Att Ekdals funderingar verkligen träffar hårt avslöjar de tre första läsarkommentarerna i DN, vilka alla avslöjar den generande låga intelligensen hos det hypersekulariserade svenska folket. Jag återvänder till Ekdals karta och får ett svar på varför han utlöser sådana reaktioner och hur undertecknad i samband med ett annan Ekdal-artikel i DN kommenterat "han poserar bildad men saknar reell insikt om ikonografi som sanningsbärare". Jag minns inte vad som fick mig att tänka så och orkar inte läsa om texten från hösten 2017.
Jag tror naturligtvis inte ett ord på det Ekdal säger i sin nyårskrönika (?). En äkta kristen skulle inte torgföra sina idéer på det sätt som Ekdal (upplyfta till textens rubrik).
Det är övermåttet av Rajas guna, passionens eller lidelsens kvalitet som kan försätta en själ i omåttliga kval men också rycka med andra i äktenskapsbrott eller antagonism! Hinduismen finner denna kvalitet den mest substanslösa av dem alla eftersom den bara är "fladdret" som uppstår när de kosmiska urprinciperna Ljus och Mörker interagerar. Jag har tidigare menat att den här gamla babylonisk-persiska tanken (som judarna importerat lagom till Jesus födelse) påminner om kinesernas kosmologi i vilken fenomenvärlden är ett skuggspel som resulterar då Yin och Yang intar olika förhållanden till varandra...
(Ekdal snuddar vid samma tanke när han likt den här bloggen talar Sverige som den upp-och-nedvända värld där sanning blir lögn och vice versa, kort sagt sekularismens brott mot den objektiva universella ordning om vilket judarnas Dödahavsrullar förklarar att Gud visserligen skapat både Ljusets och Mörkrets ande men för evigt tagit den ljusa sidans parti och för evigt HATAR mörkret. Texten löser knappast kristendomens teodicéproblem eftersom den drar ner Gud själv på samma låga nivå som människor i Passionens grepp!)
Solen i Väduren och en massiv Stenbock - egenmäktighetssyndromet! Alt. läsart: "Bra karl reder sig själv" |
Jag noterar i Wikipedia trivia-uppgiften att svenska upplagan av modetidningen ELLE en gång rankade honom högt som "sexig svensk", och noterar i förbigående att Ekdals olustiga hop planeter i Stenbocken träffar den svenska kvinnans Venus-i-Stenbocken mitt i prick (se nationalhoroskopet). Han representerar all den YTA, den signal om passion för SOLIDITET den svenska guldgrävarkvinnan satsat på istället för traditionellt kvinnligt själsdjup och den kvinnliga vishet man finner i många andra kulturer.
Ekdals karta är uppritad ur ledarnaturen Solens perspektiv, vilket väl illustrerar den uppkäftiga och aggraverande macho-aspekten i Ekdals framtoning - tionde huset patologiskt intresserat av frågan om Dominans! Jag säger uppkäftig snarare än genuint stenbocksdominant eftersom den fallna Mars destabiliserar hela denna rajasiska passion, detta spel kring den egna maktutövningen.
Gissningsvis var det när detta bräckliga torn av rajasisk passion krackelerade Ekdal fick en personlighetskris och sökte ta sitt liv. Hösten 2012 vandrade Terminatorn (Saturnus) genom Vågens tecken och precis som med Norgehoroskopet när högergalningen Breivik massmördade unga socialdemokrater (och flera andra fall) tycks här den NATALA Saturnus som tycks använda sin hinduiska trekvartsvarvsaspekt och koppar grepp om sin TRANSITERANDE upplaga när den senare kommer i sagda skottglugg.
Jag vet att detta inte alls är traditionell astrologisk doktrin men den normala läran är så banal och resonerar som att de vandrande planeterna i tiden skulle vara KAUSATIVA. Högre astrologi bottnar i antik filosofi och underkänner helt orsaksmodellen. Därmed befrias man att, som jag gjort, upptäcka att den "stillbild" av födelseögonblicket som horoskopet utgör är ett levande ting som interagerar med Tiden själv.
Problemet för Ekdal när medfödda Saturnus börjar bråka med den vandrande versionen är att transit-Saturnus i Vågen opponerar sig mot Ekdals Sol-i-Väduren, mot hela hans livskraft, identitet och skäl att leva vidare !!! Snacka om en usel medfödd kombination av Sol och Saturnus (varandras dödsfiender!) som hösten 2012 tycks ha aktiverat denna vanföreställning om att allt skulle vara över. Men den senaste krönikan i DN visar att ont krut inte förgås så lätt!
*****
PS. En bloggläsare inkom vid något tillfälle med en kommentar om en tänkbar födelsetid runt midnatt, baserat på en formulering i Ekdals självbiografi. Detta skulle ge en jupiterisk Skyttascendent, vilket naturligtvis binder stenbockskomplexet - som innehåller Jupiter - till hans person. Det vill säga, det stinker sträv macho om rollspelet trots att Skytten normalt är en öppen, nobel ibland rent kunglig personlighetstyp.