Det är en traditionell tolkning att Skytten representerar andesjälens uppvaknande ur sin enbart djuriska själ (hästkroppen), dvs drifterna är inte längre det som styr människan.
Man Skytten står också för uppvaknandet från en urvuxen fixering vid individen - det som programmatiskt uttryckts som humanism, denna människocentrering som i vår tid saluförs av lögnare vilka förfalskat den äkta renässanshumanismen - den som ännu innehöll en insikt om att människan är en unik individ just för att hon har en gudsgnista i sig.
Gudsgnistan är således den yttersta delen av Skyttens symbol, pilen som detta sammansatta väsen nu riktar tillbaka mot kosmos, som för att ge tillbaka till universum vad som för en tid låg inbäddat i den märkliga hybriden människa, ett slags svartbygge där en simpel bas från djurvärlden försågs med en ovanligt stor hjärna.
Men kentauren/bågspännaren kan uppfattas på ett annat sätt, och den tanken slog mig när
ScienceDaily med samma naiva aningslöshet som alltid inom den vetenskapliga fållan låter antyda att mänskligheten famlat i mörker fram till just DETTA senaste vetenskapliga rön. Pil och pilbåge, har några klipska forskare kommit på, kräver nämligen en avsevärd komplexitet i tänkandet för att ens bli till:
Bows and arrows appear to have been in use for some 64,000 years, given
evidence from South Africa.
Until recently, their significance in human
cognitive ability was unclear. Now two researchers have been able to
decode the conceptual foundations of the bow and arrow.
Hur ny är då den här insikten? Åtminstone 2.000 år gammal eftersom Skytten redan i de första dokumenterade traditionerna har en koppling till vishet - vilket i modern astrologi blivit det nionde husets förutsättningslösa grundforskning. Att med absolut öppet sinne låta sig informeras av de eviga Formerna (i Platons eviga idévärld) och sedan i den egna personen binda samman himmel och jord - låta "Ordet bli kött" eller låta idén hitta ett kroppsligt uttryck.
Den astrologiska traditionen blir maximalt tydlig i Indien eftersom Skyttens härskare Jupiter där går under namnet Guru och uttryckligen syftar på Jupiter som en lärare som inviger människobarnen i överjordisk kunskap. Jupiter representerar "kosmiskt medvetande" eller en intuitiv direktförståelse av tingen som inte kräver att skottspolen Merkurius ränner runt och binder samman trådarna till en logiskt begriplig helhet.
Jag är kanske inte världens mest effektiva eller snabbtänkta natur, men jag har märkt att jag aldrig "tänker" när jag löser problem, sinnet mer vilar och låter saker jag knappt ens registrerar komma och gå. Så (i bästa fall), har jag plötsligt svaret på ett problem utan att jag alls använt någon metodisk eller logisk problemlösning.
Jag begriper faktiskt inte hur jag kunnat fungera som dataprogrammerare med en så extremt antilogisk grunddisposition! Men jag misstänker att detta kan vara en mycket svag början på vad som i ett långt senare liv kommer att utmynna i "kosmiskt medvetande" eller omedelbart och direkt intuitiv förståelse av vad än sinnet riktas mot.
Jag tror det är få som ens är så navelskådande att de kan redogöra för sina olika kognitiva stilar. Människan är i allmänhet orienterad utåt, mot den påtagliga och verkliga verkligheten. Där finns stenbumlingar att rulla undan och ting att applicera på sin kropp för att attrahera världens blickar. Vem bryr sig i vår "valfria" tid åt vilka processer som pågår på insidan, om själva medvetandestrukturens "stil" eller dialekt? Folk har blivit mer primitiva på 2000-talet än de tidiga människor som klurade ut hur man skapar detta dubbla, samverkande redskap, båge och pil.
Före astrologin satt några skriftliga spår efter sig, för säg 3.000 år sedan, var redan pil och båge själva sinnebilden för högre intelligens. De gamla kineserna tänkte sig i likhet med så många andra folk, att den högre intelligensen initialt givits människan genom gästande kulturgrundare. Idag, när världskartans vita fläckar blivit ifyllda, kanske den kollektiva fantasin istället tänker sig utomjordingar som landar och inviger den famlande mänskligheten, oförmögen att leva upp till sitt bättre jag, i nästa evolutionära steg.
En kinesisk miniatyrberättelse om civilisationens tillblivelse tillfogades på ett tidigt stadium den konfucianska klassikern Förvandlingarnas bok, eftersom den här kosmologins 64 principiella "milstolpar" eller noder i den kosmiska vävnaden ansågs verka bakom mänsklighetens utveckling som underliggande arketyper. Likt astrologins symbolik föreställde sig kineserna dolda motiv, stillastående vägdelare, stationer en människa måste förstå och bemästra för att kunna gå vidare till nästa nivå. Språket från den datoriserade spelvärlden lämpar sig mycket väl för det var just så de gamla kineserna tänkte sig saken.
Så som barnet börjar med konkreta ting i sin hand och med tiden lär sig abstrahera koncepten och kanske - i en välsignad civilisation eller med hög medfödd intelligens - upptäcker att dessa koncept inte är människors verk utan alltid fanns i en högre verklighet - på samma sätt bygger den här miniatyrhistorien upp ett scenario där mänskligheten förvärvar civilisation tack vare några eviga principer och deras synliga eller materiella avtryck i denna världen.
Var de eviga principerna håller hus, avslöjas redan i de första raderna:
När i tidig antik tid Pao Hsi regerade över världen, blickade han uppåt och kontemplerade himlarnas [stjärn-]bilder. Han blickade nedåt och kontemplerade jordens mönster ... Han utgick direkt från sig själv och indirekt från objekten. På detta sätt uppfann han de åtta trigrammen för att träda i kontakt med kraften som bor i gudarnas (stjärnornas) ljus och på så sätt reglera de levande varelsernas betingelser.
(Wilhelm/Baynes: I Ching or Book of Changes, s. 334)
 |
| Kulturgrundarens gåva: de åtta trigrammen |
Den mytologiska kulturgrundaren hade således ett så öppet sinne att han kunde hämta kunskap om den perfekta regleringen av människors levnad direkt från stjärnhimlen! Gudarna själva tycktes tala till honom! De åtta trigrammen är kärnan i Förvandlingarnas bok, vilka dubblerade blir till de 64 "milstolparna" som var och en består av ett tecken/trigram för situationens inre aspekt och ett för den yttre. Människan hade fått sin första vägkarta, inspirerad direkt från en kulturheros insikt i hur himmel och jord relaterade tillvarandra.
Med snabba steg beskriver de följande verserna hur mänskligheten når allt längre i sin civilisation. Det är tveksamt om den korta texten är strikt kronologiskt upplagd, men som så introduceras båge och pil på ett stadium där redan mänskligheten "fallit" och börjat kivas om föremål. De har redan blivit jordbrukare och låser in sig bakom barrikaderade murar och har nattväktare. Så oerhört likt Fredrik Reinfeldts moderata världsbild, där giriga människor räddhågset låser in sig i sina grindsomgärdade villakvarter eftersom de vet att de skurit av sig från TAO, det stora flödet, där alla parter samverkar till Helhetens bästa.
Människorna strängade ett stycke trä till en båge och härdade träspetsar i elden som pilar. Meningen med båge och pil är att hålla världen i fruktan. [De tidiga] människorna fick sannolikt denna [tanke eller insikt] från emblemet OPPOSITIONEN (emblemet KUEI avhandlas i det 38e kapitlet i Förvandlingarnas bok).
Forskarna som "upptäckt" hur avancerat tänkandet bakom båge och pil är, jämför med andra enklare "set" av verktyg, som t.ex. "nål och tråd" eller "metspö och fiskelina". Man kan notera att KUEI eller oppositionen just sysselsätter sig kring frågan om två motsatta men samverkande delar (eller parter).
Helt klart är den kanske 3.000 år gamla texten ett första och primitivt försök att skriva civilisationshistoria utifrån ett grandiost perspektiv, och med dagens datering av båge och pil som minst 64.000 år gamla, stämmer det förstås inte att agrikulturen föregick uppfinnandet av pilbågen.
Utan att gå närmare in på saken, har jag dock haft meditationsupplevelser där jag sett mig i ett tidigare liv som är så avlägset att det måste handla om verkligt tidiga människor. Dagens förståsigpåare placerar jordbrukets uppkomst i Främre orienten för kanske tiotusen år sedan.
I min dröm var jag en reslig rödskinnad jordbrukare i Amerika (?) för så länge sedan att jag ännu inte hade mycket till mänskligt språk. Istället deltog jag under meditationsupplevelsen i ett medvetande som var lika vidöppet mot universum som den kinesiske kulturgrundaren Pao Hsi. Jag kunde läsa "auror" i luften och i min meditationsflashback till ett tidigare liv "kände jag" att detta var jordbruk redan för över 30.000 år sedan. Bonden såg hur en aura i luften som glimrade av guld och "visste" då att han skulle få regn på sin åkermark inom några dagar.
När den kunskapen "satte sig i honom" (på den här tiden ansåg sig ingen vara ägare till sina egna tankar), gick det en elektrisk stöt genom hela hans kropp, för genom fötterna svarade åkerjorden på hans insikt om stundande regn med glädje!
Den förhistoriske bonden slöt i sin egen person ett slags energiskt kretslopp och var förmedlaren av himmelens löfte till jorden. Bonden stod mitt i spelet mellan dessa båda krafter och njöt i fulla drag. En slags psykisk orgasm. Där någonstans stängdes själens fönster till en märkligt realistisk scen som, om den var verklig, ligger så långt tillbaka i tiden att den väl aldrig kommer att hitta något stöd i arkeologiska fynd.
Det är från den här vakenvisionen under djup meditation jag tror mig veta något om hur Zeus eller Jupiter eller Guru - det metalogiska medvetandet är konstituerat. Vid den tid då människan kommer på tanken att kalla Merkurius "upphöjd" i Jordelementet (Jungfrun), då har mänskligheten redan lämnat den tidiga och "glesa" medvetandeform som ännu var liktydig med höggradig klärvoajans. Merkurius "upphöjelse" i Jungfrun är frukten av att Pao Hsi ritade kartor för aporna och civiliserade dem en liten smula.
Aporna blev jordbundna merkurier, dvs. lärde sig stycka upp världen och handa den för sin egen nyttas skull. De lärde sig tala och i fascinationen över möjligheten till System skapade de grammatiska regler för sitt eget språk.
Jag tror Zeus eller Pao Hsi bara roade sig med aporna. Det skulle stämma bra med Skyttens tecken som långtifrån är så fromt religiöst eller andligt som man kunde tro av de astrologiska traditionerna. I Indien har en guru en hel del hyss för sig. Som förkroppsligandet av den kosmiska Lagen är gurun dock fri i förhållande till den. Elden leker.
Jag tror Zeus/Pao Hsi öppnade vägar för aporna, bara för att se vad de skulle hitta på själva. Och här är de, årtiotusenden senare: urgröpta små borgare som flänger runt nio-till-fem för att maximera sitt lönekonto för att genom detta kunna flänga runt världen och roa sig med fattiga värdkulturer som den vordna semesterpampens underdåniga uppassare. "För det är jag värd", som reklamen tutat i apskallarna.
Kanske återvänder Kulturgrundarna en dag som utomjordingar, för att reda upp i det kaos de vållade genom att ge aporna en smula merkurisk intelligens, men utan dess komplement, den jupiteriska visheten.
