Jag gillar normalt Vänsterledaren Jonas Sjöstedts tankar och nerv, även om hans expressivitet bryter illa mot viljan till självbehärskning. De här motsatta impulserna får honom ibland mest får honom att likna en sprickfärdig våldsverkare med äkta mord i blicken.
Men när han i SvD lovsjunger festnotestrimlaren och avgasfusk-mörkläggerskan Annie Lööf - med hänvisning till att hon som ung politiker överlevt just smutsiga anklagelser av den typ jag just föredrog just därför att det finns en mörk eld bakom röken - då avslöjar Sjöstedt att också han gått och blivit en korrumperad politiker som står närmare andra av hans skrå än de grundläggande honnörsord en äkta socialist borde följa.
Det kan också vara så att hans typ av feminism gör honom till en kärring själv så att han är beredd att bortse från det inte helt obetydliga problemet med Lögnens ande bara för att Annie Lööf är kvinna. En sådan man är sannerligen inte någon vän till kvinnor. En riktig man sätter den felande kvinna på plats och Lööf är tamejfan något av det mest illistiga och bedrägliga som någonsin visat sig i svensk politik.
Men hur skulle en arbetare som Sjöstedt kunna genomskåda en juridikutbildad retoriker? Låt vara en medioker sådan - Lööfs brist på substans är inte barnsjukdomar utan återspeglar det faktum att hon är klassisk svensk medelmåtta fast med lite högre utbildning. (Se den senaste forskningsrapporten om hur svenska skolan producerar mer mediokritet än någonsin! T.o.m. högutbildade ligger långt under vad man kan förvänta sig av den inhemska eliten som har till uppgift att tänka åt folkflertalet.)
Sjöstedt har helt enkelt sin ideologiska kompass när han går ner sig och talar från person- eller individnivån. Han måste ha torskat på Lööfs kvinnliga charm. I värsta fall kan vi reducera den patetiske Sjöstedts försvar av Lööf till föga mer än exempel på truismen "lika barn leka bäst".
För när jag granskar bådas horoskop tillsammans ser jag ju att det är Jonas Sjöstedt som tragiskt identifierat sig med den 19 år yngre Annie och kanske t.o.m. är lite betuttad i henne. Där sex inte är möjligt kan libidon istället få sjuda i heta debatter dem emellan. De är säkert båda behagliga upphetsade av argumentationen eftersom båda är stridspittar, styrda av omoralens och separationens planet Mars!
 |
| Solar i opposition: "motsatser attraherar varandra" Månar i kombination: "lika barn leka bäst" Exakta barn av samma äregirighets Drakhuvud (Rahu) |
Att bara följa sammanhangen mellan de färgade zonerna i den här "naturliga zodiaken" är komplext nog, men de ofärgade områdena innehåller faktiskt också tecken på tesen om de likasinnade barnens tycke för varandra (som egentligen bara är självbespegling - med tid och mognad kan dagens älskling blir morgondagens fiende - panta rhei - allt är under ständig och flytande förvandling här nere i den drömlika delen av skapelsen).
Som synes har båda politikerna ett sinnelag som är offer för Olyckan, vilket är den gruvliga sanningen om Månen i Jungfrun. På den här nivån är astrologi inget man kan egoboosta med, den är helt enkelt en förment objektiv skiss av felskär som själen kan göra och Jungfrun är inget annat än det mytologiska Syndafallets eget tecken, diskret tecknat av att planeten Venus sägs "falla" i detta tecken, att Jungfrun placeras under dödens symbolisering av den västra horisonten, den sjätte zonen så att säga ett limbo innan Domens dag som varje själ genomgår efter varje liv och därför aldrig kommer att komma i någon banal kristen mening. Domens dag är en kontinuerlig gallringsprocess så länge själar är involverade i återfödelser till planeten Jorden.
I någon mening lider därför både Sjöstedt och Lööf och alla andra med samma sinnelag av en slags psykisk blindfläck som med lätthet gör dem till Fiendens offer och ibland själva förmedlare av Fiendens falska budskap.
Jungfrun är Kore eller Persefone (den unga flickan/oskulden) som dansar på den agrara Jungfruns rika fält när Fienden - dödsrikets Hades själv springer upp ur underjorden och förgriper sig på Jordmoderns dotter. Det goda med den här placeringen ses hos Jonas Sjöstedt (men absolut inte hos Annie Lööf): nämligen hans hängivna försvar för samhällets olycksbarn, för de arbetande kvinnorna. Lööf är istället redan kidnappad av Djävulen/Hades/Pan och ett hjärntvättat språkrör för marknadskrafterna, dvs en omskrivning för den barbariska naturmänniskan som inte vägleds av den högre, genuint mänskliga sociala insikten - socialism.
Men Olyckan ligger alltså i oskuldens godtrogenhet och båda politikerna ser alltså samma kvalitet hos varandra och åtminstone Sjöstedt divergerar därför från Sanningen eftersom det han läser av hos Lööf bara är en liten del av hennes betydligt mer intriganta natur. Sjöstedt är en enkel människa, vilket ses av de flera helt enfärgade placeringarna, där avsaknaden av färgklick i mitten indikerar att också tecknets härskare befinner sig i ett tecken av samma element. Annie Lööf har istället vad jag kommit att uppfatta som den mest sliriga och opålitliga blandning av simpla och instinktiva begär - Vatten - och Luftelementets försök att efterhandsrationalisera det som inte kan rättfärdigas om man har kontakt med Sanningen.
Sanningen är inte sidoordnad med Lögnen som om de vore ett komplementärt yin & yang-par, Sanningen ÄR, och Lögnen är en vinkling som brutit sig loss och producerar partsinlagor som inte längre gagnar Helheten - ett slags syndafall även detta.
Sjöstedt är föredömligt enkel och rak på sin solära sida, där Solen ägs av krigaren Mars i Solens eget tecken Lejonet. Eld/Eld-synergi som kan förklara varför han ser rent mordisk ut när han är i debattagen.
Lööf har istället en vek intelligens som ständigt manipulerar och söker vrida saker till sin fördel. Solen är rationaliserande i Tvillingarna men dess bevekelsegrund ses via disponenten Merkurius i partsintressets Kräftan. Hon är med andra ord t.o.m. FÖDD att snitsla sig en karriärväg (Solen) i Lögnandens tecken och uppfyller alla de fördomar man har kring jurister som behärskar det Platon så föraktade: retoriska gåvor som tappat kontakten med Sanningen. Sofister som försöker tjäna pengar på sin rationalistiska grundådra.
Men Sjöstedts personliga sida (Månen) är faktiskt ett problem, och det dök upp så fort han blev Vänsterpartiets nya ledare och tvingades stå till svars för varför hans nya bostad (Månen) i Stockholm låg i de gamla nazisympatiska högerkvarteren i Stockholmsstadsdelen Östermalm. Nu har han flyttat därifrån, men hittas alltjämt på en högreståndsborgerlig adress. Månen i Jungfrun är som sagt en blindfläck för honom, och det blir inte bättre av att psykets disponent enligt den naturliga zodiaken OCKSÅ befinner sig i ett av de onda zodiaktecken.
Återigen: Ledsen en del av bloggens besökare, men vissa zodiaktecken representerar som sagt AVFALLET från Sanningens väg, och har ni dessa tecken dominanta i era horoskop ÄR ni den del av mänsklighetens problem med mindre ni likt den excellenta Nina Björk blir medvetna om problemen - som står skrivna i era födelsehoroskop - och vänder er mot dem. Således är Nina Björk medveten om sin svaga Måne och Mars i det näriga Vattenelementet men istället för att själv leva ut detta träsk av kapitalistiskt hunger använder hon samma drivkraft till att angripa sig själv!
AB recenserade nyligen Björks senaste bok om den socialistiska revolutionären Rosa Luxemburg, och inte ens borgerliga SvD kan låta bli att tjusas en smula av hennes uttrycksförmåga. Nina Björk har vänt allt det svaga till styrka i sitt födelsehoroskop eftersom hon tycks hörsamma Sanningens ande. Hon blir en del av lösningen, en som ser att det finns en Mänsklighet som skulle kunna fungera bortom Vattenelementet som den Vegetativa Själens fula närighet när den upphöjs till system. Men ett rent vatten kan också liknas vid en spegelblank vishet som ser och förstår utan att "gå ned sig". Det är det rena Vattnet som i Fiskarnas skepnad till sist kommer att förlösa Jungfrun mittemot för dess syndafall ner i Dödsrikets materialism - Jordelementet.
Fiskarna behöver inte vara aktiverad i horoskopet, en VERKSAMT GOD Mars kan räcka för att individen ska ta hängiven strid mot girigheten som naturligtvis finns i människan även om kapitalismen är ett system avsett att legitimera människans fulaste och mest obegåvade sida.
När Jonas Sjöstedt går ner sig på personnivå och där försvarar en kvinna som med hela sitt hjärta vandrar som Lögnanden dikterar, då är det tydligt att Sverige inte ens har ett fungerande Vänsterparti längre. Hela den jävla politiska representationen har kantrat åt höger. Kapitalismen vann och Sverige kommer att vara bland de första välmående västländerna som drabbas av terror. För när inte höger/vänster-skalan finns kvar att påminna om oskicket där De Rika skapar en värld med De Fattiga, då kommer SKUGGORNA fram, det som skrämda västerlänningarna kallar terrorism eftersom dessa mörklagda människor i kapitalismens hägn likt Lööf och Sjöstedt har haft OLYCKAN att bli blinda för vad de faktiskt håller på med.
Jordelementet har den fördelen att man däri upplever det man sysslar med som verkligheten. Och den som tror på det man sysslar med upplevs ofta som "solid" och pålitlig av den oreflekterande omgivningen. Problemet är bara att detta är grövsta sortens illusion. Jord är likställd med Platons liknelse med de bundna fångarna i grottan. Verkligheten börjar först i solljuset utanför grottan, dit Hades förde den oskuldsfulla och därför lättlurade Jungfrun/Persefone. Och enbart med Luft föds intresset att se den logik som ytterst sett har en gudomlig avsändare, den moraliska världsordningen (den universella dharman).
Jag har i mitt lilla arkiv enda fall av försök till våldtäkt, man mot man, och gissa vem det tilltänkta brottsoffret var? En man född med Solen i offrets Jungfrun som i berusat tillstånd i sin ungdom lurades in i ett parkeringshus i centrala Stockholm och upp i någon kontorsbyggnad. Han kom till sans och lyckades fly, i princip med byxorna nere vid vristerna! (Om jag inte missminner mig påbörjade han terapi inte långt därefter, förskräckt av sina många blindfläckar och omedvetna problemkällor.)
Jungfrun som den alltför hårt analyserande Merkurius blir närsynt pga. fixeringen vid Jordelementet och saknar den större helhetsbilden som också kräver att man ser det osynliga. Jungfrun förs därför från Elysiums fält ner av mörkrets makter (personifierade som Hades) till underjorden - vår värld - och livegenskap. För minns, Jungfrun står ju också för trälen och lönearbetet, för alla de korttänkta "egna-plånboksindivider" som de rovkapitalistiska överherrarna så enkelt styr med små ekonomiska knuffar, än hit, än dit. Jungfrun är med rätta associerat med Olyckan i den antika astrologin. Den inbjuder Olyckan genom att ta sikte på det materiellt individuella, vilket är vad Jord i kombination med den uppstyckande Merkurius resulterar i. Talar om "valfriheten" och "mångfalden" som förblindar för det större onda som man inte längre ser i sin upptagenhet av pseudovalen av el-leverantör, med mera.
För den som inte mycket har, blir fattigdomen också en allmän närsynthet och dumhet som gör att fattigdom och underklass tenderar att gå i arv från generation till generation. Det krävs att någon helt slutar tänka i materialistiska termer (likt Nina Björk) för att nå nästa nivå i spelet.
Den nivån verkar inte Jonas Sjöstedt ha klarat. Jag jublade nog i förtid då han valdes till partiledare. Skälet var den rena och starka aktivismen i hans Eld-Sol. Vid ett senare tillfället sökte jag försvara hans Måne-i-Jungfrun med att den dock inte ledde hans Sol. Men i ärendet Annie Lööf hade jag helt fel, och Sjöstedt också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar