Alex Schulman ser sin dotter hålla i en riktig pappersbok och blir knäsvag inte minst över att it-fascismen resulterat i en förlorad generation skolbarn..
https://www.dn.se/sverige/alex-schulman-jag-kommer-aldrig-forlata-att-mina-barn-inte-fick-riktiga-skolbocker/
Det påminner om att jag nyligen uttryckte besvikelse att Oxford University Press inte längre sålde Peter Kingsleys fenomenala studie från 2006 om försokratiske mystikern Empedokles (känd som de fyra elementens fader). Men det gör de, bara inte som akademisk online-litteratur utan via den sajt som tillhandahåller papperstryck. Däremot tillhandahåller inte längre Amazon förlagets böcker - förvirrat och fallfärdigt västerland:
Highly polemical new book ... The thesis is argued with immense learning. - Times Higher Education Supplement
An original, lucid and intriguing narrative on Empedocles. - Phronesis
This is a most remarkable book, learned, discursive, but yet sharply
focussed, on a subject which might seem to lend itself readily to
various sorts of intemperate speculation ... this is splendid book, and
one that should generate much discussion. - John Dillon, Trinity
College, Dublin, Hermathena, no 164, summer 98 (Dillon är en av de tyngsta platonism-forskarna)
https://global.oup.com/academic/product/ancient-philosophy-mystery-and-magic-9780198150817?q=kingsley&lang=en&cc=se#
Efter att ha skrivit om Eld-elementet som Inferno - 4 elementen (Empedokles original - 2 inlägg) - läste jag vidare (tredje omläsningen på 19 år). Hur Eld flyttades upp till himmelen i ett senare skede avhandlas längre fram i Kingsley. För den astrologiskt kunnige nyplatonisten Plotinos 600 år senare var Eld det mest gudalika elementet.
Men redan Platon hade placerat astrologins fyra element som levande former eller väsen i det övernaturliga - avfällingen Aristoteles kunde inte slita sig från det förfallna biologiska perspektiv som alltjämt dominerar väst och på grund av honom blev de fyra elementen förringade som just bara materiella element och kunde lätt avfärdas som strunt när naturvetenskapen kärade ner sig i nya förklaringsmodeller.
Tyvärr har den idéhistoriska/klassicistiska studien blivit våldsamt dyr med åren (kapitalismen söker aktivt dummifiera allmänheten - varifrån kommer all denna högervridning hos massorna?) Man ska nog vara extremt historiskt intresserad för att lägga en tusenlapp på en 400-sidors pocket. (Dessutom börjar sidorna lossna vid tredje läsningen och jag limmar friskt för att den ska klara en ev. framtida fjärde omläsning.)
Räknar man alla fotnoter i pytteliten stil längst ner på sidorna är den säkert 600 sidor lång och blir med ens extremt akademisk (lusläser man alla referenser i noterna finns faktiskt ett och annat guldkorn där också). Men den går att läsa som en spännande deckare som löser många gåtor kring magikern Empedokles (som hävdade att han var en "invigd" som i detta jordeliv uppstigit till gudanivå).
Kingsley är omistlig vid pågående parallelläsning av nyplatonisten Proklos 400-talskommentar till Platons kosmologiska "Timaios". Den senare är egentligen påbyggnadslitteratur och knappast introduktionssmaterial. Och så har vi ju Sverige-horoskopets avvikande omen om högre bildning och filosofi, så det kanske inte är ett helt lyckat boktips.
Kingsley överensstämmer i vilket fall helt med hinduisk astrologi när han förklarar vad Platon kallade den rationella själen (hellre än den personliga daimonen) egentligen inte är förnuft i den moderna västerlänningens fattiga mening utan mer av ren intuition eller tydlig klärvoajans. Kingsley påpekar att grekerna inte alls förföll till skrock och magi under Romarrikets dagar som forskare i Väst påstått i hundra år. Empedokles, undersökt via nya och nygamla källor, visar tydligt att Väst en gång ägde en djupare insikt om medvetandet. Vill du bara förbi ett denna tidens barn, läs för all del Dagens Nyheters vetenskapsbevakning. Framtidsmänniskorna bygger på sina själar via andra medel.
Fick just syn på spränglärd filosofie doktor som ägnar sig åt antikens/senantikens astrologi som var i högsta grad andlig och som också den här bloggen vagt orienterat sig mot även om den började som försök att kvantifiera den indiska/sideriska zodiaken.. Den brittiskfödde akademikern P. James Clark har gått en djupare väg och hävdar att hinduisk/persisk astrologi är nyckeln som väst. Jag är besviken på hans blogg som saknar datum på artiklarna och i ett fall inte ens uppger vilken text han skrivit av, även om det uppenbarligen är en 1800-talstext (nämner både översättaren Thomas Taylor och ett teosofiskt verk).
https://classicalastrologer.com/the-chaldean-oracles/
Men texten är bra och gav nya insikter om en sida av den persiska zoroastrianismen via fragmenten som återstår av de Kaldéiska Oraklen (inga orakel utan ursprungligen en hel kosmologi). Clark ger några "orakel" (inte alla) som exempel, men det är den föregående texten som intresserar.
I den gamla artikeln ser man mycket bättre än i Ruth Majerckis moderna akademiska översättning (1989) vad fragmenten avhandlar. Majerciks konstruktion är "fegare". Är det en 1800-tals romantisk introduktion till en förlorad världsbild Clark föredrar återge ringer det väldigt många klockor som förbinder den här versionen med både indisk astrologi och den västerländska nyplatonismen (där särskilt Proklos på 400-talet var stor anhängare av de Kaldéiska oraklen).
Indisk astrologi propsar på att klassa de fyra elementen lågt, likt Aristoteles materiella fyra element. Det intressanta i den här texten är att den exakt likt den hinduiska traditionen fokuserar de "inre" fyra elementen som här kallas essenser och som ockuperar en högre verklighet än vår materiella värld.
Clark har valt en gammal, enligt dagens vetenskap daterad eller obsolet text om kaldéisk astrologi/kosmologi (minns att det var kaldéiska mager som sägs ha listat ut jesusbarnets födelse enligt berättelsen i Nya testamentet).. Men den avdammade artikeln klingar sant även om den är en 1800-talsfabrikation..
Minns t.ex. hinduernas klassificering av planeternas tillhörighet, Saturnus är till sin essens LUFT - detta är dess hemvist i en högre verklighet som också kan benämnas Luft. Men Saturnus härskar också över Jord-tecknet Stenbocken och JORD motsvarar en lägre verklighet, benämnd den materiella Jord-verkligheten. Hit flockas dagens materialistiskt lagda själar och där vägrar de acceptera den gamla läran om de fyra täthetsgrader eller essenser som grekiske Platon uppsnappat från öst (Babylon eller Persien) och som var fyra väsenden i hans likaledes "LEVANDE TING" med vilket han menade både Kosmos och den övernaturliga förlagan eller Paradigmet till vårt universum (LEVANDE-TINGET-I-SIG - noga utrett av senantike nyplatonisten Proklos).
Astrologin har bevarat dessa gamla föreställningar men i väst (där astrologin i stort är död nu) dog kunskapen ut efter renässansen.
I vilket fall, en oväntad och angenäm upptäckt av professor Clarks hopplöst svårnavigerade block som bara har bakåt/framåt som verktyg att upptäcka hans texter. Eftersom Vattenbärarens tidsålder varit på tapeten även på Sideriska siktet är det tursamt att han vald ut just en artikel (daterad till 2018) om denna som fast inslag:
https://classicalastrologer.com/2018/09/14/the-state-of-the-art-1/
I själva verket diskuterar professorn astrologis ömkliga tillstånd i väst och stycket om Vattenbäraren hämtar han från den klassiska astrologen Robert Zoller - en av de två enda astrologer i världen som förutsade 9/11-terrorn och gjorde så med hjälp av "klassisk" metodik.
Som framgår av Zoller-citatet ser han Vattenbäraren som en mörk era - inte olik den diktatur jag antytt. Det har förstås med Saturnus väsen eller essens att göra. Outvecklade själar finner en sådan tid svår att fördra eftersom de befinner sig på en lägre utvecklingsnivå och inte förstår att tiden kommit för VÄRLDEN ATT BLI EN snarare än ett kaos av individer eller personfixeerade (egodrivna) själar.
Mer om den saken i texten om de Kaldéiska Oraklen som låter misstänkt likt det jag sökt prångla ut på den här budgetbloggen. Förklaringen till det är att min första favoritastrolog, Charles E.O. Carter. gavs ut vissa titlar på Teosofernas förlag. (Carters skärpta karta är helt delad på Luft och Jord, precis som den mäktiga nyplatonisten Proklos. Båda var tänkare om det jordiska men på metafysisk nivå.)
 |
Efter några skräpböcker föds bloggarens astrointresse 25/2 1983 med "Principles". (5e revisionen 1963) Carter använde västzodiak men fattade mer.
|
Hans doktrin om de personliga (Väduren, Oxen, Tvillingarna, Krabban), de individuella (Lejonet, Jungfrun, Vågen, Skorpionen) och de universella (Skytten, Stenbocken, Vattenbäraren, Fiskarna) kan ha varit påverkade av teosofernas "lån" av varjehanda österländsk vishetstext.
Clarks återger den anonyma texten som ser likheter mellan den judiska kabbalan och kaldéisk vishet. Så typisk en västerländsk text från 1800-talet som tycks ha sett med klarare blick innan västerlänningen gick in i sitt förmörkade och krigshärjade 1900-tal som just nu håller på att kollapsa (Trump som startskottet). Clark är märkt av sin brittisk-amerikanska nationalitet och återger en alltför pessimistisk syn på Vattenbäraren. Trumps födelsehoroskop är oerhört förvirrat men rymmer både den gamla och den nya människan.)
 |
Utgiven 1928 av Theosophical Publishing House Ltd, Adyar India & Wheaton Ill. USA
|
Extraspaning - döm aldrig boken efter dess omslag
Vissa böcker har gjort ett outplånligt intryck. Som "The Principles" som jag minns hur jag motvilligt köpte en eftermiddag. Omslaget var talanglöst och boken hade förpassats till en låda med reaböcker.
Men efter två värdelösa astrologiböcker skickade den här signaler till mig att det kunde vara något bättre och redan efter några sidor hörde jag ett knivskarpt intellekt tala till mig (Carter hade tänkt bli jurist men blev så överraskad av vad han fann i astrologin att han bytte studieväg).
Idag kan man med siderisk zodiak läsa in flera budskap från köptillfället. Tiden är rekonstruerad men tycks stämma.
Boken var en säljflopp för bokhandeln och var nött efter många år i hyllan. Sol och Måne har en bruten livslinje (210°) men jag plockar upp enda exemplaret utan att fästa mig vid Solens "förmörkade" 8e-husplacering (såg verkligen inget ut för världen). Den visar sig innehålla renaste vatten som tänkas kan. Här gäller inte varningen om att för mycket Vatten skadar.
Månen i Krabban är bra för nybörjare och har starkt stöd av Jupiter-Skorpionen i den goda karmans 5e hus och Jupiter i sin tur stöttar den "upphöjda" Venus i Fiskarna i 9e "bästa huset" för högre insikter.
Inte ens skadegöraren Mars (nära Venus) kan hindra detta välsignade bokköp (man kan ev. se Mars som ytligt slitage på reaboken, precis som Solens styrka döljs av 8e husplaceringen).
Carter var född helt under JORD och LUFT och vad ser man i kartan om inte en förträfflig mix av Merkurius (intellekt, verbalitet, logik) i Stenbocken med en stark bas i Saturnus i sitt "upphöjda" läge i balansens och proportionalitetens Vågskålar. Både är hörnplacerade (prominenta) och det är inte konstigt att jag läste den här koncisa och välformulerade boken gång på gång tills jag i princip hjärntvättat mig till en junior-Carter.
Fler kopplingar mellan boken och dess köpare kan uppsnappas: Den världsliga framgångens månnod Rahu står maximalt svag i 12e förlust eller offerhusets 8e grad Tvillingarna. Men köparen föddes med 10e graden Tvillingarna som ascendent (nära Månen i 12e graden) och uppenbarligen nådde även bokens vid köptillfället svaga norra månnod fram till honom, inte minst som bokens Merkurius är så stark och samma planet är bloggarens ascendenthärskare OCH atma karaka (själsindikator).
Därtill är bokens Merkurius-fundament Saturnus i Vågen är bloggarens soltecken (och därtill ägare till hans 9e filosofihus). Lämnar man indisk astrologi och lyfter in hellenismens "personliga daimon" har bloggaren sin högsta själsnivå i Vattenbärarens 16e grad (åter i 9e filosofihuset) - mycket nära bokens reducerade solglans i 8e husets 13e grad. Det är väldigt snarlikt Rahu-ominat - svaga signaler som ändå registrerar i bloggarens karta och resulterar i bokköpet.
Således flera tecken från den sideriska astrologi jag ännu inte komma att hitta på många år att rätt person köpte reaboken för facila 27 kronor (typiskt nypris 50-6o runt 1983).
Det går att spekulera kring Solens och Månens dissociation: är detta en signal att den tropiska västzodiaken dock var fel väg att gå? Samtidigt var författaren en så exceptionellt god pedagog (Merkurius/Saturnus) att boken blev "tredje gången gillt" för att ämne som länge lurat i bakhuvudet (jag har sysslat med astrologi i två eller tre tidigare liv av nattliga drömmar att döma. Drömmar kunde öppna till själens högsta nivå enligt senantikens teoretiker - även avtrubbade människor kunde den vägen få påfyllning från det gudomliga!
Jämför psykologen Jung som menade att vi kan drömma arketypiskt - både den antika och moderna bilden förutsätter förstås att arketyperna reduceras till bilder som det lägre sinnet kan uppsnappa. Men även en avtrubbad människa har en gudomlig högsta nivå och kan kan tänka sig mycken kontakt mellan denna och det gudomliga som den låga kött-människan inte ens förmår registrera i drömmen - men här talar man ovanligt lågt utvecklade själar.