och se om något av de fyra elementen bidrar till en förlorad förmåga. 

Dessutom hade en eventuell underrepresentation av Månen/Draksvansen bland Nobelpristagarna vilat på dubbla antaganden (och därför varit ett högst dubiöst fynd): att Olsson verkligen föddes med Månen i Vattumannen och på samma sätt att de i vissa fall hypotetiska månplaceringarna för Nobelpristagarna verkligen stämmer (bara för en liten del av dem är födelsetimman känd).

Eftersom jag saknar mångårig erfarenhet av månnoderna, är det möjligt att man bara i samband med ascendenten (då gärna den verkliga som ges med en födelsetid) ska uttala sig om personliga egenskaper. I ett av de två fall av försök till självmord där en Draksvans låg nästan gradexakt på ascendenten, fanns både diskalkyli (ordblindhet fast med siffror) och en påfallande brist på dynamik. En tråkig människa helt enkelt. Men där kunde man kanske peka på en nymåne i Stenbocken och en illa placerad förfogare till både Sol och Måne (en delförklaring till självmordsförsöket). Inte alla himlar sjuder av livsglädje!

Eftersom en halshuggen Draksvans med sinnelaget uppenbarligen inte hindrar stora författare från att komponera trovärdig och sammanhängande fiktion, kan det inte vara denna faktor som gör att Expressen släpper genom falska argumentation i syfte att politisera kulturfrågor - om Guillous har rätt. Och det tror jag. En mer logiskt klarsynt person är svårt att föreställa sig. Guillous horoskop har logikens planet Buddhi (Merkurius) i direkt opposition till sin ascendent. 

I det gamla inlägget om storsäljande Guillou noterade jag också att tredje publicerings- och logikhuset såg bra ut, så man kan ju jämföra hans faktakoll med t.ex. Karin Olssons, där en förvisso "upphöjd" Sol i tredje inte backas upp eftersom den subjektiva Mars infekterar en fallen Merkurius i Vatten. Eld/Vatten-krig kan ge anfäktelser och emotionell stirrighet som helt försummar logikens lagar så det är nog här vi ska söka roten till att Olsson inte kan se en halmdocka. Hon äger inte ett tillräckligt skarpt intellekt. 

Nu vann Albert Einstein (merkurisk Tvillingascendent) Nobelpris med samma fallna Merkurius i Fiskarna, men man ska inte luras av dennes ikoniska snille-stämpel Slå upp och se hur många år han slet med relativitetsteorin. Här kan man tänka sig att den intill fixering envisa Saturnus invid Merkurius fortsatte kämpa där en "normal" fallen Merkurius skulle ha drivit bort i nästa imprecisa fantasi... Man kan notera att hans ascendent var merkurisk Luft (Tvillingarna) och att Merkurius fallen i Vatten kanske ger lite av "dissociationens" effekter. Han var heller inte på något sätt enastående under skolåren.

För ett verkligt intellektuellt geni, se hellre horoskopet för Nikola Tesla! Obegripligt nog har jag inte kommenterat det tidigare på bloggen, men här är en karta. Lois Rodden ger bara en B-rankning för födelsetiden midnatt, men uppgiften verkar trovärdig och ascendenten ger ett spektakulärt intressant tredje huset i frågan om disciplinerad intellektuell verksamhet - raka motsatsen till att tappa tråden och acceptera halmdockor som något annat än ren och skär dumhet. 

Kommentarer till Teslas horoskop får anstå. Men en sak kan man inte låta bli att notera i samband med frågan (exceptionell intelligens) och det är att hans himmel bekräftar läran om Ljusets kvalitet - Sattva guna. 

Hela Teslas horoskop går i Ljusets tecken! Han klarade heller inte av relationer med motsatta könet. Som Jesus sade: när man blivit en ängel gifter man sig inte längre. Istället umgicks Tesla kärleksfullt med en... vit duva!

Här är allt Karin Olsson kommer att bli om sisådär 5.000 år, om hon ser till att återfödas ofta och i varierade miljöer.



PS. Psykoanalytikern Jule Eisenbud har ett fascinerande kapitel om Tesla i sin "Love & Hate in the Nursery and Beyond". Där berättar han om Teslas excentriska beteende och kärlek till sin burfågel.

Eländiga städer

Igår körde SvD en artikel om USA:s mest miserabla städer. En liten blänkare ligger denna söndag ännu kvar på förstasidan.

På fjärde plats bland eländesstäderna återfinns the Windy City, arbetarstaden Chicago, IL med dess kraftfulla musikaliska arv - ett av bluesens fästen. Curtis Mayfield är väl soulmusikens mest kända Chicagobo.

Märkligt nog fick jag hem den här LP-skivan från 1968 från USA bara några dagar innan tidningsartikeln. Skivan var den uppgivna svanesången från ett band som stammade från just snålblåstens Chicago. Titel och omslag har precis samma melankoliska budskap som SvD-artikeln!

Psykologen Carl Jung sade att synkroniciteter saknade orsakssamband men ändå var meningsfulla sammanträffanden. Det är Världssjälen som orkestrerar sånt här för att genom DUBBLERING väcka sovande individer.

För en vaken person bosatt i Stockholm, som den här bloggaren, går förstås tankarna till att detta blivit en "ensamhetens stad" sedan den explosionsartat översvämmats av det värsta patrasket från Sverige - människor som alla lever efter egocentristiska deviser, folk som är inåtvänt upptagna med sina livsstilsprojekt och i hemlighet bara glada att moderaterna i statshuset kör ut fattiga i förorterna genom olika djävulskt diskreta politiska tilltag och en bostadspolitik som syftar till att de som redan investerat i storstadsboende inte ska förlora på sina svindyra förvärv. 

Det är ren själviskhet som driver den här staden och själviskhet är lika med död och kyla i den andliga världens världskarta. Moderata påfundet "Friends Arena". Pyttsan! En villkorad vänskap på mingelplatsen som bäst. Apardheidpolitik: Reserverat för kulturarbetare som "bär sina kostnader" enligt den falska världsbild som sätter lönsamheten högst. Bara de lönsamma är våra vänner. 

Det är fullt görbart att bygga ett annat samhälle där Stefan Löfvens (s) inte ens anser det möjligt att skrota det horribla tilltaget att uppmuntra till profiterande på sjukdom. Platon insåg svårigheten i sin skiss "Staten" men hävdade likväl att hans samhälle inte var en utopi utan genomförbar. 

I den här modellen låter man moderater och andra mindre utvecklade människor hållas på en avgränsad liten marknadsplats hårt kontrollerad av en god stat som i sin tur lyssnar till filosofernas visa ord. 

För det är dock så att mänskligheten i stora delar är svårt sjuk av en girighet och en lystnad de inte är i närheten att korrekt kontrollera. (Den ondaste och slugaste bland deras likar är dessutom fullt upptagna med att elda på deras obalans genom ständig marknadsföring av samma gamla produkter men i årets smak och färg.) 

Dessa varelser är föga mer än uppklädda djur som råkat i spinn pga. den olyckliga omständighet att de förmår TÄNKA kring sina naturliga behov och kan trissa upp dessa bortom vansinnets gräns. Det hade varit bättre om dessa själar stannat kvar på djurrikets nivå, de sköter sig inte bra i rollen som människa.

När Chicagomedborgaren Curtis sjöng "Move On Up!" på det där smittsamma sättet (alla känner igen låten om det så är det enda de kan om soul), så är det förstås KLASSRESA han avser, den färgade mannens klassresa i en vit värld dominerad av förtryckarstrukturer och baserad på egoism. 

Och det är väl klassresa som förklarar Stockholms degeneration till ett isolationistiskt moderatnäste som uppdrar polisen att jaga människor med utländskt utseende i tunnelbanan och som får Filippa Reinfeldt att tokgalet uppföra ett 70-miljarders skrytsjukhus för detta pack av andligt fattiga människor som kämpar för att bygga sig ett statusliv i storstan! Förstå hur negativa i själen de måste vara för att ägna sina liv åt sånt!

Inte konstigt att man känner en bluesartad melankoli över det här landets snabba förfall och söker illustrationer till känslan i musiken från en grupp som också känt alltings omöjlighet! 

Astrologiskt talat är det knappast en slump att den här skivan hittar in i min vinylsamling medan den tunga och mörka luftplaneten Saturnus kylslaget vandrar genom bloggarens soltecken Vågen! 

På skivan hörs Luftelementet i formen av några små försök till Burt Bacharach-inspirerade blåsarrangemang och musiken är "låg" pop med stänk av blue-eyed soul (bandet bestod dock av både färgade och vita och staden var som sagt USA:s blues- och soulnäste). 

Ingen klassiker men ändå 30 fullt njutbara minuter och en studie i resignationens psykologi. Eller som Robert Plant sjöng 1973 i "Over The Hills And Far Away": "Mellow is the man, who knows what he's been missing." 

American Breed kände att de hade haft sin chans att brejka stort men att den redan var över. Några år senare kom de tillbaka som soulgruppen Rufus med den karismatiska sångerskan Chaka Kahn. 

"Tell Me Something Good." Onekligen en kontrast till medlemmarnas första fas som American Breed.