Ett viktigt inlägg - åtminstone fram till analysen av en storsäljande rockskiva. Men även andra akten innehåller en intressant jämförelse mellan fornnordisk mytologi och hinduisk...
Följande tre sidor långa översättning av den viktigast kommentartext till Platons nyckelverk Staten jag någonsin haft turen att stöta på, tummar säkerligen på upphovsrättigheterna. Men jag har noterade i juni-inlägget Borgarna som ylande hyenor med vilken skamlöshet det bokförlag som idag kallar sig Routledge tillskansar sig gamla texter för vilka copyright gått ut, och till skillnad från små aktörer som ger ut liknande litteratur till humana priser, drar nytta av sitt varumärke med akademisk anstrykning för att trissa upp priset tre-fyrdubbelt på en bok som är billig att producera.
Oförskämdheten består i att de med liten stil viskar att eventuella efterlevande till författaren är välkomna att höra av sig med anspråk på del av den kaka som annars går rakt i fickorna på återutgivaren! Man nästan misstänker att det är för att undanhålla den breda majoriteten viktig och intressant litteratur som den här gamla boken från 1920 prissatts till över 400 kronor som enkel pocket (utan ens någon kostnad för design med sitt släta, enfärgade omslag). "Ge folket, dessa låga tölpar en iPhone och lite mera surf så tiger de och låter oss på toppen berika oss än mer på deras arbete!"
Med detta sagt, är följande utdrag spännande för bloggens återkommande läsare eftersom författaren Edward Urwick så starkt betonar den hinduiska läran om de tre gunas eller kvaliteterna som också används i astrologin. För den politiskt intresserade har jag aldrig sett en så passionerad vidräkning med vår kulturs falska demokrati som i den här parafrasen och nytolkningen!
Författaren har tidigare och mycket övertygat argumenterat för att Platon förefaller mycket väl förtrogen med hinduismen och i princip bara anpassar dess tankar en smula till den grekiska stadsstaten. Han noterar också att vid hans tid åtminstone, klarade västerlänningarna inte av att läsa Platon med förstånd utan missar helt att filosofen diskuterar två olika statsskick i samma text, den goda staten och den ideala staten och att de flesta västerländska kommenterar är helt ute och cyklar som en följd härav. Den ideala staten styrs av den ideala människan, filosof-kungen, och är ett samhälle av likasinnade. Det är således verkligen en utopi.
Men dessa utläggningar upptar bokens mellersta parti, den börjar och slutar i en diskussion om den goda statens position i en cyklisk världsbild där själarna - som del av Världssjälen - hela tiden tappar höjd jämfört med en tänkt referenspunkt i den gyllene tidsåldern - Saturnus tid - och hur konstitutioner vi känner alltför väl från vår egen historia efter efter en inträder och signalerar mänsklighetens allt värre dekadens. För Platon är staten bara summan av den ESSENS eller det väsen som fyller medborgarna så det är egentligen Världssjälens tillfälliga tillstånd som avgör vår genomsnittliga kaliber som människa här på jorden.
Notera hur sant Platon klingar i författarens läsning när han konstaterar att demokrati - som våra makthavare vrålar nonstop är det bästa I SJÄLVA VERKET är en så urartad period i historien att vi nu bara har dödsstörtningen in i TYRANNI kvar. Och den som studerar USA, it-boomen och övervakningssamhället med flera fenomen i tiden, vet hur illa det är ställt. Den här bloggen har alltid kallat demokratin åtminstone i Sverige för en skendemokrati där lokala förhållanden visar att det i princip stannat kvar i oligarki och aldrig nådde t.ex. fransmännens "frihet och jämlikhet" - det ännu värre demokratiska tillståndet. Svenskarnas överherrar bara fejkar demokratiska val, vilka naturligtvis överheten tar sig friheten att köra över så fort frågan om t.ex. vinster kommer på dagordningen. Se bara socialdemokraterna allt igenom skandalösa sätt att söka få undan frågan och låtsas om att inte folkets röst MOT profitörer inom skola och vård är massivt (mer än 60% senast jag såg en siffra).
Jag sticker här och var in egna små förtydliganden och utvikningar inom klamrar.
Den goda själens aristokrati består, lärde vi oss i Statens fjärde bok, ordningsamheten hos de tre essentiella elementen förnuft, passion och begär. Ordningsamheten, beroende som den är av kontinuerlig återhållsamhet hos de två lägre elementen effektuerad av det högsta, kräver oavbruten vaksamhet för att kunna upprätthållas. Slappnar vaksamheten ens ett ögonblick, kryper oordningen in.
Häri ligger nyckeln till den möjliga degradationen hos den aristokratiska staten [Platons nästbästa statskick efter den idealiska staten, styrd av filosof-kungen]. Också i denna består godheten av ordningsamhet, det vill säga i den korrekta inbördes relationen mellan de tre klasserna [vilka Urwick tidigare identifierat som Platons inlån från hinduismen av Guna-läran, de tre kosmiska kvaliteterna], och i det korrekta utförandet av deras respektive funktioner. Avvikandet från godheten sätter in, som hinduisk filosofi uttrycker saken, närhelst det finns någon oklarhet eller sammanblandning av kvaliteterna och deras korresponderande kaster.
Med andra ord, den goda staten bevarar sin godhet så länge man håller klasserna rena och trogna sin typ, eller (och detta är viktigt) just så länge som den gyllene klassen av samhällsväktare verkligen är guld och överordnad. Nu är dock existensen i allt mänskligt, även den mest perfekta mänskliga excellent, avhängigt av en viss cykel av liv och död, av tillväxt och förruttnelse. En sådan cykel existerar också för den goda staten, och den är sammanlänkad med den (karmiska) lag genom vilken människornas födelser bestäms.
Så länge cykeln varar kommer födslar i staten att vara gynnsamma, till varje klass föds själar av den rätta kvaliteten, guld till guld, silver till silver, järn/koppar till järn/koppar. Men vid cykelns slut kommer faran. Väktarna, som beslutat om medborgarnas kopulation och barnalstring och därför statens födslar, känner inte till den här cykeln (för minns, deras medvetande befinner sig inte på filosof-konungens nivå och de saknar den kungliga visheten). De kommer därför inte att kunna vidta nödvändiga åtgärder.
[Bloggaren inser här att hans förslag, halvt på skämt, om att använda astrologin för att bättre planera graviditeter, faktiskt är det Platon talar om här, givets Urwicks klara blick för de hinduiska parallellerna i den kända texten.]
”All deras kunskap och utbildning når ändock inte en förståelse av mänsklig fruktsamhet och sterilitet: de lagar som reglerar dessa ändlägen kommer inte att vara kända av den intelligens som förenat sig med sinnet.”
Följaktligen kommer slutet av varje cykel att medföra en förändring till det sämre. Aningen sämre själar kommer att födas till den gyllene klassen och degeneration följer. För, när barnen som härbärgerar dessa sämre själar växer upp och tar plats som statens väktare, misslyckas de utföra sina plikter perfekt. Utbildningsväsendet och kulturen försummas och kastarna börjar komma i oordning.
Förnuftets rena guld blandas med den basala metall som betecknar ambition, Sattva gunas harmoni störs av rastlösheten som innebor i Rajas – och i detta läge förvandlas den aristokratiska staten till dess första degenererade form: timokrati eller en konstitution baserad på dyrkandet av ära eller heder.
Makt och materiella vinster blir de dominanta syftena hos de härskande, även om kärleken till profit alltjämt betraktas som något att skämmas över. Men i hemlighet fröjdar man sig över den, och det rajasiska elementets andra karaktäristikum, kärleken till makt – eller ambition [strebermentalitet] – paraderas öppet som härskarens utmärkande drag.
Urwick sticker här in en not:
Jag tror läsaren här ser hur nödvändigt det är att behålla sanskrit-termerna för de tre kvaliteterna. Platons termer för dem, och våra översättningar från grekiskan, misslyckas överföra deras erfordrade dubbelmening, särskilt i fallet Rajas (Thumos eller det passionerade elementet). Den här kvaliteten har enligt hinduisk doktrin två skilda objekt eller syftemål: Makt och Profit. Därför inkluderas i den både ambitionens eller maktpassionens kvalitet och den kvalitet som består i kärlek till vinster – passionen för profit. Och dessa två aspekter av Rajas innebörd ger de huvudsakliga karaktärsdragen hos timokrati och oligarki, såsom tecknade av Platon. Det faktum att han använder den här dubbelmeningen som själva basen för sin skildring av statens degeneration är stark evidens för att han tänkte i termer av de vediska ”kvaliteterna” [egentligen: Samkhya-kosmologin, vilket bloggen alltid refererar till]. Så vitt jag kunnat finna ut, kan det grekiska ordet ”thumos” inte bättre rymma Rajas andra denotation (begäret efter vinst) än vår normala översättning av det som ”ilska, passion eller det ”spirituella elementet”.
[slut, not]
Den första degenerationen hos den aristokratiska människan liknar detta kännetecken hos samhällets väktare [dvs. deras kärlek till makt]. Till följd av föräldrarnas defekta matchning, ärver hon för mycket av moderns rajasiska element, och då staten i vilken hon lever inte längre är perfekt kommer det här lägre elementet i själen – allaredan överbetonad – fostras i fel riktning till följd av medborgarnas dåliga förebild. Många av dessa, inklusive aristokratens egen mor, föraktar barnets rättrådiga far [dvs. av starkt sattvisk natur] just därför att han varken är ambitiös eller grälsjuk – en oföretagsam slacker, som han brännmärkts av de makt- och profithungriga. Således begränsas faderns goda inflytande på barnet, som därför växer upp och blir en timokratisk människa, ”med en passion för distinktion och befäl” och ”med en anstrykning av penningkramaren”.
Det andra steget i den nedåtgående vägen följer naturligen på det första. När väl Rajas kvalitet har visat sitt fula tryne fortskrider och visar sig nu som inte bara ambition eller passion för makt utan också i dess mer snaskiga uttryck som en hunger efter vinster. Överfört på staten innebär detta konversionen från timokrati till oligarki. ”Rikedom och de förmögna äras högre och som en följd, devalveras dygd och de dygdiga i befolkningen.” Ägandet som kvalifikation för
Och nu förlorar staten sin inre sammanhållning och bryts sönder till två och inte en, de rikas samhälle och de fattigas samhälle. I det senare blir några rena fattighjon och upphör utföra några som helst värdefulla funktioner, medan många medlemmar i förstnämnda samhälle blir drönare av ett ännu värre slag. Ty som förmögna människor gör de föga annat än konsumera samhällets resurser och blir en bokstavlig pest för staten – i sanning värre än drönarna eftersom Gud berövade de bevingade drönarna giftgadd medan en del av de tvåbenta drönarna har formidabla giftgaddar. De är värre än insektssamhällets bröder eftersom de har makten att råna sina medmänniskor i staten och att begå varje slags brott.
[Platon skulle ha varit med i Väst nu och studerat samhällssystemets undergång – Panamadokument, Saudiaffäer och allt!]
Den oligarkiska människan är som den oligarkiska staten. Rajas lägre sida dominerar hennes själ. Hon lär sig av erfarenhet att ambitionen är en bedräglig herre eftersom makt och berömmelse är lättare att förlora än vinna. Men kärleken till vinsten håller fram ett löfte om en mer solid och beständig tillfredsställelse, förutsatt att den åtföljs av ett noggrant undvikande av extravaganser. Oligarken blir nu en penningjägare, girig när det kommer till förvärvet av förmögenhet men inte ivrig att spendera den; ett snaskigt, hårt arbetande, snålt kreatur, just en sådan människotyp som hans samtid och värld rekommenderar. Hans aptit är ännu kuvad men av en låg form av försiktighet och inte av princip. Och genom detta har hans själ blivit delad och sida står mot sida. Det svältfödda tamasiska elementet [det mörklagda, förnekade, undertryckta Begäret] lurar alltid på sin möjlighet att undfly kontrollen som Rajas utöver i dess passion för vinster.
Det tredje steget på denna nedåtgående väg för oss till demokrati. Här ser man återigen en naturlig övergång från det föregående stadiet. Hyllandet av rikedomar som kännetecknar oligarkin kan inte bestå länge innan det ger upphov till en motrörelse och hyllandet av begäret för de tillfredsställelser man kan köpa sig genom förmögenhet. Sparsamheten varar sällan mer än en generation, och de ungas extravagans uppmuntras faktiskt av de snålaste av penningkramarna eftersom detta ger dem ytterligare möjligheter att lägga pengar på hög. Så i [oligarkins elfte timma] hittar vi kapitalister och slöspellar sida vid sida – och samhällets utstötta fattiga lär sig förakta båda sorterna tills, slutligen, vid första verkliga tillfälle, de fattiga gör uppror och vrider makten ur händerna på sina rika överherrar och etablerar demokratin på en basis av så kallad ”jämlikhet och frihet”. Just en skön konstitution, är det inte? För, när nu alla gör vad han/hon känner för, uppstår den mest förunderliga variationsrikedom och staten blir det mest attraktiva ting: en medhårs, laglös, mångfärgad kommunitet.
Låt oss nu granska den degeneration inom individen som motsvarar statens urartning från oligarki till demokrati. Den inbegriper övergången från Rajas dominans – vilken kvalitet i en högre eller en lägre form dominerar i timokratin och oligarkin – till Tamas dominans. Denna kvalitet, återigen, ska vi finna i dess högre och lägre form i demokratin respektive tyranniet. Det tamasiska elementet inkluderar alla de okunniga begär som vi vanligen sammanfattar som aptiter.
[Guns ’n’ Roses album Appetite for Destruction gav ett bra mått på var USA vid skivans lansering den 21 juli 1987 befann sig på korruptionens väg. Se mer nedan.]
Vi måste här skilja mellan två slags aptit – den nödvändiga och den överflödiga. En del aptiter måste alltid tillåtas verka eftersom de tillfredsställelser de söker antingen är nödvändiga för livets fortbestånd eller fördelaktiga för kroppens och sinnes hälsa.
[I det av satanism knäckta Sverige har t.o.m. detta uttryck korrumperats så att man talar om ”kropp och själ” trots att själen inte har något alls med fysikens och psykets status. Själen i egentlig mening påverkas inte av det jordiska livet, bara den del av själen som gränsar mot denna världen.
Nyplatonikerna på 300-400-talet debatterade flitigt huruvida en själ i sig kan betecknas som syndig, vilket Urwick i den här långa parafrasen och uttydningen tycks anse, uppenbarligen för att han gör det allra mest förbjudna i vår tid: antar att de tre gunas, de tre materiella kvaliteterna avslöjar av vilka fibrer själen är vävd.
Det skulle således existera själar som är så svärtade och nedgångna i Tamas den tredje världen för de döda, att de bättre kan jämföras med subhumana livsformer och demoner än med den genomsnittliga människan, som hinduisk astrologi vill placera i den profithungrande mellanvärlden – Rajas – halvvägs mellan de gudomliga och sattviska och de demoniska och tamasiska.]
Men sedan finns det andra aptiter som alltid borde undertryckas eftersom deras tillfredsställande antingen är obehövligt eller uttryckligen leder till elände. I den oligarkiska människan var nu dessa senare aptiter undertryckta eftersom det blev en konflikt med Rajas passion för vinst att tillgodose begären. Men när själen sjunker från en intern oligark ner till en demokrat, så aktiveras den i grunden onda Tamas och de obehövliga aptiterna börjar ta kontroll.
Dessa kommer i växande antal att angripa och gripa det mänskliga hjärtats citadell, uttömt som det nu är på all sund kunskap och sann kultur. Måttfullhet och moderation, de enda dygder som utifrån beräknande motiv den oligarkiska människan ännu höll sig med, brännmärks nu som ”feghet” och drivs ut ur staten i vanära.
I deras ställe bemyndigas nu sådant som Oförskämdhet, Oordning, Liderlighet, Skamlöshet men omdöpta till God Börd, Frihet, Storsinthet och Mod. Distinktionen mellan nödvändiga och onödiga aptiter är från och med nu utplånad och den demokratiska själen lever från dag till dag för att tillfredsställa varenda liten aptit som visar sig, allt under det stolta mottot Frihet och Jämlikhet – en slags myllrande livsstil som svarar mot den charmiska ”mångfald” som utmärker den demokratiska staten.Edward J. Urwick - The Message of Plato, A Re-Interpretation of the Republic (1920, s. 167-170)
Jag avbryter här då det som sedan följer om den principlösa arbetarklassens ohämmade begär efter materialistisk njutning och val att låta sig representeras av en ledare som redan är eller strax degenererar till en tyrann, är svårt att smälta, även om den bäste Urwick bara utlägger Platons tankar med stor tydlighet. Faktum är att jag håller med om tankarna om den svekfulle hantverkaren som gör ett sketet jobb och har som enda mål att salta räkningen så mycket det går i den upplevda konflikten mellan de rika och de fattiga, och där arbetarna ägnar sig åt grov självlögn eftersom girigheten nu flyttats ner från oligarkin till demokratin...
*****
För att ge något matnyttigt åt den symbolintresserade, kan man astrologiskt studera den extrema storsäljaren "Appetite for Destruction", ett musikalbum så stort och inflytelserikt att det måste sägas ha en djupare signifikans än att bara lyfta fram Axl Roses skadade psyke - detta är ett vittnesbörd om USA vid den tiden. Skivbolagets huvudkontor låg i Los Angeles vid den här tiden och även om releasedagen var internationell (förmodar jag), tycks det mest logiskt att välja dygnets öppning med den här stadens koordinater.
Enligt den hinduiska avashta-doktrinen mognar planeter baklänges i de negativt polariserade tecknen. För det här musikalbumets födelse i Fiskarnas 30e grad innebär det således att tecknet är helt nyfött! Detsamma, fast inte lika akut, kan sägas om ascendenthärskaren som står i början av det nästföljande positivt polariserade Vädurens tecken.
Som skivbolagsprodukt ser man därför att det här bara handlar om försäljning och vinster. Ascendenttecknets härskare i 2a huset för inkomster reducerar albumets signifikans rejält, det är bara posörer som leker med attityder - "Aptit på förstörelse" - smörja som det dekadenta västerlandet säljer på den unga generationens bottenskrap så att ha ska ha något att avreagera sig med istället för att växa upp och börja fundera på vem som placerat dem i kategorin "vitt slödder"!
Ja, enligt Platon är förstås detta en naturlig process i Världssjälen och inte mycket att göra åt. De som älskar som här musik tillhör de lägsta själarna just nu på jorden. Men som Urwick understryker i sin analys av Platons Staten, är det också och alltid ett oeftergivligt krav på de bästa själarna att återvända ner i de dödas grotta för att söka sprida insikt om förhållandena där! Ingen som sett ljuset tillåts stanna där utan måste också tillbaka ner och göra tjänst i den verklighet som de andligt döda tror är den enda verkligheten. I den judisk-persiska ideologi som producerade läromästaren (gurun) Jesus, var det en självklarhet att Ljusets och Mörkrets ande kommer att strida intill tidens ände. Här har vi en version av de grekiska filosofernas tanke om polariseringen mellan Kärlek och Hat som en grundläggande axel i skapelsen och fast jag aldrig intresserat mig för fornnordisk mytologi (tydligen inga tidigare liv i de här avlägsna delarna av världen), så ser man direkt av Wikipedias illustration att vi har Eld och Vatten som de ultimata polerna i det som ska bli en värld.
De fyra elementen existerar ännu inte men deras noetiska förebilder i Guds intellekt (Nous) gör det eftersom detta är en tidlös (evig) skapelsordning! Man kan väl förstå att romaren Plotinus på 200-talet hyllade Eld-elementet som det högsta och mest gudomliga. I relation till filosofen Empedokles lära tycks hans urprincip Kärlek bäst representerad av det ljusspridande Eld-elementet på topp i det fornnordiska (indoeuropeiska) protokosmos, medan Hatet (eller Stridigheten) tillhör den lägre ytterligheten som senare, i världen, ska bli dödsriket Hel dit alla veka typer förpassas (de som står starka för det goda upphöjs till en bättre tillvaro).
Att Vatten har med urkraften Hat att göra ger sig självt när man studerar astrologin. Tamaiska eller begärsfulla och mörklagda Mars har alltid stått för hat och skiljaktigheter och den här planeten härskar över det likaledes tamasiska Vattentecknet Skorpionen, hatisk och tvär och ständigt reserverande sig - zodiakens Syndare faktiskt och perfekt motsvarande Hel eller helvetet i den värld som kommer att ta form runt den prototypiska Eld/Vatten-axeln. (Notera också att i vår värld man kan kalla strider mellan Eld och Vatten för "sensationalism" - något att se och uppfatta uppstår i mötet mellan dessa två, även om det bara är en overklig fenomenvärld.)
Även om den fornnordiska mytologin tycks svänga sig med nio världar, ser jag av Wikipedia att världsträdet Yggdrasil har TRE HUVUDRÖTTER (som förlorar sig inåt i den omanifesterade protovärlden eller den gudomliga verkligheten). Dessa huvudrötter stämmer häpnadsväckande väl med hinduismens tre gunas, den harmoniska (eftersom förnuftiga) Sattva guna relaterar till Ljuset eller Elden. Den är den mest gudomliga substansen i den skapade världen och det stoff varur gudarna formas. Människor med gudalika kvaliteter blir enligt Platon dygdiga men inte alls företagsamma - och garanterat profitmentalitetens fiender. De hånas därför i onda samhällssystem och svartmålas (se såväl den svenska högerns som vänsterns okunniga och mörka syn på vikten av att arbeta för att ha något värde som människa - demonin har angripit ett samhälle på djupet innan en sådan patenterad lögn blir allmän sanning).
Den fornnordiska Midgård - där människorna bor - är helt identisk med den hinduiska beskrivningen av passionens Rajas som mellanriket där Ljus och Mörker mixas och som tecknar mänsklighetens (genomsnittliga) tillstånd.
Hel eller dödsriket är för dem som drivs helt av begär och aptit - men ur ett annat perspektiv blir detta Platons grotta så att hela mänskligheten - särskilt sekulära medborgare som slutat tänka - i själva verket är döda fysiska kroppar som går runt i medvetslösa mönster och gör och säger saker i ren slentrian. När Inanna nedstiger i dödsriket i den ursprungliga orientaliska versionen av myten om Persefones bortrövande till underjorden är gudinnan inte ett hjälplöst våp som blir våldtagen utan en stark Venus som saknar sin älskade man (som blivit bortrövad!) och hon nedstiger själv i mörkrets värld för att där finna slaktade sidor av nötboskap hängande i Hades! Glöm inte att man i medelhavsområdet kallade Oxens 2a hus för "Hades port" i antiken. En tydlig koppling till det tamasiska tecknet Oxen och dessa mörka andra hus för pengar/ekonomi.
Vi finner alltså att Oxen representerar ett mellantillstånd mellan Platons oligarki (rikemansvälde) och den helt förtappade demokratins hedonister som givit sina aptiter fria tömmar. Se bloggens observationer om de homosexuellas Pride-festival i Stockholm, i år tydligt guidade av en hatisk Mars i Skorpionen som "samverkar" med Djävulens stjärna Algol i början av Oxen.
Hur ska man nu knyta ihop dessa utvikningar/repriser av gammalt bloggstoff till horoskopet för Guns 'n' Roses "aptit på att förstöra"? Var albumtiteln och bandet verkligen bara en tom pose och som bäst tecken på deras självdestruktiva läggning?
Horoskopet antyder verkligen en framgång i denna destruktivitet för hur "fallen" den mörka aptitens Mars än är i Kräftans tecken, så gör Vattenascendenten Hatets symbol till en verksam välgörare och i det tursamma 5e huset dessutom en framgångsrik framstöt för det lägsta av alla själsliga uttryck - närighetens princip. Albumet gestaltar verkligen "vitt slödder" på lägsta nivå och horoskopet tecknar stor kommersiell framgång med detta nedstigande till Hades port (som också är hemvist för rikedomens gud Plautus, vilket i det här horoskopet tycks vara Jupiter - de stora pengarnas symbol).
Men samtidigt ska man inte missa den moraliskt och andligt viktiga axeln mellan 3e och 9e huset. Fiskarna som ascendent har alltid den sublunära sfärens Måne som en vän, såsom fiskarna inte kan se något ont i det hav de simmar i.
Å andra sidan är det här ett vanvettigt förgiftat hav, att döma av Månen i Oxen (ännu en referens till de dödas och den materiella rikedomens värld). Månen opponeras nämligen från 9e religions- och filosofihuset av en både naturligt och för Fiskarna också verksamt ond Saturnus. Den som sett något naturprogram och grymheten i haven mellan olika fiskstim eller fiskarter förstår att Saturnus som Döden är en vidrig figur där.
Nu kanske vi äntligen närmar oss en "äkta" signal i det här horoskopet över en kommersiellt vinstgivande produkt... Denna superonda Saturnus i dödens och korruptionens tecken Skorpionen påminner oss om att vi nu 2016 återigen känner av Saturnus ondska via Skorpionen - världen ser verkligen ut att ha en "appetite for destruction" just nu, även om de självförljugna borgarna tror det är ryssen eller Erdogans "diktaturtendenser" som är deras värsta problem när det i själva verket är deras egen förvirrade mix av oligarki och demokrati som är skulden till världens usla hälsotillstånd just nu.
De är helt enkelt korrumperade själar enligt Platon, borgarna inte mindre än de fattiga som bara vill uppåt och njuta samma privilegier! När man tittar tillbaka på bloggens spektakulärt omdömeslösa favorithoroskop med ett stort kors i Tamas guna, främst då Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, värdepappersprofitören Göran Hägglund och lögnerskan Mona Sahlin, är det uppenbart att vi har att göra med Tamas guna just som "vitt slödder" av lägsta sort. Visst avstod Reinfeldt från värdepappersägande men inte ur sitt hjärtas godhet om man läser Urwicks analys av Platon. Ifråga om de andra, regerar dock Mörkret nästan oinskränkt i horoskopen. Sahlin har dessutom storkorset knutet till de fyra väderstrecken vilket förklarar varför det var den sannolikt mest obegåvade politiker Sverige någonsin haft. Mörka begär drev henne obevekligt mot politiskt självmord - två gånger om!
Som jag tolkar den "sataniska axeln" (Oxe/Skorpion) i horoskopet för musikalbumet, ser vi ren och skär satanism här. Den dubbelt onda Saturnus i 9e huset för religion är sannerligen inte vad man normalt menar med religion, filosofi och dess strävan mot det klärvoajanta sinnet (samvetet eller Odins ena och allseende öga - en referens till Merkurius/Hermes förmåga att färdas genom "alla de tre världarna" - jag har varit inne på Merkurius som en symbol besläktad med Gud själv, kanske Guds son och därför i besittning av snarlika egenskaper som Den Enda och genuint enögda).
Guns 'n' Roses uppfattar det klarvoajanta gudomliga samvetet (det "samma vetande" som oförmärkt finns i centrum av varje själ) som något ont och denna onda attityd till religionens essens blir således ett svart psyke (Månen i Oxen), bräddfyllt av en förstörelselusta. Den sataniska axeln brukar också kunna kopplas till sybaritens excessiva födo- och drogintag, så att osunt leverne blir en annan av satanismens sätt att ge fingret åt omvärldens normer. Som ung tyckte förstås en pubertal bloggare att grupper som markerade uppror mot allt möjligt var häftiga grupper (för hans generation snarare Black Sabbath än Guns 'n' Roses), men nu i efterhand ser man Ozzy för det patetiska om än rika vrak hans kanalisering mot Oxens domän (Dödsriket) reducerade honom till...
AstroDatabank citerar en osäker källa för en födelse på morgonen, men jag måste säga att detta perfekt bekräftar den remarkabla ansiktslikheten mellan honom och en tygellös konsumist och Ozzy-fan vars horoskop nu stämmer perfekt med den kände rockikonen: Vågascendent hos båda, Månen i Skytten hos båda och Solen diametralt motsatt: hos Ozzy-fanset en illa placerad Sol i Oxen i 8e mörklagda Skorpionhuset och hos Ozzy själv en neutralt placerad Sol i Skorpionen i Oxens andra ekonomihus (Dödsrikets portal!)
En Vågascendent för Ozzy skulle också visa hur i grunden oseriös denna posör är: Saturnus är stilisering och illa placerad i den fria utlevelsens Lejon får vi något av en hämmad eller krampaktig gestik som via 60 grader tar ett järngrepp om personens yttre rollspel. Här är satanistposören Ozzy i all sin glans, fejkande Saturnus som Döden själv! AstroDatabank påminner om hur nära döden han faktiskt var när han välte sin senaste rikemansleksak - ett terränggående fordon - över sig själv, så att skelettdelar hamnade snett och livshotande blockerade en artär.
Detta är ett prima exempel på varför bloggen gärna använder uttrycket "Saturnus stryptag" om den här planeten! Bloggaren har en "neutral" Saturnus i direkt opposition till Saturnus och har sedan 40-årsåldern haft reumatiska känningar där Saturnus så att säga tenderar att få kroppen att kännas som en tvångströja - fenomenet är fascinerande tydligt knutet till väderväxlingar.
Ozzys Saturnus befinner sig i Eld och påverkar Luft så vi har att göra med en definitivt stilbildande "ikon-aspekt", men naturligtvis alltigenom falsk. Ozzy, häxsabbatmästaren, är bara intresserad av estetiken, och det är den ytliga Venus i härskarläge i första huset som står för den "estetiserande sublimeringen" av vad som annars kunde ha varit ett ännu mer bekymmersamt psyke än det han nu har: för Vågen i öster är BÅDE Mars och Jupiter, som eskorterar Ozzys psyk-Måne - verksamma illgörare och dessutom i det labila intellektshuset! Den mannen har en låg IQ, om inte medfött så åtminstone efter det liv han levt. Hustrun har som sagt skött hans affärer ("varumärket" Ozzy) under många år.
Platons förenkling av astrologin genom att enbart tala om de tre kvaliteterna kommer till uttryck i Ozzys horoskop. De klassiska 7 planeterna fördelar sig på hela 3 i Ljuset (Sattva), och 3 i Mörkret (Tamas) och så en enda och vek Venus stigande i öster i härskarläge i den oscillerande och ostadiga passionens Rajas. Men efter den här lilla genomgången och ev. ytterligare analys visar att detta är ett Mörkrets barn när allt kommer omkring, fastän så ointelligent och barnsligt att man lätt kan ta honom för en enkel byfåne eller gycklare.
Men demonins mörka begär är det alltjämt, särskilt som den framgångsrika Skytten så tydligt pekar på missbruk av Ljuset och överdrifter och olyckor (Mars) till följd av de stora pengar (Jupiter) som berikat hans hem (Månen) och omtöcknat hans sinne (Månen).
Ibland tycker man sig se hur Ödets "lugnar ner" själar som skulle ställa till med stor skada om inte annat för sig själva om de föddes med normal begåvning och kapacitet att förverkliga en skrämmande låg ambitionsnivå av rent materialistisk art. Dessa har sannolikt varit maktmänniskor i tidigare liv och grovt missbrukat makten. Hur kan de då födas för att ändå lyckas materiellt? Säg hur ett flertal tidigare liv kombineras på Ödets vågskålar för det liv vi just nu lever. Det är ett mysterium.
Naturligtvis lever vi idag i en så dekadent kultur att dessa själsliga bottennivåer gäller som normalitet, vilket redan Platon insåg. Givet hans orientaliska stoff var han säkert fullt medveten också om den hinduiska tidsåldersläran och att mänskligheten då som idag genomgår den svartaste av alla tider, Kali Yuga. Vi är alla fångar i de döda materialisternas grotta och det krävs en övermänsklig ansträngning att bryta med samhällsvärderingarna. Det är nästan omöjligt. De som är födda i Ljuset men hamnar i en sådan kultur och tid lider helvetets alla kval men är sannolikt också de som skriker och härjar mest och blir kallade allt ifrån troll till terrorister av de som inte äger förmågan att genomskåda tidsandans mörker och falska värderingar.
