Indiens astrologer är verkliga siffernissar, praktiska typer till synes utan filosofisk böjelse eller intresse av hur deras lära tillkommit. I fråga om den underordnade doktrinen om ”planetens ålder” stötte bloggaren snart på problem och något mer måste sägas om avastha-doktrinen.
(Upptäckte att en initial felläsning förts vidare i alla år: avaSH… Alla felstavningar på bloggen har nu rättats - det tog en god stund!)
Wikipedia drivs av sekulära tankefascister och ovanför artikeln om avastha ser jag tankepolis anmärka på att artikeln falskeligen imiterar Wikipedias officiösa och förment neutrala röst men i själva verket använder en troende hindus metafysiska bas för att beskriva ämnet. Den ateistiska västerlänning som tryckte in den varningstexten beskriver perfekt hybrisdemonen Rahu i verksamhet: ”snäppet bättre än dig, du simpla hindu”. Naturligtvis lär ingen skriva om texten för att behaga en demon. Wikipedias administrativa insida är alltjämt tummelplats för små makt-Hitlers.
https://en.wikipedia.org/wiki/Avastha_(Hindu_astrology)
Likväl… räknenisseriet är påfallande och planetens fem mognadsstadier kvantifieras: när planeten är i sin början av resan genom ett zodiaktecken sägs den vara Barnet och har bara ”en fjärdedels styrka” medan den i slutet av färden är Död och tillmäts ”minimal inverkan”. För några år sedan hade jag slutgiltigt bestämt mig, ”ålder” är en dålig metafor (planeter är gudarnas synliga gestalt och gudar åldrars inte i sig i t.ex. termer av mänsklig skröplighet, däremot kan man säga att de i sitt döda tillstånd i princip är färdiga med den uppgift som zodiaktecknet symboliserar. ”Nu har jag varit här, och nu kan jag detta”.
Givet den hinduiska läran Atma Karaka, som ger den planet som hunnit längst i sitt zodiaktecken rollen som själens signifikator, uppstår en teoretisk självmotsägelse, som jag kommenterat och sökt bemöta flera gånger eftersom det är lätt att glömma att planetens ”åldrande” är utifrån zodiaktecknet och inte i sig själv. En död intellektsplanet som Merkurius är död för sitt zodiaktecken och inte en senil och oförmögen planet!
De räknenissiga hinduerna säger faktiskt så mycket själva. I sitt ”döda” Mrita-läge OM i ett positivt zodiaktecken, kan planeten mycket väl vara Atma Karaka, dvs. själens signifikator.
Vad säger detta? Jo, att planeten som ”själens svaga röst” borde vara stendöd om astrologin talade om individens karaktär. Men avastha är bara ännu en räkneövning för att ranka planeternas betydelse före astrologens tolkning av horoskopet.
För bloggaren stämmer detta. Merkurius i Vågens 27e grad har inte varit dominant i det yttre livet (innan Sideriska som heller inte är någon världssensation). Men Merkurius har alltid varit den mest aktiva planeten genom livet och den som bäst representerar bloggarens själsliga böjelse (AK). Redan i barndomen avböjde han att gå ut och leka med barnen några dagar i veckan för att han mentalt kalkylerade hur ofta han kunde "lämna flocken" utan att förlora sin plats som en i gänget. Men han ville ju allra helst sitta och skriva och illustrera egna hemmagjorda serietidningar! Dessa cirkulerade han i klassen under några korta perioder. En liten pojk-publisher – detta är så Merkurius i Vågen i 5e barn- lek- och kreativitetshuset. Väger olika vägar och utfall mot varandra redan som barn.
Likt dessa tidigare uttryck för "själens vilja" blev det bara periodvisa insatser i merkuriusyrken i livet, ungdomsjobb som butikssäljare (Merkurius på definitiv "introduktionsnivå"), 3 år som dataprogrammerare, 3 år som webmaster, ett par års extraknäckande som textbedömare åt ett förlag i Bonnier-gruppen, ett halvårs praktik på lilla Strindbergsmuseet (som verkligen relaterar till Merkurius som skriftställaren). Först med Sideriska – ett tidsfördriv vid sidan av jobbsökande när den svenska arbetsmarknadens åldersdiskriminering satt in – fick Merkurius som ”själens åstundan” ett utlopp som varat i 13 år. (Var det allt den här själen var destinerad till i detta liv - i ett land som dessutom med få undantag lyckats avvänja befolkningen från att tänka bortom det materiella?)
Exemplet är tydligt och bra men gäller bara kombinationen av avastha och AK i positivt polariserade zodiaktecken. I de negativt polariserade kan en planet i slutet av sin färd därigenom aldrig bli vad själen vill (AK) eftersom avastha räknas baklänges i Jord- och Vatten-tecknen.
Merkurius i slutet av Fiskarna indikerar t.ex. att den ”bara är barnet” (Bala-fasen) i fråga om Fiskarnas ultimata uppdrag: att intellektuella betänka offret av denna världens goda för själens befrielse. Naturligtvis sätter sig själen inte ett AK-mål att regrediera till en nybörjare!
Eller? Kan vissa själar göra en omstart – ”gör om och gör rätt”? Det är sådana här frågor bloggaren har spanat efter på nätet sedan bloggstarten. Men det är närmast hopplöst att hitta hinduiska astrologer som är annat än räknenissar. Alla talar tekniker men ingen verkar fundera över skälen till att traditionen ser ut som den gör (eng: "rationale").
I just den här frågan kanske bristen på information går att förklara. AK har ingen som helst förbindelse med avastha – doktriner kommer från varsin huvudtradition, vilket Sideriska tidigt konstaterade. Men så intressanta är båda doktrinerna att de förekommit sida vid sida genom åren!
Nytt i Wikipedia-artikeln är det egentligen självklara påpekandet att en ”död” planet gör bättre ifrån sig i helhetstolkningen om den står i ett starkt tecken än där den anses svag.
För t.ex. Merkurius är alltid Jungfrun eller Tvillingarna bättre tecken att genomleva (oavsett vilken underkategori/avastha den än befinner sig i), än Merkurius i sitt ”fall” i Fiskarna eller Skytten som är Tvillingarnas opposita princip. Skytten tar alltid stora grepp och struntar ofta i detaljerna (som Merkurius handhar).
Att Einstein länge varit Västerlandets sinnebild för ”geniet” trots Merkurius ”fallen” i Fiskarna beror på vår civilisations skenande teknokrati. Vetenskapsfilosofen och matematikern Wolfgang Smith har i omgångar kritiserat Einsteins grundläggande tänkande, men han är en röst som ropar i öknen eftersom alla älskar att spekulera kring ”maskhål” som gör rymdresor snabbare för den som tror tid och rum är Absoluta, och fascineras av gungflyet ”rum-tid”. Men detta Absoluta är inte sant enligt Smith, bara för materialister som inte förstått att andra naturlagar gäller i högre verkligheter, sådana vi idag undanber oss eftersom det luktar religion.
I kommentaren till Einsteins horoskop skrev jag utan källhänvisning in: ”Baserade sin Nobelprisbelönade relativitetsteori på grundantagandet om ett statiskt universum (Gud spelar inte tärning), vilket LeMaitre falsifierade”. Det kan ha varit ett utdrag ur Smiths kritik, en extrem Vattenbärare som analyserade sina ämnen i djupet. Men vidlyftigheter i Einsteins tänkande sägs ju ha verifierats (som att fysiska kroppar rubbar tidens gång – en gång bevisat genom noggrann mätning av Merkurius bana kring solen).
Jag har nu inte geni nog och kan inte kommentera Smiths invändningar i detalj, men uppfriskande var det att läsa en kritik av – i astrologiska termer – Einsteins otroliga röra av Vatten och Luft, känslor och intellektuella tankar.
Kanhända är det i detta gigantiska kosmos man ser att han ändå var ett geni, detta är något helt annat än de förvirrade smålögnare eller dagdrömmare som Luft/Vatten-typer av vardagligt slag ägnar sig åt. Hos Einstein tvingas de normalt svårförenliga elementen samman av att Rymdens Herre Saturnus gästar Psykets djupa Vatten, ägt av Jupiter som här avlägger en ömsesidig visit bort i Luft- eller rymdtecknet Vattenbäraren. Allt detta fyller den förvisso ”fallna” Merkurius i Vatten och som sedan förmedlar detta till Tvillingarna, Einsteins logiska person och framtoning.
De universella Jupiter (6e kretsen) och Saturnus (7e himmelen) bildar hos Einstein BÅDE en gigantisk "dissociation" men också "ömsesidig reception". Förmodligen måste man vara funtad som Einstein för att kunna sätta sig i detta medvetande... Inte minst tycks hinduerna har helt rätt här. Detta är den mest magnifika realisationen av en "kunglig yoga":
Dharma Karmadhipati Yoga - en Raja yoga (kunglig/lyckosam kombination)
Denna yoga gör kritiken mot hans kosmologi intressant eftersom hinduisk astrologi också hävdar att en ond influens inte bortfaller av en god influens. Istället tenderar de att realiseras inom lika områden. Men vilka skulle de områdena vara när den ömsesidiga receptionen tvingar samman husen 9 och 10 och Vatten och Luft samtidigt söker separera sig? Vilken kosmisk gåta!
Den vithårige och rufsiga mannen stämmer perfekt in på kartans bild av en gigantisk och kosmisk förvirring och Wolfgang Smith menar sig se felsluten i Einsteins tänkande, sitt NASA-förflutna mest att betrakta som en ”privatspanare”… På enklare nivå är det lätt av 10e huset för offentlighet (eller offentligt erkännande) att se tidsherren Saturnus som ju anknyter till det alla känner honom för: mannen som introducerade "töjbar tid". Det töjbara skulle då vara den minst av allt statiska Fiskarna.
Kosmologen (och prästen!) Georges LeMaitre påpekade alltså att Einstein baserat sin revolutionära "relativism" på en stelbent tanke om ett statiskt universum och här är då den andra komponenten: den töjbara Jupiter (det expanderande universum) ligger faktiskt i Luft, i den statiska Vattenbäraren - det "statiska universat". Jag minns inte LeMaitres invändningar, kanske handlade det om att Einsteins tänkande var inkoherent, vilket är just vad man kunde misstänka med denna röra av Vatten och Luft, den Irrationella och Rationella Själen i Platons gamla ontologi.
*****
En kritik mot avastha-tänkandet från några år tillbaka:
Lööf, Löfven och bekräftelse av en tes (fast humlan inte borde kunna flyga)
*****
Vad då om Einsteins Atma Karaka, som blir Venus i Fiskarnas 24e grad (Vriddha-fasen, ålderdom/mognad)? Hans privatliv och äktenskap var piss och det är kanske inte så märkligt med en Venus så mild och god ("upphöjd"!) i Fiskarna men så förlorad i tankar genom fundamentet Jupiter i världsrymdens Vattenbärare. Det var som att Einsteins själsliga motivation var en omöjlig kärlek till universums begriplighet. Han var inte äktenskapsmaterial.
För den som till äventyrs ser en ordväxling med en läsare här, hade avastha-läran fallit mig ur huvudet och jag resonerade felaktigt om Merkurius stadier i Jungfrun. Tecknet tillhör zodiakens negativa polaritet. Redan Platon menade att fel alltid uppstod i den negativa polariteten (den försämrade kopian av det himmelska originalet). Jungfrun/Merkurius har som astrologisk princip att prioritera urskillning (som i dåliga fall blir diskriminering) och naturligtvis kommer denna Princip därför att kopplas till fel, olyckor och fiender (via dess naturliga sjätte hussektor).
Merkurius "fallen" i Fiskarna får därmed uppdraget att lösa upp all den falska urskillning Jungfrun ställer till med och Einsteins Merkurius kan ses som i full färd med att "befria" västerlänningens förståelse från olyckliga distinktioner och därmed frälsa världen (Fiskarnas 12e = moksha eller frälsning) och öppna för en större insikt.
Intressant nog blandar han frälsningsmotivet med Vattenbärarens ideologiska eller kosmologiska ambition. När kvantfysiken gjorde honom paff yttrande han orden om att Gud väl ändå inte spelade tärning och jobbade via "sannolikheter". Där tittade den judiske Einsteins religiösa sida fram.
I judendomen skapar Gud inte som i Platons tänkande en sämre avbild ("och Gud såg att allt var gott"), platonisk kosmologi liknar mer kvantfysikern Heisenbergs osäkerhetsteorem. Guds godhet eller fullkomlighet är mänsklighetens mest olösliga fråga - fast mindre ett problem för högre intelligenser, typ de UFO:s som tilltagande markerar något för jordens människor som efter atombomben alltjämt befinner sig på randen till självutplåning.
Nu är förstås atombomben mindre angelägen än vissa människors rovdrift på naturen. Räkna med att folkmängden på den här planeten bara är en liten del av nuets om hundra år. Kanske avser Naturen koka människorna levande i abnorm hetta? Det har ju länge talats om helvetet som en varm plats.
Planeten Jorden axlar nu rollen av helvete, ungefär som onyttiga EU-parlamentariker flyttar fram och åter mellan två städer. När Jorden senare stabiliserar sig kommer den att ta rollen av "himmelen på jorden". Då är det Vattenbärarens tid, den Nya Mänsklighetens tid. Intressant och fullständigt hypotetisk är frågan var alla människosjälar tar vägen som inte kommer att få plats på morgondagens Jorden? Tibetanska dödsboken, talar om ett antal jordvärldar uppträdda som kulor på ett radband. Är det över- och undertoner till den här planeten eller en metafor för olika platser på denna enda Jord? Eller Jorden vid skilda tidpunkter i dess rörelse genom universum?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar