Förfäder, vilken är Coronas avsikt med Människan?

[Efter att detta skrevs har Världshälsorganisationen varnat att corona kan komma att övergå från pandemi i "kronisk" endemi och att nästa påfund från Naturen kan bli en "dräpare". Det uttalandet strax före årsslutet sorterar förstås också under den pågående och sällsynta konjunktion mellan Saturnus/Kronos och Jupiter bloggen har skrivit om tidigare i december.]

Ett avsteg från horoskopkommentarerna inför 2021. Här riktar jag en fråga till det gamla kinesiska oraklet I-Ching (Jijing), en typ av fråga västerlandet enligt materialistisk logik inte längre kan ställa. Forskarna är upptagna av att förstå coronaviruset och hejda pandemin och ingen modern materialist är kan föreställa sig att Naturen skulle kunna ha avsikter med sina påfund. (Bara för en defekt rationalitet utesluter vissa tankar varandra.) 

Kemisten James Lovelocks Gaia-teori var så långt det västerländska intellektet förmådde sträcka sig på 1970-talet. Teorin var inte i närheten av de gamla kinesernas insikt i Naturen, men åtminstone ett steg bort från den rena materialism Väst åter drattat på ändan i.

Samtidigt som mänskligheten triumferar i kunskap och uppfinningsrikedom har varit genom att lägga åt sidan den respekt för naturen och gudarna som uppvisades av mänskligheten medan den ännu var mogen – det syns som evolutionen går baklänges och vår tids oansvariga drift beror på att arten regredierat och givit sig sjutton på att utvinna allt Jorden har att ge. Människan har blivit en parasit på Jorden. Hade människan utvecklas bara lite annorlunda hade kanske helhetsblicken kunnat gå hand i hand med upptäcktslusten, men nu ville det sig annorlunda. ”Upplysningen” i Väst, den påstådda befrielsen av människan från övertro och religion blev t.ex. ett race mot helvetet.

I antiken visste alla folk att förbrytare straffas av en högre rättvisa, så ur gamla högkulturers perspektiv är det helt logiskt att ställa det vördnadsvärda oraklet frågan ”VILKEN ÄR CORONAS AVSIKT, OM NÅGON?” 

Avsikt "för mänskligheten" ligger underförstått, annars vore frågan lika banal som de moderna vetenskapsmän som förklarar att ett virus bara vill överleva som egen art, för att sedan ändå slira ut i halvt metafysiska resonemang genom att tillskriva covid-19 någon slags intelligens: viruset sägs anpassa sig så att det inte blir alltför effektivt och dödar varenda värddjur. 

Orakelfrågans tillägg ”mening…om någon” är ändå min eftergift för västerländskt synsätt, för det vore arrogant att utesluta att viruset faktiskt bara vill överleva för egen del (just som ”själviska gener”, de där som det nu blivit omodernt att tala om igen). När allt kommer omkring var det kanske bara en ödets nyck att viruset hoppade från djur till människa (om det nu är vad som hände - berättelser om Upprinnelsen är alltid svåra att formulera).

Kineserna ställde i antiken orakel med hjälp av 50 röllekestjälkar som flyttades runt på underlaget och producerade talvärden vilka till sist konverterades till en sammansatt symbol med yin och/eller yang-aspekter. Ett litet självinneslutet kraftpaket, en symbol för frågeämnets dynamik. 

Slumpen skulle vi säga om stjälkarnas sätt att lägga sig. "Du enkla människa", skulle kineserna muttrat. De hade redan utforskade många frågor om människans psyke, dess renhet och interaktion med goda och onda andar. Tanken var att det i första hand var förfadersandarna som levde i himmelen som påverkade växtstjälkarnas sätt att gruppera sig. Förfäderna  stod närmare Tao (Dao) än jordborna och kunde därigenom förmedla högre visdom om Vägens "arketypiska" förebild, och som guidade frågans sak. Därefter var det bara att konsultera Facit (I-Ching) där stjälkarnas samtliga utfall kommenterades i 64 kapitel, ibland komplicerade omen med många yin- eller yangaspekter verksamma inom den avbildade situationen, ibland enkla schablonsvar. Men t.o.m. de enkla svara kan vara nog så svåra att koppla till verkligheten, vilket kommer att visa sig här.

I-Ching (alla mina nio översättningar till engelskan - det har gjorts långt fler) har stått orörd många år. Jag tog nu fram en modern och använde framlidne fysikern Kerson Huangs (med hustrun Rosemary) smarta justering av den krångliga stjälkmetoden till en med 50 mynt som ger samma odds i utfallen. Ringrostig gjorde jag fel två gånger men med ärligt uppsåt förlåter himlarna små koncentrationslapsusar och det "kändes" rätt att fortsätta även efter att ha rättat andra felskrivningen.

På frågan om Coronas eventuella avsikt med mänskligheten fick jag ett schablonsvar som dessvärre kräver en vis människa att förstå! 

Första tanken är att svar nr 63, Chi Chi (Ji Ji), "Redan vadande" (vada till fots eller ta båt över ett vattendrag) är ett extremt pragmatiskt svar: 

"Strunta du i virusets avsikter, nu är det här",  som en fiendearmé stiger i land och hotar Mittens rike (vår värld är naturligtvis en mycket viktigare landmassa än alla andra, människan sig själv närmast, vem minns de nödslaktade minkarna).

I-Ching ser ut att driva gäck med frågeställarens antropocentriska fråga och konstaterar bara att viruset nu är här och "förfäderna" har bläddrat fram bästa liknelsen, kapitel 63 som kan läsas som just en lyckad invasion. (Den fulla texten till ominat Chi Chi innehåller som många andra kapitel liknelser hämtade från krig.) 

Men här är problemet med oraklet i ett nötskal: vilket perspektiv anlägger svaret? Söker Chi Chi teckna situationen via en liknelse eller är det bara en replik rakt till frågeställaren? Vissa av bokens kapitel innehåller snabba returer till frågeställaren. Som när kapitel 8 säger: "Fråga dig igen om du verkligen besitter en ledarens egenskaper?" och följer upp med en förklaring: "Orostider är å färde".

Förtrogen med I-Chings innehåll kan man ofta fråga sig varför just det svaret gavs och inte ett annat som ser ut att beskriva nästan samma sak. Förklaringen är att man inte förstår systemet i tillräcklig nyans. Jag gav upp efter flera årtionden! Att förstå I-Ching perfekt skulle placera mig många nivåer över översättaren och uttydaren Kerson Huang, vars översättning jag konsulterat minst. Och han var ändå en av världens främsta matematiker!

Den hedervärde Kerson Huang
(1928-2016)

Om nu svaret illustrerar Coronas avsikt med en framgångsrik landstigning gör I-Ching skäl för att vara högsta mänskliga vishet inkapslad i 64 grundmotiv. Teoretiserande som "avsikten med..." är fullständigt ointressant när vi redan har fienden på vår mark!

Men nu blir oraklet oroande för mänskligheten, för i "domslutets" ord förekommer ett ord som kan översättas "folkuppror" eller "anarki"!

Jag har skannat den dryga sida som ger glosor (och även en kommentar till den symbolik som är motbilden till den erhållna, i det här fallet nr 64 som beskriver situationen FÖRE vadandet påbörjats, en situation innan virusattacken ens kommit i gång och där oraklet därför är vagt om framtiden. 

Av denna motbild lär man sig att det därför är ett genuint hot denna corona med sina listiga mutationer. Redan här kan kan se en "mening" eller "avsikt". Corona avser besegra mänskligheten! Skulle detta vara rätt läsart bekräftas bloggarens smygande misstanke att människan (eller ledande grupper) gjort Naturen så förbannad av hon här släppt loss den första av "Egyptens sju plågor".

Nedanstående klickbara bild ger huvudtexten i kapitel 63. Det är Rudolf Ritsema/Shantena Sabbadinis extremt besvärliga översättning. Inga försök ges att ge texterna en mening utan varje ord översätts individuellt! Detta gör texterna helt obegripliga eftersom det ofta är en annan innebörd än den givna som är den rätta, men för enhetlighets skull används samma "rot-mening" genom hela boken. 

Direkt under ges en rejäl samling betydelser, så man kan byta ut varje ords innebörd och gå helt vilse i vad svaret söker säga. Tanken är nog god: en västerlänning utan kinesiska har säkert nytta av att sitta länge och studera orakelsvaret och pröva alla möjligheter. Men det är definitivt inte nybörjarens förstaval. Jag har lekt med I-Ching sedan 1979 och R/S-versionen har givit många nya insikter. I samtliga tidigare översättningar till västerländska språk valde översättaren att tolka texterna. Det har lett till många tvivelaktiga översättningar, ibland totala missuppfattningar av vad texten literalt säger (utan djupsinniga symboliska tydningar).

Den kanske fortfarande mest kända I-Ching i Väst är den av tyske prästen Richard Wilhelm som fick hjälp med sin översättning av en lärd konfucian tidigt på 1900-talet. Den tyska texten översättes till engelska av Carl Jungs översättare Cary Baynes och blev "hippiebibeln" för en generation. Men om det uppstod problem redan i överföringen till tyska tillkom ytterligare oklarheter i den engelska. Dessutom är det en konfuciansk tolkning som ges, 100 år senare har sinologer lärt sig mer om hur ord och hela textstycken kan ha uppfattats för 2500 år sedan.

Wilhelms översättning är ett bra exempel på hur en "färdigtolkad" översättning kan se ut:

63, Chi Chi, Efter Fullbordandet

Efter fullbordandet. Succé i smärre frågor.
Framhärdande nyttjar.
I begynnelseskedet, god lycka.
I slutet, oordning.

Ritsema/Sabbadini gör inga försök att binda ihop sina ord, avskalade till "rot-meningar" (fet röd stil i skanningen) annat än med små bindeord (i mager stil):

Redan vadande.
Växande (det) lilla.
Skördar, Prövning.
Initialt: signifikant.
Fullbordande: oreda.

Någon kan haja till inför orden "skörd" och "prövning" - det är helt rätt att läsa detta som Skördemannen och hans granskning eller prövning av skördens kvalitet. Dålig frukt förkastas. Det är något av "Domedag" över den här processen inom ramen för det som redan är över, det som redan korsat floden. Syftar oraklet snarare än viruset på mänskligheten och dess nuvarande målsättningar?

Dessa nyckelord (och några till) upprepas på många ställen i I-Ching och Richard Wilhelm valde som synes en helt annan tolkning av orden, en som många idag menar är fel. 

*****

Orakelfrågans "avsikt" är synonymt med "syftemål": man ställer sig i virusets position innan det tagit fart och ber oraklet visa vad viruset ser för mål, vilken "sikt" som ges "av" startpositionen. Som mystiker och filosofer säger: effekten ligger inbäddad redan i orsaken, så egentligen behöver man inte gå vilse i materialistens yttre värld av avstånd och gångna dagar. Allt står klart för viruset från första början: "tiden är angiven" - viruset dyker upp på historiebokens sista sita, Efter fullbordandet, när människan trodde hon har herre över sitt eget hus. Viruset kommer till sist att föra mänskligheten till kaos. (Samhällena är ju där redan, efter nio månaders ekonomiskt hackande.)

Men stopp och belägg! Nu bytte jag förrädiskt subjektet, viruset, och tog mottagarens perspektiv och ser ur detta människan drabbas av kaos. Följer man med trohet mot satsdelarna (vilket inte är någon självklarhet med bildspråk där ett tecken kan var både substantiv och verb) viruset hela vägen, säger oraklet istället att viruset framgångsrikt landstigit på värddjuret människan men det också är så långt historien kommer att gå. Det är viruset som i slutändan kommer att förlora sina initiala vinningar (dvs. människan kommer att nedkämpa viruset). 

Problemet är att dessa orakel är så flytande att man kanske misstar sig om man är alltför logisk och strikt slav under grammatiken i tolkningen. Men om en mänsklighet i kaos är en möjlig läsning och detta virusets avsikt är för horribel att tänka sig, måste jag påminna om att det krävs en vis människa för att förstå I-Ching, definitivt ingen under sextio menade citat som troligen lagts i Konfucius mun av okänd tänkare. 

Bara genom genom att själv äga perfekt sanning i hjärtat eller "trohet mot Centrum" (som I-Chings 61:a kapitel diskuterar) går det att förstå vilken av flera möjliga tolkningar som är den rätta. Här vågar jag nog säga att inte en enda västerlänning (mig inräknad) klarar att använda I Ching med osviklig framgång. 

Redan på tusentalet hade reglerna för tolkning gått förlorad och 1100-talsfilosofen Chu Hsi (som bara statsvetaren Henry Wei i sin obskyra "The Authentic I-Ching" skakat liv i) beskrev en märklig uppsättning regler för att förstå de mer komplexa orakelsvar där mer än en symbol aktiverades). I den mer kända översättningen av Wilhelm fanns några sidor med helt annorlunda riktlinjer. Andra översättare har givit ytterligare förslag till hur man hanterar "komplexa svar", och inget är riktigt övertygande.

Utvikning. Chu Hsis klassiska metafysik: I sin rot är mänskligheten Himmelen och Jordens (kosmos) impuls att producera ting. ... Impulsen att producera är ingjuten i världens myriader varelser men är i människan sublimerad till egenskapen "mänsklighet" ("auktoritativ personlighet") som, när den fulländats innebär visad omsorg och ansvar för ändra i rätt mått (eller med Nya  testamentets plumpare formulering: Ingen mening kasta pärlor inför svin).

Nu är svaret Chi Chi visserligen okomplicerat, ett tema utan interna förändringar som leder över i ett helt annat tema. Chi Chi låter lite som när Jesus drar sin sista suck på korset och säger "det är fullbordat". I-Ching säger istället att corona gjort vad det ska, "redan klart".

(Notera att R/S gloslista anger att man inte bara "redan vadar" utan redan "vadat klart" - översättarparet borde ha snackat ihop sig bättre om rubrikvalet, som borde ha lytt "Already Forded".)

Domslutet ger sedan de relevanta skedena efter en landstigning eller erövring. Allt hänger på om man har rätt att fladdra i perspektivet som ovan: så att corona "gjort jobbet" och att "i slutändan kaos" beskriver följdverkningen av landstigningen, dvs det frågan gällde: virusets avsikt.

Lite oroande är trots allt att detta är ett av oraklets "kosmiska" eller "stora" svar och har att göra med t.ex. en hel civilisationscykel. Chi Chi indikerar således att Corona framträder i samband med slutfasen av en dynasti, kultur etc, att göra. Bara insikten om VAR i helheten av det den kombinerade spatio-temporala världsbilden temat Chi Chi har sin plats, är minst sagt oroande.

Domslutets ominösa ordalydelse på slutet, och möjliga giltighet bortom alla satsdelar, gör att man inte kan utesluta (i brist på vishetens visshet) att corona FRAMGÅNGSRIKT LANDSTIGIT på värddjuret människan och att denna landmassa kommer att förfalla i kaos som en följd därav. 

Pandemin är en inledande etapp av Naturens Hämnd innan klimatet fortsätter arbetet på att decimera en civilisation som verkligt snabbt gjorde sig till Naturens (och Ti Shangs, Guds) fiende. Det finns t.o.m. detaljer i denna process antydda i domslutet om man läser det ur fågelperspektiv (som oraklet då av någon anledning valt, snarare än ur perspektiv av corona och dess ev. agenda): 

I ett tidigt skede av fullbordat faktum ("It is here...") tycker sig människan ha god lycka, "småsaker hjälper" henne (social distansering, vaccin) men dessa framgångar (förutom i Sverige då) är ytterst begränsade (hsiao = små obetydligheter) då coronan har ett större syftemål: att bringa mänskligheten i kaos, det kaos hon själv skapat.

Är det således ett genuint Domedagsvirus, bara att vi inte ser det än? 

Men hur skulle en vanlig medborgare kunna se något när medierna fullständigt bombarderar ländernas befolkningar med coronatrivia och kortsiktiga prognoser. Staterna vet att kaos väntar om man låter befolkningen - otränade i tanke - få delar av det stora scenario en politiker (får vi hoppas) är grundligt medveten om och redan nu placerar för (kapitalismens blixtsnabba nedmontering och ett globalt ihopsnackande mellan nationer som aldrig tidigare förekommit).

Vilken tolkning av temat Chi Chi ska man hoppas är rätt? Här kommer kapitalister och Naturens (egentligen Vägens/Taos) vänner att skilja sig åt.

*****

Efter 2020 kommer jag att överväga fortsatt bloggande. Coronans år kom och äntligen gavs tecken på att världen kommer tvingas överge grabbväldet och dess eviga krig. Nu har världen fått en gemensam fiende och kommer än en tid att fortsätta sin "vi mot dom"-mentalitet. Ännu dröjer Vattenbärarens tidsålder. Den kommer att märkas som en radikal förändring av tankemönstren hos allt fler.

Sverige 2021: Folkets turbulens

Bloggen har tröskat ur ämnet Sverige och dess förmåga att tillföra världen något gott, men här ett par ord om hur nya året kopplat till Sverigehoroskopet ter sig.

Skiftar man från astrologiskt tänkande till t.ex. den ordinära räknenissens finns ingen chans att alla världens länder har ett likadant horoskop som Sveriges och därför svarar likadant på den ovanliga proppen Saturnus+Jupiter som hämmar all lycka och tillväxt.

(Kapitalismen utgår från att ekonomisk tillväxt = lycka för de som lever på den tursamma sidan av samhället. Alla har nu sett hur de sämre ställda bara får det värre i västsamhällena, och det rådande systemets förespråkare är idag kloka nog att inte längre pladdra om "smulorna från den rike mannens bord som även faller dem som krälar på golvet till del" - det har ju visat sig att det här systemet är konstruerat för att bedra de godtrogna.)

Men detta är ett omen för Sverige, och sannolikhetstänkande existerar inte i det astrologiska universum. Vad som därför kan sägas är att det stinker skit även om 2021 för Sverige. Dels för att den stagnanta eller låsta konjunktionen i Stenbocken faller i de svenska hushållens 4e hus och tynger befolkningens ekonomi. 

Men Venus/pengar är inte bara hushållsekonomin, det är ju även Sverigehoroskopets ascendenthärskare, och ett gäng egoistiska toppolitiker som setts mingla i julruschen har en gång för alla visat vilka oduglingar svenska folket är, namnen som "outats" de senaste dagarna representerar ju de folkvalda (Månen äger 10e statsmaktshuset i detta horoskop) och Folket. Det är den egocentrerade Månen i Väduren i Sverigehoroskopet (se föregående inlägg om statsindividualismen).

Eftersom Folket/Månen står prominent i horoskopets västra hörn blir det ett väldigt ståhej när folkliga regeringsmänniskor bryter mot sina egna coronaföreskrifter. År 2021 tycks ha dragit igång några dagar före det exakta nyåret. Det är olycks- och sjukdomsplaneten Mars som ultrastark i Väduren (dess positiva hemmaläge) signalerar våldsam attack mot Folket/Månen år 2021 och det börjar alltså med att självcentrerade folkliga politiker visar vägen med sitt olämpliga uppträdande.

För ett årshoroskop är det bara dessa tre yttre planeter som är viktiga, Saturnus, Jupiter och Mars. Och månnodsaxeln givetvis, även om jag vet för lite om den. Men dess eget drama på himlen vid midnatt/nyår kan vara värt att notera: i transit möts här Venus och halshuggna södra månnoden (Draksvansen minus sitt demoniska och begärande huvud). Konjunktionen faller i Sverigehoroskopets 2a ekonomihus så det är ingen tvekan om vad det nya året handlar om. 

Ekonomin står under svåra omen från alla håll, eftersom konjunktion återknyter till Venus medfödda läge - och där fanns en annan konjunktion (Jupiter/Saturnus) i transit mitt över nationens och hushållens pengaplanet. Har Sverige någonsin upplevt en sådan här repression av allt det Venus signifierar. Säkert inte. Det börjar bli dags att Sverige och polaren USA snackar ihop sig om att starta krig någonstans i världen, så att åtminstone vapenindustrin har att göra!

Men hur ställer sig ett årshoroskop mot läran om planeternas ödescykler, den hinduiska dasha-läran? 

Sverige hösten 2020 och femton år framåt lyder under den onda Jupiter som betyder misslyckad blomstring eller spruckna bubblor för alla lycksökare och klippare. Att Liemannen Saturnus en tid legat konjunkt med Jupiter bara understryker den längre dasha-cykeln och det är intressant att den exakta konjunktionen just före jul sammanföll med nya rapporter om virusmutationer som definitivt är dödligare, även om det presenteras i bakvända ord så att majoriteten av alla läsare ska missa innebörden en att varje människa nu andas ut kompakta giftmoln med kapacitet att nå längre omkring sig och attackera redan högre upp i kroppens andningsvägar!

Svenska folket saknar både religion och filosofi och det blir en hönsgård av flaxande imbeciller av det här landet (vilket fotona från julruschen på Stockholms gator visade). Kartan för år 2021 betonar att detta blir ett år när paniken och ett okontrollerbart folk inte ligger långt borta. Varför? Ja, se på statsministerns horoskop - en typisk genomsnittssvensk, fast ännu lite mer korttänkt, och jämför kombinationen av skyddsprincipens Krabban och anfallsprincipens Vädur i hans horoskop med nyårskartan härovan. 

Här dyker samma två tecken upp och maximalt skadligt konfigurerade: Mars stark i egocentriska Väduren, en målmedveten och riktad attack mot Folket, eller Månen i den sårbara Krabban. Alla är upprörda just nu eftersom statsministern åtminstone symboliskt tedde sig som en Superspridare i trots mot sina egna förmaningstal till folket. Detta är just den intelligensnivå och grad av konsekvens man kan räkna med av de primitiva Väduren och Krabban i samma karta. Den klassiska hönshjärnan som säger och omedelbart gör något annat. 

Brunkol Damberg fick den otacksamma uppgiften att försöka reglera skadan. Det lyckades inte men svenska folket, som ränner i flock, behöver vridas ännu mer åt höger och det kan mycket väl komma att ske permanent efter den här skandalen just i nya årets upprinnelse. För det är bara en högerpolitik som slutgiltigt kan skadeskjuta Sverige till den grad att upploppen kommer från USA även till oss. 

Det gamla går inte längre att reformera i hälsosam inriktning, suicidala Finansmänniskor har förvandlat landet till sitt privata casino, så den nya världen kommer bokstavligen att födas genom Eld härnäst. Syndafloden eller Vatten är ett svagt folkminne om en tidigare utplåning av mänskligheten och försiktig omstart. Det kan vara sådana förändringens tider som ligger framför världen nu, men utdraget över många årtionden. Eldangreppet från Mars för Sverige 2021, visar dock att vårt land kommer att få känna på något mycket olustigt under nya året. Minns var Mars ligger i nationalkartan! I 8e korruption- och dödshuset.

Det går att se omen på många sätt och här försöker jag inte locka fram något specifikt utan noterar bara den "låga" stämningen. Men 2021 är inte något ljummet mellanår, här händer saker i de prominenta hörnhusen. Ta bara komplementparet Mars och Venus. Venus är helt knäckt i det minst prominenta av hörnhusen medan Olyckan/Mars är betydligt starkare i kartans tredje hörn (räknat från ascendenten). Venus som brukar gjuta olja på vågorna finns inte till hands, vilket får Mars attack att framstå som så mycket värre. 

Och Månen-i-Krabban - det borde stå för "folkimmunitet" givet Krabbans innebörd av "försvar" och "trygghet". Men 2021 attackerar Mars just Månen i högprioriterade 10e huset för "offentligt anseende". Är hela vaccinrabaldret bara en enda stor PR-ploj för att folket ska känna sig omhändertaget av Överheten?

Tillägg 31/12 11:32

"Fortfarande finns skeptiker – men den andelen har halverats och den senaste mätningen visar att andelen som inte tänker ta vaccinet sjunkit till 10 procent."

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/qAJyMe/majoriteten-vill-ha-sitt-vaccin-mot-covid-sa-snart-som-mojligt

Så ser ett folk bestående av yra höns ut: Aftonbladet använder dumheten som propaganda och nio av tio vill ha Sprutan så fort som möjligt. Det är osannolikt att någon kommer att kommentera horoskoptolkningen med en invändning, så jag skrider ut den direkt: "Men kan inte transiterande Mars (vapen, nålar) konjunkt Sveriges natala Måne/Folket och i nittio graders störning mot den transiterande Månen i årshoroskopet representera Vädurens livsinjektion i folkmassan?

Ja och nej, tror jag. Att Mars skapar tumult (i sig någon form av stirriga livsyttringar) stämmer, men Mars är naturligt den Lilla Illgöraren och förblir en olyckskälla även för Vågascendenten. Att Mars står i ett hörn gör den mycket mer kraftfull än normalt i Sverige, där den mest fungerar som en passiv aggressiv tvärhet i den svenska folksjälen. Men 2021 stiger dem verkligen fram som ett angrepp på folket. (Nationens internaliserade dåliga och t.o.m. dödliga karma väller ut och tar extern gestalt - som om våra Bofors-robotar plötsligt riktas mot oss utifrån.) Mars ser i mina ögon mer destruktiv ut än som en "hjälpande injektion nytt liv" via vaccinet...

 

Tillägg.

Torbjörn Nilsson/Expr tog sin tid för att sammanfatta alla trådar i slarvregeringen just vid årsslutet. Och shit! vilken bra läsning det är. Hans sanning om Sveriges tillstånd är lika bister som ovanstående årshoroskop 2021.

Tillägg-tillägg. 

Naturligtvis är texten inlåst bakom betaldörr nästa dag! Brinna i helvetet kommer månglarna för att de reserverar bildande text till de bemedlade. Nå, Nilsson påminde om att jantelagen har med småstadens självrepression att göra och hur abetarrörelsen integrerade denna sociala kontroll i sitt väsen och att Löfven med flera under julruschen brutit på den oskrivna lagen efter att påmint alla andra om de moraliska åliggandena. 

Allt som rör den obildade och själviska nivån av svenskhet har jag tidigare skrivit om i diskussioner av 10e makthuset som ägs av folkets Måne, som i sin tur står i egenintressets Vädur och vars härskare Mars befinner sig i korruptionens och dödens 8e. (Just snygga omen om Sveriges regeringar efter 1974. Första regeringen under nya Sverigehoroskopet var Torbjörn Fälldins borgerliga regering 1976-82) Sverige under USA-kosmetikan är ett ryggradslöst och moraliskt tvivelaktigt land och det är ungefär kontentan av Nilssons text om man skalar bort all intressant fakta.

Gangstarapparen och kidnappningen - runt nyår seglar nyheter från den nya under-underklässen upp. Så oerhört träffsäker teckning av genomsnittsnivån på en MarsVädur i attack mot MånKrabban, Det är Barnets "se mig!" på lägsta tänkbara nivå, inte olikt Stefan Löfvens livsväg, för övrigt.

Sverige i tre punkter (och kommentar)

Det finns en lakonisk knapphet hos Stenbockens tecken. Jag borde veta som råkat möta flickvänner genom livet som tecknet som såväl ascendent, sol- och måntecken! Och de som inte haft det har haft teckenhärskaren centralt placerad i något horoskophörn. Eftersom bloggaren har Saturnus i 7e äktenskapshuset är det lätt att instämma i frasen "ingen undkommer sitt öde". 

Saturnus har en dubbelmening eftersom den dels tecknar "de ägda" - underklassen - och dels Ägarna, Staten eller Makten, den ytterst ansvarige. Sådant gör astrologin hopplöst svårarbetad och påminner om gammal kinesiska som inte har något ord för "jag" (ego), så att man måste läsa hela texten och ur helhetsintrycket härleda vem som är/gör vad. 

Under bloggarens försök att avgöra om astrologin "fungerar" via granskning av omfattande mängder kriminella har en intressant sak visat sig: en del tar inget ansvar alls (Saturnus) och planeten kommer i dessa horoskop att "attackera" (via aspekt) en planet och då snarast symbolisera Lagens långa arm. Saturnus lägger band på förövaren, precis som varje Arbetsgivare fråntar individen dess frihet när slavkontraktet skrivs på. 

(Ett pikant och tidigare använt exempel är den hårt hållna dottern till en polismästare i mindre svensk stad. Hon flyttar till storstaden bara för att bli madrass för yuppieliknande strckholmsmäns sexuella drifter - desillusionerad lämnade hon huvudstaden efter ett år, kanske medveten om att hon sålt sig billigt utan att sängvägen komma någonstans.
     Här var Saturnus svårt försvagad genom att stå i 12e huset för "världsliga förluster". Det var således en naiv lantlolla utan strategisk medvetenhet som inte förstod hur de själviska rovdjuren i huvudstaden tänkte. Och inte heller lärde sig något trots att samma scenario upprepades gång på gång. Saturnus i 12e är tydligen rejält försvagad i sin auktoritet eller ledarförmåga, särskilt som den här genomgick Väduren, där Saturnus omdöme försvagas ytterligare.
     Addera till det att Väduren styrs av sexualdriftens Mars, här i blinda och konsekvensdunkla Skorpionen! Ett komplex som tydligt matchar debuten i "stora världen" och också kan fattas som att "polischefens lilla flicka" vill slå sig fri - Saturnus/myndigheten som en offerbörda i 12e som dottern burit men under vilken hela tiden fortlevt en sexuell libido.)

I AB en betraktelse signerad nymåne-Stenbocken Karin Pettersson över det sjuka svenska samhället som pandemin blottlagt. (Hennes Stenbockshärskare Saturnus, här ägare till både Sol, Måne, kommunikatören Merkurius och vänliga Venus, är för övrigt placerat i kommunikatören Tvillingarnas tecken, en position hinduerna menar passar bra ihop med Saturnus natur - båda är rationella.)

Ibland är knappheten som kommer sig av att Stenbockens härskare Saturnus "äter sina barn", kokar ner dem till själva stommen, av godo. I bara tre summariska punkter (kanske fyra) sammanfattar hon vad jag ägnat tjogtals blogginlägg åt apropå det svenska nationalhoroskopet.

Jag tar mig friheten att citera dem som den punktlista de förmodligen var i KP:s manus. (Artikeln innehåller mer och läsvärdet skadas inte nämnvärt.)

• Det finns ett självbedrägeri i centrum av det svenska samhällsbygget.
• En hårdhet, en kall individualism upphöjd till system.
• Ett förminskande av människan till något litet och platt. Konsument, producent.

KP nämner också den svenska modellen "statsindividualism" om än något mindre tillgängligt beskriven än texten i Wikipedia, som inte är fullt så überekonomisk med orden:

• "Relationen mellan stat och individ ...  förutsätter och förstärker ... en stark individualism och en stark stat ... [M]edborgarna har en starkare relation till staten för sin frihet och sin försörjning, vård och omsorg än vad hon har till den egna familjens förutsättningar eller civilsamhället."
  

Dessa fyra punkter ska jag bara en sista gång peka ut i Sverigehoroskopet. De lätt igenkännbara översenstämmelserna visar att den zodiak hinduismen använder helt enkelt ger distinkta resultat.

Trots det sagda om Saturnus är det Solen - hjärtat - som är centralt i ett Nationalhoroskop. Hjärtat i Vattenbäraren, ett kollektivistiskt tecken, visar att landet tar ett helhetsgrepp om befolkningen.

Individen i det obegripliga ordet "statsindividualism" (borde vara "individualism på statens nåder") blir då Solens tacksamma och lydiga motspelare Månen, som får av livets ljus och förväntas respondera. Problemet är bara att Sverige inte fostrar INDIVIDER utan bara PERSONER. Månen i Väduren är ett förstadium till äkta individualitet: personer som kanhända köper sig individualitet i Sverige genom att konsumera prylar som ska symbolisera individualitet. Däri problemet Karin Pettersson anför i tredje punkten.

Punkt ett, självbedrägeriet är bara ett påstående utan belägg från KP, med mindre det knyts till punkt två, om "hårdheten i den kalla individualismen upphöjd till system" vilken förstås leder till tredje punkten om att vara en platt producent av varor eller tjänster i syfte att själv kunna konsumera. 

Men inte ens punkterna tillsammans förklarar varför ett kapitalistiskt konsumtionssamhället som bara räknar värde i pengar skulle vara ett självbedrägeri. Självlögnen kommer när man relaterar det till det skämt till samhällelig välfärd som återstår efter åratal av urgröpning och eftergifter åt marknadens lobbyister.

Den här bloggen har uttryckt självbedrägeriet som inbyggt i nationens väsen sedan Regeringsformen 1974. SOLEN - nationens hjärta - är sjukt av flera skäl. Dels för att denna symbol för individualitet inte är obetingad. Vattenbärarens tecken har Saturnus (igen) som sin härskare och denna princip är kollektivistisk eller universalistisk. 

Möjligen kan man i blotta soltecknet se begreppet "statsindividualism" och det blir än mer troligt om man ser till hur Kungahuset tappade makt vid ändringen av grundlagen. Motsatt Vattenbäraren står ju det ensamma Majestätet (Lejonkungen) som garant för det goda. Genom en grundlagsändring förpassades således kungen till favoriserad medlem av någon mystisk variant på "civilsamhället" (statsvetare  kan säkert det här bättre än jag). 

Nu ställde sig Staten som garant för medborgarnas trygghet, vilket den slarvat bort så mycket och länge nu att det finns ett så stort politikerförakt att tidningen inte ens skriver om det längre. Istället barnsliga opinionsundersökningar som visar hur partiledarna fladdrar och ner på en mätlinje. Så kan man smussla bort en viktig fråga, den som folket inte själv tycks ha röstresurser att formulera.

Den korrumperade svenska Staten har tillåtit privata profitörer att alltför länge gnugga händerna och lätta pengar (ond Jupiter) via skola och vård, och vem vet vad mer privatiseringar som kommer att ske om inte det "sovande folket" vaknar upp och gör revolution. Trygghet i boende tycks vara nästa stora sak där "de förtroendevalda" ännu en gång sviker folket.

Men KP:s förklaring om ett självbedrägeri i landets själva hjärta beror inte på att individualiteten (som medborgarna inte når upp till, till följd av Mån-Väduren som främst vill tillgodose sina behov - det har knakat mellan Stat och medborgare sedan dag 1). 

Självlögnen, som jag så ofta upprepat, beror på den uppvisade personligheten i Vågen som bara är en god och harmonisk personlighetstyp i relation till småfolket i stugorna: Våghärskaren Venus står i hus 4 för nationens hushåll. 

Men Vågens utfästelser är tomma löften, tecknet representerar jämlikhet och balans. Men förståelse av Balansens eller Karmans natur har de långt kvar som ockuperar 5e huset för Eliten, de välskodda och lyckligt lottade, cheferna - på det hela taget tillväxtplatsen Stockholm.

Vågen borde symbolisera som utfäster sig att stå för nolltillväxt, ett naturvänligt land som inte stör sig med någon utan excellerar i de högre konsterna (musik, måleri, m.m. har Venus som beskyddarinna - KP-texten går in på Statens svek mot just sådana verksamheter). Tyvärr har vi USA som förebild, om man ska söka förklaringar, till den ohängda grupp Stureplansstekare, odugliga chefer och annat pack som trängs i Elitens 5e hus. 

Både Jupiter (stor tillväxt) och Solen (ledarskap) är EFFEKTIVA ILLGÄRNINGSMÄN i ett horoskop där Vågen är stigande tecken i öster, och här är katastrofen total: dessa förmögenhetsgalna överhetspersoner befinner sig i ett hus som gynnar deras tilltag. Däri ligger självlögnen: in i grunden degraderade ledare. 

Först som ett resultat av detta obegripligt sorgliga ledarskap - det som pågår i dessa dekadenta ledares irrationella men passionerade hjärtan - kan man med KP tala om en ful människosyn som bygger på att individen värdesätts utifrån sitt bidrag till bruttonationalprodukten.

Alternativet är, som höres, en extrem nyordning ett Sveriges brexit från den kapitalistiska världsordningen (och givetvis dess europeiska knutpunkt i EU). Och som jag sagt: se på Kuba som försökte slippa amerikanerna. Det här kan inte världens nationer lösa själva. Naturens hämnd (vedergällning är ett ännu tyngre ord) på människan måste till för att nästa civilisation ska byggas gemensamt av alla världens länder- så som pandemin tvingat medicinföretagen att dela på information. (Är detta bara ännu en myt den kapitalistiska världen bröstar sig om? Företagen verkar ju nått helt individuella vaccin - och nyheter sipprar fram om att både ryssarna jobbar på sitt och även länder österut...)

Detta är bloggens sista sammanfattning av Sverige och svenskheten. Vem som helst ser att "Situation Stockholm" inte går att lösa inifrån landet.

Greven av Oxford. Tonårsdikt med filosofisk undertext.

Skrivet den 17/10 2020, först skrinlagt i tanken att materialet saknar rätt tid. Före coronan kunde man alltid förströ sig med lite värdelöst vetande eller udda tankar. Men nu håller Väst på att gå i kras även om ingen i styrande ställningen kommer att medge det. Medierna har bråda dagar med att fixera medborgarnas uppmärksamhet på en småsak i taget (tillägget skrivet 27 november och allt sannare ju mer befolkningen riktas in mot varje aspekt av vaccinets väg i december).

Sedan trillade det i vilket fall ut en bloggtext om greven av Oxford, följd av sammanfattningen av det som för många kanske skulle kunna vara en själs 15 minuter i historiens rampljus. Det var tidigare liv-förnimmelsen av Bayern-Münchens första moderna härskare - lika okänd för mig som säkert övriga svenskar förutom någon enstaka historiker.

Så vem bryr sig längre? Givet reinkarnationens sannolikhet och pausande för ett ögonblick modellen där vi alla är tomma svängdörrar för diskarnerade andar, kan bloggaren ha hunnit med två aristokratiska liv under ett årtusende och dessutom direkt följande på varandra!

Hur den karmiska krediten sjunkit till den grad att pluspoängen 350 år senare bara räcker för en födelse i "tro inte att du är någon"-landet Sverige? Ett sådant "gå på sparlåge-liv" kan faktiskt ha en poäng för dem som tror blått blod är en evig garanti. Själva den svenska repressionen förskonar själar "med bagage" från att utvecklas ytterligare längs samma linje. Istället ger landet Sverige möjligheter att förstå jämlikhet, såväl den äkta som den mytiska som torgförs för att pacificera folket. 

Men ett liv i Sverige är också ett varnande exempel för vad blir av ett folk vars hemland har materialism och individualism som honnörsord. Ett sådant land stannar i växten på alla sätt utom kanske den ekonomiska. 

*****

Ett långt spaningsinlägg ägnades 2017 en suspekt nattdröm och dess anknytning till verkliga livet. Här kommer en (lång) uppföljning med fler detaljer. 

Spaningen utgick från en dröm vid cirka 20-22, en tid då jag flyktigt studerade psykologi på universitet (en missräkning då psyke i Sverige bara var materialistiska resonemang om sinnenas fysiska funktion. Inte ett ord första terminen om det klassiska ämnet, psyke - själen). En kort rekapitulation:

Drömmen börjar inomhus i ett medeltida och aningen sagolikt slott (uppfattar bara stenväggar omkring mig, inte ens en prydande gobeläng). Drömmaren är en page med ett par bordtennisracketar som han frambär på en mörkt himmelsblå ("Royal Blue"?) sammetskudde. Färgen verkar symboliskt viktig. Betjänten går in i en underjordisk kammare i slottet - ett sovrum där en kung och en drottning sover (eller är döda) på en säng under en tälthimmel. 

Utvikning. Googlade cirka 15 år senare på sängtypen efter nya ledtrådar om den tid och plats som påverkade drömmen. En kombination av " Tudor", "bed" och "canopy" gav träffar som stämde väl förutom att fotona på nätet saknade tyg upptill. (Andra foton tydde på att det låg en träskiva som tak på sängtypen snarare än tyg.)

A 16th century original
Tudor rope bed in the museum in
Saffron Walden, England

Mängder av bilder har tillkommit på Google sedan sökningen 2007, men tyget i drömmens säng verkar genomgående vara fördragbara gardiner snarare än en tyghimmel. Faktum är, att drömmaren var så fokuserad på personerna i sängen att omgivningen inte var tydlig.

Bärarens uppdrag i drömmen: lämna racketarna till kungen och drottningen och förmå dem börja kommunicera igen (spela bollen fram och åter mellan sig). Där slutar drömsekvensen utan definitiv upplösning.

Bordtennis var en pojkfavorit så här råder vild anakronism och symboliska indikationer som tycks ha med kärlek att göra. Men eftersom det exakta året för drömmen är glömt går det inte att avgöra om drömmen kommenterade ett förhållande som "somnat in". (Jag har en annan dröm från tiden, ±2 år, som direkt beskrev ett tynande förhållande till följd av vitt skilda intressen. Den drömmen var alls ingen rebus utan illustrerade de faktiska personerna: inlåsta i varsin cell. Tala om närapå klarspråk.) 

Om också slottsdrömmen refererade till relationsproblem i nuet kan man tycka medeltida kulisser var onödigt extravaganta för ett så enkelt budskap. Och vad om racketar på en dyrbar kudde? Det sovande paret i slottets källare tyder närmast på att paret är "begravd " eller underjordisk historia. Jag hade som alla som gått i den tidens svenska skola lärt mig om reinkarnation och hinduismen på gymnasiet och var teoretiskt öppen för ämnet...

*****

I första biografin jag läste om Edward de Vere, 17e greven av Oxford, fanns ett appendix som samlade de tonårspoem litteraturforskare identifierat som hans. En del dikter dyker upp i antologier, signerade E.O., dvs. Earl (of) Oxford eller hur den unge aristokraten just den dagen kände för att signera. Ibland bara Oxford, som ett egennamn, ibland anonyma diktare med ordval och frasering som identifierats som grevens.

Bland poemen blev jag minst sagt förvånad att se Oxford likna kärleken vid en match i racketsporten tennis, dvs. exakt samma metafor som i min dröm (undantaget racketens storlek, där drömmen istället hämtade mer näraliggande racketar från min barndom). Jungiansk psykologi som resonerar kring kollektiva omedvetna arketyper kanske skulle kunna ge drömmen en förklaring.

Carl Jung mötte fall där personer ur sitt omedvetna hämtade udda symboler eller historiska fakta som inte ens var kända i västerlandet vid den tiden (förutom för ett fåtal specialister). Den kände psykologen stannade dock kort om reinkarnationshypotesen genom att istället hypotetisera om ett kollektivt minne överfört genom arvsmassan. Ingen köpte det då och ingen bör köpa det nu. Minnen torde lagras "högre" upp i tillvaron än i kroppsligt dna. 

Långt mer tankeväckande är hinduismens akasha, en allestädes utbredd skrivtavla, ett substrat "innanför" världen av tid och rum. Denna grundsubstans registrerar och bevarar karmiska minnesspår och i kraft av att befinna sig i det tidlösa en perfekt "lagringsplats" för minnen från rent absurt otillgängliga platser för en icke-berest västerlänning. Annorlunda uttryckt: denna lagringsplats är nåbar från vilken tid och plats på jorden som helst.

Dealbreakern för Jungs snarlika hypotes om ett kollektivt omedvetet är att dna knappast kan vara så känsligt för stundens tankar och känslor att det ändras av individen. Och hur ett feedbacksystem från människan till hennes arvsmassa så att t.o.m. intryck av fysiska objekt fungerar, det lär aldrig gå att upptäcka.

Hade inte Jung bundit sitt kollektiva omedvetna till genetik hade hans idé varit något mer intressant: tänk aggregationen av enskilda själar som möts inom ett land eller en region och tillsammans bildar platsen "folksjäl". Folksjälen lever inte ett evigt liv utan skiftar med folksammansättningen. 

Men inte ens med folksjäl uppfattat som ren psykologisk etikett finns någon förklaring till de patienter hos Jung som mer översinnligt tycktes ha tillgång till gamla kultbruk och tingestar från andra sidan världen om vilka klienten själv inte visste något. Jungs misstag kan illustreras med hans ascendenttecken Stenbocken - hans ego sökte i dess vilja att vinna officiellt erkännande dra ner förklaringen på dessa medvetandets gåtor till det materiella Jordelementet och den hopplösa materialism som dominerade i väst på hans tid (och som bara blivit värre).

*****

Den unge Oxford blev faderlös vid 12 och Kronans myndling, flyttade in till London hos drottningens närmaste man, skattmästaren William Cecil. Han hade studerat sedan unga år och kunde tveklöst redan latin och franska men fick nu tillgång till Englands största privata bibliotek. Av de litterära intrycken blev det ungdomspoem. I Joseph Sobran - "Alias Shakespeare" (1997) - pekar biografen ut fyra ställen i grevens senare författarskap under pseudonymen "Shakespeare" där samma fraser eller ordbilder från dikten återanvänds, betydligt färre repriser än i några andra av ungdomspoemen. 

Just den här dikten avslöjar samtidigt en tonåring som gjort entré i hovmiljö och gammal nog att flirta runt men också reflektera över hovlivets alla turer:

Love Compared to a Tennis Play

Whereas the Heart at Tennis plays and men to gaming fall,
Love is the Court, Hope is the House, and Favour serves the Ball.

The Ball itself is True Desert, the Line which Measure shows
Is Reason, whereon Judgement looks how players win or lose.

The Getty is deceitful Guile, the Stopper, Jealousy,
Which hath Sir Argus' hundred eyes, wherewith to watch and pry.

The Fault wherewith fifteen is lost is want of wit and Sense,
And he that brings the Racket in is double diligence.

An lo, the Racket is Freewill, which makes the Ball rebound,
And Noble Beauty is the chase, of every game the ground.

But Rashness strikes the Ball awry, and where is Oversight?
'A Bandy ho!' the people cry, and so the Ball takes Flight.

Now in the end Goodlyking proves
     Content the game and gain.
Thus in a Tennis knit I Love
     A Pleasure mix'd with Pain.

"Kärlek motsvarar Hovet, Hopp representerar Huset (ätten Tudor? ätten Vere?) och Lyckan/Fortuna betjänar/servar Bollen, som är spelarens rättmätiga belöning, vars mått avslöjar att världen styrs av Logos, det kosmiska Förnuftet."

"Favour" kan också, och bör kanske förstås som Ynnest eller Favör, man visar sitt intresse genom att påbörja spelet genom att serva bollen mot kärleksintresset, "den nobla skönheten", faktiskt hela "grunden" för matchen. Dikten tycks kommunicera på flera nivåer.

Slående (!) men kanske rätt givet, givet en aristokratisk börd, är den unge Oxfords litterära och filosofiska bildning (vilken senare kommer att genomsyra också "Shakespeare"-pjäserna). I poemet anas klassisk filosofi mellan raderna och den fria viljan (gammal filosofisk stötesten) blir till själva racketen, styrd av frisjälen Merkurius hand och arm.

Enligt en enstaka platoniker, Nikomakos (1a årh.) skulle Merkurius som Logos/Förnuftet snarare än den Saturnus jag på sistone återigen argumenterat en smula för. I det synsättet blir Merkurius som Triaden (3) mer än bara kommunikatören som medlar mellan Sol och Måne/Jord, en treenighet vars filosofiska rötter under hellenismen västastrologin sällan nämner. 

Merkurius blir alltså Logos, förbindelselänk mellan Sol och Måne och i unison med Fadern eller Hebdomaden (7). Merkurius är Saturnus son eller page (apropå drömmen) - springpojken eller budbäraren. Fader Saturnus/sjunde himmelen är bara Gud eller Herren i detta kosmos (som den jordiska makten är folkets herre). Platonisterna såg i allmänhet Saturnus som vårt kosmos uttryck för det bortomvärldsliga (gudomliga) Intellektet (Nous).

Unge Oxford verkar dock inte referera till Nikomakos tajta trenighetsmodell, med Merkurius som Logos som bindemedel mellan en Rationell Själ (solen) och en Subrationell Själ (måne). 

Platonister i allmänhet var eniga om att sol och måne, båda de stora ljusen, sorterade under den Irrationella Själen. Men solens domän överlappar och tonar över i den Rationella Själen - ett "område" där det supralunära (illustrerat av solen) möter det himmelska (som först uttrycker sig genom Saturnus, Förnuftet, som i sin tur har en del i Nous - de här sammanhangen ger inblick i den antika tanken om Tillvarons Stora Kedja - bara det att kedjan fortsätter ovanför det vi kallar "tillvaro".).

Saturnus och dess son "Solen" är förvisso planetära fiender i hinduisk astrologi, men vänskaps- och fienderelationer gäller bara sett från den här fysiska Jorden. I det (för oss) metafysiska finns inte kroppar eller död och Saturnus som gudomligt intellekt möter här Solen som en jiva-atman. Denna överlappning (se cirklarna i bloggens återkommande bild på den vitruvianska människan) markerar den eviga typen av själ, med både "hjärta och hjärna". Det är här den individuella själen inser sin del i "Fadern" och därmed evigheten.

Vilka antika grundtexter utöver Platon som Oxford kan haft tillgång till är förstås okänt. Men i styvfaderns privata bibliotek fanns Europas enda handskrift av Beowulf, alluderad till i Hamlet (se spännande spaning av Oxford-forskaren Hank Whittemore). Potentiellt hade ynglingen tillgång till även platonska texter från längre in i den läroriktningens historia. Antiken hade ju nyss återupptäckts under renässansen, och den senare nådde fördröjd och med minskad ljusstyrka även England. 

Unge Oxford tycks dock ha varit en internationell shoppare före e-handelns dagar - han beställde hem obskyra böcker från Europa till sitt England. Undertecknad, heller inte nöjd med svenskt butiksutbud under sina tonår, beställde hem obskyr musik direkt från England. Oxford, visar historiska källor, var lite av en högfärdig sprätt och jag satte på samma sätt alltid en ära i att lyssna på annan musik än vad Sveriges radio erbjöd. Jag måste erkänna att det viktiga för tonårsjaget var att ha tillgång till något utöver menigheten. 

Varifrån kommer sådana rätt otrevliga karaktärsdrag? Det är inte vad som lärdes ut av den tidens "en storlek som passar alla"-Sverige. Var var inte politiskt medveten och hatade socialistisk kollektivism. Familjen var inte märkvärdig på något sätt (och båda föräldrarna extremt förtegna med sin politiska hemvist). Modern hemmafru och fadern säljare (som avancerade till försäljningsdirektör). Kanske förklarar tonårsimportören av "kreddig" musik hur det äldre astrologi-jaget alltjämt agerar utifrån samma mönster: när en blogg startas, måste det naturligtvis vara om den i Sverige föga kända sideriska zodiaken.

*****

Jag slarvade förbi Oxfords ungdomsdikter i bokens appendix vid första läsningen för 12 år sedan, men nu såg jag i dikten den klassiska filosofi redan den unge greven behärskade men som jag (utan överklassens bättre utbildning) börjat intressera mig för först runt 45.

Förklaringen till att absorberande intressen ibland dröjer i en människas liv kan ses på olika sätt i ett födelsehoroskop. Enklast är förstås den hinduiska dasha-metoden (planetära cykler) som i princip pekar ut vilka planeternas aktiva perioder är. Andra nycklar kan vara mer individuella och ibland inte alls uppenbara. T.ex. är bloggarens atma karaka (själens signifikator) Merkurius - som också råkar vara månpsykets disponent och ascendenthärskare. En trefaldig emfas av ett enda omen är ovanligt.

Merkurius står i Elitens 5e hus (god karmas hus), och hade jag fötts till rikedom i detta liv hade Platon med bröstmjölken varit ett givet (kanske inte i Sverige). Helt klart är skrivkonstens och tänkandets planet viktig, men då måste man minnas att Merkurius har många uttryckssätt. Under tonåren jobbade jag extra helger och somrar som butikssäljare och det är naturligtvis Merkurius som pratmakare eller övertygare - handelsmännens skyddspatron. Jag har aldrig haft ett jobb i mitt liv som inte uttryckt valören Merkurius på ett eller annat sätt.

När jag försiktigt expanderade den här bloggens "bevakning" av hinduiska teser till den om "planetära cykler" (dasha/dashas) upptäckte jag till min förvåning att jag gått in i skrivspråkets (Merkurius) fas bara månader innan jag halkade in på ett bananskal i översättnings-/undertextarbranschen. Mitt livs viktigaste cykel startade den 11 augusti 2005 och snart därefter gjorde jag mina första provöversättningar som gav jobbet.

Eftersom jag sätter datum i böcker ser jag tydligt när filosofiintresset vaknade upp efter tio års ebb, det tog helt paus efter en högskoleexamen 1995. Omstarten inträffar den 24 nov 2005 med en bok om den nya fysiken (Amit Goswami - "The Self-Aware Universe") och fler ämnen följde. 

Den intensifierade läslusten koinciderar väl med ankomsten till "Merkurius planetära cykel". Alla upplever planeternas maximum vid olika åldrar och i mitt fall alltså årtionden efter Merkurius "naturliga period" (intellektets mognad 5-14 år). Naturligtvis ger en viktig Merkurius i horoskopet en ständigt vetgirig natur, men om individen hinner uppleva den som dasha-cykel bör kunskapstörsten märkbart stegras.)

Att sedan Oxford-drömmen följer två dagar efter att jag fått Goswamis bok i brevlådan tyder på en verklig "hot spot" i livsödet. Bloggandet startar först några år in i den 17 år långa Merkurius-cykeln, den 18 december 2008. Jag lyckas undvika ämnet Oxford i hela fyra månader innan jag - ser jag först nu - nämner den historiska gestalten bara dygnet efter hans "astrologiska" födelsedag. Det var inte medvetet planerat som någon födelsedagshyllning, men ett horoskop för det inlägget (10:24) placerar Solen i sin upphöjelse i Väduren i tionde officiella (eleverade) huset.

Vem vet, kanske en subtil påverkan från Oxfords kvardröjande ande, förutsatt att man delar den mannens fantasi. Vilka är för övrigt kriterierna för att levande och döda ska bilda bryggor mellan denna värld och nästa? Är en daimon (spöke) ytterst bara del i ett större medvetandekluster (som saknar namn, särskilt i länder som Sverige som sitter fast på botten av tillvaron, i simpel materialism)?

Det finns med andra ord fler möjligheter än Jungs tramsiga dna-baserade minnen eller den direkta reinkarnation som annars är en tanke som ger sig. Eftersom ingen jordmänniska vet hur högre intelligenser upplever jordisk tid kan de mest fascinerande interaktioner - anakronistiska! - tänkas. 

*****

The Ball itself is True Desert, the Line which Measure shows
Is Reason, whereon Judgement looks how players win or lose.

Bollen och hur den landar avslöjar vad spelarens insats verkligen förtjänar ("true desert") (man kan kalla det "instant karma" inom spelets regler). 

Spelplanens linjer, vilka det personifierade Måttet synliggör (Oxford var flitig läsare av Bibeln och i Nya Testamentets Uppenbarelsebok figurerar en ängel/daimon som mäter upp det nya Jerusalem). Diktens personiferade Mått är förstås en manifestation av Förnuftet (Reason=Logos) eller byggmästaren bakom "courten". 

Att ta mått/mäta upp är ett återkommande tema i Bibeln och enormt viktigt i de judiska esséernas trosföreställningar, mot vilka Jesus delvis tycks ha reserverat sig: "Gud delar inte ut anden efter mått" (Joh. 3:34). Detta är, apropå ingenting, också ett förnekande av astrologin.
     Dödahavsrullarna har dock material som visar på de judiska upphovsmännens astrologiska kunskaper, och av rörelsens ordningsstadgar framgår att de Äldste var noggranna med att människor bara får höra så mycket av Sanningen som deras mått medger.

Sätter Oxfords i sin dikt ord på Saturnus upphöjelse i Vågen? Åtminstone nämns den stränga domaren ("Judgement") som en sanningsenlig ödesmakt i denna tennismatch som syftar till att vinna den Nobla Skönhetens (drottning Elisabets) gunst. Oxford må ha spelat på "courten" - tennisbanan - mot andra aristokrater som ständigt frekventerade Hovet ("Court"), men i tankarna spelar diktaren mot en viktig och älskad person på läktarens hedersplats. 

Den personifierade Domen eller Bedömningen nämns direkt efter som en passiv övervakare av skeendet på tennisbanan lik den distanserade men Alltets mäktiga sjunde himmel eller Saturnus, här verkande från Kärlekens arena. Kort sagt: Saturnus upphöjelse i amorösa Venustecknet Vågen. (Oxford studerade astrologi och var ovanligt duktig i ämnet, om det finns flera samtida intyganden.)

Under skrivandet inser jag att Oxford-drömmens andra scen alluderar till ungdomsdiktens noga uppmätta "Nya Jerusalem" och tennisbanans alla vita linjer och referenser över den Högste (linjedomaren) eller dennes representant (Justitia med de rättvisa bedömningarna som håller ett utslagsgivande svärd i sin ena hand).

(Not. Jerusalem och städer allmänt uppfattas ofta som feminina - likt själen - så att noga mäta upp en stad är inte långt från egyptiernas föreställning om att väga en själ med en fjäder som motvikt. Tunga dvs. syndiga själar "håller inte måttet".)

I drömscen 2 har kvinnan han promenerade med i scen 1 dött och just begravts. Oxford tar sitt tunga slagsvärd (Rikets ceremoniella svärd som Oxford med hederstiteln Lord Great Chamberlain framburit till drottningen år efter år vid motsvarande "riksdagens högtidliga öppnande"). Oxford - nu är drömmaren i hans kläder och inte som i scen 1 en observatör som ser och ogillar ynglingens överspel - ritar en märklig figur på en stenplatta nedsänkt i gräset. Det är uppenbarligen en gravsten utan inskription. 

Precis som i drömscen 1 som "återanvänder" nutida lyxvaruhuset NK i Stockholm som miljö, rymmer scen 2 symboliska element. Om den döda är drottning Elisabet lades hon inte i jorden under en anonym stenskiva utan till en sista vila i en dold krypta under Westminster Abbey. På ett plan kunde den släta grå stenen indikerar ett "oskrivet blad" eller att den dödas namn ännu inte är inskrivet i Livets bok.

Svärdet i drömmarens hand är så tungt att han får teckna figuren med svärdets spets flera gånger i luften innan han får in stilen. (Oxford var en driven fäktare och som alla aristokrater fortfarande på 1500-talet dyrkade han en svunnen och idealiserad riddartid.) När svärdsbäraren tecknar figur rätt i luften flammar den grå stenen på marken upp och en hel stadsplan visar sig i tunna lysande linjer! Här övergår drömmen definitivt i rent symbolspråk och ett rätt djuplodande också!

*****

I min rekonstruktion beskriver drömscen 1 den unge Oxford, oförskämd och "överklassig" på promenad med den betydligt äldre drottning som är hans styvmor och som han under en period var betuttad i. (Elaka tungor hävdade att den labila drottningen roade sig kungligt med män och unga debutanter vid hovet.) Drömscen 2 är enligt drömmens egen information den gamle Oxford, vid den här tiden i livet förbittrad på den just avlidna drottningen. Drömmen tycks i två korta scener summera ett helt liv som tycks ha handlat om överdrivna känslor! En teatralisk natur - raka motsatsen till drömmaren i nutid.

Drömmens slutscen visar sig stämma med Hank Whittemores förklaring till den "Dark Lady" i Shakespeares Sonetter - greven har genom livet kommit att värdera drottningens sätt att styra allt lägre och till sist - fast han håller masken utåt - ser han henne som en ren blockering för nationens framåtskridande. Det tillhör förstås historien att Elisabet upprepade gånger förnekat honom nästan alla de officiella uppdrag eller positioner han ansökt om och som skulle ha skänkt honom ära (Solen i Väduren, minns!). Hans fäbless för teaterfolk och rumlare som dragits till den världen var välbekanta inom aristokratin. Oxford ansågs uppenbarligen som ett osäkert kort.

Drömjaget i scen 2 är faktiskt rätt kusligt, han muttrar någon form av besvärjelse medan han frammanar denna lysande stadsplan med effekten att "hon aldrig måtte uppstå" - i den tillkommande världen? Försöker Oxford med svartkonst binda den drottning han i tennismatchdikten ännu dyrkar men till sist kom att hata till evig död och förnekad uppståndelse till "Det Nya Jerusalem"? (Oxfords lärare, drottningens astrolog John Dee ansågs syssla med svartkonst.)

Drömmen är faktiskt något i hästväg. Drömjaget tänker inte ens som en modern människa, och jag kan försäkra att jag inte är kristen eller ägnat tankarna om något "Nytt Jerusalem" en enda tanke i mitt liv (trots religionshistoriska studier). Reinkarnation är mer min melodi. Men det är lätt att se hur drömjaget "Oxford" ("namnet" hörs i slutet av drömmen) tror på den eskatologi som inte minst genom Uppenbarelseboken satt inpräntad i ryggraden på befolkningen i kristna länder. 

Jag gick några steg i Oxfords skor denna natt och upplevde dels hans skrävliga och självupptagna ungdomliga jag och hans ålderdoms förbittring. Drömmen innehöll flera symboler som låg honom nära. 

Och som med Jungs märkliga patienter och deras verifierbara upplevelser kände jag inte ens till existensen av någon Edward de Vere/Oxford före drömmen. 

(Intressant nog har denna historiska och en tid viktiga gestalt i Elisabets liv utelämnats ur varje film som kretsat kring Tudortiden. Ända tills filmfloppen "Anonymous" från 2011. Jag har inte sett den, men gissar att den kom till eftersom Oxfordianska forskare fört ett allt högre väsen på senare år. Någon tyckte väl att ämnet hade kommersiell potential.)

*****

Att jämföra den alltjämt unge Oxfords höviska och platoniska kärlek med den halvporr tv-skapare tillverkar för den växande underklassens konsumtion gör att man plötsligt inser att inget har hänt i Europa på 400 år. Det är samma minoritet i toppen som äger tanke och ord men i vår tid dessutom aktivt förgiftar de breda massorna ytterligare genom teknik som sänker massornas läsförståelse till 1800-talets låga nivåer. Här finns människor i Väst som ligger i för att bygga klyftor!

Gängkriminalitet (introducerad genom årtionden av bolagens satsning på hip-hop vars utövare sannerligen inget har emot kapitalismen, bara någon annan än de själva får ta skiten av systemet) skattas nu högre i Utanförskapets zoner än det samhälle de nyrika själva hatar och har nått så långt i demonteringen av. Vad gör de Gamla Rika? Ingenting. Passivt iakttar de på avstånd eller ser till att hålla sig på ständigt resande fot: världen är deras arena. De är medskyldiga.

Oxford viskar till bloggaren att dagens Europa ser ut att ända med förskräckelse. Passande nog i klimatkrisens tider: "På den dagen kommer det inte att finna någonstans att fly till. Haven kommer att koka". Stycket kommer delvis från Bibelboken Job (41:31) och broderades ut i den traditionella kyrksången "Sinner Man", kanske mest känd i Nina Simones hektiska version..

https://genius.com/Nina-simone-sinnerman-lyrics

 

Tillägg 201126

Texten skrivs före "Carpe Diem (Albrecht del 2)" och det märkligt att mitt livs enda storcykel i budbäraren Merkurius cykel bara hinner starta innan de två mest intressanta liven i min försvarliga hög "hågkomster" (av olika typ) anmäler sig, Oxford-drömmen knappa fem månader innan "varslet" tyske Albrecht. 

Sedan dess inte en enda ytterligare gestalt som kan misstänkas ge ledtrådar till tidigare liv. Det är som drömlivet sparade de två mest svårhanterliga pusselbitarna till sist (alla har varit en slav, i allmänhet gång på gång, men inte alla en av den gamla världens vinnare). Albrecht ville jag, som tidigare nämnt, inte ens forska i under 14 år (vilket jag ändå inte kunnat, en relativt detaljrik forskaravhandlingen skrevs först 2009 och jag hittade den på nätet 2020).

Men denna dubbla räkmacka passar väl in över årsskiftet 2005/6. Merkurius-perioden sommaren 2005, och bara veckor in i denna får jag frågan om jag ville börja översätta som jobb (Merkurius, skriftspråklighet). En period är alltid mest intensiv i starten, när även första sub-cykeln talar samma språk, och det är här upplevelserna ligger. Man kan till och med öka upplösningen genom att inkludera tredje nivån (vilket hinduerna själva sällan verkar göra):

Vimsottari Dasha:

 Merc Maha Dasha:  2005-08-11  -  2022-08-12
  Merc Antara Dasha:  2005-08-11  -  2008-01-07

   Pratyantardashas in this AD:

   Mer:  2005-08-11  -  2005-12-14
   Ket:  2005-12-14  -  2006-02-01
   Ven:  2006-02-01  -  2006-06-29
   Sun:  2006-06-29  -  2006-08-13
   Moo:  2006-08-13  -  2006-10-26
   Mar:  2006-10-26  -  2006-12-15
   Rah:  2006-12-15  -  2007-04-24
   Jup:  2007-04-24  -  2007-08-22
   Sat:  2007-08-22  -  2008-01-07

Att skrivaren Oxford tittar fram under Merkurius-Merkurius-Merkurius behöver inte kommenteras, men den tyske hertigen under Merkurius-Merkurius-Venus har jag inga fixa och färdiga svar för. Men som i "Albrecht del 2" gäller i bloggarens horoskop att Solen-i-Vågen och Venus-i-Lejonet har en ömsesidig reception och Solen dessutom i 5e "kungahuset". Och en "reception" motsvarar för hinduerna en starkast tänkbar konjunktion. Att en "kunglig figur" dyker upp på en tredje nivå under Venus kan alltså inte skiljas från Solen i Solens eget 5e. Venus är fundamentet för Solen och hela 5e atma-huset.

*****

Som parentes kan inflikas att ganska exakt med att Skrivarens storcykel växlade in i sin andra subcykel, Ketu (080107-090103), började arbetsgivaren slarva med löneutbetalningar. Början av 2008 var mitt under finanskrisen och företaget hade slut på cash. Efter att ha ringt och skrivit flera gånger saknade jag nu 4-5 löner och levde på sparpengar. Då satte jag hårt mot hårt och anmälde dem till Kronofogden. Företaget hostade upp alla de saknade löningarna men när Ketus subcykel närmade sig sin final i januari 2009 fick jag veta att företaget försatts i konkurs.

Intressant här är att Ketu natalt står i bloggarens 10e karriärhus och om inom något område, har "det svenska livet" huggits till brasved pga. "konjunkturer", oärliga arbetsgivare och ytterst av den dysfunktionella kapitalism Sverige lagt sig platt för.

Tittar man närmare på hur 10e ser ut, ägs huset av den Stora Rike Mannen och Jupiter är i ett horoskop med Tvillingascendent en verksamt ond kapitalist. Men Jupiter ligger också i 6e huset för Fienden och Olyckan, så detta är inte bloggaren själv utan det system han slutligen tvingats inse hur vansinnigt illa det fungerar. 

Men vid tiden för finanskrisen visar sig astrosymboliken nästan oförutsägbart lurig: Ketu halshugger två gånger. Först är det arbetsgivaren som försöker hugga huvudet av sina anställda genom att kapa lönekostnaderna och falskt bedyra att pengarna är på väg. I nästa steg tvingas löntagaren svara med samma mynt och halshugga eller bestraffa Makthavaren (hus 10). 

En planetär cykel ses här aktivera cykelägarens husposition (10) men utlöser genast 6e huset för Fiender och konflikter - 10e och 6e har samma underliggande ägare, en Jupiter som verkar ont. 

Detta är klassisk dålig karma: anställningskontrakt och bröllop går båda genom 7e huset men här ligger makt- och karmaplaneten Saturnus, men på racklig grund eftersom 7e allianshuset ägs av Jupiter som i själv verket via sitt 6e hus visar sig vara en bedragare och fiende!

Ett förhållande fick t.ex. sin första spik i kistan när kvinnan stolt beskrev hur hon lurade den tidens parkeringsmätare med fel mynt av lägre valör. Där sprack den nykära bubblan. Många gånger har jag tänkt att det varit enklare om man varit en vanlig tjuv, en vanlig karaktär i det svenska landskapet. Istället skulle nödvändigtvis 9e Dharma-husets herre placera sig i 7e partnerhuset som en påminnelse om vilka människor man ska förena sig med eller undvika samröre med. 

Nu lever vi i ett samvetslöst och postmoraliskt samhälle styrt av krämare så den här typen av "lyxproblem" kommer inte att drabba svenskar i framtiden. Landet kommer hädanefter enbart att attrahera problemsjälar och det sociala klimatet bli allt värre (addera valda farsoter och nya coronamutationer). Bortom det mänsklighetens vändpunkt med Vattenbärarens tidsålder. En supermodern tid och en disciplin som inte skådas sedan Industrialismen rullade igång.

*****

Tillägg 201227

Inlägget har flyttats fram flera gånger. Den 27/12 hittar jag fler gamla drömmar i en byrålåda, aldrig överförda till hårddisk. Ser att drömmen om överlämnandet av pingisracketar till det sovande/döda kungaparet var andra drömmen samma natt. Den första handlade också om slott men på markplanet. (Inlägget om Globen/aulan)

Nedteckningen visar att minnet förenklat drömmen: ett anarkistiskt röjande pågick medan jag bara mindes tomma och härjade rum. Här är ett stycke av originaltexten med fler detaljer:

Efter en lätt nedförslutande korridor kom jag in i ett rum med lågt i tak och rätt svag belysning. Därinne pågick fullt upplopp. Det var en fest som spårat ur och folk kastade runt saker. Ett stolsben gick av. Jag tänkte: "De vet det inte just nu, men det där kommer de att få betala sedan."

Dessutom två senare tillägg som jag helt glömt:

Vid läsning 16 nov 2008 av Herzog/Psyche & Death s. 214 hittar jag kuben i en rapporterad dröm där den symboliserar "den jordiska ordningen" (självklart - egyptierna sägs ha avbildad jorden som en kub!). Samtidigt knyter drömmen kuben (en fyrkantig sten) till THALAMAOS, brudkammaren, och det mystiska samgåendet mellan brudgrum och brud, anden och människans själ.

Tolkning: Drömmarens "uppdrag" kan således vara att dels VÄCKA kungen och drottningen ur deras sömn/död, dvs förmå dem att kärleksfullt interagera i ett racketspel och därigenom gå samman som en högre enhet: drömmen handlar om andemänniskans födelse inom drömmaren själv.

10 juni 2010: I förberedelse för Branaghs version av "Othello" kollar jag [Shakespearekännaren] Martin Lings bok och hittar ett stycke jag några år tidigare inte reagerade på: 

"The Devil/Iago imbues Othello with he suspicion Desdemona is unfaithful to him so that the two lovers are never really in peace together until at the end they are lying dead by side upon the marriage bed." (s.58)

Martin Ling representerade "mannen från Stratford"-teorin, men den växande forskning som tyder på att greven av Oxford skrev pjäserna ger här ytterligare en parallell till författarens eget liv. Under ungdomsresan till i Italien nås Oxford av budet att hustrun Anne (född Cecil) är med barn, vilket gör Oxford misstänksam att hon varit med någon annan under hans långa bortvaro (var från England i 14 månader) och de facto fryser ut henne för åratal framöver.

(Anne är dotter William Cecil, Englands mäktigaste man och drottningens rådgivare. William är tillika Oxfords styvfar. Redan här finns ett så ansträngt personligt drama att det är lätt att se hur personligt material härifrån slank in i Shakespeareverken. Oxford tycks ha grämt sig svårt under slutet av sitt liv över det elände han ställde för Anne, som dog ung - det är lätt att tänka sig att Ox här är den "djävulsanfäktade" Othello - Iago var hans falske tjänare - precis som Oxford misstänkte sin styvfar för att ha placerat ut spioner bland hans och Annies husfolk, vilket troligen stämde.)

Bloggarens brist på intresse för skönlitteratur genom hela sitt nu 61-åriga liv tål att upprepas. Efter Sherlock Holmes vid 10-12 tog det slut. Först "Oxfordrömmen" 2005 har fått mig att se två, tre Shakespearefilmatiseringar (utan några besvärande aha-upplevlser av den typ som får människan att utbrista "Jag var Napoelon!" till omgivningens förlägenhet. Men bloggen har under tio år, hoppfullt övertygande, demonstrerat både kritik och skepsis, t.o.m. inför de egna drömmarna.). 

*****

Ibland vill sig inte kontakten med det högre medvetandet... Natten till detta sista tillägg drömde jag om en bok vars författare jag bekantat mig med en lång stund (lite av en livsskildring) men där jag tappade allt utom att han förespråkade en frugal livsstil. Dröminnehållet skingrades när jag fixerade mig på att minnas efternamnet som jag till sist sett på ett pärlgrått bokomslag med strama och geometriska hörndekorationer som enda design (i min värld: association till äldre, "klassisk" litteratur). 

Frustrerande nog hittar jag inte ens förnamnet UNSINO vid googlande, jag var nästan hundra på att det kunde vara ett latinskt förnamn. (känner till sine = förutan) När jag testar särskrivningen "Un Sino" blir det träff på spanska (inte långt från latin), men det betyder "ett öde" som i "ett livsöde", vilket jag just drömt om! Men i drömmen är de två småorden på bokomslaget sammanskrivna så det blir ingen träff där. 

Bara en av många mystiska drömmar som inte har någon vettig förklaring men som heller inte verkar vara skräprester från gårdagen. En självbiografi från en okänd människa som levt sparsmakat och med ett förnamn som skulle kunna ha existerat!

(Jag har ingen tidigare liv-reminiscens från Spanien, däremot en från Marocko. Drömmen slutade med "...och du handlade med morerna". Först nyligen googlade jag noga på "morer" och kunde släppa tanken jag haft sedan drömmen 2003, att morer var mer mörkhyade söder om Marocko, och att jag således deltog i slavhandel.

Men "morer" var under en tid en lös beteckning för folk från norra Afrika som bl.a. flyttat in i Spanien. Jag feltolkade därför drömmen när den i själva verket gav en ganska exakt bild av det tidigare livet som en större varuförmedlare  - kalla det grossist - som idkade handel över Gibraltar sund. Att jag handlade med folk i "Europa" har jag länge känt på mig, men drömmen pekar en mindre utsträckning. Varför jag sedan 2003 utvecklat föreställningen om att ha arrangerat säljresor långt upp i nordligare Europa, ser nu mer ut som en sammanblandning av kryptiska minnen under vakentröskeln. 

Kanske Albrecht i Bayern har med saken att göra? Drömmen var från 2006 men jag lämnade den på det hela taget ifred till 2020, då en forskaravhandling (från 2009) visade att denne hertig aspirerat på att vara "man av värld" och importerade afrikanska djur till sitt privata zoo. Gick handelsvägarna på 1400-talet alltjämt rakt söderut till handelsstäder som Fez och Marrakech? Eller via "omlastning" i Spanien?

Ord är spännande och kanske syftade nattens dröm om den frugala fantasimänniskan UNSINO - ETT ÖDE - som stimulerande kontrast nu när sista handen lades till detta inlägg om den slösaktige Oxford, kanske reinkarnationen av den den förmögne hertig Albrecht  som i sin tur föregicks av den rika handelsherren i Fez?

Den som redan haft sina goda år, måste nu förbereda sig på lika många svåra år. Sådan är lagen, och mycket passande för coronas tidevarv.

Kan astrologin hitta föräldrar med mentala hang-ups?

Bakom låsta betaldörrar erbjuder en kvällstidning tragedi-journalistik underligt vänd till något annat. Förortsmamman (säkert med måttlig skolgång bakom sig) går nu med tionde ungen i magen och skrattar gott åt sin mening i livet. 

De flesta skulle nog skaka på huvudet åt fixeringen: hjälpa ner ännu fler själar till ett jordklot från vilken ansenliga delar av befolkningen kanske kommer att gallras bort om Moder Natur snart börjar den verkliga kampen mot det problematiska värddjuret människan.

Så det är bara att upprepa frågan i föregående inlägg. Går det att screena och upptäcka om hela årgångar eller åtminstone större segment blivande föräldrar borde "tas in" och psyktestas för föräldralämplighet?

Den här niobarnsmamman har ett så bisarrt horoskop att man kunde tro hennes själ hoppat över flera århundraden och fortfarande är inställd på att klämma ut så många barn så att åtminstone ett överlever för att ha hand om föräldrarna som gamla. Det är schablonartat horoskop som tenderar mot det abnorma.

Först och främst: inget klockslag och en irriterande Måne som lika gärna kan ligga i Barnets tecken Väduren, vilket vore en attraktiv gissning om inte Saturnus då hamnar mittemot och ingjuter sin tendens till inga eller bara ett barn i Månen. Nej, det här är definitivt en Måne i Oxen, som istället för mångfaldens Jupiter emot sig som en stimulation och begär om "myckenhet" i det materiella. 

Oxen är tecknet där moderskapets planet är "upphöjd" (jag blir aldrig klok på vad specialpositionerna söker säga i orden "upphöjd" och "fallen"). Men Satans stjärna Algol gör modersrollen till ett narrspel, ett hån, förutom att det är nymåne vilket brukar indikerar "görare" snarare än "tänkare". Kanske Satan i det här fallet förkläder sig som Frestaren. Kvinnan vill ha sex dygnet runt....

Men det tydligaste är kanske att människan fått en psykisk knäpp och fastnat i kopulations- och barnafödarmotivet (återigen: människor som fått för lite utbildning stannar mentalt vid de kroppar de upptäckt att de har men kommer inte längre). Det är Saturnus som över trekvart av zodiaken binder sin vanemässighet eller tendens till kroniskt-nånting till Venus i moderskapets tecken Krabban. Kvinnor konfigurerade på detta sätt kan i värsta fall bara sjunga en sång.

Färgläggningen av de tre kvaliteterna visar också vad det handlar om. Passion för Mörkret. Inte en enda planet i den Ljusa eller kunskapssökande kvaliteten. Nu är visserligen Sol, Måne och Jupiter inneboende sattviska eller ljusbringande men inte heller den kusten är klar. Solen smittad av rajasiska (mörka) Mars (sexualdrift) och Mars äger också Jupiter som den har en opposition till. Kort sagt, den "sataniska axeln" (Oxe/Skorpion) som drar ner till överdriven världslighet och det enda som aviseras från högre, intellektuell höjd är Saturnus i Luft, auktoritetsplanetens enda väg här är att pumpa fram barn som man kan styra och ställa med för att få åren (Saturnus/Kronos) att gå.

Mer av den här varan! Först sätter en lag om maximalt antal barn för horoskoptypen så att dess instantieringar inte permanent gör sig otillgängliga för arbetsmarknaden. Med slik screening av astrologisk typ hittar sedan Staten och Arbetsgivaren all den underklass för skitjobben redan här i landet, utan att behöva importera den. För notera: det monomaniska beteendet i detta barnafödande visar en fallenhet för att utföra enkla och rutinartade uppgifter om och om.

Parallell? Dr Phil, säsong 17 episod 61: 12 barn, 1 i magen och växande kaos...