Här påminns den här bloggens läsare (och författare) att den ofta nämna Rationella Själen (logistikon) hos Platons lärjunge Aristoteles var något större än dess ledande princip nous. Frågan är om inte Sideriska siktet varit suddig på den punkten, åtminstone har jag i skrivande stund två längre men, pga. osäkerhet opublicerade texter från de senaste månaderna om den astrologiska principen Merkurius som uttryck för vad hinduisk Samkhya-kosmologi kallar buddhi eller intelligens (intellekt).
Wikipedia-länkens författare har inga tvivel om att nous och buddhi beskriver samma princip på grekiska och sanskrit, och som Nous (det gudomliga intellektet) eller Buddhi, antar således det mänskliga intellekt (saknat hos djuren) gudomliga proportioner. Därför har bloggen någon enstaka gång liknat Merkurius vid människans "frisjäl", och Platon (enligt artikeln) höll också nous för att vara den enda odödliga komponenten i människans själ.
Detta betyder att samtliga svenska medier som ser syner i programmet Det Okända står i kontakt med en lägre andevärld, vilket knappast någon skulle förneka. En död hund finns inte längre på samma sätt som en människas själ överlever efter döden (i kraft av dess inneboende frisjäl eller högre medvetande).
I backspegeln noteras att 2012 var ett intensivt år för frågan om Merkurius. Då förekom också termen "översjäl" i Själens kvalitet i hellenistisk astrologi och framför allt lite senare samma år, i Merkurius som Översjälen. En månad senare är det som om bloggaren inget alls har kommit fram till, i Leila K och den mörka naturen:
"Om det gudomliga Intellektet (Platons Nous, indiernas Buddhi) verkligen kan jämställas med planeten Merkurius, som på sanskrit kallas Buddhi, är en fråga jag nött mycket i bakhuvudet"
Och nu är jag tydligen tillbaka vid frågan igen!
Det här stycket på Wikipedia förtjänar en översättning eftersom den innehåller en möjlig anknytning till den här bloggens tankar om Den Gamles (Saturnus) förhållande till nous-begreppet:
Aristoteles delar själen (psyche) i två, en med förnuft och en utan, men delar sedan upp den rationella själshalvan i en resonerande del (logistikon) och en högre "vetande" (epistemikos) del som kontemplerar definitionernas generella principer (archai) [A:s förståelse av Platons "Idéer".] Nous, hävdar Aristoteles, är källan till grundprinciperna eller definitionernas källor (archai), och nous utvecklas gradvist allteftersom människor gör sina erfarenheter.Aristoteles har jag varit helt ointresserad av sedan den dag jag lärde mig att han förnekade Platons tanke om att själen kan existera utan en kropp. Har nöjt mig med den mästerlige britten A.E. Taylors tunna lilla översikt "Aristotle" (klassicistens horoskop här).
För Aristoteles var Form och materia oskiljaktiga och distinktionen var enbart nominelle eller intellektuell, ungefär som den moderna, sekulära människan har lurats av makthavarna att tro att hennes tänkande enbart är en produkt av sinnesstimulation (monism, materiell). Jag förälskade mig genast i ett Sokrates-citat från Platons mindre kända medstudent Xenofon som Wikipedia återger. Sokrates diskuterar med en person som är aversiv till religionen (och dess påståenden):
Är du då av den åsikten att det bara är intelligensen (nous) som inte existerar någonstans och att du - genom turliga omständigheter - råkade grabba tag i en liten del av den medan - som du tänker - alla de omåttligt stora och oändligt tallösa ting står i sådana ordnade förhållanden genom någon slags sanslöshet?
Ett tidigt argument för ID, Intelligent Design, påpekar artikelförfattaren. Onekligen ställer Sokrates saker på sin spets här och för religionskritikern att framstå som en löjeväckande och inskränkt tänkare, ur stånd att evaluera ens sitt empiriska underlag!
Men vem eller vad i människan är det som bedömer och dömer? I astrologin motsvarar Stenbocken och dess härskare Saturnus den exekutiva makten och Saturnus, kanske i synnerhet via sitt härskarläge i Jord-tecknet, har allt i världen att göra med tidens gång (Saturnus grekiska namn är Kronos) och de erfarenheter människan med tiden samlar på sig. Det är svårt att missa Aristoteles prosaiska syn på Nous som en simpel följd av ansamlad erfarenhet över tid, dvs. inte en odödlig princip (som hos Platon) som överlever den enskilda människokroppens död.
Den här bloggen drog tidigt slutsatsen att det kosmiska intellektet bäst representerades av Saturnus som ju i Indien anses vara essentiellt av Luft (andevärlden om man ser elementet som en metafor för en medvetandeorientering). Saturnus härskarskap över Luft-tecknet Vattumannen (i Babylon: "Den Väldige") är därför en kodad form av tanken på det gudomliga Intellektet som har varje enskild Form eller Idé hos sig, i evigheten.
Det Aristoteles, med sin fixering på denna lägre materiella värld, istället vill tala om, är Saturnus som världsligt förnuft eller världslig vishet, sådan som bara utvecklas hos människor och i tiden. Det är Saturnus i sin otäcka lägre form som Liemannen som låter varelserna mogna tills deras tid att skördas är kommen, och Aristoteles ser i nous den futila och till intet gagnande erfarenhetsbank en människa hinner bygga upp mellan födelse och död.
Bloggens tidiga försök att få rätsida på Saturnus ur perspektiv av den Rationella Själen (för torr och förnuftig är verkligen Saturnus och de människor som kommer under dess inflytande), såg i "denna världens herre" (finns det flera?) också Platons Demiurg, den hantverkarlika formaren av denna värld. Luft-Saturnus (Vattumannen), förslog jag, indikerade förlagornas eller Idéernas (archai) värld, vilka Saturnus som demiurgen kontemplerar medan han är orienterad mot himlen eller den 8e sfären.
Den här orienteringen har Saturnus (och alla andra planeter) i de 6 positivt polariserade tecknen; i de 6 negativt polariserade tecken blickar planeten bort från Ouranos och blir i grund och botten en empiriker, en som vill ha jordiska sinnesdata för att kunna uttala sig - en Aristoteles. Det är när Saturnus eller demiurgen blickar bort från himmelen som Tiden rullar, som evighetens alltid giltiga Principer (archai) förvandlas till spelfilm - det hinduerna kallar maya eller bländverket som lurar i synnerhet dem i passionens (Rajas guna) grepp. Bland bloggens få läsare och ännu färre kommentatörer finns händelsevis en cineast som händelsevis råkar ha både Sol och Måne i rajasiska tecken och därtill i opposition. Kan man bättre beskriva "Lust For Life" - titeln på Iggy Pops första framgång just efter att David Bowie hjälpt honom bli utskriven från sinnessjukhus?
Bloggen har från första början misstrott den hinduiska tre guna-läran eftersom det är så uppenbart att det bara är Ljuset som existerar och dess polära motsats, beckmörkret. Rajas, medger även hinduerna, är en blandform och således går tankarna direkt ännu längre österut, mot Kina och yin/yang-läran. När hinduismen speciellt förklarar passionens eller lidelsens kvalitet som människans arena (och underförstått Ljuset/Sattva som gudarnas och Mörkret/Tamas som fältet för kreatur och livsformer lägre än djuren), så förstår man hur det inre mottagande sinnet - Månen - beskrivs som visserligen sattviskt till sin essens (annars skulle det inte ens i princip kunna fyllas av Solens ljus och medvetenhet), men likväl en med planeten jorden besläktad fakultet. Här är den form av biologiska motsvarighet till den frisjäl Aristoteles inte kunde föreställa sig.
Hinduisk astrologi finner människans inre teaterscen och platsen för hennes inre fantasier vara vänligt eller åtminstone neutralt inställd till alla planeter. Merkurius/Buddhi uppskattar dock inte tiden den gästar Månens domän (den sublunära sfären, vår värld). Detta är den enda planet det gudomliga intellektet betraktar som sin distinkta fiende!
Varför den här bloggen med åren kommit att låta som den gör kan direkt ses ur bloggarens horoskop, spektakulärt enkelt och tydligt och ett rent skolboksexempel: Månen stiger exakt i öster (vilket skulle kunna indikera en drömsk och fantasifull natur), men gör så i Luft-tecknet Tvillingarna, dvs sinnelaget ÄGS av Merkurius som inte gillar orealistiska flummare och sliriga sinnen. Vad då om Merkurius själv, kastar den sten i glashus? Nej, Merkurius befinner sig i ett annat Luft-tecken, Vågen, och står dessutom i den goda karmans femte hus (den individuella själens eget hus) och är dessutom hela horoskopets atma karaka - vad själen åstundar. Varje ord på den här bloggen är således sprungna ur den här bloggarens själsportion som kan kallas nous, hans förankring i och vinkling av det gudomliga Intellektet.
Den gnistan är nu kanske inte så stor eftersom ett horoskop innehåller både bud för och emot varje inspekterat ämne. Men så långt astrologins symbolspråk räcker, är intentionerna inte klandervärda. Jag kan som exempel på denna "lyckosamma" Merkurius nämna (om jag inte gjort det redan) att jag var den snabbaste vid ett tangentbord den då pensionsmogna gymnasielärarinnan i kontorskunskap mött i alla sina år. Och då slösade den tonåriga och extremt juvenila bloggaren bort hela första terminen på att tramsa innan han fick samvetskval över att upptäcka hur besviken läraren var, och äntligen bemödade sig att lära sig korrekt fingersättning på tangentbordet.
Men det var i tonåren och nu har Merkurius kontroll över armar och händer försvagats till den grad att jag blir skrämd över hur dåligt jag skriver den här bloggen. Till viss del beror det på att dagens tangentbord för datorerna är ren skit jämfört med att det fortfarande var gamla skrivmaskiner som gällde när jag gick i gymnasiet. Fysiska, trögjobbade, krävde mycket större koncentration och muskelkoordination och därför enklare att stava rätt med och samtidigt låta Merkurius jobba snabbt.
Wikipedias artikel om nous-begreppet tyder på något merkuriskt eftersom det är på detta för-kosmiska stadium den blivande världen DIFFERENTIERAS, och Merkurius är som bekant en hejare på att diskriminera och introducera små nyanser av skillnad. Jag måste därför självkritisk sätta ett frågetecken för bloggens tidiga likställande av Nous med Luft-Saturnus, väl medveten om att även Platon egentligen inte beskriver demiurgens kreativa världsdanande annat än som en sinnebild - i själva verket är världen evig, sedd ur arketypernas eller Formernas perspektiv.
I denna eviga form finns planeten Saturnus arché eller dominerande förlaga, det gudomliga intellektet - nous som "Det Goda" - har en "inbäddad" Form för sin speciella uppgift att bedöma och döma innehållet i sin egen helt andliga eller intellektuella värld. Denna instans blir sedan den exekutiva makten i vår materiella värld, tydligast illustrerad av Saturnus-i-Stenbocken (men egentligen varje horoskop där Saturnus placerar sig i 10e eller opponerar från "underdog"-position i 4e - de här blir maktlösa speglingar av den verkliga makten och söker domdera och styra på hemmaplan/4e).
Jämför med hur t.ex. en Saturns-i-Oxen sätter sig till doms över ägande och pengar - i linje med zodiaktecknets egen arketypiska "laddning". För eller emot ägande och pengar beroende på hur problematisk Saturnus är i födelseögonblicket och vilka erfarenheter människan gör för att "gradvist, över tid, forma sina erfarenheter" av dem som kontrollerar världens resurser. Saturnus-i-Oxen kan i sig lika gärna indikera en rövslickande och reaktionär guldgrävare som en sund protest mot den rådande skeva fördelningen av ägande och lottlöshet i denna värld.)
Och nu finner sig bloggaren i samma återvändsgränd som vid de första två försöken att skriva längre och sammanfattande om Merkurius förhållande till den kosmiska intelligens (Buddhi) som under synonymen mahat först differentierade alla de ting som kom att ingå i det noetiska (intellektuella) världsalltet och kanske, kanske inte, i sinom tid skulle komma att framträda i tid och rum - i vår lilla bakgård av universum. (Se vidare Wikipedias artikel om Samkhya-skolans kosmologi.)
Problemen av avsevärda eftersom astrologins Merkurius, och de primära traditioner som knutits till den här planeten helt enkelt inte liknar det mäktiga Nous. Turligt nog finner hinduisk astrologi att Merkurius och Saturnus drar jämnt, och det kan ändå ge ett tips om hur den astrologiska traditionen har kodat Samkhya-filosofins stora kosmologiska principer.
När den flyfotade och fingerfärdiga budbäraren passerar genom de två saturniska tecknen mår den mycket bättre än under den sublunära Månen, och det är inte så konstigt om Merkurius har en anstrykning av det bortomvärldsliga gudomliga intellektet (Merkurius bär typiskt nog samma namn, Buddhi, som den pre-kosmiska intelligensen). Merkurius upplever det "neutralt" att passera Saturnus båda arenor (Vattumannen och Stenbocken - notera att Merkurius och Saturnus båda härskar över ett Luft- och ett Jord-tecken, vilket i praktiken sällan leder till någon större dramatik, till skillnad från t.ex. sammandrabbningar mellan Eld och Vatten eller Eld och Jord).
När planeten Saturnus svänger förbi de båda tecken Merkurius äger, Tvillingarna och Jungfrun, uppstår "ljuv musik" för nu har Saturnus stöd av en planetär vän. Vad detta säger mig, är att Merkurius är fundamental och att det bara är Saturnus i Tvillingarna och Saturnus i Jungfrun som rätteligen kan beskrivas som jag tidigare gjort, som demiurgen. Varför? Jo, för att en Saturnus utan intelligens är en blind och galen paragrafryttare, en legalist eller som de egyptiska gnostikerna hånfullt uttryckte saken: en blind gud (Samael)!
Tänk, så många tusentals sidor har fogats till denna blogg att jag först vis sökning på Samael upptäcker att hela den här historien retts ut tidigare!
Dels har vi ett besläktat resonemang från 2013 i Saturnus är inte Satan och jag knyter senare samma år provisoriskt samman demiurgen som de antikosmiska gnostikerna döpte till Samael med Saturnus i Forskare bevisar himmelens existens. I min bok The Zodiac Rules (2014) förtydligade jag de här antydningarna lite bättre, men kan inte påminna mig att jag skrev något om det "merkuriska villkoret" för att likställa Saturnus med demiurgen.
Så här är då det ytterligare steget i tanken: mina försiktiga invändningar mot planeter hemma i härskarläge, i synnerhet den antidemokratiska Saturnus, rimmar väl med gnostikernas hånfulla beteckningar för "denna världens herre" (Samael var bara en av flera). I Saturnus-hemma-i-härskarläge-i-Stenbocken har vi den arketypiska förlagan till politikerföraktet! Det vill säga, samma brist på självdistans som en politiker uppvisar sedan "makten korrumperat" tecknar också folkets brist på respekt för en politiker som ter sig som en floskelproducent, någon som inte har distans till sitt eget myndighetsutövande.
Samael - Den Blinde - är således liktydlgt med hemmablindhet och en planet i härskarläge saknar distans till sig själv eftersom den är "fortifierad" (fortified) - befäst i sitt eget tecken. Att tala med Saturnus-i-härskarläge är som att tala till en tegelstensvägg och jag misstänker numera att detta är en intelligenssänkande faktor, så att vissa "sub-generationer" faktiskt börjar som rena fårskallar (se skådisen Clooney) och sedan - på aristoteliskt vis - tvingas bygga upp världslig klokskap med tidens gång.
Till sist kan de här "vartenda trick i boken" och är således slipade vad gäller frågor om ägandestrukturer, makt och position i hackordningen (vilket är vad Stenbocken typiskt "brinner" för), men lika tomma på intelligens som då de föddes.
Vad den nation som söker hitta BRA politikerämnen istället bör söka är barn från de sub-generationer då Saturnus under 2½ år passerar något av de fyra sattviska tecknen (Tvillingarna, Jungfrun, Skytten, Fiskarna), främst då kanske Tvillingarna eller Jungfrun så att Saturnus ingenjörsmentalitet strikt underordnas dess disponent Merkurius/Buddhi: Intelligensen!
Londons nye muslimske borgmästare är en intressant variant på ett politikerhoroskop. Här är Merkurius både hemma och i upphöjt läge i Jungfrun (och i 10e makthuset), vilket skulle kunna tyda på en tråkigt saklig intellektualitet som inte har distans till sig själv. Men eftersom Merkurius själva väsen är just distans, rörlighet och icke-identifikation, kan vi inte resonera likadant som i fallet med den "systemisk" Saturnus!
Dessutom har Sadiq Khan Solen i Jungfrun vilket på ett intressant sätt modifierar hur Lejonets tecken beter sig i det här horoskopet. Lejonet blir intressant så fort frågan om ledarskap kommer på tal. Eftersom Lejonet är aktiverat av krigaren Mars (precis som i fallet Donald Trump!) får vi genast en förnimmelse av en "stridbar vinnare"! Men eftersom Mars-Lejonet disponeras av Solen i Jungfrun uppstår en Jord/Eld-konflikt som skulle kunna "brutalisera" politikerns ledarskap.
I det här fallet har det varit islamofobisk smutskastning som solkat och sökt knäcka Sadiq Khans framfart - högern i England har försökt smutsa hans solära framtoning och befläcka honom med ordet "extremism". Och visst, olyckans Mars disponerar i sin tur sin planetära fiende Saturnus som står fallen i Väduren. Onekligen många bekymmer på den solära sidan, men i inlägget om Khan valde jag istället att se hur perfekt politikerns sinnelag är, och att man i detta fall kan tänka sig att solsidans problem alla hänför sig till de problem han mött i formen av det dekadenta västerlandet och de problem London har och som han vill råda bot på med sin sociala politik.
Som någon läsare säkert minns sorterar intelligens även under Solen (se definitioner på intelligens), men då talar vi om samma kognitiva "helhetsgrepp" som även djuren förfogar över. Enligt detta synsätt har då även djuren en individuell själ som överlever döden, och det är bara att konstatera att åsikterna om djurens plats i "himmelen" går isär.
Om bara människan äger det noetiska elementet (Platons mening), då dör djuren och återvinns i någon slags lägre kollektivsjäl av typen "schimpansens platoniska Form". Denna Form var alltid var tänkt sådan men den hade kanhända en begränsad tid på jorden att förevisa sig (och vissa Former representeras överhuvudtaget inte i den här världen). Glöm allt annat än trivial mikroevolution: fjäderdräkter som byter färg och fågelnäbbar som anpassar sig till barkens hårdhet - Platon om arterna ÄR liktydig med "Intelligent Design".
Den hinduiska astrologins likställande av atman (själen) med Solen å andra sidan, förefaller per automatik tillerkänna även djuren en noetisk princip (arche) som sedan Solen manifesterar i livet och i naturen som den "förnuftsprincip" (logos) som bärs av den noetiska "Översjäl" (Buddhi) som är "hemma i himmelen" och ingen annanstans. Romaren Plotinus utvecklade Platon och såg de noetiska principerna uttrycka sig i ny form när man lämnar "himmelen" och går ner i det kosmiska systemet (fyllt av Världssjälen). Det är på en lägre våning de istället blir logoi, förnuftsprinciper, i individuella varelser.
Eftertanke...
Varför bloggaren nu för tredje gången på några månader sökt reda ut dessa strikt metafysiska symboler utan att hitta skärpan, kanske beror på att han själv föddes med Solen och Merkurius i samma tecken. Är det därför det är så svårt för honom att se skillnaden på det själsliga - Solen, den Levande - och dess inre och ledande andliga princip ("Översjälen")? Är det ens möjligt att förnimma sin egen högre princip? Bloggaren har ibland hört "instruktioner" som diskreta svar på djupt upplevda frågor - är detta Översjälen eller budbäraren Merkurius?
Bloggarens Sol är primär i passionerat mänskliga Vågen och Merkurius - den verkliga angeliska budbäraren (som bor i varje människa) kanske har svårt att ta kontroll i ett sådant här fall, trots att den i sitt teckens sluttamp blir horoskopets atma karaka och därför indikerar att detta var vad bloggarens själ ville vid, ingången till denna återfödelse: att se sin ledande princip Merkurius ta fullt befäl!
Det slår mig plötsligt att 6e olyckshusets ägare befinner sig i 5e lyckohusets - ett seende och förstående hus: bloggens långa rad av skurkhoroskop som tjänat så väl vid studiet av de astrologiska principerna återspeglas i den födelsehimmel som från femte huset söker förklara att olyckor i själva verket är god lycka - även individens dålig karma tjänar alltid ett gott syfte! Samtidigt är Mars bränd av Solen vilket passar utmärkt med bloggarens ofta tänkta tanke att hans själ bränner dålig karma i detta liv!
Eftersom femte är purva punya-huset som släpper igenom god karma från tidigare liv, förstår bloggaren plötsligt varför den obskyra katolska termen "sin-eater" fascinerat honom så, tanken att i Kristus efterbild ta på sig andras synder och bränna dem åt dessa. (Enkelt folk talar kanske om att vara "monstermagnet", som när mal dras mot lampan.) Man skulle kunna betrakta detta som en blandform av jnana yoga (intellektets/Buddhis sätt att återknyta till sin gudomliga källa) och karma yoga (återknytandet via konkret handling).
Ordparet sin eater har bara använts tre gånger enligt googlesöket uppe till höger, i:
Ytligheten i Sveriges horoskop (sommaren 2010)
Svensk pseudoreligion dödar! (sensommaren 2010)
Sexbunkerläkaren och nazismens syn på duglighet (2016)
Genom att upprepade gånger inspektera Sverigehoroskopet - eller på sin tid statsminister Reinfeldts karta - ÅTERFÖRDE bloggaren dessa två förtappade entiteter till Himmelen och påminde den gudomliga intelligensen om deras existens (Himmelen lämnar som regel avfällingarna åt deras eget öde med mindre någon extern aktör i andevärlden träder emellan - gammal judisk tanke som kan ses i t.ex. 1a Henoksboken). Genom att inmundiga svenskarnas och politikerns synd men lämna över den till himmelens inspektion aktiveras ödeskrafter här och nu för att förkorta de mörka handlingar som annars kunnat fortgå länge än. Sverige har ändrats marginellt av den här bloggens sjuåriga bloggande, trots att den står utanför mediekåteriet och har en minimal läsekrets.
Fastän en fånig truism bor det känslomässig kraft i klyschan att "var individ gör en (liten) skillnad". (Varför det är en truism beror naturligtvis på att individualitet i sig förutsätter åtskillnad! Sån här smörja är i synnerhet svenska folket experter på att häva ur sig. Klyschorna tar aldrig slut och de hörs inte minst i reklamen. Hur kom det här landet att lägga sig på en så låg intellektuell nivå? Ur "Himmelens" perspektiv måste det här vara helvetet på jorden, en plats där allt utom frågan om själens sanna destination anses viktigt.)
Som litet barn (runt sex, sju) lekte bloggaren postkontor, komplett med blanketter och gummistämplar och annat i ett färdigt set. Så budbäraren Merkurius i postiljonens form! Detta är då Buddhi, intellektet på dess allra enklaste och jordnära nivå, som en sorterare eller differentierare - det är på denna enkla nivå de förhatade "siffernissar" hör hemma som så illa styr världen via sifferdiktatur utifrån lönsamhetsmotivet.
