Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.

onsdag 29 juli 2009

Gay före födelsen?

Obs, långt inlägg! (9 sidor)



Homosexualitetens fördelning på zodiaktecknen
då de är i stigande i öster vid individers födelse.
En form av "queerkonst"?

Under pågående Pride-festival i Stockholm kan det ju passa sig att ställa frågan om homosexualitet syns i stjärnorna. Det har ofta hävdats att så inte är fallet, och intill den lilla undersökning som här redovisas var jag själv osäker (och är det alltjämt).

Eller, med den bakomliggande filosofin som den här bloggen bygger på: kan födelsehoroskopet avslöja att det är en själ med ett omedelbart föregående förflutet i en kropp av motsatt kön som nu bytt till en kropp av den andra typen?

Detta är det förmodligen vanligaste skälet - att oerfarna själar inte förstår vad som hänt när de väl börjar förvärva en medvetenhet om sitt nya kroppsorgan. Den oerfarna själen sparkar bakut (eller förtränger insikten om vilken kropp de kommit till) och senare, på ren instinkt, börjar den fysiskt utvecklade människan springa efter "samma sort" som själen i sin föregående jordkropp "tände" på!

Eller rättare sagt: själen vet precis vad det handlar om - det är det separata egot - "engångs-jaget" (en förbrukningsvara!) som utvecklas med varje enskild kropp själen väljer - det är detta "gränssnitt mot världen" som känner av spänningarna i en personlig historik den tragiskt nog inte har tillgång till i egenskap av att bara vara trångsynt ego.

Allt detta är inte alls tokerier! Den klassiska introduktionsboken för dem som aldrig ens nuddat vid möjligheten att filosofi kan återspegla verkliga förhållanden är alltjämt (sedan 1960-talet) psykiatern Ian Stevensons "20 Cases Suggestive of Reincarnation".

I "Children Who Remember Past Lives", behandlar Stevenson ett av fallstudierna en tonårsflicka med homoerotiskt beteende och levande minnen av sitt föregående liv som man. För den med stora pengar att investera i yrkeslitteratur, lämnade Stevenson världen med några gigantiska luntor där tusentals fall finns dokumenterade! Den här psykiaterns insats är för stor för att västerlandet - ännu - ska förstå vad det är han har åstadkommit.

Han har avslöjat att biologins människosyn är, om inte fel i detaljerna, så åtminstone baserad på en fullständigt galen bas. Medvetande ÄR INTE biokemisk soppa i hjärnan. Medvetande TYCKS vandra i en högre ordning av verklighet, och här är vi alla lika ställda. Bara världens religioner har dokumenterat detta i "ovetenskapliga" mytologiska termer. Men Stevenson visar att de hade rätt (och kristendomen begick ett pinsamt misstag som kättarförklarade reinkarnationstanken).

*****

Från en celebritetsdatabas med drygt 1.000 kändisar (och några hundra icke-kändisar) hittar jag 41 celebriteter (av varierande dignitet) noterade som "gay" eller "bi". Troligen är det några fler, men där anteckningar av sexuell preferens tillfogats beräkningen var det för att läggningen varit vida känd eller haft betydelse i personens offentliga liv.

Således t.ex. Marvin Gaye (!), skjuten av sin far som inte stod ut med sonens sexuella snedsprång i alla riktningar och degraderade, narkotikaberoende leverne. En annan musiker är REM:s sångare Michael Stipe, som till ingens förvåning "kom ut" för inte så länge sedan. (Som "hetero" reagerade jag instinktivt negativt på hans kroppsspråk på videor redan på 90-talet och fick sent omsider en förklaring på känslan jag alltid haft. Det är märkligt hur man kan fatta och ändå inte förstå.)

Dystre filosofen Schopenhauer och amerikanske författaren Walt Whitman är andra välkända namn. Men även hycklare som politikern Mark Foley, som låtsades ivra för barn bara för att bli ertappad med fingrarna i syltburken och - förstås - den långa raden av homosexuella klädskapare: Yves Saint Laurant, Giorgio Armani, m.fl.

Det ska medges att franska sexlibertinen Mylene Farmer (musikartist och producent) kan vara vad som helst, och att kufiske franske filosofen Roland Barthes aldrig medgav en homosexuell läggning.

Skådespelaren Anne Heche lever numera med en man, men som en "loose cannon" (minns hennes attack av sinnessjukdom efter brytningen med lesbiska komikern Ellen Degeneres) får hon ändå ingå i det här urvalet. Samma gäller för Lindsay Lohan. (Är det bara min känsla, eller verkar kvinnor ha större problem med att välja vad de är?)

Notera att detta är en pseudo-statistisk undersökning av den anledningen att dataunderlaget är alldeles för litet. Och minns att vi är inte alls intresserade av personerna i sig. Det som är intressant är om tillgången till en födelsetid säger något om de tolv zodiaktecknen.


*****

Klockslaget ger zodiaktecknet som stiger i öster vid födelseorten och som alltid ansetts vara horoskopets viktigaste faktor. Det stigande tecknet representerar nämligen personens fysiska kropp och det ego som utvecklas ur denna biologiska varelse.

Enligt reinkarnationsperspektivet borde det vara här problemet med identifikationen med den egna kroppen sitter eftersom det växande egot reagerar negativt på sin fysiska värdkropp när det börjar inse vilken "sort" det är den här gången (en spänning börjar utvecklas gentemot det undermedvetna där ännu ett annat liv ligger i närheten av ytmedvetandet).

Men eftersom egot är frukten av "syndafallet" (ner i partikularitet), saknar det kontakt med sitt fulla jag, själen, och förstår därför inte sina motsägelsefulla upplevelser, har inte ens i sin begreppsvärld varför själen valt att byta kroppstyp (den som är inne på trippen att skuldbelägga, borde lasta den sekulära kulturen för att inte ha berättat hur saker hänger ihop).

Egot revolterar mot den biologiska realitet den springer ur, mot sin egen själ, och söker sig tillbaka till det undermedvetnas impulser som är färgade av en tidigare orientering. "Här ute" - i den objektiva världen, blir detta då till homoerotiskt beteende.

Notera att det inte existerar något sådant som en homoerotisk attraktion. Det är alltid en "Yin/Yang"-polarisering bakom attraktionen mellan två kroppar av samma kön.


Detta tyder på att det är i den enskildes psyke som problemet till den egna kroppen sitter och att homosexualitet är en extrem form av dissociation.


Kanske är därför gaykulturen så fetischistisk, så upptagen av ytor, att klä ut sig och liknande... Dissociationen söker skyla över den grundläggande diskrepansen.
Så, i korthet, skulle en teori om genuin homosexualitet kunna se ut ur ett kombinerat astrologiskt och reinkarnationsperspektiv. Sedan har vi förstås de allmänt svaga individer som likt Anne Heche och Lindsay Lohan har en diffus "bakgrundsstrålning" från sin själ, och snappar upp signaler från tidigare liv som såväl man som kvinna utan att kunna få rätsida på de inre signalerna. Kalla detta impulser till bi-sexuella yttringar.

Svagheten består, som alltid, i att dessa själar är så djupt fallna i kroppslighet (de fem sinnenas njutningsmänniska) att det svaga egot omedelbart kopplar ihop driftslivets simplism med dunkla själsminnen som ömsom riktas mot kvinnor i omgivningen, ömsom mot män.

Inlägget avser inte att dra mot psykologi, men ett enda ord måste sägas om vägen att styrka det här svaga egot som läcker som ett såll och drivs hit och dit av bagaget från tidigare liv: Lägg ner den sekulära livsstilen och praktisera meditation i ett antal år (alternativt utforska det undermedvetna via hypnos).

Jämför skillnaden i mental klarhet efter, säg, 3 års dagliga meditationer som avser att hitta själslig balans (kontakt med själen)! Den fallne hedonisten lär naturligtvis inte tända på det här rådet! :-) Det är därför vi med filosofen Herakleitos kan säga, "Din karaktär är ditt öde", eller kanske rättare, brist på karaktär.


*****

Jag testar de 41 celebriteterna och finner att en tolkningsdimension ger utslag! Det är när man applicerar läran om de fyra elementen på kändisarnas kroppstyper (ascendenttecknet) som man finner Eld- och Jordelementet en smula underrepresenterat!

ELD: 7
LUFT: 13
VATTEN: 13
JORD: 8

Människor födda med Eld-kropparna Väduren, Lejonet och Skytten är positivt ("maskulint") polariserade och naturligt "för" naturen. Ska man kalla detta en disposition för heterosexualitet?. Eldnaturen svarar med uppskattning på den kropp den har tilldelats. Förklarar det underskottet av homosexuell böjelse med detta element som kroppsindikator?

Den som vet att Jordelementet symboliserar realism och ett minimalt intresse av att komplicera saker och ting, kan förstå varför även detta element är en smula underrepresenterat.

De som har "jordens" praktiska och accepterande synsätt på sig själva och sin kropp, tenderar i mindre utsträckning än andra att slå slint i kroppsidentifikationen. En fysisk kropp i Oxens, Jungfruns eller Stenbockens tecken är överlag mindre benägen till homosexualitet, kanske för att Jordelementet anses utgöra den lägsta vibrationsnivån.

Det här kan kallas naiv materialism - man tror verkligen på sina sinnens vittnesbörd och identifierar sig med det man kan ta och känna på, med början i sin "nya fina kropp", även om den skulle vara av en annan sort än den man tidigare hade.

Ja, Jordkroppen är så trög, att själens signaler inte tränger igenom detta element. Jorden bjuder, som det heter, på ett "ren omstart". I Jord förskonas man från andevärldens terror. Ofta tror man överhuvudtaget inte på att det finns något annat än de fem sinnena berättar om.


*****

Det är i de två mellersta elementen vi har den tydligaste tendensen till en negativ koppling till den egna kroppen, och det är inte svårt för en astrolog att förstå Vattenelementet som den osynliga, själsliga känslo-blueprint som kan signalera något annat än fysisk realism. Kroppar av "psykiskt vatten" kan alltså teoretiskt leva i en annan känsla än vad "Jorden/verkligheten" säger dem.

Och Luftelementet är förstås den mentala begreppsvärld vi snart nog utvecklar i våra liv. Det faller sig naturligt att se en förhöjning även här. En del kommer inte längre än till en emotionell, negativ bindning till det egna jaget, andra går ett steg till och utvecklar via Luftelementet en hel mental konception.

Förhöjningen vi ser handlar alltså om den irrationella känslomänniskan (Vatten) och hon som täcker över sina känslor med rationaliseringar (Luft). Notera att bloggen pekat ut särskilt horoskop som blandar Vatten och Luft som benägna till psykisk "dissociation" vilket enkelt innebär att psyket spelar spel med sig självt så att "ena handen inte vet vad den andra håller på med".

Man kan också uttrycka saken som att kombinationen leder till ett övermått av "efterhandskonstruktioner" som t.ex. där du överbevisar en person via sakliga argument men den andra fortsätter att slingra sig och hitta på nya motargument. Där ser man hur individen dissocierar sig från det faktiskt att han/hon faktiskt hade fel och har blivit överbevisat. Psyket föredrar hellre en livslögn/självlögn i vilken diskussionen alltjämt pågår "som om det regnar"-beteende.

Även om övervikten på de mellersta elementen inte i sig kan skapa dissociationssyndromet eftersom var person bara har en ascendent/ett element, är den här rationaliserings- och mörkandetendensen mycket illustrativ för vad som undermedvetet inträffat i den människa som blir homosexuell.

Egot motsätter sig nyordningen och pga. själens undermedvetna mönster söker den spela samma könsrollsspel som i ett tidigare liv, även om det innebär att man får skriva om verkligheten själv (dissociation från objektiva fakta om vilken fysisk kropp man fått den här gången).

Jag kan bara spekulera här, men jag misstänker att hemfallenhet åt homosexualitet kan leda till att själen inte lär sig det den ämnade lära sig i detta liv och får fortsätta försöka i flera liv, tills den lär sig konsten att "ta seden dit man kommer".

Å andra sidan kan det finnas tusen och ett andra skäl till att själen byter kropp på ett sätt som vållar problem. Men då handlar det inte om stapplande nybörjarförsök på jorden utan om "straff" för begångna förseelser i tidigare liv. Att få sociala anpassningsproblem i ett liv som homo skulle t.ex. kunna vara ett matchande sätt att få möta sin egen arrogans och trångsynthet i ett tidigare liv. Kanske ett liv där man sett ner på vissa minoritetsgrupper. De närmare omständigheterna är lönlöst att spekulera i, men svaret ligger inbäddad i själsminnet som lade grunden till det nuvarande livet.

*****

Uppdelningen på de tre kvaliteterna Sattva (godhet), Rajas (lidelse) och Tamas (tröghet, okunskap) gav inte alls så tydligt utslag som jag skulle ha trott!

13 stycken födda med en kropp och ett ego i Sattva, kunskapens och godhetens kvalitet (Tvillingarna, Jungfrun, Skytten, och Fiskarna).

11 stycken födda med en kropp och ett ego i Rajas, lidelsens och passionens kvalitet (Väduren, Kräftan, Vågen, och Stenbocken).

17 stycken födda med en kropp och ett ego i Tamas, mörkrets och tröghetens kvalitet (Oxen, Lejonet, Skorpionen, och Vattumannen).

Att TAMAS skulle toppa ligan, hade jag gissat i förhand, men jag hade faktiskt trott att SATTVA, ljus och kunskap, skulle leda till en sådan flexibilitet att dessa kroppar och jag-medvetanden accepterade könet på sin nya kropp utan att likt den fixerade TAMAS slå till nödbromsen och leva ut en böjelse som nu var historia (tillhörde det föregående livet). Uppenbarligen har undertecknad mer att lära sig om de tre kvaliteterna!

Jag ska erkänna att jag i förväg spekulerade att Fiskarnas tecken, trots dess kvalitet av Sattva, skulle vara implicerad i mer än en enda homosexuell födelse. Tecknet tillhör trots allt Vattenelementet som tenderar mot "psykiska episoder" eller förvirring och självmotsägelser. Jag hade nog trott det skulle ligga åtminstone vid snittet (gröna cirkeln i diagrammet högst upp).

Kanhända är de tre kvaliteterna inte helt pålitliga, eller också ligger förklaringen i en mer komplex samverkan mellan flera faktorer. I den här ytterst begränsade granskningen (det magra underlaget motiverar inte till mer) har vi varken avstämt ascendenttecknet mot sol- och måntecknet eller inspekterat hur ascendenttecknets planetära härskare har det.


*****

Här finns dock en del saker värda att notera. Ta t.ex. lidelsens kvalitet RAJAS: bara en enda homosexuell födelse i det mest "macho" tecknet av dem alla, den passionerade och eldiga Väduren som drar igång hela zodiaken.

Notera att Väduren symboliserar "nyföddhet" och själva symbolen säger att detta tecken är så nära "det oskrivna bladet" man kan komma. Detta rimmar väl med att att Väduren är minimalt inblandad i misslyckade bindningar till den egna kroppen. Väduren är helt ny på plan och tar den kropp som ges, utan en massa bakomliggande processer som komplicerar.

Alla som studerat Vädurar vet hur enkla och befriande raka de är i sin hantering av livet! (Sol-Väduren George Clooney är ett strålande exempel på hur närmast barnsligt enkel psykologin är i detta tecken. Clooney vill bara ha roligt, har han sagt i intervjuer.) Finns här fuckups i psyket beror det troligen på en olycklig placering för Månen eller någon annan anledning.

Det andra RAJAS-tecknet med en enda homosexuell födelse är också helt logiskt. Med det avslutande Jordtecknet Stenbocken som indikation om jag- och kroppsmedvetandet står lidelsen (rajas) till materiens perfektion. Det kanske är under en fysiskt medveten Stenbocks värdighet att låta känslan (den naturliga böjelsen) spela den objektiva kroppen ett spratt.

Stenbockar vet vad de är - som biologisk kropp betraktad, och respekterar de signaler det egna utseendet sänder dem. Självkontroll är tecknets forte. Stenbockarna är också extrema "biologister" och givet deras ofta lite gammalmodiga inställning kan man gissa att dessa praktexemplar på normalitet är vanliga bland homosexmotståndare (och kristna).

Det är de mellersta Rajas-tecknen som bjuder de flesta fallen: fem stycken feminina Kräftpersonligheter och fyra Vågar (i sig inte anmärkningsvärt mycket över snittet 3.41 fall per ascendenttecken).

Sexuell ambivalens följer det rörliga (sattva) tecknet Tvillingarna (Luft) och här hittas dock fler än genomsnittet homosexuella födslar - sex fall. Tvillingarnas härskare Merkurius är en androgyn figur i mytologin och det ringer en klar klocka för det här resultatet, trots att 41 fall är alldeles för få för att säga något säkert.

Men vinnare alla kategorier är med sina sju fall det mörka och oupplysta tamas-tecknet Skorpionen (Vatten). Sedan antiken är detta zodiakens "värsting" och som kroppsindikator kön och anus!

Hur passande att hitta dubbelt så många som snittet av människor med en homoerotisk böjelse i känslotecknet som sedan antiken förknippats med det som händer mellan benen på en människa! Min lilla studie bekräftar exakt astrologins tes om att detta är urspårningens zodiaktecken.

Skorpionen är också dödens tecken, som om antikens systembyggare med detta ville påminna om att sexualiteten (alstrandet av nya biologiska kroppar) är roten till vår dödlighet, vårt fall från själens högre himlar. (Själarnas fall ner i "nytillverkade kroppar" är ett så komplext problem som vi vet så oändligt lite om att det är lönlöst att fördjupa sig i den frågan här.)

Och minns att det är högst osannolikt att en enda av dessa personer någonsin varit medvetna om att de har haft "skorpionflaggade" kroppar. För med västerlandets felaktiga zodiak skulle 4 av 5 av dessa ascendenter istället ha betraktats som Skytten - ett tecken som visserligen står för utforskning (generellt), men också för högre medvetande.

Kanske är det just i studiet av homosexualitet som antikens syn på Skorpionen som dekadens och naturens korruption återigen går i dagen. Skorpionen har alltid och kommer alltid att stå för naturen i dess dysfunktionella läge, och homosexualitet kan överhuvudtaget inte reproducera sig. (Ur ett perspektiv bortom egots partsintresse fyller Skorpionen den sunda funktionen att bryta ner otjänliga strukturer vilka återgår i naturens eviga återvinningssystem.)

Man är nästan frestad att säga att det var grekernas val av den feltänkta tropiska zodiaken som på sikt ledde till att västerlandet överlag sekulerades då förlusten med den högre verkligheten började bli markant. Åtminstone ligger det en djup symbolisk poäng i det jag här säger!

Dessa fynd är, som sagt, för vaga för att äga statistisk signifikans men astrologer känner givetvis igen berättelserna om tecknen som utmärkte sig: Skorpionen och den förpubertala Tvillingarna (vars härskare Hermes ju älskade med Afrodite och framförde Hermafroditos - det tvekönade barnet).

Skulle ett replikerat test med större underlag bekräfta att Skorpionen är nära kopplad till sexuell dysfunktion, då förstår vi också den suicidala benägenheten hos unga homosexuella som rapporterades om i veckan (DN). För arketypiskt sammanlänkas ju död och sexualitet via Skorpionens tecken.

Se också närmast föregående artikel, en lång analys av Skorpionen och feministen Maria Svelands födelsehimmel. Inga direkta jämförelser kan göras med den här ministudien eftersom Svelands födelsetid inte är känd, men i termer av själva zodiaktecknet understryks naturligtvis det faktum att Skorpionen generellt tycks se ett problem med sexualiteten - just som redan antikens visa stjärnskådare upptäckte när de jämförde himlavalvets signaler med det som timade nere på jorden.


Flera dagar efter den här artikelns publicerande har SvD en artikel som ställer frågan varför det är så mycket kön i gaykonsten. Svaren är trovärdiga och ovanstående studie med dess dominanta tecken, könsorganets Skorpionen, instämmer: i könet ser den homosexuelle sin fiende, skälet till allt hans/hennes utanförskap. Utöver det SvD säger kan en dyrkan av könet också ses som ett försök att vinna makt från det, jfr fallosdyrkan i vissa indiska religiösa yttringar.


Men se även Platons "Symposium" om den vulgära människan, som till skillnad från den högre människan sitter fast i genitalt "tänkande". Det vill synas som om de homosexuella enligt Platons modell skulle tillhöra den lägre sortens människa.


Den kristna kyrkan kallar dem syndare, och enligt själavandringsläran har de gjort något fel i ett tidigare liv för att nu hamna i distinkt osynk med det som borde ha varit det enklaste och mest oproblematiska i världen: det kroppsfordon varje själ utrustas med vid återkomsten till jorden, och med vars hjälp själen ska kunna förverkliga sina högre potentialer.
***** 

Uppföljning 100422

Sakta men säkert växer dataunderlaget och vid en snabbkontroll återspeglas detta i en liten ökning av andelen homosexuella horoskop med känd födelsetid. Nio har tillkommit på ett år, ett modest datatillskott som inte förändrar bilden alls. 


Asc i tecknet:
50 homo- sexuella
antal
♈ 2
♉ 4
♊ 7
♋ 5
♌ 6
♍ 4
♎ 5
♏ 10
♐
 2
♑ 1
♒ 3
♓ 1
Snitt
4,16
Signifikant rel. snittet (±50%):
<=2,1 eller >=6,2

Följande 50 personers data användes:
Alan Turing
Anne Heche
Arthur Schopenhauer
Chaz/Chastity Bono
Christian Dior
Eddie Izzard
Elton John
Frederic Mitterrand
George Michael
George O'Dowd
Giorgio Armani
Gore Vidal
Graham Chapman
Harvey Milk
James Dean
Jean Cocteau
Jean Renoir
Jeffrey Dahmer
Jim Lewis
Jodie Foster
John Gacy
K.D. Lang
Leonard Bernstein
Leonardo da Vinci
Liberace
Lindsay Lohan
Ludwig Wittgenstein
Marc Almond
Marcel Proust
Mark Foley
Marvin Gaye
Melanie Brown
Michael Stipe
Mylene Farmer
Reinhard Heydrich
Ricky Martin
Robert Mapplethorpe
Robert Rauschenberg
Rock Hudson
Roland Barthes
Rudolf Hess
Rudolf Nureyev
Stephen Fry
Truman Capote
Valentino Garavani
Walt Whitman
Vaslav Nijinsky
William Burroughs
Virginia Woolf
Yves Saint Laurent
at 11:51 6 comments
Labels: , , ,

tisdag 28 juli 2009

Bitterfittan & det gen(d)eriska feltänket

Obs, mycket långt inlägg! Cirka 13 A4-sidor med illustrationer. Postat i vetskapen att ickekonventionella språkliga figurer används. Den här astrologiska studien av en arttypisk feminist bör dock vara förståelig om den läses med eftertänksamhet och "mentala noteringar" tas om nyckelaktörerna.



"Titta, hon ler!"


Även om jag inte är själv är manlig feminist - hela ämnet är så under den mänskliga värdigheten och så typiskt en kultur som inte längre förstår lönlösheten i att diskutera gender när dess materialism hävdar att män och kvinnor bara är frukten av ett socialt spel, utan några högre egenskaper som själ och ande - även under dessa grottstadieliknande omständigheter måste jag ge Maria Sveland kredd för förmågan att mynta ett så sanslöst roligt ord som det som betitlar hennes omtalade bok.

Ordet kan definitivt upplevas som skruvad svart humor, även om den här artikeln föreslår dess upphov i det psykologiska fenomenet dissociation.

Vad som här följer, är nominellt en astrologisk analys som dock för ett vidare resonemang. Svelands födelsehoroskop tjänar som avstampspunkt för en del problem som, om än inte stora, är av allmängiltig karaktär.

Författaren är idag aktuell i DN med en sågning av Lars Triers kvinnosyn, och det är väl lite av en ironi att just som hon beskyller regissören för att "kokettera med sin mentala instabilitet" följande analys färdigställts av hennes egen högintressanta serie arketypiska (djuppsykologiska) symboler, vilka i sanning inte saknar sina frågetecken, de heller.

(För en överlägset mycket mer insiktsfull analys av Triers senaste film, se för övrigt Pia Bergströms artikel i Aftonbladet från tidigare i år.)

För dem som likt mig själv egentligen inte ägnat Svelands författarskap något intresse, kan ett (tror jag) rätt representativt smakprov vara på sin plats. Jag saxar ur en lite äldre recension i DN av en kvinnlig författares dagböcker:


 [Joyce Carol Oates] Ilsknar till när kritiker envisas med att kalla henne ”kvinnlig författare”... Ett förminskande som jag väl kan förstå Oates vrede inför, och ett öde som verkar drabba de flesta författare som har ett något kortare urinrör än andra halvan av befolkningen.

DN

Jag ber för ögonblicket bara läsaren notera hur Sveland finner det angeläget att lyfta fram anatomiska delar av könet, helt i linje med det av henne myntade ordet "bitterfitta".

Sveland föddes ett sånt där hopplöst otacksamt dygn att ställa horoskop på om man inte har födelseklockslaget. De svåra dagarna uppstår när Månen, sinnelagets signifikator och en distinkt personlig ton, byter zodiaktecken mitt under dygnet. Vilken av de båda Månarna beskriver individen bäst, Fiskarna eller Väduren? Och kan vi vara säker på att det är en "neutral" Måne av tecknet si eller så vi ser hos personen? Sinnet kan missfärgas av sekundära problem på himlavalvet!

Hos Maria Sveland passerar Månen gränsen mellan Fiskarna och Väduren nästan exakt 10.00 på förmiddagen, och mer annorlunda sinnelag kan man inte tänka sig! Det första tillbakadraget och självuppoffrande och det senare en nästan aggressiv linslus, ständigt med egenintresset som högsta prioritet.

Ja, det är i det här gränslandet sista fasen av själens syndafall inträffar: genom vaginan eller fittan (Fisken) framföds spädbarnet som en distinkt och från moderlivet åtskild existens. Väduren: zodiakens nystart, det nya unga livet.




Väduren, barnet, har som sin härskare Mars, vars själva symbol visar hur en pil tränger sig ut genom den slutna cirkeln, och tar sin väg utanför modern. Jag är övertygad om att denna läsart av Mars förklarar hur "den lilla krigaren" som väsnas och larmar så mycket kom att kopplas till Väduren. Alla symboler i astrologin hänger ihop i och - för den som ser - berättar en kontinuerlig fastän kryptisk historia om själens eskapader i den här världen.

Den fenomenale brittiske 1900-talsastrologen Charles Carter (som verkligen fick mig intresserad av det här ämnet) använde visserligen den västerländska tropiska zodiaken, men han hade en klar förståelse för att astrologin berättar en djupare historia än bara den om en handfull mänskliga egenskaper. För våra egenskaper bottnar ju i själsliga realiteter, och kanhända är vi alla själar på lika olika stadier vår resa.

En del kanske "gör Väduren" för femte gången och har därmed putsat bort det egocentriska tecknets grövsta sidor. Andra kanske "gör Vågen" (mittemot) för första gången och löper risken att misslyckas i partnerskap - en konst i lika hög grad som den att tygla Vädursegot för bästa integrering med omvärlden.



Carters syn på zodiakens 12 tecken
som Herkules 12 stordåd - vägen
fram till gudamänniskan.



Solen: ett "mission statement"

Jag har fört Maria Sveland på tal i inlägget om Selma Lagerlöfs rasbiologiska vurm när hon var ung och oklok, och noterade där hur påfallande lika ansiktsuttryck och -form båda dessa kvinnor hade, båda födda i könets, urinvägarnas och anus tecken Skorpionen. (Se hennes kuriösa upptagenhet av "urinrörets längd" i DN-recensionen - man är nästan böjd att hålla med Pappa Freud här, i hans teori om kvinnans penisavund...)



Eftersom Skorpionen också är förgiftningens tecken (droger, fermentation, mögel, etc), finns egentligen redan i hennes andliga natur (Solen) idén om "kön" och "gift" kombinerad. Avund - apropå penisavund - är ibland Skorpionens andra natur, vilket naturligtvis blir en föga njutbar läsning om det här tecknet väljer författarskapet som sitt yrke (för att vilja ventilera avsky i ord, krävs f.ö. en hel del av Luftelementet på födelsehimmelen, och så är fallet med Svelands).

Ordet "bitterfitta" syns därför uttrycka Svelands egen primära arketyp - Solen är ju individens "life mission" - det man arbetar på att synliggöra i denna världen. Men i Svelands avståndstagande från sitt eget biologiska kön har hon blandat ihop korten med en dos sociologi så att den skorpioniska gifttaggen istället för att uttrycka sig som djupt självhat (eller som hos Selma Lagerlöf troligen manshat) riktas mot samhällets könsroller.

(De kallas ju gudbevars inte könsroller längre, utan nämns hopklumpade som singular via samlingsbegreppet "gender" - för att problematisera och särskilja det biologiska könet från samhällets mentala mönster. Big deal.)

Sveland arbetar alltså i detta liv på jorden med Skorpionens eviga symbol: frågan om saker som kan döda (och till sist gör det), om saker som förgiftar och vållar bitterhet eller vämjelse. Tänk Polanskis film "Repulsion" och Catherine Denevues karaktär med hennes våldsamma attacker av ångest och vämjelse inför sexualiteten - här har filmaren återgivit den dysfunktionella Skorpionen intill perfektion.

I detta arbete - som är strikt värdeneutralt ur andevarelsens perspektiv (det är den "fallna" människan som kladdar ner allt med emotioner, vilka alstras i den biokemiska kroppen), blir frågan om Månens placering - typen av sinne - av största betydelse.

Hur hanterar Sveland sitt livs mission - att bearbeta frågan om Skorpionens död, giftdöden, det långsamma borttynandet? Hon skuldbelägger inte direkt könet och sexualdriften - roten till våra reinkarnationer på jorden - utan bryter istället ut det kvinnliga biologiska könet och fäster det skorpioninfluerade men kuriöst ambivalenta ordet "bitterfitta" på det. Det är här första steget i psykologins s.k. "dissociation" - gör en mental notering, vi återkommer till fenomenet.

Notera att Vattentecknet Skorpionen tillhör den "fixerade kvaliteten". Därför cirkulerar inte Vattenelementet i detta tecken. Det däms upp, blir skämt, och bittert förgiftat! "Syndens lön är döden." (Synd = Att missa målet, kanske som Skorpionens vatten rinner i fel riktning och kommer att bilda av avsnört och stagnant bakvatten.)

Sveland har i ordet "bitterfitta" hittat den perfekta sinnebilden för en förgrämd kvinnlig Skorpion, på kant med sitt kön och sin sexuella funktion!

Jag menar att det sociologiska resonemanget och önskan att samhället måtte ta över rollen som "mamma" skyler en betydligt djupare problematik som är Svelands egen.

Ytterst kanske det ligger något i den ofattbara ansiktslikheten mellan henne och hennes skorpionsyster Selma Lagerlöf: under allt politiserande handlar det om grundläggande biologisk sexuell orientering. Och därmed öppnas möjligheter om man applicerar reinkarnationsmodellen (som är mer än modell, den finns många empiriska belägg för att våra själar återvänder till jorden gång på gång - så åtskilliga inlägg i ämnet på min parallella blogg Ockulta ögat).





Via egna inblickar i tidigare liv har jag kommit att förstå att vi fungera exakt som småbarn fungerar i sandlådan: så fort vi tillägnat oss en viss förfarenhet, vänder vi ryggen åt de allra enklaste leksakerna - ja i ungdomligt bravado kan vi t.o.m. överreagera negativt och med hån om någon erbjuder oss en lek vi redan lekt.

På samma sätt kan en själ vända ryggen - ofta överdrivet - om den finner sig i en situation den redan konfronterats med (och i eget tycke klarat av) i ett tidigare liv. Själen reagerar likt det lilla barnet med besvikelse (gränsande till bitterhet) över att inte livet serverade nya, fräscha upplevelser. Men ÖDET gör inga räknefel, uppenbarligen möter själen något den ännu inte till fulla bemästrat. Den är karmiskt indragen i en repris.

Ett annat och lika möjligt scenario för den som stämplar sitt eget kvinnliga kön "bitterfitta" är att vi här har att göra med en andesjäl som inte är alltför van vid jordeliv i kvinnliga kroppar. Hypnosregressionisten Michael Newton hittade flera odokumenterade själens "naturlagar" under sina 30 års arbete med människor i djup hypnos.

Tydligen har de flesta själar en favoritpolarisering, och en som kommer på tanken att kalla sin kön något nedsättande kan göra det i "vämjelse" och negativitet inför den egna kroppen därför att den här själen "normalt" tar manskroppar som instrument vid besök på jorden.

Maria Sveland kan alltså uppleva ett genuint främlingskap inför upplevelsen av att vara biologisk kvinna, men istället för att bli gay och "leka man", har hon valt att angripa samhällets mentala föreställningar om vad en kvinna ska göra.

Där homosexuella och individer med kroppsliga identifikationsproblem ofta kollapsar in i infantila rollspel, där har "mannen" inom Sveland (hennes "positivt polariserade" själ) istället valt att söka verka för en förändring av den externa miljön, så att "mannen" inom henne åtminstone ska uppleva exillivet i en främmande kropp med främmande förväntningar som drägligt.

Och drägligt blir det här om man låter dessa kvinnor, så främmande inför sin biologiska natur, att avlastas, så att samhället tar över deras traditionella funktioner. Man skulle kunna tycka det är höjden av egoism.

(Mental notering. Vi har ännu inte besvarat frågan huruvida Svelands Måne/sinne kan tänkas ligga i egotecknet Väduren, eller om den alltjämt dröjer kvar i osjälviska Fiskarna.)

Det tycks vanligen vara allvarlig karma bakom liven där själen kastar sig över en kropp av "den andra sorten" och nyorienteringen inte fungerar. Men även dysfunktionen är inplanerad! Själen ordinerar sig den beska medicinen för att "vakna upp" eller se saker den inte gjorde på förra varvet.

Det går att spekulera i att Maria Sveland själv har varit en övermaga manlig skitstövel i tidigare liv, och nu tvingas se hur manssamhället i dess värsta stunder ter sig - ur en fysisk kvinnas perspektiv. Svelands bitterhet är ingen annan än hennes själs skuldbelastade historia som nu tagit objektiv gestalt i formen av de omgivningar hon väljer att fokusera!

Så här utvecklar sig faktiskt all karma - den börjar som attityder, men för att själen ska vinna medveten insikt tvingas vi projicera och kasta ut våra egna oklarheter på varandra! Det som börjar i omedvetenhet måste friläggas. Jungianske djuppsykologen James Hillman talar om "seeing through" som enda vägen till psykologisk rehabilitering. Man måste se och förstå de arketypiska motiv som driver en till tvångsmässigt tänkande och handlande.

De första liven på jorden genererar så mycket oklarhet att själen sen har årtiotusenden att söka bot för sin initiala oförståelse. Detta är då spelet på Jorden! Indisk filosofi har helt klart för sig vad det handlar om och kallar den - med den kulturens positiva sinnelag - Guds lila eller den gudomliga leken.


Månen: psykets filtrering av det "solära livsuppdraget"

Månen i självuppoffringens Fiskarna eller Månen i självcentreringens Väduren? Vilken är författarens placering av sinnelagets indikator?

Det spelar faktiskt ingen större roll detta dygn. För Månen är inte "neutral" i Fiskarna, där tecknets tendens mot osjälviskhet brukar rendera det fina efterord som "helgon" eller "martyr" (martyr betyder "en som vittnar", dvs en som talar utan fega kalkyler i bakhuvudet om vad det kan komma att kosta egot att tala rättframt).

Ur det tolkningsförfarande som ser till mer än enbart zodiaktecknets "naturliga" symbolik är det närmast egalt om Svelands födelse inträffade under ett psyke i Fiskarnas eller Vädurens tecken!

Skälet till detta ligger i Månens respektive disponent i de två möjliga tecknen. Som nattfödelse eller en födelse tidigt om morgonen kommer sinnelagets Måne i Fiskarna att lyda under tecknets härskare Jupiter, en välvillig och god planet som perfekt beskriver Fiskarnas djupa empati med andra och vilja att offra sig själv. Fiskarna är ju symbolen för vaginan (det Sveland kallar en "bitter fitta") - finns det en större uppoffring av den egna fysiska komforten än när en kvinna väljer att föda och fostra barn i denna världen?1

Men just det här året befinner sig Fiskarnas härskare Jupiter i Vattumannens tecken. Visserligen rimmar det inte illa med Jupiter. Men den expansiva bringaren av gladlynthet finner här inte längre samma glädjeämnen som på dess ena hemmaplan, Fiskarna. (Dess andra hemmaplan är ett positivt tecken, Skytten.)

I Vattumannen är det inte offret av egocentriciteten som lockar utan förverkligandet av ett mentalt koncept. Vattumannen är det tredje och sista "tänkande" Lufttecknet, och med Saturnus, "åtstramaren", som härskare, byter Jupiter karaktär ganska rejält här.

Jupiter skjuter nu till sin tillväxtenergi, inte till det växande barnet i moderlivet, utan till mentala föreställningsvärldar - särskilt de som relaterar till mentala koncept som söker gruppera och tydliggöra mänskligheten. Vattumannen representerar så att säga människan som idé. Med Jupiter i Vattumannen faller det sig naturligt att bygga föreställningar om människor i grupp, eller fokusera frågan om hur människor grupperas på bästa sätt. Detta måste vara sociologens och folklivsforskarens eget zodiaktecken!

Här ser man med andra ord utmärkta framgångsmöjligheter inom humanvetenskaperna eftersom Jupiter också representerar tur och framgång i livet - det som expanderar kan ju kallas framgång. Gendertänkande är just ett sådant försök att gruppera fenomenet människan i vissa kategorier.

Här styckas den fysiska kroppen av och tystas ner i sitt särskilda fack (som sedan lämnas utanför ekvationen). Det stora intresset ägnas istället det innehåll genderfilosofin antar ännu finns kvar sedan man lämnat den biologiska kroppen därhän.

Ja, eftersom kulturen är materialistisk är det inte så mycket fråga om en själ eller en ande som blir kvar efter denna styckning av något först var en hel och komplett varelse, utan mer om det "datorprogram" samhället programmerat in i den i sig ointressanta biologiska kroppen.

Genderförespråkarna har ur en kvinnlig kropp och en manlig kropp abstraherat en teoretisk miniatyr av samhällets ideala mansroll och kvinnoroll. Så simpel är genderfilosofin - ett mentalt "hacka sönder för att bättre kunna lobba och härska". Är inte världen till din belåtenhet, uppfinn då en teori som legitimerar dina hetaste önskningar...

En tidig morgonfödelse för Sveland medför dessvärre att denna vilja och förmåga att bygga deskriptiva (eller t.o.m. preskriptiva) teorier av vad som driver den levande människan2, hamnar på tvär kollisionskurs med ett annat av de zodiaktecken som tillhör Tamas Guna, okunskapens, mörkrets och vanemässighetens kvalitet. (I väst känd som "den fixerade kvaliteten".)

Detta andra rigida tecken är nu händelsevis Svelands egen "life mission": könets, hatets och bortruttnandets Skorpionen! Ser du ödets ironi? Svelands själva livsuppdrag, att ta sig djupt in i frågan om kön och död måste av nödvändighet leda henne på kollisionskurs med samhällets modeller av den sociala människan (Vattumannen).

Den samtidiga förekomsten av en aktiv Skorpion och en aktiv Vattuman på födelsehimmelen har jag kallat "dissociations- eller utstötningssyndromet" på den här bloggen, och detta ser vi nu hända - exakt! - Svelands "filosofi": hon stöter ut och "skorpiondödar" könet - den biologiska realiteten - så att den mentala föreställningen blir mer perfekt.

Det går inte att skilja ut delar i detta olyckliga drama när man väl fått syn på helheten, på gestalten. Detta är, vill jag mena, en "korrupt livsuppgift" och det är det som hörs i ordet "bitterfitta". Men problemet ligger inte dit Sveland projicerat det: problemet är att hennes PSYKE - om vi nu antar att Månen befinner sig i Fiskarna - hatar sitt eget underliv och de funktioner som det implicerar i den traditionella världsbilden.

Bara genom att konstruera en ny världsbild, där man separerar bort den misshagliga biologiska kroppen (med dess kortare urinrör) kan man breda ut sig på feministvis om hur den biologiska kvinnans funktioner bör tas över av den kollektiva samhällskroppen - dvs, Vattumannen fattad som en surrogatmamma till det kvinnor i konflikt med sin biologiska realitet inte vill eller kan hantera på ett omdömesgillt sätt.

Som jag sagt: i Svelands undermedvetna kan mycket väl en "manlig själ" viska dessa infernaliskt självbedrägliga "lösningsförslag" till henne! Och då handlar det allraminst om Mån-Fiskarnas nominella glädje i självuppoffringens tema, utan om en riktigt komplicerad inkarnation och psykologisk struktur där Luft och Vatten lägger krokben för varandra och skapar en svåranalyserad typ av efterhandsrationaliserande som bl.a. uttrycker sig som "falsk feminism".

Under ytan hos en människa där Luft och Vatten - rationalitet och irrationalitet - befinner sig i direkt konflikt, finns nästan alltid en karmisk berättelse om problem vars rötter står att finna i tidigare liv. Västerlandets upplösning ger dessa belastade själar oanad frihet att leva ut alla sina problem och söka klä dem i nya kläder.

Svelands författarskap synes mig vara en enda konstant spya mot sin egen kropp men via dissociation lastad på precis allt utom hennes obalanserade inslag i Vågens tecken - där man och kvinna borde samstämma sina roller (förutsatt att båda har ett oproblematiskt förhållande till sin egen biologiska status, förstås).

Sveland är, som alla vi andra, inbegripen i en djup brottningsmatch som jag här inte sökt spekulera närmare i. Hon är tillräckligt typisk för att många ska känna igen sig och följa hennes tankar. Samhälle (miljön) är ju den enda projektionsyta vi har för att för första gången börja inspektera våra inre drivkrafter och konflikter. (Se dock några röster ur folkdjupet som tydligt hört "förgrämelsens skorpion" förstöra hela läsupplevelsen i boken "Bitterfittan".)


Något om Svelands plats i Sverige

I ett materialistiskt och oandligt samhälle som det svenska, finns det inte ens på kartan att överväga att våra projektioner helt enkelt är våra inre tillkortakommanden från tidigare liv.

Se svenskens islamofobi dessa dagar: har ni någonsin sett ett så utfattigt folk? Människor som aldrig ens provat att vända blicken inåt och fråga sig varför de känner så mycket inför det de ser "där ute"?

Inte för inte är Sverige ett Vattuman-land, klassificerat som Tamas Guna, ett land där "förnuftet" i själva verket är attitydmässigt, mörklagt och i grunden oförenligt med den levande och förstående varelse våra andesjälar är! Men svensken har bara sitt fyrkantiga förnuft att klänga sig vid, och detta förnuft producerar inte visdom.

Gendertänkandet befriar inte den biologiska kvinnan, och dess förespråkare syns söka smita undan den ödeslektion de kom till jorden för att lära sig - via kvinnliga kroppar. Istället skulle den arketypiska psykologin - spridd i landet och obligatorisk i skolan - skapa betydligt rikare män och kvinnor.

Frihet är något mycket mer subtilt och själsrelaterat än dagens klumpfotade socialrealister någonsin kan föreställa sig, men så är vi ju i Sverige - landet dit de mest lågpresterande själarna reinkarnerar i grupp för att lära sig nybörjarlektionerna. Sen uppgraderas själar till religiösa kulturer, där individualiteten är så stark att diskussioner om "slöja/inte slöja" ter sig som dumprat från rent efterblivna individer - sådana som svenskarna som folkröst.

Som löst skisserat i inlägget om Selma och rasbiologin, kan allt som sagts om feminismen som bortträngning och rationalisering av psykiska konflikter även appliceras på hela HBT-rörelsen. Homosexualitet är, misstänker jag, i de allra flesta fall en Maria Sveland som kollapsat kort om att börja rationalisera. Då uppstår istället en infantilisering och ytlig lek kring kroppen av "främmande polaritet".

Eftersom homosexuella inte skadar heterosexuella men väl varandra (enligt amerikansk statistik - massmördare är i allmänhet homosexuella som tar ut sina identitetsproblem den vägen), kan man tycka att samhället gör rätt i att under regnbågsflagg integrera denna lilla minoritet av själar istället för att via hypnosregression låta dem konfrontera sina gissningsvis tre-fyra senaste liv på jorden och SE och FÖRSTÅ hur vägen kom att bli så ojämn.

Det senare vore förstås visdomens väg, men då spelar vi många divisioner högre och jobbar med sanningen hellre än Svelands fabricerade gendernys som bara är att byta ut en halvsanning mot en annan.


Sammanfattning och avslutande reflektioner...

Som någon noterat ägnade jag inte möjligheten av en födelse under den explicit själviska Vädurs-Månen ett enda ord. Det högladdade drama av psykosocial dysfunktion som gäller för Månen i Fiskarna motsvarade så eminent väl hela fenomenet "Bitterfittan"! Här fanns vaginans tecken Fiskarna, här hittades dess disponent Jupiter i den sociala grupperingens tecken men som bara inte fungerar ihop med det generella tecknet för kön och död, Skorpionen. Vad mer begära?

En Måne i Väduren hade egentligen bara skapat en mer krum natur, ett egocentriskt psyke oförmåget att höja sig upp till allmän diskussion och evigt bunden till ett "men så ser jag på saken".

Förvisso finns poänger att hämta även med denna månplacering eftersom härskaren till detta solipsistiska barn då är Mars som inget hellre vill att fullborda separationen från modern (bryta cirkeln). Och denna Mars - i detta scenario härskare över både Sol och Måne! - hittas i en mycket komplex situation som utlöser den labila Vatten och Luftproblematiken. Jag lutar åt att en Mån-Vädur skulle ge så svåra psykiska problem att individen inte kunnat nå den position som Sveland ändå gjort.

Nej, genderfilosofins svek mot moder jord och hennes designer fanns väl sammanfattad redan i Månen-i-Fiskarna, vilket är den placering jag chansat på. Detta skulle visa att Sveland inte tillhör kvinnans utan mannens värld. Jupiter (Månens disponent) i Vattumannen gör henne till socialt engagerad. Hon är "politiker", hon vill sätta en dagordning. Hon är också Vatten - en biologisk-vital varelse - men vägrar att acceptera det.

Se, bara hur trasslig historien blir om man väger in hennes "mission statement": Sol-Skorpionens fokus på "det döende" och sedan finner att även Solens disponent Mars via Vågen utlöser den hopplösa konflikten mellan irrationalitetens Vatten och rationalitetens Luft.

Faktum är att Luft/Vatten-konflikten tredubblas! För Sol-Skorpionens disponent Mars i Vågens tecken disponeras i sin tur av sitt värdteckens härskare. Och var hittar vi denna Vågens härskare Venus då? Jo, i Skorpionen! Det uppstår en slirande rundgång där Vatten för evigt skickar signaler (det biologiska livets signaler) som inte Luften kan hantera och som i Vågen - de känsligt justerade vågskålarna - inte ens klarar att inkludera i den mentala modellen.

Jag tror Sveland balanserar sina många inre konflikter enbart genom att demonisera kvinnans kön och författa. Horoskopet visar många fler "röda irritationer" än de som nämnts i denna ändå ganska utförliga analys om en svensk folksjukdom, men notera den gröna harmoni som Jupiter (lyckobringaren) kastar mot författarskapets Merkurius (uppeggad av krigaren Mars). En alltigenom litterär kombination i Luftelementet. Här är den "ventilen" som inte bara låter författaren Sveland skriva av sig alla sina konflikter, utan även skörda framgång (Jupiter) i sitt författarskap.

Här mot slutet, för den intresserade astrologistudenten: här är alla de tre mentala konflikterna i rekapitulation:

Månen (psyket): i Vatten, men disponenten vill något annat i Luft. Dock attackeras Luften av Skorpionen och Vattnet kommer med sitt "dödande budskap".

Solen (viljan, livsuppdraget) är negativt stämd i förhållande till det biologiskas realitet. Men istället för att konfrontera den här frågan involveras harmonisökaren Vågen i ett slirigt projekt som går ut på att rättfärdiga Skorpionens harm och giftloskor! Mars och Venus har bytt härskartecken med varandra så det är en dubbelindikation, detta!

Vågen sammantrasslad med Skorpionen är för övrigt en klassisk region i zodiaken där "cranks" - dysfunktionella individer samlas. Jag har noterat mycket mental sjukdom här under 30 år som student av astrologin, och de sexuella störningarna tycks vanligare i denna region av zodiaken (samt under Kräftans tecken).

Som exempel har Jonas Gardell, född i litterära Vågen, sin Venus olyckligt placerad i könets Skorpionen, och tvingas där att samexistera med Skorpionhärskaren Mars (kön). Det är inte konstigt att han sålde sin kropp i tonåren och att det finns så mycket svordomar och könsord just under medvetandegränsen.

Dessa är själar med sår och de förtjänar vårt medlidande. Jag gör min del genom att peka ut reinkarnationsläran som en bättre modell för att förstå när man vuxit ur tendensen att demonisera "mamma, pappa" eller deras förlängning i samhället. I ett gott samhälle borde de alla erbjudas hypnoterapi för att se var på sin mångtusenåriga väg de gick fel. Hypnosregressionister berättar sällsamma historier om att det räcker att SE och FÖRSTÅ för att bli kurerad från märkliga ångestar och böjelser.

Att tro felet ligger hos samhället är så banalt att man bara häpnar, men bygger som sagt på en människosyn som missat att vi kommer till jorden med en lång historia och därför aningslöst kläcker ur sig naiva påståenden som att vi bara är ett knippe introjicerade samhällsvärderingar.

Själv har jag förstås också syndat i det förgångna - varför annars tvingas framleva detta liv som "sekulär svensk"? Men jag tror mig åtminstone veta varför jag hamnat i temporär exil i en så här idéfattig kultur. Det ger styrka.


Kuriosa: Sveland och Martin Luther

Den som är riktigt på hugget och intresserad av att lösa chiffer, kan få många aha-upplevelser av uppgiften att Martin Luther var född med ett horoskop påfallande likt Svelands.

Återigen en Sol i Skorpionen (för lämplig besatthet av och vämjelse över valfritt ämne), och samma problematiska dubbla emfas på Vatten och Luft (dissociation/utstötning) eftersom Solens i Skorpionen disponent, Mars, befann sig i Vågen (tillsammans med Venus).

Luthers sinnelag (Måne) var för övrigt Fiskarnas och disponerad av en Jupiter i Vågen. Alltså Vatten/Luft-konflikt på både den solära och lunära sidan! I det här fallet tog sig " utstötningssyndromet" den mest konkret tänkbara gestalt: Luthers faktiska utstötning ur samhället och påföljande fredlöshet.

Det går att dra många växlar på hans krig mot Katolska kyrkan ("påvedömet") och Svelands rabiata kamp mot patriarkala strukturer. För att inte tala om det stämningsläge vi kan knyta till orden skuld/synd.

Den åldrige Luthers skorpiongift som han vräkte ut i hatiska utfall mot judarna för att han inte lyckats kristna dem som han hoppats, kan tjäna till varning för var även den genderpolitiska resan kan komma att sluta. Här i gränslandet mellan Våg och Skorpion ligger den metafysiska verkligheten bakom orden om att "det är en tunn skiljelinje mellan kärlek och hat". Eller vett och vanvett.

(Chrissie Hynde/Pretenders kända låt "It's a thin line..." skrevs naturligtvis av en kvinna med extrema problem i hatets tecken Skorpionen... Notera också hur många dödsfall hon haft kring sig i gruppen till följd av rocklevernet - Skorpionen igen i dess mest självhatiska aspekt.)

En garvad platonsk filosofi höjer inte på ögonbrynen åt detta parallellfall ur historien. Vi är de vi är eftersom vi fallit i sådan synd (och där hade Luther faktiskt rätt i sin analys av den trälbundna viljan) att vi inte ens kan se hur overkliga vi är!

För anhängaren av Platon är detta inte vår show, utan arketypernas eviga lek. Människan kan lära sig mycket om sina egna käpphästar och tvångsmässiga mörkerfläckar av astrologin. Carl-Gustav Jung, djuppsykologen, sade att han kunde korta terapitiden med två år bara han fick en halvtimma med en ny klients horoskop före deras första möte.

Skulle behov uppstå, är Sveland fri att ta med den här allmängiltiga analysen till sin biktfader. Den skulle kanske kunna öppna för ett helt nytt kapitel i hennes tänkande.



Se också mitt besläktade långinlägg i samband med pågående Pride-festiviteter i Stockholm. (Skrivet efter detta och kanske lite bättre frammejslat i analysen av förhållandet mellan reinkarnation och homosexualitet.)

Anmärkning 090730. Texten hade ett flertal oputsade och felaktiga formuleringar som rättats till.


_____

1. Häri, tycks det mig, ligger mycket av det "andliga mysteriet" i att själar kan välja kvinnliga kroppar. Ungefär hälften av alla varelser på jorden arbetar på uppgiften "portal" och kanske är det de - "det andra" - negrer i denna världen (John Lennon) - som är "den första" - gudarna, skaparna, "kvasarerna" i nästa värld. Jesus sade, om rangordningen i himmelriket, att "de främsta ska bli de ringaste och vice versa". Ur det perspektivet tycks Sveland och feminismen ha gjort kvinnan en verklig björntjänst!

2. I sig uttrycker astrologin också detta intresse för allt levande/manifesterat, men det är ett metasystem som inte tar någons parti. Astrologin studerar bara om de olika "värderingarna" (som vi väl kan kalla zodiaktecknen) yttrar sig neutralt, extra väl fungerande eller med störningar. I astrologin söker man förgäves efter "genderfilosofins" tecken - men i kombinationer av vissa astrologiska signaturer kan yttringar liknande gendertänkande kan, som vi sett, förutspås.
at 12:46 4 comments
Labels: , , , , , ,

måndag 27 juli 2009

Fröken Förintelse stylar kändisarna


Svältdöende Rachel Zoe? (2007)
(bild: Wikipedia)


Trivselintervju i Aftonbladet med Rachel Zoe. Kanhända textreklam för att dra publik till treans nya tjejserie där Hollywoods främsta stylist promenerar in och ut ur boutiquerna för att lösa stjärnornas enorma problem med hur de ska se ut.

Engelska wikipedia påminner med ett osmakligt foto från 2007 om hur mager den här kvinnan är. Är det som hon säger, att benigheten är medfödd och inte effekten av droger eller självsvält (fan tror't!)? Då måste man anta att föräldrarna gav henne mellannamnet "zoe" ("liv") i ett försök att besvärja den utstrålning av död som omgärdade det lilla livet.

Givet att hennes (verkliga) efternamn Rosenzweig är judiskt, ska vi prova en vild teori här: den här kvinnan är ett av naziförintelsens offer som nu har reinkarnerat i ny kropp, återigen i en judisk familj (själar tenderar att hänga ihop i grupper från liv till liv).

Jag har på min andra blogg Ockulta ögat flera gånger nämnt psykiatern Ian Stevensons upptäckt att allvarliga skador som förorsakar en människas död återkommer på det pånyttfödda barnets kropp som handikapp eller deformiteter.

Skulle möjligen en utdragen svältdöd i ett koncentrationsläger kunna leda till att den hårt prövade själen i nästa liv "förtätar" sig som en extremt tunn människa? En kropp som närapå skriker "döden"?

Är vår fysiska kropp så att säga bara en "utveckling" i den yttre, fysiska världen, av den osynliga andevärlden? Så menade i vilket fall den intelligente fysikern David Bohm!

Allraminst måste man räkna med ett traumatiserat psyke, vilket bekräftas av den judiska rabbinen Gershom, som blivit något av specialist på att ta hand om de människor från Andra Världskriget och judeutrotningen som de sista årtiondena börjat reinkarnera i nya västerländska - oftast judiska - kroppar. De kommer åter till jorden med svåra psykiska störningar och minnesbilder från sitt förra liv i något av nazisternas koncentrationsläger! Jag nämnde rabbinens första bok i ämnet i det här inlägget (nytt fönster).

Ur ett astrologiskt perspektiv är det nästan skrämmande att se hur väl den här teorin matchar den unga kvinnans födelse i september 1971.



Det händer mycket på den här himmelen. Först att nämnas måste väl vara förklaringen till de förtäckt kritiska kommentarerna, att Rachel Zoe omdömeslöst själv går på röda mattan i galakläder och faktiskt utkonkurrerar de kunder som betalt hutlösa pengar för att vara vackrare än sin stylist. Förklaringen är enkel: kvinnan föddes ju med Solen i Lejonet! Finns det något tecken som vill glänsa mer än denna, "lajvarens" och dramatikers solplacering?

Och lägg till konst- och modeplaneten Venus: exakt sida vid sida med det glänsande Sol-Lejonet. Inga större tvivel om vad slags karriär det skulle bli inte.

Så direkt över till varför Rachel "Liv" troligen faktiskt har dragit några unga stjärnor i fördärvet, eller åtminstone ner i självsvält fastän hon bedyrar att hon är en känslig och blyg natur. (Att den är si och så med den finkänsligheten förstår man av situationen att hon inte kan hålla sig från röda mattan medan hennes kunder visar upp sig!)



Shani - Dödens herre
(i väst: Saturnus)


I indisk astrologi har den hårda och karga (ja, avmagrade!) planeten Saturnus bevarat sin roll som Döden (Liemannen), vilken blivit lite undertryckt i västerländsk astrologi (människor konsumerar bättre ju mindre de vet om döden - konsumtion som livsstil är bara för dem som är okunniga om döden och rädda för den).

Som en sidoeffekt i just det här sammanhanget, representerar också Saturnus "styling" mer än Venus. Skönhetsgudinnan står kanske mer för mer njutning och uppskattning av det goda och sköna, men ska man skära till (designa) kläder behövs en stark saturnisk känsla för hur att dra linjerna.

Så Liemannen använder sina skärverktyg även långt innan han klipper av våra själars kontakt med de vid den tiden uttjänta fysiska kropparna! Han hukar och gömmer sig bakom många andra "legitima" sysslor - sådant vi uppskattar!

Det framgår inte av Rachel Zoes födelse karta exakt hur involverad Saturnus är i hennes livsöde, så låt mig stava ut de dolda sammanhangen: Venus, som vi såg så hårt knuten till livsplaneten Solen, härskar i sitt jordiskt-kroppsliga läge i Jordtecknet Oxen (för Venus som "de högre konsterna" härskar Venus i Lufttecknet Vågen).

I jordnära Oxen hittar vi nu gränsdragningarnas och knapphetens Saturnus. Dödens planet "disponeras" därför av Oxens härskare Venus. "Mager intill döden som estetiskt ideal"!!!!

Men det blir värre. Den samtidiga aktiveringen av Oxen och Lejonet utlöser också en helt annan konflikt: den mellan Eld och Jord. Eldens fulla passion och livskraft förnekas av Jorden, ett restriktivt och hämmande element (precis som Saturnus själv är den store hämmaren och åtstramaren). Vi har därför en dubblering av ungefär samma budskap, och kan man tala om att himlen signalerar ett "tema" som astrologen inte får missa.

Men det blir ändå värre! För krigaren, slaktaren och olycksbringaren Mars befinner sig i det karga och avmagrade Stenbockens tecken. Gissa vem som härskar över detta Jordtecken? Jo, "liemannen" Saturnus. Mer neutralt symboliserar Mars "impulser" till saker och ting, och den mån Rachel "Liv" är en impulsgivare, så handlar det om att kväva impulser till överflöd! Stenbockens paroll är att "less is more". Vi har alltså en tredje indikation om svält eller t.o.m. självsvält på denna himmel.

Och det ytterligare lite värre! För se på kartan hur olycksbringaren Mars kastar sitt långa onda öga som sträcker sig 8 tecken framåt i zodiaken (inkl. tecknet där Mars befinner sig). Åtta är dödens tal i astrologin, och i den "naturliga zodiaken" med egotecknet Väduren vid 1a egohuset som vi använder då födelsetiden är okänd, ser man hur tydligt 8-talets dödssymbolik visar sig genom att 8e dödshuset "naturligt" kopplar samman med dödens tecken Skorpionen.

Samma med Skorpionens härskare Mars som kastar sitt "dödsöga" åtta steg. Och vad träffar det onda ögat? Jo, Rachel Zoes själva symbol för "zoe" - livet! Solen i Lejonet, där den står tillsammans med skönhetens planet Venus.

Skönhet för Rachel "Zoe" är att se ut som ett offer för alla astrologins dödsimpulser!

Hennes tillnamn "zoe" är ett rent skämt. Rachel Död stämmer bättre, men å andra sidan kanske det är namnet som håller henne vid liv.

Jag tror verkligen detta illa tilltygade horoskop antyder att hon återfödds ur Dödens grepp, och att detta är samma avmagrade kropp hon drog på sig i slutet av sitt förra liv. Kalla det spekulation, men ibland är det undermedvetna väldigt enträget. Samtidigt är det dock Solen som tillsammans med Venus leder vägen: viljan att synas och vara vacker. Det kan inte klandras.

Från detta formidabla Holocaust-horoskop kan man eventuellt dra andra slutsatser om modebranschen från det att den sjukt smala Twiggy introducerade anorektiker-looken som ett mode på 1960-talet... Är alla dessa självvalda zombies krigsoffer vilka nu stigit fram i nya fysiska kroppar som rabbi Gershom sett exempel på?

MÅSTE dessa människor leva färdigt sina plågor från ett tidigare liv genom att undernära sig under en period av sina liv (något modebranschen kanske snarare AVSPEGLAR än framskapar). Eller har de permanent fastnat i ett förvrängt perspektiv som inte spontant kommer att släppa förrän någon påpekar hur sinnessjuka de ser ut?

Det är värt att notera att Rachel Zoe inte har något alls i Luftelementet. Att fundera över vilka signaler hon skickat till sina kunder är med andra ord inte hennes starka sida!


*****

Besläktat inlägg om den numera självmordsbenägna Mischa Barton - en av dem Rachel "Liv" tidigare stylat.
at 13:53 0 comments
Labels: , ,

lördag 25 juli 2009

Ateism i filosofin - 1900-talets lågvattenmärke



Filosof som brottas med frågor
kring allas vår korruptibilitet.


I en sidodiskussion i Newsmills kommentarspalt i anslutning till "nyheten" om Selma Lagerlöfs korta period av rasbiologiskt omhuldande nämns Torbjörn Tännsjö, en ateistisk professor i praktisk filosofi som förordar eugenik av ett modernt snitt.

Den positivistiska (analytiska) filosofin är väl nu i princip död bortsett från några präglade brittiska åldringar som biologen och rabiata religionshataren Richard Dawkins. I Sverige, som tidigt valde biologismens väg, tycks den materialistiska filosofin leva vidare från pulpeterna.

Vid en snabbkoll av Tännsjös horoskop i samband med mitt inlägg om Selma Lagerlöf och Maria Sveland (nytt fönster) förvånar det inte att hitta ett tredje exempel på raken av Solen i Skorpionen - detta som värst kroniskt förbittrade tecken som bara ser felen i livet.

Skorpionens egen symbolik ligger tydligen nära den yngre Selmas våta dröm om en ädlare ras utan Skorpionens inbyggda tendens mot korruptibilitet, eller ett feminint kön rensat från alla sociala attribut, dvs, "kvinnans död" - för att följa konsekvensen av Maria Svelands feminism till dess logiska slut.

Det är intressant att det är dödsdriftens eller dödsprincipens tecken som producerar ibland ett generellt nej-sägande motstånd mot allt, ibland viljan att spjärna mot död eller ofullkomligheter ur ett rent materialistiskt perspektiv.

Skorpionens tecken tenderar att få oberättigat mycket uppmärksamhet. Symbolen är egentligen inte spännande. Den står för en avig och asocial tendens, men får rubriker då den är en så kategorisk nej-sägare. Tännsjö jobbar förstås med svåra medicinetiska frågor och tillhör därmed den typ av Skorpion som på så sätt hittat ett legitimt utlopp för tecknets fixering vid livets baksida.

Professorns ateism (nej till teism) får väl också tillskrivas samma dysfunktion ("det halvtomma glaset"), se även länken härovan om Maria Sveland och stycket där om att förtjäna sig rätten att förstå via det högre medvetandet Skytten (ett medvetande som kan uppstå först sedan Skorpionen dött).

Skytten, detta positiva och öppna tecken, figurerar faktiskt i professorns horoskop, men illa tilltygat av Saturnus onda öga. Den krassa och begränsade utblick Saturnus representerar krymper här förståndet (sinnet, Månen) vilket inverkar negativt på Merkurius - spejaren - i Skytten. Just en sådan begränsning till rationalitet som man kan missstänka hos ateister, och som med negativ synergi "samverkar" med den allmänt avoga Skorpionen!




I DN 2002 finner man därför professorn väl medveten om eugenetikens framkant men avvisande till en statssanktionerad drive mot "genetisk perfektion" därför att han i sin vision smutsas av sin defekta Skorpion-Sol - den som i aversion inte förstår att en viss friktion är ofrånkomlig innan den "gamla blandade generationen" fasats ut, och den nya människan kommit på plats i samhället. Skorpionen slåss mot sin egen pågående död intill det bittra slutet!

Professorns eget horoskop visar hur han inte förmår räkna bort Skorpionens ultimata nederlag ur bilden. Han - ateisten - är därmed själv inte värdig att anamma det högre medvetandets tänkande, trots att spejaren Merkurius redan tagit ett steg före och informerat sig om vad Skytten (Sagittarius) har i beredskap.

För Tännsjös ateism, notera särskilt hur vansinnigt illa tilltygad filosofins och det högre medvetandets Jupiter är, trots dess fina placering i Lejonet - ett tecken med avsevärda andliga kapaciteter om Lejonet bara övervinner sin individcentrering och omfattar den djupare definitionen av själv eller andejag.

Sattyget som degraderar Tännsjös filosofi (Jupiter) beror på göraren av ont, Mars. Från ett primitivt materialistiskt tecken - Oxen - kastar illgärningsmannen sitt "onda öga" framåt mot Jupiter och förnekar dess placering i Eld den normala höjden i insikt som religionens och filosofins signifikator borde mäkta. Det är också ett tydligt varsel om materialistisk (ateistisk) filosofi snarare än idealistisk, och påminner mycket om Jupiters rena placering i Oxen (eller de övriga Jordtecknen).

Detta ger också indikationen om att Tännsjö tänker mycket och djupt kring alla de hinder MATERIEN (Oxen) sätter i vägen för den FULLGODA LEVANDE VARELSEN (Lejonet)! Hur ofta har jag inte sett Oxen och Lejonet i tragiska kamper i horoskop med märkliga följder i verkliga livet: homosexuell, grava kognitiva handikapp och så vidare. När Jordelementet söker utsläcka den andliga medvetandeneheten (Eld), då "buktar sig materien" dramatiskt!

Vi har således både ett sinne (Måne) anfäktad av den prosaiska världslighetens Saturnus och indikatorn på en högre filosofisk insikt blockerad av Mars frenetiska arbete i det begränsade Jordelementet!

Att samma Mars "går på" Solen i Skorpionen via "opposition" är visserligen en indikation om förhöjd intelligens, men elementen Vatten och Jord ger knappast någon inspirerande intelligens. Det är en intelligens som är förslavad under ett biologistiskt synsätt, och hjälper heller inte den till med något "andligt uppvaknande" i detta liv. Kanske nästa gång...


Se även två temastudier:
at 18:53 0 comments
Labels: , ,

Skytte - normsvensk och lite till





(Obs. Långt inlägg. Göran Skytte, en både väldigt typisk och väldigt otypisk svensk, bildar här basen för ett fortsatt resonemang kring Vattuman-landet Sverige, via en liten punkt där Skytte distinkt bryter av mot folksjälen.)

*****

Vänsterjournalisten Göran Skytte är numera kristen. Jag minns honom som en påfrestande och dryg individ och blev förvånad när jag hörde förbättringen i ett avsnitt av Heliga familjerna på radions P1.

Generöst berättade han flera intressanta detaljer om sitt liv, bl.a. om sin långlivade moder (100 år blev hon), en kvinna han uppenbarligen beundrat. Direkt efter förlossningen startade eget företag (på 1940-talet) och lämpade över Göran till mormodern under hans första levnadsår.

Om fadern som nästan alltid var borta på handelsmannens eviga resa, men kom hem och inskärpte mansrollen.

Om sitt vänsterintellektuella 60-tal i kollektivboende (där alla låg runt med alla) och hur han ändå idag (som uppvaknad till en kristen livssyn) är varm anhängare av heteronormen och dess stöd för det eviga familjebegreppet.

Och det senare trots sina mer än 50 kraschade relationer - alla inledda med helt seriösa avsikter. Med "seriösa" förmodar jag att Skytte menar kontrasten med den moderna, förfallna västmänniskan - hon som separerat ut sex som ett fristående "nöje" att ha vem som helst, när som helst. Häri anade jag en liten motsättning mot orden om 60-talets kollektiv, men inte mycket att bråka om. Vem har inte haft små avvikelser relativt den ungefärliga livslinje man ändå börjar urskilja efter några år i livet?

Vi är för få i det här landet för att skriva en kollektiv, välinformerad encyklopedi som svenska upplagan av Wikipedia. Kanske lockar inte givande den moderna svensken. Han/hon sitter ner och konsumerar istället för att bidra på Luftelementets nivå eller håller det kort och simpelt som på 99% av alla egocentriska bloggar... Nå, Wikipedia nämner också att Skytte genomgick psykiatrisk vård under 90-talet i sviterna efter ännu en av alla dessa separationer han så seriöst startat upp.

Allt det här är strålande material för en astrolog som söker verifiera metodens koll på individers principiella livsöden. Märk väl att den här bloggen sällan gör förutsägelser. För vem vill läsa om ett okänt, nyfött barn och sedan vänta 25 år för att se om det gick som förutspått? Här plockar jag offentliga personer och demonstrerar genom det liv de redan levt och de saker de redan sagt hur FACIT faktiskt rimmar väldigt väl med BLUEPRINTET.





Kreatören Skytte: sammansatt av Eld och Luft

Det är inte mycket som binder Skytte vid jorden, vilket kan förklara hans svada och feberintensiva intellekt och flödande kommunikationsstil. Se hur intelligenshöjande Jupiter i Lejonet (Leo) direkt bestrålar en nymåne i Luft (Vattumannen). Detta är signalen på "hetluft" och det är inte svårt att sätta etiketten "intelligens" på detta inlägg och horoskop. Det är exakt det element man brukar möta bland horoskop för kreativa - ibland galopperande kreativa naturer.

Men den enda planeten i Jordelementet är dock krigaren Mars, och han anses starkt placerad här. Han håller koll på fakta och vinnlägger sig om systematik i det fysiska - Stenbocken är ju ett av Saturnus två tecken, och den här planeten är en organisatör som ingen av de andra.

Faktum är att en dysfunktionell Saturnus bör ingå på en himmel som, tillsammans med andra problem, ger det neurotiska kontrollfreaket som aldrig klarar att bli motsagd. Något av denna vilja att alltid vinna tyckts ha dominerat Skytte i yngre år och förklarar säkert att relationerna spruckit, även hon han i radio tillstod att det nog så ofta varit han som dragit sig ur.

Jag har en teori här: Själv en som fegat ur relationer varje gång funderade jag över sammanträffandet att också jag lämnandes bort till en äldre släkting (farmodern) under det första levnadsåret och sedan återbördades. Innebär detta att det lilla barnet lär in ett mönster som säger "Du ser, du kan släppa modersfixeringen och det ordnar sig ändå".

Är merparten av alla människor s.a.s. "ofria" eftersom de har "bundits naturligt" till sin moder och aldrig fått uppleva att livet ordar saken även om bandet brister? Får det riktigt unga barnet smak på friheten i denna tidiga brytning av barn/modersymbiosen, vilket senare i livet kan uttrycka sig som en nästan patologisk självständighet och beredskap att gå vidare om saker inte fungerar? Ingen "i nöd och lust" för de här människorna, vad de än lovar inför prästen i kyrkan...

Det var bara en tanke, för Skyttes horoskop uppvisar utöver samma brist på Jord (fixering vid de ingångna fysiska formerna) som min födelse, och samma överbetoning av den kommunicerande Luften, även ett särdrag som tycks ha varit nog så viktigt för en människa som inte får till det i relationer en enda gång på ett helt liv, trots 50 försök.

Skytte gav faktiskt ett något paradoxalt intryck eftersom han trots sina egena misslyckanden ändå förordade det konventionella äktenskapet eller familjen... Som idé förmodar, jag och med honom själv som undantaget som ändå bekräftar regeln...


Herakleitos om ödet / "ödets somatisering"

Det föregående resonemanget påminner om vad den gamle filosofen Herakleitos sade, att "ditt öde är din karaktär". Ditt "blueprint" eller potentiella öde är inte åtskild från dig själv, din själ har en viss karaktär med sig redan från födelsen och du är oupplösligt bojad vid dig själv. Det enda sättet att få ett annat liv är att ändra dig inombords. Då kommer också omgivningen - och stjärnhimmelen - att sakta ändras, fast med visst eftersläp.

Handikapp sägs i själavandringsläran vara det här lite sega eftersläpet - Jordelementet är astrologins trögaste och det som "sätter sig rent fysiskt", har i själva verket inträffat mycket tidigare, och definitivt i ett tidigare liv om det handlar om ett medfött handikapp.

Skadan var i det livet inte på den "konkreta" Jordnivån utan på någon av de nivåer som "informerar" och formar det fysiska - grovt feltänkande (Luft) kan leda till fysiska underligheter längre fram på vägen (se bara dålig ingenjörskonst där de fysiska motsvarigheterna till de mentala kartritningarna inte fungerar som tänkt).

Det kan också vara fråga om materialsvaghet som går i dagen senare i livet. Denna styrs från Vattenelementets nivå, som ockult uppfattat står för livets dolda livsenergier, vilken kinesisk akupunktur behandlar såsom "chi" och indisk yoga kallar "prana". (Det har påpekats att akupunkturens meridianer inte exakt korresponderar med kundaliniyogas modell för hur "den subtila energikroppen" är konstruerad. Men varför skulle den det? Även i frågor om inre skådande finns rum för att se saker på olika sätt.)

Till sist kan andlig försummelse - Eldelementet - leda till återverkningar i senare liv. Här hittade Skytte tillbaka till en religiös värdeskala efter att redan i yngre år framgångsrikt kämpat mot "maktmissbrukare" i samhället. Sverige är annars ett land som enbart har frågor om social rättfärdighet i skallen, vår folkmentalitet är en "one trick pony" som inte tycks klara att ta in mer än (visserligen viktiga) ord som "jämlikhet", "demokrati" och numera också "personlig integritet" på nätet.

Det senare var en tanke som föddes ur det mest förfallna segmentet svenskar, vilka ansåg sig ha rätt att få stjäla film och musik utan trakasserier från dem som faktiskt ägde upphovsrätten till allt detta material och som dagligen blev snuvade på inkomster av det storskaliga snatteriet.

Det här segmentet människor, för vilka internet utgör en stor del av deras totala identitet som människa, var härvid inte bara andligt försumliga, de begick andliga synder, vilket naturligtvis kommer att återverka på dem i ett senare liv på jorden. Istället för "terabyte-stora hårddiskar" sprängfyllda av stulen underhållning kommer dessa människor att återfödas som de fattigaste i ett framtida samhälle med så god kontroll av äganderätten att de med avund och hat kommer att förbittras i rollen som dem som inte fick del av det goda. Ingen enda av dem kommer att veta att de redan haft sitt roliga, i ett land som hette Sverige en gång ...


Skyttes rättspatos: också ett krig mot sin egocentrism

Hur anknyter alla dessa lösa tankar då till Skyttes horoskop? På flera sätt eftersom här är ännu en svensk som påminner väldigt mycket om det svenska nationalhoroskopet (baserad på den nya grundlagen 1974). Skyttes personliga resa är nu inte bara hans, utan i den mån andra uppvisar snarlika detaljer på sina födelsehimlar, bör också de känna igen en del motiv.

Skytte har t.ex. kämpat mot finansiell korruption och urbota egoism i Ove Rainer-affären som ledde till ministerns avgång efter självisk skatteplanering. Det förvånar inte att se en man gå i strid med regeringen som har krigaren Mars i maktfullkomlighetens tecken Stenbocken!

Dessvärre drar "den onda" Mars in bieffekter i varje horoskop där den är kraftfull. Veka naturer kan därför uppleva Skytte själv som arrogant och maktfullkomlig. De som bara lyssnar till tonfall missar därför att han kämpat ett ideologiskt krig för rättfärdighet.

Man kan med den indiska astrologin säga att "lika barn leka bäst" och individer med snarlika fördelningar av de fyra elementen förstår varandra bättre än om en ren tankeindivid (Luft) skulle försöka beskriva en abstrakt modell för en som lyssnar med ett överflöd av Vatten (känslor)!

Svårast blir kanske kommunikationsproblemen när en andligt upplyst Eld-människa söker tala till en pragmatiker, en Jord-människa, som inte ser röken av den Eld (eller ande) som visionären hela tiden hänvisar till !!! Här möts verkligen hög och förfallen i en nästan omöjlig situation.

Skyttes kamp mot själviskhet är väldigt typisk vänsterrörelsen på 60-talet, och är därför inte förvånande att hitta "egenmäktighetssyndromet" i en av dess mest upphettade former: Mars kastar från Stenbocken (kontroll, organisation m.m.) sitt "onda öga" mot tecknet 90° längre fram, och därmed sker det olyckliga att Auktoriteten Stenbocken, som distinkt upplever att det är han/hon som bestämmer var skåpet ska stå, råkar i direkt konflikt med sitt eget barn, Väduren, eller den nyfödda generationen.

I barnstadiets tecken Väduren befann sig vid Skyttes födelse harmonins, kärlekens (och pengarnas!) Venus. Tvåsamhetens Venus är utomordentligt klent placerad i ett tecken som just har som uppgift att först och främst hitta balansen eller harmonin inom det egna jaget!

Vad vi därför får, är kriget om vem som är mest rättfärdig och en "egenmäktig" kamp för var den rätta "avvägningen" (Venus) ligger mellan individers självintresse och den "objektiva" sociala spelplanen (Stenbocken = "världen"). Lite reflektion visar att detta är EXAKT det egenmäktighetssyndrom som totalt förstört Skyttes förmåga till personliga relationer!

Han har dragit in sin politiska kamp mot egots naturliga själviskhet i sina 50 relationer och gång på gång fungerat som en rättshaverist, en "pain-in-the-ass" mot sina partners. Hans "onda diktator" Mars-i-Stenbocken har varit i internt krig med hans egen interna harmoni.

Det förvånar inte alls att den här mannen efter si eller så många havererade relationer hamnade i psykologisk terapi, för här är ett av de mest intensiva egenmäktighetssyndrom jag sett, fullt jämförbart med den vredesfyllde skådisen Christian Bales helt orealistiska utbrott över en ouppmärksam kameraman som råkade gå in i en pågående filmtagning.

Den här störningen mellan det plötsliga och häftiga inflödet av turbulent energi (Mars) från "auktoriteten" Stenbocken (uttryckt t.ex. som ens biologiska föräldrar) och barnets (Väduren) känsla av harmoni och jämvikt, det intbrytandet stämmer väl in på pojkens flyttning över till mormodern för sitt första levnadsår.

Sett ur Venus perspektiv i Väduren - ett barn inte ens ett år gammalt - måste överflyttningen till ny familj ha upplevts just som en rubbning av harmoni. För vad är Mars om inte en rubbare av jämvikt? Att han hamnade hos en mycket äldre substitutmoder rimmar väl med att Stenbocken representerar "gamla människor" (härskaren Saturnus "styr" ålderdomen och är dessutom i indisk astrologi Liemannen som drar en sista gräns när den här inkarnationen är färdig).

När Eldtecken och Jordtecken går i clinch blir det problem. "Anden" och den färdigritade verkligheten - vår konkreta värld - matchar inte varandra! Eldmänniskor är "eldsjälar" och hittar alltid någon cementhäck eller något förstelnad (Jord) att reformera eller kämpa mot!

Det är inte svårt att se Skyttes synnerligen emotionella och djupgående libidinösa störning (noterad i samma egenmäktighetssyndrom) som förklaringen till hans febrila och hetlevrade natur. Man upplever en intensitet som inte riktigt kommer fram utan hela tiden slingrar sig, omfraserar, söker och hittar nya ord för sitt uttryck. Man upplever ett maskineri som jobbar febrilt.

Skytte är en gudabenådad tänkare och talar och det är förstås nymånen i ett Lufttecken som ger honom en så hög intellektualitet. Månen - sinnelaget - följer exakt dit hans ande - Solen - riktar sitt ljus!

(Nymånen ger ofta avsevärd framgång i livet, men hos en del leder den till "besatthet" eftersom det reflekterande sinnelaget står för nära Solen. Som syntes hos Wanja Lundby-Wedin med nymånen i Lufttecknet Vågen, klarar de inte att distansera sig från vad de håller på med och förstår inte kritiken! Åtminstone fick inte jag intrycket att Wanja alls förstod den massiva kritiken mot att hon villigt syltat in sig i mängder av ekonomiskt fördelaktiga uppdrag samtidigt som hon representerade den ekonomiskt svaga människan. Notera att hennes nymåne föll i Vågens tecken vars härskare Venus, bl.a. betecknar pengar.)

Skytte har alltså massor av "mental takhöjd", men tänk det egenmäktighetssyndrom som inte haft några fungerande kanaler för att jobba ur sig sin inre låsning! Då hade det kanske blivit som Christian Bale - en fixering vid att bara agera AGGRO. Hos Skytte pågår istället ett fenomenalt arbete på tankenivån. Här finns viljan att formulera och begripliggöra.

Fascinerande nog lider han av det omvända förhållandet till en egenhet som skymtar i horoskopet för den svenska nationalsjälen: Vi som folk är också Vattumannen, vi älskar systematiskt och vettigt tänkande (vi kallar det för "förnuft"). Det är Saturnus, herre över detta Lufttecken som organiserar tankarna och gör dem begripliga (om än lite fyrkantigt systematiska).


"One trick ponies", apatiska eller hungriga

Vi är en nation av halvbra matematiker som utifrån Luftelementets ultimata formalisering bygger tekniska prylar. Där har nationen haft sitt fokus i modern tid. Vi är också duktiga kemister och biologer (sedan den skuggiga tid så Sverige var drivande i frågan om rasrenhet), och det är samma organisatoriska Saturnus som verkar inom det området. Men nu som byggare av fyrkantiga och exakta strukturer i den fysiska verkligheten - minns att Saturnus härskar även över Jordtecknet Stenbocken).

Ah! hur nördigt exakt atomer och molekyler låter sig beskrivas! Häri härskar den exakta gränsdragaren Saturnus, vilket har fått nästan hela svenska folket att tro att allt som inte är "förnuftig" i den här bemärkelsen, alltså "mätbart", tillhör en "förrationell" värld av mörker och oförstånd. Ett land där religionen upplevdes som sann - innan upplysningsmänniskan hittat atomer och molekyler och därifrån dragit slutsatsen att "materia" är allt som existerar!

Sverige missade på något underligt sätt kvantfysiken som f.o.m. Köpenhamnskongressen i mitten av 1930-talet åter dödförklarade begreppet "materia" och Newtons enkla "biljardbollsmekanik", och så kom vi att bli ett övervintrat förnuftsland från 1800-talet som dyrkade bara en av antikens sju gudar ("one trick pony"). Vi kom att framstå som ett extremt inskränkt land i många andra nationers ögon.

Självt förstår Sverige ingenting. Det lägger ju ut sina kort iakttagandes extrem metodik och följande "rent förnuft" i alla sina insatser! Hur kan resten av världen vara så mångfärgad och rik? Har inte Sverige hittat det optimala tillståndet av avklarnat, förenklat leverne. Jämlikhet och ett hem lastad med kommunikationsprylar - är detta då ändå inte nirvana, livets mening? Sverige är en nation i ideologisk och filosofisk kris. Vi valde kanske inte fel gud, men vi gjorde det alldeles för lätt för oss.

Och aldrig så många strider mot främmande tankesystem (jag tänker närmast på den tragiskt obildade kamp många svenskar för mot Islam och religionen i allmänhet) kommer att ge svenskens Saturnus seger, för den fulla verkligheten innehåller sju planeter, sju dimensioner som alla verkar i balans! Den som inte ser Saturnus verksamhet genom den arabiska kulturens storhet (den tog dock upp arvet från det gamla Grekland!) har inte förstått mycket av hur verkligheten organiserar sig - tvärs igenom våra inskränkta gränsdragningar.

Den VERKLIGA Saturnus är en mäktig gränsdragare! Den Saturnus som syns i det svenska nationalhoroskopet har emellertid ett problem som jag i ett tidigare inlägg nämnt: den avvisar kommunikation från omvärlden, den tycks bara genom att vägra sätta sig in i andra tankesystem kunna upprätthålla upplevelsen av att själv vara bäst och mest upplyst i världen!

Tekniskt sett såg den här inskränktheten ut på följande vis: Saturnus stod visserligen i nyfikna Lufttecknet Tvillingarna i det svenska nationalhoroskopet. Vi som folk har en Sol i Luft som disponeras av sin härskare Saturnus som "kilat 120° i förväg i zodiaken" och tar del av detta, den eviga resenärens korta utfärder bortom de inrutade (mentala) gränserna.

Således: En Sol i Luft och dess disponent också i Luft. Vi är ett folk som verkligen tänker!

Så vari kontrasterar då Skytte med den svenska nationalsjälen fastän det visar sig att också han är född Vattuman disponerad av en Saturnus i merkuriala ("kvicka") Tvillingarna?

Jo, Skytte och "Sverige" är födda då Saturnus delar tecken med den axel som de två månnoderna utgör. Till skillnad från planeterna är månnoderna matematiska objekt, och snurrar baklänges genom zodiaken, ett varv på cirka 19 år. Vid dessa punkter inträffar sol- och månförmörkelser och i indisk astrologi är dessa förmörkare inte helt trevliga entiteter. Värst är drakhuvudet Rahu (norra månnoden), men även den avhuggna draksvansen Ketu (södra månnoden) har sina asociala sidor.

Demonen som gudarna högg i bitar var girig och hungrade efter gudarnas odödlighet och denna omåttliga aptit (som inte anstår en varelse lägre än gudarna själva) lever ännu kvar i Rahu, demonens huvud. Men den avhuggna södra månnoden Ketu är "huvudlös" och sägs indikera avmätthet. Den har "lärt sig läxan" eller matas åtminstone inte längre av samma girighet som finns i den norra noden.

Och här skiljer sig alltså Skytte från "Sverige": landet är en Vattuman-nation som blivit "kuvad", dess herre Saturnus avtecknar sig i nyfikenhetens och den intellektuella kunskapstörstens tecken Tvillingarna tillsammans med avsmakens demon Ketu. "Vill inte veta vad som händer på andra sidan min intellektuella modell, är så nöjd med det jag vet om hur världen fungerar." Detta är ett tecknet på att svensken lider av intellektuell apati - en av dödssynderna fast uppflyttat på den mentala nivån!

Med Skytte är det tvärtom. Där gäller som sagt också en tänkare av mentala modeller (Vattumannen), vars herre Saturnus är ute på nyfikna upptäcksfärder i Tvillingarna. (Det sistnämnda tecknet reser över gränser och samlar enskilda data, Tvillingarna, som zodiakens första Lufttecken representerar sakkunskap före det att Vattumannen/Saturnus systematiserat nyfikenhetens frukter.)

Men året då Skytte föddes var den demoniska axeln 180° vriden. Istället för mättnadens Ketu, draksvansen, har vi aptitens drakhuvud Rahu som en precisering av journalistens förhållande till Tvillingarna - dvs, förhållandet till kunskap och information bortom de egna konceptionerna. Saturnus, som "är" den ingrodda mentala kartritningen, berikas här på ett sätt som tvärtom apatins dödssynd för tankarna till frosseriets synd.

Rahu HUNGRAR efter nya ord, nya faktabitar, nya tankar från världen utanför dess egna, nuvarande konceptioner. Till syvende och sist representerar därför Skytte snarast "anti-svensken" - en människa på väg någonstans i sin intellektuella mognad!

Och den resan slutade i religionen!

För den med öron att höra, och ögon att se.


Skyttes horoskop studeras förstås lämpligen tillsammans med nationalhoroskopet (nya fönster) och den lustiga slump som uppstod då jag sökte komma på några typiska svenskar, antecknade de första namnen som kom för mig, och upptäckte att de alla var födda i Vattumannens tecken, precis som vårt land.


_____

Efterord.

Tillkomsttiden för dessa cirka 8 A4 sidor var mindre än 2½ timma - en brasklapp i den händelse någon fann delar av texten mindre väl disponerade, eller spretiga.

Det är inte en ursäkt, men jag är i lika hög grad som alla andra offer för samtidens krav på snabbhet. Bloggformatet och Twitter uppmanar bokstavligen folk att sluta använda huvudet och regredierar ner till imbecilla utrop över hur de "känner" över saker.

Söker man producera en diskurs är samtidens infektion likväl där. Jag skulle kunna, men tycker mig inte ha tid med den goda modellen, den som består i att sova på saken, ändra och förbättra text.

Försök f.ö. länka ett blogginlägg till Aftonbladet som inte är skriven och publicerad samma dag. Något i deras "system" vägrar registrera så "ålderdomliga" inlägg. Ett tecken på hur förfallen och perspektivlös en värld blir, när ingenjörer istället för filosofer har den reella makten.
at 08:53 0 comments
Labels: , , , , , ,
Prenumerera på: Inlägg (Atom)